Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WCW-PPVs 1991

 
Skapa nytt ämne   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Sebbes hörna
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 23 feb 2018 13:45    Rubrik: WCW-PPVs 1991 Svara med citat

1. Clash of the Champions 14 - Dixie Dynamite (1991-01-30)

- Jim Ross & Dusty Rhodes kommenterar. Dusty hade precis kommit tillbaka från WWF (han gick sin sista WWF-match på Royal Rumble elva dagar innan detta) och genast fått boken i WCW igen. Rykten gör gällande att han bokade WCW redan när han var i WWF (tror Bruce Prichard nämnde i sin podd att han även bokade lite WWF medan han var i WCW, så det var tydligen inget ovanligt när det gällde Dusty).

1. WCW Tag-champs Doom vs. Sting & Lex Luger.
Nontitle. Basic match som mest handlade om att sätta upp Luger vs. Dan Spivey på WrestleWar. Facen dominerar innan Ron Simmons hotshottar Luger som blir face-in-peril. Tag till Sting som rensar. Spivey smyger i och ger sig på Lex - mitt framför ögonen på Sting som inte verkar bry sig nämnvärt - och Sting lyckas hålla båda Doom på avstånd innan domaren däckas av misstag, bumpar ut och ser hur Reed dumpar Sting över topprepet för DQ efter 7:48. Tre problem: 1. Sting såg Spivey attackera Luger utan att ingripa. 2. Onödigt ref-bump eftersom domaren vaknade direkt och det hade ingen som helst inverkan på resultatet. 3. Varför kunde inte Doom få vinna "rent" mot Sting medan Spivey slog ner Luger? Hela bokningen har Dustys fingeravtryck på sig. *1/2

- Missy Hyatt deklarerar att Tom Zenk blivit utvald till WCWs sexigaste brottare, och ni som lyssnar på Tony Schiavones podcast vet att han garanterat håller med om detta.

2. TV-champ Tom Zenk vs. Bobby Eaton.
Titelmatch. Zenk förlorade bältet till Arn Anderson på en TV-taping innan detta, men eftersom det inte visats på TV än är Zenk fortfarande champion här. Välkommen till WCW. Dusty hypar Zenks sexighet. Okej match, varken mer eller mindre. Dusty säger att hans mamma slog honom i huvudet med en sladd, vilket gjorde honom "dizzy-izzy" vilket på något sätt ska ha kopplingar till den här matchen. Zenk vinner med en backslide efter 7:08, men Eaton ser ut att kicka ut efter två. Whatever. **

- Alexandra York tänker avslöja York Foundations nya medlem lite senare ikväll. (Mike Rotunda lämnade hastigt förbundet kort före detta så de behövde nytt blod i grupperingen.)

3. Fabulous Freebirds vs. Alan Iron Eagle (Joe Gomez) & Tommy Rich.
Ren squash. Eagle fuckar upp några spots så Birds blir förbannade. Han taggar in Rich, men domaren såg inte taggen och motar ut Rich igen, varpå en dubbel DDT avslutar Eagle efter 5:52. NR

- Tony Schiavone intervjuar Paul Heyman inför hans armbrytning med Missy Hyatt senare ikväll, men Dusty avbryter får det att handla om sig själv och Heyman misslyckas med att hypa armbrytningen. Dusty är Dusty.

4. Sid Vicious vs. Joey Maggs.
Ren squash här också, Joey agerar flipperkula innan Sid avslutar med en powerbomb efter 1:12. Joey läggs på bår efteråt men Sid fortsätter misshandla honom. NR

- Tony intervjuar Sid, som är redo för WrestleWar.

5. Ricky Morton vs. Terrance Taylor.
Bra arbete av båda men det är ändå en tråkig face vs. face-match. Sedvanlig WCW-botch när Gary Michael Capetta introducerar Taylor som "nittiotalets mest datoriserade wrestler" redan innan Alexandra York kommer in för att rekrytera en ny person till sitt stall. Undrar vem av dem hon väljer. Rich missar dropkick, landar PÅ Taylor, och Taylor pinnar honom efter 8:30. Såg botchat ut och matchen i sig kändes framstressad. *1/2

- I matchen ovan hypar Dusty kvällens Scott Steiner vs. Ric Flair-match som "den bästa titelmatchen på TV någonsin" vilket är starkt sagt efter Flair-Steamboat från Clash VI. Men jag förstår förstås varför han säger så. (Jag brukar alltid skriva ner min tankar och åsikter innan jag kollar vad Meltzer har att säga om matcherna, och det slumpar sig så att han också nämnde Flair-Steamboat angående Dustys kommentar ovan. Känns som lågt hängande frukt eftersom det troligen är den bästa matchen WCW någonsin producerade.)

- Bill Apter ger Sting priset som årets wrestler. Årets wrestler blev en WCW-brottare, en ren slump förstås.

6. Ranger Ross vs. El Cubano (Fidel Sierra).
Oh, goody. JR noterar att Ranger Ross är en bra förebild för våra unga. Fem år senare åkte han dit för väpnat rån så jag vet inte riktigt. Tråkig match. Cubano dominerar men missar kneedrop och Ross avslutar med en sunset-flip efter 3:05. Detta var naturligtvis kvällens patriotmatch eftersom USA var i krig vilket WCW, precis som WWF, ville utnyttja. DUD

7. Renegade Warriors vs. Arn Anderson & Barry Windham.
Arn "är TV-champ" men har naturligtvis inget bälte med sig in. KUl liten match, Horsemen får indianerna (JR kallar dem så!) att se bättre ut än vad de har gjort hittills. Bakifrån ser Barry ut som Dustin Rhodes, vilket är intressant eftersom de kom att bli bästa vänner lite efter detta. Horsemen bearbetar Chris en stund och gör det underhållande hela tiden. Dock botchar de en spot där Chris ska blockera Arns Vader-splash i den vanliga spotten, men får inte upp knäna riktigt så Arn verkar fundera på om han ska sälja det eller inte. Han väljer att sälja. Tag till Mark som rensar, det blir kaos och Barry avslutar den ena med en superplex så Arn pinnar honom efter 7:30. Önskar att Barry & Arn hade taggat längre än de gjorde eftersom de var ett väldigt bra team. **1/2

- Clips av Stan Hansen vs. Vader i Japan, och intervju med Hansen som skriker ut otrevligheter han tänker göra mot Vader på WrestleWar.

8. Brian Pillman vs. Buddy Lee Parker.
Ren uppvisning för Pillman. Dusty namedroppar Teil och Cody (dotter och son) vilket måste vara en av de första gångerna Cody, fem år här, nämns på TV. Pillman avslutar med en bodypress efter 3:19. 1/2*

9. Armbrytning Missy Hyatt vs. Paul Heyman.
Country-DJn (det måste vara första gången jag hört den termen) Rhubarb Jones är MC. Vad är det för jävla namn? Enligt Wiki var han ring-announcer för WCW och dog förra året. Missy visar behagen så Heyman tappar fokus och förlorar ett par sekunder in i "matchen". Inget vidare segment men det var över tillräckligt fort för att inte hinna tråka ut någon. NR

- Clips av när Horsemen festar med Lawrence Taylor. Jag visste inte att han var i WCW innan han var i WWF fyra år efter detta. Mike Rotunda syns i bakgrunden här, men lämnade förbundet innan detta.

10. WCW World-champ Ric Flair vs. Scott Steiner.
Titelmatch. Rick är med in. El Gigante och Hiro Matsuda introduceras för att hypa WCW/New Japan Supershow, där vinnaren av den här matchen (den som är champion) möter Tatsumi Fujinami. Det kanske låter konstigt, men även om Flair gör sitt yttersta för att få över Scott som en trovärdig utmanare blir matchen ganska platt. De har helt olika stilar, Flair kör mer storylinesbetonade matcher medan Scott brukar vara mer fysisk och suplexa skiten ur folk, något han inte får visa upp här. Istället blir det en ren Flair-match, och även om det vanligtvis inte brukar vara något negativt kom denna aldrig riktigt igång. Scott verkade dessutom tappa orken efter ungefär halva matchen, antagligen för att han är van vid tag-matcher. De gör några klumpiga spots, bland annat ska båda tumla ut efter att Scott gjort en Cactus-clothesline, men följer inte med så han får självmant hoppa ut efteråt. Såg fejk ut. Flair bearbetar benet en stund. Scott gör comeback och sätter upp för en Frankensteiner... men gör en sleeper istället. Tiden börjar rinna ut och han utför en belly-to-belly men matchen blåses av (efter 21:42) innan domaren hinner räkna pinfallet, som troligen inte avslutat matchen ändå. Jag hade betydligt högre förväntningar här än vad som levererades. **

SLUTSATS: Som de flesta andra Clashes handlar det om att hypa en kommande PPV - i det här fallet WrestleWar och supershowen - och det lyckas de med bravur här. Matcherna i sig är kanske inte så upphetsande men uppvisningsmatcherna hölls korta och armbrytningen var över innan de ens hann igång så den drog inte ner kvalitén. Helt okej show.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-02-23.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 15 jan 2019 14:52, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 25 feb 2018 16:39    Rubrik: Svara med citat

2. WrestleWar 1991 (1991-02-24)

- Första WCW-galan utan NWA!

- Jim Ross & Dusty Rhodes kommenterar. Dusty fick mycket intern kritik efter kommenteringen på Clash 14 där han ansågs mest få över sig själv än brottarna, så här är han betydligt mer lågmäld. Även om jag gillar over-the-top-Dusty mer än den sansade förstår jag kritiken, det är ju brottarna och matcherna som ska hamna i centrum, inte kommentatorn själv.

- Eddie Guerrero gick en dark match här (Eddie & Ultraman slog de för mig helt okända Huichol & Rudy Boy) vilket blev Eddies andra WCW-match, efter en jobbermatch mot Terry Funk 1989 som finns på WWEN.

1. WCW Six-Man-Tag-champs Ricky Morton, Tommy Rich & Junkyard Dog vs. State Patrol & Big Cat.
Titelmatch. Sexmanna-bältet infördes veckan innan (JYD, Rich & Morton blev de första mästarna) och avskaffades i december samma år. Vi börjar lustigt nog med Dog vs. Cat. Matchen följer ingen direkt röd tråd och det tar en stund innan Morton blir face-in-peril. Tempofylld match hela vägen dock, utan att något är speciellt minnesvärt. Tag till JYD som rensar. Powerslam på Buddy Lee Parker ser ut att avsluta men Big Cat avbryter och Morton täcker en av State Patrol (som om det kvittar vem) för tre istället efter 9:55. Helt acceptabel match, även om det är svårt att engagera sig i en titelmatch med jobbers. **

- Tony Schiavone intervjuar Terrence Taylor & Alexandra York, vars dator räknat ut att Taylor kommer besegra Tom Zenk på mindre än 15:28 ikväll.

2. Brad Armstrong vs. Bobby Eaton.
Välbrottad match. JR noterar att Brads bror är marinsoldat i Kuwaitkriget, och den brodern känner vi förstås idag som Road Dogg. Både Jason Hervey och Great Muta är i publiken, den sistnämnda för att han ska möta Sting i Japan lite senare. Dusty har bra koll genom att fråga "Am I going to Japan?". Han lovar att bjuda JR på sushi om båda ska dit, men JR säger att i Oklahoma använder man sushi som bete. Vi hade en match här någonstans också, ja. Eaton vinner med sin Alabama Jam efter 12:51. Bra match. ***

3. Itsuki Yamazaki & Mami Kitamura vs. Miki Handa & Miss A.
Första tjejmatchen på WCW-PPV. Bra arbete från alla men samtliga är helt okända, både för mig, publiken och kommentatorerna som mest försöker hålla reda på vem som är vem. Yamazaki avslutar Miss A med en victory-roll efter 6:48. Matchen hade nog funkat bättre med bättre förutsättningar. *1/2

4. Dustin Rhodes vs. Buddy Landel.
Stor kväll för Dustin; inte nog med att han gör sin PPV-debut i WCW, han träffade dessutom sin blivande hustru (Alexandra York/Terri Runnels) samma kväll (källa: hans första RF-shoot). Det måste vara någon slags rekord att PPV-debutera i WCW bara 36 dagar efter PPV-debuten i WWF (Royal Rumble). Storyn i matchen är att Buddy är den rutinerade ringräven medan Dustin är naiv och lite för övrig. Intressant med Dusty på color där han inte försöker överdriva Dustins hype. Bra story, tyvärr var Dustin långt ifrån polerad här vilket märks i och med några små misstag från hans sida. Bland annat en irish-whip som han lyckas botcha men Buddy är så rutinerad att han snabbt får matchen på rätt köl igen. Dustin gör clothesline ut, gör press-slam in och avslutar med bulldog efter 6:33. *

- JR skickar över till Tony som skickar över till Missy som misslyckas med att intervjua Stan Hansen eftersom han bara skriker, och hon skickar tillbaka till Tony igen.

5. Young Pistols (Steve Armstrong & Tracy Smothers) vs. Royal Family (Jack Victory & Rip Morgan).
Okej match rent tekniskt, men det blixtrar aldrig till och publiken känns måttligt roade. JR försöker reda ut vem som är vem av Young Pistols, och när han förvirrar in Brad Armstrong i diskussionen får han nästan en stroke. Hetta på Steve, tag till Tracy som rensar innan det blir kaos. En dubbel suplex på Tracy blockeras av en dropkick från Steve, och Tracy pinnar Victory efter 12:04. Inte dålig, bara platt. *1/2

- Tony intervjuar Freebirds nya manager DDP när Teddy Long avbryter för tjafs för att hypa Tag-titelmatchen senare ikväll.

6. No DQ: Tom Zenk vs. Terry Taylor.
Alexandra York är med in. Storyn är att båda har en DQ-vinst i bagaget mot den andre för att motivera No DQ här. Dock gör de knappt något för att behöva den stipulationen eftersom det i stort sett är en vanlig match. Taylor stryper honom med en sladd efter sex minuter. Zenk gör en bodypress men York distraherar domaren och Taylor rullar upp honom med en näve tights för tre efter 11:00. York går in i ringen efteråt så pass tidigt att det avslöjar att Taylor kommer vinna där, annars hade hon hållit sig på utsidan. *

Taylor berättade i en shoot från 2001 att Zenk är en bra kille, men var avundsjuk på honom för att Zenk hade en bra kropp och lyckades hålla sig undan "the bullshit politics".

- Paul Heyman, iklädd poncho och sombrero, intervjuar El Gigante. Eller rättare sagt pratar ner Gigante hela tiden och när Gigante väl svarar förstår inte Heyman vad han säger. Paul lappar till honom varpå Gigante bodyslammar honom för att avsluta segmentet. Det låter inte som något vidare segment men faktum är att hittills har WCW bokat Gigante ypperligt. Inga långa matcher eller långa promos/intervju som avslöjas han limiteringar, tvärtom håller de honom stark med att inte boka honom ofta, och när de väl bokade honom var det i korta matcher och/eller tag-matcher där han fick skina, och intervjuerna hölls korta såvitt jag minns. Han var ingen superwrestler på något sätt men WCW visste, i alla fall i början, hur de skulle boka honom utan att dra bort ridån och visa hans svagheter direkt.

- Tony intervjuar Hiro Matsuda med Great Muta, där de hypar Sting vs. Muta i Japan några veckor efter detta.

7. Stan Hansen vs. Vader.
Stiff match som börjar intensivt och men båda vevar på så hårt att de tappar orken efter tre minuter. Mer slagsmål än match, som väntat. De använder en sorts låda de hittar vid ringside, några stolar och trappan som vapen och till slut får domaren nog och diskar båda efter 6:21. De slåss hela vägen backstage efteråt. Jag vet inte om tanken var att sätta upp en stor returmatch med tanke på resultatet, men de skulle bara mötas i några houseshow-matcher (som också slutade med D-DQ/DQ) innan fejden rann ut i sanden. **1/4

8. US-champ Lex Luger vs. Dan Spivey.
Titelmatch. Bra match, Spivey var en riktig arbetshäst här och Luger var motiverad som vanligt. Han missar en charge och bumpar över i andra ringen i en bra spot. Spivey bearbetar nacken och gör en tjusig flying elbow för två. Luger Hulkar upp efter en piledriver och påbörjar comebacken. Han klättrar, Spivey slammar ner honom från hörnan men Luger håller fast i honom och rullar vidare för en rollup efter 12:55. För att vara första gången någonsin de möttes var det en imponerande uppvisning. Dusty går ännu längre och kallar den en av de bästa matcherna han någonsin har sett. ***1/2

- Nikita Koloff och Grizzly Smith (Jakes Roberts far) ska överlämna det nya US-bältet till Luger, men Nikita vänder heel och däckar honom med det istället för att sätta upp en titelmatch. Dock blev detta en ren houseshow-fejd.

9. WCW Tag-champs Doom vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Titelmatch. De två framtida HOF-brottarna DDP och Teddy Long är med in, och DDP introducerar Big Daddy Dink (Oliver Humperdink) som Birds nya manager eftersom han själv är upptagen med Diamond Stud. Steiners hade redan vunnit Tag-bältena från Birds på en TV-taping innan detta, alltså redan INNAN Birds själva vunnit dem. Så de förlorade dem innan de vann dem vilket betyder att de hade bältena i minus elva dagar. Kul liten match. Hetta på Jimmy, dock ingen het tag. Butch Reed sätter upp för ett slag med knogjärnet på Hayes, men han duckar och Ron Simmons träffas istället och Garvin täcker honom för tre efter 6:57. Reed däckar Simmons efteråt (igen) för att göra splittringen officiell. **1/4

- JR & Dusty intervjuar en tolvårig pojke som vunnit något sorts lotteri, och JR undrar vilket som är hans favorit-team i WarGames. Pojken: "Doom." Jupp, han får en fråga och lyckas missförstå den. JR replikerar snabbt att de inte lär vara ett team så länge till. Så först missförstår han frågan och säger han ett team som precis splittrades. Underbart.

10. WarGames: Sting, Brian Pillman & Steiner Brothers vs. Ric Flair, Barry Windham, Larry Zbyszko & Sid Vicious.
Larry Z ersätter Arn Anderson, som är med in. Väldigt intensiv och stiff match som kändes mer äkta än det mesta i wrestling. Inga fancy moves, inga tjusiga spots eller onödiga stunttricks; detta var mer ett regelrätt slagsmål än en wrestlingmatch. Dessutom med en väldigt bra hetta genom hela matchen. Tony Schiavone sa i sin podcast att han inte gillade att man bara kunde vinna via submission eftersom det tar bort dramatiken av ett pinfall, vilket jag håller med om till fullo.

Pillman och Windham börjar. Storyn är att Horsemen attackerade och skadade Pillman innan matchen så det var inte ens säkert att han var frisk nog att delta (kayfabe såklart), men han insisterade på att inte bara delta utan även börja matchen för sitt team. Pillman dominerar och Barry bladar. Flair är #3. Sting är #4. Zbyszko är #5. Rick är #6. Flair bladar. Oväntat. Inte att han bladade utan att det dröjde såhär länge. Sid är #7. Scott är #8. Sid och Rick sätter upp för en spot där Rick ska vända en irish-whip så Scott clotheslinar Sid, men de pratar alldeles för högt och kameramannen fokuserar alldeles för mycket på dem, så man hör dem konversera. Sid: "Is he coming?" Rick: "Yeah!" Sid: "Let's go!" Och så gör de spotten. En stund senare säger Sid åt Pillman att sätta honom i en figure-four, så tydligt att halva arenan (nåja) kunde höra det. Scott och Barry botchar en DDT varpå JR räddar med att "Barry blockerade den". Nej, JR, de fuckade upp. Avslutningen är att Sid powerbombar Pillman två gånger, men första gången får han inte upp honom tillräckligt så han släpper ner honom på nacken. Han lutar sig ner och checkar så han är okej innan han gör en andra powerbomb, dock ser han till att Pillman landar bättre den här gången. El Gigante kutar in och bär ut den skadade Pillman, och submittar åt honom så Horsemen vinner efter 22:06.

Pillman skadade nacken på riktigt i den missade powerbomben, dock slutade matchen exakt som planerat. Sid sa i sin RF-shoot från 1998 att han inte ser vad problemet är med spotten utan att den "såg bra ut i TV" vilket var märkligt sagt i sammanhanget. Nu har jag mest rabblat upp botches från matchen MEN det var en fantastiskt intensiv och engagerande match med bra tempo hela vägen. ****1/4

Övrigt: En användare på KayfabeMemories var på den här galan live, och sa att ljudet var så dåligt att man knappt hörde vad som sades. Det var så lite folk i arenan att många fick byta sida så det skulle se bättre ut på TV. Att köra två ringar gjorde det svårt att se varannan match (de skiftade ring efter varje match) och själva WarGames var svår att följa, dels för buren i sig och dels för att spotlighten i taket blänkte mot buren.

SLUTSATS: Stabil gala, men Liger-Spivey och WarGames är de enda matcherna jag skulle vilja rekommendera. Resten var antingen stabilt eller sämre, och inget direkt minnesvärt.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-02-25. Majoriteten av recensionen skrevs 24/2, det vill säga på dagen 27 år efter galan gick live.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 18 mar 2018 02:33, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 01 mar 2018 22:51    Rubrik: Svara med citat

3. Superbrawl 1991 (1991-05-19)

- JR & Dusty kommenterar.

1. US Tag-title: Young Pistols (Steve Armstrong & Tracy Smothers) vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Titelmatch. DDP och Big Daddy Dink är med in. Brad Armstrong kommer in och tjafsar med BDD innan domaren skickar ut båda två från ringside. Småkul liten match, men det känns som att de möts på varenda gala. Bra arbete av alla och publiken är het, även om stora delar av arenan ser folktom ut. Hetta på Tracy, tag till Steve som rensar innan det blir det vanliga kaoset. Ref-bump och en maskerad lirare vid namn Fantasia (skulle senare demaskeras som Brad Armstrong) dundrar in och attackerar Young Pistols med clotheslines och DDTs så Hayes kan pinna Tracy för tre efter 10:20. **1/2

2. Ricky Morton vs. Dan Spivey.
Bra David vs. Goliat-match där Morton sålde bra för Spivey, men Spivey fick Morton att se bra ut inledningsvis. Spivey avslutar med en powerbomb efter 3:12. *

- Tony Schiavone intervjuar Missy Hyatt, som är återställd efter Stan Hansen utbrott på WrestleWar och kommer fortsätta intervjua folk backstage. Tom Zenk är också här så vi ska veta att han fortfarande är i förbundet även om han är skadad.

3. Tommy Rich vs. Nikita Koloff.
Koloff rör sig konstigt. Han är stor och till synes orubblig, men när Rich slår honom säljer han genom att slänga sig lätt som en fjäder. Inte dåligt, känns bara konstigt. Han avslutar med sin Russian Sickle (clothesline) efter 4:07. 1/2*

- Tony intervjuar den debuterande Johnny B Badd, som har Teddy Long som manager.

4. Dustin Rhodes vs. Terrance Taylor.
Alexandra York och Mr. Hughes är med in. Bra liten match, men i vanlig ordning överskattar jag nog Dustins matcher eftersom jag är ett stort fan. De botchar några spots men i övrigt är det en välbrottad match. Bra hantverk från båda, även från Dustin som är i början av karriären. Inte minst rör han sig fantastiskt, speciellt med tanke på sin storlek och hans icke direkt jätteatletiska kropp. Taylor har färgat håret svart vilket jag tycker ser betydligt bättre ut än blont eftersom han ser ut som en helt annan människa än cock-a-doodle-doo-mannen. Dustin ser ut att ta hem matchen med en bulldog, men York distraherar domaren. Hughes svingar med sin handske men träffar Taylor istället så Dustin kan pinna honom efter 8:06. Dusty kan inte dölja sin stolthet över Dustin efteråt, vilket var en fin liten touch. **1/4

5. Big Josh vs. Black Bart.
Bart ersätter Larry Zbyszko på grund av knäskada. Big Josh är Matt Borne, som blev Doink året efter detta. Här kommer han in med två björnar (!) för att framhäva sin gimmick som skogshuggare. Publiken är djupt oengagerad och sitter och pratar med varandra istället för att fokusera på matchen innan Josh avslutar med en splash (den som hette Whoopie Cushion när han var Doink) efter 3:46. DUD

- Paul Heyman intervjuar Stan Hansen. Micken vill inte funka så det hörs knappt vad de säger, men Hansen hotar alla babyfacen i allmänhet och Dustin Rhodes i synnerhet (en match som aldrig blev av).

6. Oz vs. Tim Parker.
Oz är förstås Kevin Nash i ännu en misslyckad gimmick som syftar på karaktären i Trollkarlen från Oz. Med den skillnaden att han hade grått skägg och hår här. Ren squash. Oz skickar upp honom i e snurrande powerslam för tre efter 0:29. Folk vet inte hur de ska reagera alls. Parker gick bara en handfull matcher i sin karriär (CageMatch säger 38 stycken) och detta blev hans tredje sista. NR

- Backstage: Missy smyger in i herrarnas omklädningsrum där hon hittar Stan Hansen i duschen, och tydligen duschar man med kalsongerna på i Texas. Och behöver han verkligen duscha efter en intervju? Jag antar att det rann tuggtobak längs hela magen efteråt. Nåväl, Hansen tar snabbt på sig cowboyhatten så han inte känner sig naken innan han smiskar Missy på rumpan. Detta var en sorts "parodi" på en incident med sportjournalisten Lisa Olson som blev sexuellt trakasserad i New England Patriots omklädningsrum 1990 som tydligen blev en stor story jag inte kände till innan jag kollade upp det nu.

7. Taped Fist: Brian Pillman vs. Barry Windham.
Bra men den kändes lite framstressad. Båda bladar tidigt. Barry klättrar men blir dropkickad och bumpar ut. Pillman dyker efter och bumpar därefter in i staketet. Barry lowblowar honom och avslutar med en superplex efter 6:09. **3/4

- DDP säger "are we live?" med normal samtalston innan han drar igång sitt intro för Diamond Stud (Scott Hall), som gör sin WCW-debut. Stud är nästan Razor Ramon, samma agerande, samma frisyr och tandpetare i käften.

8. Stretcher-match: El Gigante vs. Sid Vicious.
Denna blev utsedd till årets sämsta match av RSPW. Av någon anledning skippar de gimmick-matchen och kör en vanlig match, även om Gigante tar med sig båren in. Sid vevar loss, Gigante clotheslinar ner honom innan Sid sparkar loss. Gigante blockerar en charge och avslutar med The Claw efter 2:12. Meltzer: "It was like watching two blind men trying to wrestle one another." Kevin Sullivan och One Mang Gang attackerar efteråt men Gigante håller dem på avstånd. Han bodyslammar OMG på båren och Kevin håller hjälpsamt tag i båren för att stabilisera den så spotten går som planerat. Till slut kastar Sullivan puder i nyllet på Gigante innan fulingarna bailar. Många sågar denna med fotknölarna men jag har inga problem med den. Den hölls väldigt, väldigt tight och kort så de inte skulle hinna fucka upp så mycket. Den kunde varit betydligt värre om den hade fått fortsätta några minuter till, så helt rätt bokad. DUD

Enligt Meltzer tvingades WCW hota Sid med att inte släppa honom till WWF i förtid om han inte jobbade här, och då skulle han behöva vänta till 5e september när kontraktet gick ut. Men för säkerhets skull hade WCW en backup-plan med Gigante vs. OMG här om utifall Sid inte skulle dyka upp. Detta blev dessutom Sids sista WCW-match den vändan innan comebacken 1993.

9. Cage: Ron Simmons vs. Butch Reed.
Denna visades på TV3 i ett av deras första WCW-program. Teddy Long (Reeds manager) hänger i en liten bur ovanför ringen. Ganska tråkig match, Ron blöder direkt när han skickas in i buren. Lång heatsegment på Ron, som passar på att prata spots som kameran plockar upp. Ingen hetta alls, publiken bryr sig inte. Ron gör comeback till en artig pop. Long skickar ner en kedja som Reed tänker använda som vapen, men Ron duckar och spinebustar honom för tre efter 9:39. Inte dålig, bara tråkig. Detta blev i princip sista rycket för Reed i WCW. *

10. WCW Tag-champs Steiner Brothers vs. Sting & Lex Luger.
Titelmatch. Väldigt bra match som räknas som en av samtliga inblandades bästa, och blev även vald till årets bästa match av PWI. Jag håller helt klart med om att det är en väldigt bra match, men årets bästa? Bra tempo rakt igenom, tyvärr missar de en del och verkar i många fall mest måna om att "get their shit in". Dock har samtliga arbetsskorna på sig, speciellt Rick som säljer mer än vanligt. Nikita Koloff kutar in för att däcka Luger med kedjan, men Sting drar undan honom och träffas istället så Scott pinnar honom efter 11:09 (Scott såg naturligtvis inte Koloffs attack). Artig men avslagen pop för slutet, och Sting slåss med Koloff ut ur arenan. ****

11. TV-champ Arn Anderson vs. Bobby Eaton.
Titelmatch. Tufft läge att bokas mellan en väldigt bra tag-match och maineventet, och även om det är två bra brottare är det svårt att hålla uppe publikens intresse här. JR säger att wrestling är "mänskligt schack". Gäller det även tvärtom? Att man kan peta motståndaren i ögat innan man sätter ut sin redan förlorade dam på brädet? Arn bearbetar benet en stund vilket är matchens story. Pillman och Windham dundrar in och distraherar så Eaton avslutar med Alabama Jam efter 11:50. De försökte, men båda är tag-brottare och borde bokas som sådana. **

12. WCW World-champ Ric Flair vs. NWA World-champ Tatsumi Fujinami.
Titelmatch. Returmatch från Tokyo men grejen med bältena är så invecklade och ointressant att jag skippar det och nöjer mig med att bara Flairs bälte är på spel. Värt att notera är att vi har en japansk huvuddomare (Tiger Hattori) medan Bill Alfonso står vid ringside, oklart varför de har delat upp det så. Matchen har både sina positiva och negativa sidor; de positiva är att det är bra brottning mellan varven, båda känns motiverade och speciellt Flair ger allt han har. Det negativa är att publiken är totalt ointresserade och mest sitter med armarna i kors, samt att Flair och Fujinami har grova problem med kommunikationen. De missar flera spots av det här skälet, bland annat går Flair för en Oklahoma-roll där Fujinami står kvar på alla fyra och vilar istället för att gå med i greppet, vilket får Ric att se dålig ut. En spot som ska dumpa Flair utanför ringen botchas så de gör om den direkt efter. Flair botchar sin Flair-flip (sätter han den var tionde gång i karriären är det högt räknat) och han knuffar undan domaren för att kunna göra sitt teaterdyk. Det blir rätt komiskt när Ric går för sin "klättra upp och bli nerslammad"-spot och bokstavligen tvingas föra Fujinamis hand mot sitt bröst för att han ska kunna ha ett ordentligt grepp om honom, allt medan han pratar i vanlig samtalston för att förklara spotten. Dessutom brottas Ric som heel, men mot en ganska okänd motståndare (källa: publikens ointresse) är han klart babyface. Nog med negativitet. Båda gör hårda chops. Den japanska domaren sänks, Flair rullar upp Fujinami och Alfonso kutar in och räknar till tre efter 18:39. Publiken chantar "BULLSHIT, BULLSHIT" efteråt men tanken var att hålla Flair heel efter matchen för att kunna bygga vidare på sina vanliga storylines när samarbetet med NJPW var över för den här gången. ***

Detta blev Rics sista WCW-PPV den här vändan eftersom han gick över till WWF några månader efter detta.

SLUTSATS: Ingen dålig gala men med en hel drös jobbermatcher kändes detta mer som en Clash än en PPV. En debut hade väl funkat men här fick vi både Badd, Oz och Stud. Första halvan, förutom öppningsmatchen, kändes mer eller mindre som utfyllnad. Steiners/Sting/Luger var förstås bäst men även mainet var värt att se. Dock räcker det inte mer än till en svag tumme i mitten.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-01.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 02 mar 2018 16:55    Rubrik: Svara med citat

4. Clash of the Champions 15 - Knocksville USA (1991-06-12)

- JR & Tony Schiavone kommenterar.

1. Tom Zenk & Young Pistols vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin, Michael Hayes & Badstreet).
Välkommen till match 7.284 i deras Best of 10.000-serie. Badstreet är Brad Armstrong. DDP, Kimberly och Big Daddy Dink är med in. BDD måste varit en inspiration till Bobby Elvis i Sons of Anarchy, och när jag googlade det för skojs skull läste jag att seriens skapare Kurt Sutter bråkar på twitter med Erich Bischoff och Jason Hervey om deras reality-såpa. Yep, ännu en Pistols vs. Birds-match, men denna hinner knappt komma igång innan babyfacen avslutar med trippla sunset-flips efter 4:43. **

2. Oz vs. Johnny Rich.
Johnny är Tommys kusin. Grand Wizard är med Oz in, dock vet jag inte vem som gömmer sig bakom masken. Dave Meltzer nämner inget heller. Tony försöker bygga upp Rich med att han är en före detta Tag-champion i ett "regionalt förbund", men det hjälper nog föga för TV-publiken som ser honom losa till en spinning slam efter 1:28. Ren squash förstås. NR

- Video för PN News. Jag vet inte vem som hade sämst gimmick; PN News eller hans shoot-kusin Mantaur.

3. Big Josh vs. Dan Spivey.
Framtida Doink vs. framtida Waylon Mercy, en parning vi faktiskt fick på RAW men då var det Ray Apollo som spelade Doink. Ganska okej match tills Kevin Sullivan kommer in (Josh fejdar med hans adept Black Blood). Josh tar sats mot repen precis där Sullivan står med sin krycka så naturligtvis slår han sönder kryckan över ryggen på honom så Spivey kan avsluta med en german-suplex efter 2:49. Det såg väldigt fånigt ut att Josh medvetet tog sats mot repen just där Sullivan stod, det ger karaktären IQ-Kamala. *

- WCWs Topp Tio ser Steve Austin som #10, medan både One Man Gang och El Gigante är rankade över honom. Inget konstigt för 1991, men ändå lite roligt.

- Paul Heyman intervjuar Jason Hervey om hans relation med Missy Hyatt, men pratar bara ner henne så Jason går iväg men däckas av Heymans mobiltelefon. Bra spot som såg riktigt bra ut. Missy kutar till Jasons undsättning för att fortsätta sin fejd med Heyman. Känns ganska omvänt att en tjej slåss för sin killes heder. Görlpower!

4. Dustin Rhodes vs. Terrance Taylor.
Alexandra York och Mr. Hughes är med in. Ganska kort match, som mest handlade om Ricky Mortons heelturn. Sorry för spoilern. Dustin gör sin bulldog men Hughes distraherar domaren. Morton kutar in, till synes till Dustins undsättning, och Hughes slår till Dustin för DQ efter 4:26. Morton vänder heel genom att attackera Dustin. De behövde göra något med Ricky eftersom Robert Gibson var skadad och hans facestint hade slutat fungera eftersom han inte var trovärdig i singel. Big Josh räddar Dustin efteråt. 1/2*

5. Sting vs. Nikita Koloff.
Het och intensiv match inledningsvis men den tappar drastiskt i tempo någon minut in och återhämtade sig aldrig. 80% av matchen består av att Koloff går runt Sting och ser arg ut. Han no-säljer en piledriver ala Road Warrior Hawk innan han får två med en Tombstone. Sting reverserar en andra, fintar Russian Sickle och rullar upp honom för tre efter 9:32 för att hålla fejden vid liv. **

- PN News och Salt-N-Pepa rappar/dansar innan Johnny B Badd med Teddy Long avbryter och Teddy utmanar PN News å Badds vägnar. News är mer Markoolio än Eminem och detta var ett riktigt pinsamt segment som Salt-N-Pepa måste ångrat de slällde upp på.

6. Loser Leaves Town: Brian Pillman & El Gigante vs. Barry Windham & Arn Anderson.
Såvitt jag tolkar det är den den som pinnas/submittas som måste lämna (vilket ställer frågan vad som händer vid en dubbel DQ eller liknande). Kort match, Gigante hålls utanför ringen och gör minsta möjliga under hela matchen vilket är en bra idé. Pillman sköter brottningen och de gör den kända Snuka/Andre-spotten med flying big splash på axlarna. Pillman klättrar i hörnan, Barry fäller honom och avslutar med en spark i huvudet efter 3:08. Detta bokades för att Pillman skulle komma tillbaka maskerad som Yellow Dog, en Dusty Rhodes-gimmick. Pillman, Arn och Windham i en match på tre minuter? 1/4*

7. IWGP Tag-champs Steiner Brothers vs. Hiroshi Hase & Masa Chono.
Titelmatch. Jag gillar hur Steiners kallas för "most awesome team" i promotexten inför matchen. Bra match, dessutom den stiffaste jag har sett på bra länge. Alla fyra lägger verkligen kraft bakom sina slag/sparkar, speciellt Chono som sparkar Rick HÅRT i huvudet upprepade gånger och Rick vägrar ge sig. Finaste spotten är Hases dragon-suplex på Scott men jag skulle inte vilja påstå att något såg dåligt ut. Det blir kaos och Scott avslutar Hase med en Frankensteiner efter 8:14. Av någon anledning blir kvalitén på både bild och ljud drastiskt sämre precis i slutet av matchen på WWEN-versionen. 1:11:50 är bilden bra, 1:11:53 blir det dålig VHS-kopia-kvalité, men sen rättar det till sig igen till nästa segment. Nåväl, Hardliners (Dick Murdoch & Dick Slater) attackerar Steiners efteråt för att sätta upp en fejd, men Scott skadades sina biceps i en Battle Royal kort efter detta så han var borta en längre tid, och ersattes i fejden av Tom Zenk. Nej, allvar. ***

8. Diamond Stud vs. Tommy Rich.
DDP är med Stud in. Det är flera personer som tagit äran åt sig för Scott Halls kasta-tandpetare-mot-kameran-spot, bland annat Bobby Heenan som tipsade Scott Hall om det i början av sin WWE-karriär året efter detta. Men redan här gör han spotten, och det känns inte som engångsgrej eftersom kameran fokuserar på det så uppenbarligen var det planerat. Stud gör i princip en Ramon-match här, förutom att han gör en Vader-splash (som träffar knän i vanlig ordning, lex Arn Anderson), i övrigt är det en karbonkopia av sina senare jobbermatcher som Ramon. Diamond Deathdrop (Razor's Edge) avslutar efter 1:59. NR

- Vi har prisutdelningen av en workad Sting-look-a-like-tävling, som vinns av ett tolvårigt fan (IRL Kevin Sullivans son Ben). Hans mamma (och Kevins dåvarande fru) är också med här. Sting gratulerar honom men Nikita Koloff attackerar honom för att fortsätta fejden. Varför då låta Sting vinna rent på TV om fejden ändå skulle fortsätta?

9. US-champ Lex Luger vs. Great Muta.
Nontitle, men vinnaren får en titelmatch om WCW-bältet på Great American Bash. Alldeles för kort för att de ska kunna göra en bra match, men de försökte i alla fall trycka in så mycket de kunde på sina tre och fyrtiotre. Muta står för kvällens finaste spot när han missar en handspring-elbow och bumpar ut. Luger blockerar hans mist genom att blunda och sätta armen framför sig, och avslutar honom med en powerslam efter 3:43. Ingen toppmatch (det hanns inte med) men att Meltzer gav den DUD förstår jag inte. **

10. Steve Austin vs. Joey Maggs.
Lady Blossom, Austins fru, är med honom in här. Han har glittrig rock och långt blont hår, vilket för tankarna till HHH i WCW konstigt nog. Austin hade redan hunnit vinna TV-bältet från Bobby Eaton innan detta, men det visades inte förrän två veckor efter så han är bälteslös här. Eller ja, i videon innan matchen har han bältet på sig i en sedvanlig fuckup av WCW. Kort match, Stungun (hotshot) avslutar efter 0:25. NR

- York Foundation introducerar Ricky Morton som nya medlemmen, vilket inte kommer som en chock fö någon. Robert Gibson ifrågasätter hans heelturn men blir nerslagen som tack, men Dustin Rhodes räddar.

11. 2/3 Falls: WCW World-champ Ric Flair vs. Bobby Eaton.
Titelmatch. Promoskylten för matchen säger att Ric har "syled and profiled", inget säger mainevent i WCW som ett stavfel. Bra match dock, både Ric och bokningen i sig gör ett utomordentligt arbete med att få över Eaton som en värdig utmanare, men tyvärr skulle han sjunka i rankingen igen direkt efter detta. Tyvärr, för han var en väldigt bra wrestler. Matchen kändes tyvärr framstressad, men jag förstår problematiken. Att göra en lång TV-match, speciellt där han säger åt fansen redan innan att den kommer pågå under flera fall, är svårt eftersom de kan byta kanal för att återvända en stund senare utan att egentligen missa något vitalt. Att sätta en sådan här match gör sig bättre på PPV där folk redan har betalat för matchen innan den börjar, och därmed behöver man inte hålla kvar tittarna på samma sätt, men samtidigt är Eaton inget stort namn som hade sålt speciellt många PPV-köp. Så det är en knivig situation.

Första fallet: En gammal tant vid ringside står upp och skriker på domaren mellan varven och verkar riktigt upprörd under stora delar av matchen, tänk att kunna känna så stark för en wrestlingmatch. Eaton lyckas ta hem första fallet med Alabama Jam efter 9:45.

Andra fallet: Det är trettio sekunders vila mellan fallen, men JR tror inte det räcker för Flair. Eaton går för en andra Alabama Jam men han snubblar på repet och bumpar ut (det KAN möjligtvis ha att göra med att Flair studsar in i repet precis före) för en countout efter 12:29.

Tredje fallet: Ric bearbetar benet, som Eaton skadade i bumpet ut precis. Eaton sätter superplex innan Flair fortsätter bearbeta benet, och avslutar med en figure-four (med hjälp av repen) för pinfall (!) efter 15:52. Bra match under omständigheterna. ***1/2

SLUTSATS: Clashes bedöms annorlunda än PPVs av mig eftersom det mer handlar om att etablera brottare/stories istället för att avsluta fejder/göra bra matcher. Här skulle jag rekommendera maineventet och Steiners-matchen, dock var inget aktivt dåligt (en squash på en minut räknar jag inte som dålig).

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-02.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 03 mar 2018 16:35    Rubrik: Svara med citat

5. Great American Bash 1991 (1991-07-14)

- Välkommen till wrestlingens svar på filmen Tre Solar, albumet Spaghetti Incident och det där konsertfiaskot med Dr. Alban i Sydafrika.

När man diskuterar dåliga galor brukar denna nämnas ganska omgående, och i Wrestling Observer (1991-07-22) fick den 239 tummar ner, två tummar i mitten och ingen tumme upp. När en gala får 99,2% av tummarna pekande neråt är det illa, och Dave Meltzer skrev att "until listening to these messages during the day, I would have never believed it was statistically possible for so many people to hate a wrestling show". RSPW röstade för övrigt fram den till årets sämsta gala.

Den mest populära brottaren på hela showen var Ric Flair, som just lämnat förbundet (därav vakanta titeln). Publiken chantade "WE WANT FLAIR" och hade med sig skyltar med likadana budskap, vilket enligt Meltzer fixades genom att dra ner volymen när chanten blev för höga, och undvika att visa skyltarna i bild så gott det gick. Den enda skylten Dave vet blev beslagtagen var en anti-Dusty-skylt, men alla Flair-skyltar fick vara kvar. Lite konstigt att tillåta skyltarna om de ändå behöver undvika att filma dem.

- Jim Ross & Tony Schiavone kommenterar.

- I den mörka matchen vann JYD över Black Bart, men enligt Meltzer tittade live-publiken på kick-off-showen på storbildsskärmen istället för på matchen.

1. Capture-The-Flag Scaffold-match: Bobby Eaton & PN News vs. Steve Austin & Terrance Taylor.
Lady Blossom (Austins fru) är med heelsen in. Vi har knappt kommit två minuter in i showen (närmare bestämt 1:35) innan vi får vår första WCW-fuck-up när Gary Michael Capetta noterar att man måste slänga ner en motståndare för att vinna, men man kan även vinna via att sno motståndarnas flagga som står på deras kortsida. Det är naturligtvis svårt att göra en bra match när man är många meter ovanför ringen och har fullt upp med att försöka fortsätta leva. Att boka en sådan här gimmick-match är idioti i sig, att dessutom boka in tre av förbundets bästa brottare (veckans hemläxa är att försöka lista ut vilka jag menar) i en matchtyp där de inte får visa sin brottning är ännu värre. Jag tror de rör varandra sammanlagt fem gånger under matchen innan Eaton kommer åt motståndarnas flagga för vinst efter 6:18. Han tar flaggan, går lugnt mot sin egen kortsida och matchen är över. Jättedramatiskt. Wow, vilken PPV-debut för Austin. Efter matchen klättrar alla ner och babyfacen rensar. Jag antar att Meltzers citat "This was among the worst matches in the history of pay-per-view television" och "Nothing happened at all" inte togs med på videosläppet några månader senare. -***

I en shoot med Taylor från 2001 berättade han att matchen var katastrof redan från början eftersom News vägde 500 pounds, Austin och Terry hade dåliga knän och Eaton vågade inte bumpa från den höjden. Därför kunde de inte göra så mycket. Han säger att Dusty hade Rock N Roll Express i tankarna när han bokade matchen (men inte ens de kunde göra roliga Scaffold-matcher) men varken Taylor eller Eaton gick med på att bumpa, så han fick boka om matchen så man skulle vinna genom att ta det andra lagets flagga. WCW hade inte bemödat sig med att fråga deltagarna om de var villiga att bumpa från den höjden innan matchen ens annonserades, annars hade de kanske bokat en annan gimmick-match här. För att summera Taylors tankar om matchen: "It was the worst stinker in all of recorded time".

- Eftersom vi behöver döda tid medan byggnadsställningen tas ner får vi en onödig intervju med Arn Anderson & Paul Heyman samt JR & Tony som hypar kvällens card. Dudes, de har redan köpt galan så de behöver nog inte mer hypande av den.

2. Tom Zenk vs. Diamond Studd.
DDP är med Stud in. Ganska intressant att WCW inte kan bestämma sig för om det är Studd (namnskylt) eller Stud (rövtexten). Ren uppvisning för Stud, som gör en "Razor Ramon-match", det är egentligen bara brallorna och avslutningen som skiljer sig. Tony kallar en chokeslam för "throat-slam" av någon anledning. Zenk får skina en stund men DDP distraherar så Stud kan avsluta med en belly-to-back-suplex efter 6:57. Ingen dålig match men samtidigt inget som hör hemma på PPV. *

3. Ron Simmons vs. Oz.
Merlin (Kevin Sullivan i billig tomtemask) är med in. JR gör genast Ron till heel genom att dra en gammal anekdot om när han spelade mot Oklahoma i football. Snark. Oz misslyckas med att gå med i en drop-toehold och har problem med att hoppa ut via en clothesline en stund senare. De testar styrka och Oz gör en bearhug för att liva upp publiken innan Ron gör comeback och avslutar med en tackling efter 7:56. DUD

4. Robert Gibson vs. Richard Morton.
Alexandra York är med in. Rock N Roll Express exploderar, och blir ett i raden av bra teams som gör pissiga matcher mot varandra när de splittras. Ricky bearbetar benet under stora delar av matchen, vilket inte direkt är upplyftande med tanke på att de är kända som highflyers och väldigt fartfyllda wrestlers. Matchens höjdpunkter är en DDT och en slam från toppen, resten är ganska tråkigt bearbetande av benet, vilket inte ens spelar roll i avslutningen. York distraherar domaren och Morton däckar Gibson med hennes laptop för tre efter 17:24, vilket var tio minuter för länge. De gjorde vad de kunde under rådande omständigheter, men det evinnerliga jobbandet på benet och att de fick nästan tjugo minuter tråkade nog ut de flesta. DUD

Inte helt förvånande var detta Morton och Gibsons första singelmatch ihop, de skulle gå nio till inom sex veckor (samtliga på houseshows) där Morton vann alla.

- Eric Bischoff intervjuar Young Pistols & Dustin Rhodes, som är redo för Freebirds.

5. Elimination: Dustin Rhodes & Young Pistols vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin, Michael Hayes & Badstreet).
Big Daddy Dink är med Birds in. Capetta noterar att "den siste som är kvar när alla andra eliminerats vinner matchen", med andra ord kan bara en enda person vinna matchen. Hyfsad match men jag hade absolut väntat mig mer. Facen dominerar innan Tracy blir face-in-peril. Sval tag till Steve som rensar men avslutas med en dubbel DDT efter 13:44. Hayes backdroppar ut Tracy för DQ efter 13:53. Det är WCW, fråga inte. Publiken mumlar = brottarna har tappat greppet om dem. Badstreet och Garvin DDTar Tracy för tre efter 15:22 för att lämna Dustin kvar själv. Han avslutar Garvin med en clothesline efter 15:29 och Badstreet med en bulldog (där han samtidigt sparkar BDD) efter 17:05 för att vinna. Med tanke på deltagarna och att de fick ordentligt med tid på sig BORDE de ha producerat en bättre match än såhär, men Dustin fick skina och det är alltid ett plus. **

- Survivor: Dustin Rhodes.

6. Yellow Dog (Brian Pillman) vs. Johnny B Badd.
Teddy Long är med Badd och Dog har en gul hund med sig in. Tja, varför inte? JR spekulerar friskt i att Dog är Pillman, men det är omöjligt eftersom han förlorade en Loser Leaves Town-match på Clash 15. Bilden funkar inte under någon minut på grund av tekniska problem med originalutgåvan på WWEN. Ganska trist match som mest handlar om att Badd och Long försöker demaskera honom eftersom det utgår en belöning till den som bevisar att det är Pillman under masken. De gör några halvbra spots innan Long får nog och kutar in för DQ efter 6:02, men Pillman sticker med masken i behåll. Ren TV-match, och ingen bra sådan. DUD

- Backstage: Eric Bischoff smyger in i Missy Hyatts omklädningsrum för att intervjua henne inför matchen, men hon duschar och blir förstås livrädd när han klampar in med en kameraman. Två saker. Ett: Känns konstigt att se Bischoff utan att vara sin dryga nWo-karaktär. Två: Varför duschar hon innan matchen?

7. Lumberjack: Big Josh vs. Black Blood (Billy Jack Haynes).
Random midcarders från tidigare ikväll (plus Hardliners) är lumberjacks. Ganska händelselös match i ringen men lumberjacksen väcker publiken med att bråka vid ringside. Blood försöker använda sin yxa men Dustin slår honom på hans redan skadade ben med Joshs klubba, varpå Josh vinner med ett small package efter 5:40. 1/4*

Haynes berättade i en shoot-intervju att han brottades under mask för att det fanns ett pris på hans huvud eftersom han skulle vittna i en gangsterrättegång. Och tänk ändå att detta är ett av hans mest sansade uttalanden.

8. El Gigante vs. One Man Gang.
Oh, goody, denna lär få showen på rätt köl. En grovt okammad Kevin Sullivan är med OMG in och Gigante har en drös dvärgar med sig in för att förstärka freakshowen. Bättre match än förväntat, men det är lite som att vara bäst i särskolan. OMG använder en skiftnyckel som vapen och får två med sin 747-splash. Han klättrar men slammas ner och åker på en suplex i två imponerande spots. Gigante gör The Claw på Kevin medan OMG vecklar upp en påse puder, men lyckas tappa ut hälften innan han försöker använda det på Gigante, som naturligtvis sparkar det i nyllet på honom och clotheslinar honom för tre efter 6:14. Kunde varit värre. 1/2*

9. Russian Chain-match: Sting vs. Nikita Koloff.
Sting besegrade honom rent på Clash 15 månaden innan detta, vilket känns märkligt i efterhand. Okej match, men de borde skippat stipulationen och kört en vanlig match istället. Det blir det vanliga tjafset med "röra tre hörnor innan den andra avbryter, upprepa" innan det står tre lika. Sting försöker slänga sig in i fjärde hörnan men knuffar till Koloff istället som dundrar in i hörnan och vinner efter 11:38. Sting däckar honom efteråt för att fortsätta fejden. *

10. Cage: WCW-title: Lex Luger vs. Barry Windham.
Titelmatch. Ric Flair skrämdes iväg till WWF eftersom Jim Herd är en idiot, därav blev bältet vakant. Publiken chantar "WE WANT FLAIR" både före och under matchen medan JR & Tony försöker ignorera det. Okej match, klart bäst idag men det säger inte så mycket. Barry missar flying elbow, men sätter flying clothesline och en halvhjärtad missile-dropkick. Harley Race och Mr. Hughes kommer in, Hughes distraherar Barry och Race skriker något åt Luger som avslutar med en piledriver efter 12:26. Tanken var en heelturn för Luger, men publiken ger honom kvällens högsta pop när han vinner här. **1/2

12. Cage: Rick Steiner vs. Arn Anderson & Paul Heyman.
Jepp, detta är vårt mainevent. Från början skulle vi ha Steiners & Missy vs. Arn, Barry & Paul Heyman, men Scott skadade sin biceps så det ändrades till Rick & Missy vs. Arn & Heyman. Men eftersom man inte får ha könsblandade matcher i Maryland (något WCW naturligtvis inte kollade upp innan de bokade denna) fick Hardliners bära ut henne innan matchen. Älskar hur Dick Murdoch vevar mot ett fan mitt framför kameran, varpå han tappar Missy som bumpar i stengolvet. Han levde verkligen sin gimmick. Rick tar hand om både Arn och Heyman innan han avslutar Paul med en slam och en clothesline för tre efter 2:09. NR

Bonusmaterial från WON 1991-08-12: "Turner Home Entertainment last week sent out ad sheets for the September release of the Bash video headlined Legend vs. Legacy talking about the Ric Flair vs. Lex Luger main event that never happened and the six-person in a cage match that also didn't happen."

SLUTSATS: Naturligtvis en dålig gala men jag skulle nog inte gå så långt att hävda att det är den sämsta jag sett. De två enda gångerna publiken var högljudda var när de poppade för Lugers vinst (direkt efter hans heelturn) och under "WE WANT FLAIR"-chantsen, vilket är komiskt i sig självt.

Både Austin och Badd gjorde sina PPV-debuter här, vilket torde vara det enda historiska med showen.

Tummen ner, förstås.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-03.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 04 mar 2018 23:27    Rubrik: Svara med citat

6. Clash of the Champions 16 - Fall Brawl (1991-09-05)

- Precis som vanligt blev det flera ombokningar innan galan blev av. I det här fallet skulle vi ha en Georgia Red Clay-match, som innebar att ringen skulle vara fylld med kvicksand och i TNA-style skulle man slänga IN folk i ringen, och den första som tog sig ut skulle vinna matchen. Det finns nog många frågor här, men en jag kommer på rent spontant är att man då måste bli inslängd innan man kan vinna. Istället blev det en ordinär Battle Royal.

Dusty tyckte vi skulle ha Tom Zenk vs. den nyvände Lex Luger i maineventet, men det tyckte ingen annan så den ströks. Dustin Rhodes & Bobby Eaton vs. Terrence Taylor & Steve Austin blev inte heller av (ingen aning varför), samt någon form av styrketest mellan Bill Kazmaier och Nikita Koloff vilket lyckligtvis avbokades. (Källor: WON 1991-08-05 samt 1991-08-12.)

- Jim Ross & Tony Schiavone kommenterar.

1. Battle Royal.
Tummen upp för WCW som introducerar deltagarna en och en, istället för att klippa till matchen direkt när den börjar; Tom Zenk, Thomas Rich, Bobby Eaton, Ranger Ross (som gör sin sista WCW-match här), Tracy Smothers, Oz, PN News, Buddy Lee Parker, Steve Austin, Dustin Rhodes, Terrence Taylor, Big Josh, Barry Windham, One Man Gang & El Gigante. Det blir inte mycket till story och kameran missar några elimineringar innan vi är nere till Final Four: Gigante, OMG, Dustin och Oz. Givetvis åker Dustin först, när OMG och Oz dumpar honom. JR uppgraderar OMG till "awesome" här. Gigante dumpar både OMG och Oz "samtidigt" (Kevin Nash botchar förstås sin spot så han hoppar ut en stund senare) för att vinna efter 9:32. Helt okej öppning på galan. *

2. LH-turnering, semifinal: Brian Pillman vs. Badstreet.
Freebirds är med Badstreet in men skickas ut av domaren innan matchen börjar. Stabil match i ett bra tempo, dock var den nog betydligt bättre när det begav sig än 2018. Båda tumlar ut och Pillman bumpar in i staketet och ringstolpen. Badstreet klättrar men blir dropkickad ner och Pillman följer upp med en plancha. Pillmans missile-dropkick möter en vanlig sådan innan han avslutar med en bodypress efter 6:52. **1/2

3. US-champ Sting vs. Johnny B Badd.
Nontitle. Badd är tydligen fortfarande obesegrad även efter en DQ-förlust mot Pillman på GAB91. Välkommen till WCW. Teddy Long är med in. Jag skulle inte vilja kalla det för en dålig match, men det märktes lång väg att det bara var en setup för anglen efteråt och de bara försökte döda tid fram tills dess. Storyn är att Abdullah The Butcher störtade ur ett stort paket och attackerade Sting på TV, och nu står det ännu ett stort paket på rampen. Sting distraheras av paketet men lyckas ändå vinna med ett small package efter 6:13. Cactus Jack dundrar ur paketet och mördar Sting med en Cactus-clothesline och double-arm-DDT innan några babyfaces räddar. *

4. LH-turnering, semifinal: Mike Graham vs. Richard Morton.
Graham är mest känd på senare år som talking head på WWE-DVDs, där han tar åt sig äran för allt stort som någonsin funnits i wrestling. Han skulle säkert ta åt sig äran av att ha uppfunnit wrestling om någon frågade honom. Detta är nog första matchen jag ser med honom och jag kan inte påstå att jag blir sugen att leta upp fler. Alexandra York är med in. Tråkig match utan struktur, även om Tony kallar den "tremendous" efteråt. JR försöker få över Graham genom att prata om hur bra hans pappa var innan han hypar "fyra timmars WCW-wrestling i helgen" vilket låter som en lugn wrestlinghelg med dagens mått mätt. Folk mumlar vilket som vanligt betyder att de inte är fokuserade. York distraherar domaren när Graham pinnar Morton, Morton skickar in honom i hörnan och vinner med en rollup med hjälp av repen efter 7:40. 1/2*

- Vi får veta att Bill Kazmaier är jättejättejättejättestark och har lyft jättejättejättejättetungt förr i tiden och nu ska han böja en jättejättejättejättejättejättehård metallstång men Arn Anderson & Larry Zbyszko attackerar hans revben för att hypa matchen senare ikväll. Innan Rick Steiner hunnit lunka till undsättning har de stuckit.

5. Patriots (Todd Champion & Firebreaker Chip) vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
De skulle bråka om US Tag-titlarna några dagar senare (vilket var bandat innan detta). Patriots är utklädda till militär respektive brandman, vilket mer låter som två manliga strippor än patrioter. Hetta på Champion, tag till Chip som rensar innan Hayes däckar honom så Garvin kan pinna honom efter 5:43. 1/2*

- Paul Heyman intervjuar Cactus Jack. Det kommer ett stort paket vid rampen och Cactus tror det innehåller Abdullah, men givetvis är det Sting som skickar ner honom från rampen till betonggolvet och attackerar honom med en soptunna. Bra segment. I efterhand är det lätt att se varför folk var så sugna på att jobba med Mick Foley (han sålde ju så bra) men samtidigt är det också därför han knappt kan röra sig idag, så det är med blandade känslor jag ser detta. I Have A Nice Day (jag vet, jag vet, jag läser den för ofta) säger han att han skrev på sitt WCW-kontrakt tidigare samma dag och efter det här segmentet sa Sting att "you're great" när de kom backstage. Så det var en stor dag för Mr. F.

- Vi får en video med Ron Simmons eftersom han ska upp mot Lex Luger om bältet på Halloween Havoc.

6. Ron Simmons vs. Diamond Studd.
Kort men bra match. Scott Hall var verkligen duktigare här än jag minns. Rör sig väldigt snabbt och enkelt trots sin storlek, och hade ett väldigt bra minspel. Tjusigaste spotten är när Ron gör en leapfrog varpå Studd chokeslammar ner honom i samma spot. Ron avslutar enkelt med spinebuster och tackling efter 2:26. Heyman intervjuar Ron efteråt och tror inte han kan slå Luger. Harley Race och Mr. Hughes kommer in varpå Ron sticker för att leta reda på Luger. *

7. Van Hammer vs. Terrance Taylor.
Alexandra York är med in. Hammer hade en ankelskada så det var osäkert om han skulle kunna debutera här (WON 1991-08-21). Detta blev tydligen inte bara hans WCW-debut utan hans wrestlingdebut överhuvudtaget. Det är ytterst få som gör sin första match någonsin inför TV-publik. Han får igång publiken med att klappa "We will rock you" i början. Matchen är tillräckligt kort så han inte hinner skämma ut sig SÅ mycket; Han gör några bodyslams och avslutar med en flying kneedrop (som visserligen missar) efter 1:09. Karisma verkar han dock ha. NR

- Backstage: Ron Simmons hittar Lex Luger och bråk uppstår. Chock.

8. TV-champ Steve Austin vs. Tom Zenk.
Titelmatch. Mycket restholds även om det blixtrar till ibland. Kändes inte som om de var på samma sida, men det såg inte ut som någon form av sandbaggning. Jag vet inte vad som är konstigast; att se Austin med långt blont hår eller färggranna byxor. De återanvänder Tito/Savage-slutet med knogjärnet för tre efter 9:11, extraplus för det. *

- Kontraktsignering mellan Ron och Lex slutar chockerande nog med bråk, innan Luger försvinner i en limousine med sitt posse. Bra segment som hölls kort och koncist. Luger var bra i sin roll som arrogant toppheel, men eftersom det var precis efter Ric Flair lämnat förbundet sågs detta nog mer som en blek kopia på Flair än något nytt. Bra bra Luger än var i WCW var han ingen Ric Flair. Måste även passa på att säga att Ron funkar bättre i sin roll här än jag trodde.

9. WCW Tag-title-turnering, final: Rick Steiner & Bill Kazmaier vs. The Enforcers (Arn Anderson & Larry Zbyszko).
Titelmatch. Okej match för vad det var. Kazmaier säljer sina skadade revben. Hetta på Rick, som i vanlig ordning gör sin egen comeback innan han taggar in Kazmaier som rensar med bodyslams. Domaren blir upptagen med Rick och Arn slår Kazmaier i revbenen så Larry kan pinna honom efter 3:35. Showen slutar med att JR intervjuar de nya Tag-mästarna. *

SLUTSATS: Helt okej show. Fokus låg på att bygga upp Halloween Havoc (speciellt Simmons vs. Luger) och då är det inget fel med kortare matcher. Graham-Morton, Zenk-Austin och Freebirds-matchen skulle jag nog säga var de enda matcherna jag hade skippat, medan Sting/Cactus-segmentet var väldigt bra och Pillman-Badstreet var kvällens match. Men även maineventet var kul för vad det var.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-04.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 06 mar 2018 10:14    Rubrik: Svara med citat

7. Halloween Havoc 1991 (1991-10-27)

- Ännu en gala som genomgick massvis med ombokningar innan den blev av:

Först skulle vi naturligtvis ha Chamber of Horrors-matchen, en matchtyp som hölls hemlig (icke officiell på TV) ända fram till matchen började. Troligen för att de inte själva visste vad den skulle innehålla. Den skulle ha Steiners, Sting & El Gigante vs. Barry Windham, Diamond Studd, Oz & One Man Gang. Dock bröt Windham handen när Arn Anderson och Larry Zbyszko slog en bildörr på den i början av Havoc (IRL bröt han den när han utförde en bulldog på en houseshow, men det låter inte lika dramatiskt). Frågan är naturligtvis varför en babyface Windham skulle vara med i heelteamet. Det snackades om att Scott Steiners bicepskada inte skulle hinna läka till galan och han skulle då ersättas av Vader (en heel), som istället ersatte Windham. Snurrigt värre. Oz försvann också från matchen (se nedan).

Den mest intressanta ändringen var att One Man Gang fick sparken efter att ha vägrat jobba till PN News på en houseshow, något han själv bekräftade på Facebook 2015-10-27. Han ångrar detta idag eftersom han blev av med jobbet. Han sa på Facebook några månader senare (2016-02-15) att tanken var att han skulle bli elektrifierad i matchen och "se ljuset", vilket skulle resultera i att han skulle börja mässa "about seeing the light mumbo, jumbo". Han skulle klä sig helt i svart och kalla sig Brother Malachi, och hans Bibel skulle innehålla ett knogjärn som skulle hjälpa honom vinna sina matcher. (Meltzer bekräftar detta i WON 1991-10-07.) Men jag antar att världen får klara sig undan den gimmicken.

Övriga matcher som var påtänkta/planera/hypade på galan var Van Hammer vs. Michael Hayes samt Cactus Jack vs. Bill Kazmaeir men eftersom Sting fejdade med Cactus ville de troligtvis ha in honom i matchen så Oz fick ta Cactus motståndare (Kazmaeir) istället. Varför de splittrade Van Hammer och Hayes vet jag inte.

- Jim Ross & Tony Schiavone kommenterar.

- Eric Bischoff tar emot brottare som anländer till arenan när Arn & Zbyszko bryter Barry Windhams hand i en bildörr, något som Arn har kallat den bästa anglen i sin karriär.

1. Chamber of Horrors: Sting, Steiner Brothers & El Gigante vs. Abdullah The Butcher, Diamond Studd, Cactus Jack & Vader.
Det är en burmatch ala HIAC där det gäller att elektrifiera en motståndare i elektriska stolen för att vinna matchen. Allt ackompanjerat till dramatisk musik. Det är lika corny som det låter men alla brottarna gjorde vad de kunde för att få till en så underhållande match som möjligt, även om det var uppförsbacke. Det är alldeles för många brottare i ringen samtidigt för att det ska finnas utrymme för mer än sparkar och slag, speciellt med en okoordinerad snubbe som Gigante och en bjässar som Vader och Abdullah. Matchens VIP är utan tvekan Cactus Jack, som tar några sjuka bumps här och bladar rejält. Sting kastar upp ett kistlock som träffar Jack rakt i huvudet i en spot som såg planerad ut, vilket gör det ännu värre. Sting skickar ut Jack som bumpar in i buren och ner på golvet. En maskerad brottare dyker upp från en kista men Scott tar hand om honom enkelt. Helt poänglös spot. Abdullah sätter Rick i stolen och Jack klättrar upp för att dra ner handtaget för att dra igång strömmen, men innan han hinner göra det kommer Rick loss och belly-to-bellyar Abdullah in i stolen varpå Jack (som stått som en idiot en lång stund och väntat tills de gjort klart spotten) drar ner handtaget och Abdullah "elektrifieras" efter 12:36. Publiken vet inte riktigt hur de ska reagera, det känns nog lite konstigt att jubla när en brottare (även om han är heel) "avrättas". Medicinproffessor Ross undrar varför ingen ger honom mun-mot-mun-metoden, vilket tydligen är rätt behandling för friterad hjärna. Abdullah vaknar och attackerar både Jack och några skötare (de som skulle köra ut liket på båren) medan publiken sitter tysta. Meltzer tyckte detta "looked like the brainchild of a television executive on LSD with no knowledge of or respect for pro wrestling trying to make fun of it". Betyget är enbart för Jacks arbete. *

Två intressanta notiser om den här matchen är att det var första gången Sting och Vader möttes i en match, och det var även enda gången någonsin som Mick Foley och Scott Hall.

2. Big Josh & PN News vs. The Creatures (Joey Maggs & Johnny Rich).
Josh & News skulle egentligen möta Hunchbacks, men någon kom lyckligtvis på vilken idiotisk idé det var och kom på Creatures istället. Vinnaren i PN News rapptävling sitter ringside och verkar inte skämmas ett dugg över att hon deltagit. Ren squash, facen säljer knappt något så det blir ingen större dramatik. News gör en "dropkick" där han nästan träffar med en ena foten, medan den andra nästan var i marken. Josh sätter sin splash på ena jobbern innan News avslutar med en flying big splash efter 5:16. PPV-kaliber? DUD

3. Bobby Eaton vs. Terrance Taylor.
Alexandra York är med Taylor in. Bra match men kommentatorerna säger att Eaton utmanar US-mästaren i en nära framtid vilket avslöjar resultatet. Eaton gör en flying kneedrop från hörnan till rampen. Taylor gör gutwrench-suplex, också det på rampen. Bobby utför en väldigt tjusig neckbreaker, en av de finaste sådana jag sett. Taylor blockerar Alabama Jam och går för en superplex, men Eaton blockerar, skickar ner honom i ringen och avslutar med Alabama Jam efter 16:39. ***

4. Jimmy Garvin vs. Johnny B Badd.
Michael Hayes och Teddy Long är med in. Ingen får någon som helst respons på väg in, inte ens Freebirds. Förbannat tråkig och avslagen match som kändes dubbelt så lång som Eaton-Taylor men var bara hälften så lång. När finaste spotten är en halvbotch är det en dålig match; Badd gör en sunset-flip från ett imponerande avstånd, men hamnar inte rätt vid nedslaget så spotten botchas en smula. Garvin DDTar honom men Long distraherar domaren så länge att Badd hinner vakna. Garvin skriker på Long på apronen så Badd kan nita Garvin med en vänsterkrok för tre efter 8:26, även om Garvin hade ena foten på repet. DUD

5. TV-champ Steve Austin vs. Dustin Rhodes.
Titelmatch. Lady Blossom är med in. Bra match, förmodligen bådas bästa dittills i karriären. Imponerande att de lyckas göra några dramatiska slutminuter även om jag vet att det blir en draw. Mycket handlade nog om att båda var riktigt bra workers, som dessutom gillade att brottas mot varandra så de var noga med att få varandra att se bra ut. Båda pratar om det i sina respektive böcker. Dustins farmor sitter i publiken för övrigt. Båda blöder, först Dustin och mot slutet även Austin. Det blir en dramatisk slutminut där Dustin går för en flying clothesline, men tidsgränsen på 15:00 (15:03 om vi ska vara petiga) går ut för en draw. ***1/2

6. Bill Kazmaier vs. Oz.
Kaz har ett stort jordklot med sig in, vilket är sjukt användbar rekvisita i en wrestlingmatch. För att inte tala om hur enkelt det är att ta med på flyget. Han må inte vara en bra wrestler men behöver du någon som snabbt kan transportera en brödrost i armhålan är han den första du ska ringa! Totalt heatlös match som mest innehåller styrkemätning, vilket är ungefär lika upphetsande som det verkar. JR noterar att Ozs brottning är "väldigt basic", ett snällt sätt att säga att han är värdelös på. Kaz dumpas men skinnar katten i matchens enda hyfsade spot innan han avslutar med en torture-rack efter 3:58. JR sammanfattar med att matchen "wasn't pretty" men Meltzer går steget längre och säger att "these guys could have had the worst match in the history of WCW PPV's, but the company didn't allot them enough time". -*

7. Doug Somers vs. Van Hammer.
Ren squash för att få över Van Hammer, som avslutar med en slingshot-suplex efter 1:13 där han nästan bryter nacken av Somers. NR

8. LH-turnering, final: Brian Pillman vs. Richard Morton.
Titelmatch. Alexandra York är med in. Ganska dålig match som varken innehöll speciellt mycket snabb eller högflygande brottning, vilket antagligen handlar om att Pillman precis var tillbaka efter en skada. JR försökte få den dramatisk men det lyckades inte. Pillman avslutar med en bodypress efter 12:44. *

9. Tom Zenk vs. Halloween Phantom.
I princip en squash. Phantom (en maskerad Rick Rude) är aggressiv från start innan han no-säljer en dropkick och avslutar med Rude Awakening (Tony kallar den så) efter 1:28. Detta var för övrigt Rudes WCW-debut. NR

10. WCW Tag-champs The Enforcers (Arn Anderson & Larry Zbyszko) vs. Patriots (Todd Champion & Firebreaker Chip).
Titelmatch. Helt okej match men det var helt tack vare Enforcers, som var rätt roliga ihop som tagteam. Arn var fantastisk som vanligt och Larry brukar jag inte gilla men här var han ganska bra. Basic match. Hetta på Todd, tag till Chip som rensar men äter en spinebuster för tre efter 9:51. Hade funkat bättre på TV. *1/2

- Eric Bischoff intervjuar Paul Heyman (med Madusa) som letade efter någon som kunde besegra Sting. Han introducerar Halloween Phantom som demaskeras som Rick Rude.

Heyman hade blivit avstängd från WCW en kort tid före detta, men var tillbaka här. Det är en rörig historia som handlade om att WCW dels beskyllde honom för att fuska med reseersättningen (få ersättning för hotellnätter som han spenderade hos en dambekant) vilket Paul förnekade,
dels att han skulle pratat bredvid mun om en angle mellan Lex Luger och Jerry Lawler (ett samarbete mellan WCW och Memphis) vilket gjorde att Jerry Jarrett (Memphis) fick kalla fötter och backade ur, varpå Heyman fick hela skulden. Men sen kom det fram att JR redan pratat om Luger vs. Lawler på sin hotline. Paul själv hävdar att det handlade om ett rent kontraktsbrott; Han var "in creative" men skulle helt plötsligt bli manager för Enforcers, en roll han gärna tog, men då skulle han vara på resande fot hela veckorna och krävde därför bättre betalt.

WCWs officiella hållning var att det handlade om "for philosophical differences pending a review".

Hursomhelst är det en rörig story som det finns massvis att läsa om i Wrestling Observer (och säkert andra ställen) men hur konstigt det än låter är jag inte sugen att grotta ner mig (mer) i nästan 30 år gammal byråkrati.

11. 2/3 Falls: WCW World-champ Lex Luger vs. Ron Simmons.
Titelmatch. Dusty Rhodes och Harley Race är med varsin gubbe in, och eftersom Dusty är Dusty ser han till att introduceras efter Simmons istället för före. Ron är sådär härligt lågmält badass som Ole Anderson var, gör inget väsen av det men kan bryta av vem som helst på mitten utan större ansträngning. Bra match, den kändes inte alls som 22 minuter lång och båda arbetade på bra. Och Ron fick se bra ut trots förlust.

Första fallet: JR etablerar att Lugers piledriver kallas Attitude Adjustment. Ron dominerar och avslutar med en powerslam och spinebuster efter 4:55.

Andra fallet: Luger fintar Ron, som bumpar ut i en bra spot. Luger för powerslam och en lång chinlock, troligen för att Lex ser helt slut ut. Ron med några rollups innan Harley distraherar, men Dusty däckar honom för att få en stunds spotlight själv. Luger chargar mot Ron, Race håller tag i Ron och Luger bumpar över honom för DQ efter 16:27. Det var en bättre spot i teorin än i praktiken, jag fick se om den flera gånger innan han förstod vad de tänkte.

Tredje fallet: JR och Tony tråkar ut oss med footballtermer medan Luger blöder under ena ögat. Ron med superplex, powerslam och flygande tackling varpå Luger bailar. Ron följer efter men chargar in i ringstolpen när Luger flyttar sig i en telegraferad spot jag såg komma långt innan. Luger avslutar med sin piledriver efter 22:01. Tony kallar detta en av "de bästa matcherna någonsin" vilket verkligen är att ta i, men det var en hyfsat bra match. ***

SLUTSATS: Blandat konfekt ikväll. Dustin-Austin gillade jag skarpt och Eaton-Taylor var bra men ingen toppmatch. Maineventet var skapligt (ingen Ric Flair-match som folk var vana vid) och Chamber-matchen bör ses i alla fall en gång i livet. I övrigt kan man skippa allt annat med gott samvete.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-06.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 09 mar 2018 11:25    Rubrik: Svara med citat

8. Clash of the Champions 17 (1991-11-19)

- Vi skulle haft Bobby Eaton vs. Steve Austin om TV-bältet, men jag antar att de kom på att det skulle bli en för bra match så de ändrade till Austin vs. PN News samt Eaton vs. Firebreaker Chip. Nej, allvar. Diamond Studd, som skulle möta News, fick istället möta Tom Zenk.

- Jim Ross & Tony Schiavone kommenterar.

1. Lumberjack-match: Big Josh vs. Thomas Rich.
Het öppningsmatch med det vanliga stimmandet med lumberjacks innan Terry Taylor (Richs fellow York Foundation-medlem) fäller Rich så Josh kan avsluta med sin Doink-splash eftere 6:06. Richs faceturn blev kortlivad och York Foundation bommade igen butiken två månader efter detta. *1/2

2. Bobby Eaton vs. Firebreaker Chip.
Ganska risig match, vilket är starkt sagt av en match med Bobby Eaton. Tony säger att Eaton utan problem kan brottas i 20 minuter, jag har inga direkta behov av att se Firebreaker Chip i en så lång match. Chip får en spot att se buskis ut när han skickas in i hörnan, stoppar, och sen SLÄNGER sig in i den. Eaton avslutar direkt efter med en back-suplex med brygga efter 4:52. Matchen kändes framstressad, inte bara i ringen utan även att ingen av deras entréer visades och direkt efter matchen klippte de till en video för Starrcade. DUD

- Video för Starrcade där de noterar att "card subject to change" vilket är starkt sagt eftersom de inte offentliggör någon av matcherna innan galan.

- Tony intervjuar Sting, men en drös inoljade bodybuilders med minimala badbyxor bär in en stor låda innehållandes en sensuell Madusa. Detta distraherar Sting så Lex Luger attackerar honom och skadar hans redan skadade ben men ett gäng babyfaces jagar ut honom.

3. Tom Zenk vs. Diamond Studd.
JIP. Detta var mest för att ha något i bakgrunden medan vi fokuserar på Stings skada och hans väg till sjukhuset. De gör några spots innan Zenk avslutar med krucifix efter 1:28, men äter en Razor's Edge efteråt. Perfekt bokat om planen är att ingen av dem ska se bra ut. NR

4. TV-champ Steve Austin vs. PN News.
Titelmatch. Lady Blossom är med in. Namnskylten säger bara "Stunning Steve" vilket låter fånigt. Troligen News bästa match någonsin, vilket inte säger så mycket. Något positivt om honom är dock att jag äntligen hittat en brottare jag fysiskt kan identifiera mig med. JR noterar matchens dignitet för News är så stor att han glömde rappa innan matchen. News dominerar och Austin bumpar arslet av sig. Blossom distraherar så News jagar (i Leatherface-takt) henne varpå Austin dyker ut och attackerar honom. News går för en avalanche men Austin fintar och rullar upp honom för tre med fötterna på repet efter 4:22. *1/2

5. Cactus Jack vs. Van Hammer.
JR säger att årets rookie står mellan Hammer och Johnny B Badd, vilket är kul i efterhand med tanke på att Austin också debuterade 1991. JR noterar att Hammer inte direkt har "finess eller teknik" i sin brottning, vilket nog inte undgått någon. Cactus-clothesline och Cactus-elbow (vem behöver kunna gå när man är 40?) vid ringside. Hammer får två med en flying kneedrop innan Jack stryper honom med sin egen elgitarr för tre efter 4:07. Foleys första stora vinst i WCW. Hammer gör comeback efteråt med en slingshot-suplex på rampen (!) innan de slåss ut. Van Hammer var ganska limiterad i ringen (minst sagt) men Mick skriver i sin första bok att han gick med på allt Mick föreslog, vilket gjorde Mick motiverad till att försöka krama ur honom en bra match (s. 279 i Have A Nice Day). *

- JR pratar med Bischoff via telefon (som basuneras ut via högtalare i arenan) om Stings skada, eftersom Eric har tagit sig det "medical facility" (jag trodde det bara sades i WWE) befinner sig på. Kunde han inte tagit en kamera med sig?

- Barry Windham säger sig inte kunna brottas i Tag-titelmatchen, och hans ersättare kommer in - inte helt subtilt - i drakdräkt och givetvis är det Ricky Steamboat.

6. WCW Tag-champs The Enforcers (Arn Anderson & Larry Zbyszko) vs. Ricky Steamboat & Dustin Rhodes.
Titelmatch. Förbannat bra match jag aldrig sett förr. Varför var inte denna med på Clash-DVDn? Dustin är den minst aktive i matchen eftersom Enforcers bearbetar Ricky i sin hörna majoriteten av matchen. Det är få som klarar att göra en lång heatperiod underhållande men dessa tre lyckades med bravur. Jag kommer på mig själv med att vara totalt inne i matchen och tiden bara flög förbi. En enkel men effektiv spot är när Arn gör en Boston-crab varpå Zbyszko trycker på hans panna så han ska kunna luta sig tillbaka ännu mer vilket skapar större tryck på Rickys rygg. Tror aldrig jag sett det förr. Blind tag till Dustin ökar engagemanget hos publiken som exploderar när den korrekta taggen (enligt domaren) kommer, och Dustin rensar. Det blir kaos och Ricky avslutar Arn med en cross-body för bältena efter 14:49. Detta är konst! ****3/4

Noterbart är att detta är första gången Steamboat och Zbyszko möts i ringen (med tanke på att Larry brottats i nästan tjugo år vid den tidpunkten och Ricky ungefär femton år).

Den här matchen var intressant nog den matchen på galan med högst TV-rating (4.7, något WWE skulle mörda för idag).

Dustin berättar i sin bok (s. 47-50) att Arn, Eaton och Larry Zbyszko var bra wrestlers eftersom de brydde sig om detaljerna i matcherna. Steamboat lärde Dustin hur man sålde ordentligt i ringen så publiken verkligen trodde att man vara illa ute, vilket är en konstform i sig. Är inte bara att se ut att ha ont med ansiktet utan man ska visa det med hela kroppen, hela rörelsemönstret.

Han säger att han och Steamboat vann Tag-titlarna oplanerat från Anderson & Eaton på en houseshow, men det resultatet hittar jag ingenstans så det är frågan om han minns rätt här. Storyn var i alla fall att matchen skulle sluta med en 60-minuters broadway, men Dustin orkade inte brottas mer än 25 minuter så de fick avsluta den tidigare, och Anderson viskade åt honom att de (Steamboat & Dustin) skulle vinna titlarna. Jag hittar en 45-minuters-draw 1991-11-28 (det vill säga efter Clash) men där var Dustin & Steamboat redan champions. Jag antar att han blandar ihop matcherna och menade Clash-matchen istället för en houseshow-match.

De byggde upp matchen som Dustin och en hemlig partner mot Arn & Larry här eftersom det inte var klart om Steamboat skulle kunna brottas. Han hade precis fått kicken av WWE efter att ha vägrat jobba i två matcher (om jag inte minns fel var det mot Undertaker och IRS) så veckan innan Clash kontaktades WWF av WCW som undrade om det förelåg något juridiskt hinder för dem att använda Steamboat här. WWF svarade inte så WCW beslutade sig för att använda honom. Men en timme innan Clash började faxade WWF till WCWs huvudkontor i Atlanta att de inte fick använda honom. (Är naturligtvis ingen slump att de väntade till timmen innan galan, men som Vince själv säger; han är inte ute efter att skada konkurrenten.) Att faxa till kontoret när alla bossar är i Savannah för Clashen är inte heller det en slump. WCW (närmare bestämt Kip Frye, Jim Herd och Jim Crockett) fick veta detta men räckte ett bildligt långfinger åt dem och använde honom ändå.

Steamboat berättade i sin RF-shoot att han gillade Dustin och visste tidigt att han skulle bli en stjärna. Han tyckte Dustin jobbade väldigt hårt, inte bara för att bli en bra worker utan även för att inte hamna i Dustys skugga. Han sa att Arn är en av hans bästa vänner, som dessutom var en väldigt bra wrestler. Arn i sin tur säger i sin RF-shoot att Steamboat förmodligen var den bästa babyfacen någonsin, dessutom var han en gentleman och allt han gjorde i ringen såg snyggt ut. Angående den aktuella matchen bekräftar Arn att Dustin var helt borta och mindes inte matchen dagen efter, men han gillade honom och kallade honom både talangfull och ödmjuk.

- Video om den snart debuterande Jushin Liger, och i videon ser vi klipp på Chris Benoit vilket måste vara första gången han visas på någon av Big Twos TV (även om han bara är statist).

7. LH-champ Brian Pillman vs. Johnny B Badd.
Titelmatch. Teddy Long är med in. Hyfsad match men även om Badd var väldigt atletisk innehöll hans tidiga matcher en hel del missar, vilket han skulle rätta till när han blev lite mer varm i kläderna. De gör några spots från rampen men publiken är svårflirtade efter tag-matchen. Badd gör sunset-flip men Long uppehåller domaren av misstag så pinfallet blir inte av. Pillman skickar in Badd i Long och pinnar Badd efter 4:20. Badd däckar Long efteråt för att vända face. Matchen handlade mer om Badds faceturn än titeln. *1/2

8. US-champ Sting vs. Rick Rude.
Titelmatch. Detta är deras första match mot varandra någonsin. Rude hade redan försvarat US-bältet mot Johnny Rich på en TV-taping så resultatet här var väl inte överdrivet förvånande för de som hade koll på det. Paul Heyman är med in och de säger att om inte Sting lyckas ta sig hit måste han frånsäga sig bältet (Heyman viftar även med ett kontrakt och säger att han inte ljuger den här gången). Sting snor en ambulans och tar sig till arenan mirakulöst i tid till sin match med noll sekunders marginal. Vilken timing. Det blir mer angle än match. Rude bearbetar benet en stund. Heyman däckar Sting med mobiltelefonen för två. Sting DDTar Rude och ger sig på Heyman på apronen, men Rude ger sig på benet igen och avslutar med en rollup med en näve tights efter 4:53. 1/2*

- Heyman, Madusa och Rude klappar sig på axeln för att deras briljanta plan gick vägen (Dangerous Alliance bildades veckan efter på TV).

- JR intervjuar Ron Simmons, som tänker bli den första svarta världsmästaren i WCW.

9. WCW World-champ Lex Luger vs. Rick Steiner.
Titelmatch. Scott, Mr. Hughes och Harley Race är med in men Hughes bannas från ringside av domaren i vanlig ordning. Ganska trist match, de lockar inte upp förrän några minuter in i matchen och båda kändes off ikväll. Luger pratar dessutom spots högt. De suplexar varandra innan Rick ger sig på ryggen. Hughes kommer tillbaka men Scott tar ut honom med en Frankensteiner. Rick suplexar in Race från apronen vilket distraherar domaren så Lex nitar honom med ett beltshot för tre efter 11:30. JR får blackout och minns inte Ricks namn: "Luger got the belt and hit... ehum... the challenger". Inte sämsta mainet jag sett men inte långt därifrån. *

Det fanns seriösa planer på att låta Rick vinna bältet här. Inte nödvändigtvis för att de ville ha en ny mästare, men eftersom WCW är WCW hade de missat (förträngt?) att Luger hade ett visst antal datum i kontraktet han måste brottas varje år (mars-mars), och snart hade han uppnått dem summan för året. Dessutom gällde hans kontrakt konstigt nog bara USA och Kanada, så han skippade både Japan-showen och England-turnén av det här skälet. Detta sågs inte med blida ögon av höjdarna i förbundet eftersom en champion förväntas brottas hela tiden. (WON 1991-11-25) Han brottades en (1) match i januari (mot Masahiro Chono i Japan) och sen sin sista WCW-match den väntan, mot Sting på Superbrawl i februari 1992 innan han lämnade och gick över till WWF.

SLUTSATS: Ganska framstressad och icke minnesvärd gala förutom tag-matchen, som var FANTASTISK och som du absolut ska se. Allt annat kan du skippa.

Tummen ner, men se taggen!

(Den här recensionen skrevs 2018-03-09.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 10 mar 2018 12:16    Rubrik: Svara med citat

9. Starrcade 1991 (1991-12-29)

- Än en gång har WCW bestämt sig för att årets största gala måste innehålla random tag-matcher istället för matcher folk faktiskt vill se, och som har byggts upp under en längre tid. I det här fallet Battlebowl där vi inleder galan med ett gäng framlottade (LOL) teams som möts, där vinnarna går vidare till en Battle Royal senare på kvällen. Ingen dum idé, men på årets största show är det inget vidare. Både Starrcade 1989 och 1990 (båda fick en buyrate på 1.30) fick ganska låga siffror jämfört med resten av 1989 respektive 1990, men tydligen räckte det inte för att höjdarna skulle förstå att folk inte var intresserade av den här typen av PPVs. Det ska tilläggas att även om Starrcade 1991 fick en buyrate på 1.00 (GAB hade också 1.00, och bara Halloween Havoc hade lägre på 1.04) skulle WCW inte komma över den siffran förrän på Bash at the Beach 1994 när Hulk Hogan gick sin första WCW-match.

- Att köra "lottade" tag-matcher med face/heels i samma team var ett intressant koncept och hade säkert gjort sig bra på TV, men inte på PPV och som jag skrev ovan verkade publiken hålla med om det. Själv konceptet med omaka par tröttnade jag på några få matcher in på showen, förmodligen mycket för att det knappt byggdes kring parningarna utan de flesta matcherna kändes som ren utfyllnad för att folk skulle avancera till Battlebowl. Dessutom promenerar folk in efter att deras namn lästs upp, så ingen kommer in till sin musik och ingen får en chans att få en pop på väg in. I matcherna är det svårt att få publiken engagerad, exempelvis får Terrence Taylor en het tag men eftersom han är heel vill inte publiken jubla vilket drar ner helhetsintrycket.

- En intressant notis (WON 1991-12-09 & 1991-12-16) är att WCW gick ut med att de skulle skänka "en del av vinsten" från den här galan till välgörenhetsorganisationen Starlight Foundation. Sen smyghöjde de PPV-priset från $19.95 till $19.99, och att de fyra extra centen på varje köp skänktes. Veckan efter hade Meltzer en rättelse om att det antingen handlade om åtta eller 16 cent, beroende på vem han pratade med. WCW ville få ett framträdande av John Candy i gengäld, men det blev aldrig av.

- JR & Tony kommenterar.

- Eric Bischoff är MC för "lottdragningen", som sköts av Magnum TA och Missy Hyatt medan brottarna sitter i varsitt omklädningsrum (heel/face) vilket är en fin touch.

1. Marcus Bagwell & Jimmy Garvin vs. Tracy Smothers & Michael Hayes.
Oh, goody, Freebirds kolliderar! Bara små bokstäver eftersom ingen bryr sig. Matchen har exakt noll hetta vilket är aningen märkligt eftersom det trots allt är första matchen på kvällen och har mest nerförsbacke av samtliga matcher ikväll. Inget händer i matchen innan Birds "kolliderar" vilket lämnar de två andra att slåss. Smothers missar flying big splash och Bagwell avslutar honom med en Perfect-Plex efter 12:44. Sjukt imponerande PPV-debut för Bagwell. DUD

2. Big Josh & Van Hammer vs. Steve Austin & Rick Rude.
Paul Heyman är med in. Ett snäpp bättre än öppningsmatchen, men det säger inte mycket. Rude och Austin jobbar bra ihop men publiken är ganska tyst här också. Hetta på båda babyfacen, först Josh och sen Hammer. Det blir kaos, heelsen gör blind tag och Rude avslutar Hammer med Rude Awakening efter 12:56. *

3. Dustin Rhodes & Richard Morton vs. Larry Zbyszko & El Gigante.
Madusa är med Zbyszkos team in. Morton är aldrig ens inne utan Dustin sköter hela matchen för sitt team. Detta är en av de bättre matcherna ikväll, mest för att Dustin har bra kemi med Zbyszko efter deras Clash-match. Dock är Morton ingen Arn och El Gigante är ingen Ricky Steamboat (det där måste vara det mest självklara som någonsin skrivits i världshistorien). Zbyszko taggar in Gigante och vill att han ska puckla på Dustin, men Gigante vill vänta till Dustin återhämtat sig (båda är faces). Larry skriker på honom varpå Gigante däckar honom och de andra avslutar honom med en dubbel dropkick efter 5:54. Det där var Mortons enda spot i hela matchen. *1/2

4. Jushin Liger & Bill Kazmaier vs. Mike Graham & DDP.
Tråkig match här också. Ser du ett mönster? Graham var aldrig intresserad av att brottas i WCW vid den här tiden, men han jobbade som road agent och Jim Herd tänkte att det var lika bra att använda honom som brottare när de ändå betalade honom. Han och Liger gör en stel sekvens som inte leder till något, och deras lättviktsbrottning var tämligen intetsägande. Mot slutet dyker Liger ut ut ringen, men naturligtvis missar kameran det. De ser dock till att få med varenda sekund av Kaz när han poserar. Ligers moonsault på Graham ger två när DDP kommer in, och Kaz slänger Liger på DDP för tre efter 13:09. Ingen aktivt dålig match men bara pågick och pågick. Tony säger att Kaz och Liger hade bra kemi, men jag vet inte om han menar att man måste ha i sig kemiska substanser för att uppskatta matchen. 1/2*

5. Tom Zenk & Terrance Taylor vs. Lex Luger & Arn Anderson.
Harley Race är med Luger in. Hyfsad match, Luger har verkligen arbetsskorna på sig här även om han sabbar matchen en smula genom att högt prata spots. Arn DDTar Zenk men Taylor räddar. Tag till Taylor som rensar men heelsen fuskar och Luger avslutar Zenk med en piledriver efter 10:25. Hur Meltzer (***1/4) och Scott Keith (****) kunde ge så höga betyg förstår jag inte. **

6. Ricky Steamboat & Todd Champion vs. Cactus Jack & Buddy Lee Parker.
Parker reser sig upp från stolen innan hans namn ens lästs upp, det är precis som om han visste att han skulle bli vald. Otroligt hur det kan slumpa sig. Abdullah The Butcher surnar till över att inte bli vald till Jacks partner så han attackerar Parker backstage vilket gör att Jack får brottas själv. Ricky backdroppar ut honom (ingen DQ?) och följer upp med en plancha. Jack med Cactus-elbow på Todd, en spot Foley antagligen ångrar idag att han brukar göra ofta tidigare i karriären eftersom den tar enormt på höften. Parker vinglar in till ringside, taggas in och Jack kastar in honom i ringen så Ricky kan avsluta honom med en cross-body efter 7:51. Så han misshandlas grovt av Abdullah, krälar in till ringen med sina sista krafter och jobbar direkt? Tuff kväll. *

Detta var första gången Steamboat och Foley möttes i ringen.

7. Sting & Abdullah The Butcher vs. Brian Pillman & Bobby Eaton.
Abdullah attackerar Sting (han och Cactus Jack fick betalt av Luger för att ta ut honom) med en mopp, men Pillman räddar och slår Abdullah med moppen med några stiffa slag. Hetta på Sting när matchen väl börjar, det blir ingen tag utan det blir bara kaos. Cactus Jack sänker Abdullah efter Shawn/Diesel innan Sting avslutar Eaton med en cross-body efter 5:39. Mer angle än match. Jack och Abdullah slåss en stund efteråt. 1/2*

8. Rick Steiner & Nightstalker vs. Mr. Hughes & Vader.
Nighstalker (Bryan Clarke, Adam Bomb) ersätter Diamond Studd (som är med in) på grund av skada. Rick kastar runt Vader en stund i några kul spots, även om de nästan botchar en suplex. Hetta på Rick, tag till Nightstalker som rensar innan det blir kaos. Rick sänker Hughes och ska avsluta honom med sin bulldog, vilket Hughes kommer på när han bumpat på rygg så han tvingas resa sig igen. Bulldog sätts men Vader big splashar Nightstalker för tre efter 5:05. Nightstalker är dock halvvägs på väg upp när Vader splashar honom, ganska imponerande att inte veta att han bara ska ligga still för spotten ska funka. Förvånad att han inte skadade axeln där. 1/2*

9. Scott Steiner & Firebreaker Chip vs. Johnny B Badd & Arachnaman (Brad Armstrong).
Brad heter Arachnaman eftersom Spider-Man naturligtvis är lite bökigare att heta. JR tycker att det är en "great crowd" samtidigt som kameran visar halvsovande folk med armarna i kors. Matchen är inte dålig men jag, och publiken, är trötta på de här matcherna och vill komma till poängen. Speciellt när vi har jobbers som Arachnaman och Firebreaker Chip såhär sent in på showen. Det blir kaos och Scott avslutar Arachnaman med en belly-to-belly efter 11:17. *

Detta är enda gången någonsin Scott Steiner och Johnny B Badd var i ringen ihop.

10. Steve Armstrong & PN News vs. Ron Simmons & Thomas Rich.
Äntligen är vi snart klara. Tony noterar att "av alla matcher vi har sett ikväll är detta den tionde". Helt korrekt. Detta är Rons första match sedan Halloween Havoc. Ännu en match ikväll utan hetta, enda gången publiken är någorlunda vakna är när de lyckas med ett halvhjärtat "WE WANT RON"-chant. Speciellt när det är Rich vs. Armstrong är det knäpptyst från läktaren. Det är mest internt tjafs i båda teamen innan Ron taggas in och rensar och spinebuster Armstrong för tre efter 12:01. 1/2*

11. Battlebowl.
Vi har två ringar intill varandra ala WarGames, ring 1 och ring 2. Alla börjar i ring 1 och det gäller att slänga över motståndarna i ring 2. Åker man ut ur ring 2 är man helt ute ur matchen. Till slut har vi en person kvar i varje ring, och då möts de i finalen där den som slänger ut den andre blir Battlebowl-vinnaren. Några problem som uppstår är att det är svårt att hålla koll på allt eftersom det är två ringar och många gubbar i matchen samtidigt. Dessutom blir det aldrig speciellt dramatiskt vid tre av ring 1s sidor eftersom man kan inte elimineras från den om man inte samtidigt åker in i ring 2. Det vill säga; åker man ut på golvet är man fortfarande med i matchen. Förvirrande värre.

Vi har vinnarna från de tidigare matcherna ikväll i ring 1; Vader, Bagwell, Jimmy Garvin, Dustin, Kazimaier, Liger, Austin, Morton, Champion, Abdullah, Chip, Rich, Ron Simmons, Steamboat, Hughes, Scott Steiner, Luger, Rude, Arn och Sting. Jag kommer inte göra detta så detaljerat eftersom det är en tråkig Battle Royal där folk åker ut lite halvhjärtat och odramatiskt.

Liger och Morton gör en halvbra sekvens i ring 2, vilket gjorde mer för att visa Ligers brottning än tag-matchen tidigare ikväll; han fångar upp en dykande Morton med en powerslam, för rolling senton och springboard-moonsault men Morton no-säljer och reser sig direkt för att gå vidare till nästa spot, som är att Liger sätter en spinkick innan båda elimineras från ring 2. Ron Simmons botchar en spot när han ska elimineras från ring 1 till ring 2 eftersom han dyker mellan repen. JR börjar prata och det låter som om han ska ifrågasätta detta, men tystnar istället så vi bara ska låta det bero. Luger dumpar Vader efter 13:06 för att vinna ring 1 så han kan vila en stund. (Tidtagningen för alla tre tiderna i Battlebowl börjar samtidigt för övrigt.) I ring 1 har vi Sting, Steamboat, Austin och Rude kvar, vilket skulle bli en förbannat bra tag-match som hade slagit allt annat ikväll med hästlängder. Rude dumpar Austin av misstag. Rude slänger ut Steamboat, men han skinnar katten och dumpar Rude, varpå Rude surnar till och sliter ut honom så Sting vinner ring 2 efter 17:33. Han däckar Sting med en Rude Awakening efteråt för att ge Luger en fördel i finalen.

De slåss vid ringside och Race lägger sig i varpå Sting både bodyslammar och suplexar honom. Märkligt, borde det inte räckt med att däckat honom med en högerkrok istället för att han skulle behöva bumpa på ålderns höst? Luger dominerar men Sting gör comeback och dumpar honom för vinst efter 25:07. En tämligen ointressant match, och Sting-Luger i slutet var en smula bättre men inte mycket. *

Detta blev Lugers näst sista match i WCW den här vändan, hans sista match gick han två månader senare på Superbrawl mot just Sting.

- Vi avrundar som vanligt men en sammanfattning av JR & Tony, vilket jag tycker är klart sämre än att avsluta med vinnaren i maineventet poserande som WWF brukade/brukar göra.

- Bonusmaterial från WON 1991-12-09: "Johnny B. Badd, whose photo appeared on the front page of the main newspaper in Belfast, Northern Ireland when he did a promotional tour a few weeks back, missed all of this week's shows because they sent him back to England to do more promotional work."

SLUTSATS: Ganska avslagen gala, även om konceptet med "lottade" teams var intressant i teorin. Det blev för lite story och för mycket utfyllnad, och efter några matcher kändes konceptet gjort och man satt bara och väntade på huvudmatchen. Ingen av matcherna var speciellt bra, och även om Sting triumferade i slutet kändes det som ett avslaget slut.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-10.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Sebbes hörna Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019