Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WWE PPV 1985-1987

 
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Sebbes hörna
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 23 jan 2016 21:06    Rubrik: WWE PPV 1985-1987 Svara med citat

Wrestlemania 2
07-04-1986

Efter att ha läst både Roddy Pipers och Dynamite Kids böcker fick jag lust att se om den här galan, och därmed passa på att göra en ny recension. Var ju några år sedan jag skrev den andra, och den är precis lika pinsamt usel som alla mina andra jag skrev då. Antar att jag skriver en ny recension om fem år då denna är pinsamt usel.

- Vi börjar med att Gene Okerlund berättar för oss att det här bandet kan bli ett samlarobjekt, och att de har lyckats överträffa sig från förra året med den här galan, vilket inte är något att hetsa upp sig för då den galan var ganska medioker för att inte säga dålig. Han visar clips av galan vi kommer att få se, antagligen för att vi ska förtränga det faktum att vi redan har köpt galan och gå ut och köpa den på video en gång till, och berättar sedan att galan kommer att visas över hela världen, och nämner bland annat Sverige!

- Något som är speciellt för den här galan (förutom att den gick en måndag istället för en söndag) är att man valde att låta den gå av stapeln i tre olika städer (New York, Chicago och Los Angeles) med tre olika mainevents. Man ville överträffa föregående år, men de valde att återgå till endast en arena året efter.

- Del 1:
Plats: Uniondale, New York.
Publik: 16.585.
Kommentatorer: Vince McMahon & Susan Saint James.

- “Mr. Wonderful” Paul Orndorff vs. “The Rock” Don Muraco.
Från mainevent till öppningsmatch på ett år för Orndorffs del. WWE har lagt in soundbites av brottarna i början av matchen för att vi ska höra deras intervjuer utan att behöva se dem, vilket handlar om att de var snåla och inte ville ge ut galan på ett längre band än absolut nödvändigt, vilket de också gjorde med första Mania och Royal Rumble och två första Survivor Series. Lock-up, och Muraco med en slam men åker på en likadan själv. Elbow från Muraco men Orndorff reverserar en whip och gör en backdrop och en hiptoss och sätter honom i en armbar. Muraco gör en samoan drop och kommer loss, men åker på några chops och båda ramlar ut ur ringen och åker på en dubbel countout. Publiken gastar ”Bullshit!” och jag håller med. 1986 gick det inte en gala i månaden precis, så de var mycket viktigare än de är idag. Orndorff berättar i sin shoot att han inte gillade att gå från mainevent till öppningsmatch men att det var nödvändigt för att hettan skulle kunna svalna lite innan han var på topp igen, och tycker att den här matchen var ganska risig då han och Muraco inte hade samma brottningsstil. Håller med, på under fem minuter med en dubbel countout i manus är det inte lätt att göra en bra match. DUD

- IC-champ Macho Man Randy Savage vs. George “The Animal” Steele.
Vi hinner inte ens få ett ordentligt domslut av förra matchen innan vi klipper till denna. Jag har en gammal lärare som har tittat på wrestling längre än jag har funnits, som spelade in den här galan när den gick på Sky Channel, men tyvärr har han bara andra halvan kvar av någon anledning. Skulle vara kul att få se HELA galan någon gång. Savage slog Tito Santana i en väldigt bra match för bältet i februari, och det var bara en tidsfråga innan han skulle börja fejda med Hogan. Men istället för att få möta en het Hogan här, fick han nöja sig med George Steele, vilket är en katastrof då han var den bästa brottaren i världen vid tidpunkten. Han har Elizabeth som manager med sig, och här ser hon riktigt ung ut. Susan Saint James: ”If she had any taste, she [would] change boyfriend immediately.” Jag kan erkänna att jag inte har några problem med att tycka att det finns killar som ser bra ut, men om man blir brädad av GEORGE STEELE ligger man illa till när det gäller utseendet. Upplägget handlar om att George är förälskad i Liz, som inte vågar dumpa Savage trots att han behandlar henne som skit (både framför och bakom kameran), och Savage gillade inte att någon glodde på henne så han gav sig på honom och satte upp matchen. Matchen börjar med att Steele dansar vilket tydligen skrämmer Savage till den milda grad att han flyr i panik. In i ringen och de gör samma sak igen. En gång till, och George följer efter och biter honom i benet och stryper honom sedan i ringen. George tittar på Liz och då tar Savage över matchen med en strypning, och en bodypress ger två, och Steele kommer tillbaka med slag. Savage med ett knä i ryggen, men gör en clotheline som George kontrar genom att bita i den. Det är en kontring man inte ser så ofta. Savage blir frustrerad, och springer ut och hämtar ett vapen. Är det en stol? En kedja? IC-bältet? Bättre – en blombukett! Jag vet att Vince försökte vara familjeunderhållning, men detta är ju löjligt. Chockerande nog funkar det inte så bra som vapen, så jag vet inte vad Savage tänkte på, om nu inte Steele hade någon extrem form av hösnuva han kände till vill säga. Han tar blommorna från honom och ger tillbaka med samma mynt och biter av skyddet i ringhörnan, vilket var hans kännetecken. Han tar en näve stoppning från hörnan och slår sin motståndare med det. Blombukett + bomull = ECW! ECW! ECW! De hamnar utanför ringen där Savage gör en elbow från ringen, och kastar sedan in honom för en slam och en elbow från hörnan, vilket bara ger två. IC-mästaren kan inte besegra en JTTS med sin avslutare? Animal tar över matchen en kort stund, innan han börjar tjafsa med domaren och rullas upp av Savage (givetvis med fötterna på repet) för vinst. Om Savage ändå skulle vinna femton sekunder senare, varför inte låta honom vinna med sin avslutare istället när de ändå bemödade sig med att låta honom göra den? Savage gjorde rubb och stubb i matchen. ½* Steele kommer snabbt på fötter igen och fortsätter äta på stoppningen i ringhörnan.

- Jake “The Snake” Roberts vs. George Wells.
Stackars Wells, inte nog med att han är en jobber, han har inte ens ett smeknamn. Detta är nog den enda matchen jag har sett med honom, och det enda jag vet om honom är att han ser ut som kökschefen i Shining. Jake är heel här, och det var tänkt att börja fejda med Hogan efter detta, men det blev inte så eftersom folket skrek ”DDT” under testmatcherna och Vince ville inte att de skulle hålla på fulingen. Det är i alla fall vad Jake hävdar i sin shoot. Wells ger sig på Jake till en början, som vänder ganska snabbt och kastar ut sin motståndare. In i ringen igen och Wells får in en flygande tackling och en headbutt. Tydligen har han varit amerikanskfotbollspelare har jag fått reda på. Han lyckas göra en headscissors (!) och en slam och en powerslam ger två. Killen är på gång! Men ett finger i ögat stoppar honom och de hamnar utanför ringen en stund innan de kommer in igen där Jake avslutar med en DDT. Jake har med sig säck vars innehåll rör på sig, och börjar knyta upp den då en förskräckt Vince säger ”Maybe there is nothing in the bag! We hope not!”. Sjävklart. Han har med sig en magisk säck som rör på sig, och ville bara visa upp den för Wells som tröstpris. ½* En ren expediering, som Hoa hade sagt.

- Roddy piper intervjuas inför sin match, och nämner att Joe Frazier har kastat en medicinboll i magen på honom, vilket han berättar är sant i sin bok.

- Intervju med Mr. T som tänker prygla Piper ikväll. (I bakgrunden hör man Fink berätta domslutet av Orndorff/Muraco.)

- Mainevent i New York: Boxningsmatch: Roddy Piper vs. Mr. T.
En match jag aldrig har gillat, men jag gillade Piper även som mark och satt och höll på honom första gångerna jag såg den här matchen. Det gör jag visserligen fortfarande. Hela uppbygget och matchen är intressant eftersom T och Piper AVSKYDDE varandra på riktigt, och mest handlade det om att Piper snackade en massa skit om T i intervjuer, något som inte var planerat. Han ville från början inte ställa upp i en boxningsmatch mot Mr. T, men övertalades och Vince lovade honom att han inte behövde jobba, och Piper blev sänd till Nevada för att vara med på ett boxningsläger med bland andra Evander Holyfield. Enda träningen Piper och T hade tillsammans var några ronder i en ring någon vecka innan, förutom det pratade de inte med varandra. På presskonferensen inför Mania 2 sa Piper att han tänkte ta av sitt bälte och piska sin motståndare som en slav, och att det var konstigt att så fort slaveriet avskaffades skaffade Mr. T en kedja han satte om halsen. Han ville shoota på T under matchen, men Vince gav honom inte tillstånd till det, och han menar på att man tar hand om personliga saker backstage och är professionell i ringen. Kom ihåg det till senare.

Matchen ska vara i tio ronder, men som tur är blev det inte så. Pipers manager glömmer munskyddet, så det blir lite bandage som improvisation i munnen istället, och det riktiga munskyddet kommer inte fram förrän före andra ronden. De börjar slå på varandra, och medan T är en tänkare och planerar sina drag, slår Piper på som en dåre. Enligt Piper hade han händerna långt upp i handsken så smällarna inte tog, medan T hade på sina som man ska. Personligen tror jag att han bara snackar skit. Andra ronden börjar, och det är i den här ronden Piper blir förbannad på riktigt. Bokningen säger att T ska gå ner två gånger i ronden, och första gången går bra då han säljer för Piper, som dessutom sparkar lite på honom. Piper har publiken bakom sig, och matchklockan låter och T har alltså bara gått ner en gång. Men han går ner precis när ronden är slut, men Piper verkar inte räkna det. I tredje ronden leder Mr. T, och får in en saftig smäll så Piper åker ut ur ringen. Piper berättar i sin bok att slaget missade rejält vilket han var förbannad på T över, och även det faktum att det var svårt för honom att skydda sig när han tog bumpet eftersom han inte kunde styra sig med hjälp av repen då han inte kunde greppa om något. Kunde de inte ha tänkt på detta innan? Han ångrade sig efter att han inte börja shoota mot Mr. T i matchen, vilket gör hans tidigare uttalande om att sköta privata saker utanför ringen motsägelsefullt. Ronden är slut och fjärde börjar, och Piper är frustrerad och slänger en pall mot T, vilket jag alltid har trott var planerat, men enligt Piper var det en shoot. De börjar puckla på varandra och Piper ger sig på domaren, innan han bodyslammar Mr. T och diskas men blir en större face än T. * Ganska tråkig match, men den blev betydligt bättre när man visste historien bakom den, att den var riktigare än man trodde. Piper själv har berättat att han skäms över den och gärna skulle ha den ogjord om han kunde. Läs gärna hans bok (sidorna 172-180), där detta beskrivs in i detalj.

- Del 2:
Plats: Rosemont, Chicago.
Publik: 9.000.
Kommentatorer: Gorilla Monsoon, Gene Okerlund & Cathy Lee Crosby.

- Womens champ Fabulous Moolah vs. Velvet McIntyre.
Moolah drar lite i håret men Velvet kommer igen med en dropkick och en elbow och en bodyslam men missar en splash från andra repet och rullas upp för tre. DUD

- Flag Match: Corporal Kirchner vs. Nikolai Volkoff.
Freddie Blassie är manager åt Volkoff. Volkoff med sparkar, och kastar ut Kirchner ur ringen, och sedan in med honom i ringhörnan och biter honom och sedan in i hörnan igen. In i ringen och Kirchner tar över matchen och Gene Okerlund märker att han har bladat, vilket knappt märks. Domaren får stryk och Blassie kastar in sin käpp, som Kirchner får tag på och släcker sin motståndare och täcker honom för tre. Tydligen innebär en flaggmatch att vinnaren får posera med en flagga efteråt. DUD

- Intervju med Bill Fralic och Big John Studd. (I bakgrunden berättar Fink domslutet för IC-matchen.)

- Battle Royal.
Vi har tjugo gubbar i stöket, varav sex stycken är NFL-spelare vilket gör detta till Jim Ross favoritmatch. Brottarna består av Hartfoundation, King Tonga (Haku), Hillbilly Jim, Big John Studd, Andre The Giant, Killer Bees, Dan Spivey (Waylon Mercy), Pedro Morales, Tony Atlas, Ted Arcidi, Iron Sheik och Bruno Sammartino, som här går sin enda PPV-match någonsin. William Perry får en bra pop eftersom han spelar i Chicago Bears. Ernie Ladd är gästkommentator här, när vi istället behöver en heel kommentator. Bill Fralic dumpar King Tonga och Jim Covert (en NFL-are) Sammartino dumpar Ernie Holmes (ännu en fotbollspelare) medan Andre och John Studd bråkar. I Dave Meltzers första Tributes berättar han att brottarna körde en träningsmatch av stöket, och när de satt på bussen på väg tillbaka var Holmes högljudd och allmänt jobbig, och då sa Andre till honom att han pratade för mycket, och Holmes satt tyst resten av resan. Spivey slänger ut den eviga jobbern Jim Brunzell, och William Perry dumpar Tony Atlas (som i sin shoot hävdar att han försökte slamma Perry, som bad honom snällt sätta ner honom igen) och Harvey Martin och Morales dumpar varandra. Arcidi dumpas, och Sheik slänger ut Spivey (även Sheik hävdar att han fick Perry skraj under matchen) och sedan dumpar han B. Brian Blair och Hillbilly Jim. Nördfakta: De enda två här som var med i stöket på Wrestlemania 17 var just Sheik och Hillbilly Jim, där Sheik dumpade Jim för att vinna hela matchen. Fralic dumpas också, vilket blir Sheiks fjärde eliminering ikväll. Han och Bruno misslyckas med en spot, men gör om den och Sheik dumpas, och Bruno dumpas av Big John Studd. Perry ger sig på både Bret Hart och Jim Neidhart, och ger sig därefter på John Studd med mindre lycka, och elimineras vilket är kul då publiken dör direkt. Något annat som också är kul är killen till vänster i bild som slår ansiktet i mattan samtidigt som Perry hamnar på golvet. Perry vill skaka tass med Studd, och passar då på att dra ut honom ur ringen, och Studd gör en Bossman på väg ut. Russ Francis, Harts och Andre är kvar, så man skulle ju kunna tänka sig att det blir tre mot Andre, men Harts ger sig på Francis istället. De dumpar honom ganska enkelt, och även Francis visar vördnad åt Bossman genom att också göra en Bossman på väg ut. Apropå Bret, så var det meningen att han skulle möta Ricky Steamboat här, men det ändrades samma dag till vad vi fick istället, vilket Bret var lite sur över. Harts bearbetar Andre, men han skallar ihop dem och gör en Big Bad Booty Boot på Neidhart som säljer över något fruktansvärt, så om Shawn Michaels hade varit död hade han vänt sig i graven! Killen åker på en lös spark mitt i ringen, raglar runt som om han vore påsprungen av en flock bufflar i full fart, och kastar sig över översta repet och elimineras. Det är något visst med vissa grepp när de utförs i Battle Royals. En Stunner släcker offret hur länge som helst i en vanlig match, men i en Battle Royal släcks offret bara i en sekund, sen fladdrar han upp igen och ställer sig vid ringhörnan för att invänta en clotheline. Bret klättrar av någon anledning, men fångas upp och kastas ut rakt på Neidhart och Andre vinner och får en pop. Inte konstigt att karln var så poppis, hade jag stått två meter från en kille i hans storlek skulle jag också poppat, hade inte vågat annat. DUD

- Mainevent i Chicago: Tag-champs Dream Team vs. British Bulldogs.
Dream Team består självklart av Greg Valentine och Brutus Beefcake, innan han blev Barber. Bulldogs har med sig Ozzy Osbourne (!) och Lou Albano (som enligt Dynamite Kid alltid gjorde intervjuer efter att ha tömt en flaska vodka och en flaska whiskey). Davey Boy börjar mot Hammer när vi kommer in i matchen, och gör en armbar men åker på en hiptoss men fintar sig ur ett slag och taggar in Dynamite Kid. In i hörnan med Valentine, och han levererar några tacklingar. Han har ett konstigt sett att utföra dem på, då han först stampar i marken för att SEN tackla honom. Ser lite dumt ut. Snap-suplex och elbow och tag till Davey som gör en fin suplex för två. Hammer smiter, och åker in i hörnan men kommer igen med en atomic-drop. Säga vad man vill, men stifft är det. Tag till Beefcake som lyfter upp Davey i en hammerlock, och sedan bara släpper ner honom vilket nog kändes ganska rejält. Davey med en gorilla-press och tag till Kid som gör en suplex för två. Clotheline, men Beefcake visar sig odugligare än jag kommer ihåg, då han raglar omkring och inte verkar veta hur man säljer en sådan. Ramla bakåt. Svårare än så är det inte. Men Dynamite har inget till övers för Beefcake, som han rackar ner på i sin bok. Small pacage ger två, och Davey taggas in och gör en Perfect-plex för två. Facelock men Valentine lägger sig i, och gör en suplex för två. Chinlock, men Davey lyckas komma till sin hörna och tagga in Dynamite som delar ut några slag och en chop för två. Dubbel tackling för två, och Dynamite gör en sunset-flip och en backbreaker men Beefcake förstör den fina matchen med sin blotta närvaro. Hammer med elbows och en piledriver på Dynamite för två, och han klättrar men slammas ner för två. Julgransplundring och Beefcake kastas ut omgående, och Bulldogs ska avsluta Valentine med en splash, men han smiter ut ur ringen. Davey med en running powerslam för två och en suplex ger lika mycket. Whip vänds och Davey åker in i hörnan och dubbelteamas av fulingarna. Shoulderbreaker men han sliter själv upp honom innan tre vilket aldrig bådar gott om man är en heel. Karma direkt då Davey kastar in Hammer i hörnan och sedan skallas av Dynamite Kid och täcks av Davey för vinst. Kanonmatch! Hammer anser (i sin shoot) att de lurades till att förlora bältena här, då han inte ville jobba åt Bulldogs här, men blev lovad att de skulle få tillbaka bältena, vilket aldrig skedde. Dynamite berättar i sin bok att han och Davey tjänade 20.000 dollar var på matchen, som han visserligen anser var för kort men väldigt bra. Jag tycker också att matchen var bra, men den hade varit ännu bättre med en stunds face-in-peril. ***¼

- Del 3:
Plats: Los Angeles.
Publik: 14.500. (Notera att Hulk Hogan inte har den största publiken ikväll.)
Kommentatorer: Lord Alfred Hayes, Jesse Ventura & Elvira.

- Nördfakta: Bara någon dag innan galan försökte Jesse Ventura få till stånd ett fack i förbundet genom att försöka få brottarna att bojkotta galan om de inte fick sin vilja igenom. Men det fanns en tjallare i gruppen (vill ogärna namnge honom, men han vinner burmatchen ikväll), som skvallrade för Vince som såg till att det inte blev något med bojkotten.

- Ricky Steamboat vs. Hercules.
Hercules (vars look återanvänds idag av Eugene) ger sig på Steamboat med slag, men Dragon kommer tillbaka med en chop från ringhörnan och gör några väldigt fina armdrags. Vet ingen som gör så snygga armdrags som Ricky Steamboat! De är en fröjd att se. Spark och mer bearbetning av armen, men åker på ett slag i magen men tar över snabbt igen med en elbow från repen. Suplex och armbar men Hercules ger igen med en stiff clotheline. Hotshot, men Dragon försöker med en bodyslam, men orkar inte så Hercules faller ner på honom för räkning till ett. Elbow från repen, och lite posering innan han tar räkning. Steamboat gör comeback med chops, men åker på en clotheline och två gorilla-presses. Dyk från Hercules träffar knän, och Dragon klättrar själv upp och dyker och avslutar med en cross-body för vinst. Förmodligen Hercules bästa! **½

- Adrian Adonis vs. Uncle Elmer.
En match där båda två är borta idag, sorgligt nog. Elmers gimmick var en hillbilly, och är väl egentligen bara känd för två saker. Dels spelade han Kamala #2 (som givetvis fejdade med ”ettan”) och dels gifte han sig på WWF TV på åttiotalet, vilket är med på ett av de första banden WWF släppte. Elmer ger sig på Adonis med en gång, och kastar in honom i hörnan och Adonis misslyckas med sin Flair-flip och smiter ut ur ringen. In i ringen igen, men han åker ut lika fort igen. Elmer sliter av honom klänningen (fråga inte) och gör en slingshot, men Adonis gör comeback och strippar. Hillbillyn kommer igen med en avalanche, men missar en legdrop och Adonis avslutar med whatever från repen. Elmer var enormt dålig, men Adonis var Los Angeles svar på Jim Neidhart, och gjorde matchen ganska underhållande trots allt. * Han kunde verkligen brottas bra för att vara så stor som han var.

- Tito Santana & Junkyard Dog vs. Terry & Hoss Funk.
Hoss är Dory Funk, men körde av någon anledning inte under sitt riktiga namn. Enligt Terry var det Vinces idé att ta in Dory i förbundet. Dory har övertaget mot Dog, som dock tar över genom att vända en whip och Funkbröderna kolliderar med varandra och det blir julgransplundring. Upplägget här är Terry vs. Dog, och gud vet varför det blev en tagmatch istället för en singelmatch. Santana och Terry börjar brottas och Tito med en clotheline och Terry hamnar utanför ringen, och dropkickar Hoss några gånger innan han också smiter ut ur ringen. Efter lite avvaktande brottas Terry och Dog, och Terry åker in i hörnan tio gånger men får bara täckning till två då Hoss bryter upp, och Funks smiter och börjar diskutera en ny plan, eftersom de tidigare inte har funkat så bra. När matchen börjar igen är det Tito mot Hoss, och Hoss med några uppercuts och de kör en criss-cross, och Tito gör en flygande underarm för två. Fulingarna smiter igen, men kommer tillbaka in i ringen där Terry får in ett knä i ryggen på Tito, och slänger sedan ut honom ur ringen där Jimmy Hart delar ut några sparkar. Elvira är väldigt dålig på att kommentera, och stackars Jesse och Alfred får dubbelt upp att göra, dels att svara på hennes korkade kommentarer samtidigt som de vill kommentera matchen. Terry med en suplex för två, innan han ger sig på domaren (som faktiskt slår tillbaka) och Tito med en suplex och båda ligger avsvimmade. De vaknar och vi hart en dubbel släckning igen. Tag till Hoss som gör en suplex för två, och de kör en dubbel elbow på Tito, och Terry gör en legdrop men Tito kommer undan en kneedrop och lyckas finta honom och taggar in Dog till en bra pop. Han rensar, men medan han pucklar på Dory kommer Terry bakifrån och stryper honom med repet i ringhörnan, men Dog kommer tillbaka med en backdrop och Terry åker ut ur ringen. Dog hoppar ut och slammar Terry på ett bord, innan han ger sig på Dory i ringen, men går som en IDIOT fram till Jimmy Hart och hotar honom och gör en rollup på Terry för två. Tito gör en figure-four på Hoss, men domaren bryter upp greppet och Terry släcker Dog med Harts megafon och täcker honom för vinst. Fantastisk match som både innehåller bra brottning och hårdare tag! Relativt kort, men det gjorde bara gott för Funks som annars tenderar att bli väldigt långsamma och sega. ***¼ Beroende på vem man frågar, så bröt han antingen benet i ett bump eller fejkade att han bröt det för att komma ur kontraktet tidigare. Han har själv erkänt att han ville sluta i förbundet då han tänkte lägga av med brottningen och bara vara hemma (HA!).

- Clips av fejden mellan Hulk Hogan och King Kong Bundy. Hogan hade en match mot Don Muraco på SNME och då kom Bundy in och började puckla på honom och bröt hans revben.

- Cage-Match: World-champ Hulk Hogan vs. King Kong Bundy.
Bundy har Bobby Heenan som manager, och för att visa vilket hårt liv det är att vara wrestler låg Heenan på sjukhus innan på dagen för ryggradsproblem på grund av sin brutna nacke, men fick nästan smita ut bakvägen för att kunna vara med på galan eftersom läkarna inte ville skriva ut honom. Hade han inte kommit till galan hade han fått sparken, enligt hans första bok sidan 66. Hårda bud i Texas. Hogans revben är upptejpade, och enda sättet att vinna är att gå ut ur buren antingen genom dörren eller att klättra. Hogan med slag och en Big Bad Booty Boot, och en strypning och en clotheline och sedan avslutningsvis en underarm, men Bundy kommer igen och ger sig direkt på revbenen. Bundy bearbetar Hulkster och försöker smita men stoppas, och de gör om det igen. Han sliter av bandaget och Elvira börjar vråla att de klär av sig. Befarar beklagligt, barbaren Bundy bearbetar banemannen bra, bakbinder bastarden bedrövligt och begränsat med bandaget, en beslutsam Bundy borde bättra behagen, borde bestämt bara banta bort brottnings-bukens byggnad bums. Briljant! Hogan kommer loss och stoppar honom från att vinna matchen, och slänger in motståndaren i buren och gör en elbow och in i buren igen och Bundy bladar beundransvärt bra. Han kastas in i buren fler gånger, och stryps mot översta repet men får övertaget då Hulkster är dum nog att försöka sig på en bodyslam. Bundy är på väg ut men stoppas av en elak Hogan som stryper honom med bandaget och visar vilken sportslig kille han är. Bundy med en ögonpetning och en avalanche men Hogan stoppar honom från att vinna genom att ta ett enkelt grepp om hans ben. Avalanche igen men Hogan säljer den inte, och gör en förvånansvärt fin powerslam de ska ha en eloge för, och han gör en legdrop och börjar klättra. Varför klättrar alltid Hulk medan Bundy alltid försöker gå genom dörren? Heenan distraherar honom och Bundy vaknar och försöker stoppa Hogan, men sparkas ner och Hogan klättrar ut och vinner och ger Heenan stryk. För att ha legat på sjukhus med nackskada tidigare på dagen verkar han väldigt frisk. * Bundy har berättat att han ser den här matchen som en av sina karriärtoppar.

SLUTSATS: Det brukar alltid finnas en anledning till att jag rekommenderar Wrestlemanias, trots att det kanske inte handlar om bra brottning. Mania I ska man ha sett bara för att ha sett den, Mania IV för att någon annan än Hogan var i centrum, och de flesta andra Manias har minst en bra match (förutom nian). Den här galan ser jag inget skäl att skaffa om man nu inte gillar tagmatcher, för det är de båda tagmatcherna som gör att jag inte råsågar den. Inget annat är värt att se, och eftersom man har klippt så mycket i den känns det inte som en gala utan snarare som ett samlingsband med olika matcher. Vilket det i och för sig är med tanke på att det var från tre olika arenor.

Matchgenomsnitt: 1,2

Rekommenderas inte.

(Den här recensionen skrevs i september 2005.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 23 jan 2016 21:13, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 23 jan 2016 21:08    Rubrik: Svara med citat

Wrestlemania
31-03-1985

Här startade allt som sedan skulle komma att bli en mångmiljonindustri. Detta var det första tecknet på att man kunde göra stora pengar på wrestling. Visst, NWA började med storgalor redan 1983, men detta var den första stora, i och med att det var WWF som sanktionerade det. NWA var inte alls lika stora som WWF, utan här började man visa vem som bestämmer.

- Vi är i Madison Square Garden, något som jag tror de flesta vet om. Kvällens kommentatorer är Jesse Ventura och Gorilla Monsoon.

- Galan börjar med att Gene Okerlund sjunger amerikanska nationalsången (!). Herregud, den mannen är inte rädd för att skämma ut sig. Dessutom läser han texten på en lapp. Det är för sorgligt att han inte kan nationalsången utantill.

- Lord Alfred Hayes står backstage där han berättar lite kort om förstamatchen. Snacka om att Affe ser rånervös ut här. Står Pat Patterson och killar honom på kulorna eller vad är det frågan om?

- Tito Santana vs. Executioner.
Då drar vi igång den första matchen på första Wrestlemania! Santana ser lite tanigare ut än vanligt. Ja, tro det eller ej. Executioner är ingen mindre än Buddy Rose, som försöker tjäna lite stålar under en mask. De börjar med lite rutinbrottning, som går ut på att få Santana över. Det funkar faktiskt ganska bra, men de missar en del spots känns det som. Executioner bearbetar Santanas knä, vilket är resultatet av Greg Valentines misshandel av samma knä månader innan med IC bältet. Ja, här följer WWF upp storylines flera månader efteråt. Jobber Santana ska göra nåt från repet, och det syns att de inte är speciellt spända. Jag menar, skulle Yokozuna springa mot repen, skulle han vara ute på parkeringen innan han vänder. Tito får en del spö, men gör en flygande underarm, vilket han senare hade som avslutare. Han gör en figure-four, och det är över. ** Hyfsad match, men båda kan mer. Detta är förresten Titos enda vinst på Wrestlemania, då han fick jobba på sina resterande sju. På Wrestlemania IX gick han en mörk match mot Papa Shango… som han givetvis torskade.

- Mean Gene intervjuar King Kong Bundy och SD Jones, men det får vi inte se eftersom jag har galan bandat från köpfilm, så det är bortklippt.

- King Kong Bundy vs. Special Delivery Jones.
Förmodligen den mest klassiska WM-matchen efter Steamboat/Savage. Bundy attackerar som en kåt daggmask, och gör en bearhug, och sen en snabb avalanche i hörnan. SD Jones faller som en fura, och åker på en big splash, och matchen är över. De säger att matchen varade i nio sekunder, men den riktiga siffran är 24. Förstår inte WWF att det är just sånt här som får dem att se dumma ut i vissa situationer? Att hävda att Yokozuna väger si och så mycket kan de göra, då ingen av oss tittare kan kontrollera det. Eller att Pat Patterson vann IC bältet i en turnering som WWF hittade på. Det kan vi inte heller kontrollera speciellt enkelt, men här behöver man bara 30 i IQ och en klocka för att inse att de ljuger. Ville de ha ner matchen i nio sekunder (vilket jag förmodar) hade Bundy kunnat göra en bodyslam direkt, och sen en big splash för vinst. Men det blev inte så. DUD Matchen var inte direkt dålig, men på 24… förlåt, nio sekunder, är det svårt att göra en bra match.

- Ricky Steamboat vs. Matt Borne.
Vem kunde ana att Ricky Steamboat skulle möta Doink på en Wrestlemania? Dragon har ledningen till en början med en headlock, och knäcker sen nötterna på Doink. Borne drar ner tempot en aning med en egen atomic drop, men Dragon kommer tillbaka med sina patenterade chops. Suplex från Borne, och sen en belly-to-belly. Det blir dags för rallarsvingar, och sen en back suplex och Doink är så gott som död. Tutti-Frutti neckbreaker från Dragon, och sen en cross-body för vinst. Ingenting att klaga på här överhuvudtaget. **¼

- Brutus Beefcake vs. David Sammartino.
Detta var långt innan han började kalla sig "Barber", vilket betyder att han var intressant här. Med sig har han Johnny Valiant, och Sammartino har sin farsa, Bruno, med sig in. Ganska dålig match, som mest går ut på att visa upp amatörbrottning. Sammartino verkar inte kunna nån annan form av wrestling, så han ger sig på Beefcakes armar och ben. Han påminner om Bob Backlund både i sin brottning och hållning. Beefcake är heel och har övertaget en stund, innan Sammartino kommer tillbaka. ZZZZnark. Beefcake slänger ut David, så Johnny Valiant bodyslammar honom. Bruno attackerar, och det blir julgransplundring mellan alla fyra. Domaren beslutar sig för att diska båda killarna, så det blir en dubbel DQ. 12 minuter för DETTA? För en gångs skull skyller jag inte den tråkiga matchen på Beefcake, eftersom han gjorde vad han kunde för att få den intressant. Dock är David mer eller mindre oduglig när det gäller den här sortens wrestling. * Slutet var dock ganska bra.

- Junkyard Dog vs. IC champ Greg Valentine.
Jag har alltid gillar JYD, och har under senare år lärt mig uppskatta Valentine. Mest för att Hoffa försvarade honom under våra intensiva mail-diskussioner för några år sen. JYD är som en bulkig, svart Ultimate Warrior, och helt orubblig. Varför NWA inte köpte över denna guldklimp får vi tyvärr aldrig veta. Valentine försöker förstöra JYDs ben (psykologi) men JYD kommer tillbaka med några headbutts. Jimpa Hart, som är Hammers manager, står på apronen, och råkar bli nerknuffad av Hammer. JYD är nära att avsluta matchen, men Hammer gör en Flair-pin för vinst. Det kom oväntat. Jobber Santana kommer in och säger till domaren att han hade dojan på repet, så han väljer att starta om matchen. Hammer är dock utanför ringen, och vägrar komma tillbaka, så domaren räknar ut honom via countout. Kan nån förklara den här bokningen? Vad var det för mening med att starta om matchen om de ändå inte skulle brottas mer? Hade det inte varit bättre för båda parter om han istället diskade Hammer? JYD vinner i alla fall, men tar inte bältet. Klassisk metod; låt fulingen behålla bältet, men se till att facen ser ut som en vinnare på slutet. Som en Dusty Finish utan en…öh… Dusty Finish. ½*

- Tag champs US Express vs. Iron Sheik & Nikolai Volkoff.
Nämen, vad har vi här? Teamet som gjorde en -***** klassiker mot Bushwackers på Heroes of Wrestling! Notera minustecknet framför. US Express är en ung och lovande Barry Windham, och Mike Rotundo, som senare blev IRS. De är halvsläkt på något sätt, då Rotundo är (eller var) gift med Windhams syster. Eller så var det Windham som är gift med Rotundos syrra. Eller så är nån av dem gift med sin egen syster, eller så kanske de är gifta med varandra. Nu ska jag sluta leka Lotta Engberg och ge mig på matchen. Volkoff sjunger ryska nationalsången, vilket var ett bra initiativ av WWF. Mer hatad är svårt att bli. Rotundo och Windham har matchen till en början, men Rotundo blir snabbt face-in-peril. Efter en stund av slag och sparkar, taggar han in Windham som rensar. Julgransplundring, och Sheik nitar Windham med en pinne, och Volkoff pinnar honom. Ingen dålig match, men som med allt annat ikväll får det knappt nån tid. * Nya Tag champs!

- Gene Okerlund intervjuar de nya Tag champsen, och man förstår knappt vad Sheik säger. Men jag är lika lycklig för det. Sen intervjuas Bobby Heenan och Big John Studd, där Heenan hela tiden säger åt Okerlund att ge fasen i hans pengaväska. Klassiskt! John Studd säger att han ska vinna.

- $15,000 Bodyslam Challenge: Andre The Giant vs. Big John Studd.
Matchen går ut på att bodyslamma den andre. Om Studd vinner ska Giant pensioneras, och vinner Andre får han 15,000 dollar av Heenan och Studd. Såna här simpla matcher fanns det gott om förr i tiden, men då var det intressant till skillnad från idag. Nu måste man släppa in hönor i motståndarens lägenhet, klistra ihop alla sidorna i morgontidningen och strypa guldfisken för att det ska kunna bli ett intressant upplägg. Matchen är precis vad man kan förvänta sig av två övervuxna jultomtar. Blir en hel del slag och strypningar. Studd har övertaget, men Andre kontrar med en rana. Förlåt, min fantasi skenade iväg. Andre gör en bodyslam och det är över. DUD Heenan snor åt sig stålarna efteråt, och försvinner.

- Womans champ Leilani Kai vs. Wendi Richter.
Kai ser ut som en blandning mellan Ricki Lake och Monika Lewinsky. Cindy Lauper är manager åt Richter, och hon har en attityd! Hon får en ordentlig pop. Rutinmatch, där Kai gör en backbreaker, och ska göra en cross-body. Men Richter vänder den, och vinner på en simpel rollup. Ett mästerverk i jämförelse med Andre/Studd. *½

- Howard Finkel introducerar Billy Martin, som ska vara vår gästpresentatör. Liberace är han som håller ett öga på klockan, och Muhammed "Grönsaken" Ali är domare utanför ringen. Pat Patterson är vår domare för main eventet.

- WWF World champ Hulk Hogan & Mr. T vs. Roddy Piper & Paul Orndorff.
Piper och Orndorff kommer in till säckpipor, och sen kommer Hulkster och T in till… tja, inte var det Real American i alla fall. Tydligen var det Eye of the Tiger, men det är bortklippt här. Antagligen på grund av rättigheter. Jimmy Snuka är manager åt HULKAMANIACS, brother! Team Piper har Bob Orton med sig. Orndorff börjar mot Hogan, men Piper taggas in ganska omgående. Hogan taggar in T och matchen kommer igång. T och Piper slår varandra med örfilar, så man kan undra om det är nån kongress för transvestiter vi har hamnar på, men så är inte fallet. Piper leder, men T gör en Firemans Carry (en framåtvänd samoan drop om det gör saken klarare) och Piper blir förbannad som bara han kan bli. Julgransplundring, och Muhammed Ali kommer in och rensar, eller hur man nu vill se det. Han går runt som en vilsen farbror, medan brottarna ser rädda ut för honom. Fulingarna blir förbannade, och ger sig av. Men Hogan vill ha tillbaka dem, och de tvingas tillbaka. Samma sak bokades på Wrestlemania IX i Hogans match. Hogan kom för att fajtas, och då ska det tamejfan fajtas, brother! Julgransplundring ännu en gång, vilket slutar med att Piper åker på en DUBBEL HULKAMANIA CLOTHELINE och sen en bodyslam från Mr. T, BROTHA! Orndorff vill komma in, och åker på en bodyslam han också. Kanon att heelen ser starka ut till en början. Hogan taggas in, och börjar köra rallarsvingar mot Piper. Han gör en HULKAMANIA BIG BOOT OF DOOM, så Piper slänger sig över översta repet och åker ut. Kanonsäljande! Orndorff kommer in, men åker ut han också. Piper tar över matchen genom att nita Hulkster med en stol när inte domaren ser det. Hade de inte Ali just om nåt sånt skulle hända? Hogan är face-in-peril, och åker på en suplex och en backbreaker.

Orndorff ska göra nåt från repen, men Hogan flyttar sig. T taggas in, och han rensar, men Piper kommer igen med en front facelock. Mr. T lyckas tagga in Hogan, som slår ner både Piper och Orndorff. Orndorff lyckas dock göra en back suplex, och tar över. Bob Orton försöker göra en run-in (Varför? De leder ju redan!) men blir stoppad av Superfly Jimpa Snuka. Patterson ser detta, och gör allt för att slänga ut Snuka, och då passar Orton på att hoppa från repet och ner på Hogan… som flyttar sig, så han nitar Orndorff. Hogan täcker Orndorff för vinst. **½ Kanske lite för stökigt, men en klart underhållande match. Verkligen. Här var Hogan på topp, vilket är ett måste för alla som inte gillar honom idag. Han HAR gått en hel del underhållande matcher, oavsett vad folk säger. Synd bara att de slutade 1993.

Efter matchen intervjuas Hogan, T och Snuka, och Hogan säger att de tre kommer att vara kvar länge. För en gångs skull håller WWF ett löfte.

SLUTSATS: Vad säger man? Den första Wrestlemanian är naturligtvis en stor händelse, som man bör ha sett om man gillar wrestling, och i synnerhet WWF. Men förutom det ser jag ingen anledning att se galan, då den inte var speciellt bra. De bra matcherna var för korta, och de sämre var för utdragna. Jag hittar alltid nåt att gnälla på, men jag känner att ska man se den här galan, ska man inte göra det på grund av brottningen. Hogan/T/Orndorff/Piper är en underhållande match, och Dragon/Doink och Santana/Executioner var bra matcher. Gillar man kändisar finns här en hel del, men jag kan inte med gott samvete rekommendera galan.

Matchgenomsnitt: 1,2

Rekommenderas inte. Dock är det en historisk gala man kan se om man vill veta hur det startade en gång i tiden.

(Den är recensionen skrevs i juli 2002.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 23 jan 2016 21:10    Rubrik: Svara med citat

Wrestling Classic

- WWEs andra PPV (det är en vanlig missuppfattning att detta var WWEs första PPV, men det stämmer inte då även Wrestlemania I gick som PPV på vissa platser), som sändes i november 1985, är inte direkt ihågkommen för sina bra matcher, eftersom de flesta var korta intetsägande matcher enbart för att visa upp så många brottare som möjligt i en värdelös turnering, som vanns av Junkyard Dog. Eftersom jag inte har sett galan (förutom Hogan/Piper) innan tänkte jag passa på att recensera den, för annars känns det som att jag ser den i onödan.

- Gorilla Monsoon och guvernören kommenterar.

- Vince McMahon börjar med att hälsa oss välkomna och visar upp en stor plansch med kvällens turneringskarta, något jag önskar att WWE skulle köra med oftare. Det är något mäktigt med att ha parningarna på en karta istället för att flummigt hänvisa till att detta och detta är en turneringsmatch utan brackets.

- Ett gäng brottare drar sina motståndare, och Mr. Fuji drar Tito Santana som Don Muracos motståndare och berättar att han ligger risigt till.

- Presidenten Jack Tunney berättar de invecklade och komplicerade turneringsreglerna: Man måste vinna för att gå vidare.

- Åttondelsfinal: Adrian Adonis vs. Corporal Kirchner.
Detta var under tiden Adonis var en tuff badass istället för en fjollig fatass. Några armdrags och en lång headlock av Kirchner, vilket känns löjligt då matchen inte är bokad att vara under tre minuter, och Adonis kommer loss med en back-suplex och öser loss med en... chinlock. Kirchner slår sig loss men åker på en DDT för tre efter 2:37. DUD

- Backstage-intervju med Adonis och hans manager Jimmy Hart, och tydligen är detta bara början för Adonis, som tänker ta hem hela turneringen. Då måste han ha skippat att läsa spoilers.

- Åttondelsfinal: Dynamite Kid vs. Nikolai Volkoff.
Volkoff sjunger den Sovjetiska (detta var längesen, kids) nationalsången innan han åker på en missile-dropkick för tre efter 0:09. Förmodligen Volkoffs bästa match någonsin. DUD

- Randy Savage är redo för batteriet Ivan Putski.

- Åttondelsfinal: Ivan Putski vs. Randy Savage.
Här litar jag på att Savage spräcker nollan. Den satta polacken spottar Savage rakt i ansiktet innan han gör några powergrepp som Savage säljer kompetent, innan de hamnar i hörnan där Savage rullar upp honom med fötterna på repet för tre efter 2:48. DUD Ett ordspråk av Jim Cornette som involverar kycklingskit kommer väl till pass här.

- Volkoff är förbannad på Vince och hävdar att han blev blåst, och kommer på ett nytt ordspråk: "He who laughs loud, laughs the best!"

- Åttondelsfinal: Ricky Steamboat vs. Davey Boy Smith.
Två faces som dessutom råkar vara kanonbrottare, så här kan vi väl förvänta oss runt nio minuter? Backslide ger ett för Dragon innan han åker på en gorilla-press för två, och Davey gör en facelock men Dragon vänder en suplex till en egen och gör en big splash... som träffar knän. Dropkicks från Davey, något han slutade göra då han blev alldeles för stor några år senare, och han går för ett Nash-dyk, men trasslar in sig vid repen så domaren bryter matchen efter 2:52 och ger segern till Steamboat, allt för att Davey inte ska förlora hetta. * Hann inte ens komma igång innan de avslutade den, och det känns som att de kunde bokat slutet lite bättre, med tanke på att Dragon går vidare utan att egentligen förtjäna det, vilket är helt emot hans karaktär.

- Junkyard Dog är redo! Vad han är redo för kan jag inte luska ut, men det har säkert med turneringen att göra.

- Åttondelsfinal: Junkyard Dog vs. Iron Sheik.
Inte direkt en match där jag förväntar mig bra brottning, eller någon brottning ALLS egentligen, men JYDs karisma räcker och blir över för hela arenan, och Sheik hoppar på honom med en gång och använder sin turban för att strypa honom, men för en gångs skull gör domaren sitt jobb och slänger ut den ur ringen, och Dog gör comeback. Sheik ber om nåd på det mest serietidningskaktiga sätt jag har sett någon gång och Dog pucklar på honom med en kass clotheline för två men missar en headbutt och blir satt i Da Khamel Klatch, och Ventura säger att han aldrig har sett någon komma ur det greppet, så jag antar att han missade Sheik vs. Hogan. Sheik blir frustrerad på domaren och avslutas med en efter 3:26, och man ställer sig naturligtvis frågan varför dessa båda fick MER tid än Steamboat vs. Smith. 1/2* Förvånansvärt underhållande, kanske mest för att förväntningarna var så låga.

- Terry Funk drar en konstig promo om att han vill möta Roddy Piper om världsmästarbältet för att visa folk hur smart han är.

- Åttondelsfinal: Terry Funk vs. Moondog Spot.
Funk drar en promo innan matchen och påstår att de inte vill mötas, och föreslår att de går ut ur ringen så det blir en draw, men det är en SWERVE och Funk nitar Spot vid ingången och kutar in i ringen, men Spot kutar efter och håller ute Funk ur ringen och vinner själv på countout efter 0:27. DUD Turneringen i sig betyder inget, och inte blir det bättre av att de bokar sådana här matcher.

- Don Muraco är redo för Tito Santana.

- Åttondelsfinal: IC-champ Tito Santana vs. Don Muraco.
Nontitle. Gorilla säger att detta hade kunnat vara ett mainevent varsomhelst, vilket låter otroligt sagt om IC-bältet, men faktum är att det var mer värt vid den här tiden än vad världsmästarbältet är idag. Tänk på den. Muraco öser loss till en början innan han åker på en cross-body, sunset-flip och backslide för två innan Muraco åker på en Flair-flip och några sparkar i ansiktet. Armbar bryts upp med en hotshot (som Gorilla kallar en clotheline) och Muraco tar över med en powerslam för tre, men Tito är vid repen så matchen fortsätter medan Muraco firar som en idiot, och Tito gör en rollup för tre efter 4:16. **

- Bobby Heenan letar alltid efter nya talanger att vara manager åt, och tänker ge $50.000 till den som tar ut Paul Orndorff.

- Åttondelsfinal: Paul Orndorff vs. Bob Orton Jr.
Atomic-drop och bearbetning av Ortons skadade arm verkar vara Orndorffs taktik, men han springer rakt in ett knä i hörnan och Ace tar över och gör en hotshot, som Gorilla återigen kallar en clotheline, så det kanske var ett vedertaget namn för det greppet back in the day. Sunset-flip ger två för Orndorff och Orton tar över med några underarmar och en chinlock, men Ace missar whatever i hörnan och hamnar i underläge, så han gör det enda rätta: Han fixar till bandaget och drämmer till honom för diskning efter 6:29. **

- Dags för summering av vilka som har gått vidare, och Lord Alfred Hayes ger sina åsikter och det är precis lika ointressant som det låter.

- Nu är det Terry Funks tur att gasta om att han har blivit blåst, och eftersom detta är från WWE 24/7 bleepar de ut "WWF" ur skrikandet.

- Kvartsfinal: Dynamite Kid vs. Adrian Adonis.
Det är egentligen skrämmande hur Kid och Chris Benoit liknande varandra, är nästan som om de vore bröder. Armdrags inleder innan Adonis får nog och sticker, men han lyckas ta över ganska omgående och gör en katapult in i hörnan, och Ventura lämnar båset för att snacka med Savage. Suplex och snapmare till chinlock håller nere Dynamite, men han back-suplexar sig loss men missar en skalle och får sitt vänsterben bearbetat en stund, och Adonis gör faktiskt en Sharpshooter, flera ÅR innan Bret Hart började göra det greppet. Fast det är givetvis Bret som uppfann det, för det säger WWE. Sunset-flip ger två för Dynamite, innan Adonis fortsätter ge sig på benet men åker in i ringhörnan och äter ett flygande knä för två. Headbutt och Adonis åker in i Hart för tre efter 5:28. *1/2

- Okerlund tycker att Ventura inte är objektiv, men Ventura säger att han bara säger som det är.

- Kvartsfinal: Ricky Steamboat vs. Randy Savage.
Savage ger sig på Dragon bakifrån matar på i ringen tills han åker på en headscissors ut ur ringen. Tillbaka i ringen gör Savage en back-suplex och glädjande nog är Ventura tillbaka i båset, men dessvärre för Savage blir hans dyk mött med en knytnäve och Dragon gör comeback och suplexar honom innan han går för en flygande cross-body för två. Chops får kommentatorerna att diskutera om de är tillåtna eller inte, och Savage sliter upp något ur fickan och nitar honom med det för tre efter 3:18. **

- Okerlund anser att vi har sett "superb" brottning ikväll, vilket får mig att inse att han förmodligen har sett något annat, och intervjuar Moondog Spot, som har IQ gaffeltruck och kan därför inte säga något.

- Kvartsfinal: Moondog Spot vs. Junkyard Dog.
Spot missar en big splash och headbuttas för tre, men då domaren inte är i ringen får Dog räkna själv. DUD

- Kvartsfinal: IC-champ Tito Santana vs. Paul Orndorff.
Två faces, och bältet är inte på spel här heller. Vi börjar med diverse lås för att döda lite tid, med tanke på att de vet att de ska brottas en hyfsat lång match, och publiken vid ringside gör sina bästa statyimitationer. Armbars och headlocks lyckas dessvärre inte väcka dem och Orndorff börjar bearbeta vänsterbenet, vilket inte heller ökar deras puls nämnvärt och vi får en dubbel countout efter 8:06 så att JYD går vidare till final. DUD Jag är ledsen, men denna var urtråkig.

- Hayes pussar bimbon Susan, som har stått intill turneringstavlan som ögongodis, och Hayes och Vince diskuterar turneringen.

- Hulk Hogan anser att Roddy Piper är farlig, brother, men han är redo för honom, brother, och hela världen, brother, kommer att se honom spöa honom ikväll. Brother.

- WWF World-champ Hulk Hogan vs. Roddy Piper.
Titelmatch, och det första stora upplägget sedan WWF exploderade i början av åttiotalet. De bråkar utanför ringen och Piper åker in staketet innan de hamnar i ringen och Hogan gör en corner-clotheline och en back-suplex. Bodyslam och elbows men Piper får övertaget och dyker rakt in i en bearhug, men en ögonpetning räcker för att han ska komma loss. Hogan kommer ur en sleeper och båda hamnar utanför ringen där inget alls händer, och tillbaka i ringen åker Piper på en atomic-drop men lyckas slänga in Hulk i domaren, innan han tar en stol och använder, men Hulk kommer igen och Ace kutar in för diskning efter 7:14. *1/2 Piper räddar med en stol, vilket var början på hans heelturn under 1986.

- JYD har också fått i sig Okerlunds glädjepiller, då han också säger att vi har fått se bra matcher ikväll, innan Jimmy Hart hotar honom med stryk, eller vad han nu gastar om.

- Semifinal: Randy Savage vs. Dynamite Kid.
Vår enda semifinal, då JYD går vidare med tanke på Orndorffs och Santanas draw. Dynamite berättar i Pure Dynamite att detta var han och Savages enda match någonsin ihop, vilket nog är det mest historiska på galan. Savage blir frustrerad då Dynamite kan möta allt han slänger åt honom, men tar över matchen då Dave Hebner hamnar mellan dem, fast en tackling och en backdrop sänker Savage, och en cross-body ger två och Savage blockerar en sunset-flip med en splash, och Dynamite missar en cross-body och vi har en dubbel clotheline. Savage klättrar men åker på en dropkick (!) i hörnan och Dynamite gör en superplex, men Savage snurrar över och pinnar honom efter 4:53. **

- WWF ska ge bort en ny Rolls Royce till en lycklig tittare, så Million Dollar Mania är ingen ny idé, och Jack Tunney står för fiolerna, och ser riktigt fet ut om man jämför med hur jag minns honom som. Några anonyma nervösa killar snackar innan Hayes avslöjar vinnaren, och publiken buar ut honom totalt. Det är inte lätt när det är svårt.

- Okerlund intervjuar Hulkster och Orndorff, som utmanar Piper och Orton närsomhelst, hursomhelst och varsomhelst, och Hogan påpekar att han aldrig ljuger, brother. Så mycket skämt, så lite utrymme.

- Final: Junkyard Dog vs. Randy Savage.
Savage gömmer sig bakom Liz och försöker få med sin en stol in, men Dog tar den och slår i skallen på sig själv för att visa att han tål allt, men det gör inte Savage mer samarbetsvillig, utan han håller sig utanför ringen. Han kommer äntligen in och Dog tar över med en bearhug, och för att riktigt ge oss en maineventkänsla kommer Okerlund in och hjälper Ventura och Gorilla med kommenteringen medan Savage knycklar in sig själv i repen och Gene får nästan stånd då han berättar om vilken fantastik gala det har varit. Jupp, vem blir inte upphetsad av ett gäng DUD-matcher? Dog hamnar i underläge utanför ringen och åker på två axehandles och en chairshot, och storien är att Savage pucklar på honom utanför ringen men ser till att hoppa in och ut ur ringen för att undvika en countout, och till slut kastar han inte honom i ringen och får sin axehandle blockerad med en högervinge och Dog gör comeback till folkets jubel och Savage gör Andre-spotten vid repen. Backdrop sänder ut Savage ut ur ringen och Dog vinner på countout efter 9:43, i det sämsta slutet på en turneringen jag har sett. Jag kan förstå att man bokar screwjobs i tidiga matcher, men i FINALEN kan man väl förvänta sig ett rent slut? Och har man inte tro på Dog nog att slå Savage rent, kanske man skulle boka en annan vinnare? * Ventura kommer in i ringen och är förbannad för att Dog bara behövde brottas två gånger medan Savage fick brottas hela TRE gånger, vilket bevisar att han tydligen inte fattar hur turneringar funkar.

SLUTSATS: Korta matcher med screwjobsavslut, så hade vi haft lite mer nakna brudar och en halvtimmespromo med världsmästaren hade man kunnat tro att det var RAW-avsnitt från 2000, och några **-matcher är inte tillräckligt för att jag ska rekommendera galan. Helt okej underhållning om man inte bryr sig så mycket om själva brottningen, och gillar man screwjobs är det all idé att försöka få tag i den. Annars inte.

Matchgenomsnitt: 0,9

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2008-08-16.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 09 apr 2016 17:48    Rubrik: Svara med citat

Wrestlemania 3 (1987-03-29)

- PWInsider säger att Vince, Dick Ebersol och Jesse Ventura personligen besökte inspelningen av Predator för att övertyga Arnold Schwarzenegger om att vara med på galan, men det blev som du säkert vet inte så.

- Strax före Mania 20 skrev WWE.com mängder med artiklar om gamla Manias, och bland annat frågade de aktiva WWE-brottare om sina favoritminnen/matcher från Mania;

- De som framförde Steamboat-Savage som bästa, eller en av de bästa, de sett var Booker T, Renee Dupree (som även gillade IC-matchen från Mania X), Simon Dean och Maven.

- De som nämnde Hulk-Andre var John Cena, Rhyno, Spike Dudley, Edge, Batista, Tyson Tomko, Simon Dean (dessutom gillade han när Bundy splashade dvärgen) och Val Venis.

- Brooklyn Brawler säger att bästa minnet var sin mörka match mot Paul Roma på galan.

- RVD satt för övrigt i publiken här, vilket han säger på extramaterialet på Wrestlemania 19-DVDn.

- Till showen:

- Gorilla Monsoon & Jesse Ventura kommenterar.

- Aretha Franklin framför "America The Beautiful" (vilken jäkla pipa hon hade!) för att dra igång showen.

- The Can-Am Connection (Rick Martel & Tom Zenk) vs. Don Muraco & Bob Orton.
Mr. Fuji är med in. Tom Zenk skrev på sin hemsida att WWE ville dra igång showen med en het match, därav denna som öppningsmatch. Låter vettigt. Gorilla kallar Orton "Excellens of Execution", så tydligen var inte Bret Hart först med det. Basic match utan konstigheter; facen dominerar med dubbelteaming innan Zenk blir face-in-peril. Tag till Martel och Muraco gör en Flair-flip innan det blir kaos och Martel sätter en cross-body på honom, Muraco snubblar över Zenk som sitter på huk bakom honom, och Martel pinnar honom efter 5:36. **

Rick berättar i sin första RF-shoot att han älskade att brottas inför såhär många fans och markade ut när Andre lämnade över facklan till Hulk. Även om Hulk varit champion i tre år vid den här tiden.

Zenk och Orton var bra vänner utanför ringen, och även om han inte var speciellt nära vän med Muraco gillade han honom också, speciellt eftersom Muraco tog väl hand om honom i ringen. Zenk säger sig tjäna $10,000 för den här matchen, medan alla de andra tre fick det dubbla. Han blev sur när Martel förnekade detta och påstod sig få lika mycket som Zenk. (Detta nämns i samma artikel som jag nämnde ovan.)

- Intervju med Hercules och Bobby Heenan, som är redo för Billy Jack Haynes i THE BATTLE OF THE FULL-NELSONS!

- Billy Jack Haynes vs. Hercules.
Bobby Heenan är med in. De åker in i små vagnar eftersom det är så långt till ringen (brottarna i öppningsmatchen var redan i ringen när de introducerades). Förvånansvärt bra match, ingen höjdarmatch men klart bättre än den borde vara med dessa två. Dessutom en match jag älskade som liten. Mycket powermoves för att den andre lättare ska ge upp i full-nelson, som båda använder som avslutare. Herc bearbetar ryggen en stund men Haynes kommer ur full-nelson och gör comeback, får själv in greppet innan de tumlar ut för en dubbel countout efter 7:53. Herc nitar honom med kedjan för att gå härifrån med "äran" i behåll. Han är sur på Vince som krävde att han skulle blada här samtidigt som han förbjudit bladejobs på grund av AIDS-risken. Apropå blödandet; han hann inte få upp rakbladet tillräckligt fort så han bad Herc nita honom hårt med kedjan för att börja blöda (RF-shoot 2009). Detta är lite märkligt då man klart och tydligt SER HONOM BLADA precis efter han nitas med kedjan. Men ord som "wrestlers" och "trovärdighet" hänger sällan ihop. **

Enligt Billy (RF-shooten jag nämnde ovan) skulle den här egentligen gått precis före maineventet men flyttades ner för att inte ta hetta från Hulk-Andre. Låter ju trovärdigt, säger jag och menar precis tvärtom.
Billy nämner i samma shoot att det var han som kom på namnet "Wrestlemania", vilket gör honom till en i raden av folk som tagit åt sig äran av det (två andra namn jag hört "kommit på det" var Linda McMahon och The Fink).

BJH är en tämligen tragisk filur som enligt egen utsago blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn vilket satte igång hans negativa spiral som slutade med drogproblem. I samma RF-shoot går han hårt åt, åt Vince McMahon, som han kallar mördare, och nämner att Vince snortade kokain före den här galan med Hulk Hogan, Roddy Piper, Adrian Adonis och Jake Roberts. Huruvida det stämmer kan naturligtvis inte jag svara på, men det känns rent generellt som att Haynes har noll trovärdighet i allt han säger.

- Gene Okerlund intervjuar King Kong Bundy och hans dvärgar, och därefter Hillbilly Jims och hans småfolk.

- Hillbilly Jim, Haiti Kid & Little Beaver vs. King Kong Bundy, Little Tokyo & Lord Littlebrook.
Hillbillys låt är dubbad i efterhand, vilket är trist då hans låt är det enda med honom som är bra. Bob Uecker gör color. Ren "komedimatch" (jag gillar inte dvärgmatcher) men Hillbilly och Bundy mot varandra är faktiskt inte så pjåkigt. Det blir kaos och Beaver nitar Bundy med sin mockasin (Bundy säger att det "gjorde ont som fan", i PWI-shooten 2010), varpå Bundy bodyslammar och elbowar honom för DQ efter 4:24. Heeldvärgarna vänder mot honom efteråt eftersom de tydligen känner mer för de andra dvärgarna än sin egen tag-partner. Whatever. 1/4*

Bundy intervjuades av Slam! Wrestling 2003 där han kallade matchen "löjlig men rolig" och clips av den visades på många sportnyheter vid den här tiden så det var bra reklam för honom.

I sin Pro Wrestling Diaries-shoot (2010) säger han att Hillbilly Jim var en gentleman och riktigt härlig kille att ha att göra med. Bundy tyckte inte det var en nedgradering att brottas med dvärgar här och att det var agenternas idé att låta honom elbowa Beaver.

Han säger att de andra småpluttarna missade/glömde att de skulle kuta in precis innan Bundy big splashade Beaver, så han fick skrika på dem att komma in. Slutligen säger han att detta är hans favoritmatch någonsin.

- Mary Hart (random kändis jag inte känner till) intervjuar Elizabeth inför IC-titelmatchen.

- Clips och intervjuer inför JYD-Race.

- Junkyard Dog vs. Harley Race.
Bobby Heenan och Fabulous Moolah är med Race in. Har INGET minne av Moolahs inblandning här, vilket är konstigt eftersom jag sett galan enormt många gånger. Storyn är att förloraren ska buga inför vinnaren. Ingen bra match men Race bumpar enormt bra, egentligen mer än han borde i en sådan här komedimatch mot den orubbliga JYD, bland annat med en flying headbutt från apronen och ut samt ett Sgt. Slaughter-bump. JYD gör abdominal-strech men Race kommer loss och headbuttar honom, vilket skadar sig själv mer än JYD eftersom hans hårda skalle är hans gimmick. JYD med några headbutts innan Heenan distraherar så Race kan avsluta med en belly-to-belly efter 3:21. JYD vägrar buga och sänker Race med en stol innan han går därifrån med Races mantel. Yep, bait and switch, di kallart. Underhållande "match". *

- Vince intervjuar Hulk Hogan, som har hangat och bangat och är redo för Andre, brother, jack, dude!

- Gene intervjuar Dream Team, Johnny V (som i Valiant) och Dino Bravo.

- The Rougeau Brothers vs. Dream Team (Brutus Beefcake & Greg Valentine).
Valiant och Bravo är med Dream Team in. Känns märkligt att se Rougeaus som faces. De dominerar innan Jacques missar cross-body och blir face-in-peril. Tag till Raymond som rensar med en sleeper. Nu förstår jag varför de inte funkade som faces. Beefcake råkar sänka Valentine av misstag, det blir kaos och Bravo sänker Raymond så Valentine kan pinna honom efter 4:04. Valentine, Bravo och Johnny V lämnar Beefcake kvar vid ringside, vilket vänder honom face vilket han skulle förbli i resten av sin WWE-karriär. Märklig bokning; om de ändå skulle splittra Dream Team kunde de gett vinsten till Rougeaus, dessutom hade Valentine haft mer motivation till att vända mot Beefcake. Som det är nu vann de ju trots allt matchen ändå. *

Beefcake har nämnt i en intervju att en av de ha gillade mest att brottas med/mot var Valentine, som i sin tur diplomatiskt nog kallade honom "idiot" på Pipers podcast (Piper's Pit #60, 2015-05-25).

- Clips och intervju med deltagarna i Hair vs. Hair-matchen.

- Hair vs. Hair: Roddy Piper vs. Adrian Adonis.
Jimmy Hart är med in. Brottningsmässigt var det väl ingen höjdare men underhållningsmässigt håller jag den enormt högt, och skulle nog placera den på en tio-i-topplista över de matcherna jag tycker är mest underhållande. Piper använder ett skärp som vapen, men Hart distraherar så Adonis tar över och använder skärpet mot honom. Adonis rör sig enormt bra för sin storlek och gör en Flair-flip med lätthet! Hart fäller Piper medan Adonis ser till att hålla undan domaren, något som glöms bort idag när folk skiter i om de fuskar precis framför domaren. Piper kommer ur Goodnight Irene (sleeper), Adonis svingar men missar slag med häcksaxen, som studsar mot repen och tillbaka in i nyllet innan Piper avslutar med en sleeper efter 6:54. Kul match inför en bra publik. ***

- Brutus Beefcake kutar in och börjar raka Adonis (därav fick han smeknamnet "The Barber") och när Adrian vaknar och ser hur han ser ut blir han förbannad och förnedrad. Notera gärna hur ett fan kramar om Piper efter matchen innan kavalleriet tar hand om honom.

Piper berättar i sin bok (sidorna 182-186) att han var riktig god vän med Adonis privat och älskade att få brottas mot honom i sin "sista" match.

Piper berättar i en chat-intervju på Slam! Wrestling (år 2000) att den lilla vagnen gick sönder så han fick springa ut till ringen istället för att åka ut.

På kommentatorspåret till Monster Brawl berättar de (cirka 59 minuter in) att megafonen Jimmy Hart använder i filmen var samma som används på WM3. Hart visar upp megafonen i extramaterialet och säger att det stämmer.
Honky Tonk Man berättar i Timeline 1987-shooten att han gillade denna matchen men säger att Piper borde förlorat för att sätta upp returmatcher. (Kan ju bli svårt eftersom detta var Pipers "sista" match.)

- WWF Tag-champs Hartfoundation & Danny Davis vs. Tito Santana & British Bulldogs.
Jimmy Hart är med in. Mary Hart (inte släkt med varken Jimmy eller Bret) och Bob Uecker gör color, och Mary är rätt dålig på det. Snabba tags fram och tillbaka innan Dynamite Kid blir face-in-peril. Han gör inte så mycket i matchen då hans kropp var i princip körd vid den här tiden (Pure Dynamite, sid 113). Tag till Tito som rensar mot Davis innan han taggar in Davey Boy Smith som gör Tombstone (!), suplex och powerslam på David innan Anvil räddar. Det blir kaos och Davis nitar DBS med megafonen för tre efter 8:52. Skaplig match. **1/2

Bret skriver i sin bok (sid 208) att han skadade ögat när Danny Davis stack in ett finger där, så han såg inget under hela matchen.

- Gene intervjuar Bobby Heenan och Andre The Giant inför maineventet. Heenan är ganska säker på en förlust för Andre ikväll.

- Koko B. Ware vs. Butch Reed.
Slick är med in. Jesse säger att "hans kompis Barry Blaustein" har sett fram emot den här matchen enormt mycket. (Barry skulle tolv år senare göra Beyond The Mat.) Frankie (Kokos papegoja) är med in men skiter högaktningsfullt i att husse får storspö i ringen. Inte så konstigt eftersom matchen är trist. Koko gör en halvhjärtad comeback och sätter en cross-body men Reed rullar vidare och vinner med en näve tights efter 3:39. Reed och Slick ger sig på Koko efteråt men Tito Santana räddar eftersom han fejdar med Reed. Reed var tänkt att ta IC-titeln från Ricky Steamboat några månader efter detta, men shit happens. DUD

- Gene intervjuar The Dragon inför titelmatchen.

- IC-champ Randy Savage vs. Ricky Steamboat.
Titelmatch. Liz och George Steel är med in. Tror inte jag behöver orda mer om denna än jag redan gjort genom åren; det är i mitt tycke en helt perfekt match. Inte bara storyn eller brottningen, utan att de sätter precis alla spots till fullo och jag tror inte ens de är nära att botcha något. Som jag brukar tjata om; Det är inte bara VAD som utförs utan HUR de utförs. Att se Steamboat utföra en armdrag på Savage är svårslaget. Två fullblodsproffs i ringen med andra ord.

Savage bearbetar strupen (han skadade Dragons strupe så han var borta ett tag, därav denna matchen) och Steamboat säljer väldigt bra. Savage skickar ut Dragon i publiken och sätter en flying axehandle, atomic-drop, suplex och guwrench-suplex utan att lyckas vinna. Dragon backdroppar ut honom (Savage bumpar som en man!) och gör comeback, och matchen håller ett sådant tempo att domaren (Dave Hebner) är genomsvettig och flåsar enormt. Domaren sänks, Savage försöker använda matchklockan men stoppas av George Steel, som knuffar in honom i ringen från hörnan. Savage får för en bodyslam men ryggen ger vika och Steamboat blockerar och rullar upp honom för tre efter 14:36. Man vet att en match är bra när man dras med i nearfallen även om man sett matchen otaliga gånger och vet hur den slutar. Inget mer att tillägga, denna är perfekt. *****

Shane Douglas berättar i en shoot att Steamboat tjänade $250,000 på den här matchen. Ingen aning om det stämmer, inte läst/hört någon kommentator från Steamboat om det.

Savages död tog mycket hårdare på Steamboat än han hade trott, speciellt eftersom de aldrig var nära vänner och dessutom inte ens hade träffats de senaste femton åren innan Savages död. Steamboat berättar (WON 2011-05-30) att han grät och var nära att kräka när han hörde om Savages bortgång (det var hans son Richie som ringde honom). Enligt Steamboat var Savage ibland svår att umgås med utanför ringen men var ett riktigt proffs i ringen.

Steamboat har flera gånger noterat att Savage planerade den här matchen grepp för grepp, vilket var ovant för Steamboat som hellre improviserade så mycket det gick. Konstigt nog finns det respekterade wrestlers som inte gillar matchen av den anledningen; Den var helt enkelt alldeles för koreograferad för att få den legendstatus den haft. När William Regal var gäst på Steve Austins podcast diskuterade de detta, och båda verkade ogilla matchen för det.

Efter galan gick de ytterligare några returmatcher på houseshows, men de drog inte speciellt bra av någon anledning.

Steamboat berättar att efter showen kom brottare och agenterna upp till honom och Savage för att gratulera dem till en bra match, istället för Hulk och Andre.

Dave Meltzer har noterat att Steamboat från början skulle möta Bret Hart på galan istället för Savage, men det har jag även hört om Mania 2 så troligen har han bara förväxlat galorna. Jag tror aldrig jag har hört att Vince tänkte splittra Hartfoundation redan 1987 utan har alltid trott att första gången var 1988.

Både Chris Jericho och Terry Taylor har nämnt denna som sina favoritmatcher i wrestling. Mick Foley har sagt att han har svårt att välja mellan denna och Bret-Austin som bästa Mania-match genom tiderna.

HTM säger i Timeline 1987-shooten att han, Muraco och några andra inte såg denna utan utan spelade kort istället, och tycker det är löjligt med wrestlers som sitter limmade vid rutan för att se andras matcher.

- Gene intervjuar Jake Roberts och Alice Cooper samt Honky Tonk Man och Jimmy Hart.

- Jake Roberts vs. Honky Tonk Man.
Jimmy Hart och Alice Cooper är med in. Upplägget är att HTM sänkte Jake med gitarren på TV, vilket vände Jake face. Jake har sedan dess gnällt över att gitarren inte var preparerad så han skadade nacken och fortfarande lider av det, men Honky hävdar (Timeline 1987-shooten) att den VISST var preparerad och att han bara gnäller. Jake attackerar innan matchen och första halvan är riktigt kul, men när Honky tar över tappar den enormt i tempo och jag väntar bara på att den ska ta slut. Jake slår tillbaka men Jimmy Hart distraherar så HTM rullar upp honom med hjälp av repen för tre efter 7:06. HTM jagas ut och Hart tvångskelar med Damian efteråt. *

Honky, i Timeline 1987-shooten, säger att han gillade att brottas mot Jake här eftersom det var ett steg upp i karriären. Han misstänkte att han skulle degraderas ganska snabbt igen men tänkte passa på att tjäna lite pengar fram tills dess.

Honky gillade dock matchen med Jake eftersom Jake gjorde allt han blev tillsagd, men att Alice Cooper tog för lång tid på sig när han hotade Hart med ormen, speciellt eftersom Hart har fobi för ormar på riktigt. Jake tvingades hålla fast Jimmy så hårt att Jimmy fick en nackskada av det.

Han säger att Bob Uecker, Vanna White och Steve Allen var bra gäster då de "förstod wrestling" medan de andra bara var där för pengarna och undvek att umgås med brottarna backstage.

- Gene Okerlund annonserar 93.173 personer, vilket det fortfarande tjatas om.

- Killer Bees vs. Iron Sheik & Nikolai Volkoff.
Slick är med in. Jim Duggan avbryter Volkoffs framförande av ryska nationalsången med motiveringen att han inte får framföra låten i USA, som är "the land of the free, and the home of the brave", vilket han i sin självbiografi inser är ganska ironiskt. Stabil match. Facen dominerar och dubbelteamar Sheik innan Blair blir face-in-peril. Duggan jagar runt Volkoff medan Sheik humblar Blair och Duggan nitar Sheiky-Baby med brädan för DQ efter 5:44. HOOOOO! *1/2

Jim Duggan gillade Volkoff, som han kallar en riktig gentleman, men var aldrig nära vän med Sheik och de samåkte bara en enda gång, då de blev stoppade av polisen. (Duggans bok sida 100.)

Blair har sagt i en chat med Slam! Wrestling (maj 2001) att detta var höjdpunkten i karriären.

- Gene intervjuar Andre och Heenan igen.

- Långa clips för uppbygget inför maineventet.

- WWF World-champ Hulk Hogan vs. Andre The Giant.
Titelmatch. Bobby Heenan är med in. Bob Uecker är ring-announcer och Mary Hart är time-keeper. Ingen bra match rent tekniskt men om jag måste välja en enda match som symboliserar vad wrestling betyder för mig är det denna. Bra story (före detta vänner, David vs. Goliat, Hulk "skadar ryggen" direkt vilket Andre bearbetar), enorm publikhetta och rent slut för babyfacen på årtiondets största show.

Hogan slammar honom direkt, vilket "skadar" hans rygg så Andre naturligtvis attackerar den under resten av matchen. Han slammar Hulk några gånger innan han gör comeback men springer rakt in i en big boot och en bearhug i två och en halv minut vilket konstigt nog inte blir tråkigt alls, så bra stämning i publiken och bra agerande av Hulk är det. Hulk kommer loss och de hamnar utanför ringen där Andre skallar ringstolpen av misstag (de tvingades byta kameravinkel eftersom Andre missade med tio centimeter) och Hogan går för en piledriver men Andre backdroppar honom istället i en slarvig spot. Hulk gör comeback, bodyslam, legdrop, goodbye efter 12:07. Det blir svårt att betygsätta denna; å ena sidan var det en långsam match med några missade spots (Andres headbutt, backdroppen) men å andra sidan var det en fantastisk upplevelse showmässigt vilket i mitt tycke aldrig gjorts bättre. Så säg DUD för matchen och ***** för upplevelsen. NR

Heenan berättar i sin första bok (sidorna 67 och 68) att Andre "Mr. Hälsokost" Giant åt en omelett och drack sex flaskor vin till frukost.

Jesse Ventura har sagt, tror det var i en shoot, att Hulk tjänade mer pengar här än vad resten av brottarna och kommentatorerna TILLSAMMANS. Aldrig hört det förr, och med tanke på Jesses hat till Hogan vågar jag inte lita på det. Men det är möjligt att det stämmer.

På Chris Jerichos podcast #107 (2015-01-09) säger Hulk att detta var hans favoritmatch någonsin.

SLUTSATS: Trivsam gala som jag har sett omänskligt många gånger, dock var det nog tio-tolv år sedan jag såg den senast. Nu är det säkert nostalgin som pratar men de flesta matcherna tyckte jag var underhållande även om inte workraten direkt var på topp. Steamboat-Savage är givetvis klasser bättre än de andra matcherna, men Piper-Adonis, Haynes-Hercules, JYD-Race och Hulk-Andre gillar jag skarpt för underhållningsvärdet. Snöflingsmässigt var det ingen bra gala (även med en *****-match) men underhållningsmässigt som show är den svårslagen. Hulk-Andre, Piper-Adonis och Steamboat-Savage tillhör mina favoritmatcher av olika anledningar men det räcker för att ge showen en klar tumme upp.

Tummen upp!

(Den här recensionen skrevs 2016-04-09.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 16 dec 2017 23:24    Rubrik: Svara med citat

Survivor Series 1987 (1987-11-26)

- Bruce & Conrad kommenterade galan på sin podcast så jag passade på att recensera den innan jag lyssnade på deras kommentering (jag såg alltså galan två gånger på lika många dagar). Då slog det mig att jag nog inte har sett den fulla versionen av galan eftersom Coliseum Home Video-utgåvan varade 118 minuter medan WWEN-utgåvan var 164 minuter lång så cirka 45 minuter länge än på CHV.

- Av en ren slump (LOLOLOLOL) kör WWF en PPV samma dag som WCW kör sin Starrcade, men eftersom WWF var hetare efter Mania kunde Vince förmå PPV-kanalerna att välja dem före WCW varpå WCW körde Starrcade tidigare på dagen.

- Gorilla Monsoon & Jesse Ventura kommenterar.

- Sean Mooney berättade på Hacksaws podcast (#10, 2017-08-16) att "förr i tiden" förlitade sig WWF på arenans egna lampor när de körde galor, därav blev vissa galor dåligt ljussatta, däribland denna. Idag fixar de själva allt ljus.

1. Brutus Beefcake, Ricky Steamboat, Jake Roberts, Jim Duggan & Randy Savage vs. Honky Tonk Man, Dangerous Danny Davis, Harley Race, Hercules & Ron Bass.
Liz, Jimmy Hart & Bobby Heenan är med in. Ganska komiskt att se Race dansa till HTMs låt, känns uppenbart att han blivit tillsagd att göra det eftersom han inte ser ett dugg tillfreds ut med det. Den stora storyn är att HTM undkommit titelmatcher med titeln i behåll efter att förlorat via DQ/countout mot flera i det motsatta teamet. Race får två med en belly-to-belly på Steamboat, vilket känns konstigt eftersom det var hans avslutare. Duggan och Race vevar loss (de fejdar) och elimineras via en dubbel countout efter 4:32. Hacksaw sa på sin podcast att den här fejden var oerhört stiff och så intensiv att han var helt slut efter att "bara" vevat en eller två minuter mot Race. Dock kom de bra överens privat. Beefcake eliminerar Bass med ett högt knä efter 7:01. Hetta på Beefcake innan Honky avslutar honom med en swinging neckbreaker efter 10:51. Jake bearbetas men DDTar Davis från ingenstans för tre efter 15:10. Hercules hoppar DIREKT på Jake efteråt, men Dragon taggas in och Savage avslutar Herc med en flying elbow efter 21:04. Honky är kvar själv i sitt team, men blir trippelteamad så han smiter för en frivillig countout efter 23:41. Trist slut, jag förstår att det var Honkys vanliga bokning men eftersom de var tre mot en kunde de gott fått vinna rent. Okej match men det blev för mycket vevande och för lite story. Dock ganska underhållande. ***

- Survivors: Savage, Steamboat & Jake Roberts.

Öppningsmatchen på tre första Series (1987-1989) hade Beefcake och HTM i varsitt team, där Beefcakes lag vann.

2. Fabulous Moolah, Jumping Bomb Angels (Itsuki Yamazaki & Noriyo Tateno), Rockin' Robin & Velvet McIntyre vs. Dawn Marie, Donna Christanello, Glamour Girls (Leilani Kai & Judy Martin) & Sensational Sherri.
Jimmy Hart är med Glamour Girls in. De flesta i matchen har jag ingen som helst koll på (i princip alla utom Sherri och Moolah) men efter en titt på CageMatch kan jag konstatera följande;

Detta blev Donna Christanellos sista match någonsin, och före det hade hon bara gått en handfull TV-matcher i WWF (senaste var 1986).

Jumping Bomb Angels och Glamour Girls gick en TV-match två dagar innan detta, det var JBAs enda två TV-sända matcher i WWF.

Glamour Girls dessutom gick en TV-match mot två jobbers 1986, i övrigt var det bara houseshows.

Dawn Marie (inte samma som ECW-tjejen) hittar jag bara två (!) matcher med överhuvudtaget; denna och en tag-match i WWF 1986.

Velvet McIntyre var i sammanhanget välkänd för fansen genom en handfull TV-matcher om året de senaste åren.

Moolah är en välkänd träskpadda.

Robin (Jake Roberts syster) gick här sin tredje match i karriären (de första två var houseshow-matcher mot Sherri strax innan detta) så hon var inte heller välkänd för fansen.

Och slutligen Sherri, dam-mästaren som var klart välkänd hos fansen.

Det blir en ganska heatlös match, troligen för att som jag konstaterade ovan var de flesta deltagarna tämligen okända för fansen. Dessutom hjälper det inte att de flesta ser mer ut som GLOW-tjejer. De flesta arbetar på bra men det blir lite väl överkoreograferat så allt ser inövat ut. Spot-spot-spot. Ingen spontanitet alls. Och Moolah är riktig värdelös i vanlig ordning (hennes legendstatus kommer från hennes roll som tränare och bokare, inte brottare). Velvet avslutar Donna med en victory-roll efter 1:57. Robin avslutar Dawn Marie med en bodypress efter 4:11. Yamazaki imponerar (inte svårt i den här matchen förvisso) innan Sherri avslutar Robin med en suplex efter 6:54. Moolah ("bara" 64 år här) äntrar matchen för första gången till rejält buande, vilket är en av få responser från publiken under hela matchen. Lite konstigt eftersom hon är babyface och jag tror inte så många läste dirt sheets. Antagligen buar de för att hon är så dålig. Glamour Girls dubbelteamar henne och clotheslinar henne för tre efter 10:53 i en kass spot (hon TVÄRDÖR vilket ser buskis ut). Kai utför en double-underhook-suplex på Tateno för "tre", men det är en botch så matchen fortsätter (timekeepern har ett väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt viktigt och skitsvårt jobb så döm honom inte för hårt). Velvet pinnar lite oväntat Sherri med en victory-roll efter 14:55 innan Kai avslutar Velvet med en Electric Chair in i repen efter 17:22, för att ge oss JBA vs. Glamour Girls. Kai missar flying big splash och Yamazaki avslutar henne med en bodypress efter 18:36. JBA dubbelteamar Martin och Tateno avslutar henne med en flying elbow efter 20:15 i vad Gorilla kallar "an exciting victory". JBA imponerade en smula men resten var för mycket gymnastikuppvisning och för lite match. Att jag, och 95% av publiken verkar det som, hade noll relation med majoriteten av deltagarna gjorde att intresset uteblev. **

- Survivors: Glamour Girls.

3. British Bulldogs, Killer Bees, Fabulous Rougeaus, Strike Force & Young Stallions vs. Bolsheviks, Demolition, Dream Team (Greg Valentine & Dino Bravo), Hartfoundation & Islanders.
Heenan, Mr. Fuji, Jimmy Hart, Johnny Valiant & Slick är med in. Ganska intressant att av tjugo personer lever alla utom två (Davey Boy Smith & Dino Bravo) idag (2017). Både Heenan och Fuji vid ringside är också döda. Det känns märkligt att se Bret som heel samt Rick Martel och Rougeaus som babyfaces, även om det inte är en nyhet för mig känns det alltid så konstigt med dem i de rollerna. Det är en ganska fartfylld och underhållande match med snabba tags, men tyvärr har den inga toppar och dalar och inget känns speciellt minnesvärt. Inga uppenbara ihågkomna spots trots en matchtid på nästan 40 minuter, men för den sakens skull ingen dålig match.

Valentine är ofta bokad mot Harts på Series; här i samma team som Bret, 1988 mot Owen, 1989 och 1990 mot Bret och 1993 mot båda två.

Demolition berättade på Jim Ross podcast (2015-09-16) att deras favoritmotståndare i WWE var British Bulldogs, Strike Force, Hartfoundation och Twin Towers.

Teamen känner på varandra innan Tito avslutar Boris Suckoff med en flying forearm efter 1:45. Man vet att ens finisher är värdelös när offret nästan sprattlar sig ur den innan tre. Känns mer eller mindre som att han behöver rulla upp motståndaren efter finisher ala Santino Marella. Jacques Rougeau missar crossbody och pinnas av Ax efter 5:50. Demos pucklar på Dynamite Kid vid repen och drämmer till domaren för DQ efter 9:11. Antar att de ville ha ut Demos utan att behöva jobba ut dem, en förståelig - om än tråkig - bokning. Gorilla & Jesse verkar ha svårt både med Islanders namn och att skilja dem åt; Gorilla: "Haku!" Jesse: "That's Toma!" Gorilla: "Tama!" Tito däckar Anvil med en flying forearm men Bret räddar, och Anvil sänker Tito med Jimmy Harts megafon för tre efter 12:05. Jesse ger oss en liten historielektion: "My great-great-great grandfather Efraim the Body came on the Mayflower!" Davey Boy Smith powerslammar och suplexar Haku för att sätta upp en flying headbutt av Dynamite Kid, som skadar sig själv eftersom det är en dum idé att skalla samoaner och Haku Superkickar honom för tre efter 19:58. Valentine går för en figure-four på Jim Powers men Paul Roma taggar in sig och sunset-flippar honom för tre efter 23:40 i en bra spot. Ett segt parti följer där de bara verkar döda tid innan Jim Brunzell bodyslammar Bret, Tama dropkickar Bret så han landar på Brunzell men Brunzell rullar vidare för tre efter 20:29. Ännu en kul spot. Islanders är ensamma kvar mot Bees & Young Stallions och dominerar en stund innan Bees drar på sig varsin mask och Brian Blair sunset-flippar Tama för tre efter 37:17. Tekniskt sett en bra match men inte speciellt händelserik eller minnesvärd. ***1/2

- Survivors: Killer Bees & Young Stallions.

- Lite Ted DiBiase-klipp där han säger sig vara tacksam över sina pengar samt klipp av när han lurar fans (bland andra en ung RVD och en kvinna som sägs vara Linda McMahon, men Bruce hävdar att det bara var en random sminkös) att göra saker för pengar, men stör dem så de inte lyckas med bollstudsandet etc. (Bruce berättade att killen naturligtvis fick pengarna ändå, men hans föräldrar visste inte det förrän efteråt så de var förbannade under segmentet.) Därefter får vi Gorillas & Jesses recap av galan hittills samt en Honky Tonk Man-promo för att dryga ut tiden (intermission).

4. Hulk Hogan, Don Muraco, Bam Bam Bigelow, Ken Patera & Paul Orndorff vs. Andre the Giant, One Man Gang, Butch Reed, Rick Rude & King Kong Bundy.
Oliver Humperdink, Heenan & Slick är med in. Alla i matchen är motiverade vilket höjer kvalitén ganska mycket, speciellt eftersom många av dem kunde vara rätt tråkiga när de gick på autopilot. Rude säljer bra för Hulk och Bigelow i början. Hulk & Orndorff dubbelteamar Reed innan Hulk avslutar honom med en legdrop efter 3:09. Här får vi matchens lökigaste spot; De teasar Hulk vs. Andre men Hulk highfivar Patera vilket domaren tolkar som en tag, varpå Hulk börjar gnälla eftersom han vill möta Andre. Att bara tagga igen var tydligen inget alternativ? Patera får OMG istället för Andre (Gorilla säger att båda gick för varsin clothesline men det var så slarvigt utfört att det inte gick att se) och OMG faller på honom för tre efter 8:48. Orndorff dominerar Rude (de fejdade här) men Bundy nitar Paul så Rude kan rulla upp honom för tre efter 10:27. Hulk med ett högt knä (!) på Rude innan Muraco avslutar honom med en powerslam efter 11:16. Rude sålde för kung och fosterland i den här matchen. OMG big splashar Muraco för tre efter 12:59. Hulk & Bigelow kvar i faceteamet, och Bigelow blir slagpåse innan vi "äntligen" får Hulk vs. Andre i några sekunder innan Bundy sliter ut Hulk till ringside. Hogan bodyslammar OMG och Bundy men äter en countout efter 18:16. De byggde upp hela matchen på Hulk vs. Andre men de rörde knappt varandra. Inte för att jag klagar dock, jag förstod aldrig tjusningen med Andre mer än att han var stor. Bigelow får skina en stund, först slingshot-splashar han Bundy för tre efter 20:50 och sedan fintar han en flying big splash och pinnar OMG efter 23:10. Han fintar Andre några gånger men Andre fintar en charge (Bigelow sprang som en idiot in i hörnan även om Andre hade flyttat sig för längesedan) och Andre avslutar honom med en suplex som mer ser ut som en hiptoss efter 24:26. Hulk däckar Andre med bältet efteråt för att HOGAN MUST POSE i slutet av varje gala. Bra match med supermotiverade dudes (förutom Andre som mest imiterade en staty), och eftersom det var en tag-match behövde ingen vara inne mer än nödvändigt. ****

- Survivor: Andre the Giant.

Orndorff berättade i sin RF-shoot att han inte lämnade WWE på goda termer. Han spekulerar i att folk inte trodde att han var skadad (i armen) på riktigt, och att Vince köpte deras skvaller. I själva verket fick han en nervskada under sin fejd med Hogan 1986 (därav är ena armen märkbart mindre än den andra eftersom han inte kunde träna den lika mycket). Orndorff gick en handfull WWF-matcher efter detta (samtliga mot Rick Rude varav en tag-match; Orndorff & Hogan vs. Rude & Andre).

Muraco ersatte Billy Graham, och ryktena har alltid gjort gällande att Graham behövde knäopereras men Bruce hävdar att han hade övertygat Vince om att han såg ut som han gjorde på sjuttiotalet, vilket han bevisligen inte gjorde längre och därför ville Vince avboka honom. Fast det där låter som ett tunt argument eftersom Graham kom tillbaka redan i juli, det vill säga fyra månader innan den här galan och det låter otroligt om inte Vince skulle sett honom under den tiden. Eller att någon påtalade det för honom.

Andre hade i princip inte brottats sedan Mania III (förutom en dark match, Hogan & Patera vs. Hercules & Andre på SNME) på grund av en ryggskada, och han var i princip helt körd som wrestler men eftersom han var ett dragplåster, inte minst mot Hulk, ville Vince boka honom ändå.

OMG skrev på Facebook 2015-10-27 att han tjänade "$7,000 - $10,000" här.

Bret skrev att detta var Bundys sista dag i WWF (det är fel, han gick en handfull matcher till, varav en SNME-match mot Hulk) och att han hade lagt undan tillräckligt med pengar för att pensionera sig. (Brets bok sida 217.) Dock hade Bundy i princip uppehåll med wrestling 1988-1994.

Bigelow sa i sin Title Match Wrestling-shoot att han var hedrad över att få bli pinnad av Andre och är glad över pushen han fick, även om Andre hatade honom.

Bruce berättar i podden att WWF bjöd på en rejäl thanksgiving-middag tidigare under dagen, varpå Ultimate Warrior (som ännu inte var ett namn) lassade upp rejält med mat och åt. Hogan vill inte vara sämre så han öste på ännu mer för att på något sätt "bevisa" att han kunde äta mer än Warrior. Skillnaden var att Warrior inte skulle brottas ikväll, och Hulk fick tillbringa tid på toaletten precis innan det var dags för hans entré.

- Showen slutar, lite oväntat, med att Gene Okerlund intervjuar Heenan och Andre, även om ingen förstår vad Andre säger.

SLUTSATS: Kul idé på papper (jag älskar konceptet) men det blev lite kaka på kaka och det känns som om de borde nöjt sig med två elimineringsmatcher (en i början och en i slutet) med några vanliga matcher mellan dem. Men jag antar att de ville blaffa på rejält med folk och vid den här tiden var inte fansen bortskämda med icke-jobbermatcher på TV och de körde vanligtvis bara en PPV (Mania) per år fram tills den här galan så det var lättare att få folk uppspelta bara genom att boka bra brottare mot varandra. De två första matcherna var väl skapliga, men de två sista var bra, framförallt mainet, så det blir en tumme upp här.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2017-12-16.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Sebbes hörna Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019