Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WWE PPV 1987

 
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WWE PPV
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13469
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 09 apr 2016 17:48    Rubrik: WWE PPV 1987 Svara med citat

Wrestlemania 3 (1987-03-29)

- PWInsider säger att Vince, Dick Ebersol och Jesse Ventura personligen besökte inspelningen av Predator för att övertyga Arnold Schwarzenegger om att vara med på galan, men det blev som du säkert vet inte så.

- Strax före Mania 20 skrev WWE.com mängder med artiklar om gamla Manias, och bland annat frågade de aktiva WWE-brottare om sina favoritminnen/matcher från Mania;

- De som framförde Steamboat-Savage som bästa, eller en av de bästa, de sett var Booker T, Renee Dupree (som även gillade IC-matchen från Mania X), Simon Dean och Maven.

- De som nämnde Hulk-Andre var John Cena, Rhyno, Spike Dudley, Edge, Batista, Tyson Tomko, Simon Dean (dessutom gillade han när Bundy splashade dvärgen) och Val Venis.

- Brooklyn Brawler säger att bästa minnet var sin mörka match mot Paul Roma på galan.

- RVD satt för övrigt i publiken här, vilket han säger på extramaterialet på Wrestlemania 19-DVDn.

- Till showen:

- Gorilla Monsoon & Jesse Ventura kommenterar.

- Aretha Franklin framför "America The Beautiful" (vilken jäkla pipa hon hade!) för att dra igång showen.

- The Can-Am Connection (Rick Martel & Tom Zenk) vs. Don Muraco & Bob Orton.
Mr. Fuji är med in. Tom Zenk skrev på sin hemsida att WWE ville dra igång showen med en het match, därav denna som öppningsmatch. Låter vettigt. Gorilla kallar Orton "Excellens of Execution", så tydligen var inte Bret Hart först med det. Basic match utan konstigheter; facen dominerar med dubbelteaming innan Zenk blir face-in-peril. Tag till Martel och Muraco gör en Flair-flip innan det blir kaos och Martel sätter en cross-body på honom, Muraco snubblar över Zenk som sitter på huk bakom honom, och Martel pinnar honom efter 5:36. **

Rick berättar i sin första RF-shoot att han älskade att brottas inför såhär många fans och markade ut när Andre lämnade över facklan till Hulk. Även om Hulk varit champion i tre år vid den här tiden.

Zenk och Orton var bra vänner utanför ringen, och även om han inte var speciellt nära vän med Muraco gillade han honom också, speciellt eftersom Muraco tog väl hand om honom i ringen. Zenk säger sig tjäna $10,000 för den här matchen, medan alla de andra tre fick det dubbla. Han blev sur när Martel förnekade detta och påstod sig få lika mycket som Zenk. (Detta nämns i samma artikel som jag nämnde ovan.)

- Intervju med Hercules och Bobby Heenan, som är redo för Billy Jack Haynes i THE BATTLE OF THE FULL-NELSONS!

- Billy Jack Haynes vs. Hercules.
Bobby Heenan är med in. De åker in i små vagnar eftersom det är så långt till ringen (brottarna i öppningsmatchen var redan i ringen när de introducerades). Förvånansvärt bra match, ingen höjdarmatch men klart bättre än den borde vara med dessa två. Dessutom en match jag älskade som liten. Mycket powermoves för att den andre lättare ska ge upp i full-nelson, som båda använder som avslutare. Herc bearbetar ryggen en stund men Haynes kommer ur full-nelson och gör comeback, får själv in greppet innan de tumlar ut för en dubbel countout efter 7:53. Herc nitar honom med kedjan för att gå härifrån med "äran" i behåll. Han är sur på Vince som krävde att han skulle blada här samtidigt som han förbjudit bladejobs på grund av AIDS-risken. Apropå blödandet; han hann inte få upp rakbladet tillräckligt fort så han bad Herc nita honom hårt med kedjan för att börja blöda (RF-shoot 2009). Detta är lite märkligt då man klart och tydligt SER HONOM BLADA precis efter han nitas med kedjan. Men ord som "wrestlers" och "trovärdighet" hänger sällan ihop. **

Enligt Billy (RF-shooten jag nämnde ovan) skulle den här egentligen gått precis före maineventet men flyttades ner för att inte ta hetta från Hulk-Andre. Låter ju trovärdigt, säger jag och menar precis tvärtom.
Billy nämner i samma shoot att det var han som kom på namnet "Wrestlemania", vilket gör honom till en i raden av folk som tagit åt sig äran av det (två andra namn jag hört "kommit på det" var Linda McMahon och The Fink).

BJH är en tämligen tragisk filur som enligt egen utsago blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn vilket satte igång hans negativa spiral som slutade med drogproblem. I samma RF-shoot går han hårt åt, åt Vince McMahon, som han kallar mördare, och nämner att Vince snortade kokain före den här galan med Hulk Hogan, Roddy Piper, Adrian Adonis och Jake Roberts. Huruvida det stämmer kan naturligtvis inte jag svara på, men det känns rent generellt som att Haynes har noll trovärdighet i allt han säger.

- Gene Okerlund intervjuar King Kong Bundy och hans dvärgar, och därefter Hillbilly Jims och hans småfolk.

- Hillbilly Jim, Haiti Kid & Little Beaver vs. King Kong Bundy, Little Tokyo & Lord Littlebrook.
Hillbillys låt är dubbad i efterhand, vilket är trist då hans låt är det enda med honom som är bra. Bob Uecker gör color. Ren "komedimatch" (jag gillar inte dvärgmatcher) men Hillbilly och Bundy mot varandra är faktiskt inte så pjåkigt. Det blir kaos och Beaver nitar Bundy med sin mockasin (Bundy säger att det "gjorde ont som fan", i PWI-shooten 2010), varpå Bundy bodyslammar och elbowar honom för DQ efter 4:24. Heeldvärgarna vänder mot honom efteråt eftersom de tydligen känner mer för de andra dvärgarna än sin egen tag-partner. Whatever. 1/4*

Bundy intervjuades av Slam! Wrestling 2003 där han kallade matchen "löjlig men rolig" och clips av den visades på många sportnyheter vid den här tiden så det var bra reklam för honom.

I sin Pro Wrestling Diaries-shoot (2010) säger han att Hillbilly Jim var en gentleman och riktigt härlig kille att ha att göra med. Bundy tyckte inte det var en nedgradering att brottas med dvärgar här och att det var agenternas idé att låta honom elbowa Beaver.

Han säger att de andra småpluttarna missade/glömde att de skulle kuta in precis innan Bundy big splashade Beaver, så han fick skrika på dem att komma in. Slutligen säger han att detta är hans favoritmatch någonsin.

- Mary Hart (random kändis jag inte känner till) intervjuar Elizabeth inför IC-titelmatchen.

- Clips och intervjuer inför JYD-Race.

- Junkyard Dog vs. Harley Race.
Bobby Heenan och Fabulous Moolah är med Race in. Har INGET minne av Moolahs inblandning här, vilket är konstigt eftersom jag sett galan enormt många gånger. Storyn är att förloraren ska buga inför vinnaren. Ingen bra match men Race bumpar enormt bra, egentligen mer än han borde i en sådan här komedimatch mot den orubbliga JYD, bland annat med en flying headbutt från apronen och ut samt ett Sgt. Slaughter-bump. JYD gör abdominal-strech men Race kommer loss och headbuttar honom, vilket skadar sig själv mer än JYD eftersom hans hårda skalle är hans gimmick. JYD med några headbutts innan Heenan distraherar så Race kan avsluta med en belly-to-belly efter 3:21. JYD vägrar buga och sänker Race med en stol innan han går därifrån med Races mantel. Yep, bait and switch, di kallart. Underhållande "match". *

- Vince intervjuar Hulk Hogan, som har hangat och bangat och är redo för Andre, brother, jack, dude!

- Gene intervjuar Dream Team, Johnny V (som i Valiant) och Dino Bravo.

- The Rougeau Brothers vs. Dream Team (Brutus Beefcake & Greg Valentine).
Valiant och Bravo är med Dream Team in. Känns märkligt att se Rougeaus som faces. De dominerar innan Jacques missar cross-body och blir face-in-peril. Tag till Raymond som rensar med en sleeper. Nu förstår jag varför de inte funkade som faces. Beefcake råkar sänka Valentine av misstag, det blir kaos och Bravo sänker Raymond så Valentine kan pinna honom efter 4:04. Valentine, Bravo och Johnny V lämnar Beefcake kvar vid ringside, vilket vänder honom face vilket han skulle förbli i resten av sin WWE-karriär. Märklig bokning; om de ändå skulle splittra Dream Team kunde de gett vinsten till Rougeaus, dessutom hade Valentine haft mer motivation till att vända mot Beefcake. Som det är nu vann de ju trots allt matchen ändå. *

Beefcake har nämnt i en intervju att en av de ha gillade mest att brottas med/mot var Valentine, som i sin tur diplomatiskt nog kallade honom "idiot" på Pipers podcast (Piper's Pit #60, 2015-05-25).

- Clips och intervju med deltagarna i Hair vs. Hair-matchen.

- Hair vs. Hair: Roddy Piper vs. Adrian Adonis.
Jimmy Hart är med in. Brottningsmässigt var det väl ingen höjdare men underhållningsmässigt håller jag den enormt högt, och skulle nog placera den på en tio-i-topplista över de matcherna jag tycker är mest underhållande. Piper använder ett skärp som vapen, men Hart distraherar så Adonis tar över och använder skärpet mot honom. Adonis rör sig enormt bra för sin storlek och gör en Flair-flip med lätthet! Hart fäller Piper medan Adonis ser till att hålla undan domaren, något som glöms bort idag när folk skiter i om de fuskar precis framför domaren. Piper kommer ur Goodnight Irene (sleeper), Adonis svingar men missar slag med häcksaxen, som studsar mot repen och tillbaka in i nyllet innan Piper avslutar med en sleeper efter 6:54. Kul match inför en bra publik. ***

- Brutus Beefcake kutar in och börjar raka Adonis (därav fick han smeknamnet "The Barber") och när Adrian vaknar och ser hur han ser ut blir han förbannad och förnedrad. Notera gärna hur ett fan kramar om Piper efter matchen innan kavalleriet tar hand om honom.

Piper berättar i sin bok (sidorna 182-186) att han var riktig god vän med Adonis privat och älskade att få brottas mot honom i sin "sista" match.

Piper berättar i en chat-intervju på Slam! Wrestling (år 2000) att den lilla vagnen gick sönder så han fick springa ut till ringen istället för att åka ut.

På kommentatorspåret till Monster Brawl berättar de (cirka 59 minuter in) att megafonen Jimmy Hart använder i filmen var samma som används på WM3. Hart visar upp megafonen i extramaterialet och säger att det stämmer.
Honky Tonk Man berättar i Timeline 1987-shooten att han gillade denna matchen men säger att Piper borde förlorat för att sätta upp returmatcher. (Kan ju bli svårt eftersom detta var Pipers "sista" match.)

- WWF Tag-champs Hartfoundation & Danny Davis vs. Tito Santana & British Bulldogs.
Jimmy Hart är med in. Mary Hart (inte släkt med varken Jimmy eller Bret) och Bob Uecker gör color, och Mary är rätt dålig på det. Snabba tags fram och tillbaka innan Dynamite Kid blir face-in-peril. Han gör inte så mycket i matchen då hans kropp var i princip körd vid den här tiden (Pure Dynamite, sid 113). Tag till Tito som rensar mot Davis innan han taggar in Davey Boy Smith som gör Tombstone (!), suplex och powerslam på David innan Anvil räddar. Det blir kaos och Davis nitar DBS med megafonen för tre efter 8:52. Skaplig match. **1/2

Bret skriver i sin bok (sid 208) att han skadade ögat när Danny Davis stack in ett finger där, så han såg inget under hela matchen.

- Gene intervjuar Bobby Heenan och Andre The Giant inför maineventet. Heenan är ganska säker på en förlust för Andre ikväll.

- Koko B. Ware vs. Butch Reed.
Slick är med in. Jesse säger att "hans kompis Barry Blaustein" har sett fram emot den här matchen enormt mycket. (Barry skulle tolv år senare göra Beyond The Mat.) Frankie (Kokos papegoja) är med in men skiter högaktningsfullt i att husse får storspö i ringen. Inte så konstigt eftersom matchen är trist. Koko gör en halvhjärtad comeback och sätter en cross-body men Reed rullar vidare och vinner med en näve tights efter 3:39. Reed och Slick ger sig på Koko efteråt men Tito Santana räddar eftersom han fejdar med Reed. Reed var tänkt att ta IC-titeln från Ricky Steamboat några månader efter detta, men shit happens. DUD

- Gene intervjuar The Dragon inför titelmatchen.

- IC-champ Randy Savage vs. Ricky Steamboat.
Titelmatch. Liz och George Steel är med in. Tror inte jag behöver orda mer om denna än jag redan gjort genom åren; det är i mitt tycke en helt perfekt match. Inte bara storyn eller brottningen, utan att de sätter precis alla spots till fullo och jag tror inte ens de är nära att botcha något. Som jag brukar tjata om; Det är inte bara VAD som utförs utan HUR de utförs. Att se Steamboat utföra en armdrag på Savage är svårslaget. Två fullblodsproffs i ringen med andra ord.

Savage bearbetar strupen (han skadade Dragons strupe så han var borta ett tag, därav denna matchen) och Steamboat säljer väldigt bra. Savage skickar ut Dragon i publiken och sätter en flying axehandle, atomic-drop, suplex och guwrench-suplex utan att lyckas vinna. Dragon backdroppar ut honom (Savage bumpar som en man!) och gör comeback, och matchen håller ett sådant tempo att domaren (Dave Hebner) är genomsvettig och flåsar enormt. Domaren sänks, Savage försöker använda matchklockan men stoppas av George Steel, som knuffar in honom i ringen från hörnan. Savage får för en bodyslam men ryggen ger vika och Steamboat blockerar och rullar upp honom för tre efter 14:36. Man vet att en match är bra när man dras med i nearfallen även om man sett matchen otaliga gånger och vet hur den slutar. Inget mer att tillägga, denna är perfekt. *****

Shane Douglas berättar i en shoot att Steamboat tjänade $250,000 på den här matchen. Ingen aning om det stämmer, inte läst/hört någon kommentator från Steamboat om det.

Savages död tog mycket hårdare på Steamboat än han hade trott, speciellt eftersom de aldrig var nära vänner och dessutom inte ens hade träffats de senaste femton åren innan Savages död. Steamboat berättar (WON 2011-05-30) att han grät och var nära att kräka när han hörde om Savages bortgång (det var hans son Richie som ringde honom). Enligt Steamboat var Savage ibland svår att umgås med utanför ringen men var ett riktigt proffs i ringen.

Steamboat har flera gånger noterat att Savage planerade den här matchen grepp för grepp, vilket var ovant för Steamboat som hellre improviserade så mycket det gick. Konstigt nog finns det respekterade wrestlers som inte gillar matchen av den anledningen; Den var helt enkelt alldeles för koreograferad för att få den legendstatus den haft. När William Regal var gäst på Steve Austins podcast diskuterade de detta, och båda verkade ogilla matchen för det.

Efter galan gick de ytterligare några returmatcher på houseshows, men de drog inte speciellt bra av någon anledning.

Steamboat berättar att efter showen kom brottare och agenterna upp till honom och Savage för att gratulera dem till en bra match, istället för Hulk och Andre.

Dave Meltzer har noterat att Steamboat från början skulle möta Bret Hart på galan istället för Savage, men det har jag även hört om Mania 2 så troligen har han bara förväxlat galorna. Jag tror aldrig jag har hört att Vince tänkte splittra Hartfoundation redan 1987 utan har alltid trott att första gången var 1988.

Både Chris Jericho och Terry Taylor har nämnt denna som sina favoritmatcher i wrestling. Mick Foley har sagt att han har svårt att välja mellan denna och Bret-Austin som bästa Mania-match genom tiderna.

HTM säger i Timeline 1987-shooten att han, Muraco och några andra inte såg denna utan utan spelade kort istället, och tycker det är löjligt med wrestlers som sitter limmade vid rutan för att se andras matcher.

- Gene intervjuar Jake Roberts och Alice Cooper samt Honky Tonk Man och Jimmy Hart.

- Jake Roberts vs. Honky Tonk Man.
Jimmy Hart och Alice Cooper är med in. Upplägget är att HTM sänkte Jake med gitarren på TV, vilket vände Jake face. Jake har sedan dess gnällt över att gitarren inte var preparerad så han skadade nacken och fortfarande lider av det, men Honky hävdar (Timeline 1987-shooten) att den VISST var preparerad och att han bara gnäller. Jake attackerar innan matchen och första halvan är riktigt kul, men när Honky tar över tappar den enormt i tempo och jag väntar bara på att den ska ta slut. Jake slår tillbaka men Jimmy Hart distraherar så HTM rullar upp honom med hjälp av repen för tre efter 7:06. HTM jagas ut och Hart tvångskelar med Damian efteråt. *

Honky, i Timeline 1987-shooten, säger att han gillade att brottas mot Jake här eftersom det var ett steg upp i karriären. Han misstänkte att han skulle degraderas ganska snabbt igen men tänkte passa på att tjäna lite pengar fram tills dess.

Honky gillade dock matchen med Jake eftersom Jake gjorde allt han blev tillsagd, men att Alice Cooper tog för lång tid på sig när han hotade Hart med ormen, speciellt eftersom Hart har fobi för ormar på riktigt. Jake tvingades hålla fast Jimmy så hårt att Jimmy fick en nackskada av det.

Han säger att Bob Uecker, Vanna White och Steve Allen var bra gäster då de "förstod wrestling" medan de andra bara var där för pengarna och undvek att umgås med brottarna backstage.

- Gene Okerlund annonserar 93.173 personer, vilket det fortfarande tjatas om.

- Killer Bees vs. Iron Sheik & Nikolai Volkoff.
Slick är med in. Jim Duggan avbryter Volkoffs framförande av ryska nationalsången med motiveringen att han inte får framföra låten i USA, som är "the land of the free, and the home of the brave", vilket han i sin självbiografi inser är ganska ironiskt. Stabil match. Facen dominerar och dubbelteamar Sheik innan Blair blir face-in-peril. Duggan jagar runt Volkoff medan Sheik humblar Blair och Duggan nitar Sheiky-Baby med brädan för DQ efter 5:44. HOOOOO! *1/2

Jim Duggan gillade Volkoff, som han kallar en riktig gentleman, men var aldrig nära vän med Sheik och de samåkte bara en enda gång, då de blev stoppade av polisen. (Duggans bok sida 100.)

Blair har sagt i en chat med Slam! Wrestling (maj 2001) att detta var höjdpunkten i karriären.

- Gene intervjuar Andre och Heenan igen.

- Långa clips för uppbygget inför maineventet.

- WWF World-champ Hulk Hogan vs. Andre The Giant.
Titelmatch. Bobby Heenan är med in. Bob Uecker är ring-announcer och Mary Hart är time-keeper. Ingen bra match rent tekniskt men om jag måste välja en enda match som symboliserar vad wrestling betyder för mig är det denna. Bra story (före detta vänner, David vs. Goliat, Hulk "skadar ryggen" direkt vilket Andre bearbetar), enorm publikhetta och rent slut för babyfacen på årtiondets största show.

Hogan slammar honom direkt, vilket "skadar" hans rygg så Andre naturligtvis attackerar den under resten av matchen. Han slammar Hulk några gånger innan han gör comeback men springer rakt in i en big boot och en bearhug i två och en halv minut vilket konstigt nog inte blir tråkigt alls, så bra stämning i publiken och bra agerande av Hulk är det. Hulk kommer loss och de hamnar utanför ringen där Andre skallar ringstolpen av misstag (de tvingades byta kameravinkel eftersom Andre missade med tio centimeter) och Hogan går för en piledriver men Andre backdroppar honom istället i en slarvig spot. Hulk gör comeback, bodyslam, legdrop, goodbye efter 12:07. Det blir svårt att betygsätta denna; å ena sidan var det en långsam match med några missade spots (Andres headbutt, backdroppen) men å andra sidan var det en fantastisk upplevelse showmässigt vilket i mitt tycke aldrig gjorts bättre. Så säg DUD för matchen och ***** för upplevelsen. NR

Heenan berättar i sin första bok (sidorna 67 och 68) att Andre "Mr. Hälsokost" Giant åt en omelett och drack sex flaskor vin till frukost.

Jesse Ventura har sagt, tror det var i en shoot, att Hulk tjänade mer pengar här än vad resten av brottarna och kommentatorerna TILLSAMMANS. Aldrig hört det förr, och med tanke på Jesses hat till Hogan vågar jag inte lita på det. Men det är möjligt att det stämmer.

På Chris Jerichos podcast #107 (2015-01-09) säger Hulk att detta var hans favoritmatch någonsin.

SLUTSATS: Trivsam gala som jag har sett omänskligt många gånger, dock var det nog tio-tolv år sedan jag såg den senast. Nu är det säkert nostalgin som pratar men de flesta matcherna tyckte jag var underhållande även om inte workraten direkt var på topp. Steamboat-Savage är givetvis klasser bättre än de andra matcherna, men Piper-Adonis, Haynes-Hercules, JYD-Race och Hulk-Andre gillar jag skarpt för underhållningsvärdet. Snöflingsmässigt var det ingen bra gala (även med en *****-match) men underhållningsmässigt som show är den svårslagen. Hulk-Andre, Piper-Adonis och Steamboat-Savage tillhör mina favoritmatcher av olika anledningar men det räcker för att ge showen en klar tumme upp.

Tummen upp!

(Den här recensionen skrevs 2016-04-09.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 19 apr 2019 20:01, ändrad totalt 2 gånger
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13469
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 16 dec 2017 23:24    Rubrik: Svara med citat

Survivor Series 1987 (1987-11-26)

- Bruce & Conrad kommenterade galan på sin podcast så jag passade på att recensera den innan jag lyssnade på deras kommentering (jag såg alltså galan två gånger på lika många dagar). Då slog det mig att jag nog inte har sett den fulla versionen av galan eftersom Coliseum Home Video-utgåvan varade 118 minuter medan WWEN-utgåvan var 164 minuter lång så cirka 45 minuter länge än på CHV.

- Av en ren slump (LOLOLOLOL) kör WWF en PPV samma dag som WCW kör sin Starrcade, men eftersom WWF var hetare efter Mania kunde Vince förmå PPV-kanalerna att välja dem före WCW varpå WCW körde Starrcade tidigare på dagen.

- Gorilla Monsoon & Jesse Ventura kommenterar.

- Sean Mooney berättade på Hacksaws podcast (#10, 2017-08-16) att "förr i tiden" förlitade sig WWF på arenans egna lampor när de körde galor, därav blev vissa galor dåligt ljussatta, däribland denna. Idag fixar de själva allt ljus.

1. Brutus Beefcake, Ricky Steamboat, Jake Roberts, Jim Duggan & Randy Savage vs. Honky Tonk Man, Dangerous Danny Davis, Harley Race, Hercules & Ron Bass.
Liz, Jimmy Hart & Bobby Heenan är med in. Ganska komiskt att se Race dansa till HTMs låt, känns uppenbart att han blivit tillsagd att göra det eftersom han inte ser ett dugg tillfreds ut med det. Den stora storyn är att HTM undkommit titelmatcher med titeln i behåll efter att förlorat via DQ/countout mot flera i det motsatta teamet. Race får två med en belly-to-belly på Steamboat, vilket känns konstigt eftersom det var hans avslutare. Duggan och Race vevar loss (de fejdar) och elimineras via en dubbel countout efter 4:32. Hacksaw sa på sin podcast att den här fejden var oerhört stiff och så intensiv att han var helt slut efter att "bara" vevat en eller två minuter mot Race. Dock kom de bra överens privat. Beefcake eliminerar Bass med ett högt knä efter 7:01. Hetta på Beefcake innan Honky avslutar honom med en swinging neckbreaker efter 10:51. Jake bearbetas men DDTar Davis från ingenstans för tre efter 15:10. Hercules hoppar DIREKT på Jake efteråt, men Dragon taggas in och Savage avslutar Herc med en flying elbow efter 21:04. Honky är kvar själv i sitt team, men blir trippelteamad så han smiter för en frivillig countout efter 23:41. Trist slut, jag förstår att det var Honkys vanliga bokning men eftersom de var tre mot en kunde de gott fått vinna rent. Okej match men det blev för mycket vevande och för lite story. Dock ganska underhållande. ***

- Survivors: Savage, Steamboat & Jake Roberts.

Öppningsmatchen på tre första Series (1987-1989) hade Beefcake och HTM i varsitt team, där Beefcakes lag vann.

2. Fabulous Moolah, Jumping Bomb Angels (Itsuki Yamazaki & Noriyo Tateno), Rockin' Robin & Velvet McIntyre vs. Dawn Marie, Donna Christanello, Glamour Girls (Leilani Kai & Judy Martin) & Sensational Sherri.
Jimmy Hart är med Glamour Girls in. De flesta i matchen har jag ingen som helst koll på (i princip alla utom Sherri och Moolah) men efter en titt på CageMatch kan jag konstatera följande;

Detta blev Donna Christanellos sista match någonsin, och före det hade hon bara gått en handfull TV-matcher i WWF (senaste var 1986).

Jumping Bomb Angels och Glamour Girls gick en TV-match två dagar innan detta, det var JBAs enda två TV-sända matcher i WWF.

Glamour Girls dessutom gick en TV-match mot två jobbers 1986, i övrigt var det bara houseshows.

Dawn Marie (inte samma som ECW-tjejen) hittar jag bara två (!) matcher med överhuvudtaget; denna och en tag-match i WWF 1986.

Velvet McIntyre var i sammanhanget välkänd för fansen genom en handfull TV-matcher om året de senaste åren.

Moolah är en välkänd träskpadda.

Robin (Jake Roberts syster) gick här sin tredje match i karriären (de första två var houseshow-matcher mot Sherri strax innan detta) så hon var inte heller välkänd för fansen.

Och slutligen Sherri, dam-mästaren som var klart välkänd hos fansen.

Det blir en ganska heatlös match, troligen för att som jag konstaterade ovan var de flesta deltagarna tämligen okända för fansen. Dessutom hjälper det inte att de flesta ser mer ut som GLOW-tjejer. De flesta arbetar på bra men det blir lite väl överkoreograferat så allt ser inövat ut. Spot-spot-spot. Ingen spontanitet alls. Och Moolah är riktig värdelös i vanlig ordning (hennes legendstatus kommer från hennes roll som tränare och bokare, inte brottare). Velvet avslutar Donna med en victory-roll efter 1:57. Robin avslutar Dawn Marie med en bodypress efter 4:11. Yamazaki imponerar (inte svårt i den här matchen förvisso) innan Sherri avslutar Robin med en suplex efter 6:54. Moolah ("bara" 64 år här) äntrar matchen för första gången till rejält buande, vilket är en av få responser från publiken under hela matchen. Lite konstigt eftersom hon är babyface och jag tror inte så många läste dirt sheets. Antagligen buar de för att hon är så dålig. Glamour Girls dubbelteamar henne och clotheslinar henne för tre efter 10:53 i en kass spot (hon TVÄRDÖR vilket ser buskis ut). Kai utför en double-underhook-suplex på Tateno för "tre", men det är en botch så matchen fortsätter (timekeepern har ett väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt viktigt och skitsvårt jobb så döm honom inte för hårt). Velvet pinnar lite oväntat Sherri med en victory-roll efter 14:55 innan Kai avslutar Velvet med en Electric Chair in i repen efter 17:22, för att ge oss JBA vs. Glamour Girls. Kai missar flying big splash och Yamazaki avslutar henne med en bodypress efter 18:36. JBA dubbelteamar Martin och Tateno avslutar henne med en flying elbow efter 20:15 i vad Gorilla kallar "an exciting victory". JBA imponerade en smula men resten var för mycket gymnastikuppvisning och för lite match. Att jag, och 95% av publiken verkar det som, hade noll relation med majoriteten av deltagarna gjorde att intresset uteblev. **

- Survivors: Glamour Girls.

3. British Bulldogs, Killer Bees, Fabulous Rougeaus, Strike Force & Young Stallions vs. Bolsheviks, Demolition, Dream Team (Greg Valentine & Dino Bravo), Hartfoundation & Islanders.
Heenan, Mr. Fuji, Jimmy Hart, Johnny Valiant & Slick är med in. Ganska intressant att av tjugo personer lever alla utom två (Davey Boy Smith & Dino Bravo) idag (2017). Både Heenan och Fuji vid ringside är också döda. Det känns märkligt att se Bret som heel samt Rick Martel och Rougeaus som babyfaces, även om det inte är en nyhet för mig känns det alltid så konstigt med dem i de rollerna. Det är en ganska fartfylld och underhållande match med snabba tags, men tyvärr har den inga toppar och dalar och inget känns speciellt minnesvärt. Inga uppenbara ihågkomna spots trots en matchtid på nästan 40 minuter, men för den sakens skull ingen dålig match.

Valentine är ofta bokad mot Harts på Series; här i samma team som Bret, 1988 mot Owen, 1989 och 1990 mot Bret och 1993 mot båda två.

Demolition berättade på Jim Ross podcast (2015-09-16) att deras favoritmotståndare i WWE var British Bulldogs, Strike Force, Hartfoundation och Twin Towers.

Teamen känner på varandra innan Tito avslutar Boris Suckoff med en flying forearm efter 1:45. Man vet att ens finisher är värdelös när offret nästan sprattlar sig ur den innan tre. Känns mer eller mindre som att han behöver rulla upp motståndaren efter finisher ala Santino Marella. Jacques Rougeau missar crossbody och pinnas av Ax efter 5:50. Demos pucklar på Dynamite Kid vid repen och drämmer till domaren för DQ efter 9:11. Antar att de ville ha ut Demos utan att behöva jobba ut dem, en förståelig - om än tråkig - bokning. Gorilla & Jesse verkar ha svårt både med Islanders namn och att skilja dem åt; Gorilla: "Haku!" Jesse: "That's Toma!" Gorilla: "Tama!" Tito däckar Anvil med en flying forearm men Bret räddar, och Anvil sänker Tito med Jimmy Harts megafon för tre efter 12:05. Jesse ger oss en liten historielektion: "My great-great-great grandfather Efraim the Body came on the Mayflower!" Davey Boy Smith powerslammar och suplexar Haku för att sätta upp en flying headbutt av Dynamite Kid, som skadar sig själv eftersom det är en dum idé att skalla samoaner och Haku Superkickar honom för tre efter 19:58. Valentine går för en figure-four på Jim Powers men Paul Roma taggar in sig och sunset-flippar honom för tre efter 23:40 i en bra spot. Ett segt parti följer där de bara verkar döda tid innan Jim Brunzell bodyslammar Bret, Tama dropkickar Bret så han landar på Brunzell men Brunzell rullar vidare för tre efter 20:29. Ännu en kul spot. Islanders är ensamma kvar mot Bees & Young Stallions och dominerar en stund innan Bees drar på sig varsin mask och Brian Blair sunset-flippar Tama för tre efter 37:17. Tekniskt sett en bra match men inte speciellt händelserik eller minnesvärd. ***1/2

- Survivors: Killer Bees & Young Stallions.

- Lite Ted DiBiase-klipp där han säger sig vara tacksam över sina pengar samt klipp av när han lurar fans (bland andra en ung RVD och en kvinna som sägs vara Linda McMahon, men Bruce hävdar att det bara var en random sminkös) att göra saker för pengar, men stör dem så de inte lyckas med bollstudsandet etc. (Bruce berättade att killen naturligtvis fick pengarna ändå, men hans föräldrar visste inte det förrän efteråt så de var förbannade under segmentet.) Därefter får vi Gorillas & Jesses recap av galan hittills samt en Honky Tonk Man-promo för att dryga ut tiden (intermission).

4. Hulk Hogan, Don Muraco, Bam Bam Bigelow, Ken Patera & Paul Orndorff vs. Andre the Giant, One Man Gang, Butch Reed, Rick Rude & King Kong Bundy.
Oliver Humperdink, Heenan & Slick är med in. Alla i matchen är motiverade vilket höjer kvalitén ganska mycket, speciellt eftersom många av dem kunde vara rätt tråkiga när de gick på autopilot. Rude säljer bra för Hulk och Bigelow i början. Hulk & Orndorff dubbelteamar Reed innan Hulk avslutar honom med en legdrop efter 3:09. Här får vi matchens lökigaste spot; De teasar Hulk vs. Andre men Hulk highfivar Patera vilket domaren tolkar som en tag, varpå Hulk börjar gnälla eftersom han vill möta Andre. Att bara tagga igen var tydligen inget alternativ? Patera får OMG istället för Andre (Gorilla säger att båda gick för varsin clothesline men det var så slarvigt utfört att det inte gick att se) och OMG faller på honom för tre efter 8:48. Orndorff dominerar Rude (de fejdade här) men Bundy nitar Paul så Rude kan rulla upp honom för tre efter 10:27. Hulk med ett högt knä (!) på Rude innan Muraco avslutar honom med en powerslam efter 11:16. Rude sålde för kung och fosterland i den här matchen. OMG big splashar Muraco för tre efter 12:59. Hulk & Bigelow kvar i faceteamet, och Bigelow blir slagpåse innan vi "äntligen" får Hulk vs. Andre i några sekunder innan Bundy sliter ut Hulk till ringside. Hogan bodyslammar OMG och Bundy men äter en countout efter 18:16. De byggde upp hela matchen på Hulk vs. Andre men de rörde knappt varandra. Inte för att jag klagar dock, jag förstod aldrig tjusningen med Andre mer än att han var stor. Bigelow får skina en stund, först slingshot-splashar han Bundy för tre efter 20:50 och sedan fintar han en flying big splash och pinnar OMG efter 23:10. Han fintar Andre några gånger men Andre fintar en charge (Bigelow sprang som en idiot in i hörnan även om Andre hade flyttat sig för längesedan) och Andre avslutar honom med en suplex som mer ser ut som en hiptoss efter 24:26. Hulk däckar Andre med bältet efteråt för att HOGAN MUST POSE i slutet av varje gala. Bra match med supermotiverade dudes (förutom Andre som mest imiterade en staty), och eftersom det var en tag-match behövde ingen vara inne mer än nödvändigt. ****

- Survivor: Andre the Giant.

Orndorff berättade i sin RF-shoot att han inte lämnade WWE på goda termer. Han spekulerar i att folk inte trodde att han var skadad (i armen) på riktigt, och att Vince köpte deras skvaller. I själva verket fick han en nervskada under sin fejd med Hogan 1986 (därav är ena armen märkbart mindre än den andra eftersom han inte kunde träna den lika mycket). Orndorff gick en handfull WWF-matcher efter detta (samtliga mot Rick Rude varav en tag-match; Orndorff & Hogan vs. Rude & Andre).

Muraco ersatte Billy Graham, och ryktena har alltid gjort gällande att Graham behövde knäopereras men Bruce hävdar att han hade övertygat Vince om att han såg ut som han gjorde på sjuttiotalet, vilket han bevisligen inte gjorde längre och därför ville Vince avboka honom. Fast det där låter som ett tunt argument eftersom Graham kom tillbaka redan i juli, det vill säga fyra månader innan den här galan och det låter otroligt om inte Vince skulle sett honom under den tiden. Eller att någon påtalade det för honom.

Andre hade i princip inte brottats sedan Mania III (förutom en dark match, Hogan & Patera vs. Hercules & Andre på SNME) på grund av en ryggskada, och han var i princip helt körd som wrestler men eftersom han var ett dragplåster, inte minst mot Hulk, ville Vince boka honom ändå.

OMG skrev på Facebook 2015-10-27 att han tjänade "$7,000 - $10,000" här.

Bret skrev att detta var Bundys sista dag i WWF (det är fel, han gick en handfull matcher till, varav en SNME-match mot Hulk) och att han hade lagt undan tillräckligt med pengar för att pensionera sig. (Brets bok sida 217.) Dock hade Bundy i princip uppehåll med wrestling 1988-1994.

Bigelow sa i sin Title Match Wrestling-shoot att han var hedrad över att få bli pinnad av Andre och är glad över pushen han fick, även om Andre hatade honom.

Bruce berättar i podden att WWF bjöd på en rejäl thanksgiving-middag tidigare under dagen, varpå Ultimate Warrior (som ännu inte var ett namn) lassade upp rejält med mat och åt. Hogan vill inte vara sämre så han öste på ännu mer för att på något sätt "bevisa" att han kunde äta mer än Warrior. Skillnaden var att Warrior inte skulle brottas ikväll, och Hulk fick tillbringa tid på toaletten precis innan det var dags för hans entré.

- Showen slutar, lite oväntat, med att Gene Okerlund intervjuar Heenan och Andre, även om ingen förstår vad Andre säger.

SLUTSATS: Kul idé på papper (jag älskar konceptet) men det blev lite kaka på kaka och det känns som om de borde nöjt sig med två elimineringsmatcher (en i början och en i slutet) med några vanliga matcher mellan dem. Men jag antar att de ville blaffa på rejält med folk och vid den här tiden var inte fansen bortskämda med icke-jobbermatcher på TV och de körde vanligtvis bara en PPV (Mania) per år fram tills den här galan så det var lättare att få folk uppspelta bara genom att boka bra brottare mot varandra. De två första matcherna var väl skapliga, men de två sista var bra, framförallt mainet, så det blir en tumme upp här.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2017-12-16.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WWE PPV Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019