Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WWF Houseshows 1989
Gå till sida 1, 2  Nästa
 
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Filmade houseshows
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 nov 2018 16:08    Rubrik: WWF Houseshows 1989 Svara med citat

Boston Garden 1989-01-13 (internetlånad)

- Rod Trongard, Superstar Billy Graham & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Lanny Poffo vs. Steve Lombardi.
Ordinär öppningsmatch; teknisk bra match för att få igång publiken och etablera vad wrestling men överskuggar inget ikväll. Lombardi avslutar med en Doink-splash efter 6:34. *

2. Bushwhackers vs. The Bolsheviks.
Varför inte öppna showen med denna istället? Namnskylten säger "Bolshiviks" så jag antar att stava rätt = kommunism. Whackers introduceras även med efternamn vilket de slutade med snart. Ren komedimatch. Hetta på Luke och världens minst dramatiska heta tag till Butch som rensar. Shawn/Diesel och Boring Zhukov avslutas med Battering Ram och dubbel gutbuster efter 9:29. 1/2*

3. Blue Blazer vs. Akeem.
Slick är med in. Blazer har inte så mycket att jobba med här, det blir mest armbars när han är på offensiven. Akeem dominerar en stund inför en tyst publik innan Blazer fintar charge för att påbörja comebacken. Dropkick och flying cross-body träffar men en missile-dropkick missar och han kraschlandar (försöker du krysta fram ett skämt här om hur han dog är du en dålig människa) så Akeem kan avsluta med Air Africa efter 8:09. 1/2*

4. Ron Garvin vs. Greg Valentine.
Garvin kastar ut handduken till någon i publiken, vilket Graham tycker är en fin gest men Hayes noterar att den säkert inte var speciellt dyr ändå. Han verkade inte riktigt tänkt igenom den kommentaren (det får babyfacen Garvin att verka snål) men den fick Graham att skratta till. Bästa matchen hittills ikväll vilket är som att skryta om att man springer fortare än GW Persson. Valentine är en trovärdig wrestler eftersom han får det mesta att se stifft och äkta ut, men jag förstår absolut varför han inte pushades mer än han gjorde. Noll karisma och ingen vidare look vilket gör att min egen högst ovetenskapliga slutsats är att hans Hasbro-figur måste sålt minst av alla. Nåväl. Valentine går för sin figure-four och Garvin gör sin sleeper innan de tumlar ut och choppar varandra för glatta livet för en dubbel countout efter 13:54. De möttes en hel del innan de började fejda då Garvin blev "avstängd", och sen möttes de en massa igen innan de gick sin blow-off på Royal Rumble 1990. Långt giftermål. **

- Sean Mooney intervjuar Dino Bravo och Frenchy Martin, där Martin säger att de ska "humiliate you, the Montreal way" vilket låter som en annan heel jag känner till (okej, "humble" betyder inte samma sak).

5. The Rockers vs. Brainbusters.
Ingen Bobby Heenan med in, jag antar han var vid Andre The Giants sida på en av de andra två (!) houseshows WWF körde den dagen. Efter tio minuters jämn match blir det hetta på Marty. Tag till Shawn som rensar och Rockers gör dubbla Superkicks, vilket Rod kallar "back heelkick". Shawn suplexar Tully men Arn håller fast Shawns fötter så Tully faller över honom för tre efter 15:16. Bra match. ***1/2

- Mooney intervjuar Jim Duggan, två herrar som många år senare skulle starta en podcast ihop, TOUGH GUY!

6. Flag-match: Jim Duggan vs. Dino Bravo.
Frenchy Martin är med in. Vinnaren får sitt lands nationalsång spelad efteråt. Ren komedimatch, men en bra sådan. Båda gör sina roller bra och säga vad man vill om Duggan men karisma har han så det räcker och blir över. Man behöver inte kunna springboard-450s med skruv för att vara en bra wrestler, kan man styra en publik ÄR man en bra worker. Frenchy distraherar så Bravo kan ta över, men vi får Shawn/Diesel så Duggan täcker Bravo för tre efter 8:38. Inte illa alls. *1/2

7. Hercules vs. Virgil.
Ted DiBiase är med in. Kort match, men den hade inte vunnit något på att vara längre eftersom Herc genomskådas som worker då. Han gör powerslam och full-nelson för vinst efter 3:05. Teddy attackerar med en stol efteråt men Herc rensar. *

- Mooney intervjuar Big Bossman och Slick inför maineventet.

8. Hulk Hogan vs. Big Bossman.
Slick är med in. Sedvanlig match mellan dessa båda men publiken är väldigt het vilket gör den några snäpp bättre än den "borde" vara. Hulk handklovas men bryter sig loss och vevar loss mot Bossman. Han gör två legdrops och sliter tag i batongen för att använda som vapen som hämnd för vad Bossman gjorde mot honom på Brother Love-show. Domaren försöker stoppa honom så Hulk knuffar till honom för DQ efter 11:32. Hulk rensar efteråt och showen slutar med att HOGAN MUST POSE. **3/4

SLUTSATS: Inget stod väl ut nämnvärt men när man kommit förbi de tre första matcherna var det en helt okej show, om än lite tjatiga parningar.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-11-07.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 01 jul 2019 15:22, ändrad totalt 3 gånger
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 nov 2018 16:10    Rubrik: Svara med citat

Philadelphia 1989-01-14 (internetlånad) (matiné)

- Dick Graham kommenterar. Ensam. Vilket knappast fungerar eftersom man inte har någon att bolla med. Joey Styles måste vara den enda som lyckats med det. Det hjälper inte heller att Graham låter oerhört uttråkad hela tiden och verkar mest sitta av tiden med några pliktskyldiga kommentarer under matcherna. Apropå ECW; Joel Goodhart är ring-announcer och är säkert okänd för de flesta, men han ägde Tri-State Wrestling Alliance som blev ECW när han sålde det till Tod Gordon. Joel låter precis som Graham väldigt uttråkad så det är svårt att engagera sig i matcherna.

1. Tim Horner vs. Jose Estrada.
Graham drar cardet under matchen och får precis alla matcher att verkar ointressanta, hur man nu lyckas med det. Horner vinner med en botchad sunset-flip efter 9:38. 1/2*

2. Bushwhackers vs. The Bolsheviks.
Oh, goody. Såg Boston-showen precis innan detta så detta blir min andra Bushwhackers vs. Bolsheviks-match på två timmar. Och det blir en karbonkopia av den, där Bushwhackers vinner med Battering Ram och dubbel gutbuster på Boris Zhukov efter 9:47 där Graham, som hela matchen igenom tjatat om Ryssland räknar "eins zwei drei" för att visa vilken koll han har. 1/2*

3. Blue Blazer vs. Akeem.
Slick är inte med in, han är troligen med Big Bossman på en av de andra houseshowerna WWF körde samma dag. En unge i publiken har en skylt med texten "Blue Blazer. Outstanding Wrestler. Excellent Natural Heart". Ingen aning om det sista syftar på hans namn. Någon kille i publiken försöker ifå igåmg ett "ONE MAN GANG"-chant under lång tid men ingen hänger på. Samma match som igår men avslutningen var en smula anorlunda (Blazer missade ingen missile-dropkick ikväll). Blazer gör missile-dropkick men missar cross-body och Akeem avslutar med Air Africa efter 8:31. 1/2*

- Kal Rudman (vem det nu är, ingen hals har han i alla fall) intervjuar Ted DiBiase och Virgil inför Teddys match.

4. Hercules vs. Ted DiBiase.
Virgil är med in. Bra match som fick Herc att se väldigt bra ut. Det är en bra bieffekt av att möta Teddy. Teddy missar back-elbow i årets största chock. Herc gör comeback och gör full-nelson samt torture-rack men Virgil kutar in för DQ efter 8:00. Heelsen dubbelteamar honom men han slår tillbaka och jagar ut dem. **1/2

5. Flag-match: Jim Duggan vs. Dino Bravo.
Frenchy Martin är med in. Same old, same old, men två Duggan-Bravo-matcher samma dag är en för mycket även om de inte är dåliga. Shawn/Diesel leder till att Duggan pinnar honom efter 5:56 och får nationalsången spelad efteråt. *

- Reklam för Lou Albanos hotline dit man kan ringa för SCOOPZ om Royal Rumble. Nej, allvar, WWF lanserade detta på fullt allvar. Men vill jag höra en förvirrad onykter åldring yra om wrestling kan jag ringa Trent, det blir billigare.

- Kal intervjuar Powers of Pain och Mr. Fuju inför titelmatchen mot "Dem-o-li-tion", som han uttalar det.

6. WWF Tag-champs Demolition vs. Powers of Pain.
Titelmatch. Mr. Fuji är med in. Efter cirka ett halvdussin matcher mellan dessa teamen börjar det kännas lite enformigt. Hetta på Ax, tag till Smash innan det blir kaos och vi får en dubbel DQ efter 6:44. 1/2*

7. Ron Garvin vs. Greg Valentine.
Samma som igår men med en ny finish; Valentine reverserar en cross-body med en näve tights för tre efter 12:11. Jag förstår inte tanken bakom Garvin och hans roll i WWF; han fick nästan aldrig se stark ut, inte ens i början, och det största namnet han slog under hela sin stint var just Valentine. I övrigt var det Boris Zhukov som det största namnet vilket inte direkt känns "föredetta NWA-champ". **

8. Paul Roma vs. Iron Mike Sharpe.
Dags att köpa snacks inför maineventet; Roma vinner med en (fin) missile-dropkick efter 3:48. 1/2*

- Kal intervjuar Bad News Brown, som insinuerar (eller ja, säger det rakt ut) att Liz "erbjuder tjänster" till folk backstage.

- Tony Chimel rabblar matcherna till 11/2:

- Anvil vs. Valentine.
- Rockin Robin vs. Sherri.
- Hercules vs. King Haku (öppningsmatch på vilken Mania som helst!).
- No DQ: Demos vs. POP (jippie).
- Beefcake vs. DiBiase.
- Hogan vs. Bossman.

9. WWF World-champ Randy Savage vs. Bad News Brown.
Titelmatch. Liz är med in. Kort match, detta måste vara ett av de kortaste maineventsen någonsin. Missförstå mig inte, det var en BRA match även om den var väldigt kort. Kort och intensiv. Savage hoppar på honom direkt. Brown tar över. Savage missar flying elbow men vänder en bodyslam till en rollup (ala hans match mot Ricky Steamboat på Mania 3) för tre efter 5:39. Enligt Dave Meltzer (WON 1989-01-23) var det många som missade finishen eftersom de var upptagna med att glo på ett slagsmål i publiken. Men vi får ingen rapport om vare sig workrate eller resultat från den fighten. **1/2

SLUTSATS: Hälften av matcherna var som i Boston igår, men både Herc-Teddy och Savage-Brown var värda att se men det var nog allt..

(Den här recensionen skrevs 2018-11-07.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 nov 2018 16:16    Rubrik: Svara med citat

MSG 1989-01-23 (internetlånad)

- Rod Trongard & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Sam Houston vs. Danny Davis.
Houston ersätter Rick Martel som hade trubbel att få arbetsvisum i tid. Ordinär öppningsmatch med en enda anmärkningsvärd spot; Houston sitter fast i en Boston-crab utan möjlighet till att varken ta sig till repen eller komma ur på egen hand, så han klappar Davis på ryggen. Davis - i tron att det var domaren som klappade honom för att visa att Houston gett upp - släpper upp honom, och Houston avslutar med en bulldog efter 9:39. Spotten var riktigt smart men hade inte fungerat idag eftersom en klapp på ryggen hade räknats som tapout, vilket inte existerade i WWF 1989. *

2. Brutus Beefcake vs. Mr. Perfect.
Vi får följa Beefcakes entré från backstage till ringen, och när vi klipper till honom ser vi hur han och en agent går igenom körschemat (eller något liknande) vilket känns både udda och roligt på samma gång. Perfect flippar rundor som vi är vana att se honom. Hayes noterar att matchen går för långsamt för Beefcakes smak vilket låter bakvänt eftersom Perfect brottas i ett högre tempo än han hinner med. Ron Bass dyker upp och försöker sno Beefcakes saxar, men Beefcake attackerar honom och åker på en countout efter 9:28. Han rensar dock efteråt. **

3. Tim Horner vs. Jose Estrada.
Oh, goody, mer färglös utfyllnad. Horner vinner med en Bob Backlund-rollup efter 8:15. 1/2*

4. Bret Hart vs. Honky Tonk Man.
Jimmy Hart är med in. Okej match. Honky berättade i sin YouShoot att Bret ofta gnällde efter deras matcher om att Honky var alldeles för lös i slagen och ville Honky skulle använda mer kraft i dem så det syntes att de tog. Honky undrar i efterhand om inte Bret hade valt hans lösa slag framför Goldbergs stiffa sparkar. Touché, även om det såklart inte är en svartvit fråga. Nåväl. Storyn här är inte så mycket Bret vs. Honky som Bret vs. Jimmy Hart, som använde Honky och Greg Valentine i fejden med Harts när Harts-Rougeaus hade kört sina matcher. Jimmy lägger sig i och vi får en dubbel countout efter 12:06. *1/2

5. The Rockers vs. Brainbusters.
Inte helt oväntat en väldigt bra match inför en het publik. Ingen Bobby Heenan med in, jag antar att han antingen var med Andre The Giant (Sacramento) eller King Haku (Salt Lake City), troligen den förstnämnda. Rockers dominerar i nästan tio minuter innan Shawn blir slagpåse. Tag till Marty som rensar. Det blir kaos, Marty suplexar Tully men Arn håller fast honom så Tully faller över honom för tre efter 16:20. ****

- Intermission, så Rod skickar oss vidare till Sean Mooney (som han kallar "Shawn Michaels", han var väl fortfarande inne i tag-matchen) som intervjuar Ted DiBiase, Hercules och Big Bossman.

6. Hillbilly Jim vs. Rick Rude.
Jims låt är överdubbad vilket automatiskt innebär åtta minuspoäng. Ganska kul midcard-match, Rude bumpar för glatta livet och Jim är tillräckligt trovärdig i sin roll så att folk köper hans gimmick. Rude Awakening avslutar efter 8:01. Rudes fejd med Jake Roberts var bra men matcherna bedrövliga. Han är betydligt bättre här. *1/2

7. Hercules vs. Ted DiBiase.
Virgil är med in men måste gå ut när matchen börjar eftersom han är bannad från ringside, vilket resulterar i utbrott från Teddys sida även om detta annonserades redan under förra MSG-showen. Bra match men kanske lite väl lång chinlock av Teddy. Båda arbetar på bra (Herc känns motiverad) och Teddy vinner med fötterna på repet efter 12:43. Virgil kutar in efteråt men Herc jagar ut dem och Fink noterar att domaren reverserar beslutet så Herc vinner på DQ. Sådant här ogillar jag skarpt; Det bokas för att ge babyfacen ifråga en pop efteråt men samtidigt får det honom att se svag ut eftersom han vann enbart för att heelsen gjorde bort sig, inte att han besegrade sin motståndare. **1/2

8. Tito Santana vs. Ron Bass.
Den som arbetar hårdast här är nog snacksförsäljarna i arenan. Beefcake kommer in och distraherar Bass så Tito kan rulla upp honom för tre efter 6:37. *

9. Hulk Hogan vs. Big Bossman.
Slick är med in. Samma match som vanligt förutom att Hulk gör ett bra högt knä i Bossmans nylle. Hogan sätts fast med handklovar, slår sig fri och använder batongen för DQ efter 9:29 för att sätta upp returmatcher. **1/4

SLUTSATS: Uppfriskande med lite nya parningar, och de flesta matcherna tröttade inte ut mig innan de slutade så detta blir en tumme i mitten.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-11-07.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 nov 2018 16:21    Rubrik: Svara med citat

LA Sports Arena 1989-01-29

- Rod Trongard & Superstar Billy Graham kommenterar.

1. Sam Houston vs. Barry Horowitz.
Samma stabila öppningsmatch som vanligt, dock lite längre än vanligt. De kör på det roliga "Houston klappar Barry på ryggen så Barry släpper upp sin Boston-crab i tron att det var domaren som signalerat att han vunnit, men Houston avslutar med en bulldog"-slutet efter 18:15. *

2. Brutus Beefcake vs. Rick Rude.
Kul liten match som visar att man inte måste slå ihjäl sig för att vara en bra worker. Beefcake må inte vara en Rey Mysterio i ringen men eftersom han engagerade publiken med agerande behövde han heller inte vara det. Rude var också bra här och hade börjat komma till sin rätt som worker. Dessutom tycker jag de kompletterar varandra bra. Beefcake gör en sunset-flip men Rude blockerar och håller tag i repen för tre efter 10:26. Detta var en av ytterst få gånger Rude vann över honom. Beefcake jagar ut honom med saxen efteråt. Bruce sa på STW #109 att Rude ogillade att brottas mot Beefcake eftersom han tyckte han ofta var slarvig i sina matcher, något jag inte direkt märkte här men det kan ju vara saker som inte syns. **

3. IC-champ Ultimate Warrior vs. King Haku.
Titelmatch. Jag påstår inte att detta var världens bästa match (inte ens bästa match ikväll) men allt klickade och den var så bra den kunde vara under förutsättningarna. Lagom tempo och Warrior verkade ha bättre kondis än vanligt. Rod kallar en atomic-drop för "reverse piledriver" i ännu en huvudskakande reaktion till hans kommentering. Har någon botchat så mycket på så kort tid som honom? Snart dags för egen Botchamania-video. (Okej, detta var inte en regelrätt botch om vi ska vara petiga.) Warrior reverserar en suplex och avslutar med en big splash efter 7:16. **1/2

4. Jake Roberts vs. Andre The Giant.
Mel Phillips annonserar detta som vår mainevent. Mer angle än match, Andre var vad Bruce skulle kalla en attraktion istället för wrestler. Publiken är engagerade (både face och heel är över) men jag som har svårt för Andre (det är omöjligt att leva sig in i storyn när jag hela tiden sitter och hoppas att han inte snubblar och gör bort sig istället för att sugas in i storyn) tycker mest det är tråkigt. Andre bailar eftersom han är rädd för Damien, och när matchen väl börjar gör Andre lite strypningar för att "underhålla" oss. Jake gör comeback och ormar (älskar det verbet) honom så han bailar, och domaren diskar Jake efter 7:31 för användning av reptil. Jakes blöder i handen efter Damiens framfart, vilket verkar vara en shoot. DUD

- Intermission så Rod passar på att intervjua Greg Valentine, Red Rooster (Rod intervjuar Red), The Rockers och Brainbusters.

5. Red Rooster vs. Danny Davis.
Davis säger att Bobby Heenan betalat honom för att piska Rooster, men han gör det gärna helt gratis. Ganska tråkig match, kändes som en öppningsmatch för att döda tid och innehåller långa stunder med restholds av Davis. Rooster gör suplex för att påbörja sin comeback men Davis går direkt för sin chinlock igen. Rooster gör ännu en comeback och avslutar med en hammerlock (ala George Steele) efter 15:44. 1/2*

- Jake in för en promo där han kallar ut Andre. Andre lufsar in och Rude attackerar Jake bakifrån så heelsen dubbelteamar honom. Great, de två Jake förmodligen gått sina tråkigaste matcher mot ger sig på honom = fejderna lär fortsätta.

6. Jim Neidhart vs. Greg Valentine.
Greg bearbetar benet och försöker vinna med en figure-four, men Anvil blockerar och gör comeback med några tacklingar. Han sliter bort Gregs knäskydd och försöker använda det som vapen men domaren tar bort det varpå Greg rullar upp honom med en näve tights för tre efter 10:10. Inte dålig men heller inget som var värt att anteckna. *1/2

7. The Rockers vs. Brainbusters.
Lång och bra match, och ganska lik deras andra. Även med samma finish; Hetta på Shawn, Marty taggas in och suplexar Tully men Arn håller fast honom så Tully faller över honom för tre efter 18:20. ***3/4

SLUTSATS: Ingen minnesvärd show men Warrior-Haku var chockerande bra, och maineventet var kvällens bästa match (inte helt oväntat).

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-11-07.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 10 feb 2019 16:15    Rubrik: Svara med citat

Philadelphia 1989-02-11 (internetlånad)

- Detta kom att bli sista TV-sända WWF-showen från Philadelphia Spectrum. Tydligen var det på WWFs initiativ eftersom de ansåg att TV-sändningarna skrämde iväg Philadelphia-publiken, vilket Dave Meltzer tycker är rappakalja eftersom de dragit enormt mycket folk tidigare även med TV-sända shower därifrån. (WON 1989-03-01)

- Dick Graham kommenterar (med två olika på color så han slipper tjöta själv).

- Kal Rudman (mannen utan hals) intervjuar Red Rooster inför öppningsmatchen och undrar "vad som kommer hända där ute", varpå Rooster svarar att han tänker knocka motståndaren. Han kom nästan av sig där på grund av den usla frågan.

1. Red Rooster vs. Brooklyn Brawler.
Det sorgliga är inte mitt standardskämt om att detta är en mainevent-match var om helst i världen, det sorgliga är att den nästan (Rooster vs. Heenan med Brawler i sin hörna) gick på Mania två månader efter detta. Som popcorn-match förvisso, där det enda roliga var att de tvingades korta ner matchen på grund av tidsbrist till Rooster förtret, och när han gnällde om det sa Heenan att de kunde göra de resterande spotsen backstage efteråt om det nu var så viktigt för honom. Nåväl. Det blir mest restholds medan Graham rabblar cardet innan Rooster vinner med en backslide efter 10:54. Ungefär lika tråkig som väntat. 1/2*

- Slick in för en promo där han kallar publiken "mentally retarded" för att de gillar Hulk Hogan, och noterar att Hulkamania dör ikväll. Lite senare säger han att han bara ser fula kvinnor här ikväll. Synd att han var delaktig i gruppstämningen mot WWE 2016 annars hade det klippet varit lysande i hans HOF-video.

2. Sam Houston vs. Barry Horowitz.
Slick gör color och börjar med att fråga om ryktet att Dick är Superstars pappa är sant. Det är det inte. Eftersom jag hade ett dåligt skämt om detta på gång behövde jag först kolla upp Dicks ålder, men ingenstans hittade jag den informationen. Jag hittade överhuvudtaget ingenting om honom, inga uppgifter ens på hans IMDb. Han verkar inte ens existera. Nåväl, någon som existerar är yrkesmannen Barry Horowitz, som är så underhållande att se att jag mot slutet av matchen inser att jag knappt ens lagt märke till hans motståndare eftersom jag fokuserat på Barry hela tiden. Sam avslutar med en bulldog efter 10:28. *

- Kal intervjuar Ted DiBiase (med Virgil), och kallar hans kommande match mot Brutush Beefcake för "en av årets matcher" vilket tekniskt sett är helt korrekt. Det är en av årets matcher. Därefter intervjuar han Beefcake, som kallar Virgil för "jabroni". Jag vet att Iron Sheik använde det uttrycket i WWF långt före detta, så självklart var det inte The Rock som myntade det i förbundet.

3. Brutus Beefcake vs. Ted DiBiase.
Virgil är med in. Slick gör color och ger oss slutsatsen av en forskningsrapport om Brutus mentala status som kommit fram till att "Beefcake is stupid". Jag tyckte jag hörde ring-announcern kalla detta en "No DQ-match" men jag måste hört fel eftersom jag inte hittar infon någon annanstans. Bra match i vanlig ordning, inte bara Teddy utan även Beefcake drar sitt lass och Virgil är på helt rätt ställe när han ska fälla Beefcake vid apronen. Det låter kanske inte som speciellt märkvärdigt, men det är en stor skillnad på när brottare liksom glider till rätt position utan att man reflekterar över det, och brottare som ser ut att komma på att de måste stå vid x plats strax och därför beger sig dit även om det verkar helt ologiskt. Heelsen kolliderar och Beefcake rullar upp Teddy för tre efter 10:54. ***

4. Jim Neidhart vs. Greg Valentine.
Anvil vs. Hammer! Ganska basic match för dessa båda innan Hammer rullar upp honom med en näve tights för tre efter 6:40. 1/4*

5. Hulk Hogan vs. Big Bossman.
Slick är med in. De gör sin vanliga match som Hogan vinner med en legdrop efter 9:11. Det märktes att de gillade att möta varandra eftersom de inte var rädda att sälja för varandra. **

6. WWF Womens-champ Rockin Robin vs. Sensational Sherri.
Titelmatch. Kal Rudman gör color. En av deras miljoner matcher mot varandra, och den hamnar nog i mellanskiktet kvalitetsmässigt. Det positiva är att de har kraft bakom sakerna de gör, och choppar på rejält, men det negativa är att den känns tämligen sönderkoreograferad. Men för de som inte sett deras tidigare matcher var den nog bättre än vad jag tycker. Robin avslutar med en fin sunset-flip från hörnan efter 9:22. **1/4

7. Hercules vs. King Haku.
Kal Rudman gör color. Bättre än väntat, och tempot är ganska högt för att vara dessa båda. Ingen Heenan ikväll. Haku använder Herc kedja som vapen för DQ efter 14:50, och det slutar med att Herc jagar iväg honom. **

8. No DQ: WWF Tag-champs Demolition vs. Powers of Pain.
Titelmatch. Mr. Fuji är med in. Kal Rudman gör color. Sedvanligt halvtråkig match mellan dessa båda teamen, här är det även dåligt av den anledningen att de bryr sig om att tagga när det är No DQ. Hetta på Ax, tag till Smash som rensar innan det blir kaos och Warlord åker på en countout för sitt team efter 7:37. Vilket antiklimax, inte minst för att de aldrig möttes i Philly igen. 1/2*

SLUTSATS: Ingen speciell show på något sätt, Beefcake-DiBiase var underhållande men inte så bra att det är värt att leta upp hela showen.

En svag tumme i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-02-10.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 11 feb 2019 19:44    Rubrik: Svara med citat

Boston Garden 1989-02-11 (WWE 24/7)

- Rod Trongard & Lord Alfred Hayes kommenterar.

- Kuriosa: Jag ser showerna i rätt ordning i mån av tid/intresse, och av en ren slump råkade jag se denna på dagen trettio år efter den gick.

1. Jim Powers vs. Iron Mike Sharpe.
Okej öppnare. Det handlar inte om kvalitén utan att om etablera för publiken vad wrestling är, och i första matchen är folk mer förlåtande än senare in på showen. Strax före mainet hade denna tvärdött. Powers (som dock inte verkade överdrivet motiverad ikväll) avslutar med powerslam (vad annars?) efter 11:07. *

2. Koko B. Ware vs. Boris Zhukov.
Now we're talking! Mainevent på vilken koma-avdelning på sjukhuset som helst. Zhikov lyckasd inte direkt väcka publiken med sina bearhugs innan Koko gör comeback med en missile-dropkick efter 9:02. Jag gillar hur Boris duckar för att undvika dropkicken som aldrig kommer, och när han reser sig upp och vänder sig mot hörnan kommer Koko flygande med den. Han har gjort spotten innan men precis som med Eddie Guerreros "drämma stol i mattan och slänga den åt motståndaren som diskas"-spot är det en spot som funkar varje gång.) 1/4*

3. Big John Studd vs. Akeem.
DSF visade en Studd-Akeem-match under RAW en gång 1997, ingen aning varför men det verkade som om de behövde fylla ut tiden med något. De visade även en Orndorff-Rude-match som slutade med dubbel countout vill jag minnas. Otroligt vad jag kan minnas detaljer från tyska TV-sändningar för 20 år sen men går vilse när jag ska gå hem från jobbet (90 meter). Det blir mest big man-spots där Akeem teasar att bodyslamma Studd men misslyckas innan vi har en dubbel countout efter 8:05. Studd "har kommit hit för att vinna!" och lockar in honom i ringen igen för att bevisa att han kan slamma honom, men Akeem bailar istället. Man kan ju tycka att detta byggde upp till en returmatch men såvitt jag kan se gick bara Studd en enda match till i Boston och det var mot Andre senare på året. Så både en bedrövlig match OCH skitbokning utan uppföljning efteråt? Fantastiskt. DUD

4. Bad News Brown vs. Pete Doherty.
Doherty ersätter Rick Martel här. Jag vet inte om det gällde den här specifika matchen men Rick hade långvarigt bekymmer att få arbetstillstånd i USA vid den här tiden, något som blev en följetong i WON under första halvan av 1989. Så jag antar att det är anledningen till ombokningen här. Nåväl. Detta är ingen regelrätt squash, men inte långt ifrån, och Brown avslutar med Ghetto Blaster efter 4:58. 1/2*

5. Bushwhackers vs. Fabulous Rougeaus.
Jag vet att detta känns som en helt ny spaning, men Bushwhackers är verkligen inte rätt team att boka i långa matcher. Jag har seriöst inget emot dem i korta koncisa matcher men att gå en kvart är tio minuter för långt även om matchen i sig inte är dålig. Bara tjatig. Hetta på Luke, tag till Butch, kaos och Luke slår till domaren för DQ efter 14:35 eftersom domaren ville ha ordning och reda i matchen. Bushwhackers rensar efteråt för att få tillbaka sin hetta. DUD

6. Paul Roma vs. Ron Bass.
Ganska fartfylld match jämfört med de andra matcherna ikväll, vilket gör att den känns bättre än den hade gjort annars. Roma får arbeta hårt och missar cross-body så Bass kan avsluta med en Pedigree efter 8:51. *1/2

7. Tito Santana vs. Rick Rude.
Sean Mooney är gäst-ring-announcer här (och buas ut när han själv introduceras). Ännu en tråkig match ikväll, jag antecknade att det var en seg inledning men sen kom den aldrig riktigt igång utan bara pågick och pågick och pågick med några explosiva spots, i övrigt var det mest restholds eller avvaktande för att döda tid. Rude blockerar sunset-flip och tar hjälp av repen för att täcka honom för tre efter 16:45. Ingen större chock att Rude fick vinna eftersom han ska upp om IC-bältet på Mania. *

8. WWF World-champ Randy Savage vs. IC-champ Ultimate Warrior.
Titelmatch, där båda titlarna är på spel. Savage brottas som heel även om han inte vänt heel ännu. Underhållande match men jag vet inte om det är för att resten av matcherna ikväll var tråkiga. De botchar en cross-body-spot där Warrior ska fånga upp honom men tappar honom. Rod väljer att vänta tills de gör en chinlock för att notera att detta är "non-stop action". Rude kommer in och flexar vid ringside (han fejdar ju med Warrior) vilket får ut Warrior, och Savage sätter en double-axehandle från hörnan för en countout efter 10:35. Rude och Savage kramar om varandra innan Warrior rensar för att skicka hem folk lyckliga. **3/4

SLUTSATS: Till synes en ganska trist show (med trista slut i många av matcherna) där maineventet helt klart var bäst, men inte tillräckligt bra för att låna hem hela showen.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2019-02-11.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 24 feb 2019 14:46    Rubrik: Svara med citat

MSG 1989-02-20 (tankad)

- Rod Trongard & Lord Alfred Hayes kommenterar. Detta kom att bli Rons sista framträdande i WWF, fan vet varför och fan vet varför någon skulle bemöda sig med att kolla upp det.

- DAVE REPORT: WWF har gjort en marknadsundersökning som kommit fram till fansen tycker de har för mycket produkt på TV. Vissa saker förändras aldrig.

1. Jim Powers vs. Iron Mike Sharpe.
Fink kallar Sharpe felaktigt för Kanadas starkaste (istället för bästa) atlet vilket kommentatorerna tråkar honom för. Apropå tråkig: DEN HÄR MATCHEN. Samma gamla match som vanligt. Ron påstår att det är STANDING ROOM ONLY i arenan samtidigt som man zoomar in på ett dussin tomma stolar. Powers vinner med ett small package efter 12:16. *

2. Red Rooster vs. Brooklyn Brawler.
Brawler introducerar Bobby Heenan som sin manager här. Brawler dominerar (mest mest tråkiga restholds) innan Rooster gör comeback och går för en suplex men Heenan håller ner hans ena fot så Brawler faller över honom för tre efter 14:11 (samma spot de avslutade Warrior-Rude med på Mania några veckor senare). Rooster rensar efteråt. Man kan i och för sig förklara bokningen av två såhär pass långa matcher med tre sopor (och Rooster, som pushades) med att det enbart var till för live-publiken som är mer lättflirtad än TV-publiken. Men den här typen av matcher kördes även på TV. 1/2*

3. Big John Studd vs. Akeem.
Slick är med in. Ganska kul match för dessa båda, jag ser mycket hellre två kalorikolosser veva loss mot varandra än evinnerliga restholds (Rooster vs. Brawler). Ska man gå in på det tekniska är såklart Rooster-matchen bättre men om man bara är ute efter teknik finns det amatörbrottning att se. Detta är show, och som show är det rätt bra även om jag inte lär minnas matchen en längre tid. Båda vevar loss och Akeem försöker bodyslammar honom utan framgång. Studd clotheslinar ut honom och vi har en dubbel countout efter 7:49. Precis som i Boston säger Studd att han kommit för att fightas, och här bailar inte Akeem utan blir bodyslammad istället. Detta blev för övrigt Studds sista match någonsin i MSG. *

4. Bushwhackers vs. Fabulous Rougeaus.
Detta skulle av någon märklig anledning vara Rougeaus vs. Bolsheviks (båda teamen är heel) men jag misstänker att det bara är felskrivet av den gode Dave. Heel vs. heel görs sällan och jag förstår inte poängen med en sådan random match. Nåväl. Basic match, säga vad man vill om Bushwhackers men de arbetade nästan alltid hårt. Hetta på Luke, tag till Butch för rensning. Raymond fäller Luke men Butch däckar Jacques så Luke kan täcka honom för tre efter 12:16. Även om den varade tolv minuter kändes den faktiskt inte dryg. *1/2

5. Brutus Beefcake vs. Rick Rude.
Bobby Heenan är med in. Stabil match, även om ingen egentligen har tillräckligt med arsenal för en så här lång match lyckas de hålla den intressant. Det mest anmärkningsvärda att något (förslagsvis bråk) händer i publiken som tar allt fokus från resten av publiken så Rude gör en lång chinlock tills de fokuserar på matchen igen. Beefcake bumpar in bra i hörnan mot slutet. Rude får två med en flying forearm innan Beefcake rullar upp honom för tre efter 18:28. Ganska oväntat resultat eftersom Rude skulle komma att ta IC-bältet från Warrior på Mania. **1/4

- Intermission och Sean Mooney intervjuar random folk under tiden; Rougeaus är redo för en returmatch mot Bushwhackers och tänker ha Dino Bravo i sin hörna då, Anvil är redo för Hammer och Randy Savage är redo för Warrior innan han ska upp mot Hulk Hogan på Mania, så den är klar nu.

6. Rick Martel vs. King Haku.
Heenan är med in. När Rick gör entré spelas det en glad trudelutt som uppenbarligen är ett rib, vilket märks på Fink som inte kan hålla sig för skratt. Sådant här gillar jag. Något annat jag gillade här var själva matchen. Det är inget större scoop att Rick Martel var en fantastisk worker men jag tycker inte han får all cred han borde ha ändå. Allt han gör ser bra ut (inget slarv) och allt har en poäng, han gör inte saker bara för sakens skull utan ser till att det känns logiskt i storyn. Dessutom agerar han väldigt bra hela tiden och ÄR sin karaktär istället för att spela den. Haku gör också sin del av arbetet här, det måste nämnas i rättvisans namn. Rick kommer ur en chinlock igenom att suplexa honom i en bra spot. Hakus senton missar och Rick går för sin Boston-crab men tidsgränsen på 20:00 går ut för en draw istället. Riktigt välbrottad match. ***1/2

7. Jim Neidhart vs. Greg Valentine.
Faktiskt ingen dålig match. Båda känns motiverade vilket gör mycket. Hammer sliter bort knäskyddet och däckar Anvil med det för tre efter 8:08. *1/2

8. WWF World-champ Randy Savage vs. IC-champ Ultimate Warrior.
Nontitle. Ganska tempofylld och bra match. Samma bokning som i Boston för några dagar sen. Rude kommer in och distraherar så Savage kan vinna på countout efter 9:34. Perfekt matchlängd för en Warrior-match. Han rensar efteråt för att skicka hem folk lyckliga. Fast NWA skickade nog hem folk ÄNNU lyckligare som avslutade Chi-Town Rumble med Flair-Steamboat, som gick samma dag som detta. Eller kanske inte, allt handlar ju inte om matchkvalitet. **1/2

SLUTSATS: Martel-Haku är klart väl värt en internetlåning av showen, i övrigt var det som vilken houseshow som helst.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-02-24.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 10 mar 2019 18:31    Rubrik: Svara med citat

MSG 1989-03-18 (matiné) (internetlånad)

- WWF körde dubbla shower den här dagen, dels en matiné i MSG och en kvällsshow i Boston. Eftersom jag är psykiskt störd ser jag båda samma dag för att kunna jämföra dem, men det känns som om det blir i princip likadana matcher på båda showerna även om matchordningen inte är riktigt likadan.

- Tony Schiavone & Lord Alfred Hayes kommenterar. Jag kan inte bestämma mig för om det är irriterande eller charmigt att Alfred uttalar det "Madison Square Gardens". Det är nog mest charmigt tror jag.

1. Young Stallions vs. The Conquistadors.
Stabil öppningsmatch utan att de tar ut svängarna för mycket. Conquistadors var stabila workers men rätt tråkiga som tagteam, mest för att det är svårt att agera med mask. Hetta på Paul Roma och tag till Jim Powers och rensar. Powers tar hand om båda innan Roma avslutar den ena med en bra missile-dropkick efter 13:19. **

2. WWF Womens-champ Rockin Robin vs. Judy Martin.
Titelmatch. Även om jag nog aldrig sett den här parningen förut känns det som att jag har sett matchen många gånger förut. Alldeles för många. Det är ingen dålig match, absolut inte, men den känns sönderkoreograferad. Martin missar charge och blir upprullad för tre efter 9:59. Ganska dåligt timad rollup för övrigt. **

- Lanny Poffo läser en Mania-dikt om att Hulk Hogan kommer förlora.

3. Ron Garvin vs. Mr. Perfect.
Konstigt nog en match där ingen av de inblandade har en introlåt. Att Garvin inte har en gör inget, hans karaktär behöver ingen, men Perfect utan sin introlåt känns fattigt på något sätt. Det och att brottas i badbyxor istället för trikå vi är vana att se honom i efter detta. Han säljer en högerkrok och rullar ut ur ringen, i en spot som närmast kan liknas vid talesättet "göra en soppa på en spik". Han kunde göra mycket med väldigt lite. Tyvärr gör han en alldeles för lång headlock (vi pratar säkert tre minuter) innan Garvin gör comeback med en lika exalterande chinlock. Garvin klättrar och gör en cross-body men Perfect reverserar för tre efter 12:12 utan att ta tag i tightsen vilket måste räknas som tjänstefel. **

- Dags för intermission medan de bygger upp buren. Sean Mooney intervjuar The Rockers där Marty botchar sina repliker så de tar helt enkelt om intervjun och eftersom det är live pal, kan de inte redigera bort första tagningen. Därefter intervjuar han Big Bossman med Slick, som är redo för Hogan i buren.

4. Cage: Hulk Hogan vs. Big Bossman.
Slick är med in. Utgång/utklättring gäller. Alfred noterar att "ingen i publiken sitter ner!" samtidigt som producenten fokuserar på publiken där alla sitter ner. Bra match, till och med väldigt bra. Jag förstår att Hogan älskade att möta Bossman; fysisk stor kille som kan röra på sig och inte är rädd att bumpa. De gör sin patenterade superplex från buren, Bossman bladar och sätts fast med handklovar i buren så Hogan kan klättra ut för vinst efter 11:15. Slick åker också på en rökare efteråt. ***1/4

- Sean Mooney intervjuar Bushwhackers & Jim Duggan och Red Rooster. Ju mer jag ser av Rooster desto mer gillar jag honom. Han var brutalt mycket bättre än han fick visa som Rooster, speciellt i ringen.

5. The Rockers vs. Brainbusters.
Ingen Bobby Heenan ikväll, jag antar att han var i Andres hörna mot Jake Roberts i Washington istället. Väldigt bra match (denna alltså, Jake vs. Andre från samma dag har jag inte sett men är inte direkt sugen på det heller) där båda teamen arbetar hårt. Och Rockers känns motiverade för en gångs skull. Hetta på Shawn, tag till Marty som rensar och Rockers gör för avslut på Tully (Shawns flying big splash från Martys axlar) men Arn sliter ut domaren för DQ efter 13:53. Arn berättade i sin RF-shoot att han skadade nacken för första gången i en victory-roll-spot här med Marty. ***3/4

6. Red Rooster vs. Brooklyn Brawler.
Här gör de Heenans frånvaro till en storyline då de säger att han är bannad från ringside. Ganska tråkig match, båda är stabila workers men såhär sent in på showen, dessutom efter två superheta matcher, är inte publiken upplagda för restholds i slowmotion med BROOKLYN BRAWLER vs. en tupp. Tony hypar att man kan se Mania på "GIANT MEGA SCREEN!" om man inte har PPV-tillgänglighet hemma. Rooster botchar en Flair-flip brutalt vilket är det enda minnesvärda i matchen innan han vinner med en backslide efter 11:09. 1/2*

7. Hercules vs. Bad News Brown.
Detta är en ypperligt exempel på en match man redan på förhand slutar med dubbel DQ eller countout eftersom båda har viktiga matcher på Mania och har inte råd med en förlust här. Ganska kul match de första minuterna, men sen kör de alla grejerna flera varv för mycket innan båda tumlar ut för en dubbel countout till allas stora förvåning efter 14:52. Hade de nöjt sig med fem, sex minuter hade den nog blivit mindre tjatig men som sagt, de drog ut alldeles för mycket på det. *

8. Jim Duggan & Bushwhackers vs. Dino Bravo & Fabulous Rougeaus.
Frenchy Martin är med in. Detta är vårt mainevent, sluta skratta. Antar att de satte denna sist så Hogan och Bossman, som gick en betydligt mer fysisk match, skulle kunna vila upp sig innan de gjorde samma match senare på kvällen i Boston. Nåväl. Ganska basic match som naturligtvis är mest komedi. Hetta på Luke, blind tag, Shawn/Diesel, tag till Duggan som rensar innan det blir kaos. Han drämmer brädan i ryggen på Jacques så Butch kan täcka honom för tre efter 15:00. Detta var för övrigt den andra gången Duggan taggade med Bushwhackers, första gången var på en houseshow dagen innan detta (där de slog Bravo & Rougeaus). *

SLUTSATS: Burmatchen och Rockers-Busters var såklart sevärda, resten var typexempel på houseshow-matcher så det var en trivsam show.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-03-10.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 26 apr 2019 11:00, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 10 mar 2019 18:31    Rubrik: Svara med citat

Boston Garden 1989-03-18 (kvällsshow) (internetlånad)

- Det gick en show tidigare på dagen i MSG, även den finns recenserad.

- Tony Schiavone & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Young Stallions vs. The Conquistadors.
Karbonkopia av deras tidigare match i MSG, men här är facen till höger i bild i hardcam. Det är den enda skillnaden jag märker, och det är ju inget som har med själva matchen att göra. Hetta på Paul Roma, tag till Jim Powers som rensar innan Roma avslutar en av de maskerade lirarna med en läcker missile-dropkick efter 14:59. **

2. WWF Womens-champ Rockin Robin vs. Judy Martin.
Nontitle, av någon konstig anledning. De pratar om att Robin ska sjunga nationalsången på Mania 5 och Tony vet inte hur hennes sångröst är. Alfred: "I thought you knew here intimately" varpå Tony genast utbrister "ARMDRAG" för att fokusera på matchen. Undrar om Lois hört detta? Samma match som i MSG, med samma finish och samma dåliga timing på slutspotten när Robin rullar upp henne för tre efter 7:47. **

3. Ron Garvin vs. Mr. Perfect.
Samma som i MSG. Måste ge cred till Tony och Alfred som inte bara kommenterar två shower på två timmar var samma dag, det är dessutom exakt samma matcher men ändå låter de exalterade här. Perfect reverserar en cross-body för tre efter 14:33. **

- Lanny Poffo drar samma dikt som i MSG. Varför har karl kortbyxor på sig när han bara ska läsa en dikt?

4. The Rockers vs. Brainbusters.
Samma match som i MSG, med samma finish: Shawn utför en flying big splash från Martys axlar på Tully, men Arn sliter ut domaren för DQ efter 22:28. Snyggare finish än i MSG eftersom Arn nådde domaren precis före tre här. ***3/4

5. Red Rooster vs. Brooklyn Brawler.
Även denna är samma som i MSG, där Rooster avslutar med en backslide efter 11:16. Mest restholds. Elva minuter för Brawler är sju för mycket. 1/2*

6. Hercules vs. Bad News Brown.
Även denna är nästan likadan som i MSG fast nio minuter kortare så uppenbarligen lyssnade de på mig. Ungefär där dog all logik som finns. Dubbel countout efter 6:06. *1/2

7. Jim Duggan & Bushwhackers vs. Dino Bravo & Fabulous Rougeaus.
Frenchy Martin är med in. I stort sett samma men här är det Raymond istället för Jacques som pinnas efter 11:40. *

8. Cage: Hulk Hogan vs. Big Bossman.
Slick är med in. Inte helt oväntat är även denna nästan samma som i MSG, fast här nöjer de sig med en vanlig suplex istället för en superplex (dessutom bladar inte Bossman här) innan Hogan vinner efter 9:07. ***

SLUTSATS: Inte mycket att tillägga, i princip likadan som i MSG tidigare på dagen.

(Den här recensionen skrevs 2019-03-19.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 18 mar 2019 15:53    Rubrik: Svara med citat

Milano, Italien 1989-04-08 (internetlånad)

- Denna förbryllar mig. Eller närmare bestämt vilket datum showen gick. På flera ställen (Brets DVD där Andre-matchen är med, Cagematch) står det 1989-04-10 medan på andra ställen (HistoryofWWF) står det 1989-04-08 och jag hittar inga andra matcher mellan Bret och Andre än denna. Enligt HistoryofWWF körde de i Milano 8 april, sen fortsatte de i Cagliari 10e, Sassari 11e samt Palermo 13e, shower som inte finns uppsatta på Cagematch. Dock står det på HistoryofWWF att showerna vara ägde rum, inte vilka matcher/brottare som var där. Det gör kanske inget i det stora hela men jag tycker om när det blir så korrekt som möjligt.

UPPDATERING: Min gode vän Fredric Lindström forskade lite i detta, och kom fram till att den måste ägt rum den 8e: "Enligt Brets bok gick matchen 8 april. Han skriver även att de avslutade i Sassari vilket stämmer med uppgifterna ovan. Samma sida skriver nämligen att Palermo-showen ställdes in."

- Dan Peterson kommenterar, sitt namn till trots en italienare som pratar italienska för de italienska tittarna. Efter en snabb googling får jag vet att han var basketcoach och efter den karriären började han kommentera lite allt möjligt i italiensk TV.

- Andrea Bassani (vem det nu är, jag hittar inget på google) intervjuar Blue Blazer inför öppningsmatchen.

1. Blue Blazer vs. Mr. Perfect.
Returmatch från Mania. Ännu en match som borde varit bättre än den var, jag tycker aldrig Blazer fick utrymme under den här stinten. Det är lite som RVD; en tjusig spot och sen mycket avvaktande/armbars innan det är dags för nästa. Det hjälper inte heller att även Perfect drar ut på det genom att gå ut och låtsas inte vilja brottas. Men när de väl brottas är det bra. Dan nämner Joey Marella (domaren) fler gånger än brottarna under matchen vilket jag antar är för att Marella har italienskt påbrå, annars verkar det konstigt att han nämns så ofta. Perfect slår till Blazer i magen så han bumpar in i repen ala Bret brukade göra i hörnan. Märklig spot. Matchen innehåller två reklampauser. Blazer gör en cross-body men Perfect reverserar med en näve tights för tre efter 15:42 ala Perfects matcher mot Ron Garvin. **

2. Bret Hart vs. Andre The Giant.
Inte helt oväntat den enda singelmatchen man hittar mellan dessa båda. Ganska dålig match, inte heller det oväntat, eftersom Bret inte är rätt motståndare för att få ut något bra av Andre. Speciellt inte här när Andre var så gott som körd fysiskt. Bret gör dock ett tappert försök, och Andre gör sin fastna-i-repen-spot, men detta är mer kuriosa än en bra match. Och precis som Mania 1 är det roligt att ha sett men inget jag vill se igen. Kameramannen fokuserar på publiken så vi missar Andres slam (?) innan elbow avslutar efter 7:19. 1/2*

- Andrea Bassani intervjuar Koko B. Ware, som "älskar Italien till döds".

3. Rick Martel vs. King Haku.
Detta var efter Ricks heelturn på Mania. Jag förstår att man hade cardet klart innan showen, där Martel var face, men det måste vara konstigt för publiken som sett Mania och nu helt plötsligt behöva ta till sig honom som babyface. (Man skulle kunna tänka sig att WWF sändes med fördröjning i Italien så de inte hade fått Mania än, men Blazer refererade till den galan i sin intervju och Rick Rude kom in med bältet han vann på galan så den teorin håller inte.) Därför blir det en rätt heatlös match, även om den är bra rent tekniskt. Haku blockerar sunset-flip med repen för tre efter 10:29. **1/2

4. Koko B. Ware vs. Big Bossman.
De gör sin vanliga match här, dock slarvigare än annars. Bossman missar flying big splash, Koko gör comeback men missar charge så Bossman kan pinna honom (slarvigt) efter 9:04. Inte en av deras bästa stunder. *

5. IC-champ Rick Rude vs. Ultimate Warrior.
Titelmatch. Ganska intetsägande match. De går på autopilot och gör sina vanliga spots innan Warrior får två med big splash när Bossman kuta in för DQ efter 9:20. Både Bossman och Rude sticker och lämnar Warrior kvar i ringen. Jag förstår att de behövde boka en DQ/countout men Bossman? *

- Andrea Bassani intervjuar Rude, som förklarar sin DQ-förlust med att han "hade honom slagen" (starkt sagt när man ligger ner och precis åkt på en big splash) men domaren kände sympati för Warrior och diskade honom.

- De två sista matcherna på showen, Rockin Robin vs. Judy Martin och Demolition vs. Powers of Pain är inte med på min utgåva, men jag ska göra mitt yttersta för att inte gråta ihjäl mig om nätterna.

SLUTSATS: Absolut inget av värde förutom den historiska Bret-Andre-matchen, som inte var bra men som är kul att ha sett. I övrigt var det ett gäng halvslappa returmatcher.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2019-03-18.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 25 mar 2019 12:31    Rubrik: Svara med citat

Boston Garden 1989-04-22 (internetlånad)

- Tony Schiavone & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Blue Blazer vs. Greg Valentine.
Jimmy Hart är med in. Bra öppningsmatch där Blazer får skina och matchen är mer tempofylld än man kunde tro. Dessutom är Valentine en bra heel. Blazer bumpar loss, gör missile-dropkick och flying elbow för två. Han klättrar och går för en cross-body men Valentine fångar upp honom, slammar honom och rullar upp honom för tre efter 11:04. **1/4

2. Jim Neidhart vs. Barbarian.
Mr. Fuji är med in. Stiff och fartfylld match, i alla fall för att vara dessa båda. Båda verkar motiverade vilket gör mycket för kvalitén. Anvil powerslammar Barbie men Fuji sliter tag i hans ankel. Anvil är på väg att ge honom en omgång när Barbie knäar honom i ryggen och pinnar honom efter 8:37. Lam finish på en okej match. *1/2

- Tony intervjuar Tito Santana, som är redo för Rick Martel!

- Här skulle vi ha Tito vs. Martel, men Martel attackerade honom innan matchen så vi får veta att den skjuts upp till senare ikväll. Tito säljer benet.

- Tony intervjuar Demolition, som är redo för Twin Towers.

3. WWF Tag-champs Demolition vs. Twin Towers.
Titelmatch. Underhållande match, alla gör sina roller bra (Smash skriker åt domaren att Towers fuskar, vilket distraherar domaren så de kan fuska ÄNNU mer) och publiken är het rakt igenom. Demos dominerar innan Ax blir slagpåse. Tag till Smash som rensar. Demos avslutar Akeem med en dubbel hotshot men Big Bossman går loss med sin batong för DQ efter 13:45. Det såg först ut som om de skulle gå för en Dusty Finish (Akeem pinnar en av dem, vilket reverseras när domaren får reda på fusket) men det blev inte så. **1/4

4. Jim Powers vs. Genius.
Mycket agerande från Genius gör den underhållande, och även brottningsmässigt är den helt okej även om den inte är anmärkningsvärd. Genius avslutar med en senton efter 10:33. **

5. Brutus Beefcake vs. Bad News Brown.
Kul match här också, även om Brown inte känns helt passande som motståndare för Beefcake som kör mer matinébrottning än stiff sådan. Ändå lyckas de få till en helt okej match. Brown fegar ut mot slutet och hämtar Brutus sax, men Brutus rullar upp honom för tre efter 7:38 innan han hinner använda den. De här möttes bara i två singelmatcher (här och veckan efter), samt två Series-matcher (1988 och 1989) samt stöket på Rumble 1989. **

6. Tito Santana vs. Rick Martel.
Inte mycket till match. Martel bearbetar det skadade benet och vinner med en rollup (med hjälp av repen) efter 3:14. Detta var första gången någonsin de möttes, och jag hittar sammanlagt 81 singelmatcher mellan dessa. Tito lyckades bara vinna 12 av dessa, men han vann deras sista sju matcher mot varandra (i diverse indies förvisso 1994-1995) vilket får anses som en moralisk seger i fejden. 1/2*

- Tony intervjuar HTM och Jimmy Hart, som är redo för "the hick from Mud Lick".

7. Hillbilly Jim vs. Honky Tonk Man.
Jimmy Hart är med in. Mycket agerande av båda, vilket hamnar på pluskontot. Allt annat hamnar på minuskontot. Lite väl utdragen match för dessa båda. Jim gör big boot men Jimmy Hart distraherar så Honky rullar upp honom för tre efter 7:33. *

8. IC-champ Rick Rude vs. Ultimate Warrior.
Titelmatch. Bobby Heenan är med in. Riktigt bra match i deras serie, de känns mycket mer motiverade här än vanligt, speciellt Warrior. Även om de gör sin vanliga match gör de den i ett högre tempo och eftersom motivationen är på topp blir resultatet bra. Rude äter en countout efter 10:18 och Warrior spöar upp båda två. **3/4

SLUTSATS: Underhållande houseshow, men i ärlighetens namn handlar det säkert mycket om nyhetens behag då jag inte sett parningarna (förutom Warrior-Rude) på länge och därför har lägre krav. Inga höjdarmatcher men samtidigt var ingen aktivt dålig.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-03-25.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 27 mar 2019 21:31    Rubrik: Svara med citat

Maple Leaf Gardens, Toronto 1989-04-23 (internetlånad)

- Gorilla Monsoon & Lord Alfred Hayes kommenterar, och eftersom det ska bli lättare att klippa in matcherna på TV inleder han varje match med att välkomna tittarna och presenterar sig själv och Lord Affe.

1. Blue Blazer vs. Greg Valentine.
Jimmy Hart är med in. Nästan identisk med gårdagens match i Boston. Alfred spekulerar i att Blazer är europé men att ingen vet hans riktiga identitet. Samma finish som igår, Valentine blockerar cross-body, slammar honom och pinnar honom efter 12:30. **1/4

2. Hercules vs. Dino Bravo.
Jimmy Hart är med in här också. Bedrövligt tråkig match där de lyckas få in vartenda resthold som någonsin existerat. När det blixtrar till är det helt okej men tyvärr tar restholdsen upp alldeles för mycket av tiden. Gorilla och Alfred roar sig med att prata om Great Antonio, som hade under 50 matcher i sin karriär, aldrig var i WWE och gick sin sista match 1977. Men de lyckas ändå namedroppa honom här. Alfred säger att Bravo liknar "en flygande elefant" när han gör en hoppande elbow. Herc går för en sunset-flip, som kameran naturligtvis missar, och Bravo blockerar med repen för tre efter 15:45. Herc slår tillbaka efteråt för att ro hem den moraliska segern. DUD

3. Hillbilly Jim vs. Honky Tonk Man.
Jimmy Hart är med in för tredje gången på raken. Honky attackerar med megafonen för DQ efter 0:33 vilket sätter upp en returmatch nästa månad (den showen har jag dock inte till mitt förfogande). NR

4. Jake Roberts vs. Ted DiBiase.
Virgil är med in. Klasser bättre än Herc-Bravo även om det inte "händer" mycket mer här än i den rent fysiskt. Det är skillnad på work och work, här har vi två toppworkers som gör en intressant match utan att slå ihjäl sig själva till skillnad mot Herc-Bravo som bara var tråkig. Virgil lägger sig i men Jake slår tillbaka och rullar upp Teddy för tre efter 15:05. Heel-beatdown efteråt men Jake gör comeback mot Virgil innan Teddy räddar honom. ***1/2

5. Paul Roma vs. Boris Zhukov.
Roma har Strike Force introlåt här av någon konstig anledning. Hade de inte Crank it Up tillhanda? Roma avslutar med en missile-dropkick efter 11:34. Ren utfyllnad. *

- Billy Red Lyons, en kanadensisk före detta wrestler, intervjuar Hillbilly Jim som vill ha en returmatch mot Honky nästa månad.

6. Hulk Hogan vs. Randy Savage från Savages Unreleased-DVDn (**) slutar med countout-vinst för Savage för att sätta upp returmatch nästa månad. Därav också placeringen av matchen mitt på cardet istället för sist.

7. Bret Hart vs. Mr. Perfect.
Perfects outfit är flerfärgad, vilket känns ganska udda med tanke på att han oftast hade enfärgade trikåer på sig. Ganska utdragen match, och tyvärr inte en av deras bästa stunder även om Bret hade med den på sin DVD. Arbetet är inte dåligt, tvärtom, men det känns som om de mest låter tiden gå för den oundvikliga draw-bokningen och hushåller därför med energin. Dessutom kändes Bret inte speciellt motiverad här. Bret gör comeback mot slutet med tidsgränsen på 20:00 (eller ja, 19:58, men vem räknar?) går ut för en draw. Jag vidhåller fortfarande att King of the Ring 1993 är deras bästa match ihop. Bret vill ha fem ytterligare minuter, Perfect vägrar och attackerar honom bakifrån men Bret gör comeback. **

8. Bushwhackers vs. Brainbusters.
Stabil tag-match, även om den känns konstig som mainevent. Ganska basic match. Hetta på Luke, tag till Butch som rensar innan Busters kolliderar så Butch kan rulla upp Arn för tre efter 11:35. **

Bushwhackers gillade Busters som tagteam och workers, men privat var Tully en skitstövel medan Arn var hur schysst som helst. (Bushwhackers RF-shoot.)

SLUTSATS: Ganska blek show förutom Jake-Teddy.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-03-27.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 01 apr 2019 07:08    Rubrik: Svara med citat

MSG 1989-04-24 (internetlånad)

- I princip karbonkopia av Toronto-showen igår (och vissa matcher även från Boston i förrgår), men som den kompletist jag är drar jag igenom den ändå.

- Tony Schiavone & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Blue Blazer vs. Greg Valentine.
Jimmy Hart är med in. Samma som igår, Valentine blockerar cross-body, slammar honom och pinnar honom efter 10:59. **1/4

2. Hillbilly Jim vs. Honky Tonk Man.
Jimmy Hart är med in. Megafon som vapen = DQ efter 0:23. NR

3. Hercules vs. Dino Bravo.
Jimmy Hart är med in här också, och det var inte förrän här det slog mig att han ersatt Frenchy Martin som Bravos manager. Antar att Frenchy inte lämnade några direkt avtryck hos mig. Bravo blockerar sunset-flip (tjusigt dyk av Herc dock) för tre efter 16:26. DUD

4. Paul Roma vs. Boris Zhukov.
Känns som ren utfyllnad, precis som igår, men här vinner Roma med en powerslam (istället för missile-dropkick) efter 12:23. Dessutom hade han Crank it Up istället för Strike Force-låten som igår. Matchen var ett snäpp sämre än igår, kanske för att Zhukov sålde benskada här (antar att det var work för han brottades i princip varenda dag efteråt en tid framöver). 1/2*

- Hillbilly Jim dundrar in och kräver returmatch mot Honky i Meadowlands 8/5.

5. Jake Roberts vs. Ted DiBiase.
Virgil är med in. Härlig match, precis som igår, med samma bokning som slutar med att Jake vinner med en rollup efter 16:18. Bra hetta. ***1/2

- Sean Mooney intervjuar Mr. Perfect, Bushwhackers och Randy Savage i pausen.

6. Bret Hart vs. Mr. Perfect.
Samma som igår, dock en smula kortare. Perfect ser ut att skada sig när han bumpar ut och fastnar med panna i understa repet, men gör det till en storyline som visar hur snabbtänkt han är. 20-minutersgränsen går ut efter 19:05 idag. Curt attackerar efteråt men Bret gör comeback. **

7. Bushwhackers vs. Brainbusters.
Underhållande match, med ett nytt slut jämfört med igår. Hetta på Luke, tag till Butch som rensar innan det blir kaos. Arn försöker bodyslamma Butch men Luke skallar honom i magen så han landar med Butch över sig för tre efter 10:04. Slutet igår var roligare men detta sattes bättre. **

8. WWF World-champ Hulk Hogan vs. Randy Savage.
Titelmatch. Sherri är med in och gör ett perfekt jobb som manager, hon kom verkligen till sin rätt i den rollen. Tony försöker slå i oss att detta är första returmatchen sedan Mania vilket såklart inte stämmer om man räknar inte houseshows. Vilket man inte ska göra, så nu är jag bara en besserwisser. Sherri distraherar så Hogan konfronterar henne och Savage sänker honom för att ta hem matchen via countout för att sätta upp returmatcher. **1/2

SLUTSATS: Ungefär som igår.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-04-01.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 11 apr 2019 13:34    Rubrik: Svara med citat

Copps Coliseum 1989-05-01 (internetlånad)

- Gorilla Monsoon & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Jim Powers vs. Honky Tonk Man.
Jimmy Hart är med in. Jag trodde seriöst att Powers var död tills jag såg att han annonseras till en autografsignering under Mania-helgen. Blandade antagligen ihop honom med Tom Zenk. Hans låt (antar att det är Crank it Up) är överdubbad här vilket låter väldigt dåligt eftersom det är så uppenbart att det är överdubbat. Nåväl, ganska kul liten match som Honky vinner med sin Shake, Rattle and Roll efter 11:56. Bra öppningsmatch jämfört med de tråkiga maratonmatcherna med Mike Sharpe/Barry Horowitz som de annars gärna öppnar houseshows med. *1/2

2. Blue Blazer vs. Brooklyn Brawler.
BB vs. BB. Tekniskt sett en bra match men fasen så tråkig. Vilket jag skyller på båda två. Brawler vart en stabil worker i korta matcher och Owen blev betydligt roligare när hans agerande satte färg på hans karaktär. Här får han inget utrymme utan det blir mycket tråkbrottning mellan flipsen ala RVD i ECW. Han avslutar i alla fall med en cross-body efter 9:21. 1/2*

3. Hillbilly Jim vs. Greg Valentine.
Jimmy Hart är med in. Jims låt är överdubbad vilket förstår väldigt mycket eftersom originallåten är 50% av hans gimmick. Komedimatch som Hammer vinner när Hart distraherar och Valentine rullar upp Jim för tre efter cirka 5:30 (är osäker på när domaren drog igång matchen). Valentine har kallat Jim "one lucky guy" eftersom han var helt utan talang men hade jobb hur länge som helst i WWF: Men han var en snäll kille. (Valentines RF-shoot.) *

4. WWF Tag-champs Demolition vs. Twin Towers.
Titelmatch. Basic tag-match. Hetta på Ax, tag till Smash innan det blir kaos och en dubbel DQ efter 8:58 för att förlänga fejden. Helt okej match. **

5. Red Rooster vs. Richard Charland.
Charland är från Kanada, jag antar det är därför han bokas in här (enligt kommentatorerna är han en framstående tyngdlyftare och hade jag brytt mig hade jag kunnat kolla upp det). Brutalt tråkig (men bra rent tekniskt) match som tuppen vinner med Rooster Wing efter 9:44. Kuriosa: Charland mötte Dino Bravo i Bravos sista match någonsin, i New England Wrestling Federation i maj 1992, vilket även blev Bravos enda match sen han lämnat WWF. DUD

6. Bret Hart vs. Rick Martel.
Bra liten match där Martel står för den största behållningen, inte helt oväntat. Han vinner med en repassisterad rollup efter 11:08. **3/4

7. Tito Santana vs. Mr. Perfect.
Tyvärr en besvikelse. De första åtta och en halv minuterna är ganska sega eftersom Perfect dominerar med diverse restholds. Visst blixtrar det till men tyvärr inte tillräckligt mycket för att vara underhållande. Gorilla noterar att Heenan gärna vill ha Perfect i sitt stall. Tito gör comeback mot slutet men Rick Martel vandrar in för distraktion så Perfect kan rulla upp honom med en näve tights för tre efter 10:40. Två matcher i rad med samma finish. *1/2

8. IC-champ Rick Rude vs. Ultimate Warrior.
Titelmatch. Bobby Heenan är med in. Bra match, mest för att båda ser väldigt motiverade ut, speciellt Rude. Warrior gör en slingshot-suplex vilket hör till ovanligheterna. Rude äter en frivillig countout efter 12:05. **3/4

9. Battle Royal.
Deltagarna är alla från matcherna tidigare ikväll förutom Warrior och Rude. Gorilla säger att detta är en väldigt farlig matchtyp, vilket är mer sant än man kan tro. Jim Duggan berättade i sin pod (innan Sean Mooney tog över den) att skador är betydligt enklare att åka på här än i en vanlig match. Förklaringen är att i en vanlig match har man hela tiden koll på de andra i matchen, här är det omöjligt eftersom det är så många och de rör sig ostrukturerat. Faran ligger därmed i att skada ankeln om man råkar ta ett steg bakåt och trampa på någon och liknande. Inga stora skador men ändå. Nåväl. Demos dumpar Akeem efter tio sekunder. Bossman dumpar Ax. Smash dumpar Honky. Charland, Blazer och Brawler dumpas utan att kameran fångar det. Detta var för övrigt bara andra gången någonsin Bret och Owen var i ringen ihop, första gången var på en WWF-houseshow 1986 (Hartfoundation vs. SD Jones och Owen, som brottades som Owen James, hans riktiga mellannamn). Dock rörde de inte ens varandra här, i så fall missade jag det. Valentine dumpar Rooster. Hillbilly dumpar Valentine. Smash dumpar Bossman, som sliter ut honom för eliminering strax efter för att fortsätta deras upplägg. Perfect dumpar Hillbilly. Final Four: Bret, Tito, Model och Perfect, vilket hade varit en fantastisk tag-match. Heelsen dumpar Tito, som dock stannar kvar vid ringside trots domarens protester. Heelsen bearbetar Bret, men när Model ska ta sats vid repen sliter Tito ner dem så han bumpar ut och elimineras, och Bret clotheslinar direkt ut Perfect för att vinna efter 10:53. Ganska oengagerande fram till de sista minuterna. *1/2

SLUTSATS: Stabil show även om inget var något utöver det vanliga kvalitetsmässigt. Tre av matcherna var strax under *** och det enda aktivt dåliga (tråkiga) var Rooster vs. Charland.

(Den här recensionen skrevs 2019-04-11.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13535
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 11 apr 2019 13:40    Rubrik: Svara med citat

Meadowlands 1989-05-08 (internetlånad)

- Denna gick på min åttaårsdag för övrigt, och gick i samma arena som Summerslam senare på året. Vilket förklarar vissa matchslut.

- Tony Schiavone & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Blue Blazer vs. Mr. Perfect.
Bra match, den bästa jag sett mellan dem. Vilket även kom att bli sista singelmatchen mellan dessa. Någonsin. Enda gångerna de var i samma match efter detta var i två stök 1993 (Rumble och IC-stöket). Blazer dyker ut, missar Perfect och bumpar i cementgolvet i sann Mick Foley-anda. Dock är det inte ens den värsta spotten i matchen, den kommer mot slutet där Owen powerslammar honom rakt på huvudet, vilket verkar vara Perfect eget fel som inte håller in huvudet mot hakan under spotten. Hotshot och Perfect-Plex avslutar efter 10:55. Min beskrivning av två spots, varav det ena var en botch, gör inte matchen rättvis eftersom den var betydligt bättre än min beskrivning. ***

2. Bret Hart vs. Greg Valentine.
Jimmy Hart är med in. Ganska långsam match eftersom de ska gå tjugo minuter (ursäkta spoilern) och behöver hushålla med energin. Mr. Perfect kommer in mot slutet för att distrahera Bret så Valentine kan ta över. Bret gör comeback och pinnar honom med tidsgränsen på 20:00 går ut efter 19:35 (men vem räknar?) för en time-limit-draw. **

- Rick Martel attackerar Tito Santana (och bearbetar benet) innan deras match vilket gör att den skjuts upp till senare ikväll.

3. Hillbilly Jim vs. Honky Tonk Man.
Jimmy Hart är med in. Ren komedimatch, de rör inte varandra under första halvan av matchen. Dock är det inte direkt Piper-Flair. När de väl börjar brottas, eller ja, "brottas", knäar Honky honom i ryggen och pinnar honom med en näve jeansoverall för tre efter 9:15. 1/2*

4. IC-champ Rick Rude vs. Ultimate Warrior.
Bobby Heenan är med in. Ännu en bra match mellan dessa, och det handlar inte enbart om Rude utan även Warrior drar sitt strå till stacken. Allt såg bra ut och den var bra rakt igenom vilket är imponerande eftersom Warrior behöver brottas i tio minuter. Warrior vinner på countout efter 9:58 innan han rensar för att göra publiken glada. ***

- Intermission, så Sean Mooney passar på att intervjua Rick Martel, Twin Towers och Demolition.

5. Jim Powers vs. Iron Mike Sharpe.
Oh, goody. Inget emot dessa gentlemän, speciellt inte Powers, men att ge dessa tio minuter är fem för mycket. Powers avslutar med en powerslam efter 10:37. 1/2*

6. Red Rooster vs. Brooklyn Brawler.
RestholdMania innan Rooster avslutar med sunset-flip efter 10:13. Ännu en match som verkligen inte hade material för tio minuter. Men till skillnad från Powers vs. Sharpe var denna även brutalt tråkig. DUD

- Brother Live intervjuar Zeus för att hypa No Holds Barred. Love står för det mesta av pratet medan Zeus ser intensiv och arg ut.

7. Tito Santana vs. Rick Martel.
Slick är med in. Inte mycket till match, Martel bearbetar benet och rullar upp med honom fötterna på repet för tre efter 3:24. 1/2*

8. WWF Tag-champs Demolition vs. Twin Towers.
Titelmatch. Slick är med in. Vi klipper till matchen när båda teamen är i ringen vilket gör att vi inte får höra deras introlåtar, vilket nog är de två bästa på hela showen. Dessutom klipper de så pass fort efteråt att Demos inte hörs då heller. Vem ska jag stämma? Hetta på Ax medan Tony försöker se hur många gånger han kan säga "neutral corner" innan Smash taggas in och rensar. Det blir kaos, ref-bump och Big Bossman använder batongen för DQ efter 15:14. Smash rensar med en stol efteråt. Betydligt bättre match än den "borde" vara. **1/4

SLUTSATS: Jag gillar hur WWE planerade sina shower lång tid i förväg; Tito-Martel, Demolition-Towers och Warrior-Rude bokades (i någon form) i samma arena tre månader senare på Summerslam. Första halvan av showen var klart bäst, och i andra halvlek var det bara mainet som höll måttet.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-04-11.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Filmade houseshows Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Gå till sida 1, 2  Nästa
Sida 1 av 2

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019