Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WWE PPV 1988

 
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WWE PPV
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 21 mar 2016 18:44    Rubrik: WWE PPV 1988 Svara med citat

Royal Rumble 1988 (1988-01-24)

- NWA körde sin Bunkhouse Stampede-PPV den här dagen så naturligtvis "råkade" WWF köra en gratisshow samtidigt (yep, och Vince som alltid hävdat att han "aldrig kört med fulspel eller försökt sabba för sina konkurrenter"). Rumble 1988 var alltså inte på PPV, utan det var inte förrän året efter den blev en av de fyra PPV-showerna. (Det var inte heller den första Rumblen, som gick 1987 med One Man Gang som vinnare, men den gick på en houseshow så jag tror inga bilder av den galan/matchen finns).

- Jag har faktiskt aldrig sett den här galan förr, enbart stöket, och med tanke på cardet är det inte så konstigt att jag aldrig varit speciellt sugen på den.

- Vince McMahon & Jesse Ventura kommenterar.

- Ricky Steamboat vs. Rick Rude.
Rude är redan på väg in i ringen när showen drar igång. Okej match, inte mer. Rude var inte i sin prime än och hade inte grepparsenal nog att fixa en längre match utan det blir mest slag och sparkar från honom. Steamboat skinnar katten och dumpar honom innan de testar styrka vilket alltid är lite tråkigt att se. Dragon med några fina armdrags innan Rude dominerar med en chinlock. Dragon tappar men detta är 1988 så det betyder inget mer än att han försöker få igång publiken. De byter rollups några gånger innan Steamboat vänder en suplex till en egen innan Rude blockerar en high-cross-body genom att slita fram domaren som skydd för DQ efter 17:41. Rude är av någon anledning grymt förvånad över domslutet och tjafsar med domaren medan vi går vidare i programmet. **

- Dino Bravo dödar en stund med att lyfta lite skrot vilket Gene Okerlund låtsas bli hemskt imponerad av. Detta äter upp FEMTON MINUTER, välkomna till 1988 mina damer och herrar!

- Notera att vi är 40 minuter in på showen och har bara sett en match samt ett tråksegment.

- 2/3 Falls: WWF Women's Tag-champs The Glamour Girls (Judy Martin & Leilani Kai) vs. The Jumping Bomb Angels (Noriyo Tateno & Itsuki Yamazaki).
Titelmatch. Jimmy Hart är tydligen Glamour Girls manager (hade inget minne av det). Vebtura retar Vince för att han inte vet vem som är vem av JBA, men det har å andra sidan inte jag heller. Vince är smart nog att kalla dem "röd" och "rosa" (färgen på deras byxor). Lite senare rättas Ventura ("ain't") av Vince "man säger 'haven't") så agget dem emellan efter att Ventura ville starta ett fackförbund (1986) verkar finnas kvar.

Första fallet: Bra brottning, japanerna bumpar väldigt bra och bearbetar Glamour Girls med diverse submissions jag nog aldrig sett innan. Kai sparkar en av dem i ryggen så Martin kan vinna första fallet med en powerbomb efter 6:11.

Andra fallet: Facen dubbelteamar med en dubbel suplex innan det blir kaos, och Tateno (jag kollade upp det) vänder Martins powerbomb till en sunset-flip för tre efter 8:21.

Tredje fallet: Yamazaki sätter en enzuigiri, vilket jag TROR är första gången den spotten syns i WWF. Hon hamnar i fel hörna och dubbelteamas men taggar in Tateno som rensar och sätter en fin double-underhook-suplex med brygga för två. Yamazaki missar dyk och det blir kaos innan JBA avslutar Martin med en dubbel missile-dropkick för titlarna efter 15:23. Bra match även om jag är lite ovan vid stilen. ***

- Lång video om hur Ted DiBiase misslyckades med att köpa bältet från Hulk Hogan. Ventura tycker Hulk är en idiot som inte sålde det till DiBiase eftersom han kunde varit miljonär nu. 28 år senare blev han det tack vare en "kärleksfilm" med bästa polarens fru. Så kan det gå.

- Kontraktsignering med Hulk Hogan, Andre The Giant, Ted DiBiase och Virgil inför Hulk-Andre på The Main Event (1988-02-05). Det går lugnt till väga tills Andre bältet bordet över Hulkster, för att sätta upp en av de mest sedda matcherna i USA.

- Royal Rumble.
Antar att stöket lades näst sist för att inte fucka upp matchen om timingen inte höll, de hade ju bara kört konceptet en gång innan och det var på en houseshow där timingen inte är så petig. Tvåminutersintervaller gäller, blinkblink. Bret Hart (#1) och Tito Santana (#2) är redan i ringen när vi klipper till matchen. Inget händer och Butch Reed är #3. De trippelteamar Tito innan Jake Roberts är #4 och dumpar Reed direkt. Jake är nog den som är mest över i hela matchen, och publiken chantar "DDT" flera gånger under stöket. Harley Race är #6 och är på sluttampen av sin karriär och även om han inte är en spillra av sitt forna jag är det inte långt därifrån.

Jim Brunzell är #7 och Sam Houston (Jake Roberts halvbror) är #8 till artiga pops. Harts dumpar Tito. Danny Davis är #9 och Harley gör sin spot där han gungar på repen, vilket är buskis. Boris Zhukov är #10. Shit, vilken starpower vi har i ringen just. Don Muraco och Nikolai Volkoff vill båda vara #11 så Muraco klubbar ner honom och hoppar in i ringen. Fråga mig inte varför de slåss om att komma in så tidigt i matchen som möjligt. Jake och Brunzell dumpar Suck-Off. Volkoff är #12. Oh, goody. Muraco dumpar Harley, som börjar bråka med Jim Duggan, som är #13. De fejdade här. Duggan är ÖVER! Någon som också är över, fast tvärtom, är Ron Bass, som är #14. Volkoff dumpar Brunzell till tystnad. Muraco gör en Flair-flip, vilket nog är den mest spännande spotten i hela matchen.

Brian Blair är #15 till en bra pop. Hillbilly Jim är #16 och backdroppar ut Anvil direkt. Dino Bravo (med Frenchy Martin) är #17 och håller exakt samma standard som alltid. Det vill säga dödstråkig. Bass dumpar Houston. Ultimate Warrior är #18 och det känns konstigt att se honom kuta in utan musik. Muraco dumpar Bret. Detta var bara en av fyra gånger (enligt CageMatch) som Bret och Warrior var i samma match. One Man Gang är #19 och dumpade både Blair och Jake innan Junkyard Dog kommer in som #20. Duggan dumpar Volkoff. OMG dumpar Hillbilly Jim. Duggan clotheslinar ut Davis. Bravo och OMG dumpar Warrior odramatiskt. Bass dumpar JYD. Muraco dumpar Bass, som måste spela över för att hoppa ut då han clotheslinas för långt från repen. Men ut kom han till slut.
¨
Final Four: Duggan, OMG, Bravo och Muraco. Muraco kör en stund mot Bravo och OMG medan Duggan ligger utslagen. Han håller dem på avstånd innan han dropkickar ner Frenchy Martin från apronen, vilket gör att OMG clotheslinar ut Muraco. Shawn/Diesel däckar Bravo innan Duggan dumpar honom, och en stund senare fintar han ut OMG för att vinna efter 33:27.

Med dagens mått mätt var det en ganska dålig match då den saknade story och roliga spots utan kändes mer som en utdragen Battle Royal där de klubbade loss vid repen för att döda tid. Stöken fick minst sagt bättre flyt åren efter detta, och eftersom inget var på spel här förutom äran hade vi egentligen bara Duggan och Jake som stjärnor medan resten kändes som utfyllnad. Så se denna enbart för det historiska värdet. *

- Hulkster är redo för Andre, brother! Han kommer spöa honom, man! Han har ingen chans, dude! Ingen Hulkamaniac går att köpa, dude, och inte heller Hulk, brother, så Hulkamania kommer besegra ondskan, dude!

- 2/3 Falls: The Young Stallions (Paul Roma & Jim Powers) vs. The Islanders (Tama & Haku).
Första fallet: Publiken är trött/uttråkad vid det här laget. och Vince noterar att tyngdlyftningen tidigare ikväll var tråkig, men Ventura säger att det är för att Vince är en speta som inte kan något om kraftsport. Lite kul kommentar såhär i efterhand. Hetta en stund på Powers, tag till Roma som rensar medan publiken sitter tysta. Det blir kaos och Roma bumpar ut och "skadar benet" (för att ge WWE en anledning att visa promon nedan) och åker på en countout efter 7:53.

Medan Roma "vilar upp sig" får vi en promo med Andre och DiBiase (med Virgil). Teddy säger att Andre kommer vinna bältet på The Main Event och Andre säger... ja, ingen aning om vad hans mumlande betyder, men det är säkert något elakt om Hulkster, brother.

Andra fallet: Powers dominerar fulingarna innan han hamnar i fel hörna och dubbelteamas, och till slut taggar han in Roma till absolut apati från publiken. De attackerar hans skadade ben, Tama gör en flying big splash på benet och Haku avslutar honom, och därmed matchen, med en halvkrabba efter 20:26 (dra bort fem minuter för DiBiase-promon i mitten). Tämligen heatlös match som definitivt förlorade på att bokas såhär sent in på showen. Dock gillade jag bokningen; fulingarna fick se bra ut som vann två raka fall och facen fick se bra ut då de fortsatte matchen trots att Romas ben var "oerhört skadat". *1/2

- Vince och Jesse avrundar showen med en sammanfattning om vad vi sett ikväll, framförallt stöket.

SLUTSATS: Med dagens mått mätt en tämligen medioker show med långa segment och skapliga matcher. Det känns som om de drog ut på allt så långt de kunde, när de istället kunde kortat ner både Steamboat-Rude, tyngdlyftningen och maineventet (tag-matchen) med fem minuter var utan att det hade gjort något.

Tummen ner.

Den här recensionen skrevs 2016-03-21.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 19 apr 2019 20:01, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 18 maj 2018 17:48    Rubrik: Svara med citat

Wrestlemania 4 (1988-03-27)

- Du känner redan till storyn; Andre The Giant vann bältet från Hulk Hogan på The Main Event men på grund av TWIN MAGIC hos domarna och att Ted DiBiase köpte bältet blev det vakant och skulle få en ny ägare via en turnering här. (Shootanledningen till att bältet blev vakant var att man ville ha av Hogan bältet eftersom han skulle spela in film ett tag, och Andre ansågs inte klara av att turnera som champ).

En turnering är en ganska bra sak för att bygga upp brottare men att köra hela turneringen under samma kväll är ganska dåligt ut flera synvinklar; För det första vågar inte brottarna ta ut sig eftersom flera av dem behöver brottas flera matcher samma kväll, och för det andra tröttnar publiken på att se samma nyllen göra entré x antal gånger samma kväll oavsett hur över de är.

- Det har skrivits spaltmeter om hur turneringen var tänkt att bokas, allt från att Ted DiBiase skulle ta hem hela turneringen (I was told that at Wrestlemania IV I was going to win the title and become the champion" [sidan i 159 i hans andra bok]) genom att besegra Bam Bam Bigelow i turneringen (Bigelows RF-shoot) till att Randy Savage skulle vinna eftersom det stod i WWF Magazine som USA Today lyckades lägga vantarna på innan den släpptes, men Vince hävdade att det var en ren tillfällighet.

- Vi är i Trump Plaza, där Trump och hans vänner har de första sju raderna och eftersom ingen av dem kände till wrestling reagerade de inte för något vilket i sin tur gjorde det svårt för brottarna att komma igång. Jag minns att Hogan pratade om detta i en av sina böcker.

- Bruce Prichard sa på STW (#85 2018-02-02) att kasinot köpte 8.000 biljetter de delade ut till folk, de fick inte biljetterna gratis som Meltzer rapporterade.

- I samband med Mania 20 frågade WWE sina brottare som sina favoritminnen från Manias, och Hurricane sa att hans favoritminne var när Savage vann bältet här, och Hardys bestämde sig för att börja med backyard-wrestling efter att ha sett den här galan.

- Chris Kanyon berättade på sin hemsida att han var på galan som ett fan och snodde med sig ena hörnskyddet som minne. (ChrisKanyon.com commentary, March 2001), och hans bok sid 43-45.

- Gorilla Monsoon & Jesse Ventura kommenterar.

- På nittiotalet, när jag började surfa wrestling, minns jag att kritiken mot den här galan sällan handlade om matchkvalitén utan på att den var alldeles för lång. Men längden (3:30) är vad vi har på random B-PPVs idag.

- Gene Okerlund hälsar oss välkomna och Gladys Knight sjunger America the Beautiful.

1. Battle Royal.
Vi har Hartfoundation, Sam Houston, Rougeaus, Young Stallions, Ken Patera (med underbar Mel-Gibson-i-Dödligt-Vapen-frisyr), Sika, Danny Davis, Killer Bees, Bad News Brown, Harley Race, Nikolai Volkoff, Boris Zhukov, Ron Bass, Hillbilly Jim, George Steele & Junkyard Dog och vinnaren får en trofé. Bob Uecker gör color, och säger att han knappt kunde tro det när Vince ringde och frågade om han ville vara med på galan. Inget konstigt med det, förutom att "ingen" visste att Vince ägde WWF här. Jag tänker inte göra någon play-by-play här eftersom ingen dramatiskt händer förrän i slutet. Noterbart är dock att Bret Hart och Harley Race, två av de största någonsin, bara var i ringen ihop vid två tillfällen; här och i stöket på Rumble tidigare samma år. Final Four är Bret, Paul Roma, JYD & Brown, som direkt dumpar Roma. Bret (som är heel) och Brown dubbelteamar JYD och dumpar honom innan Brown vänder och dumpar Bret för att vinna efter 9:48. Brets bump in i hörnan precis före är nog den snyggaste han gjort. Bret dumpar Brown och förstör trofén, i vad som skulle dra igång hans singelpush men Vince fick kalla fötter och han återgick till tagteam igen efter en sejour mot Bad News Brown. Varför satte de inte denna matchen senare i showen istället? Hade varit bättre som popcorn-match. 1/2*

Jimmy Korderas (domaren) berättade i sin bok att tanken var att Bret skulle slå och sparka sönder trofén, men att den var så tålig att han hade stora problem med det och därför slängde ut den ut den till ringside istället i hopp om att den skulle gå sönder då (sida 204).

Brown berättade i sin RF-shoot från 2005 att han fick vinna stöket för att han blivit lovad en massa saker av Vince, men som aldrig blev av. Därför gav de honom vinsten här för att gottgöra det. Dock verkar han oerhört bitter så vem vet vad som egentligen sades?

2. Åttondel: Jim Duggan vs. Ted DiBiase.
Virgil och Andre är med in. Känns konstigt att ingen av dem har någon introlåt här, mest för att de är så förknippade med dem idag. Stabil match, som hade passat bättre som öppnare än stöket. Ganska basic match. Duggan försöker få igång publiken (är svårjobbat med Trump och hans polare i de första raderna) och dominerar Teddy, men Andre distraherar så Teddy sätter ett knä i ryggen och avslutar med en fistdrop efter 5:03. Duggan jagar ut dem efteråt för att behålla sin hetta. *

Kuriosa: Duggan säger alltid att hans två närmaste vänner i wrestling är DiBiase och Jake Roberts.

Duggan berättade i sin bok (sidorna 128-129) att Andre slog honom så hårt att han började blöda.

- Gene intervjuar Brutus Beefcake.

3. Åttondel: Don Muraco vs. Dino Bravo.
Billy Graham (Muraco) och Frenchy Martin (Bravo) är med in. Tråkig match med flera botchar. Inte konstigt eftersom Muraco var långt efter sin prime och Bravo... tja, jag tror han aldrig hade någon. Muraco gör en Vader-splash men upptäcker i sista sekunden att Bravo ligger för långt iväg så han landar intill honom och täcker honom direkt efter. Han bearbetar benet men blir utsparkad och stryper sig själv på översta repet i den enda spotten i hela matchen som såg okej ut. Bravo gör en piledriver men Muraco backdroppar sig ur en andra. Muraco gör för en charge men Bravo drar honom framför sig så domaren sänks (Jimmy Korderas, domaren, fick väldigt ont av den här spotten, vilket han skrev om på sidan 204 i sin bok). Bravo försöker finna med en side-suplex men domaren väljer att diska honom istället efter 4:54. Varför bemöda sig med att skydda Bravo och få Muraco att se klen ut inför kvartsfinalen? DUD

- Bob Uecker intervjuar Honky Tonk Man och Jimmy Hart, men Honkys gitarr syns i bild långt innan han introduceras.

4. Åttondel: Ricky Steamboat vs. Greg Valentine.
Jimmy Hart är med in, och Bonnie & Richie Steamboat är med Ricky in. I STW #94 säger Bruce att det var Rickys idé att ha med dem in här, det var något som Vince inte gillade men accepterade (tanken är att en tjusig babyface ska verka tillgänglig för damerna). Bra liten match, även om de botchar en spot tidigt i matchen. Annars är det ett rent nöje att se två proffs i arbete. Jesse noterar att hans wrestlingkunniga kompis Barry Blaustein tror att Steamboat tar hem hela turneringen. Barry gjorde Beyond the Mat tio år efter detta. Vi ser en uttråkad Donald Trump i publiken innan Valentine vänder en cross-body med en näve tights för tre efter 9:10. ***

Dave Meltzer intervjuade Steamboat i samband med Savages död (WON 2011-05-11). Steamboat var säker på att det skulle bli Savage-Steamboat i åttondelen eftersom de stal showen på Mania året före. Men Jay Strongbow sa att Greg skulle vinna, varpå Steamboat sa att fansen förväntade sig en returmatch. Jag tror nog att de flesta förväntande sig en returmatch och att det var idiotiskt av dem att inte "gå fansen till mötes". Men Bruce Prichard (STW #64, 2017-09-08) förklarade att de inte ville riskera att Savage skulle anses som heel i matchen eftersom han var bokad som stor babyface mot slutet av kvällen. Säga vad man vill om Bruces trovärdighet, men detta låter logiskt.

Detta blev Steamboats sista WWE-match fram till 1991. Han berättade i sin RF-shoot (2001) att anledningen var dels bokningen här (men kunde ingen förklarat tanken bakom den för honom?) och dels att hans fru kollade in merchborden där det inte fanns en enda pryl med honom. Något han tyckte var märkligt eftersom det trots allt var årets största show och han nyss kommit tillbaka.

Valentine var på Roddy Pipers podcast (Piper's Pit #60, 2015-05-25) där han sa att Steamboat var en av de han gillade att brottas mot mest.

- Gene intervjuar Koko B. Ware och British Bulldogs, som fått tillbaka bulldoggen Matilda vilket är hela storyn för deras match ikväll. Nej, seriöst!

5. Åttondel: Randy Savage vs. Butch Reed.
Liz och Slick är med in. Inget emot managers, men det tar bort lite av tjusningen när ALLA mer eller mindre har en. Kort och intetsägande match, antar att Savage ville hålla igen i första matchen för kvällen. Reed klättrar men kastas ner och Savage avslutar med flying elbow efter 4:09. Detta kom att bli Reeds sista WWF-match någonsin. 1/4*

- Bob Uecker intervjuar Bobby Heenan och Islanders.

6. Åttondel: Bam Bam Bigelow vs. One Man Gang.
Oliver Humperdink (Bigelow) och Slick (OMG) är med in. Hur man lyckas göra en treminutersmatch långtråkig är en bedrift, men det lyckades de med här. Inget händer, Bigelow (som är skapligt över) ska studsa mot repen men Slick sliter ner dem så han bumpar ut för en countout efter 3:01. DUD

OMG berättade på facebook (2015-10-27) att han tjänade mellan $7.000 och $10.000 här.

Bigelow berättade i sin RF-shoot från 1998 (onödig fakta: den första shooten jag någonsin såg/hörde) att han hade ett skadat knä här så matchen behövde bokas kort (han använde två knäskydd under matchen och knäopererades dagen efter detta). Dessutom skulle han och hans fru snart ha barn så han ville ha lite ledigt (fråga Steamboat hur väl det emottags av Vince) efteråt. Tydligen var det tänkt att han skulle förlora mot DiBiase i finalen, men vem vet vad som egentligen planerades?

Bigelow är för övrigt den första någonsin att vara med på både Mania och Starrcade samma år (på Starrcade 1988 mötte han Barry Windham).

- Gene intervjuar Hulk Hogan, som är sedvanligt lugn och tillbakadragen.

7. Åttondel: Jake Roberts vs. Rick Rude.
Bobby Heenan är med in. Det är orättvist på matchen ifråga men jag har ofta svårt att engagera mig en en match som jag vet slutar med en time-timit-draw eftersom det alltid känns som om de bara dödar tid för att ta sig igenom matchen. Det blir mest restholds här även om det blixtrar till emellanåt. Slutet ska vara en 15-minuter-draw men domaren var så inne i matchen att han glömde hålla ett öga på timekeepern så han missar sin cue, och time-keepern drar av matchen på egen hand efter 15:14 (Jimmy Korderas bok sida 205). Ganska väntat slut såhär i efterhand eftersom de fejdade på houseshows och därför ville man inte boka slutet rent. Jake jagar ut honom med Damian efteråt. *

Det är lite lökigt att komma med fantasibokning 30 år efteråt men om båda hade varit vid ringside och Jake rullat in precis innan tio för att avancera via countout, hade Rude kunnat förstöra för honom i hans kvartsfinal mot OMG för att ge ÄNNU mer hetta till fejden. Men om jag ser på det nyktert behöver galan varken fler matcher eller tre matcher med One Man Gang.

I en av Heenans böcker skriver han att Jake och Rude hamnade vid ringside när Jake jagade honom med ormen, vilket skrämde vettet ur Ivana Trump som spillde vin över sig och undrade varför livvakterna inte "sköt ormen". Donald själv bara blinkade och log åt Heenan, så han verkade gilla det.

- Gene Okerlund och Vanna White (USAs Agneta Sjödin) sammanfattar turneringen hittills och Vanna gissar på att Hulk tar hem hela turneringen.

8. Ultimate Warrior vs. Hercules.
Bobby Heenan är med in. Han är verkligen en bizi man ikväll. Klumpig powermatch där Herc tar över med några clotheslines. Warrior slår tillbaka, de botchar en spot ut ur ringen innan Herc gör full-nelson, men Warrior sparkar ur från hörnan så de hamnar i en belly-to-back-suplex-position där Warrior lyfter axlarna så bara Hercs är nere för tre efter 4:37. Den finishen lyckas vara både uttjatad och innovativ på samma gång. DUD

Warrior berättade i sin Ringside Collectibles-shoot från 2005 att han gillade att brottas mot Hercules, eftersom Herc gillade att brottas stifft och visste hur han skulle få över Warrior. Honky Tonk Man berättar i sin RF-shoot från 2001 att han (Honky) frågade Herc vid den här tiden hur det var att brottas mot Warrior och Herc svarade att det var svårt att gå upp på morgonen med vetskapen om att han var tvungen att jobba med Warrior. Sanningen ligger nog någonstans i mitten som vanligt, även om jag tenderar att tro mer på HTM än Warrior i det här fallet.

9. Kvartsfinal: Hulk Hogan vs. Andre The Giant.
Virgil och DiBiase är med in. Bättre match än väntat, men knappast bra. Deras Mania III-match tillhör en av mina favoriter men det handlar om en hel dos nostalgi och en bra inramning. Här har vi "bara" en match. Men skönt nog hålls den kort. Virgil fintar bort domaren så Teddy kan chairshotta Hulk. Hulk tar stolen och nitar Andre och Andre slår tillbaka med stolen. Med tanke på att domaren missade Teddys chairshot, men såg Hulks, borde Hogan diskats men istället blir det en dubbel DQ efter 5:22. Hulk jagar ut heelsen och suplexar Virgil utan att bumpa själv. Ganska imponerande, egentligen. HOGAN MUST POSE efteråt. Trump visas i publiken och Jesse säger att han är matchens riktiga vinnare. Ha, som om den sopan kommer uppnå något mer i livet än detta. 1/2*

Bruce Prichards berättar i sin pod (STW #49, 2017-06-02) att Hulk skulle spela in film (No Holds Barred) efteråt, därför skulle han inte vinna turneringen.

- Gene Okerlund intervjuar Randy Savage & Liz.

10. Kvartsfinal: Don Muraco vs. Ted DiBiase.
Billy Graham är med in (Virgil är fortfarande däckad). Detta var deras första singelmatch ihop (innan hade de bara mötts i ett stök) och de skulle bara gå två matcher till mot varandra, vilket är lite synd eftersom den här matchen, ursäkta uttrycket, rockade rejält. Hade gärna sett fler matcher mellan dem. Bra brottning hela vägen och Muraco känns betydligt mer motiverad här än i Bravo-matchen, nog mest för att DiBiase är en arbetshäst. Allt ser bra ut. Teddy missar sin back-elbow från hörna i vanlig ordning men tar hem matchen med en hotshot efter 5:35. Kul liten match. **1/2

- Bob Uecker intervjuar Demolition & Mr. Fuji där han får in ett "jag gillar inte sushi"-skämt eftersom Fuji är asiat.

- One Mang Gang poserar i ringen eftersom han har en bye och möter vinnaren mellan Savage och Hammer.

11. Kvartsfinal: Randy Savage vs. Greg Valentine.
Liz och Jimmy Hart är med in. Varken bra eller dålig, bara där. Bra arbete men ganska livlös och eftersom vinnaren skulle möta OMG var det väl ingen större överraskning hur den bokas. Savage blockerar figure-four och vinner med ett small package efter 6:08. *1/2

Detta var deras enda singelmatch i WWE. De gick några tag-matcher och stök i övrigt i WWE och möttes i två Nitro-matcher 1996.

- Gene och Vanna sammanfattar turneringen och Gene kallar Hogan-Andre för en "fantastic match" för att tappa all trovärdighet.

12. IC-champ Honky Tonk Man vs. Brutus Beefcake.
Titelmatch. Jimmy Hart och Peggy Sue (Sherri Martel) är med in. Jag hade aldrig sett att det var Sherri om jag inte redan visste det. Det känns märkligt att Beefcake ännu inte hade en introlåt här. Okej match med tanke på de inblandade, men inget speciellt. Brutus gör sleeper och Jimmy däckar domaren med megafonen (se nedan). Beefcake går tag på Jimmy och klipper några tussar från hans huvud och några nya domare kommer in och blåser av matchen (DQ till Beefcakes fördel) efter cirka 9:18, varav de sista fyra minuterna var Beefcake vs. Jimmy Hart. DUD

Domaren (Jimmy Korderas) skrev i sin bok (sida 205) att det ryktas att Jimmy dängde megafonen så hårt i bakhuvudet att han knockades på riktigt. Men i själva verket var det hans framåtbump som knockade honom eftersom han slog hakan i mattan och därmed knockade sig själv.

Honky sa i sin RF-shoot från 2001 att han bara tjänade $3000 här, medan Hogan gick en midcardmatch och drog hem tre miljoner (fast Hogan drog ju med all säkerhet fler till showen, både live och på PPV än vad Honky gjorde). Något lustigt är att jag har uppskrivet att Honky även sagt siffrorna 8.000 samt att Hogan tjänade en miljon här, jag vet inte om HTM sagt olika siffror eller om jag helt enkelt slarvat med mina anteckningar.

I samma shoot sa han att han gärna hade låtit Beefcake klippa av honom håret här om han fått extra betalt, men det var inget som blev av. Vilket är lite roligt eftersom Bruce Prichard (STW #91, 2018-03-10) sa att Honky inte ville klippa sig (gimmicken skulle gå förlorad) och att det därför aldrig blev några Hair-matcher mot Beefcake. Det och att Vince inte trodde det skulle dra.

Bruce (STW #94) säger Bruce att det är en myt att HTM vägrade jobba IC-bältet till Savage, men HTM själv hävdar att det är sant i, tja, varenda shoot med honom du kan hitta.

- Bob Uecker intervjuar Andre, som kallar sig "fortfarande obesegrad" (är det lite som när Sid under sin vinnarstreak i WCW 1999 även räknade förluster som vinster?) och stryper honom i en ikonisk scen.

13. Koko B. Ware & British Bulldogs vs. Islanders & Bobby Heenan.
Matilda, Bulldogs bulldogg är med in och Heenan brottas i skyddsdräkt för att slippa bli biten. Såhär sent in på showen hade den här matchen inte en chans, speciellt inte inför den här publiken. Tama slingshottas in i hörnan och bumpar ut i en väldigt fin spot i början av matchen. Gorilla & Jesse noterar att Dynamite Kid "är 100% igen!" vilket är lite intressant i efterhand. Hetta på DK, tag till Koko som rensar en stund mot Heenan där Bobby bland annat bumpar in i hörnan med axeln före, en spot jag nog inte hade gjort med bruten nacken men vad vet jag? Det blir kaos, Tama bodyslammar Koko och Islanders bodyslammar Heenan på Koko för tre efter cirka 7:36 (de drog aldrig igång matchen officiellt). Bulldogs "jagar ut" Bobby efteråt (se nedan). 1/2*

Heenan berättar i sin första bok (s. 68-69) att Matilda skulle jaga honom men hon ville inte, utan det enda hon var bra på var att fisa. Hon brukade fisa i omklädningsrummet då de skulle öva på att jaga honom, och Dynamite Kid gav henne varmkorvar så hon skulle fisa mer. Efter matchen fick Davey Boy Smith tvinga henne att jaga Heenan, det vill säga släpa henne mot honom. Heenan var trött så han sprang inte så långt, och istället för att bita honom började hon jucka mot honom honom. När Heenan kom ut i omklädningsrummet efter matchen sa han: "Don't worry about the payoff. I already got screwed."

Pat Patterson berättar en kul anekdot i sin bok om att Bulldogs en gång tappade bort Matilda på flyget. Flygpersonalen hittade henne till slut och körde henne till arenan så hon anlände precis före teamets entré. "The dog almost didn't make his booking... And I thought I had seen everything by then." (sida 162)

- Jesse flexar musklerna för fansen, antagligen för att showen inte är tillräckligt lång redan.

- Ted DiBiase poserar i ringen eftersom han fått en bye och möter vinnaren av nästa match.

- Bob Uecker kutar in för att träffa Vanna, men hon har gått ut till ringside så han får nöja sig med Gene.

14. Semifinal: Randy Savage vs. One Man Gang.
Liz & Slick är med in. Ren fabrikstillverkad match bara för att Savage ska avancera i turneringen. OMG dominerar, Savage gör comeback men OMG använder Slicks käpp för DQ efter 4:12. Savage sänker båda med en flying axehandle efteråt. DUD

15. WWF Tag-champs Strike Force vs. Demolition.
Titelmatch. Mr. Fuji är med in. Jag har alltid lika svårt att "acceptera" Rick Martel som babyface oavsett hur mycket jag ser honom i rollen. Basic match. Hetta på Tito, tag till Martel som rensar och sätter Smash i Boston-crab. Det blir kaos. Domaren distraheras och Ax sänker Martel med Fujis käpp och lägger Smash över honom för tre efter 8:02. *1/2

Demolition har sagt, både i sin RF-shoot 2007 och på Jim Ross podcast (2015-09-16) att Strike Force var ett av de teamen de gillade att möta mest. I shooten sa de också att de gav intervjuer från 10:00 till 18:00 samma dag som Mania 4 gick.

- Robin Leach, Bob Uecker och Vanna Wight kommer in för att ge stjärnglans åt maineventet.

16. Final: Randy Savage vs. Ted DiBiase.
Titelmatch. Liz och Andre är med in, och Liz hämtar Hulk för att jämna till det en smula. Ganska dålig match med deras mått mätt, de gick en betydligt bättre match på SNME två veckor innan detta. Andre attackerar Savage men Hulk räddar. Savage missar flying elbow och Teddy dominerar en stund. Domaren är distraherad av domaren som missar att Hulk däckar Teddy med en stol, och Savage avslutar med en flying elbow efter 9:19. Trion firar efteråt. **1/4

Kuriosa: Hogans första match i WWF var mot just Ted DiBiase, 1979.

SLUTSATS: En lång och ganska trög gala att ta sig igenom, även med ett gäng matcher med Savage och DiBiase. Har man ett nostalgiskt band till galan (något inte jag har) gillar man den säkert väldigt mycket men rent "objektivt" är det en av de sämsta Manias WWE producerat. Den dåliga publiken gjorde också sitt. Jag vill nog inte gå så långt att kalla det den sämsta Manian, men den ligger där och skvalpar i botten.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2018-05-18.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 29 aug 2018 08:58    Rubrik: Svara med citat

Summerslam 1988 (1988-08-29)

- Idag är det exakt 30 år sedan denna gick. Detta är en av två WWF-galor jag aldrig recenserat tidigare. Jag har inget minne av jag gjort det, och hittar heller inget i mitt arkiv som tyder på det. Använd bara den kunskapen i gott syfte, barn. (Den andra är No Mercy 2004, som jag började på två gånger men tyckte var så trist att jag aldrig slutförde den.)

- I WON veckorna innan galan skrev Dave Meltzer att WWF räknade kallt med att maineventet skulle sälja ut galan ("the line-up is pretty much a dud", WON 1988-08-08) och därför bemödade de sig inte med att boka ett intressant card i övrigt. Eller för att tala klarspråk; de ville inte slösa househow-fejder här utan bokade fejdande brottare mot andra. Jake Roberts vs. Rick Rude, vilket torde vara en naturlig parning, blev Jake vs. Hercules och Rude vs. JYD. Ken Patera och Bad News Brown möttes här men de började inte fejda förrän senare på året. Powers of Pain hade redan fimpat av Bolsheviks en mängd gånger. Bulldogs-Rougeaus fejdade lite halvhjärtat men något som knappt visades på TV. Don Muraco fejdade med Greg Valentine så naturligtvis bokades han mot Dino Bravo här. Koko-Bossman var ingen fejd utan ren presentation av Bossman. Harts-Demos om Tag-titlarna köper jag eftersom de byggde upp Harts som utmanare. Warrior-Honky visste ingen skulle bli av här. Mainet var det enda som hade en egentlig story bakom sig. Jag förstår såklart tanken bakom det men gör inte galan intressantare för det.

- Gorilla Monsoon & Superstar Billy Graham kommenterar.

1. British Bulldogs vs. Fabulous Rougeau Brothers.
Bra öppningsmatch med fin brottning, men tyvärr blir det alldeles för mycket upprepningar så det känns som att de kör matchen några varv för långt för att dryga ut tiden. Det blir hetta på båda babyfacen innan Davey Boy Smith taggas in för rensning i slutet. Bulldogs går för avslut men 20-minuterstidsgränsen går ut (19:05, men vem räknar?) för en tråkig draw. Jag har ingen aning om vad tanken med att inleda en show med en draw är, men WCW gjorde samma sak vid den här tiden så det var nog ingen ren slump. ***

- Klipp av när Ron Bass attackerade Brutus Beefcake på TV för att ta ut honom ur IC-matchen ikväll.

2. Ken Patera vs. Bad News Brown.
BNB attackerar direkt. Båda vevar loss en stund innan Patera gör bearhug och full-nelson. BNB kommer loss och de botchar finishen (BNB ska finta charge) så de får göra om den innan BNB avslutar med Ghetto Blaster efter 6:37. Ren TV-match. Gorilla kallar det "an upset" vilket känns konstigt med tanke på att BNB var obesegrad än så länge. DUD

BNB sa i sin RF-shoot (2005) att Patera var en väldigt enkel person att brottas mot.

- Gene Okerlund intervjuar Mega Powers, som har Liz som hemligt vapen ikväll mot Mega Bucks, brother.

3. Junkyard Dog vs. Rick Rude.
Bobby Heenan är med in. De kom inte vidare överens privat eftersom Rude inte kände att han behövde en manager och Bobby kände att det då var svårjobbat. JYD är väldigt populär, och även om han inte var en bra worker rent tekniskt hade han något jag gillade. Karisma kallas det visst. Matchen börjar hett men segas ner rejält när Rude dominerar. Han drar ner tightsen för att visa ett nytt par tights under med Cheryl på, varpå Jake attackerar honom för DQ efter 5:30 till kvällens hittills högsta pop. Daves "15 seconds of action"-kommentar tycker jag inte stämmer, men det var heller ingen bra match. Detta blev för övrigt JYDs sista PPV i WWF. *

- Gene intervjuar Honky Tonk Man och Jimmy Hart, som är redo för vemsomhelst nu när Beefcake är skadad.

4. Powers of Pain vs. The Bolsheviks.
The Baron (Baron von Raschke) och Slick är med in. Det känns som om jag redan sett en livstidsranson av den här parningen, men enligt arkivet har jag bara sett två matcher mellan teamen. Känns som betydligt fler. Hetta på Warlord, tag till Barbarian som rensar innan powerslam/flying headbutt-kombo avslutar Boris Zhukov efter 7:20. Detta borde varit en squash ala Warrior/HTM. 1/4*

- Brother Love intervjuar Jim Duggan. De babblar om whatever innan Duggan jagar ut honom. Skräpsegment.

Enligt Bruce Prichard skulle segmentet innehålla en intervju med Jessica Hahn. Hon var sekreterare till Jim Bakker, en evangelist som var otrogen med Hahn vilket skapade rabalder i media. (Hahn själv hävdar att han våldtog henne.) När det slopades skulle det bli Ric Flair men helgen innan insåg Vince att Flair inte skulle komma. De hade hypat en storstjärna men visste inte vem de skulle bjuda in, och resultatet blev Jim Duggan. Detta var för övrigt Bruce Prichards första framträdande på live-TV. (STW #100, 2018-05-11)

Meltzer (WON 1988-08-15) spekulerade i att gästen kunde vara Curt Hennig, Terry Taylor eller Blue Blazer eftersom WWF gick ut med att det skulle vara någon som inte varit i WWF innan. De sa även att gästen skulle göra sin MSG-debut här, men jag vet inte om de hypade båda sakerna (WWF-debut och MSG-debut) eller om den gode Dave minns fel. Hursomhelst hade Duggan inte bara brottats i MSG utan även maineventat där bara en månad före Summerslam.

5. IC-champ Honky Tonk Man vs. Ultimate Warrior.
Titelmatch. Jimmy Hart är med in. Du vet redan vad som händer; Warrior mördar honom och avslutar med en big splash för tre efter 0:32. Kort men effektiv match. Något jag inte tänkt på innan är att Gorilla undrar vem motståndaren kan vara medan Warriors introlåt spels, kan detta vara första gången han använder den låten? NR

Honky sa i sin RF-shoot (2001) att han frågade Hercules hur det var att möta Warrior (de hade fejdat strax före detta). Herc svarade att det var "tufft att gå upp på morgonen" när han tänkte på att behöva brottas mot Warrior på kvällen. (Dock ska det sägas att Warrior i sin egen shoot hävdade att Herc älskade att möta honom eftersom han gillade när det var stifft i ringen.) Honky tjänade för övrigt $22.000 på den här matchen vilket känns som en rimlig lön för trettio sekunder.

Några veckor innan Summerslam började WWF hypa Warrior-Honky om IC-bältet på TV-tapings, så det kändes rimligt att anta att oavsett vad som hände på galan gick inte Beefcake ut med bältet. (WON 1988-08-15)

På en TV-taping veckan innan galan utmanade Honky vemsomhelst, där Warrior antog och vann matchen och bältet. Därefter uppträdde han på tapingen som champion innan Jack Tunney ogiltigförklarade titelmatchen eftersom den inte var sanktionerad och därför återgick bältet till Honky. Smart sätt att banda matcher med Warrior med bältet innan han vann det, men ändå förklara det logiskt för publiken. (WWF gjorde samma med Lex Luger 1994 innan Mania.) (WON 1988-08-29)

6. Don Muraco vs. Dino Bravo.
Frenchy Martin är med in. Bobby Heenan gör color. Muraco med en miljon armdrags. Bravo råkar sparka domaren av misstag (han no-säljer) och Bravo avslutar med en side-suplex efter 5:31. 1/4*

- Sean Mooney intervjuar Jesse Ventura som inte säger något av värde.

7. WWF Tag-champs Demolition vs. Hartfoundation.
Titelmatch. Mr. Fuji och Jimmy Hart är med Demos in. Detta är Hartfoundations första PPV som babyfaces. Skaplig match. Hetta på Bret, tag till Anvil som rensar och blir slingshottad ut på Smash av Bret i matchens bästa spot. Det blir kaos, domaren distraheras och Ax däckar Bret med Jimmys megafon so Smash kan pinna honom efter 10:48. **1/2

På Ross Report 2015-09-16 sa Demos att Harts var ett av sina favorit-teams att möta (det låter kanske inte lika imponerande när de även rapade upp British Bulldogs, Strike Force och Twin Towers).

- HTM är förbannad för att ha förlorat bältet mot någon han inte räknade med han skulle möta. Är inte det själva konceptet med "jag utmanar vemsomhelst"?

8. Koko B. Ware vs. Big Bossman.
Slick är med in. Förvånansvärt underhållande match, mest för att den höll ett bra tempo rakt igenom. De botchar dock flera spots, varav en spot där Bossman ska missa (?) en flying big splash, men Koko rullar inte undan tillräckligt så Bossman träffar honom ändå. Men ändå inte. Ingen säljer och Bossman reser som om han träffade. Vilket Koko också gör. Bossman missar charge så Koko gör comeback med en missile-dropkick och big splash, men Bossman sparkar ur så Koko flyger ÖVER domaren. Bossman avslutar odramatiskt med sin hittills finaste (det säger mer om de andra än denna) Bossman-slam efter 5:56. Yes, Koko jobbar igen, hoppas du återhämtar dig från chocken. Meltzer skrev i WON att Koko var så upprörd över matchens botchade spots att han slog på väggar backstage efteråt. **

- Backstage: Warrior firar sin titelvinst och babblar om whatever.

9. Jake Roberts vs. Hercules.
Kommentatorn pratar om Jake vs. Rude så ingen av misstag engagerar sig i den aktuella matchen. Jag har alltid fascinerats av att Jake väljer att göra en kneelift istället för DDT när han har motståndaren i position för båda. Herc med några restholds som han varvar med att finta sig ur en DDT och en kneelift så Jake bumpar i hörnan. Han går för en bodyslam men Jake fintar och DDTar honom för tre efter 10:09. *

10. Hulk Hogan & Randy Savage vs. Ted DiBiase & Andre The Giant.
Liz, Bobby Heenan och Virgil är med in, och Jesse Ventura är gästdomare vilket som vanligt tar bort mer från matchen än det tillför. Bra match dock, inte minst för att DiBiase bumpar som en galning och brottas 90% av tiden för sitt team. Hetta på båda babyfacen inför en het publik. Teddy säger "clothesline" till Hulk och gör greppet strax efter. Tänk så det kan slumpa sig. Det slutar med att Hulk taggas in för rensning. Det blir kaos och babyfacen ser inte ut att fixa detta innan Liz ställer sig på apronen och strippar vilket såklart distraherar heelsen och DiBiase avslutas med bodyslam/flying elbow/legdrop-kombo efter 14:50. ***

Savages houseshow-matcher mot DiBiase drog inte så bra längre, medan Andre-matcherna drog desto mer så Hulk vs. DiBiase och Savage vs. Andre var houseshow-matcherna efter Summerslam. (WON 1988-08-29)

SLUTSATS: Ganska medelmåttig gala. Öppningsmatchen och maineventet är bra, och Warrior-HTM är sevärd av historiska skäl, men inget på galan är värt att genomlida hela för.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-08-29.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 14 okt 2018 18:15    Rubrik: Svara med citat

Survivor Series 1988 (1988-11-24)

- Detta är första gången jag ser den långa versionen av galan. Tidigare har jag bara sett den sönderklippta CHV-versionen med klippta matcher som är cirka 30 minuter kortare.

- Cardet ändrades flera gånger men det är ganska ointressant och tidsödande att reda ut alla ändringar; men kort sagt skulle Brian Blair, Don Muraco, JYD och några till vara med men avbokades och ersattes av andra JTTS.

- Gorilla Monsoon & Jesse Ventura kommenterar.

1. Elimination: Ultimate Warrior, Blue Blazer, Brutus Beefcake, Jim Brunzell & Sam Houston vs. Honky Tonk Man, Ron Bass, Danny Davis, Greg Valentine & Bad News Brown.
Jimmy Hart är med in. Gorilla och Jesse noterar att de aldrig sett BNB i tagteam-matcher före detta, och såvitt jag kan se gick han bara två tags sammanlagt i WWF, båda under sin stint 1979. I övrigt var det detta och Series 1989. Nåväl. Beefcake avslutar Davis enkelt med en sleeper efter 1:17. Brunzell missar charge så BNB avslutar honom med en Ghetto Blaster efter 5:12. Känns som varenda BNB-finish i WWE. Valentine råkar boxa till BNB som får nog och bailar för en frivillig countout efter 7:51. Sjukt oväntat beteende av en surgubbe som är ovän med hela världen. Houston går för en monkey-flip på Bass, som vänder det till en powerslam för tre efter 10:10 i matchens tjusigaste spot. Warrior attackerar Honky i matchens största pop. Warrior bodyslammar Bass så Blazer kan få två med en flying big splash. Blazer skadar sig på riktigt i en misstimad leapfrog-spot med Valentine (Valentine duckade inte leapfrogen tillräckligt så Owen skadade pungen rejält, enligt Dave Meltzers Tributes 2). Blazer klättrar men Honky fäller honom så Hammer kan avsluta honom med en figure-four efter 12:22. Beefcake trippelteamas men gör sin egen comeback och hamnar utanför ringen med Honky för en dubbel countout efter 15:41. (Antar att detta bokades för att inte "slösa" houseshow-fejderna Beefcake-Bass och Warrior-Honky här.) Hammer och Bass dubbelteamar Warrior men han axehandlar (sedär, ett nytt verb!) Bass för tre efter 17:27, innan han gör samma sak på Hammer efter 17:50. Inte nödvändigtvis en BRA match i vanlig bemärkelse, men det hände saker hela tiden så jag var underhållen rakt igenom (kanske mycket för att jag inte mindes hur den bokades förutom att Warrior vann). ***

- Survivor: Ultimate Warrior.

Detta var faktiskt första PPVn i WWE där en face var IC-mästare när showen började.

Owen och Warrior var vid den här tiden väldigt goda vänner, kanske mycket för att de hade kommit dit vid ungefär samma tid. (WON 2014-04-21)

Survivor Series 1987, 1988 och 1989 började alla med en elimineringsmatch med Beefcake och Honky i varsitt team mot varandra. Alla slutade med vinst för babyface-teamet.

Brunzell gick en match till i WWF efter detta; dagen efter jobbade han till BNB. Precis som Brian Blair insåg han att han inte hade någon framtid i förbundet efter att teamet splittrats då ingen av dem hade någon chans att pushas som singel och tag-divisonen var så pass fylld av nya heta teams (Demos, POP, Rockers, Harts, Rougeaus etc.) att det var lika bra att ta sig därifrån. (Blair lämnade redan i början av november.)

Valentine har mycket samröre med den familjen på Survivor Series; 1987 var han i samma team som Bret. 1988 mot Owen. 1989 och 1990 mot Bret och 1993 mot båda två (om den räknas eftersom han var maskerad och inte brottades under sitt riktiga namn).

2. Elimination: The Rockers, Powers of Pain, British Bulldogs, Hartfoundation & Young Stallions vs. Brainbusters, Demolition, The Bolsheviks, The Conquistadors & Fabulous Rougeaus.
Bobby Heenan, Mr Fuji och Jimmy Hart är med in. Precis som första matchen ett väldigt högt tempo rakt igenom, men här var det betydligt bättre brottning än i öppningsmatchen. Alla teamen färgmatchar varandra förutom Arn (röda byxor) och Tully (svarta).

Efter allt snack om att Rougeaus eliminerades tidigt på grund av bråket mellan Dynamite Kid och Jacques Rougeaus (googla) så att de inte skulle konfrontera varandra var det konstigt att se dem brottas i början av matchen här. Kid möter både Jacques och Raymond här, dock bara i några korta sekvenser. Känns konstigt om de var så rädda för bråk mellan dem att Rougeaus åkte ut tidigt och lämnade arenan innan Bulldogs eliminerades samtidigt som de möts i ringen. Nu tror jag inte de bokade denna in i detalj men agenterna borde sagt åt dem att hålla sig från varandra under matchen, det är inte som om deras spots med varandra var speciellt viktiga för matchen.

Vi får Shawn vs. Nikolai Volkoff vilket i efterhand känns som matchens bästa mot matchens sämsta deltagare, men 1988 skulle jag säga att Bret var mer polerad än Shawn. Där, jag sa att Bret var bättre än Shawn. Det händer inte ofta. Första elimieringen sker efter drygt fem minuter när Bret avslutar Raymond med ett small package efter 5:38. Paul Roma gör ett hopp från stående i ringen till topprepet i en tjusig spot innan han sätter en cross-body på Volkoff. Barbie taggas in till matchens hittills största pop. Bra spot där Tully taggar in Ax, men håller fast i Shawns ben så Ax kan attackera Shawn som då fokuserar på att få Tully att släppa benet. Sådana detaljer älskar jag. Arn spinebustar Shawn i en fin spot. Shawn och en Conquistador botchar en spot (Shawn missar att ducka sig ur en clothesline så det är hans fel enligt min mening).

Boris Zhukov (som för övrigt kallats lat av Roma i en shoot) vänder en cross-body och pinnar Jim Powers efter 15:36. Marty sunset-flippar Zhukov för tre efter 18:18. Bret german-suplexar Tully för tre efter 27:07 men Tully fick upp sin ena axel precis före tre så Bret pinnas istället. DK Tombstonar Tully för två innan både The Rockers och Brainbusters åker på en dubbel DQ efter 28:09 för att fortsätta sitt upplägg på houseshows.

Vi har POP och Bulldogs vs. Demos och Conquistadors kvar, och Jesse trodde aldrig Conquistadors skulle klara sig såhär långt (även om de vann förra årets mega-match på Series?). DK missar headbutt och Smash clotheslinar honom för tre efter 36:17 för att inte bara ta ut honom (och DBS) ur matchen, utan även ur WWF för gott. Detta blev hans sista match, och förmodligen även hans sista framträdande där överhuvudtaget. Fuji sliter ner repet så Smash bumpar ut för en countout efter 39:47. Ax verkar inte säker på att det var en olyckshändelse och skäller på Fuji, som slår honom med käppen men blir nedslagen av Demos som vänder face. Tydligen trodde folk i arenan att Fuji vände face istället för tvärtom. POP sidar sig med Fuji här, vilket på ett sätt kunde förklara varför de trodde det. Fuji fäller en Conquistador så Barbie kan headbutta honom för tre efter 42:23 för att ta hem matchen. Demos attackerar dem efteråt. Detta måste vara en av få gånger där någon har gjort en turn under matchens gång och sen vunnit den. Underhållande match i ett högt tempo, och även om det var långt ifrån världens bästa match är det imponerande att kunna hålla intresset uppe i nästan trekvart. Och som grädde på moset fick vi två turns i slutet som kändes ganska oväntade, även om de var något oklara för publiken (se nedan). ****

- Survivors: Powers of Pain.

Det finns hur mycket stories som helst om Bulldogs vs. Rougeaus, den ena versionen tråkigare än den andra, men är du intresserad så finns den detaljerad i Meltzers Tributes 2 (sid 38).

Detta blev Dynamite Kids sista match i förbundet, och näst sista totalt i USA (den otroligt märkliga parningen British Bulldogs vs. Rock N Roll Express bokades i Kansas på en indieshow i februari 1989). I övrigt var det Stampede, Japan och några enstaka matcher i Tyskland innan han tvingades hänga upp bootsen för gott på grund av ryggskadan.

Det sägs (mest Meltzer) att POP vändes heel eftersom Road Warriors vände heel strax före detta och Vince ville att POP skulle vara hans Road Warriors. Enligt Bruce Prichard var POP inte alls WWFs version av Road Warriors utan det var bara en ren slump att de skapades strax efter att RW hade tackat nej till Vinces erbjudande om att börja i WWF. Jag tror inte ens Bruce själv tror på det utan säger det i ett hopplöst försök att "rädda WWFs heder" men alla tänkande människor (vilket varken du eller jag räknas som eftersom vi ser wrestling) förstår att så naturligtvis inte är fallet. Själva vändningarna var något oklara för publiken; Många trodde Fuji vände face istället för Demos, och även under houseshow-matcherna dagarna efteråt (Demos vs. POP) fick POP och Fuji facerespons. Något som känns konstigt eftersom POP attackerade Paul Roma efter hans match i MSG två dagar efter detta med Fuji ivrigt påhejande, vilket inte känns speciellt faceaktigt.

Detta var Shawn Michaels (och för den delen Martys) första PPV, och första gången nångonsin han och Bret var i ringen ihop. Det var dessutom enda gången han och Bret taggade på TV/PPV (de gjorde det på houseshows och i dark matches).

- Här antar jag att det är intermission eftersom det blir mycket lullull:

- Sean Mooney intervjuar Bad News Brown, som fortfarande är obesegrad och antar att alla är ute efter honom. Dessutom betyder "Survival Series" inget för honom och han siktar på en titelmatch mot Randy Savage.

- Gene Okerlund intervjuar Powers of Pain och Fuji. Fin touch att Barbie och Fuji har samma sminkning runt ögonen. Han "gjorde dem" men de blev för kaxiga och nu tänker POP ta deras bälten.

- Gene intervjuar Andre The Giants team där inget av värde sägs. Detta är den minst intressanta matchen ur kayfabesynpunkt eftersom de enda uppläggen är Jake-Andre och Duggan-Bravo medan de andra brottarna egentligen är ren utfyllnad, speciellt på facesidan. Rick Rude och Curt Hennig på heelsidan hade inga aktiva upplägg (Jake-Rude var redan överstökad) men var brottare på väg upp, och Races karriär sjöng på sista versen, medan Tito, Casey och Patera var gamla namn som egentligen inte fyllde någon funktion i teamet.

- Mooney intervjuar Hulks team, och Hulk kallar Ted DiBiase återigen för "MultiMillion Dollar Man". Nu har det hänt så frekvent att det inte kan vara ett misstag längre.

3. Elimination: Jake Roberts, Scott Casey, Jim Duggan, Tito Santana & Ken Patera vs. Andre The Giant, Dino Bravo, Rick Rude, Mr. Perfect & Harley Race.
Bobby Heenan och Frenchy Martin är med in. Bra match här också, jag sögs in i matchen och kom på mig själv med att se den utifrån ett markperspektiv vilket säkert handlar om att jag älskar matchtypen och därför har lättare att köpa konceptet. Mot slutet var jag väldigt inne i matchen när Jake var ensam kvar i sitt team, men nu går jag händelserna i förväg. Nåväl. Ganska lite hetta inledningsvis vilket är konstigt eftersom det precis varit intermission. Duggan sänker Perfect så han flippar runt och sparkar Andre på kinden av misstag. Patera missar en charge och Rude Awakening avslutar honom efter 8:21 i Pateras vanliga spot. Bravo eliminerar Casey med en side-suplex efter 9:30 för att få ut utfyllnaden i teamet. Tito äter en piledriver av Race innan han avslutar Race med en flying burrito efter 13:19. Andre är inne för första gången i matchen här och vevar mot Tito, som går för en sunset-flip men Andre sätter sig på honom för tre efter 14:43. Han gör sin vanliga fastna-i-repet-spot för en bra pop medan Jake och Duggan pucklar på honom. Jake blir face-in-peril vilket tyvärr inte är så dramatiskt utan snarare bara segt. Bravo får två med en piledriver. Tag till Hacksaw men Frenchy fäller honom och Duggan går banana med brädan för DQ efter 21:23 för att lämna Jake ensam kvar i teamet. Rude fistdroppar Jake för att sätta upp en nonchalant magdans så Jake vaknar och DDTar honom för tre efter 29:07. Andre stryper Jake för DQ efter 29:42 för att hålla liv i deras upplägg. Andre headbuttar honom så Hennig kan pinna honom för att avsluta matchen efter 30:02. Jake rensar med Damian efteråt. ***

- Survivors: Curt Hennig & Dino Bravo.

Patera sa i sin ROH-shoot från 2004 att han var missnöjd med betalningen (han sa att efter utgifter under turnéer hade han 50-300 dollar över per vecka) och sa till Vince att han ville sluta. Vince bad honom få över Big Bossman och Bad News Brown och stanna till Series, vilket Patera gick med på. Han var inte i ett optimalt läge rent privat heller vid den här tiden; Han var mitt uppe i en skilsmässa medan damen i äktenskapet mest "umgicks med sin kokainlangare" (citat från shooten) medan han turnerade med WWF.

En tragisk notis är att Race, den enda som fortfarande (2018) lever i heelteamet, var den äldsta i teamet. Och den enda av de fyra döda i teamet var det bara Curt som dog en naturlig wrestlingdöd (Rude testikelcanser, Bravo blev skjuten och Andre hjärtat pga sin sjukdom/storkek).

- Gene intervjuar Ted DiBiase och hans team.

4. Elimination: Hulk Hogan, Randy Savage, Hercules, Koko B. Ware & Hillbilly Jim vs. Ted DiBiase, Akeem, Big Bossman, Red Rooster & Haku.
Liz, Bobby Heenan, Slick och Virgil är med in. Ännu en bra match ikväll. Koko sätter en missile-dropkick på Rooster för två. Hulk big bootar och bodyslammar Rooster innan Savage avslutar honom med en flying elbow efter 6:12. Heelteamet skäller på Rooster för detta vilket sådde fröet till hans faceturn året efter. Jag har under alla år hört folk gnälla över hur de pushade och misshushöll med Terry Taylor i den gimmicken, men jag har aldrig riktigt tagit det på allvar förrän nu när jag sett några av hans WWF-matcher pre-Rooster. Han var ju riktigt bra när han slapp gimmicken! Akeem clotheslinar och avslutar Hillbilly med Air Africa (fortfarande kallad 747 av kommentatorerna här, jag vet inte när de bytte namn på den) efter 9:56. Perfekt användning av Jim här, och det säger jag helt utan ironi. Några snabba spots och sen ut. Bossman-slam avslutar Koko efter 11:48 för att rensa faceteamet på utfyllnad.

Hetta på Hogan en stund, men han gör sin egen comeback. Tag till Herc som dominerar Teddy en stund (de fejdar) till en bra pop innan Virgil distraherar så Teddy kan knäa Herc i ryggen och rulla upp honom för tre efter 16:37. Herc vevar loss mot Virgil vilket distraherar Teddy så Savage kan rulla upp honom för tre efter 16:59. Det där kom oväntat, min minnesbild var att Teddy var kvar näst sist i teamet men där ser man hur länge sedan jag såg galan. Hetta på Hulk igen. Bossman missar flying big splash och Savage taggas in. Slick ofredar Slick men Hogan räddar, och Bossman attackerar Hulk med batongen och åker på en countout efter 23:22. Borde det inte vara DQ istället? Twin Towers dubbelteamar Hulk så Akeem diskas efter 25:01 för att lämna Haku kvar ensam i heelteamet. De sätter fast Hulk med handklovar i repen och Slick retar Hulk med nycklarna precis framför honom. Haku och Slick gör Shawn/Diesel på Savage. Liz tar nycklarna från en sänkt Slick så Hulk kommer loss. Haku missar flying big splash på Savage och Hulk taggas in och avslutar Haku med det vanliga efter 29:12. Lite billiga elimineringar (Herc, Teddy, Twin Towers) men i övrigt en underhållande match. **3/4

- Survivors: Hulk & Savage.

George Gray (One Man Gang, Akeem) skrev på Facebook 2015-10-27 att på Series 1987 och 1988 tjänade han cirka "$7,000 - $10,000" per show. Han sa året efter (2016-07-25) att han och Hogan inte umgicks utanför ringen, men var inte ovänner utan hade professionell respekt för varandra. Han var speciellt imponerad över att Hulk frågade honom innan deras matcher om han kunde tänka sig att jobba till legdroppen, något Gray aldrig varit mer om före eller efter detta. Speciellt eftersom han tog det som en självklarhet att jobba till det greppet. (Rent allmänt verkar Gray vara en ytterst sympatisk man som är tacksam för allt han fått göra i wrestling.)

Slick intervjuades av Interactive Wrestling Radio där han sa att han och Akeem var bra vänner (de varken söp eller knarkade vilket gjorde att de sällan umgicks med andra efter showerna) men kom inte överens privat med Bossman även om de tjänade bra pengar ihop. "Bossman var som sin karaktär."

Hillbilly Jim har varit anställd av WWE ända sedan 1984 (han är ännu anställd) vilket troligen bara slås av Howard Finkel när det gäller antal år i förbundet.

Det känns fascinerande (och deprimerande) när man inser att Koko har fler mainevents (sista matchen) i WWE än Harley Race, och lika många som Ric Flair (ett). Dock räknar jag bort Royal Rumbles eftersom det är matchtypen och inte de inblandade som drar intresset. Fast å andra sidan var både Koko och Hillbilly ren utfyllnad här så jämförelsen haltar betänkligt. Men lite kul ändå.

SLUTSATS: Som en storälskare av eliminerings-konceptet tyckte jag det var en förträfflig gala. Fördelen med att bara ha fyra matcher är dels att var och en känns viktig och dels att ingen behöver stressas fram (som typ 1997 där folk eliminerades med en clothesline efter 15 sekunder). Kortaste matchen låg på 17 minuter och det var ändå ingen framstressad match alls utan kändes precis lagom lång. Nu ska det tilläggas att jag (högst medvetet) delat upp galan så jag tog en ordentlig paus mellan matcherna för att kunna bygga upp ett sug efter dem. Annars är det lätt att bli mätt på matchtypen och då inte engagera sig tillräckligt för att ge matcherna ett rättvist omdöme.

Sammantaget tyckte jag det var en väldigt bra gala, även om det enda stora som hände var POP och Demos dubbelturn, i övrigt behöver man nog bara ett Survivor Series-mark som mig för att till fullo uppskatta den.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2018-10-14.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WWE PPV Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019