Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WCW-PPVs 1990

 
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Sebbes hörna
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 03 dec 2017 23:37    Rubrik: WCW-PPVs 1990 Svara med citat

Clash of the Champions 10 - Texas Shootout (1990-02-06)

- En ganska obetydlig show fram tills maineventet, som i sig inte heller hade någon direkt inverkan på något rent bokningsmässigt, men en skada fuckade upp Stings stora push mot Ric Flair vilket ändrade mainevent-scenen för en tid framöver.

- Jim Ross & Jim Cornette kommenterar.

1. Steve Williams vs. Samoan Savage.
Oliver Humperdink är med Savage in. Williams har fått en lökig gimmick där han är en slags akutsjuksköterska som jag tror bara rann ut i sanden. Kul liten powermatch, Savage rör sig bra precis som alla samoaner i wrestling, men Williams är också oerhört smidig och snabb för sin storlek. Båda arbetar på bra. Savage missar flying big splash och Williams gör comeback och avslutar med en backslide efter 7:56. **1/2

- Video för WrestleWar där de hypar Luger-Williams och Sting-Flair, men ingen av matcherna blev av på grund av Stings skada.

- Four Horsemen (Flair, Sting, Arn & Ole) in för en promo där Ole står för pratet. Knappt sett honom innan men gillar redan hans micskills något enormt, han lyckas se båda trovärdig och badass samtidigt och det är sju nivåer över allt i WWE idag (2017). Inga ord-för-ord-manus här inte. Ole säger att Sting är ute ur Horsemen om han inte ger upp titelmatchen på WrestleWar och har till showens slut att bestämma sig. De pucklar på honom en smula för att få honom att inse att de menar allvar. Fantastiskt segment, klart det bästa på hela showen.

2. Tom Zenk & Brian Pillman vs. The MOD Squad.
MOD Squad är Jim & Mack Jefferson, två jobbers som jag aldrig hört talas om tidigare och båda pensionerade sig från ringen i början av nittiotalet utan att gjort något anmärkningsvärt i karriären. Detta blev för övrigt deras sista match som tagteam, och de gick bara någon enstaka match överhuvudtaget efter detta. Antar att Zenk/Pillman var tänka att bli ett nytt Rock N Roll Express eller Fantastics. Ganska lång match (TIO MINUTER) vilket lätt hade kunnat kortas ner till hälften för storyn de försökte berätta. Babyfacen samarbetar en del innan Pillman blir slagpåse, tag till Zenk som rensar och avslutar Jim med en cross-body efter 9:55. Lite halvdåligt slut eftersom Pillman skulle dropkicka Mack innan domaren räknade, men det tog några sekunder så Zenk fick hålla nere Mack en bra stund vilket såg lökigt ut. *

3. Mil Mascaras vs. Cactus Jack Manson.
Recenserade denna på Clash-DVD så det blir lite kopiera & klistra: En match som jag antar är med bara för att Mick Foley pratade ner den i sin bok (Have A Nice Day, sidorna 227-231), där han kallade den "one of the biggest letdowns" i karriären, även om det var hans första riktigt stora match. I korthet handlar det om att Foley anser Mascaras vara en självisk idiot "that sucks", och om FOLEY har problem att sälja för någon är det illa. Dessutom sa Flair åt honom att inte sparka ur något pinfall, eftersom matchen handlade om att få MIL att se bra ut, inte Cactus. Ännu en sak som gjorde Foley sur på Ric.

Cactus sätter upp en stol som han snubblar på, vilket ser mer buskis ut än hardcore. Mil med Boston-crab innan de hamnar utanför ringen där Cactus backbreakar honom, men säger i HAND (fin förkortning för hans första bok) att Mascaras var så rädd att ta bumpet att han satte händerna och rumpan på marken vid bumpet. Han säljer i alla fall inget utan studsar direkt upp och blockerar en Cactus-elbow med en dropkick så Foley debuterar sin Nestea Plunge. Mil avslutar odramatiskt med en suplex och cross-body efter 5:00. Tja, man bör ha sett matchen en gång i livet om man läst HAND men i övrigt är detta inget att se. 1/2*

- Manson attackerar sångaren i husbandet för att få över hans crazy-gimmick.

4. Falls Count Anywhere: Norman the Lunatic vs. Kevin Sullivan.
Sullivan sa i en RF-shoot att Norman var en ganska dålig wrestler MEN arbetade hårt vilket gör det lätt att boka honom. Corny avlossar en drös skämt riktade mot Norman, bland annat att han bara behövde betala halva priset hos en tankeläsare. Kul liten match, båda arbetar på bra och Norman är betydligt roligare här än i WWE. Han missar flying big splash så Kevin dropkickar och bodyslammar honom. Norman gör comeback men backdroppas på rampen innan båda går ut backstage. Kevin smiter in i damrummet varpå Norman följer efter, det hörs dunsar och Sullivan haltar ut och tvärdör med domaren efter sig, som säger att Norman vinner efter 7:14. Gordon Solie, som följde med backstage, noterar torrt att "Norman vann uppenbarligen" medan Norman kommer ut ur rummet med en toasits och en toarulle för att understryka att de slogs på toaletten. **

- Funk intervjuar Lex Luger, som rekommenderar att Sting står över sin titelmatch (Luger är tvåa i rankingen så han får nästa titelmatch), vilket skulle bli en större grej än väntat efter Stings skada.

5. Road Warriors vs. Skyscrapers (Dan Spivey & Mark Calaway).
Undertakers största match dittills. Paul Ellering och Teddy Long är med in. Jag förstod aldrig varför RW skulle envisas med Ellering som manager eftersom han aldrig tillförde något i teamet. Kul liten match här också, Skyscrapers var perfekta motståndare åt RW eftersom de både hade storleken för att vara trovärdiga och var tillräckligt rörliga för att kunna göra en bra match. Calaway gör sin oldschool här (givetvis inte kallad sådan) och det är märkligt att höra JR kallar honom "youngster" även om han bara var 25 här. Hetta på Hawk, tag till Animal som rensar. Doomsday Device ser ut att avsluta Spivey men UT stoppar med en stol Spivey fortsätter dela ut chairshots åt båda innan domaren blåser av matchen efter cirka 7:20 (inget officiellt domslut). De gör dessutom en piledriver "på en stol", citattecken för att stolen var 20 centimeter från huvudet. Detta satte upp en Streetfight på WrestleWar (även om Spivey lämnade förbundet och ersattes av ena Beverly-brorsan). **

6. NWA Tag-champs Steiner Brothers vs. Doom.
Titel vs. Dooms masker, vilket känns märkligt eftersom "alla" visste att det var Butch Reed & Ron Simmons eftersom de "mystiskt försvann" samtidigt som Doom debuterade. Basic match. Hetta på Scott som utför en Frankensteiner innan han taggar in Rick som clotheslinar dudes. Han sliter masken av Doom #2 (Reed) och rullar upp honom för tre efter 13:11. Doom #2 tvingas också demaskeras för att inte teamet ska bli avstängda, så han gör det efteråt. *1/2

- Solie intervjuar Horsemen som påminner Sting om att han snart måste bestämma sig (titelmatch eller medlem i Horsemen) men ger honom till efter maineventet på sig. Dock ersätts han i mainet av Ole för att fokusera på sitt beslut. Bra promo som kändes äkta.

7. Cage: Ric Flair, Arn Anderson & Ole Anderson vs. Great Muta, Dragonmaster (Kazuo Sakurada) & Buzz Sawyer.
Gary Hart är med in. Aldrig hört talas om Sakurada innan men läste att han pensionerade sig 2001. Inte mycket till match, det är snarare en angle eftersom Sting kommer in efter fyra minuter för att konfrontera Horsemen, men blir tillbakahållen av Steiners, Zenk och andra faces. Han klättrar upp för att komma åt Flair men tvingas hoppa ner igen där skadan sker (se nedan), så om detta vore en vanlig match hade han kanske inte skadats. Man ser att han haltar efteråt men skadans omfattning blev inte känd förrän efter läkarbesöket efter galan. Det enda anmärkningsvärda i matchen är att Buzz missar en flying big splash från buren innan Arn DDTar Dragonmaster för tre efter cirka 6:35 (jag hörde aldrig när domaren drog igång matchen). 1/2*

Sting skadade ett ledband i benet och var borta i fem månader, därefter användes han sparsamt en tid innan han var helt återställd. Detta ledde till att Sting vs. Flair på WrestleWar ändrades till Luger vs. Flair, vilket inte var hälften så intressant eftersom hypen hela tiden låg på att Sting blev utkickad ur Horsemen eftersom han krävde sin rättmätiga titelmatch. Detta ledde också, beror på vem man litar på, till att Ric fick kicken som bokare och därför tröttnade och gick över till WWF året efter. Men detta är ganska rörigt och varje inblandad i storyn har sin egen tolkning av varför saker hände.

SLUTSATS: Ganska intetsägande show, Horsemens promo var det bästa på hela showen men inte tillräckligt för att rädda en annars blek show. Men eftersom tanken snarare var att hypa WrestleWar två veckor senare än att vara en bra show i sig är det inget konstigt med det.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2017-12-03.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 15 jan 2019 14:52, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 08 dec 2017 17:59    Rubrik: Svara med citat

WrestleWar 1990 (1990-02-25)

- Jim Ross & Terry Funk kommenterar.

1. Dynamic Dudes vs. Kevin Sullivan & Buzz Sawyer.
De har tydligen fortfarande inte gett upp hoppet om Dudes, och Funk noterar att "...they are experienced (too), they have wrestled together as a team for many, many... eh, consecutive matches". Kevin visar upp 1990 års största mode genom att ha ett långt grönt band i håret av någon anledning. Ingen vidare match, Sullivan & Sawyer är roliga som tagteam men det kändes som en obetydlig TV-match. Hetta på Shane Douglas, tag till Johnny Ace som rensar. Shane och Buzz botchar en headscissors och Buzz avslutar med en flying big splash efter 10:17. Buzz skadade vristen i matchen vilket i princip avslutade hans wrestlingklarriär (han gick två houseshow-matcher 1991 innan han pensionerades för gott och dog 1992). **

- Missy Hyatt intervjuar Norman "Eugene" Lunatic, som säger att Missy liknar hans syster... som förvisso är MYCKET större än henne. Han får en "lycka till"-kyss men när han ber om en andra skickar hon ut honom till ringside.

2. Norman the Lunatic vs. Cactus Jack.
Mick Foley PPV-debuterade på AWA Clash III (1988) så detta blir hans andra PPV i karriären. Funk beskriver Norman som "Head of a buffalo and a body of Roseanne". Norman har för övrigt bara en sko på sig, enligt JR för att "inte röra sig för fort". Det där knepet lyckades med råge. Norman dominerar och Jack bumpar för glatta livet, bland annat backdroppas han ut över staketet ner på betongen vilket naturligtvis känns sådär roligt att se i efterhand. Funk säger att "I'll tell you what, he suffered the CONSEQUENCES" varpå JR replikerar direkt "And that's the TRUTH". Foley tar över med några tråkiga restholds innan han går fö en sunset-flip varpå Norman blockerar och sätter sig ner för tre efter 9:34. Ungefär sex minuter för lång. Foley skrev i sin första bok att Funk pratade med honom efteråt och tyckte inte Foley gav Norman tillräckligt med möjlighet att skina här för att skapa en bra kontrast mellan face och heel, vilket Foley tog med sig i karriären. 1/4*

3. Rock N Roll Express vs. Midnight Express (Stan Lane & Bobby Eaton).
Jim Cornette är med MDX in. Ännu en bra match i raden mellan dessa båda teamen (detta blev en av de sista för övrigt) men tyvärr går de på alldeles för mycket autopilot under matchens gång eftersom de känner sig så säkra på att kunna leverera en bra match ändå. Den bästa i hela matchen är faktiskt Corny, som agerar mer animerat än vanligt. Första halvan av matchen är lite väl lugn men sen ökar de farten i den vanliga dramaturgin. Hetta på Ricky Morton (jag är lika chockad som du), tag till Robert Gibson som rensar men blir slagen med Cornys tennisracket. MDX går för en dubbel flapjack på Gibson, men Morton spearar Eaton så Gibson rullar upp Lane för tre efter 23:28. De kan göra en match i sömnen, men tyvärr kändes detta lite avslaget. ***1/4

4. Chicago Streetfight: Road Warriors vs. Skyscrapers (Mark Calaway & Mike Enos).
Paul Ellering och Teddy Long är med in. De poängterar att matchen både är Streetfight och No DQ. Tur, det hade varit rätt tråkigt om man kunde diskas i en Streetfight. Historisk match eftersom det var Undertakers PPV-debut! Hans tag-partner här är en maskerad Blake Beverly. Longs strategi mot Paul är att springa mot honom med armarna rakt upp. Fungerar inte. Doom ställer sig vid ingången eftersom de har Long som manager. Matchen är mest sparkar och slag, och storyn handlar mest om Warriors vs. Doom vilket är konstigt eftersom Warriors försvann från WCW (detta blev deras sista tag-match denna stinten) innan de hann mötas. Mark dumpas och Blake mördas med en Doomsday Device efter 5:01. Road Warriors och Doom bråkar efteråt, men fejden hann inte ens komma igång innan Warriors gick över till WWF. 1/4*

5. US Tag-champs Brian Pillman & Tom Zenk vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Titelmatch. Tekniskt sett en helt okej match, men känns bara som en blek kopia på RNR/MDX från tidigare ikväll där båda teamen är sämre än de andra. Dessutom pågår matchen alldeles för länge så jag sitter bara och väntar på att den ska ta slut. Vi får två långa heatsekvenser på båda babyfacen och Freebirds är sannerligen inga MDX när det gäller att bearbeta sina motståndare utan använder mest tråkiga restholds. Funk & JR diskuterar andra brottare och nämner Fred Curry, som pensionerades från ringen 1979. Nej, jag har aldrig heller hört talas om honom. Pillman taggas in mot slutet och rensar, men blir inslängd i kameran (medvetet gjort av Garvin) innan han avslutar Garvin med en bodypress efter 24:32. Bra men tjatig match som drar ner betyget avsevärt. Freebirds får tillbaka hetta genom att slå ner mästarna efteråt, men jag kan inte påstå att jag är ett dugg sugen på en returmatch. Kändes mest som en tidig houseshow-match där de dödar tid innan resten av rostret hinner till arenan på grund av en snöstorm eller något. *

6. NWA Tag-champs Steiner Brothers vs. Arn & Ole Anderson.
Titelmatch. Fyra tag-matcher på rad är minst två för mycket. Stabil match men den blixtrar aldrig till riktigt. Anderson är lysande ihop eftersom de får det att se äkta ut när de slår skiten ur motståndarna. I övrigt en basic - och jämn - match. Hetta på Scott, som blockerar Arns Vader-splash i vanlig ordning (har Arn någonsin satt den?) och gör en Frankensteiner innan han taggar in Rick, som rensar och direkt rullar upp Ole för tre efter 16:10. Kändes snopet. Detta kom att bli Oles sista match någonsin för övrigt. **3/4

7. NWA World-champ Ric Flair vs. Lex Luger.
Titelmatch. Woman är med Flair in och Sting (på kryckor) är med Luger in. Väldigt bra match, hade slutet varit bättre hade den fått samma betyg som Luger-Flair på Starrcade 1988, tyvärr drog slutet ner den en smula. Flair arbetar på bra i vanlig ordning men Lex gör sin del av matchen och de lyckas hålla den intressant även om den varar nästan 40 minuter. Woman örfilar Lex men gör det så mesigt att hon måste göra det igen, varpå Flair attackerar Lex bakifrån och domaren däckas. Luger superplexar Ric men Arn & Ole dundrar in och ger sig på honom vid ringside då Luger åker på en countout efter 38:04. Tyvärr fick Lex aldrig sin revansch efteråt. Heels attackerar men Steiners räddar. ****

SLUTSATS: Bra show, även om bara maineventet är tillräckligt bra för att rekommendera. Luger-Flair måste ses, speciellt om du bara sett Luger i WWF.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2017-12-08.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 11 dec 2017 14:13, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 11 dec 2017 14:12    Rubrik: Svara med citat

Capital Combat 1990 - Return of RoboCop (1990-05-19)

- Som en del av marknadsföringen för RoboCop II (premiär 22/6) tyckte folk i WCW tydligen det var en bra idé att låta huvudkaraktären dyka upp på en PPV för att rädda Sting från Four Horsemen. Naturligtvis blev det lika mycket buskis som väntat, inte minst för att WCW fram tills dessa var känt som det seriösa förbundet som inte sysslade med trams som WWF gjorde.

- Jim Ross & Bob Caudle kommenterar medan Tony Schiavone precis gjort comeback i förbundet och är kvällens MC. Har berättade i sin podcast att det enda han ångrar i karriären var att han lämnade WWE, om han bara säger så för att fjäska för WWE har jag dock ingen aning om.

1. Road Warriors & Norman the Lunatic vs. Cactus Jack, Kevin Sullivan & Bam Bam Bigelow.
Paul Ellering och Oliver Humperdink är med in. LOD kommer in på varsin MC medan Norman rullar in på sparkcykel, och introduceras från "state hospital" vilket känns som ett ganska brett begrepp. Kul match, betydligt bättre än väntat, alla har arbetsskorna på, framförallt Norman och Jack. Norman rör sig fantastiskt bra för sin storlek och jag inser varför folk älskade att brottas mot Jack eftersom han bumpar oerhört bra och har noll ego. Hawk clotheslinar honom från apronen, slänger ut honom över staketet och kastar trappan på honom. Bigelow suplexar Norman, som blir face-in-peril. Jack hoppar ut för att göra en hotshot på Norman på översta repet i en bra spot. Animal taggas in och rensar innan det blir kaos och Hawk avslutar Kevin med en flying clothesline efter 9:18. Ganska konstig bokning eftersom detta blev LODs sista WCW-match den vändan, men det var kanske inget som var klart innan matchen. ***

2. Johnny Ace vs. Mean Mark.
Teddy Long är med Mark in. Ren squash för Mark, men alldeles för utdragen sådan. Mark är väldigt rörlig för sin storlek så jag förstår att WWE ville ha honom. Johnny domineras men gör comeback varpå JR kallar honom "youngster" vilket stämmer med tanke på hans ålder (28) men det känns ändå konstigt. Han missar flying clothesline varpå Mark avslutar med en heart-punch och springboard-elbow efter 10:41. Precis som LOD fick han vinna ikväll och gick över till WWF senare under året. *

3. Tommy Rich & Mike Rotunda vs. Samoa Swat Team (Fatu & Samoan Savage).
Enligt Wiki skulle SST möta Pillman & Zenk här, men SST no-showade en TV-taping där deras storyline skulle börja så Midnight Express fick den spotten istället. Ganska basic match, inte dålig men det blixtrar heller aldrig till. JR noterar glatt att WCW sajnat El Gigante. Den där glädjen fick ett abrupt slut efter hans första match. Hetta på Rotunda, het tag till Rich som rensar men samoanerna fuskar så Savage hoppar på Rich bakifrån och Fatu faller över honom för tre efter 17:55. Alla arbetade på bra, men utan story (jag uppfattade i alla fall ingen) och alldeles för långt heatsegment drog ner intresset. *1/2

4. Hair vs. Hair: Paul Ellering vs. Teddy Long.
Yep, båda hade hår en gång i tiden. Long har boxningsutrustning med sig in, men Ellering snor hans handske och däckar honom för tre efter 1:57. En frisör rakar av honom det lilla håret han har kvar. Detta var kanske roligt för de som följde förbundet och som var känslomässigt engagerade i fejden, för mig var det bara två minuters tomrum. NR

- Intervju med Horsemen (Flair/Arn/Ole/Sid) där Ric Flair som vanligt får allt att se äkta ut. Det är egentligen sjukt hur mycket bättre promos var förr jämfört med idag, här får jag känslan av att Ric menar varenda ord han säger.

5. US Tag-champs Brian Pillman & Tom Zenk vs. Midnight Express (Bobby Eaton & Stan Lane).
Titelmatch. Jim Cornette är med in och tvingas vara inlåst i en liten bur vid ringside för att inte kunna lägga sig i. Jag tyckte aldrig Zenk & Pillman riktigt lyfte som tagteam, troligen för att de lätt jämförs med Rock N Roll Express och Fantastics och då blir det svårt att hävda sig. Hetta på Pillman. MDX är naturligtvis oerhört bra, men känns omotiverade här av någon anledning. Lane utför en slingshot-back-suplex och Eaton gör en Alabama Jam för två. Zenk taggas in och rensar men åker på en Rocket Launcher för två. Pillman kommer in och stökar vilket får domaren att mota ut honom, varpå Lane sparkar Zenk i huvudet så Eaton kan rulla upp honom för tre efter 20:22. Detta kom att bli slutet för facen som tagteam, även om de gick några sporadiska tag-matcher lite senare. ***1/2

- Sting introduceras men Four Horsemen (minus Flair) attackerar honom och låser in honom i buren Corny var inlåst i precis. RoboCop gör en walk-in och räddar honom varpå Arn, Ole & Sid backar undan och tvingas se vettskrämda ut. Detta ledde inte till något, så de som hoppades på Sting & RoboCop i tagteam gick bet. (Meltzer var här live, och skrev i WON att WCW delade ut RoboCop-affischer innan galan men att INGEN valde att vifta med en.)

- Tony intervjuar JYD som nyss gjort comeback. Corny avbryter och tycker han borde intervjua Midnight Express istället eftersom de är nya champions, och undrar var JYD varit de senaste åren. "Hos din morsa" säger han, varpå Corny svingar med sitt tennisracket men JYD blockerar och jagar iväg honom. Hur usel JYD än var i ringen hade han karisma som räckte väldigt, väldigt långt. Hade jag gjort en topp fem-lista över favoritwrestlers första gången jag såg Mania III hade han troligen hamnat på den. (Meltzer sa i WON att Ole Anderson (bokaren) ville ha en svart babyface och att förstavalet var Tony Atlas, men det blev JYD istället. Men Dave noterar att det var en dålig idé eftersom om JYD hade varit en publikmagnet hade han fortfarande varit i WWF.)

6. Corporal Punishment-match: Rock N Roll Express vs. Fabulous Freebirds (Michael Hayes & Jimmy Garvin).
Båda teamen har en lång läderpiska de får använda i matchen, vilket inte bidrar positivt till matchen eftersom det känns lite påklistrat. I övrigt en basic match. Hetta på Gibson och därefter Morton, innan Gibson taggas in och rensar. Hayes DDTar honom för två innan han går för greppet igen, men Morton avslutar honom med en sunset-flip efter 18:32. ***

- Tony intervjuar Doug Furnas, som precis debuterat så ingen vet vem det är. Intervjun leder ingenvart utan känns mer som utfyllnad, och i WON noterar Dave att han togs in som reserv om inte Tom Zenk kunde brottas (jag vet inte om de var rädda för en no-show eller om det handlade om en skada, men misstänker det förstnämnda).

7. NWA Tag-champs Steiner Brothers vs. Doom.
Teddy Long är med in. Kul match mellan två stiffa teams som inte är rädda för att både ta och ge stryk. Rick gör en Tombstone. JR noterar att Ron Simmons är Burt Reynolds favoritwrestler. Var kanske därför han söp ner sig på Mania X när han insåg att hans favorit inte skulle vara där? Hetta på Scott, Frankensteiner på Ron och tag till Rick som mördar dudes. Det blir kaos, Scott åker in i ringstolpen och Long distraherar domaren som missar när Ron drämmer ner Rick från hörnan ner i ringen och Butch Reed täcker honom för tre efter 19:15. Tydligen var detta en upset för Doom, som inte var speciellt pushade vid den här tiden. ***1/4

8. Cage: NWA World-champ Ric Flair vs. US-champ Lex Luger.
Titelmatch (Flairs). Woman är med in, och domaren hittar ett vapen i hennes handske som han tar bort. JR tycker detta är hur smart gjort som helst, men det smartaste torde väl vara att porta henne från ringen? Buren sträcker sig förövrigt ut en bit vid ringside ala HIAC. Eftersom Sting skadades på Clash 10 tvingades de köra ytterligare en vända med Luger, men eftersom de redan mötts blev det lite söndertjatat även om matcherna i sig var bra. Flair bearbetar benet (Luger hade en IRL-skada där) och bladar i vanlig ordning. Lex gör comeback men Flair bryter upp ett pin vid repet. Jag blir lite irriterad över att man inte går all-in i burmatcher och skippar att pinfalls bryts vid repen. Lex superplexar honom men blir satt i en figure-four. Horsemen dundrar in, följt av Sting och den debuterande El Gigante. Det blir kaos, Ole hissar upp buren och Barry Windham kutar in och sänker Lex för DQ efter 17:21. DQ i en burmatch, du läste rätt. Fantastiskt. Speciellt eftersom burmatchen sattes upp via ett DQ-slut i en TV-match för att förhindra run-ins. ***1/2

SLUTSATS: Ganska bra gala, men det blev lite för många långa tag-matcher även om de flesta var ganska bra. Luger & Flair har gått bättre matcher, men se gärna Steiners-Doom och öppningsmatchen och ignorera den korkade bokningen i maineventet. Och glöm RoboCop.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2017-12-11.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 02 jan 2018 22:58    Rubrik: Svara med citat

Clash of the Champions 11 - Coastal Crush (1990-06-13)

- Jim Ross & Bob Caudle kommenterar.

1. Southern Boys (Steve Armstrong & Tracy Smothers) vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Southern Boys första stora match i förbundet. Stabil öppningsmatch utan att vara något utöver det vanliga. Jag får ofta en släng av autism under de här galorna eftersom de antingen glömmer bort att ringa i matchklockan, eller redigerar bort det på WWEN av någon anledning. Hursomhelst fuckar det upp tidtagningen. Heelen attackerar men facen slår tillbaka innan matchen börjar korrekt. Hetta på Smothers, tag till Armstrong som rensar innan det blir kaos. Jimmy knäar Smothers men Armstrong räddar med en flying headbutt och lägger Smothers över honom för tre efter 6:37 (typ). **

2. Tommy Rich vs. Bam Bam Bigelow.
Oliver Humperdink är med Bigelow in. Bam Bam har för övrigt bara flames upptill istället för över hela kroppen vilket gör att han ser fetare ut. Ganska intetsägande match. Bigelow dominerar med några korta comebacker av Rich som undantag innan Bam Bam vägrar släppa upp en strypning som resulterar i DQ efter 3:45. Bigelow ser farlig ut och skriker "I'LL KILL EVERYBODY!" vilket vore en bra bokning om han skulle pushas efter detta, men detta kom att bli Bigelows sista WCW-match fram till 1998. Det är nog bara Jeff Jarrett också som haft såhär många korta sejourer i WWE/WCW. Inte konstigt att han aldrig fick ta något bälte av rang. 1/4*

- Video för Vader, som debuterar på Great American Bash.

- Gary Michael Cappetta både intervjuar - och tolkar åt - El Gigante, som är redo för sin debutmatch på GAB (sixman med Paul Orndorff & JYD vs. Horsemen). Gigante och JYD i samma team = workrate!

3. Tom Zenk & Mike Rotunda vs. Samoan Swat Team (Fatu & Samoan Savage).
Okej men kändes mest som en axelryckning. Hetta på Rotunda. En samoan gör en TONGAN DEATHGRIP OF DOOM vilket JRs pappa tydligen använde mot honom som liten. Antar att BRIS inte fanns i Oklahoma. Tag till IQ-Tom som rensar med en dubbelskalle men åker på samoan-drop och reverse-splash från repen. Rotunda drar ut Zenk och ersätter honom (världens näst sämsta TWIN MAGIC efter den gången en svart kille ersatte någon i Killer Bees och körde Twin Magic) och rullar upp en samoan för tre efter 5:25, varpå den andre samoanen utför en flying headbutt på Rotunda, men domaren hinner räkna ut den förste samoanen innan. *

4. Brian Pillman vs. Mean Mark Callous (Undertaker).
Detta är deras enda singelmatch någonsin, och enda match i WCW överhuvudtaget (de gick några tag-matcher i WWF 1997). Paul Heyman är med in. Bra liten match där Pillman bumpar för glatta livet och Mark är väldigt snabb och rörlig trots sin storlek, men ser oerhört grön ut i vissa spots. Han blockerar ett krucifix genom att drämma in honom i hörnan, jag tror inte jag sett den spotten förut. Pillman dumpas men skinnar katten och sätter missile-dropkick, dropkick på Paul innan han går för en cross-body, men Mark fångar upp och hotshottar honom för tre efter 5:31. De kramade ut så mycket de kunde ur de här fem och en halv minuterna. **1/2

- Tony Schiavone intervjuar Sting, som är redo för Ric Flair på GAB.

5. US Tag-champs Midnight Express (Bobby Eaton & Stan Lane) vs. Rock N Roll Express.
Titelmatch. Från min Clash-DVD-recension: "Jim Cornette är med in. Alla fyra har brutala hockeyfrillor, vilket är antingen fantastiskt eller bedrövligt beroende på ens preferenser. Hela matchen är ganska ostrukturerad och berättar ingen direkt story, vilket gör det svårt att engagera mig i den. Det dröjer nio minuter (av tolv) innan Ricky Morton blir face-in-peril, men Robert Gibson taggas in nästan omgående och rensar för ännu mer kaos. Dubbel dropkick och dubbel backdrop ser ut att avsluta Eaton, men Lane avbryter domaren för DQ efter 12:08." *1/2

6. Doug Furnas vs. Barry Windham.
Bra liten match. JR uttalar "Furnas" rätt varannan gång och fel varannan gång av någon anledning. Båda är duktiga wrestlers och kan röra sig bra, Barry hade kunnat bli hur stor som helst om han hade haft motivationen. Furnas gör en fin snap-belly-to-belly och powerslam för två. Barry bumpar ut efter en lös dropkick och avslutar med en back-suplex (med fötterna på repet) för tre efter 5:40. Inget att klaga på här, denna gillade jag. Furnas WCW-stint var tämligen kort, han gick bara fyra matcher (inte ens en i månaden) och var ute ur förbundet någon månad efter detta. **1/2

7. US-champ Lex Luger vs. Sid Vicious.
Titelmatch. Deras första (och enda TV-sända) match mot varandra, de gick en drös houseshow-matcher efter detta. Ole Anderson är med in (Sid är med i Horsemen här) och Lex avslutar med en clothesline efter bara 0:25. Ingen aning varför matchen blev så kort, men båda brottades ytterst sporadiskt de kommande månaderna så att en var skadad (eller båda) går inte att utesluta. NR

8. WCW Tag-champs Doom vs. Steiner Brothers.
Titelmatch. Teddy Long är med in. Stabil match. Steiners kastar runt Doom en stund innan Rick blir face-in-peril för en gångs skull. Tag till Scott som rensar och superplexar Ron Simmons. Butch Reed däckar honom med ett vapen och samtidigt clotheslinar Rick ner Simmons, och det ser ut som dubbel pin efter 11:19 men domaren väljer att ge matchen åt Doom. Man skulle kunna tro att detta satte upp returmatcher, men detta kom att bli deras sista match mot varandra. **3/4

- Tony intervjuar JYD, som är redo för Ric Flair.

9. TV-champ Arn Anderson vs. Paul Orndorff.
Nontitle. Här har vi ett lysande exempel på en match med två tekniskt duktiga workers som dock är ganska färglösa och därför inte kan göra matchen intressant. Båda behöver en motståndare med utstrålning/karisma för att själva blomma ut, och ingen av dem är speciellt drivande showmässigt. Arn var en sjujäkla worker men Orndorff har jag aldrig direkt gillat även om jag inser att han var tekniskt bra. Paul reverserar ett small package för tre efter 11:41 för att hypa sixman-matchen på GAB. *1/2

- Tony intervjuar Horsemen, och Ric garanterar vinst i kvällens mainevent.

10. NWA World-champ Ric Flair vs. Junkyard Dog.
Titelmatch. En vattenkammad Ole är med in. Såvitt jag vet är detta den enda TV-sända NWA-titelmatchen för JYD, som anställdes enbart för att Ole (bokaren) blev ålagd att spara pengar och JYD krävde inte så mycket betalt. Ric brottas i princip själv här medan JYD står i ringen och ser badass ut. Det blir Rics greatest hits innan han gör en chairshots rakt i planeten på JYD, men han gör comeback innan Ole kutar inför DQ efter 6:09. Logiskt sett byggde detta upp till returmatcher efteråt, men detta kom att bli sista matchen dem emellan och då borde Flair fått gå över. *

Denna blev framröstad av RSPW till årets sämsta match, och även om den inte är vad jag skulle vilja kalla BRA så var den tillräckligt händelserik (tack vare Ric) och tillräckligt kort för att inte kännas dålig eller ointressant. Men jag kan klart förstå att folk ogillar den eftersom den är brutalt mycket sämre än Flairs andra mainevents vid den här tiden mot Sting, Luger, Funk och andra.

- Horsemen attackerar JYD men Sting, Luger och Orndorff räddar. Rocky King skriker om hur elaka Horsemen är (han brottades en enda match 1990, två månader innan detta, så frågan är vad han gjorde här) och Sting utmanar Flair om bältet på GAB. Flair kommer in igen och det blir bråk medan showen slutar.

SLUTSATS: Som vanligt handlar Clash inte om att "vara en bra show" utan att hypa en PPV - vilket den lyckas med här - men ingen gala som står på egna ben.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-01-02.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 04 feb 2018 00:36    Rubrik: Svara med citat

Great American Bash 1990 (1990-07-07)

- Jim Ross & Bob Caudle kommenterar.

1. Brian Pillman vs. Buddy Landel.
Vi är inte en minut in i showen innan JR yrar till det och kallar galan "Starrcade". Pillman är en snabb teknisk brottare med highspots och Landel är en mer grundbaserad worker, och de klickar inte riktigt med varandra. Det är inte dåligt, det klickar bara inte. Landel dominerar men Pillman gör comeback och avslutar med en flying crossbody efter 9:45. **

2. Mike Rotunda vs. Iron Sheik.
"Returmatch" från Mania I. Kul liten match, troligen en av de bästa Sheik-matcherna jag sett vilket visserligen inte säger så mycket. Mike står för 90% av brottningen och kämpar för att få liv i matchen medan Sheik bidrar med att be publiken hålla käften på sitt som vanligt oerhört animerade sätt. Mike backslidar honom för tre efter 6:46. *3/4

- Gordon Solie intervjuar Harley Race, som är redo för Tommy Rich. Harley skulle kunna vara totalförlamad och jag hade ändå emigrerat till Sibirien av ren rädsla om han hotade mig med stryk.

3. Doug Furnas vs. Dutch Mantel.
Mantel = Zeb Colter med en ljuvlig hockeyfrilla. Hyfsad match där Mantel gjorde sitt bästa för att få över Furnas, även om matchen var lite väl utdragen med fler restholds än den borde ha. Furnas gör en bra dropkick tidigt i matchen (han var känd som en av de bästa på det greppet) och avslutar med en snap-belly-to-belly efter 11:18. *1/2

- Solie intervjuar Jim Cornette, som hypar upp Southern Boys som blivande Tag-champions - men inte ikväll (SÅ bygger man upp motståndare!).

4. Tommy Rich vs. Harley Race.
En av Harleys sista matcher, och hans sista vinst i karriären. Han gör en piledriver i ringen och en suplex på rampen. Rich clotheslinar ut honom så han (Race) träffar apronen med huvudet i en spot jag hoppas inte var planerad. Rich suplexar in honom innan båda tumlar ut för att teasa en dubbel countout, men båda kommer in igen där Race reverserar en crossbody för tre efter 6:33. *1/2

5. NWA US Tag-champs Midnight Express (Stan Lane & Bobby Eaton) vs. Southern Boys (Steve Armstrong & Tracy Smothers).
Titelmatch. Jim Cornette är med in. Jag har hör mycket gott om denna, och den når upp till sitt rykte. JR säger "Stevie Armstrong" vilket bara låter så... fel. Publiken är enormt het HELA matchen igenom, lyckas till med det idag när alla sitter tysta tills de obligatoriska nearfallsen börjar. Härligt med en publik som skiter i workrate och där brottarna visar med all önskvärd tydlighet att en vinst här är det absolut viktigaste som existerar i hela universum. Och publiken är med på tåget. Det är sällan man ser sånt längre. Lane kör lite av sin "karate" vilket MÅSTE vara en heelgrej, för om han tar det seriöst är det illa. Ser bara så fjantigt ut även om det skulle vara korrekt. Tiden fullkomligt flyger förbi. Hetta på Smothers, som slingshottar ut Eaton som bumpar direkt på golvet med höften före. Jag tänkte säga att jag hoppas han bara gjorde den här typen av bumps på PPV, men sen kom jag på att hans avslutare var en Alabama Jam (missile-legdrop). Tag till Armstrong, rensning och kaos. Rocket Launcher ger två för heelsen. Domaren distraheras så Lane sätter en enzuigiri så Eaton kan avsluta Smothers med ett small package efter 18:15. Inget att klaga på här, detta var en match helt i min smak. ****1/2

- Gordon Solie intervjuar Freebirds, som är feminint sminkade dagen till ära av någon anledning.

6. Tom Zenk vs. Vader.
Vaders WCW-debut. Dave Meltzer skrev i WON att folk inte förstod om han var face eller heel och visste därmed inte hur de skulle reagera. Men Zenk var väl babyface och borde varit väl en ledtråd? Ren kross, Vader slänger runt honom och avslutar med en big splash efter 2:17. Skaplig debut. NR

7. Steiner Brothers vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Jag trodde det var kört att få till en underhållande tag-match efter taggen ovan, men denna var klart underhållande den också. Kanske inte brottningsmässigt (tvärtom kändes många spots klumpiga) men heatmässigt, mest för att Freebirds är utklädda till manliga strippor (typ American Males) med "interesting make-up" som han tror är poppis i San Francisco. Publiken varvar "FAGGOT"-chants med "MICHAEL HAYES IS A BITCH!"-chants. JR kallar Steiners för "Scotty & Ricky" vilket låter som perfekta namn på ett tagteam med strippor. Hetta på Rick, tag till Scott som rensar innan det blir kaos. Hayes tvärdör av en Frankensteiner (som vi knappt ser eftersom domaren går i vägen). Garvin DDTar Scott och Rick sänker Garvin med en belly-to-belly och lägger Scott över honom för tre efter 13:42. ***

8. Paul Orndorff, Junkyard Dog & El Gigante vs. Arn Anderson, Barry Windham & Sid Vicious.
Jag tror sviten med bra tag-matcher ikväll slutar här. JR lyckas skohorna in lite fotboll (fast soccer) när han noterar hur glad Gigante är eftersom Argentina kommit långt i någon turnering. Chockerande nog är det Orndorff som står för arbetet för faceteamet och Gigante gör i princip ingenting men än står och ser arg ut. Meltzer skrev att "there is no doubt that some day [Gigante] is going to make this company a lot of money". LOL. Hetta på Orndorff, tag till JYD som rensar innan det blir kaos och Horsemen kastar ut JYD för en fjantig DQ efter 8:51. Naturligtvis ingen höjdarmatch på något sätt men klart bra bokad eftersom JYD var inne korta stunder och Gigante gjorde knappt något alls men fick se bra ut inför framtiden. Det jag höjer på ögonbrynen åt mest är att han rör sig väldigt bra här jämfört med WWF-stinten tre år senare där han knappt kunde röra sig alls. Missförstå mig inte, han är ingen Rey Mysterio här heller men i alla fall flyttbar. *

9. US-champ Lex Luger vs. Mark Callous.
Titelmatch. Paul Heyman är med in. Det känns konstigt att höra JR kalla Mark för "Mark" även om han brottades som det här. Känns bara... fel. Skaplig match men de första minuternas armbars kunde de strukit. Mark gör Oldschool. Luger är slagpåse men gör comeback och no-säljer suplex. En torture-rack ser ut att avsluta men Mark råkar sparka ner domaren. Heyman nitar Luger med mobilen (storlek flingpaket) för två. Luger blockerar Heart Punch och avslutar med en enkel clothesline efter 12:09. Skaplig match, lite tråkigt slut. *1/2

Detta är för övrigt enda bandade matchen som finns mellan dem. De möttes även på en WCW-houseshow 1990-08-24 och en WWF-houseshow 1993-06-29. I övrigt var de på samma sida i tre tag-matcher i WWF (bland annat på Survivor Series 93) men aldrig motståndare.

10. NWA Tag-champs Doom vs. Rock N Roll Express.
Titelmatch. Teddy Long är med in. Meltzer skrev i WON att Morton brottades den här matchen med en separerad skuldra, vilket inte kan ha varit skönt. Basic och väldigt bra match. RNRX dubbelteamar Butch Reed medan producenten fokuserar på en flåsande Ron Simmons i närbild. Hetta på Ricky i vanlig ordning, tag till Robert som rensar. Gibson sätter en enzuigiri på Reed så han kraschlandar in i Long på apronen, men de var så långt från repen att det såg fånigt ut att Reed fick kuta en bra bit innan han nådde honom. Long bumpar in i ringen och Gibson ger honom några smällar innan Reed avslutar Gibson med en flygande tackling efter 15:40. ***3/4

11. NWA World-champ Ric Flair vs. Sting.
Titelmatch. För att hindra Horsemen från att förstöra för Sting kommer de vara bannade från ringside och Ole får följa med in, men är handbojad ihop med Gigante. Varför inte banna honom också? Ett gäng babyfaces (JYD, Gigante, Steiners etc.) är med in för att hålla Flair i ringen, vilket känns bakvänt eftersom Sting borde ha underläge istället. Nåväl, detta var en stabil match mellan dessa men ändå en besvikelse eftersom jag förväntade mig klart mer. Inget här sticker ut nämnvärt från deras andra matcher, inget positivt i alla fall, men däremot drar babyfacen vid ringside bort fokus från matchen. Flair bearbetar benet. Sjukt chockerande kommer Horsemen in trots att de är bannade, men tas om hand av babyfacen. Sting missar charge och kraschlandar i hörnan. Säger de. Producenten tycker tydligen det är viktigare att ge oss en publikbild precis före han når hörnan. Flair går för sin figure-four men Sting reverserar till small package för tre efter 16:07 till en bra pop. Sting vinner sin första världsmästartitel men tyvärr var matchen en besvikelse. ***

Sommaren 2014 var Sting med på en talkshow i London där han berättade att hans tre favoritmatcher var Clash I mot Flair, Hulk Hogan-matchen på Starrcade 97 samt denna.

SLUTSATS: RNRX vs. Doom, Steiners vs. Birds samt den fantastiska Midnight Express-matchen var såklart på plussidan, men det mesta annat var inget vidare. Mainet var skapligt men "skapligt" är inte direkt den nivån jag väntar mig av de inblandade vid den här tiden. Vaders och Gigantes debuter var väl intressanta, samt enda bandade mötet mellan Luger och UT, men det är inte värt att se hela showen för. Se tag-matcherna ovan och du blir garanterat nöjd!

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-02-04.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 16 feb 2018 17:17    Rubrik: Svara med citat

Clash of the Champions 12 - Mountain Madness/Fall Brawl (1990-09-05)

- Jim Ross & Bob Caudle kommenterar.

- Enligt WON 1990-09-17 var detta den mest sedda NWA-showen i förbundets historia dittills, men samtidigt den som fick sämst betyg i Observers omröstning (74,1% tummar ner). När det gäller antalet tittare låg Nielsen-ratingen på 5.0, i jämförelse kan nämnas att senaste RAW (2018-02-12) låg på 2.13.

1. Southern Boys (Steve Armstrong & Tracy Smothers) vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Bullet Bob Armstrong är med facen in och Buddy Roberts är med Birds in. Det skulle vara en sexmanna men Buddy skadade armen (något som Dave Meltzer misstänker är work eftersom Jim Herd var emot att använda de båda äldre gentlemännen i matchen från början). Bra basic tag-match. Hetta på Tracy Smothers, het tag till Steve Armstrong som rensar innan det blir kaos. Buddy lägger sig i men blir däckad av Bullet. Facen missar dubbel cross-body på Michael Hayes innan en dubbel sunset-flip avslutar båda efter 8:34. Birds däckar Bullet efteråt för att hålla fejden vid liv. **1/2

- Tony Schiavone intervjuar Steiners, som är redo för Maximum Overdrive ikväll. Rick Steiner var verkligen ingen bra promo, han mumlar och ser väldigt osäker ut.

2. Mike Rotunda vs. Buddy Landel.
Hyfsad match men publiken är noll engagerad och verkar prioritera att köpa varmkorv istället. Meltzer spekulerar i att undercards-matcherna bara skulle döda tid och inte vara något utöver det vanliga för att inte överskugga de viktiga matcherna. Rotunda vinner med en backslide från ingenstans efter 5:40. *1/2

- Tony intervjuar Freebirds, som säger att Southern Boys må vunnit slaget men inte kriget, innan vi får en video där Birds möter sina fans.

3. Master Blasters vs. Brad Armstrong & Tom Horner.
Master Blasters är Kevin Nash (i röd tuppkam) och Al Greene (som ser ut som Barbarian). Nash gör sin WCW-debut här medan Greene haft roll som jobber ett tag innan detta. Ganska dålig debut, eftersom de pushas som LOD/POP borde de bokas som dem också; korta koncisa matcher där de mosar motståndet enkelt. Master Blasters borde fimpat av dem på 30 sekunder eller så istället för att göra en relativt jämn match för att vara en jobbermatch. Al Greene botchar en headbutt så grovt att folk börjar bua. Hetta på Brad, tag till Horner som rensar innan han avslutas med en dubbel tackling efter 4:52. För lång för vad de försökte åstadkomma. Caudle noterar att vi kommer höra av Master Blasters i framtiden. I alla fall hälften rätt. DUD

- Tony intervjuar Brian Pillman,som inte vet vem Black Scorpion är.

- Missy Hyatt intervjuar Ric Flair.

4. Nasty Boys vs. Jackie Fulton & Terry Taylor.
Jackie är Bobby Fultons bror. Detta var Nasty Boys WCW-debut men hade så mycket problem i förbundet att de lämnade för WWF bara tre månader efter detta. Kul debut, här har jag inga bekymmer med att matchen varar en stund eftersom Nastys gimmick inte är så dominerande utan snarare rena bullies. Hetta på Taylor, tag tull Fulton som rensar innan det blir kaos. Fulton hoppar in i en powerslam av Knobs innan Sags avslutar med en tjusig flying elbow efter 7:11. Underhållande match. **

- Tony intervjuar Sid, som ber publiken hålla käften innan han utmanar Sting.

5. Tommy Rich vs. Bill Irwin.
Wildfire vs. Wild! De fejdar tydligen, men fan vet om vad. Ännu en match ikväll som liksom bara finns där. Rich avslutar med en Thesz Press efter 3:55. Det fascinerar mig alltid när folk åker på rollups typ Thesz Presses och inte ens gör ett försök att sparka ur, utan ligger helt paralyserade och väntar på att domaren ska räkna ut dem. 1/2*

- Tony intervjuar Stan Hansen, som är sur över att vara rankad som #6 och hotar alla och deras mormödrar med fight.

6. LPWA-champ Sesan Sexton vs. Bambi.
Titelmatch. Jag hittar bara fyra matcher på CageMatch med Sexton, dock ingen match där hon tog bältet. Har dock ingen vidare koll på LPWA och känner mig inte motiverad att kolla upp det. JR skojar till när det han undrar om Bambi heter "Deer" i efternamn. Publiken är måttligt road (vi får det ökända mumlandet som ALDRIG är bra), troligen dels för att de inte har någon relation till brottarna och dels för att de inte gör något minnesvärt i ringen. De är klart kapabla brottare båda två men det blixtrar aldrig till innan Sexton vänder ett small package för tre efter 4:11. 1/4*

7. Steiner Brothers vs. Maximum Overdrive (Tim Hunt & Jeff Warner).
Intressant nog (eller inte) var detta Hunts näst sista match, hans sista gick han på en NWA-houseshow 2011 (!), 21 år senare. Ren uppvisning för Steiners. Rick är slagpåse men gör sin egen comeback och möter en leapfrog med en powerslam i hans vanliga spot. Rick lyfter upp ena jobbern och Scott DDTar honom från toppen i en farlig spot för tre efter 6:24. *

8. Tom Zenk vs. Stan Hansen.
Zenk ersätter Paul Orndorff, Dave vet inte varför men gissar på att Paul vägrade jobba här. Intensiv match där Hansen kastar runt honom lite som han behagar. Han gör bland annat en väldigt imponerande suplex där Zenk knappt hade behövt gå med för att skickas runt. Zenk med några dropkicks men Hansen lariatar (nytt verb!) huvudet av honom för tre efter 3:19. Dålig syn + allmän stiff i ringen = måste kännas för motståndaren. Tony intervjuar Luger under matchens gång, där Luger lovar Hansen en titelmatch framöver. *

- Tony intervjuar Luger igen, eftersom vi tydligen behöver höra honom pratar mer ikväll. Han är redo för Ric Flair.

9. US-champ Lex Luger vs. Ric Flair.
Titelmatch. Sedvanligt bra match med dessa båda, dock inte den bästa. Båda är motiverade och allt ser bra ut. Flair bumpar arslet av sig och Luger sätter en väldigt fin superplex innan Stan Hansen attackerar honom för DQ efter 14:26 (detta satte upp deras match på Halloween Havoc). ****

- Tony intervjuar Sting, som tänker ta redo på vem Black Scorpion är.

10. NWA World-champ Sting vs. Black Scorpion.
Titelmatch. Storyn är att Black Scorpion är en gammal bekant till Sting som är nu är ute efter honom. Han spelas av Al Perez, och enligt Meltzer blev han ombedd att ändra sin brottning så ingen skulle misstänka att det var han. Problemet var att hans brottning knappast var så utstickande att någon ens skulle förstå att det var han ändå, och han var inte tillräckligt skicklig för att brottas en annan stil än den han var van vid. Matchen i sig var rätt tråkig, den var bokad som ett slagsmål men eftersom Al Perez var en tämligen limiterad brottare (enligt Meltzer, tror aldrig jag sett honom i något) funkade det inte. Han bodyslammar Sting utanför ringen m,en Sting gör comeback och vinner med en Stinger-splash efter 8:13 (enda gången han vunnit med det greppet?). Han försöker demaskera honom men han var ytterligare en mask på sig i sann Scooby Doo-anda. En andra Black Scorpion (spelad av Angel of Death, Dave Sheldon) dyker upp för att förvirra Sting ännu mer, så det blir ingen demaskering. 1/2*

- JR intervjuar Sting efter hans "great match", men Sid avbryter och vill ha en titelmatch. Sting ber honom lugna sig eftersom han först och främst måste fokusera på att få reda på vem som döljer sig bakom masken (det kom att bli Ric Flair efter att Al Perez slutat i WCW) vilket gör Sid så sur att han sänker Sting innan showen slutar.

SLUTSATS: Rent betygsmässigt var det ingen vidare show förutom Luger-Flair (även om de gått bättre matcher ihop) men samtidigt hölls de flesta matcherna tillräckligt korta för att inte bli långtråkiga så jag tycker showen flöt på bra. Nasty Boys och Nashs debuter var roliga att kunna bocka av. Styrkan i showen var att hypa Halloween Havoc månaden efter, och det lyckades den verkligen med.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-02-16.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 17 feb 2018 16:22    Rubrik: Svara med citat

Halloween Havoc 1990 (1990-10-27)

- Jim Ross & Paul Heyman kommenterar. Heyman är ett klart uppköp jämfört med Bob Caudle eftersom han låter mer levande och verkar känna till produkten bättre än vad Caudle gjorde, vilket avspeglas i kommenteringen.

- Eftersom det är Halloween-tema är JR utklädd till Dick Tracy, Heyman är utklädd till Dracula (men kasserar löständerna i början eftersom det är svårt att prata med dem inne) och Tony Schiavone är Fantomen på Operan. Dessutom är canvasen mörkröd för att vi ska komma i stämning, men det ser bara konstigt ut. Plus att mellanrepet är randigt av någon anledning.

- Tony intervjuar Ricky Morton & Tommy Rich, som är redo för Midnight Express och hälsar till Robert Gibson som är ute med en knäskada (därav Rich istället för Gibson i matchen).

1. Ricky Morton & Tommy Rich vs. Midnight Express (Stan Lane & Bobby Eaton).
Jim Cornette är med in. Sedvanligt kul match mellan Morton och MDX, och Rich är ett bra substitut för Gibson. Även om Rich och Morton inte samarbetar lika bra tycker jag Rich är en bättre brottare än Gibson. Basic match, Corny slår Morton med sitt tennisracket för att göra honom till face-in-peril. MDX gör Rocket Launcher PÅ RAMPEN innan Eaton RKOar Morton, vilket JR kallar en neckbreaker. Naturligtvis kom namnet RKO när Randy Orton började använda den, men det är väl snarare en facebuster än en cutter? Eaton med Alabama-jam innan en andra Rocket Launcher missar, och Rich taggas in för rensning. Southern Boyz dyker upp (utklädda till Corny) och distraherar innan Rich nitar Lane med ett tennisracket för tre efter 14:01. Detta kom att bli MDXs sista match i förbundet (se nedan). ****

Corny hade en Q&A-shoot redan 1993, där han berättade att Ole Anderson ville han skulle springa runt med en pumpa på huvudet i ett segment under den här galan. Detta var tydligen droppen som fick bägaren att rinna över så Corny och MDX lämnade förbundet kort efter detta.

- Tony intervjuar Sting när Black Scorpion smyger in och trollar bort en tjej i publiken. Jag vet inte vad jag ska säga om detta.

- Eftersom man ville korta ner galan till under två timmar (VHS-skäl) klipptrs följande matcher bort från galan; Terry Taylor vs. Bill Irwin (Red Rooster vs. The Goon!), JW Storm vs. Brad Armstrong, Master Blasters vs. Southern Boys samt JYD vs. Moondog Rex (hade platsat som andramatch på vilken WWF-houseshow i random gympahall från 1981 som helst).

2. Renegade Warriors (Chris & Mark Youngblood) vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Little Richard Marley (Rocky King, den eviga statisten) är med Birds in. Riktigt tråkig match utan minsta hetta. Renegade Warriors gjorde sin WCW-debut här och misslyckades grovt med att imponera på publiken. De hade varken bra brottning, bra samarbete eller kunde röra sig snabbt i ringen så de stack inte ut på något sätt alls. Deras offense var intetsägande och halva matchen bestod av restholds. Åtta minuter in i matchen får vi veta att 15 minuter har gått, så lyckligtvis har de valt att klippa i den. Dock borde de klippt bort hela, inte bara för att den var dålig utan för att ingen fick se bra ut i den. Hetta (eller vad man ska kalla det) på Chris, tyst tag till Mark som rensar innan Mark rullar upp Garvin, men Hayes DDTar honom för tre efter 12:38 (riktig tid 17:28) vilket enligt Meltzer är "about 20 minutes longer than they should have been out there for". Gillade slutspotten, men resten var riktigt tråkigt. Inte Botchamania-värdigt utan bara tråkigt. Detta var första matchen jag ser med Renegade Warriors men kan inte påstå att jag känner något direkt sug efter mer. DUD

- Tony intervjuar Ric Flair, Sid och Arn Anderson medan den fjärde ryttaren (Barry Windham) inte är med, vilket blir viktigt senare.

3. NWA US Tag-champs Steiner Brothers vs. Nasty Boys.
Titelmatch. Nasty Boys PPV-debut, vilket även blev deras enda WCW-PPV den här vändan. Intensiv och bra match, det märktes verkligen att alla fyra både kan ta - och dela ut - stiffa slag. Jerry Sags chairshottar Scott stifft utanför ringen innan Scott ger tillbaka med en belly-to-belly från hörnan. Hetta på Scott vilket får in Rick i förtid eftersom han tröttnar på Nasties fuskande. Rick känns ovanligt motiverad ikväll. Spike-piledriver på Scott. Rick chairshottar Sags som börjar blöda (tror det var hardway). Tag till Rick som rensar innan det blir kaos och Frankensteiner avslutar Brian Knobs efter 15:23. Bra match, även om det kanske blev lite väl utdraget med restholds i mitten. Nasties slår ner dem efteråt för att fortsätta upplägget. ***1/2

Rick sa i sin RF-shoot att Nasty Boys var gröna i WCW men hade redan lyckats skapa hetta internt, och ville därför göra en väldigt bra match här för att WWE skulle få upp ögonen för dem. Steiners ville också ur sina kontrakt (Tony Schiavones podcast #8, 2017-03-20) vilket säkert också spelade in.

Denna vann för övrigt Wrestling Observers omröstning som galans bästa match (den fick 136 röster, Midnight Express-matchen kom tvåa med 24).

- Tony intervjuar Scott när Nasty Boys, utklädda till popcornförsäljare, attackerar honom. Det var snabbt gjort att byta om direkt efter en hård lång match där de tog mycket stryk.

4. NWA Tag-champs Doom vs. Ric Flair & Arn Anderson.
Titelmatch. Teddy Long är med in. En nödbokning (se nedan) och det känns som om de inte hade några planer för denna utan den verkar mest vara med för att döda tid. Den är absolut inte dålig men inget som sticker ut. Efter 16 minuter noterar de att 20 minuter har gått. Hetta på Ron Simmons, tag till Butch Reed som rensar. Arn går för en piledriver på Ron när Butch räddar med en flygande tackling i en fin spot. Arn DDTar Butch innan alla slåss vid ringside för en dubbel countout efter 18:19. ***

Tony Schiavones podcast #8, 2017-03-20: Ric Flair och ville ut ur sitt kontrakt vid den här tiden. Rykten gå om att han skulle till WWF eftersom han dels förlorade bältet till Sting i juli, och att han i promos nämnde att "folk vill ifrån New York, jag vill TILL New York".

Tony Schiavones podcast #8, 2017-03-20: Scott Steiner besegrade Flair på TV, vilket skulle sätta upp en rad matcher, bland annat här. Men Barry Windhams skada gjorde att saker fick bokas om (vilket Ric blev sur över) så Flair taggade med Arn. Flair var sur över detta och menade på att han trodde hans förlust mot Scott skulle resultera i något här (exempelvis en match), men så blev det inte och då kändes förlusten onödig.

- Stan Hansen värmer upp inför Lex Luger med något kilo tuggtobak.

5. US-champ Lex Luger vs. Stan Hansen.
Titelmatch. Två helt olika stilar, så tyvärr klickar det inte alls. Båda känns dock motiverade men det klickar bara inte. Hansen är en ren brawler och Luger mer polerad i "WCW-brottning". Stan berättade i en shoot 2002 att Luger hade dåligt rykte när han (Stan) kom till WCW, men själv hade han inga bekymmer med honom och gillade att möta honom. Hansen däckar domaren vilket leder till att Dan Spivey (Hansens adept, en story jag helt missat) skickar in en kobjällra till Stan, men Luger blockerar hans charge och sätter en clothesline. Han går för en andra men Hansen blockerar och avslutar med en lariat efter 9:30. *

- Tony intervjuar Teddy Long och Missy Hyatt tippar maineventet för att skohorna in henne i showen.

6. NWA World-champ Sting vs. Sid Vicious.
Titelmatch. Medioker match men väldigt bra angle i slutet. David vs. Goliat med restholds. Sid bodyslammar honom på rampen men Sting springboardar sig in igen för comeback. Flair & Arn distraherar domaren innan "Sting" pucklar på Sid och går för en bodyslam, men Sid landar över honom för tre efter 11:52. Dock visar det sig vara en fejk-Sting (Barry Windham) och den riktige Sting avslutar Sid med Stinger-splash och small package för tre efter 12:38. Kul bokning, Barry var väldigt lik Sting och detta var flera år innan de körde med en fejk-Sting var och varannan vecka. *1/2

SLUTSATS: Skaplig gala. Öppningsmatchen och Nasty Boys-matchen var riktigt bra och rekommenderas båda två. Mainet var sådär men med en väldigt bra angle efteråt som räddade den. Det kändes vettigt att de trimmade ner galan till strax under två timmar, dels för att skippa utfyllnadsmatcher och dels för att det blir en tightare show (SE OCH LÄR, NUTIDA WWE!). Enda dåliga var Youngblood-taggen.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-02-17.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 18 feb 2018 18:38    Rubrik: Svara med citat

Clash of the Champions 13 - Thanksgiving Thunder (1990-11-20)

- Jim Ross & Paul Heyman kommenterar.

1. Southern Boys vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Detta skulle vara en sexmanna-tag med El Gigante och Bobby Eaton i respektive team, men Freebirds skadade Gigante innan matchen (shoot-anledningen är att Gigantes flyg från Argentina var försenat) så det blir en vanlig tag-match istället. Jag förstår tanken, men varför får BOBBY EATON stå över? Han är ju den bästa av dem allihop. Little Richard Marley (Rocky King) är med Birds in. Kort och koncis match, de hann knappt göra något men det de hann med var underhållande. Hetta på Tracy Smothers, tag (som domaren missar) till Steve Armstrong för det vanliga kaoset. King fäller Tracy så Hayes kan DDTa honom för tre efter 4:10. *1/2

- Tony Schiavone intervjuar Sting men Black Scorpions röst avbryter och hotar med otrevligheter senare ikväll. En skylt i publiken lyder "DON'T NEED BLACK MAJIC WHEN YOU'R STING". Wrestlingfans.

- Vi får veta att vi kan ringa in och prata med Lex Luger LIVE senare ikväll. Jag måste erkänna att jag är en smula nyfiken på vad alternativet skulle vara.

2. Brian Pillman vs. Buddy Landel.
Inte konstigt att man har svårt att stava till Buddys efternamn när inte ens WCW kunde det (Landel/Landell). Bra liten match, de tryckte in vad de kunde på sex minuter utan att det kändes krystat. Fartfylld match. Pillman gör en springboard men skickas in staketet några gånger. Båda bumpar in i ringstolpen. Pillman med en springboard-cross-body ut. Buddy sätter upp för en superplex men Pillman blockerar och avslutar med en flying cross-body efter 5:51. ***

3. Brad Armstrong vs. Big Cat.
Big Cat är framtida Mr. Hughes, som hotar Lex Luger innan den här matchen. Detta är för övrigt hans WCW-debut. Ingen ren squash, men inte långt därifrån, där Cat gör några backbreakers och avslutar med en torture-rack efter 4:29. Hans fejd mot Luger resulterade i två (2) houseshow-matcher innan båda gick vidare till andra grejer. 1/2*

- Dick the Bruiser hypar sin medverkan på Starrcade (gästdomare i Sting vs. Black Scorpion).

4. Tom Zenk vs. Brian Lee.
Jag hade aldrig sett att Lee är blivande Underfaker om jag inte redan visste om det. Rätt dålig match, båda är bra atleter men är inte på samma sida, de är nog inte ens i samma bok. Vi får en klassisk Botchamania-spot där Zenk går för en cross-body som Lee ska ducka så Zenk kraschlandar. Men Lee missar sin cue så Zenk gör hela spotten på egen hand vilket ser ut som om han gör en komikaze-spot. Han avslutar med en missile-dropkick efter 3:11, men publiken slutade bry sig långt innan. Detta blev för övrigt Lees enda WCW-match. DUD

- Tony intervjuar Mike Rotunda och Alexandra York (Terri Runnels, som här ser ut som sekreteraren i Ghostbusters med åttiotalshår och STORA glasögon), där vi får veta att Rotunda ärvt en drös pengar och bytte därför namn till Michael Wallstreet, och hans sekreterare York får fram in-ring-strategi via laptopen hon sitter med vid ringside.

5. Michael Wallstreet vs. Starblazer (Tim Horner).
York visar upp ett papper för Wallstreet med "datorns strategi för honom" för att vinna ikväll, men borde hon inte haft den klar INNAN matchen börjar? Michael brottas i en fruktansvärt ful röd trikå, vilket är ett bevis för att pengar inte nödvändigtvis för med sig god smak. Ganska tråkig match, Starblazer ser ut som en parodi på en lucha-brottare och publiken är helt ointresserade av både honom, Wallstreet och matchen. Wallstreet gör några Boston-crabs innan han avslutar med en samoan-drop efter 4:15. Detta var ungefär två minuter för långt. 1/4*

- Vi får månadens rankinglistor (tag och singel), där Big Cat & Motor City Madman rankas som #9, strax före The Juicer (Art Barr) & Trucker Norman (Bastion Booger). Det blir inte mer WCW än såhär; Inget av teamen har taggat ihop en enda gång i förbundet före detta, och Big Cat debuterade tidigare ikväll och ändå lyckas de smyga sig in på en rankinglista. Med den här logiken kunde de lika gärna rankat Bruno Sammartino & Lou Thesz som #5.

6. Pat O'Connor Memorial Tournament: Sgt. Krueger & Col. DeKlerk vs. The Beast & Kaluha.
Krueger är Ray Apollo (som tog över Doink-rollen efter att Matt Borne fått fyken) och DeKlerk är Ted Petty (framtida Rocco Rock). De andra är Bill Tabb & Larry Hamilton vilket inte säger mig ett dugg (enligt CageMatch var detta Hamiltons enda WCW-match, och näst sista match överhuvudtaget då han gick en match i WWC 1997 innan han pensionerades). Krueger & DeKlerk (vita herrar) lanseras från "Sydafrika" medan de andra tydligen är från "Afrika" (svarta herrar). Publiken bryr sig inte ett dugg om matchen, vilket inte är svårt att förstå; ingen av brottarna är kända och turneringen betyder inget. Saker händer, dock inga roliga, innan Beast går för en slam på Apollo men Rock dropkickar Apollo som landar på topp för tre efter 4:51. 1/4*

- Sam Muchnick hypar tag-turneringen. Lycka till, Sam.

- Tony intervjuar Lex Luger, men Big Cat kaxar upp sig och däckas för att fortsätta deras upplägg.

7. Lex Luger vs. Motor City Madman.
Ännu en debut ikväll. MCMM är den för mig helt okände Mike Moore, som gick åtta WCW-matcher där han lyckades vinna en (1) match, mot en jobber på en houseshow. Hans resultat-statistik i tagteam med Big Cat har de rysligt imponerande siffrorna 1-2 i matcher, där enda vinsten var mot två jobbers, vilket kom att bli hans sista WCW-match någonsin i januari 1991. Han attackerar innan matchen men Luger reverserar en suplex för att göra comeback. Trubbig match, de var inte alls samspelta och det mesta såg dåligt/klumpigt ut. Lex avslutar med sin underarm efter 2:34. DUD

8. Renegade Warriors vs. Nasty Boys.
Kändes som ren utfyllnad. Youngbloods dominerar innan Jerry Sags skickar ut Chris över topprepet (borde vara DQ men domaren missade det) och Brian Knobs kompletterar med att skicka in honom i staketet. Domaren missar het tag och Steiners kutar in och attackerar Nasty Boys för DQ efter 4:37. Meltzer sammanfattar matchen bra med "nothing happend". DUD

9. Nightstalker vs. Sid.
Nighstalker är Bryan Clarke/Adam Bomb som precis som många andra ikväll gör sin WCW-debut här. Känns konstigt att se honom utan skägg. Hans namnskylt säger att Ox Baker är med in, men det är han inte eftersom han enligt JR sitter hemma och ser matchen på TV. Varför inte bara redigera namnskylten innan showen? Nightstalker har en stor fet yxa med sig in. Ingen imponerande debut, hans stora offense är en bearhug som knappt ger någon effekt. Big Cat kommer in och distraherar så Nightstalker kan attackera med yxan, men Sid fintar så han kraschlandar i hörnan och Sid nitar honom med yxan för tre efter 3:30. Tur att de använder yxan som HHH använder sin slägga så de inte orsakar alldeles för stor skada på varandra. Klumpig match här också. Vem kom på den briljanta idén att låta Sid föra en match mot en rookie? -**

- Tony intervjuar Freebirds när Southern Boys & El Gigante dyker upp och hotar dem med otrevligheter eftersom fejden måste fortsätta.

10. US Tag-champs Steiner Brothers vs. Magnum Force.
Nontitle. Magnum Force är enligt Meltzer jobberteamet Ring Lords i ny tappning. Stiff squash som Steiners vinner när Scott mördar den ena med en Frankensteiner efter 1:57. Nasty Boys attackerar efteråt. NR

- Tony intervjuar Arn Anderson & Ric Flair, som är redo för Doom.

- Video för den episka Sting-Black Scorpion-storyn.

- Inför maineventet har vi slantsinglingar som ska avgöra vilka i teamen (Flair/Arn respektive Doom) som ska mötas, och de andra kommer vara vid ringside. Om Flair/Arn vinner får de en titelmatch pä Starrcade samt Teddy Long som privatchaufför i en dag, om Simmons/Reed vinner får de Flairs bil och båt. Känns inte helt jämnt offrat.

11. Butch Reed vs. Ric Flair.
Teddy Long gör color. Bra hetta, vilket inte är svårt med tanke på att de kört ett halvdussin jobbermatcher precis innan. Butch gör en figure-four. Flair bladar. Domaren sänks och båda teamen fuskar innan Arn chairshottar Butch så Flair kan rulla över för tre efter 14:12. **3/4

SLUTSATS: Det märks att WCW var inne i Jim Herds besparingsperiod med tanke på de många debuterna ikväll, från de redan etablerade (Tim Horner, Wallstreet) till de helt nya oetablerade (Big Cat, Brian Lee, Motor City Madman, Magnum Force, Nightstalker, alla fyra i tag-turneringsmatchen) där ingen gjorde något nämnvärt avtryck efter sig, och de flesta blev inte långvariga. Att de flesta var rätt dåliga samt förlorade sin debutmatch gjorde väl också sitt.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2018-02-18.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 20 feb 2018 09:56    Rubrik: Svara med citat

Starrcade 1990 (1990-12-16)

- För att hedra Pat O'Connor som dog i augusti bestämde sig WCW för att ordna en turneringen i hans ära, med tagteams som representerade olika länder/kontinenter:

- Steiner Brothers, USA.

- Sgt. Krueger & Col. DeKlerk (Ray Apollo & Rocco Rock), Sydafrika. Såvitt jag vet har ingen av dem ens varit i Sydafrika.

- Rey Misterio & Konnan, Mexiko. Rey är Rey Mysterios morbror/farbror.

- Chris Adams & Norman Smiley, England.

- Jacko Victory & Rip Morgan, Nya Zeeland. Bakom det briljant maskerade namnet Jacko Victory har vi Jack Victory. Det fanns alltså folk som fick betalt för att brainstorma fram detta?

- Great Muta & Mr. Saito, Japan.

- Danny Johnson & Troy Montour, Kanada. Aldrig hört talas om någon av dem och ingen av dem har ens en Wiki-sida. Troy Montour (trodde först det stod Troy McClure från The Simpsons) har bara denna matchen i sitt CV enligt CageMatch. Johnson har drygt 30 matcher under sitt bälte, där kvällens match blev hans enda WCW-match.

- Salman Hashimikov & Victor Zangiev, Sovjet. Två duktiga amatörbrottare (vad jag förstår) vars enda WCW-framträdande var ikväll. Exalterande.

- Jim Ross & Paul Heyman kommenterar. Heyman är ett klart steg upp från Caudle, men JR har svårt för hans passningar så det blir ganska trubbigt när de försöker konversera.

- Sam Muchnick välkomnar oss till galan, och eftersom detta är WCW funkar inte micken.

1. Tom Zenk vs. Bobby Eaton.
De noterar att Zenk är inne i en segersvit och har vunnit 35 matcher i rad, vilket såklart inte stämmer. Hans segersvit i singelmatcher var hela sex stycken, och i tagteam var det hela en (1) match. Inte ens om man bara räknar TV-matcher får man ihop 35 vinster i rad, så oavsett hur man räknar är det fel. Okej öppningsmatch, Eaton är en fröjd att se och även om Zenk var en bra atlet var han ganska tråkig. Heyman säger att detta är två tag-brottare, och att Zenk gömt sig i tagteam för att han är för dålig som singel medan Eaton kört tag eftersom han är bra på det. Zenk reverserar en suplex ut på rampen och försöker täcka honom för pinfall. På rampen. Eatons bulldog sätter upp Alabama Jam men försöker inte ens täcka honom. Eaton hoppar in i Superkick och Zenk går för en missile-dropkick, men Bobby fintar och avslutar med ett small package efter 8:47. **3/4

- Tony Schiavone intervjuar Dick The Bruiser, som ska döma mainet (egentligen skulle han döma Doom-matchen men det ändrades av en anledning jag inte minns).

2. Pat O'Connor Memorial Tournament, kvartsfinal: Steiner Brothers vs. Sgt. Krueger & Col. DeKlerk.
Ren squash. Rick dominerar båda innan DeKlerk sparkar ut honom och följer upp det med ett dyk, men något går fel (kameran missar spotten) och DeKlerk ligger framför en stående Rick som bara skrattar åt honom. Gissningsvis skulle DeKlerk göra en rana när han hade hoppat ut, men nådde inte ända fram så Rick inte bemödade sig med att följa med i greppet. Han går fram till hörnan och taggar in Scott som avslutar DeKlerk med en Frankensteiner efter 2:11. Ren jobbermatch, de försökte inte ens göra den dramatisk. DUD

3. Pat O'Connor Memorial Tournament, kvartsfinal: Rey Misterio & Konnan vs. Chris Adams & Norman Smiley.
Reys namnskylt lyder "Misteric" och JRs uttalande av namnet varierar mellan Mysterio/Mysteric/Mysterioso under matchens gång. Totalt heatlös match, jag tror dels det handlar om att stilen (lucha) inte är något publiken är van vid, och dels att alla fyra gör sina WCW-debuter här. Publiken har alltså ingen i ringen de kan relatera till, och för Adams blev detta hans enda WCW-match. Missförstå mig inte, de gör några fina spots men som vanligt i lucha säljs inget utan det är bara spot spot spot spot spot avslut. Smiley gör en fin northern-lights-suplex på Konnan. Det utförs några meningslösa spots till noll hetta innan Konnan rullar upp Smiley för tre efter 5:30, men slutspotten förvånar publiken som inte reagerar alls när domaren räknar till tre. Alla försökte med detta funkade inte alls. 1/2*

- Missy Hyatt intervjuar Michael Wallstreet och Alexandra York inför matchen mot Terry Taylor ikväll.

4. Pat O'Connor Memorial Tournament, kvartsfinal: Jacko Victory & Rip Morgan vs. Great Muta & Mr. Saito.
Saito gick bara tre WCW-matcher i karriären, alla ikväll. Ursäkta spoilern. Ganska platt match, det finns ingen röd tråd och publiken vet inte vilka de ska hålla på. Hetta på Saito, som no-säljer allt, och tag till Muta som rensar vilket väcker publiken en smula. Victory & Morgan gör Shawn/Diesel och Muta back-suplexar Victory för tre efter 5:42. Detta var botten. DUD

- Heyman intervjuar Muta & Saito, som inte direkt dryper av karisma. Saito ser besvärad ut av att existera.

5. Pat O'Connor Memorial Tournament, kvartsfinal: Danny Johnson & Troy Montour vs. Salman Hashimikov & Victor Zangiev.
Oh, goody, årets största show fortsätter med tråkiga okändisar framför en död publik. JR noterar att Zangiev är "den korte ryssen med mustasch". Problemet är att båda är i bild när han säger det, och den mustaschprydde är huvudet längre än den andre. Bra att han redde ut vem som är vem åt oss. Båda är tydligen duktiga amatörbrottare, men det var Frank Andersson också och han var snortråkig wrestler. Folk är tysta. Ingen bryr sig. Hashimikov suplexar Montour för tre eller tapout eller något efter 3:56. Domaren räknar till två, stannar, och släpper sedan handen för tredje gången även om Montour verkar tappa ut. -*

- Tony intervjuar Sting, som är redo för Black Scorpion.

6. Terry Taylor vs. Michael Wallstreet.
Alexandra York är med in. Kors i taket, en match med wrestlers jag faktiskt känner till. York har räknat ut med datorns hjälp att Wallstreet kan besegra Taylor på högst 8:52 så vi får en nedräkning från den tiden för att skapa någon form av dramatik. Hyfsad match, jämfört med de senaste matcherna är detta Flair-Steamboat. Wallstreet med lite restholds. Taylor gör comeback men Wallstreet hotshottar honom och avslutar med en samoan-drop efter 6:54. Fyra månader efter detta debuterade han som IRS i WWE, så uppenbarligen hade de inga planer med vinsten här. *1/2

7. Skyscrapers (Dan Spivey & Sid Vicious) vs. Motor City Madman & Big Cat.
Vi får veta att detta är en "power match with little finesse" vilket stämmer väldigt bra. Skyscrapers attackerar direkt och avslutar MCM med en dubbelteam-powerbomb efter 1:02. Det var nästan så de inte fick runt honom. Känns ganska meningslöst med en tag-turnering med okändisar när vi har dominerande tagteams som Skyscrapers med i vanliga matcher på galan. Jag förstår att de inte ville ha med Skyscrapers i turneringen eftersom de då hade behövt vinna, men varför boka dem på galan alls när det bara får alla i turneringen förutom Steiners att de ut som rena sopor? NR

- Heyman intervjuar Skyscrapers, som lyfter upp honom i luften och säger att 1991 kommer vara deras år. Det blev inte riktigt så, tvärtom blev detta deras sista match ihop.

8. Ricky Morton & Tommy Rich vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Robert Gibson (på kryckor) och Little Richard Marley är med in. Okej match som hade funkat på TV men inte på PPV, speciellt inte på årets största show. Fast standarden är tämligen låg ikväll. Efter några minuter lägger sig sekonderna i vilket leder till att Gibson skickar in Marley in i Garvin, och Morton rullar upp Garvin för tre efter 6:14. Birds DDTar Marley efteråt för att skriva ut honom innan de tog DDP som manager några veckor efter detta. Facen räddar och Birds bailar innan de sänker Gibson på rampen för att fortsätta storyn. *1/2

- Tony intervjuar Stan Hansen, som är redo för Bullrope-matchen mot Lex Luger.

9. Pat O'Connor Memorial Tournament, semifinal: Steiner Brothers vs. Rey Misterio & Konnan.
Inte mycket till match. Först får vi Rick vs. Konnan och sen Scott vs. Misterio. Det blir kaos och Rick blockerar Misterios rana och powerbombar honom för tre efter 2:54. Alla kändes omotiverade och verkade mest vilja få matchen överstökad. Antar att Steiners ville spara sig för maineventet och de andra bemödade sig inte med att göra mer än nödvändigt eftersom de ändå skulle förlora på under tre minuter. DUD

Rick berättade i sin RF-shoot att Konnan överskattar sin egen förmåga i ringen, är slarvig och tänker inte på sin motståndares säkerhet. Dessutom är han lat och Rick gillar honom bara inte. Låter lite som vad många andra säger om Rick.

- Tony intervjuar Horsemen (Arn Anderson & Barry Windham) som är redo för Doom. Arn är verkligen badass och får mig att tro på vartenda ord han säger. Hade han hotat mig från andra sida Atlanten hade jag swishat mina livs besparingar på fem röda för att slippa hans vrede.

10. Pat O'Connor Memorial Tournament, semifinal: Salman Hashimikov & Victor Zangiev vs. Great Muta & Mr. Saito.
Heyman är exalterad över detta "classic battle". Det är ingen röd tråd eller story utan bara en massa grepp som inte säljs eftersom alla måste "get their shit in" (tm HTM) innan Saito avslutar den ene med en Saito-suplex (vad annars?) efter 3:09. *

- Tony intervjuar Doom, där Teddy Long säger "jabroni", vilket möjligtvis gör sin WCW-debut. Jag vet att Freddie Blassie använde ordet långt före detta dock.

11. Bullrope: US-champ Stan Hansen vs. Lex Luger.
Titelmatch. Oh, goody, en Strap-match, det lär säkert få showen på rätt köl. Bra hetta. Enligt bildtexten är Hansen en mästare på "lariets" och JR noterar att matchen inte kan vinnas med "tags" (menade pinfall). Hansen stryper Lex en stund. Båda berättar spots precis framför kameran. Lex ser ut att vinna men när han rör fjärde hörnan däckas domaren av misstag. Vi får in en ny domare, Hansen clotheslinar Lex och rör hörnorna för vinst efter 10:12. Dock reverserar den förste domaren domslutet efter att den andre berättat hur det ligger till. Vilken soppa. Bra arbete av både Luger och Hansen dock. **

- JR intervjuar Luger, som ser ljust på framtiden.

12. Streetfight: NWA Tag-champs Doom vs. Barry Windham & Arn Anderson.
Titelmatch. De byggde upp detta till Doom vs. Ric Flair & Arn, men Flair behöves till Black Scorpion senare ikväll så Barry ersatte honom här. (Detta var något som byggdes upp tidigare under kvällen, men Meltzer rapporterade det flera veckor innan i WON.) Heyman räddar bytet genom att säga att kontraktet för matchen sa "Horsemen" mot Doom, det vill säga inte vilka medlemmar i Horsemen det gällde. Teddy Long är med in. Intensiv och stiff match där alla bladar. Barry superplexar Ron Simmons i matchens finaste spot. I slutet ser vi Simmons pinna Arn samtidigt som Barry pinnar Reed så det blir en draw efter 7:35. Alla fyra slåss efteråt för att fortsätta fejden på houseshows, så detta blev sista gången vi såg dem på TV/PPV. Stabil match. ***

13. Pat O'Connor Memorial Tournament, final: Steiner Brothers vs. Great Muta & Mr. Saito.
Jag vet inte om det var en så bra idé att boka denna precis efter Streetfighten. Hyfsad match, folk suplexar skiten ur varandra och Rick blir face-in-peril efter att Muta däckat honom med matchklockan. Het tag till Scott som rensar, innan Rick taggas in med en blind tag och sunset-flippar Saito för tre efter 10:54. Jim Herd gratulerar dem till vinsten och ger dem bucklan innan de drar en kort vinnarpromo. Ganska onödigt för Steiners att vinna turneringen eftersom de redan var US Tag-champs. Men det sätter upp flaggviftande vilket alltid funkar. **1/4

- Dags för Black Scorpion, som terroriserat Sting den senaste tiden och som lovat demaskera sig ikväll om Sting vinner. Från början var det Al Perez under masken, och jag har hört två olika versioner till varför det ändrades till Ric Flair. Den första är att Perez surnade till när han fick veta att han skulle förlora i payoffen (här) och därför inte ville spela karaktären längre. Det låter otroligt, han var aldrig ett namn för WCW-publiken så att de skulle låta en till synes helt okänd person avslöjas som Scorpion låter dumt, till och med för WCW. Dessutom skulle han gå miste om sköna PPV-pengar från årets största show. Den andra versionen är att de satte Perez under masken för att dra igång storyn, men att det skulle vara någon annan när väl demaskeringen skedde. När det var dags för payoffen visste inte Jim Herd vem han kunde/ville ha under masken så Ric sa "fuck it, I'll do it" (Tony Schiavones podcast #45, 2017-12-04), vilket låter troligare.

14. Cage: NWA World-champ Sting vs. Black Scorpion.
Titelmatch. Pinfall och submission gäller. Dick The Bruiser är gästdomare, ett jobb han gör oerhört dåligt i likhet med de flesta andra i den rollen; Han rör sig så långsamt att matchen tappar rytmen eftersom det tar lång tid för honom att lägga sig ner och räkna. Dessutom ligger intresset inte i vem som vinner utan i vem BS är. Heyman gör sig rolig över att Bruiser liknar Popeye. Det kommer in en drös andra Black Scorpions till ringside för att skapa mer mindgames med Sting. Svårbrottad match, Flair får ju inte avslöja sig så han tvingas lägga om brottningen helt vilket gör att det blir noll kemi mellan dem. Men tummen upp (eller ner, beroende på hur man ser det) för att Ric lyckas blada med två masker på sig. Flair gör en piledriver för ovanlighetens skull. Sting lyckas dra av masken men Flair har en mask till på sig. Flair kommer ur Scorpion Deathlock och Sting avslutar med en dålig bodypress för tre efter 18:32. *

Efteråt kommer de andra Black Scorpions in (sopor från tag-turneringen) innan Arn & Barry kutar in, men ett gäng babyfaces jämnar till dynamiken en smula innan Sting demaskerar BS som Ric Flair innan showen slutar. Bra hetta för slutminuterna men i övrigt en ganska tråkig match.

SLUTSATS: Jag skulle vilja dela upp showen i två olika delar; turneringen och vanliga matcher. De vanliga matcherna var mestadels okej, varken mer eller mindre. Streetfighten var galans bästa, men på ynka *** är det knappast någon bedrift. Turneringen var botten (se nedan) och producerade varken nya brottare eller bra matcher.

Att köra turneringar på PPV har nästan alltid visat sig vara en dålig idé, av samma skäl jag skrev om i Starrcade 89-recensionen; Folk håller igen i matcherna eftersom många ska brottas flera gånger samma kväll, samt att publikens reaktion blir mindre och mindre desto fler gånger de ser samma brottare. Har man sett samma team två/tre gånger samma kväll blir det inte lika exalterande att se dem igen, även om man gillar dem. Det enda etablerade teamet i turneringen var Steiners, och eftersom de representerade USA blev de naturligtvis automatiskt det teamet alla höll på, och gjorde alla andra teams till heels. Så i stort sett var det Steiners vs. en drös okända heels.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2018-02-19.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Sebbes hörna Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019