Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WCW PPV 1989 (inklusive Clash)

 
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WCW PPV & TV
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13461
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 16 okt 2017 10:34    Rubrik: WCW PPV 1989 (inklusive Clash) Svara med citat

WCW Clash of the Champions 5 - St. Valentine's Massacre (1989-02-15)

- Jim Ross & Magnum TA kommenterar. TA är tämligen intetsägande som kommentator men jag kan tänka mig att de ville ge honom jobbet dels för att vara schysst i och med olyckan, och dels för att han trots allt var ett namn som hade trovärdighet.

1. Midnight Express (Bobby Eaton & Stan Lane) vs. Russian Assassins.
Jim Cornette & Paul Jones är med in, och Paul Heyman gör color. Assassins, som känns som random jobberteam, är Angel of Death och Jack Victory (som även brottas som Blackmailer lite senare), två brottare jag inte har någon direkt koll på. Känns märkligt att se Corny som babyface. Russians isolerar Lane och pucklar på honom en stund innan Eaton taggas in för rensning, och Rocket Launcher avslutar RA#1 (alternativt RA#2) efter 13:15. Jag som ser detta kallt engagerade mig detta inte ett dugg. 1/2*

- Bob Caudle intervjuar Ricky Steamboat (med Richie i famnen) som nyss har kommit tillbaka till WCW där han hypar sin match mot Ric Flair på Chi-Town Rumble om några dagar, en match som är en av de bästa jag någonsin sett.

2. Steven Casey vs. Butch Reed.
Detta är precis i början av Reeds WCW-stint, och matchen bokades enbart för att hypa hans match mot Sting på PPV om några dagar. Casey har jag noll koll på, men det indikerar att han inte gjort något av värde varken före eller efter detta. Förbannat tråkig match som till största delen består av restholds varvat med publikbilder (varav ett par grovhånglar). Casey gör comeback mot slutet men Reed avslutar honom enkelt med en flying tackling efter 17:43. Wow, Reed behöver 17 minuter för att avverka en jobber (mestadels med restholds), vilken hype inför Sting-matchen! -*

- Ric Flair (med en drös tjejer) drar en promo om att han tänker besegra Steamboat på Chi-Town Rumble, men Steamboat dyker upp och naturligtvis slutar det med slagsmål. Hiro Matsuda (mest känd som Hulk Hogans tränare) attackerar Steamboat innan fulingarna bailar. (Hiro var manager åt Horsemen vid den här tiden.) Bra segment, men slagsmålet i slutet var lite väl långt, det borde bokats mycket kortare för att bara ge en teas inför PPVn.

3. Lex Luger vs. Blackmailer.
Blackmailer är som bekant Jack Victory. Hiro Matsuda är med in eftersom Luger ska upp mot Barry Windham på Chi-Town Rumble. Ännu en oerhört seg match som är alldeles för lång för storyn de försöker berätta. Luger avslutar med en superplex (Barrys avslutare) efter 12:56. DUD

4. US Tag-champs Varsity Club (Mike Rotunda & Steve Williams) vs. Fantastics.
Titelmatch. Rotunda ersätter Kevin Sullivan (som är med in) av någon anledning jag varken vet eller orkar ta reda på. Bra liten tag-match, Fantastics var verkligen fenomenala och Varsity Club var också ett bra team. Hetta på Bobby Fulton, tag till Tommy Rogers som rensar innan det blir kaos. Rogers sätter en klumpig cross-body på Williams (verkar som om Williams var för långsam och inte hann vända sig) men domaren distraheras så Rotunda kan sparka Rogers i ryggen och Williams täcker honom för vinst efter 13:05. **1/2

5. Ricky Steamboat vs. Bob Bradley.
Richie & Bonnie (Steamboats fru) är med in. Ännu en introduktionsmatch, men till skillnad från de andra ikväll är denna ganska bra. Bradley är mest känd som Battle Kat i WWF. Han går med bra i allt innan Steamboat avslutar med en cross-body efter 6:25. **

6. Rick Steiner vs. Rip Morgan.
Vi fortsätter jobbermatcherna med Rip Morgan, som dock rör sig väldigt bra för sin storlek så matchen blir hyfsat underhållande innan han äter en belly-to-belly för tre efter 4:41. *

- Backstage: Mainet skulle vara Sting, Michael Hayes & JYD vs. Road Warriors & Tenryu men Kevin Sullivan låser in faceteamet och Varsity Club tar deras plats i matchen.

7. NWA World Six-Man-champs Road Warriors & Genichiro Tenryu vs. Varsity Club (Mike Rotunda, Kevin Sullivan & Steve Williams).
Titelmatch. Lite fascinerande att det räcker att låsa in några dudes för att få en titelmatch. Ganska intetsägande match, alla matar loss och Animal blir heel-in-peril (båda teamen är heels). Efter några minuter lyckas Sting, Hayes & JYD ta sig ur och attackerar båda teamen för en dubbel DQ efter 5:47. Ren uppbyggnad inför PPVn. 1/2*

SLUTSATS: Som uppbyggnad från Chi-Town Rumble var det helt okej, men som fristående gala var den bedrövlig så det blir en klar tumme ner här.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2017-11-03.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 19 apr 2019 22:26, ändrad totalt 3 gånger
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13461
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 06 nov 2017 13:18    Rubrik: Svara med citat

Chi-Town Rumble 1989 (1989-02-20)

- Jim Ross & Magnum TA kommenterar.

- Jag antar att namnet är ett svar på WWFs Royal Rumble från månaden innan, även om denna innehåller vanliga matcher hela vägen. JR tar oss till ett videopaket med kvällens brottare (mest clips från Starrcade & Clash #5). Dude, det är PPV så de som köpt den känner troligen till vilka brottare som deltar.

- Vi får en promo med en till synes onykter Michael Hayes, som tänker avpollettera Russian Assassin #1 ikväll. Tror jag han ville förmedla medan han försökte fokusera blicken på kameran.

1. Michael Hayes vs. Russian Assassin I.
Paul Jones är med in. Det är olika bud om vem som är RA här, men både Wiki och CageMatch listar Angel of Death som brottaren ifråga så jag antar att det stämmer. JR noterar att Hayes "bokstavligen har rött, vitt och blått rinnande i venerna" vilket låter oroväckande. RA inleder med en en minut lång headlock, och det blir mestadels restholds resten av matchen. Den sega domaren gör också sitt för att dra ner matchen (inget kan förstöra en match som en seg domare som gör att brottarna tappar rytmen). Hayes gör comeback mot slutet och avslutar med en DDT efter 15:49. 1/4*

- Bob Caudle intervjuar Ricky Steamboat med familj, och Steamboat säger sig inte "vara en OJ Simpson". Det får vi verkligen hoppas. (Detta var naturligtvis en sportreferens av något slag.)

2. Sting vs. Butch Reed.
Hiro Matsuda är med Reed in. Stabil match, det blir en hel del restholds men de lyckas hålla den hyfsat underhållande ändå, mest för att Sting har börjat lägga grunden för sina standardmatcher mot större motståndare, som nådde sin kulmen med Vader-matcherna. Hiro hjälper Reed för mer hetta innan Sting gör comeback och avslutar med en sunset-flip efter 20:07. Detta var en match för att pusha Sting, men jag vet inte om en sunset-flip-vinst efter tjugo minuter är rätta vägen att gå. Han gick förvisso en väldigt bra 45-minutare mot Ric Flair året innan, men - newsflash - Reed är ingen Ric Flair. **

3. Loser Leaves NWA: Midnight Express (Bobby Eaton & Stan Lane) & Jim Cornette vs. The Original Midnight Express (Jack Victory & Randy Rose) & Paul Heyman.
Victory ersätter Dennis Condrey så det råder ingen tvekan om vilket team som vinner, inte minst för att Victory aldrig taggat med Rose innan detta, och inte efteråt heller för den delen. Det känns märkligt att se Corny som både brottare och babyface, men här kombinerar han båda sakerna samtidigt. Han blir face-in-peril och Heyman vill vara in när Corny redan ligger i underläge för att visa hur en riktig heel agerar. Het tag till Lane innan det blir kaos och en dubbel flapjack avslutar Rose efter 15:52. Ingen dålig match men den uppnår av naturliga skäl inte de höjderna den "borde", men hettan var oerhört bra under hela matchen vilket bidrog till underhållningen. **1/2

4. TV-champ Rick Steiner vs. Mike Rotunda.
Titelmatch. Scott Steiner är med in och gör därmed sin PPV-debut. Bra match rent tekniskt men båda är för färglösa för att fungera i långa singelmatcher. JR har dock skitroligt och får nästan orgasm av allt prat om deras amatörkarriärer under skoltiden. Rick missar flying big splash (nog aldrig sett honom göra en sådan förr) men sätter en fin powerslam. Kevin Sullivan distraherar genom att passivt aggressivt hota Ricks hund som är backstage, vilket gör att Rotunda kan ta över och gör en fin Saito-suplex. Rick blöder i pannan efter en spot jag inte uppmärksammade. Avslutningen är ganska tråkig, Rick gör en sleeper men lägger sig ner på rygg varpå domaren räknar ut honom efter 16:21. Tja, Ricks gimmick var ju att han var korkad, så varför inte? *1/2

- Caudle intervjuar Road Warriors & Paul Ellering, och varenda gång jag ser dem undrar jag vad Ellering egentligen bidrog till i teamet. De klarade av att göra promos på egen hand och behövde inte honom, speciellt inte som babyfaces.

5. US-champ Barry Windham vs. Lex Luger.
Titelmatch. Hiro Matsuda är med Barry in. JR undrar vem av dessa två som kommer att regera 90-talet. Tja, regera vet jag inte men Luger "vinner" av dessa två via default. Vilket är synd, Barry var en FANTASTISK wrestler när han var motiverad. Bra match, båda rör sig bra och publiken är engagerad. Barry missar ett slag och slår sönder handen (work) mot ringstolpen, och han blöder även på handen för att förstärka detta och att han inte ska kunna göra The Claw. Han gör en superplex och belly-to-back-suplex så bådas axlar är nere, men Luger får upp ena axeln och vinner efter 10:43. Två matcher i rad med ungefär samma finish? Barry piledrivar honom på bältet efteråt för att inte Luger ska kunna njuta av sin nya titel. Barry hoppade över till WWF några månader efter detta, så detta kom att bli hans sista stora match i förbundet den stinten. ***

6. NWA Tag-champs Road Warriors vs. Varsity Club (Kevin Sullivan & Steve Williams).
Titelmatch. Paul Ellering är med in. Ganska energisk match. Hetta på Animal, vilket är lite intressant eftersom det oftast är Hawk som agerar slagpåse i teamet. Het tag till Hawk som rensar innan det blir kaos. Hawk utför en flying clothesline på Sullivan samtidigt som Williams har Animal pinnad, men domaren räknar bara på Sullivan för tre efter 8:28. TRE matcher med någorlunda samma avslutningar? Ingen match som lär toppa några best of-listor men en energisk match som aldrig blev tråkig. **

7. NWA World-champ Ric Flair vs. Ricky Steamboat.
Titelmatch. Matsuda är med Flair in. Att kritisera den här matchen är lite som att försöka "förbättra" Mona Lisa med några penseldrag. Det är inte mycket att orda om; detta är en av de bästa matcherna jag sett. Båda är fantastiska workers med starka karaktärer som de gör till perfektion, och ingen av dem slarvar utan ser till att allt ser så bra ut som det bara går. Jag inser att det är en match som inte faller alla i smaken (det är ingen spotmatch), och jag har sett bättre matcher rent tekniskt, men hela paketet gör att matchen blir svårslagen. Steamboat choppar loss varpå JR noterar att man måste höra dem för att uppskatta dem. Jag tror att Flair hör dem men tror inte han uppskattar dem för det. Han säger också att Steamboat kom tillbaka enbart för att vinna det här bältet, alla andra bälten är värdelösa i jämförelse, vilket jag antar är en pik till IC-titeln. Flair går för sin figure-four (igen) men Steamboat reverserar till ett small package för tre efter 23:08. Den kändes absolut inte så lång, och jag kom på mig själv med att glömma anteckna eftersom jag bara satt och njöt av matchen. Men det gör inte så mycket eftersom styrkan sitter i storyn som helhet, och inte enskilda spots. Fantastisk match, men de skulle komma att TOPPA DEN två månader efter detta, hur otroligt det än låter. ****3/4

Flair har för övrigt sagt flera gånger att detta är hans favoritmatch mot Steamboat, och att de inte visste hur den skulle sluta förrän en timme innan matchen.

SLUTSATS: Flair-Steamboat stal naturligtvis showen, men jag tycker du ska se Luger-Windham också och skippa resten.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2017-11-06.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13461
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 nov 2017 12:09    Rubrik: Svara med citat

Clash of the Champions 6 - Ragin' Cajun (1989-04-02)

- Av en ren slump (blink, blink) gick detta samma dag som Wrestlemania 5, fast på gratis-TV istället för PPV. Men WWF lyckades ändra dra rekordsiffror på PPV så den finten gick inte hem.

- WWEN klipper bort Bob Orton vs. Dick Murdoch, Road Warriors vs. Varsity Club samt Ranger Ross vs. Iron Sheik från sin version av galan, men det är knappast något jag gråter för.

- Jim Ross & Michael Hayes kommenterar.

- Lou Thesz, Pat O'Connor, Terry Funk och andra legender är här ikväll för att ge maineventet extra prestige.

1. Midnight Express (Stan Lane & Bobby Eaton) vs. Samoan Swat Team.
SST = Headshrinkers. Jim Cornette & Paul Heyman är med in, mest för att det är de två som fejdar. Hayes noterar att WCW bjuder på WRESTLING, till skillnad från "de andra". Undrar vilka de syftar på. Bra match, även om den är tjugo minuter lång lyckas de hålla den intressant i stort sett rakt igenom, även om det kanske blir lite väl mycket nerveholds från SST. Midnights dubbelteamar SST inledningsvis innan båda blir face-in-peril varsin omgång. Slutligen taggas Eaton in och rensar innan det blir kaos och Lane levererar sina fåniga karatesparkar. Rocket Launcher ser ut att avsluta Samu men Fatu däckar Eaton med Heymans mobiltelefon (kaffepaket-size) för tre efter 20:33. ***

2. Steven Casey vs. Great Muta.
Gary Hart är med in. En av Mutas första WCW-matcher, men tyvärr blir det en lite väl utdragen match eftersom det var tänkt som en ren presentation av honom. Han mistar Casey direkt, och utför handspring-elbow, diverse sparkar, springboard-cross-body och ytterligare en handspring-elbow vid ringside innan en moonsault avslutar efter 8:12. Mig veterligen var Muta första personen att utföra greppet på TV i USA och namnet var inte etablerat än så Hayes kallar det en "back-flip" och JR säger "blind 360". Fina spots (Muta får allt att se så jäkla enkelt ut) men lite väl utdragen. **

3. Junkyard Dog vs. Butch Reed.
Hiro Matsuda är med in. Här blir det inte lika många handspring-elbows och moonsaults som i Muta-matchen. JYD har charm och Reed är en hyfsad worker men det blir mest en transportsträcka fram till slutet. Reed gör lite restholds innan JUD slår tillbaka. Reeds flygande tackling ger två (JYD lägger ena foten på repet) varpå Matsuda börjar tjafsa med domaren. Heelsen kolliderar och JYD pinnar Reed efter 8:55. 1/2*

4. US Tag-champs Rick Steiner & Eddie Gilbert vs. Varsity Club (Dan Spivey & Kevin Sullivan).
Titelmatch. Missy Hyatt är med facen in. Ganska kort match. Hetta på Gilbert, som blir uppsatt i Tree of Woe men kommer ur den så Kevin kraschlandar in i hörnan när han går för en charge. Problemet är att Gilbert tog sig loss så snabbt att han hade hunnit läsa Grottbjörnens Folk innan Kevin kom fram till hörnan. Rick taggas in och rensar, det blir kaos och Gilbert däckar Sullivan med Missys väska för tre efter 3:51. Heelen attackerar Gilbert men Rick räddar efteråt. Kändes lite sönderstressad. 1/2*

5. 2/3 Falls: NWA World-champ Ricky Steamboat vs. Ric Flair.
Titelmatch. Terry Funk gör color ihop med JR. Texten på storbildsskärmen lyder "RICK FLAIR" eftersom WCW är WCW. Detta är en av de bästa matcherna jag någonsin sett, och trots sina närmare 55 minuter kändes den inte speciellt lång och även om de upprepade sig några gånger lyckades de ändå hålla den underhållande rakt igenom. Inte bara brottningsmässigt, utan även agerandemässigt eftersom de kompletterar varandra oerhört bra eftersom Flair är en fantastisk heel och Steamboat en sympatisk babyface. Som ett extra plus i kanten är att Tommy Young dömer, en väldigt bra domare som bidrar istället för att dra ner matchen som annars lätt sker när domaren inte är med på noterna. Precis som Chi-Town-matchen tänker jag inte beskriva matchen speciellt mycket, helt enkelt för att den inte gör matchen rättvisa, utan nöjer mig med att säga att allt utom en neckbreaker sent in i matchen ser väldigt bra ut.

Första fallet: Båda choppar loss och försöker hushålla med energin även om det såklart blixtrar till emellanåt. Flair bearbetar benet och går för sin figure-four, Steamboat vänder till small package och Flair vänder tillbaka för tre efter 19:35.

Andra fallet: Steamboat gör en fin superplex (jag är en sucker för det greppet) och tar hem fallet med en double chickenwing efter 34:24.

Tredje fallet: Här har vi neckbreakern som ser lite halvt misslyckad ut, det såg ut som om Steamboat gjorde spotten så snabbt att Flair inte hängde med. Men det är inget som stör. JR noterar att vi är 50 minuter in och att de har BROTTATS hela tiden, alltså inte "kommit in till musik och poserat i ringen" som det inte kräver en Einstein för att förstå att han syftar på Hulk Hogan. Steamboat gör sin chickenwing igen, men eftersom hans ben är skadat av Flairs bearbetande tidigare i matchen faller han på rygg med Flair över sig, och bådas axlar är nere för tre efter 54:48 (Flairs ena fot är på repet). Jag gillar hur de etablerade chickenwingen tidigt i matchen och att Flair bearbetade benet för att sätta upp Steamboats "ramlande" i slutet. Detta satte upp en tredje match dem emellan, något jag inte klagar på allt för mycket. *****

SLUTSATS: Steamboat-Flair är en match som inte passar alla men jag tycker nog man ska ge den en chans även om man inte gillar stilen. I övrigt var öppningsmatchen helt klart sevärd, men förutom den och mainet var det inget vidare.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2017-11-07.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13461
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 08 nov 2017 13:38    Rubrik: Svara med citat

WrestleWar 1989 (1989-05-07)

- Jim Ross & Bob Caudle kommenterar.

1. Doug Gilbert vs. Great Muta.
Eddie Gilbert & Gary Hart är med in. Skulle varit Junkyard Dog vs. Muta (den parningen är så perverst dålig att jag hade velat se den) men JR noterar att "JYD inte är här av anledningar WCW inte har kontroll över" (Meltzer säger att han no-showade eftersom han skulle jobba här). Muta mistar både före och efter matchen, flippar rundor och avslutar med en moonsault efter 3:05. Bra uppvisning, men inte mycket till PPV-match. *

2. Ranger Ross vs. Butch Reed.
Jag känner inte till Ranger Ross men efter en snabbkoll på Wiki är det mest uppseendeväckande med honom att han åkte dit för några bankrån 1996. Lite ironiskt eftersom han knappast stal showen här. Tråkig match där storyn är att Teddy Long fått sparken som domare och försöker rekrytera folk att vara manager åt (vilket ledde till Dooms bildande månaden efter detta). Ross kommer ur en lång chinlock och gör "comeback" med den sämsta offensiven jag någonsin sett. HEADLOCK-TAKEOVER, lös dropkick och några fåniga karateslag. Reed suplexar honom och avslutar med en flygande tackling eftr 7:00. Detta är en match jag nog aldrig känner jag behöver se igen i mitt liv. DUD

3. Bullrope-match: Bob Orton vs. Dick Murdoch.
Gary Hart är med Orton in. De började fejda på Clash 6 men den matchen är bortklippt från WWEN så jag får leva i ovisshet (orka bry sig). Ganska trist match där de tar det ganska lugnt med varandra. Murdoch vevar loss med en stövel och binder fast Orton med repet innan han pinnar honom efter 5:02. Efteråt hänger Orton honom med repet för att få tillbaka lite hetta, vilket i efterhand kändes onödigt eftersom detta kom att bli Ortons sista WCW-match. 1/4*

4. Dynamic Dudes (Shane Douglas & Johnny Ace) vs. Samoan Swat Team.
Paul Heyman är med in och inleder roligt nog med "MY NAME IS". Det roliga är att Dynamic Dudes kommer in med skateboards men ingen av dem har knappt ens stått på en sådan innan detta. Jag kan inte bestämma mig om Heymans eller Aces hockeyfrilla är bedrövligast så vi dömer en draw där. Facen dubbelteamar dem med snabba tags (Caudle räknar hur många gånger de taggar, det känns lite väl mycket Rain Man även för mig) innan Johnny hamnar i fel hörna och bearbetas. Het tag till Shane som rensar, och jag slås av hur okordinerad han känns. Fatu gör flying big splash på Shane med Johnny räddar. Fatu försöker bodyslamma Shane men Johnny levererar en dropkick så Shane hamnar över Fatu för tre efter 11:00. Shane & Johnny kändes opolerade som tagteam, och SST var ganska kantiga jämfört med hur de blev några år senare. **

5. US-champ Lex Luger vs. Michael Hayes.
Titelmatch. Hiro Matsuda är med Hayes in och känns i vanlig ordning helt malplacerad. Förvånansvärt bra match med två till synes limiterade - men väldigt motiverade - brottare. Bra ringwork av båda, även om vi har två konstiga spots, varav en är finishen vilket drar ner helhetsintrycket. Först säljer (alternativt försöker blockera) Luger en DDT genom att göra ett hårt back-bump. Sen har vi slutet. Det verkar vara tänkt att alla tre ska kollidera, men någon/några är på fel plats så de nuddar knappt domaren, som ändå tar sig för sidan och säljer det. Luger knockas ner och Terry Gordy smyger in och lägger Hayes över honom för tre efter 16:29. Att göra en bra match mot Ric Flair på åttiotalet hade en komapatient kunnat göra så det är ingen bedrift, men att göra en bra match mot Michael Hayes känns imponerande! **3/4

6. TV-champ Sting vs. Iron Sheik.
Titelmatch. Rip Morgan är med in. Sheik attackerar med flaggan innan matchen, vilket enligt JR inte bara är olagligt utan till och med "VÄLDIGT olagligt". Sting slår tillbaka, Stinger-splash, Scorpion Deathlock, goodbye efter 2:10. Den var bokad precis som den skulle. 1/4*

7. NWA World-champ Ricky Steamboat vs. Ric Flair.
Titelmatch. Terry Funk, Lou Thesz & Pat O'Connor är gästdomare så det inte blir en draw som senast. Ännu en makalöst bra match mellan dessa båda, man vet att en match är fantastisk när man kommer på sig själv med att korta stunder tro att matchen är på riktigt. De gör inte spots utan de försöker vinna matchen, det är en stor skillnad jämfört med idag. Flair bearbetar benet och Steamboat ger sig på ryggen/axeln för att lättare kunna vinna med sin chickenwing, greppet han använde i 2/3 Falls-matchen för att ta hem ett fall. Han gör en enzuigiri och går för en bodyslam, men benet håller inte så Flair hamnar över honom för tre efter 31:33. (Lite som slutet av Steamboat/Savage på Mania III.) Jag vill ogärna ranka trilogin, alla tre är förbannat bra men jag gillar nog Clash-matchen ett snäpp bättre än de andra två, även om alla tre är fantastiska. ****3/4

- JR intervjuar Flair efteråt när Funk avbryter och berömmer Flair för sin insats. Han hade gett matchen åt Flair om den hade gått 60 minuter, och säger att han gärna skulle vilja ha en titelmatch mot honom. Flair säger att Funk har hållit till i Hollywood de senaste åren och att det finns andra som står före honom i kön angående titelmatcher, vilket får Funk att psykbryta och attackera honom. Bland annat med en piledriver på ett bord, som resulterade i att Flair inte kunde röra huvudet på en vecka. Bra segment, alla kändes naturliga på micken så det kändes nästan äkta.

Funk berättade i sin första RF-shoot att han var producent för galan men visste inte förrän fem minuter innan showen att han skulle attackera Flair.

Den här matchen finns för övrigt med som HHHs favoritmatch på hans DVD The Game (2002).

- Vi har två matcher kvar på galan, och anledningen till att de inte avslutade med Steamboat-Flair var att man ville ha extra matcher med om titelmatchen inte gick timmen ut, något de gjort innan men då matcherna visats vid en senare tidpunkt. Det är verkligen att ta kayfabe till en ny nivå.

8. NWA Tag-champs Road Warriors vs. Varsity Club (Mike Rotunda & Steve Williams).
Titelmatch. Nikita Koloff är gästdomare samt Paul Ellering och Kevin Sullivan är med in. Ingen dålig match men framstressad. Hetta på Hawk, tag till Animal som rensar innan det blir kaos. Doomsday Device ser ut att avsluta Williams men Sullivan och Dan Spivey attackerar Koloff för DQ efter 6:04. *1/2

9. US Tag-champs Rick Steiner & Eddie Gilbert vs. Varsity Club (Dan Spivey & Kevin Sullivan).
Titelmatch. Missy Hyatt är med in. Kort match här också. Spivey skriker "HUSS, HUSS", det Berzerker gjorde några år senare och som Bruiser Brody gjorde före detta. Spivey sabbar Ricks axel mot ringstolpen så storyn är att Gilbert får brottas hela matchen själv eftersom Rick är skadad. Rick taggas dock in mot slutet, domaren ser dock inte taggen, och clotheslinar Sullivan så Gilbert kan rulla upp honom för tre efter 6:50. Framstressad match här också. 1/2*

SLUTSATS: Naturligtvis är Flair-Steamboat höjdpunkten, inte vara största utan även enda höjdpunkten på galan. Luger-Hayes var helt okej men inte värd att söka upp på egen hand.

Tummen i mitten, men se Steamboat-Flair!

(Den här recensionen skrevs 2017-11-08.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13461
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 13 nov 2017 13:13    Rubrik: Svara med citat

Clash of the Champions 7 - Guts and Glory (1989-06-14)

- Jim Ross & Bob Caudle kommenterar.

- Detta äger rum på USAs nationella flaggdag (en dag jag aldrig hört talas om förrän nu) så det blir mycket flaggviftande i olika former showen igenom, något som - om inte titeln redan avslöjat det - är showens tema.

- US Tag-bältena blev vakanta på WrestleWar 1989 när Varsity Club attackerade gästdomaren (Nikita Koloff) så en turnering ordnades för att utse nya champions. Även om jag gillar turneringsformatet på en show har det alltid varit svårt att dra folk till det av flera skäl; För det första är det svårt att hypa några matcher eftersom man inte vet vilka matcher det blir senare i turneringen; för det andra blir matcherna rätt korta/avslagna i de flesta fall efter många brottare är bokade flera gånger under samma kväll; för det tredje avtar publikens intresse för varje gång samma brottare gör entré. Har man sett Brottare A två gånger redan är det svårt att engagera sig i honom tredje gången han gör entré samma kväll.

1. Semi: Dynamic Dudes vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Battle of the framtida WWE-höjdare! Terry Gordy är med Birds in. Birds har förresten en uppenbar rip-off av Freebirds (låten) som introlåt. Jag vill inte kalla Dudes för ett dåligt team men i jämförelse med Rock N Roll Express hade de inte en tiondel av deras brottning/charm, och publiken verkar inte köpa det heller. Johnny Ace har jag aldrig sett en bra match med och han känns helt malplacerad som hjärtekrossare, men Shane Douglas har alltid varit en duktig worker även om han inte blommade ut förrän i ECW några år efter detta. Basic match här, hetta på Ace, tag till Shane som rensar innan det blir kaos och Hayes DDTar Shane för tre efter 7:07. 1/2*

2. Ranger Ross vs. The Terrorist (Jack Victory).
Jack Victory i ännu en WrestleCrap-gimmick, men tacksamt med tanke på kvällens tema. Tänk att det finns folk som får BETALT för att komma på geniala gimmicks och namn som "The Terrorist". Intetsägande match innan Ross avslutar - inte helt chockerande - med en Combat Kick efter 1:30. NR

- Hypevideo för Road Warriors med en dålig rip-off av Iron Man i bakgrunden. Seriöst, att ha dåliga kopior känns ALLTID lökigt. Då är det bättre med en helt annan låt.

- Great Muta ska massakrera två jobbers, men vill ha Eddie Gilbert istället (Muta besegrade Eddies bror Doug på WrestleWar). Eddie levererar en eldboll men Muta flyttar sig så ena jobbern (Trent Knight, med ett sådant förnamn förtjänar man en eldboll i nyllet) åker på den istället.

3. Ding-Dongs vs. Cougar Jay & George South.
Oh, goody. Storyn var att en höjdare backstage (han vill troligen vara anonym så jag väljer att inte avslöja att det var Jim Herd) kom på den geniala idén att skapa lite nya karaktärer som riktade sig till barn, för att sno den målgruppen från WWF. Så först var tanken två puckelryggar ala Ringaren i Notre Dame (eftersom de har pucklar kan de inte ligga på ryggen och pinnas) men Ole Anderson idiotförklarade honom och strök det. Istället behöll de namnet och en del av gimmicken; klockorna, som båda använde och som plingade så fort de rörde sig. Hur det skulle generera nya tittare är det dock ingen som har förklarat, och efter en handfull matcher ströks gimmicken helt och detta blev deras första - av tre - TV-framträdanden. Samt deras enda vinst, och efteråt blev det sex raka förluster på TV/houseshows. Nåväl, killarna bakom masken (och de röda helkroppsdräkterna) var Fred och Joel Deaton, två personer jag aldrig ens hört namnen på innan. Publiken är inte direkt impade, och även om teamet verkar vara hyfsade workers hindrar gimmicken dem från att visa något. Det var inte direkt de som personer som pushades utan gimmicken var i centrum. Det blir en sedvanlig squash innan Ding-Dongs avslutar en jobber med en flying elbow/kneedrop-kombo efter 3:37. JR sammanfattar bedrövelsen med det alla tänker; "Oh, that was horrible". DUD

4. Semi: Midnight Express (Bobby Eaton & Stan Lane) vs. Samoan Swat Team.
Jim Cornette & Paul Heyman är med in. Okej match, varken mer eller mindre. Eaton var en underskattad worker som alltid briljerade i sina matcher. Hetta på Eaton, tag till Lane som rensar innan det blir kaos. Road Warriors dundrar in och däckar SST (de fejdar uppenbarligen) och Lane pinnar Fatu efter 6:18. *

5. Steve Williams vs. Terry Gordy.
Båda vevar loss innan de vilar upp sig med en kort chinlock-spot, innan de vevar loss igen för en dubbel countout efter 6:33. Publiken chantar "BULLSHIT, BULLSHIT!" efteråt för att visa sin uppskattning för den fantastiska bokningen. *

6. Norman the Lunatic (Bastion Booger) vs. Mike Justice.
Teddy Long är med Norman in. Gimmicken är att Norman är en mentalpatient som bara Long kan styra, och Norman hatar när man nämner ordet "lunatic". Jobbigt då att det är hans namn. Han hade ingen vidare tur med sina gimmicks, den gode Mike Shaw. Detta är Normans WCW-debut och Justice var för övrigt den andra jobbern i Muta-segmentet tidigare (totalt onödigt vetande, men tänkte att det kanske kommer upp på Jeopardy någon gång). Norman dominerar och avslutar med en avalanche och big splash efter 0:47 innan han rullas ut på bår av personal från mentalsjukhuset han bor på. NR

7. Steiner Brothers vs. Varsity Club (Mike Rotunda & Kevin Sullivan).
Detta lanseras märkligt nog som en "Australian style tag team match", vilket betyder en helt vanlig tag-match. Nördfakta: Enligt Wiki gick den första tag-matchen i USA redan 1901 och jag hittar inga tag-matcher från Australien förrän på femtiotalet så vi kan nog utgå från att de bara kallades australiensiska för att skapa en exotisk prägel på matchtypen innan den blev etablerad. Nåväl, Missy Hyatt är med Steiners in, och Scott brottas i badbyxor istället för trikå vilket bara känns konstigt. Hetta på Scott (han kom att ta den rollen i 95% av tag-matcherna med Rick). Han bumpar ut och får ett rejält blåmärke på ryggen. Rotunda gör en hög dropkick och visar betydligt mer brottning än gjorde som IRS. Rick taggas in och rensar innan det vanliga kaoset tar vid och Rotunda suplexar Scott på en stol för tre efter 8:36. Bra liten match med fyra väldigt motiverade brottare, speciellt Scott och Rotunda. **1/4

- Video för Scott Hall, som hade en Skinner-liknande karaktär i början. Spoiler: Det funkade inte.

- Vi får en förinspelad intervju med Ric Flair, som har sina tvivel men är ändå redo för Terry Funk på GAB. Bra, basic intervju där en wrestler känns äkta, varför görs inte sådant längre?

8. TV-champ Sting vs. Bill Irwin.
Titelmatch. Irwin är mer känd som The Goon i WWF 1996. Kort match, Sting vinner med Stinger-splash och rollup efter 3:30. Ren presentation. 1/2*

9. Final: Midnight Express (Bobby Eaton & Stan Lane) vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Gordy är med Freebirds in och Corny är med Midnights in men blir nerslagen av Heyman för att fortsätta deras upplägg. JR hypar Death Wish II direkt efter showen, och pratar om hur gott det skulle vara med en Coors Light, men nämner det så ofta att det blir för uppenbart att det är smygreklam. Hetta på Eaton, tag till Lane som rensar innan Gordy powerbombar Eaton så Garvin kan pinna honom efter 9:11. *

10. Ricky Steamboat vs. Terry Funk.
Jag gillar hur basic men bra matchen är uppbyggd; Funk vill bli förstautmanare men är rankat #10 i nuläget, och Steamboat är #1 så han måste besegras innan. Bra hantverk av båda. Stenhårda chops från båda. Steamboat bär runt Funk ett varv runt ringen innan han bodyslammar honom i en intressant spot. Funks flying big splash träffar knän, och Funks surnar till och däckar honom med micken för DQ efter 12:53. Lex Luger kutar till undsättning, men vänder heel genom att sänka Steamboat eftersom han vill bli förstautmanare. Bra turn för en gångs skull när det gäller Lex. ***3/4

SLUTSATS: Även om betygen är ganska blygsamma var det en helt okej show, mest för att de dåliga matcherna hölls korta och flaggviftandet mellan varven var inte så mycket eller extremt att det störde. Steamboat-Funk är naturligtvis enda matchen du måste spana in, men även Steiners-matchen var underhållande. Så en klar tumme i mitten för en välproducerad show.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2017-11-13.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13461
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 27 nov 2017 19:19    Rubrik: Svara med citat

Great American Bash 1989 (1989-07-23)

- WWEN har en liten trevlig text som berättar att originalutgåvan har tekniska buggar (eller "features", som Microsoft brukar säga) som de ber oss ha överseende med.

- Detta är en PPV som av många anses vara WCWs bästa (till och med den bästa wrestlinggalan någonsin) så den har lite hype att leva upp till. Såvitt jag minns har jag inte sett en enda match från den så hela showen blir en ny bekantskap för mig.

- Jim Ross & Bob Caudle kommenterar.

1. King of the Hill Battle Royal.
Det har gått en drös Battle Royals på houseshows där vinnarna har avancerat till denna. Eftersom vi har WarGames senare har vi två ringar intill varandra, så alla börjar i en ring och när de elimineras går de över till den andra ringen för ett nytt stök. Till slut har vi en vinnare i varje ring och därefter möts de i finalen. Hyfsat kul koncept. Vi har Scott Steiner, Rick Steiner, Bill Irwin, Dan Spivey, Sid Vicious, Steve Williams, Terry Gordy, Brian Pillman, Eddie Gilbert, Ranger Ross, Ron Simmons, Kevin Sullivan, Scott Hall (som gör sin PPV-debut) & Mike Rotunda. Det finns inte så mycket att recensera här, folk hushåller med energin (många ska brottas senare) och åker ut så odramatiskt att jag inte kan nämna en enda eliminering utantill. Sid blir kvar ensam i ena ringen när Pillman missar en charge och bumpar ut. Williams, Rotunda och Spivey är kvar i andra ringen. Williams dumpar Rotunda och kör några trista elimineringsförsök de inte ens försöker göra dramatiska (aldrig sett såhär safe spots) innan Rotunda fäller Williams från ringside så Spivey kan dumpar honom för att vinna det stöket. Teddy Long, Spiveys & Sids manager, vill inte att hans gubbar ska mötas så de beslutar sig för att dela vinsten efter 9:24. Kul twist på slutet men ganska tråkigt, speciellt eftersom Skyskrapers fick vinna en match senare ikväll och därmed inte behövde vinsten här. I efterhand var detta en helt onödig match som borde skrotats från showen. DUD

2. Brian Pillman vs. Bill Irwin.
Detta är bokat som en ren uppvisning av den obesegrade Pillman. Irwin dominerar och Pillman gör korta comebacks som avbryts av den betydligt mer rutinerade Irwin. Pillman missar en missile-dropkick så Irwin kan ta över igen, men Pillman avslutar med en bodypress från ena ringen till den andra för tre efter 10:03. Okej match, inte mer. **

- Gordon Solie intervjuar Paul Heyman, som är redo för Jim Cornette. Han har inga planer på att vinna utan det viktiga är att skada Cornys ben ännu mer (benet han skadade IRL på Starrcade 86). Lite senare intervjuas Corny, som utlovar otrevligheter åt andra hållet.

3. Dynamic Dudes vs. Skyscrapers (Dan Spivey & Sid Vicious).
Teddy Long är med Skyscrapers in. Lite roligt att JR har lite bitska kommentarer om att i WCW är det brottning som gäller till skillnad "from other federations" som mest kör med ormar, husdjur och en massa bodybuilders. Ingen aning om vad han syftar på men ni insatta vet säkert. Sid sa i en shoot att Spivey skulle ta stryk och vara workhorsen i teamet medan Sid stor för stora delar av offensiven, men de kom på att matcherna blev lite väl enahanda då och jämnade ut det hela. Apropå shoots, Shane Douglas berättade en kul sak i en shoot; Namnet Dynamic Dudes uppfanns av Jim Herd som hade "läst en studie" om att de två populärast slanguttrycken vid tillfället var "dynamic" och "dude". En annan sak, som känns mindre sannolik, är att Dudes sålde mest merchandise av alla i förbundet förutom Sting. Nåväl, detta är i princip en ren uppvisning för Skyscrapers, och publiken chantar "WE WANT SID" flera gånger under matchen. Hetta på Shane, tag till Johnny som rensar innan han avslutas med två slarviga powerbombs (andra kunde tagit väldigt illa eftersom Spivey bara tappar honom) efter 9:24. Återigenn, varför var det nödvändigt att ge dem vinsten i stöket tidigare? 1/2*

4. Tuxedo-match: Jim Cornette vs. Paul E. Dangerously.
För att vara en gimmickmatch mellan två ickewrestlers var detta i princip så bra det kunde vara. Heyman attackerar knäet med sin mobiltelefon (hör upp alla kids, detta var ingen fjantig hipstermobil i storlek spelkort utan detta var Gevaliapaket-size) och utför vad JR kallar "feministiska högerkrokar". Corny gör comeback och stryper honom med en slips. Heyman tar en näve puder men får det insparkat i nyllet så Corny drar av honom kläderna för vinst efter 6:25. Kul match som bokades väldigt smart. Kort och koncist, tight slagsmål utan att trötta ut publiken och de försökte sig inte på saker de inte klarade av. Detta var ju ingen MATCH utan ett slagsmål. **

5. Texas Tornado-match: Steiner Brothers vs. Varsity Club (Kevin Sullivan & Mike Rotunda).
Missy Hyatt (när hon såg mänsklig ut) är med Steiners in. Kul liten match där alla är inne samtidigt (men bara en domare). Bord och stolar används, och Sullivan däckar Rick med en rejäl chairshot (han SLÄNGER stolen i nyllet på honom). Men tänk på att detta var innan man visste att det är dumt att slå hårda föremål rakt i skallen på varandra. Alla arbetar på bra och ni som bara sett Kevin Sullivan under Hoa-tiden borde se lite av hans gamla stuff, där finns faktiskt mycket bra med honom. Vild match. Scott dumpar Rotunda. Kevin går för en bodyslam på Rick men Scott räddar med en bodypress för tre efter 4:43. Roligt litet brawl. **1/2

6. TV-champ Sting vs. Great Muta.
Titelmatch. Eddie Gilbert (Sting) & Gary Hart (Muta) är med in. Kanonmatch där båda lyckades få den andra att se bra ut. Muta flippar rundor och Sting dyker också, inte lika mycket dock, och matchen håller ett bra tempo rakt igenom. Vi har ett ref-bump och Muta får två med en moonsault innan Sting avslutar med en back-suplex efter 8:10. Dock blir det tjafs om vems axlar var nere (och inte var nere) vilket får publiken att chanta "BULLSHIT" (bra bokat) och titeln blev vakant efter detta innan Muta vann den i en returmatch. ****

7. US-champ Lex Luger vs. Ricky Steamboat.
Titelmatch. Bra match här också. Var bokad som en No DQ-match men Luger kräver att Steamboat går med på en vanlig match, annars vägrar han brottas. Steamboat accepterar. Han har för övrigt med en ödla in, så ödlor går tydligen bra enligt JR. Luger är som natt och dag jämfört med i WWF (jag tror jag säger det i varje Luger-match numera) och även om Steamboat är så bra att han hade fått min mormor i syrgas att se ut som Goldberg i ringen gör även Luger sin del. Lex bumpar ut i ett bump som är betydligt bättre än allt han gjorde senare i WWE. Caudle noterar att Steamboat tränar varje dag i sitt eget gym. Det måste bli ett jäkla pendlande när han turnerar i WCW. Lex försöker använda en stol men Steamboat blockerar och slingshottar in honom i hörnan där han slår skallen i stolen (som han fortfarande håller i handen) i en bra spot. Steamboat blir frustrerad och använder stolen för DQ efter 10:27 innan han jagar ut Lex till en bra pop. Inget att klaga på här. ***3/4

8. WarGames: Road Warriors, Midnight Express (Stan Lane & Bobby Eaton) & Steve Williams vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin, Michael Hayes & Terry Gordy) & Samoan Swat Team.
Corny, Heyman & Paul Ellering är med in. Bra tempo och väldigt intensiv match rakt igenom där de fokuserar på att försöka skada sina motståndare och vinna matchen istället för att göra fancy moves som de hade gjort om matchen ägt rum idag. JR noterar att "matchen börjar när alla äntrat buren" vilket är logiskt eftersom den inte kan avgöras förrän då, men gör samtidigt att allt som sker i matchen innan dess är obetydligt. Eaton och Garvin börjar. Hayes skriker okvädningsord till Eaton genom buren och kommer helt plötsligt på att man inte kan använda vilka ord som helst; "YOU DON'T MESS WITH THE FABULOUS FREEBIRDS, THE WORLD CHAMPIONS, YOU... (paus)... SCUM!" Gordy, Williams, Samu och Animal kommer in, där den sistnämnde får matchens högsta pop. Hayes peppar Fatu med "KILL, KILL! EAT!" innan han äntrar buren. Lane kommer in. Hayes är sist in för heelsen och DDTar allt som rör sig. Hawk är siste man in och springboardar från ena ringen till den andra i en imponerande spot. Han gör även en flying (så gott det går att flyga med ett tak på buren) på Garvin innan han får honom att submitta i en hangman efter 22:19. Facen firar utanför ringen men lämnar Animal kvar som åker på däng av heelsen för att fortsätta upplägget. ****

- Solie intervjuar en oerhört nedtonad Ric Flair, som ikväll går sin första match sedan WrestleWar för två månader sedan men känner sig redo till 120%. (Jag kollade CageMatch och hittade ingen match mellan WrestleWar och denna, vilket är konstigt eftersom det är brukligt att gå en handfull houseshowmatcher efter ett längre uppehåll för att återfå in-ring-kondisen. Enligt Dave Meltzer var det ingen skada som låg bakom utan ren semester för Flair.)

9. WCW World-champ Ric Flair vs. Terry Funk.
Titelmatch. Gary Hart är med in. Jag hoppas du inte faller baklänges av ren chock när jag säger att detta är ännu en kanonmatch med Ric Flair. Det mesta ser väldigt bra ut och det är mer fight än match, så flera gånger kommer jag på mig med att tänka att de slåss på riktigt. Funk kommer ur en figure-four genom att nita Ric med sitt brännjärn. Båda bladar. Ric slår tillbaka med brännjärnet men Tommy Young (domaren) ser till att vara upptagen med att tjafsa med Hart vid ringside så han "missar" det. Nu förstår jag varför alla hyllar honom som den bästa domaren genom tiderna, han är alltid på rätt plats vid rätt tillfälle och dömer logiskt. Båda går för sina submissions innan Flair reverserar ett small package för tre efter 16:37. Muta attackerar men Sting kommer till undsättning för att sätta upp Halloween Havoc. Fantastisk match + efterspel. ****1/4

SLUTSATS: Som du märker på betygen är detta en riktigt bra gala. Dock kan jag inte säga att den tillhör mina favoriter eller hamnar på min tio-i-topplista över bra shower eftersom jag saknar ett känslomässigt band till den. De flesta som höjer den till skyarna verkar ha sett den när det begav sig och då förstår jag att den anses som en riktigt toppengala, och jämfört med andra shower (WCW och WWF) från samma tidpunkt är denna suverän. Mycket, mycket bra gala, troligen den bästa WCW kört dittills.

Tummen upp, men spola fram till Tuxedo-matchen och se galan därifrån.

(Den här recensionen skrevs 2017-11-27.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13461
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 30 nov 2017 23:26    Rubrik: Svara med citat

Clash 8 - Fall Brawl 1989 (1989-09-12)

- Jim Ross & Jim Cornette kommenterar.

- Gary Hart förnekar ryktena att det råder osämja i teamet (Dick Slater & Great Muta) vilket på wrestlingspråk betyder att det är osämja i teamet.

1. Road Warriors vs. Samoan Swat Team.
Paul Ellering och Paul Heyman är med in. SST kommer in till en låt med Halloween-slingan (filmen) vilket låter konstigt, och RW har som vanligt en version så lik Iron Man som möjligt utan att vara originalet. Het match inför en het publik, här visar det att publiken är en stor del av underhållningen. Matchen i sig är rätt basic; hetta på Hawk, tag till Animal som rensar innan det blir kaos. Hawk får tag på Heymans mobil och använder den som vapen innan Fatu avslutas med Doomsday Device efter 6:45. SST surnar till på Heyman och sparkar honom som manager efteråt. **3/4

Animal skriver i sin bok (s. 252) att att sommaren 1989 till början av 1990 var en riktigt tråkig period eftersom Jim Herd hade tagit över och för första gången i karriären var det inte kul att gå till jobbet; ""I'm pretty sure I can safely speak on behalf of my brothers Hawk and 'Precious' Paul when I say that the second half of 1989 and into the spring of 1990 simply wasn't fun at all."

Han noterar dock att de gillade att möta SST och hade bra kemi med dem.

2. Tom Zenk vs. Cuban Assassin.
Assassin = Fidel Sierra, som vi sett som jobber under Hoatiden. Detta är Zenks WCW-debut och därmed en ren uppvisning för honom. Brottningen är helt okej men publiken är måttligt road och blir inte imponerade när han avslutar med en sleeper (!) efter 3:37. Sleeper? Är det verkligen rätt avslutare för en highflyer? Publiken poppade inte ens efter vinsten, det bådar inte gott. (Och ja, han brände sina broar ganska snabbt här också eftersom det är så han funkar.) DUD

- South Carolina utser 12/9 till Ric Flair Day, men om det ska firas med att dansa naken på fyllan eller köpa ett oförsäkrat gym får vi inte veta.

3. Ranger Ross vs. Sid Vicious.
Teddy Long är med Sid in, och är sliskigt härlig heel med det där stripiga håret. Sid mosar Ross direkt, DDT, högt kast och powerbomb avslutar efter 1:10. SÅHÄR bokar man en uppvisning! Nu är naturligtvis Zenk en mindre och mer rörlig brottare så en ren squash hade förstås inte funkat, men han borde fått visa mer än jag gjorde och framförallt inte avsluta med en tråkig sleeper. NR

- Vi får en video på när Missy Hyatt och Robin Green (Nancy Sullivan/Benoit i sin första WCW-roll), Rick Steiners flickvän. Detta är det mest åttiotal som existerar tror jag, allt från kläderna till musiken skriker åttiotal.

4. NWA Tag-champs Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes) vs. Steiner Brothers.
Titelmatch. Green & Hyatt är med Steiners in. JR uppmanar oss att ringa WCWs hotline för att få kommentering av galan av Lance Russel och en annan gök. Jag förstår inte heller varför. Bra match dock. Steiners kastar runt dem som disktrasor innan Rock bumpar in i staketet med ansiktet före för att bli face-in-peril. Ovanligt att se honom som slagpåse. Han gör en halvbotchad slingshot-suplex på Garvin innan han taggar in Scott (naturligtvis klipper de bort direkt när taggen sker så vi missar den) som gör en Frankensteiner på Hayes och en rana på Garvin. Powerslam på Hayes ger två innan Scott snubblar vid repen så Hayes kan DDTa honom för tre efter 10:25. Först såg det ut som om kameran missade fällningen omedvetet, men det var för att Steiners antog att det var någon av tjejerna men vet inte vem. (Green vände senare heel och joinade Doom, det kan vara en ledtråd.) ***

5. Brian Pillman vs. Norman the Lunatic.
Long är med Norman in och ett gäng hejarklackstjejer är med Pillman in. Det säger kanske inte så mycket men detta är troligen den bästa matchen jag någonsin sett med Norman (Bastion Booger), naturligtvis är Pillman den som gör mest men Norman rör sig betydligt snabbare och smidigare än i WWE. Norman attackerar direkt men Pillman suplexar (!) honom, gör springboard-clothesline och bodypress ut ur ringen. Norman får två med en flying big splash och gör avalanche, men missar en andra. Pillman med missile-dropkick, bodyslam och backdrop innan Norman fångar upp honom i en powerslam för två. Men Pillman fintar och avslutar med ett krucifix efter 3:33. Bra match, de fick in oerhört mycket på den korta tiden och allt såg smidigt ut (de gick en hel drös matcher ihop i Stampede vilket säkert färgade av sig här). Long skäller ut Norman efteråt vilket ledde till hans faceturn ett tag senare. **3/4

6. Steve Williams vs. Mike Rotunda.
Bra match. Rotunda bumpar på bra. Steve slammar ner honom från hörnan och en stund senare bumpar Rotunda ut ur ringen. Steve går för sin Oklahoma Stampede (powerslam) men Rotunda blockerar genom att hålla fast i repet, domaren sparkar bort handen och Steve pinnar honom med en reverserad rollup efter 7:04. Rotunda får tillbaka hettan genom att sänka honom efteråt, men Steve jagar ut honom. Inget att klaga på här. ***

7. US-champ Lex Luger vs. Tommy Rich.
Titelmatch. Ännu en bra match ikväll. Rich suplexar in Luger i ringen men Lex faller så olyckligt att landar med huvudet före i en spot som såg illa ut, men han verkade inte ha ont efteråt. Luger sätter en superplex men missar flying big splash (vilken arbetsmyra jämfört med i WWE!) så Rich kan göra comeback. Han går för en sleeper men Lex hotshottar honom för tre efter 10:38. Bra match, lam finish. ***

- Terry Funk med en förinspelad promo från sjukhuset om hur mycket han kommer göra Ric Flair illa ikväll trots att han inte får brottas (han ersätts av Dick Slater), och därefter låter Flair & Sting mer självsäkra än någonsin.

8. Sting & Ric Flair vs. Great Muta & Dick Slater.
Gary Hart är med in. Corny säger att detta är första gången Muta och Flair möts, och enligt CageMatch är det helt korrekt. Han säger också att Muta är obesegrad men han har förluster mot Sting, JYD, Steamboat, båda Steiners samt Eddie Gilbert på houseshows, vilket kanske inte räknas förvisso. Sen en draw (eller vad man ska kalla det) på GAB mot Sting. Nåväl, kanonmatch här med fyra bra workers. Allt ser bra ut. Hetta på både Flair & Sting så vi bygger upp till två heta taggar. Gary bryter upp en Scorpion Deathlock på Muta med en näve mynt (lycka till med den spotten idag när kontanter inte används längre). Muta förblindar Sting med mist så Flair kan dubbelteamas innan Terry Funk attackerar honom och stryper honom med en plastpåse för att sätta upp I Quit på Clash #9. Någonstans här drar domaren av matchen (cirka 20:00) och showen slutar med att Ric får mun-mon-mun-metoden. Riktigt bra match med ett slut som verkligen får en att vilja se fortsättningen, så det var en väldigt lyckad bokning och kändes inte alls som en nödlösning för att ingen skulle behöva jobba. ****

SLUTSATS: Riktigt bra gala där endast en match (Zenk-Assassin) var tummen ner, allt annat var på runt *** eller mer förutom Sid-Ross som däremot var en kul squash. En klar tumme upp eftersom jag var underhållen i stort sett rakt igenom.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2017-11-30.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13461
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 01 dec 2017 15:49    Rubrik: Svara med citat

Halloween Havoc 1989 (1989-10-28)

- Jim Ross & Bob Caudle kommenterar.

1. Tom Zenk vs. Mike Rotunda.
Ganska intetsägande match även om den blixtrar till emellanåt, i övrigt är det mest restholds (JR säger att Zenks strategi är att "hålla matchen basic" = tråkig) och Rotundas bra heelwork där han försöker finta bort domaren medan JR tjatar om hans footballkarriär. Det känns onekligen som att JR försöker fylla ut kommenteringen med nonsens eftersom det knappt händer något i matchen: "At one time Mike Rotunda was captain of the Varsity Club, that's the VC insignia on his singlet. VC meaning Varsity Club. Varsity Club has been disbanded for some time, Rotunda was captain of that unit." Kan du inte ta det ett varv till så till och med Trent MacGregor hänger med? Rotunda gör en cross-body från hörnan men Zenk rullar vidare för tre efter 13:26. **

- Bruno Sammartino är gästdomare i maineventet, och hypar matchen en smula här. Jag vet att det inte behöver påpekas men han låter oerhört naturlig på micken här och låter precis som i sina shoot-intervjuer. Jämför med dagens wrestlers som låter som robotar.

2. Steve Williams & Midnight Express vs. Samoan Swat Team & Samoan Savage.
Samoan Savage är Fatus tvillingbror. Oliver Humperdink (SST) och Jim Cornette (facen) är med in. Väldigt bra och het match som inte alls kändes så lång som den var. Alla är över, speciellt Williams får en väldig pop. Hetta på IQ-Bobby som försöker sänka en samoan med en faceslam, vilkey går ungefär lika bra som att försöka stoppa en kanonkula med en pappservett. Williams taggas in till en bra pop och rensar för det vanliga kaoset. Lane och Savage botchar en neckbreaker-DDT-spot vilket är enda botchen i matchen. Savage kastar in Lane i Corny på apronen och pinnar Lane efter 18:20. Håller verkligen inte med Scott Keith (*) eller Dave Meltzer (**3/4) här, detta var en skitkul match! ****

- Terry Funk & Gary Hart är redo för maineventet!

3. Tommy Rich vs. Cuban Assassin.
Trist match som inte ens hade passat som TV-match. Det blir mest restholds och publiken mumlar igenom hela matchen, vilket är den absolut värsta reaktionen en match kan få. Är de tysta eller buar är de i alla fall fokuserade på matchen, mumlas det betyder det att folk pratar med varandra istället för att fokusera på det som händer i ringen och med en ofokuserad publik blir det svårt att få tillbaka dem. Rich avslutar med en Thesz Press efter 8:26. DUD

- Fabulous Freebirds är redo för sin match!

4. NWA Tag-champs Fabulous Freebirds vs. Dynamic Dudes.
Titelmatch. Cornette är med Dudes in, men Corny som babyface är precis lika dumt som det låter. Intressant match av helt fel anledning. Freebirds (heels) är riktigt, riktigt populära medan Dudes (faces) blir utbuade vad de än gör. Därför blir det tungjobbat för babyfacen när det gäller att bygga upp sympatier (det funkar inte alls) då publiken istället poppar när Freebirds fuskar och dubbelteamar Johnny Ace. Ace & Hayes hade för övrigt varit en kul tag-namn. Shane Douglas taggar in och rensar till buande innan det blir kaos och Jimmy Garvin pinnar Shane efter 11:30. Tekniskt sett helt okej men dynamiken var helt uppochner. *1/2

- Steiners är redo för sin match! JR noterar för övrigt under matchen att Scott planerade utbilda sig till lärare när Rick fick in honom på wrestlingspåret. Nu hade troligtvis inte BPP funnits om han blivit lärare men att tänka sig honom i BPP-mundering hålla en matematiklektion för kidsen får mig på bra humör.

5. Steiner Brothers vs. Doom (Ron Simmons & Butch Reed).
Woman (Nancy Sullivan/Benoit) är med Doom in. Dooms första stora match ihop. De är maskerade så JR ser inte vem som är vem, ändå kallar han dem Doom #1 & Doom #2 vilket känns onödigt om han ändå inte ser skillnad på dem. Han noterar också att Rick precis tatuerat in en bulldog på axeln, och undrade varför han inte gaddade en varulv istället. "Jag ville ha en hund" hade Rick svarat. Jag vet inte riktigt vad JR ville få sagt med det här uttalandet. Stabil match men lite väl lång då det känns som att det blir mycket upprepningar. Hetta på Scott, tag till Rick som clotheslinar allt med puls innan Woman lägger något under Reeds mask så han heatbuttar Rick för tre efter 15:34. **1/2

- Lex Luger är redo för Brian Pillman!

6. US-champ Lex Luger vs. Brian Pillman.
Titelmatch. Två bra workers (jo, Lex var bra här) och allt de gör ser bra ut men matchen känns rätt platt och jag tycker inget i den är speciellt minnesvärd. Pillman missar en missile-dropkick och Lex hotshottar honom för tre efter 16:49. **1/4

- Road Warriors är redo!

7. Road Warriors vs. Skyscrapers.
Paul Ellering och Teddy Long är med in. Long har en stor guldnyckel med sig av någon anledning jag inte orkar kolla upp. Kul liten match med fyra stenhårda tuppar i hönsgården. Bra hetta också, mer än någon annan match ikväll. Hetta på Hawk, tag till Animal som rensar innan det blir kaos och Dan Spivey använder guldnyckeln som vapen för DQ efter 11:38. **

- Sting, Ric Flair & Ole Anderson är redo för maineventet!

8. Thundercage: Sting & Ric Flair vs. Great Muta & Terry Funk.
Bruno Sammartino är gästdomare (enligt Meltzer är detta första gången Funk, Flair och Bruno är ringen samtidigt, vilket jag förutsätter stämmer.). Gary Hart är med heelsen in och Ole Anderson är med babyfacen in och man vinner genom att få motståndarnas sekundant att slänga in handduken. Jajustdet, toppen av buren är strömförande så folk inte ska kunna gå in och ut. Kunde man inte ordna det med ett tak? Antar att de ville ha en match med Halloween-tema. Nåväl, det är en HIAC-stor bur så de kan vara vid ringside också. Bra match men jag tycker inte buren tillför något utan tvärtom hindrar dem från att göra den riktigt bra matchen de kunde ha istället. Älskar att Funk börjar veva mot publiken när han gör entré. Enligt JR är Muta fortfarande obesegrad trots PPV-förlust mot Sting på GAB. Vanliga tag-regler gäller men efter en stund är det inte så viktigt längre. I vanlig ordning. Det blir en ganska intensiv fight men buren är som sagt i vägen för att göra en bättre match. Flair gör figure-four på Funk och Sting gör några flying big splashes på Funk för bättre effekt. Muta ger sig på Bruno och sänks för besväret. Finishen är oerhört lam; Ole däckar Gary Hart så han tappar handduken vilket Bruno tolkar som att han slängde den, och blåser av matchen efter 22:04. Antar att detta satte upp I Quit på Clash #9 eftersom Funk trots aldrig gav upp. ***

SLUTSATS: Inget var aktivt dåligt och det mesta höll en acceptabel nivå även om inget var speciellt minnesvärt.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2017-12-01.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13461
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 02 dec 2017 13:44    Rubrik: Svara med citat

Clash of the Champions 9 - New York Knockout (1989-11-15)

- Jim Ross & Gordon Solie kommenterar.

1. Road Warriors vs. Fabulous Freebirds.
Freebirds förlorade Tag-bältena till Steiners på en taping före detta, men den matchen visades inte förrän tre dagar efter. Därför nämns inte bältena och Freebirds har inte med sig dem heller. Michael Hayes har samma stil på byxorna som Shawn Michaels hade 1995. Kort match, hetta på Animal innan Hawk surnar till och vevar loss och råkar sänka domaren för DQ efter 5:18. *

- Terry Funk & Gary Hart är redo för Ric Flair!

- Bill Apter delar ut pris till årets mest populära wrestler (Sting) och årtiondets wrestler (Flair).

- Backstage: Woman har en överraskning åt Rick Steiner ikväll, blinkblink.

2. Tommy Rich & Eddie Gilbert vs. Doom.
Woman är med Doom in. Ren uppvisning för Doom, som avslutar Rich med en sorts Doomsday Device efter 5:15. 1/2*

- Jim Cornette intervjuar Steiners, där vi får veta att Scotts tjusiga specialgrepp fått namnet Frankensteiner eftersom offret gör samma min som när folket i skräckfilmen fick syn på Frankensteins monster. Och vi som trodde det hade med FrankenSTEINER att göra! Rick är förresten Eugene här.

3. Dynamic Dudes vs. Midnight Express (Bobby Eaton & Stan Lane).
Jim Cornette är med in, men i neutral hörna eftersom han är manager åt båda teamen. Båda bokas som faces här men MDX fuskar varpå Corny uppmärksammar domaren på detta och därmed avslöjar att han sidar sig med dem senare eftersom wrestling är wrestling. För övrigt har vi fyra fantastiska blonda hockeyfrillor i ringen vilket måste vara ett rekord. Hetta på Johnny Ace, tag till Shane Douglas som rensar innan Corny vänder heel och däckar Shane med sitt tennisracket så Eaton pinnar honom efter 9:25. **

4. Steve Williams vs. Super Destroyer (Jack Victory).
Ren squash, men en kul sådan. SD dumpas och bumpar på bordet - vilket jag inte tror var meningen - innan Oklahoma Stampede avslutar efter 1:37. Norman the Lunatic är utklädd till jultomten (DET ÄR MITTEN AV NOVEMBER, DUDES!) och ger Williams en nalle efteråt. Som luttrad wrestlingfan trodde jag på en vändning av någon här men icke. De bara kramas. NR

5. Steiner Brothers vs. Skyskrapers.
Teddy Long är med in. Rätt kul match. JR noterar att Steiners möter Freebirds om Tag-bältena på lördag, och eftersom Birds inte hade med sig bältena in känns resultatet där inte helt svårtippat. Rick clotheslinar ut Dan Spivey, som gör en Tombstone för två. Scott sänker honom med en Frankensteiner och powerslammar Sid. Kort hetta på Scott, tag till Rick som rensar till noll hetta (det var alldeles för kort heatperiod så publiken han knappt vänja sig) innan det blir kaos. Doom kutar in för DQ efter 6:07 och Woman slår Rick med sin ena sko, varpå hennes överraskning (Tyler Mane, skådis numera) dyker upp och sänker honom. Road Warriors räddar till en väldigt bra pop och JR skriker lungorna av sig. Perfekt bokad match och bra efterspel, detta gillade jag. **

- Efter pausen intervjuas Steiners & Road Warriors av JR för att hypa Starrcade, men Skyscrapers skulle komma att ersättas av Samoan Swat Team på grund av skada.

6. US-champ Lex Luger vs. Brian Pillman.
Titelmatch. Returmatch från Halloween Havoc. Lugers entrélåt slutar spelas när han bara är halvvägs från ringen eftersom WCW är WCW. Bra match men jag är inte så stort fan av den som många andra verkar vara. Pillman med missile-dropkick innan Lex tar över. Ref-bump och Lex nitar Brian med en chairshot för tre efter 12:42. Han fortsätter med chairshots efteråt innan Sting (finklädd plus sminkad) räddar för att skapa hetta till Starrcade. ***

- Ric Flair är redo för mainet!

7. I Quit: NWA World-champ Ric Flair vs. Terry Funk.
Titelmatch. Jag recenserade denna för Clash-DVDn så jag kopierar den rakt av: Gary Hart är med in. Funk säger något innan matchen, men håller micken så långt från munnen att ingen hör det. Bra match, absolut, men Flair som babyface här känns så märkligt. De är mer utanför än inne i ringen. Funk gör några piledrivers och en slam på ett bord. Flair skickar honom över det bord så han glider rakt in i en stol med huvudet före. Eftersom Terry är galen var det säkert planerat så. Flair bearbetar benet och choppar loss REJÄLT innan han avslutar med en figure-four efter 18:47. Gary vänder mot Terry efteråt och attackerar Flair med hjälp av Great Muta, innan Sting och Lex Luger räddar (Luger ska rensa med en stol men ett fan håller fast den så han måste slita den från honom i en kul "spot") för att sätta upp Starrcade 1989. Terry är för animerad för min smak, och Flair som babyface blir en omvänd dynamik så jag hade faktiskt svårt att engagera mig här. Men naturligtvis gjorde båda bra ifrån sig, det var bara ingen match för mig. ***1/2

SLUTSATS: Skaplig show, inget var aktivt dåligt (uppvisningsmatcherna var ganska korta) men ingen enskild match är så bra att jag skulle rekommendera den, även om Flair/Funk brukar få bra kritik.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2017-12-02.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13461
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 03 dec 2017 15:15    Rubrik: Svara med citat

Starrcade 1989 (1989-12-13)

- WCW hade precis avslutat Flair/Funk-fejden och ville vänta med Sting/Flair så de behövde en riktig hook för den här showen (årets största show). Någon kom på den geniala idén att boka två separata "turneringar", en för singelbrottare (Iron Man) och en för tagteams (Iron Team) för att skapa intresse för showen, vilket naturligtvis blev ett gigantiskt fiasko (dittills rekordlåga buyrates på 1.30, lika många som WrestleWar tidigare på året fick). Anledningen till detta kan man bara spekulera i, men troligtvis handlade det om en kombination av följande:

- Inga bälten var på spel. Inte heller turneringsvinnarna vann något mer än äran (även om Sting fick en titelmatch efteråt för att han vann här).

- Turneringsformatet är ett dåligt format rent tittarmässigt. Dels blir folk trötta på att se samma brottare flera gånger, även om man älskar Sting är det svårt att engagera sig tredje/fjärde gången han gör entré samma kväll. Dessutom vill de inte ta ut sig i de tidiga matcherna eftersom de ska brottas flera gånger under kvällens gång, något som gör att det blir tämligen avslagna matcher. Kan inte brottarna dessutom förnya sig blir det väldigt mycket upprepningar vilket tröttar ur publiken.

- Publiken hade redan sett parningarna flera gånger och eftersom inget var på spel var det svårt att få folk att investera sig känslomässigt i den. Inget skulle ju förändras efteråt.

Nåväl, i singelturneringen har vi Sting, Ric Flair, Great Muta & Lex Luger. I tagturneringen har vi Steiners, Road Warriors, Doom & Wild Samoans (Fatu & Samoan Savage, som ersätter Skyscrapers på grund av Sids skada).

Som om inte det var tillräckligt krångligt för folk att hålla reda på hur många matcherna brottarna vunnit måste de förvirra folk ytterligare genom att ha ett poängsystem för varje domslut; 20 poäng för pin/sub, 15 för countout, 10 för DQ samt 5 poäng för en draw. Den mest flesta poäng vinner naturligtvis.

- Jim Ross & Terry Funk (som hade pensionerat sig från ringen, LOL) kommenterar singelmatcherna och JR & Jim Cornette kommenterar tag-matcherna.

1. Steiner Brothers vs. Doom.
Woman & Nitron är med in. Hyfsad match men båda teamen hushåller med energin så det mesta känns som ren utfyllnad. Hetta på Scott, tag till Rick som rensar. Nitron fäller Rick som sänker honom till en bra pop. Alla slåss utanför ringen och Rick hoppar in för en countout-vinst efter 12:26. *1/2

- Steiners 15, Doom 0, Warriors 0, Samoans 0.

2. Sting vs. Lex Luger.
Jag måste erkänna att jag blir oerhört förvånad när jag kollar CageMatch och bara hittar tio singelmatcher mellan dessa båda, trodde helt klart de hade mötts betydligt fler gånger. Funk säger att Muta fortfarande är obesegrad (trots PPV-förlust mot Sting i ryggen). Ganska trist match, båda tar det lugnt och försöker få tiden att gå innan Lex rullar upp honom med ena foten och ena handen på repet för tre efter 11:34. *

Sting 0, Luger 20, Flair 0, Muta 0.

3. Road Warriors vs. Doom.
Logiskt sett borde det vara Warriors vs. Samoans här eftersom Doom brottats en gång redan men JR noterar att det är "slumpmässigt". Detta är för övrigt enda mötet mellan dessa teamen jag hittar på CageMatch. Ganska basic match, en term du får läsa till döds ikväll. Hawk är slagpåse, tag till Animal som rensar innan det blir kaos och Hawk avslutar Butch Reed med en flying clothesline efter 8:32. 1/2*

Steiners 15, Doom 0, Warriors 20, Samoans 0.

4. Great Muta vs. Ric Flair.
Kort match som gärna hade fått vara längre. Arn & Ole börjar bråka med Buzz Sawyer & Dragonmaster (Kazuo Sakurada, ingen jag känner till) och Mutas moonsault träffar knän och Flair rullar upp honom för tre efter 1:56. NR

Sting 0, Luger 20, Flair 20, Muta 0.

5. Steiner Brothers vs. Road Warriors.
Första mötet mellan dessa teamen (1996 gick de en handfull till). Ingen vidare match dock eftersom det är en respektmatch. Scott gör en belly-to-belly från toppen på Hawk som hade kunnat sluta väldigt illa för Hawks nacke. Rick taggas in för rensning och Animal gör en back-suplex på Scott, varpå Hawk levererar en flying clothesline på Scott, som får upp ena axeln så Animal pinnas efter 7:28. Billigt slut. *

Steiners 35, Doom 0, Warriors 20, Samoans 0.

6. Sting vs. Great Muta.
Kvällens hittills bästa match vilket förvisso inte säger så mycket. Fartfylld match, och Muta stack verkligen ut ur mängden i WCW vid den här tiden med sin brottningsstil. Moonsault missar men han landar på fötter för att visa hur han lärde sig av förra matchen, innan Sting avslutar med en superplex efter 8:42. **

Sting 20, Luger 20, Flair 20, Muta 0.

7. Doom vs. Wild Samoans.
Oliver Humperdink är med Samoans in och snor Lou Albanos stil rakt av för att reprisera Albano & Wild Samoans (frisyren, outfiten, agerandet). Samoan Savage ersätter Samu i teamet ikväll (därav kallas de inte SST). Ganska ljummen match, mest för att det två heelteams mot varandra. Doom bearbetar Savage innan Fatu får en sval tag och rensar innan det blir kaos. Fatu och Butch Reed sänker varandra med en dubbelskalle och Fatu faller över honom för tre efter 8:22. *1/2

Steiners 35, Doom 0, Warriors 20, Samoans 20.

8. Lex Luger vs. Ric Flair.
Skaplig match, och de hushåller med energin för att orka med en lång match (de rör inte varandra förrän två minuter in). Intressant dynamik med Flair som face och Luger som heel, Flair kämpar på för att vinna medan Lex är en nonchalant heel. De räknar ner mot en draw när Ric utför en figure-four men tiden går ut efter 17:13. Intressant efter det är 15 minuter som gäller, men WCW är WCW. **1/2

Sting 20, Luger 25, Flair 25, Muta 0.

9. Steiner Brothers vs. Wild Samoans.
Ännu en seg match där de bara dödar tid fram till slutet. Det tar tre minuter innan de börjar brottas, och även om det *händer* saker är det intetsägande. Hetta på Scott som mördar Fatu med en Frankensteiner, men han lyckas inte ta sig till rätt hörna så Rick blir frustrerad och kutar in och clotheslinar allt med puls för DQ efter 14:10. Ännu en trist finish. DUD

Steiners 35, Doom 0, Warriors 20, Samoans 30.

10. Lex Luger vs. Great Muta.
JR noterar att detta är första mötet mellan dessa, vilket det är om man bara räknar WCW (innan dess hade de bara mötts en handfull gånger) och skulle bara komma att mötas en gång till, på Clash 15. Luger har ont i benet från Flair-matchen så Muta ger sig naturligtvis på den kroppsdelen under större delen av matchen. I sig är det inget direkt fel på matchen, även om den av naturliga skäl är ganska långsam, men efter att ha sett båda brottarna brottas två gånger redan känns det svårt att känna något direkt engagemang. Dessutom är båda heels. Luger gör comeback men benet orkar inte en torture-rack och Muta diskas efter att sprutat mist i nyllet efter 11:48 (detta gör att Sting måste vinna via pin/sub för att ta hem turneringen). Gillar hur Lex bumpar som om misten var ett pistolskott. *1/2

Sting 20, Luger 35, Flair 25, Muta 0.

11. Road Warriors vs. Wild Samoans.
RW måste vinna via pin/sub för att ta hem turneringen, vilket är matchens stora hype. Hetta på Animal, som fintar en Vader-splash så Hawk kan taggas in ioch rensa. Det blir kaos och Hawk avslutar Savage odramatiskt med en flying clotheline efter 5:46. Steiners kommer in och firar vinsten efteråt. *

Resultat: Steiners 35, Doom 0, Warriors 40, Samoans 30.

12. Sting vs. Ric Flair.
Det slumpar sig så att Sting måste vinna på pin/sub för att ta hem turneringen medan det räcker med countout för Flair. Blir det en draw vinner Luger. Sedvanligt bra Sting-Flair-match men inte minnesvärd av naturliga skäl. De gör sina vanliga spots innan Flair går för en figure-four när Sting reverserar till ett small package för tre efter 15:57. Arn & Ole kommer in och firar med Sting (och Flair). ***

Resultat: Sting 40, Luger 35, Flair 25, Muta 0.

SLUTSATS: Intressant koncept i teorin, men ganska platt i praktiken, och dessutom borde årets största show ha mer att bjuda på än fyra singelbrottare och fyra tagteams. Sista timmen var bedrövligt tråkig eftersom det inte var någon större variation på brottarna, och även om mainet var bra var den i princip bara random Sting-Flair-match.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2017-12-03.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WCW PPV & TV Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019