Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WWE PPV 2003

 
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WWE PPV
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 30 nov 2018 13:35    Rubrik: WWE PPV 2003 Svara med citat

1. Royal Rumble 2003 (2003-01-19)

- 2003 var detta en show jag hade sett fram emot länge. Lite för att det var en stor WWE-PPV (jag såg alla) men desto mer för att jag för en gångs skull hade ordnat så jag skulle få hem den på VHS (googla det, ungjävel) redan veckan efter och därmed kunna se den ospoilad eftersom jag gjorde allt i min makt för att undvika spoilers fram tills dess. Detta var innan sociala medier så enda risken för spoilers, förutom den uppenbara faran med att surfa in på hemsidor om wrestling, var via mail så där var jag noga med vilka mail jag öppnade (jag prenumererade på några random nyhetsbrev skrivna av moppemustascher som snodde allt material från Meltzer, Keller etc). Någon dag innan jag skulle få hem videobandet plingade det till på ICQ (googla det också, era fjun!) där meningen "Vad tyckte du om att Brock vann?" uppenbarade sig på skärmen. Jag minns inte vem det var. Lika bra det. Jag minns dock att jag svarade "Jävla as". Sen var det året förstört.

- Jim Ross & Jerry Lawler samt Michael Cole & Tazz kommenterar.

A. Spike Dudley vs. Steven Richards.
Victoria är med Stevie in och Jackie är gästdomare. Det är något jag varken minns eller känner jag vill kolla upp. Victoria försöker lägga sig i men Spike stoppar henne och utför sin Dudley-Dog från hennes rygg för tre efter 3:36. 1/4*

- PPV:

1. Brock Lesnar vs. Big Show.
Vinnaren får en plats i stöket, så du förstår säkert hur sjukt spänd jag var på resultatet här med tanke på texten ovan. Paul Heyman är med in. Perfekt liten match för att få över Lesnar som monster; han kastar runt Show, Heyman distraherar och Show dominerar en stund. Show räddar Paul från en F5 och chokeslam ger två. En andra chokeslam blockeras, Show kolliderar med Paul och F5 avslutar efter 6:29. **

- Terri intervjuar Chris Jericho, som vann en fyrmanna på RAW där vinnaren fick välja Rumble-nummer själv, och Jericho valde #2 eftersom han vill efterapa Shawn Michaels.

2. World Tag-champs Lance Storm & William Regal vs. Dudley Boyz.
Titelmatch. Lance sa i en intervju med Figure4 Daily att han tjänade $18.000 på den här matchen. Låter inte så pjåkigt. Kort och koncis match. Hetta på Devin, tag till Bubba som rensar innan det blir kaos. Wazzup-drop på Regal och dubbel flapjack på Storm, men Val Venis distraherar domaren. Regal tar fram ett knogjärn men äter en 3D innan Devon däckar Storm med knogjärnet för tre efter 7:24. *

3. Torrie Wilson vs. Dawn Marie.
Torries far Al Wilson dog när Dawn snuskade ihjäl honom. Jag kan nog komma på värre sätt att dö. Kort match, Dawn attackerar innan matchen men Torrie gör comeback och vinner med en neckbreaker efter 3:37. 1/4*

- Backstage: Eric Bischoff pratar med Randy Orton när Stephanie avbryter, och både Bischoff och Stephanie säger sig ha något stort på gång i veckan (spoiler; Bischoffs var Steve Austins comeback och Stephanies var Hulk Hogans).

- Video med Sean O'Haire, en kille som hade allt utom förmåga att uppträda inför folk, vilket är en tämligen stor del av wrestling.

4. WWE World-champ HHH vs. Scott Steiner.
Titelmatch. Ric Flair är med in. Ja, detta är den beryktade matchen alla skiter på och tävlar om vem som kan ogilla den mest. Jag påstår inte att den är speciellt bra (eller ens bra) men tycker den fått oförtjänt dåligt rykte. Problemet var längden (drygt 18 minuter) och att det var alldeles för mycket upprepningar så det kändes som om tog saker tre varv för mycket. Samt att de botchar lite, men det är faktiskt inte så mycket som Botchamania-videos kan få en att tro. Ric är dock matchens MVP som är underhållande i allt han gör. Chockerande, jag vet. Steiner gör en miljon olika suplexes vilket kan tyckas imponerande men är tämligen tråkigt (som en Brock-match långt före det var känt som en Brock-match). Han gör dock en fin superplex. HHH tar bältet, Steiner tar det från honom och nitar honom så HHH bladar. De slåss i publiken och tillbaka igen, där Hunter slår till domaren som vägrar diska honom eftersom han vill se honom få stryk. Objektiviteten själv. Hunter använder slägga som vapen och då får Earl nog och diskar honom efter 18:14 för att sätta upp en returmatch på No Way Out. Steiner använder släggan mot både Hunter och Ric efteråt, och gör Steiner Recliner på HHH innan domare, funktionärer och Bischoff vädjar till honom att släppa upp. *

Varför matchen var så lång kan man bara spekulera i. Bruce Prichard skulle inte ens kunna säga något negativt om HHH om han så våldtog Bruces barn framför honom, så vad han säger i ämnet köper jag inte ändå. Dave Meltzers åsikter om matchen vet jag inte eftersom inga WONs från det uppe finns tillgängliga (hans hårddisk där de fanns förstördes så jag tror inte ens han själv har dem). Men 2003 minns jag att det snackades mycket (med andra ord inget man kan kan ta för sanning) om att Hunter medvetet bokade så att Steiner skulle se dålig ut och därmed inte konkurrera med honom i toppen på RAW. Med en lång match där han skulle tvingas suplexa HHH ett otal gånger skulle han bli trött fort, vilket efteråt skulle kunna användas som argument mot honom ("han tappade all ork efter fem minuter, honom kan vi inte ha i mainevents"). Dock tror jag inte att Hunter sandbaggade honom, även hans värsta kritiker (Bob Holly) som knappt har något positivt att säga om HHH alls är noga med att poängtera att HHH alltid levererar i ringen. Kan HHH haft detta i åtanke när han gav sin input inför matchen? Kanske, jag har såklart ingen aning. Men hursomhelst låter det konstigt med nästan 20 minuter när det inte kan komma som en överraskning att ingen av dessa kan bära någon annan till en så lång match vid den här tiden (HHH mötte Shawn Michels månaden innan, men även JAG hade kunnat se bra ut mot Shawn). Plus att det är själva stöket som säljer showen så om denna hade varit över på sju minuter tror jag inte många hade reagerat.

5. WWE-champ Kurt Angle vs. Chris Benoit.
Titelmatch. Team Angle (Shelton Benjamin och Charlie Haas) är med in men skickas ut från ringside innan matchen. Kanske matchen 2003 och även en av de bästa någonsin. Intensiv och bra hela vägen inför en het publik och tiden fullkomligt flyger förbi. Det känns värdelöst för mig att försöka beskriva den mer i detalj eftersom det inte handlar så mycket om VAD de gör utan HUR de gör sakerna. Allt sätts perfekt, det ser ut att göra ont och jag sugs in i matchen som om det vore en shootfight. När jag trodde det hade gått fem minuter hade det gått 13 vilket kändes ganska snopet. De känner varandra väl och blockerar varandras grepp några gånger. Benoit gör även en Anglelock och en flying headbutt. Kurt gör en bakvänd powerbomb i hörnan och följer upp med en Angleslam. Benoit gör Crossface men Kurt vänder till Anglelock och grapevinar honom för tapout efter 19:48. Benoit får en (välförtjänt) applåd efteråt. När det begav sig gav jag full pott till denna, det är fortfarande en väldigt bra match men inte SÅ bra. Jag kan inte sätta fingret på det men den KÄNNS liksom inte som fem stjärnor. Snarare ****1/2

I början av matchen säger Cole att Benoit offrat allt för karriären, till och med sin egen familj och sitt eget liv. En smula creepy såhär i efterhand.

I en intervju med Kurt (som jag såklart missat att skriva källhänvisning till) sa han att hans match här "was the best I've ever had", och att de inte behövde slåss eller göra highspots eftersom de visste hur man BROTTADES. "We wrestled in the middle of the ring for 40 minutes (snarare hälften, men vem räknar?) and had the fans biting their nails and on the edge of their seats" och "Chris and I simply wrestled and had the best match of the year and possibly one of the best matches ever." Killen har uppenbarligen inget problem med dåligt självförtroende.

I WON 2014-01-27 citerades en intervju med Kurt, där han listade sina tio favoritstäder att brottas i och den bästa matchen han gått i den staden. Boston, där Benoit-matchen gick, var #5 på den listan.

- Både RVD och Kane känner sig självsäkra inför stöket (mest ett segment för att etablera att det är alla mot alla).

6. Royal Rumble.
Shawn Michaels är #1 och Chris Jericho är #2. Men istället för Shawn är det en utklädd Christian som kommer in, istället smyger Jericho in bakifrån, lowblowar och chairshottar Shawn (som bladar) innan han dumpar honom. Ganska överraskande. Jag mindes att Shawn åkte ut först, men att Christian kom in utklädd till Jericho hade jag förträngt. Chris Nowinski är #3 men håller sig utanför ringen medan Jericho bearbetar Shawn. Rey Mysterio är #4 och attackerar Jericho innan Nowinski vågar sig in i ringen (med de officiella reglerna borde han diskats eftersom han inte kom in innan nästa gubbe). Edge är #5 och spear båda heelsen, och Jericho dumpas mellan repen. Edge och Rey gör en bra sekvens som tag-partners som tvingas slåss. Christian är #6 och vill samarbeta med Edge, som spearar honom direkt. Edge och Rey gör en dubbel missile-dropkick på Nowinski, men Edge kommer lite väl sent så han landar PÅ honom istället så en domaren tvingas kolla så Chris är okej. Chavo är #7 och äter direkt en 619. Christian äter också en 619 innan Nowinski slängs ut av Rey. Jericho smyger in igen och dumpar Rey. Tajiri är #8 och Lawler blandar genast ihop honom med Funaki eftersom båda är asiater (infoga ansträngt skratt). Bill DeMott är #9 och Tommy Dreamer, med en kundvagn hardcore-bråte, är #10. Han vevar med en kendostick, Edge gör samma sak och DeMott dumpas. Jericho och Christian dumpar Dreamer. Jericho dumpar Tajiri. B2 (Bull Buchanan) är #11, springer in och dumpas direkt av Edge. Jericho skinnar katten (storyn är ju gör allt för att efterlikna Shawn) och dumpar Edge och Christian. RVD är #12 och JR informerar oss om att detta inte är balett.

Matt Hardy (med Shannon Moore) är #13. RVD gör frogsplash på Jericho. Eddie Guerrero är #14 och gör frogsplash på RVD. Jeff Hardy är #15, gör Twist opf Fate på brorsan för att sätta upp Swanton men Moore lägger sig på Matt för att skydda honom så Jeff sätter Swanton på båda. Rosey (med Rico) är #16, Test (med Stacey Keibler) är #17. John Cena rappar sin väg in som #18 och JR gissar att han har en ljus framtid i WWE. Verkligen? Charlies Haas är #19. RVD dumpar Jeff Hardy. Rikishi är #20, och samarbetar med Rosey (lite blinkblink eftersom de är släkt IRL) innan Rosey vänder och clotheslinar honom. Jamal (med Rico) är #21. Rikishi Superkickar 3MW och Stinkfacear Jamal (sin egen bror). Kane är #22, chokeslammar Rico och dumpar Rosey. Dubbel chokeslam för Matt och Shannon innan han nästan dumpar Jericho. Jericho är fenomenal på att nästan åka ut men hålla sig kvar. Shelton Benjamin är #23, och i sin första spot på sin första WWE-PPV botchar han ett dubbelteam med Haas mot Cena. Bra debut. Booker T är #24 och dumpar Eddie som verkar skada knäet i bumpet. A-Train är #25. Shawn dundrar in och attackerar Jericho, och medan Jericho är distraherad dumpas han av Test. (Detta satte upp Test-Jericho på No Way Out men Test gjorde bort sig så han avbokades från matchen och ersattes av Jeff Hardy, som i sin tur gjorde bort sig och fick sparken några veckor efter.) Maven är #26. Goldust är #27 men dumpas nästan omgående av Haas. Team Angle dumpar Booker. Batista är #28 och dumpar Test och Rikishi. Brock är #29 och dumpar Team Angle innan han F5ar Matt över dem så han också dumpas. Undertaker #30 och dumpar Cena och Jamal. Maven dropkickar UT och tror sig fått ut honom (fin återkoppling till 2002) men UT elimineras inte utan chokeslammar och dumpar Maven istället. Gullig spot. Albertbomb på UT. Kane chokeslammar Brock. RVD och Kane dumpar A-Train innan Kane vänder mot RVD och dumpar honom.

Final Four: Brock, UT, Batista och Kane där de två sistnämnda kan strykas som potentiella vinnare redan nu. Brock F5ar Kane. UT säger "big boot" till Brock och utför en sådan strax efter. Tänk så det kan slumpa sig. (2:34:32 in på WWEN om du vill höra.) UT Tombstonar Brock och clotheslinar ut Batista. Brothers of Destruction ser ut att återförenas men UT vänder omgående och dumpar Kane. Batista kommer tillbaka med en stol men UT tar den och sänker Batista. Medan UT distraheras av detta smyger Brock fram och dumpar UT för att vinna efter 53:47. UT gratulerar Brock efteråt. Inte världens bästa stök men jag var väldigt underhållen av det, mest för att jag knappt minns något av matchen eftersom det var många år sedan jag såg den senast. Shawns eliminering och Brocks dumpning av UT var i princip det enda jag minns så allt annat var "nytt" för mig. ****

Enligt mitt arkiv var UT hemlig deltagare i stöket även om alla visste om det ändå, och andra namn det pratades om 2003 som deltagare var Kanyon, Rhyno, Nathan Jones och Nova (som brottades på houseshows).

SLUTSATS: Detta var verkligen en blandad kompott. Första halvan var inget vidare men andra halvan var superbra, så det blir antingen en stark tumme i mitten eller en svag tumme upp. Men eftersom jag är negativt lagd sätter jag en stark tumme i mitten.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-11-30.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 19 apr 2019 20:01, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 02 dec 2018 19:15    Rubrik: Svara med citat

2. No Way Out 2003 (2003-02-23)

- Michael Cole & Tazz samt Coach & Jerry Lawler kommenterar (svaret till varför JR inte kommenterar får vi senare).

A. Rey Mysterio vs. Jamie Noble.
Nidia är med in. Rey med en headscissors från apronen och ut, men hoppar in i en dropkick så Noble kan dominera en stund med en flatliner till gutbuster. Rey blockerar Tigerbomb men Nidia stoppar hans 619. Rey dropkickar in Noble i Nidia, sätter 619, Noble fintar West Coast Pop så Rey avslutar med rana istället efter 4:35. **

- PPV:

1. Jeff Hardy vs. Chris Jericho.
Coach noterar att Jeff är "back in the right track" men är "inte fokuserad till fullo" vilket är ett annat sätt att säga att han knarkar mindre än han gjorde för en tid sedan, men var ute ur WWE på grund av just detta fem veckor senare. Han ser hög ut under matchen men klarar sina spots ändå. Han gör bland annat en Codebreaker, vilket är intressant eftersom det blev Jerichos avslutare några år efter detta. Båda sätter sina spots, och Jeff hiptossar honom från hörnan. Swanton ger två, men en andra Swanton missar och Jericho gör Lionsault. Jeffs rana i hörnan vänds till powerbomb och Walls avslutar efter 12:59. Han vägrar släppa upp så Shawn Michaels räddar, Christian kommer till Jerichos undsättning men Shawn sänker båda två för att bygga vidare till Jericho-matchen på Mania. **3/4

- Backstage: Kurt Angle peppar Team Angle inför deras match ikväll.

- Evolution anländer till arenan.

2. World Tag-champs Lance Storm & William Regal vs. Rob Van Dam & Kane.
Titelmatch. Ganska känd match, inte matchen i sig eller resultatet utan att den var var upptakten till att Regals hjärtproblem blev känt. De gör en ganska basic match där Kane bodyslammar Regal tidigt i matchen. Regal knockas ut (hjärnskakning) och både Kane och domaren frågar honom om han är okej. Han minns inte själv hur han blev utslagen och undrade om han varit däckad länge. Kane hjälper honom till hörnan så Storm kan taggas in medan Regal piggnar till i hörnan och kan vara med senare i matchen. Hetta på RVD, tag till Kane som rensar. Storm sliter i Kanes mask vilket förblindar honom och han råkar chokeslamma RVD av misstag i tron att det är Regal eller Storm, och Regal pinnar RVD för tre efter 9:21. **1/4

Tidigare under dagen svullnade Regals ben, mage och anklar upp men han kände sig inte dålig i övrigt, och genomförde därför matchen som planerat. Efter långt om länge hittade läkarna ett hjärtfel hos honom och han skulle vara borta i över ett år innan han brottades igen. (Hans bok sida 262-263.)

- Backstage: Matt Hardy informerar oss om att han gått ner i vikt så han får brottas om CW-bältet, och säger åt Jeff att han borde fortsatt vara en MF-er (Matt Follower) eftersom han då inte hade förlorat alla sina matcher.

3. CW-champ Billy Kidman vs. Matt Hardy.
Titelmatch. Shannon Moore är med in. Stabil CW-match utan att för den sakens skull hamna på några listor över bästa matcher. Kidman missar SSP. Matt får två med Twist of Fate. Kidman går för en andra SSP men Shannon distraherar så Matt avslutar med Twist of Fate från toppen efter 9:33. Kidman var inte dålig som CW-champ men samtidigt var han tämligen färglös så jag tycker det var helt rätt att sätta bältet på Matt, som gjorde mer med det. Säga vad man vill om Matt, men han var engagerad i allt han bokades i hur corny det än må vara (inte för att jag hävdar att detta var corny). **1/2

- Backstage: Edge hittas nerslagen och kan därför inte deltaga i kvällens sexmanna-tag. (Han har IRL-bekymmer med nacken som höll honom ute ur ringen i 15 månader innan han gjorde comeback på Backlash 2004.)

4. Undertaker vs. Big Show.
Paul Heyman är med in. Undertakers lilla toppluva gör inte direkt att han gör skäl för epitetet "badass". Bättre match än väntat, båda jobbar på bra och båda känns motiverade. UT bladar tidigt. Matchen svänger några gånger innan UT gör TCB (Taking Care of Business, en dragon-sleeper) men paul distraherar så UT släpper upp det. A-Train kutar in och distraherar UT, som sätter plancha på både honom och Paul. Show gör chokeslam men UT knycklar in honom i en triangle strax efter bumpet, och Show har inget annat val än att tappa efter 14:07. I efterhand gör det inget att UT fick vinna rent eftersom det blev UT vs- A-Train & Show på Mania, men ända fram till Mania var planen UT & Nathan Jones i tagteam mot dem, och då hade en DQ-vinst för UT passat bättre eftersom babyfacen hade setts mer som underdogs än om UT fick vinna rent. **3/4

- Backstage: Val Venis lugnar Eric Bischoff med att han skickar in kavalleriet i Erics match mot Steve Austin ikväll, men Vince noterar att alla är bannade från ringside.

5. Chris Benoit & Brock Lesnar vs. Kurt Angle & Team Angle.
Paul Heyman är med in. Bra match, även om den - precis som CW-matchen ovan - inte är något anmärkningsvärt. Hetta på först Brock och därefter Benoit, som Lesnar kan rensa i slutet. Matchens finaste spot är Kurts step-up-belly-to-belly på Benoit. Crossface på Kurt som vänder till Anglelock (fin återkoppling till Royal Rumble) men Benoit vänder tillbaka. Team Angle bryter upp och Haas blir satt i Crossface, och Brock rensar ringen på heels så Haas inte har något annat val än att tappa efter 13:17. Cole kallar detta "one hell of a wrestling match" vilket år 2018 hade hetat "a great Sports Entertainment competition moment". ***1/4

Kurt har sagt i en intervju (som jag slarvigt nog glömt ange källhänvisning till i arkivet) att Brock skadade hans nacke två gånger; en gång via en chairshot rakt i planeten och en gång i den här matchen där Brock slänger honom med ryggen före in i hörnan. Båda gångerna för att Brock missbedömde sin egen styrka.

6. World-champ HHH vs. Scott Steiner.
Titelmatch. Ric Flair är med in. I videon före matchen uppgraderar Hunter deras Rumble-match från 18 minuter till en halvtimme. Tro mig, 18 minuter var redan det för långt. Nåväl. Bättre match än på Rumble, av två skäl. För det första är den fem minuter kortare, vilket gör mycket, och för det andra har de mycket lullull med Flair, Batista och Randy Orton, som också förärar oss med en visit under matchens gång. Publiken chantar "STEINER SUCKS", "GOLDBERG" och "YOU SCREWED BRET" (detta går i Montreal), det sistnämnda riktat mot domaren Earl Hebner. Men WWE måste naturligtvis vetat om att detta skulle ske (galan går i Montreal och folk chantade nästan alltid det åt Earl, jag hörde det på en houseshow 2002 i TYSKLAND av alla ställen) så därför låter de Hunter tjafsa med Earl, som knuffar till honom för att vända Earl face. Bra i teorin, men onödigt i praktiken eftersom folk ändå chantar att Steiner suger. Okej match brottningsmässigt, de upprepar inte sig som på Rumble även om Steiners offence är mest chops och suplexes. Resten av Evolution slängs ut ur ringside varpå Hunter får tvåp med en beltshot innan Pedigree avslutar efter 13:02. Detta blev det sista meningsfulla Steiner var inblandad i den vändan. **

7. Steve Austin vs. Eric Bischoff.
JR gör color. Storyn är att Bischoff surnade till på JR eftersom han inte lyckats få Austin att signa med RAW, så han bokade sig själv mot honom på RAW strax före detta. En match Bischoff vann förstås och lämnade JR i dåligt skick. Vince bokade därefter denna eftersom JR garanterat att Austin skulle komma till galan ändå. Även som det i kayfabe var en fullt duglig story var fanns det en riktig story bakom matchen här; Bischoff sparkade Austin på grund av skada 1995 och det var Austin fortfarande sur över. Dessutom har vi den underliggande fejden mellan WCW och WWE där Bischoff var sedd som WCWs största profil och Austin i Vinces ställe som WWEs. Nåväl. Detta är mer slagsmål än match, Austin dominerar en stund, åker på några sparkar men gör direkt comeback och gör två Stunners, men sliter själv upp Bischoff efter två. En tredje Stunner avslutar efter 4:25. Som match var det inget speciellt men som angle/segment funkade det utmärkt. Även om en riktig match säkert hade varit roligare hade inte Austin brottats sedan sommaren innan och var skapligt ringsrostig så detta var nog bäst för alla. NR

8. Hulk Hogan vs. The Rock.
Returmatchen från Mania 18. Även om den andra hade betydligt bättre hetta är detta en bättre match, helt enkelt eftersom de hade fasta roller här. På Mania 18 var Hulk heel men mest poppis medan Rock var face men fick burop. Sylvain Grenier (blivande La Resistance) gör för övrigt sin PPV-debut här som domare. Det blir förstås med agerande och poserande än brottning här. Rock med en av sina Sharpshooter någonsin, vilket säger mer om hur kass han är på greppet i vanliga fall än att denna skulle vara imponerande. Rock missar chairshot, Hulk tar stolen men domaren tar den från honom direkt. Detta distraherar Hulk så Rock kan lowblowa honom och göra två People's Elbows för två. Hulk gör comeback med big boot och legdrop men ljuset släcks och när det tänds igen är domaren utslagen och Vince kommer in och ser förvånad ut. Medan Hulk fokuserar på Vince skickar domaren stolen till Rock, som chairshottar och Rock Bottomar Hulk för tre efter 12:37. Efteråt poserar Vince i ringen ala Hogan får att sätta upp deras match på Mania. Inte Flair-Steamboat men skaplig underhållande på sitt sätt, och den fick över Rock som heel och satte på ett bra sätt upp Hulk-Vince på Mania. **1/4

Det kanske inte är så imponerande med tanke på hur få gånger Hulk brottades i WWE efter detta, men detta blev hans sista förlust i förbundet.

SLUTSATS: Ofta är No Way Out mest utfyllnad eftersom de stora matcherna till Mania redan är klara, men här tycker jag de gav oss flera stora matcher/namn; Undertaker-Show, Steiner-HHH, Austin-Bischoff, Hogan-Rock samt sexmanna-taggen. Även om majoriteten av matcherna låg på strax över ** var det en ganska underhållande gala, både i sig självt och hur den avslutade fejder (Austin-Bischoff, Steiner-HHH) eller satte upp/byggde vidare på Mania-matcher (Shawn-Jericho, Hulk-Vince, Brock-Angle, UT/Jones-Show/Train). På egna ben var det väl ingen jättebra gala men i det stora hela en händelserik show.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-12-02.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 03 dec 2018 23:18    Rubrik: Svara med citat

3. Wrestlemania 19 (2003-03-30)

- Strax innan Mania 20 (2004) gick WWE ut och frågade sina wrestlers om favoritminnen/matcher från gamla Manias och några svarade saker/matcher från den här galan:

- Kurt Angle säger att hans entré här var det bästa han upplevt på Mania, men å andra sidan var det bara hans fjärde Mania någonsin. Dock enda gången han maineventade, vilket säkert bidrar till känslan. Han sa att många kände till hans nackproblem och jublade när han kom in vilket fick honom att glömma bort smärtan.

- Sylvain Grenier säger att hans run-in under Hulk-Vince var en surrealistisk upplevelse. Ursäkta spoilern för den här 15 år gamla matchen.

- Charlie Haas sa det var en dröm som gick i uppfyllelse att brottas här, och att Shelton sa åt honom att "soak it all in, because this is what we’ve been working for our whole lives" när de gick backstage efter matchen.

- Chris Jericho sa sin match mot Shawn Michaels.

- Jim Ross & Jerry Lawler samt Michael Cole & Tazz kommenterar.

A. World Tag-champs Chief Morley & Lance Storm vs. Rob Van Dam & Kane.
Titelmatch. Dudley Boyz är med heelsen in efter att ha vänt heel mot RVD och Kane på RAW. Nåväl. Okej match som mest kändes som en TV-match. Kane dyker på folk innan RVD blir slagpåse. Ungefär halva matchen går bort i reklam och när vi återvänder byter RVD och Morley restholds. Kunde de inte timat pausen bättre? Kane taggas in och rensar, och sätter flying clothesline på Storm för två när Morley räddar. Kane chokeslammar Storm och RVD går för sin frogsplash, men Morley kastar ner honom från hörnan till ringside. Medan domaren är upptagen med detta smyger Dudleys in och 3Dar Storm. Devon lägger honom över Storm, men Bubba elbowar RVD och lägger Storm över honom för tre efter 10:00. Vilken soppa. *1/2

- PPV:

- Ashanti framförde "America the Beautiful" men den är inte med på WWEN (man tackar), troligen på grund av rättighetsproblem. Apropå framtädanden här; Bruce Prichard sa att de hade kontaktat Fabulous, LL Cool J och Jay Z om att uppträda här, men de kunde inte tidsmässigt (alternativt hade de bättre saker för sig). (STW #92, 2018-03-16)

1. CW-champ Matt Hardy vs. Rey Mysterio.
Titelmatch. Shannon Moore är med in. Kul liten match, som brukar kritiseras för att den är så kort men jag tyckte den berättade en bra story och behövde inte vara längre. Dessutom BEHÖVER inte alla matcher vara långa. Matt får två med Twist of Fate, men Rey vänder något till en rana i en bra spot. Rey sätter 619, Matt fintar West Coast Pop och blockerar en victory-roll för tre efter 5:38. **1/2

- Backstage: Nathan Jones hittas nedslagen och A-Train och Big Show lämnar brottsplatsen för att alla ska veta att det var de som låg bakom det. Detta gör att Undertaker måste möta dem själv i en handikapp-match ikväll. Det var ingen skada som låg bakom ändringen, det var helt enkelt så att Jones (australiensiskt muskelpaket) ansågs alldeles för grön för att få brottas här. Tag-matchen gick på några houseshows tidigare i månaden vilket inte imponerade på agenterna så det beslöts helt enkelt att slopa tag-matchen här. UT ville helst möta A-Train i en singelmatch men Vince tyckte inte han var tillräckligt trovärdig ensam mot UT så därför blev det en tag-match. (Det är dock oklart huruvida UT ville möta A-Train i singelmatch innan Jones blev inblandad, eller om UTs önskan om en singelmatch kom i samband med Jones avbokning.) Hursomhelst hade Big Show gått ner 15lbs inför denna matchen. (STW #88, 2018-02-23)

2. Undertaker vs. A-Train & Big Show.
Limp Bizkit spelar in UT till ringen, hälften av texten till Rollin är censurerad och den andra hälften begriper man ändå inte. Jag har nämnt det förr men jag hade ett obefogat hat mot UT under lång tid eftersom jag tyckte han var tråkig och stal TV-tid från yngre, och i mitt tycke bättre, brottare. I efterhand har jag ändrat åsikt och idag älskar jag gimmicken och många av hans matcher från den här perioden. Inte minst för att de höll i betydligt högre tempo än hans Deadman-matcher. MMA-köret köper jag fortfarande inte men det är inget jag störs av. Nåväl. Matchen är bättre än jag minns den som, även om den innehöll någon minut i mitten med tråkiga restholds för att bygga upp slutet. Dock bra hetta rakt igenom. Jones kommer in mot slutet och stökar med Big Show innan han big bootar A-Train rakt i en Tombstone av UT för tre efter 9:45. **

3. WWE Womens-champ Victoria vs. Trish vs. Jazz.
Titelmatch. Första fallet gäller. Steven Richards är med Victoria in. Jazz har ingen hetta alls under sin entré, är nästan pinsamt. Fast å andra sidan anställdes hon inte för att pushas utan för att få andra att se bra ut. Detta är rätt taskigt, men mitt roligaste minne med henne (eller hur man vill se det) var när hon debuterade i WWE och Skott Keith utbrast att det såg ut som "Stevie Ray in drag". Nåväl. Skaplig match där Trish naturligtvis fick skina mest medan de andra fick henne att se bra ut. Victoria missar moonsault och Steven äter en Stratusfaction. Trish blockerar Widows Peak och avslutar Victoria med en Chick-kick efter 7:17. Ingen dålig match men det syntes att de andra bar henne. **

Trish sa i en intervju att detta var en fantastisk upplevelse, att hon aldrig vunnit inför så många människor förut och att de hade en minst lika bra män som männen hade eftersom de jobbar precis lika hårt. (London Sun 2004.)

- Coach intervjuar The Rock.

4. WWE Tag-champs Team Angle vs. Chris Benoit & Rhyno vs. Los Guerreros.
Titelmatch. Första fallet gäller. Bra men inte minnesvärd match. Inget fel på arbetet, den sticker bara inte ut ur mängder med matcher som involverar dessa. Roligast är när Tazz påstår att Eddies "VIVA LA RAZA, ORALE" betyder "frogsplash". Var roligare att höra än att läsa förstås. Benoit superplexar Eddie Guerrero, och gör flapjack --> Crossface i en tjusig och smart spot. Höjdpunkterna i matchen innehåller dessa båda mot varandra, djupt chockerande jag vet. Det säger mycket om deras talanger när de är i ringen med fyra väldigt duktiga workers och ändå sticker ut ur mängden. Det blir kaos och Rhyno Gorear Chavo men fintas ut så Shelton Benjamin täcker Chavo för tre efter 8:46. ***

5. Shawn Michaels vs. Chris Jericho.
Shawns konfettigevär funkar inte, vilket är ett vanligt problem i hans ålder. Bra match som faller i Ricky Steamboat-kategorin; det är inte VAD som görs utan HUR. Allt ser riktigt bra ut, inget slarv och de flesta spotsen kan användas som textboksexempel för hur man utför saker. Storyn är att Jericho ville bli en ny Shawn men insåg att Shawn numera var en pinsam föredetting han inte alls respekterade längre. Han gör Shawns spots i matchen ändå, som ett extra fuck you till honom. Shawn gör moonsault men rana vänds till Walls. Jericho gör back-suplex från hörnan som Shawn vänder till cross-body för två. Shawn blockerar superplex, knuffar ner Jericho och sätter flying elbow. Han fintar sig ur en suplex och avslutar med en rollup efter 22:51. Bra bokat eftersom Jericho fick dominera innan Shawns reutin tog över och gav honom vinsten. JR utbrister "WHAT A WRESTLING MATCH!" vilket jag är förvånad inte överdubbats med "What a great Sports Entertainment Wrestlemania Moment (tm)!" Jericho kramar om Shawn efteråt men vänder och sparkar honom på nötterna för att fortsätta fejden. ****1/4

Jericho skrev att han (med Fozzy i sin hörna) skulle möta Edge (med Ozzy) på Summerslam 2002, men Edge skadade axeln så den ströks. Därefter skulle de mötas här, men Edge skadades igen så den ströks igen. Deras PPV-matcher är lite som Bruce Willis kaffe i Hudson Hawk. (Den där referensen tar nog ingen.) (Jerichos tredje bok sida 186.)

Shawn skriver om matchen i sin andra bok, men det är som vanligt mer religiöst dravel än något med substans. (Wrestling for my Life sida 87.)

- Limp Bizkit framför ännu en arg låt som innehåller hemska förstärkningsord.

- Ännu mer utfyllnad; Coach är MC för en catfight (kuddkrig) mellan två Miller Lite Girls i sängen (referens till en antik reklamkampanj som gick i USA) och Stacey Keibler och Torrie Wilson i något som ska föreställa ett slagsmål intill sängen. Coach förklarar hjälpsamt att reglerna är "lätta men komplicerade" innan han låter bli att förklara nämnda lätta men komplicerade regler. Det slutar med att de gör "rulla över x"-spotten (Coach = x) och Coachs byxor dras ner för oerhörd stor komik signerad Vincent Kennedy McMahon, som säkert sitter i ett ljudisolerat rum backstage för att inte överösta publiken med sitt garvande. Lättklädda damer som "agerar" och slåss lamt tyckte jag var cringe redan då och det har inte ändrats med tiden, och målgruppen för "dra ner byxorna"-humor är 70 år och läser Åsa-Nisse.

6. World-champ HHH vs. Booker T.
Titelmatch. Ric Flair är med in. Storyn började med att Booker var ett stök för att få en titelmatch, och sen började HHH anspela på Bookers förflutna (gangsterliv, fängelse) och säga att "folk som honom inte blir världsmästare i WWE". Kan tyckas osmakligt men jag hade inte haft några problem med det om Booker gick över här, eftersom det då hade blivit en bra underdog-story. Istället "vann" HHH det verbala innan matchen, och här vinner han själva matchen - rent - så Booker såg ganska dålig ut. Inte blev det bättre av att HHH väntade i 27 sekunder (men vem räknar?) efter Pedigreen innan han pinnade honom. Dock en hyfsat bra match i alla fall. Hunter bearbetar högerbenet för att rikta sig till den mexikanska målgruppen. Booker gör comeback, Flair försöker fuska flera gånger men Booker håller honom på avstånd innan han sätter Houston Hangover som träffar Hunter rakt i planeten (vilket även Lawler utbrister). Pedigree avslutar odramatiskt efter 18:47 och Lawler ger matchen epiteten "klassiker" och "episk" vilket är att överdriva å det grövsta. ***

Booker skriver i sin andra bok att han vann ett stök på RAW för att förtjäna titelmatchen här, vilket var "first and only time in [his] career" han vann ett stök. Fast det var varken hans första eller enda. Han vann ett på SDL 2001, stöket på pre-showen för Mania 21 (hur kan man glömma den?) samt ytterligare ett på SDL 2006 för att förtjäna en titematch där han blev World-champ 2006, hur man nu kan glömma det. (Boken skrevs 2015.) (My Rise to Wrestling Royalty sida 302.)

Han skriver också att han ogillar att brottas i Battle Royals, vilket kan tyckas konstigt eftersom det torde slita mindre på kroppen med en stund stök och bök vid repen istället för att göra en vanlig match. Booker går inte in på varför han ogillar matchtypen så vi kan bara spekulera i anledningen. Dock vet jag att Jim Duggan pratade om det i sin podcast, och förklarade att Battle Royals är farligare än vanliga matcher eftersom man måste ha koll på en hel mängd brottare istället för att att bara fokusera på en eller ett fåtal. Han sa att det kan räcka att ta ett steg bakåt och råka trampa snett på någon som ligger/sitter ner för att man ska skada ankeln eller liknande. Plus att man såklart kan skada den man trampar på, det är ju inga småpojkar direkt. Det är skillnad på att ta bumps när man kan planera för det än när det kommer oväntat.

Booker säger att båda var nöjda efter matchen även om Booker missade sin Houston Hangover så högra benet landade på HHHs ansikte. (My Rise to Wrestling Royalty sidorna 302-306.)

Booker intervjuades i en brittisk tidning om matchen där han sa att det inte gjorde något att han inte tog bältet här eftersom han inte räknar sin karriär i vinster/förluster utan det viktigaste är att göra fansen nöjda med en bra show. Han tycker säkert så (han verkar inte ha något ego) men det låter väldigt WWE PR-prat för min smak. (London Sun maj 2003.)

7. Streetfight: Hulk Hogan vs. Vince McMahon.
På WWEN kommer Hulk in till en risig ripoff av Vodoo Chile. Minuspoäng för att det inte var Real American (världens bästa wrestlingintro, det är vetenskapligt bevisat). Nu har jag inte kollat upp detta, men kan detta vara den singelmatchen med högst sammanlagda ålder (108) i WWE? Nåväl. Bra match, eller rättare sagt kul spektakel. Det är naturligtvis namnen och fejden som gör den bra, men de arbetar på väldigt bra båda två för att få till en spektakulär match under förutsättningarna. Båda bladar. Även kommentatorn Hugo Savinovich bladar när Hulk nitar honom med en chairshot av misstag (work såklart). Det där var oväntat och inget jag mindes. De slår varandra med diverse bråte (stålrör, stol, monitor) och Vince gör legdrop från en stege genom ett bord vid ringside. Roddy Piper smyger in, tar stålröret och teasar att slå Vince men det är uppenbart för ALLA att han tänker slå Hulk istället. Vilket han mycket riktigt gör. Det där telegraferades lång tid innan. Det räcker bara för två så Vince surnar till och däckar och dumpar domaren Brian Hebner (som botchar sitt bump ut så de får göra om det). Sylvan Grenier kutar in men Hulk tar hand om honom, hulkar upp mot Vince och avslutar med big boot och tre legdrops efter 20:49. Shane kommer in för att titta till faderskapet efteråt. Underhållande match inför en het publik. Inte nog med att de lyckades gå en kul match, att gå en tjugo minuter lång match är riktigt imponerande med tanke på omständigheterna. ***1/2

Pipers deltagande var ganska sent bokat. Vince kände att matchen behövde något extra men inte vad eller vem som behövdes, varpå Bruce Prichard föreslog Piper även om många tyckte han var svår att samarbeta med. Vince gick med på det (Piper var inte direkt hans förstahandsval) och Bruce ringde Piper på fredagen innan PPVn och för att hålla hans deltagande hemligt bodde han på Tom Prichards hotellrum. De enda som visste om hans medverkan var Bruce, Tom och Vince. (Att Hogan inte skulle veta låter väldigt konstigt, dock ska det tilläggas att strax före Piper nitade honom med stålröret säger han något till Hulk, förmodligen att han skulle slå honom, vilket KAN vara ett tecken på att Hulk trots allt inte visste. Men det låter märkligt ändå.) Bruce säger även att Hogan inte visste att Shane skulle komma in efteråt vilket jag kan köpa eftersom de inte interagerade med varandra. (STW #36 och #92.)

8. Steve Austin vs. The Rock.
Förvånansvärt bra match under omständigheterna (se nedan) som även skulle bli Austins sista. De snor och blockerar varandras spots och Rock tar till och med på sig Austins väst under matchen för att visa hur väl de känner varandra. Austin gör Rock Bottom och Rock gör Stunner för nearfalls. Publiken är enormt het rakt igenom vilket förstås också bidrar till underhållningen. JR: "Stone Cold has never quit on any of us, in his entire life... inside that ring!" Skönt att han lade till det sista, annars hade det sett fånigt ut. Bra tempo under hela matchen och nearfallen mot slutet ger nästan JR en hjärtinfarkt och jag upplever något jag ALDRIG gör numera; jag ser fram emot varje nearfall mest för att höra JR kommentera dem. Idag hoppas jag tvärtom kommentatorerna ska hålla tyst. Austin gör Stunner som Rock säljer fantastiskt bra innan Rock sätter People's Elbow och avslutar med hela tre Rock Bottoms efter 17:53. Inte lika bra som på Mania 17 men det är knappt ett klagomål eftersom den matchen är bättre än det mesta i världshistorien. ****

Detta var enda gången Rock pinnade Austin i en singelmatch, och gällande tag-matcher minns jag bara Survivor Series 2001 på rak arm där Rock pinnade honom överhuvudtaget.

Austin skriver i sin bok att han var så pass skadad i nacken att han inte trodde han skulle kunna brottas här, men fick läkarens tillåtelse dagen innan. Han (Austin, PRONOUNES PAL), Rock och Pat Patterson planerade matchen i ringen tidigare under dagen. Dock hade Austin svårt att koncentrera sig på planeringen eftersom han hade fullt upp med att tänka på sin hälsa och om hans ens skulle kunna genomföra matchen. Det var Austin som kom på att han skulle göra ett gäng Stunners först, och sen skulle Rocky göra ett gäng Rock Bottoms. Han brukade ha olika förkortningar på ryggen, som DTA (Don't trust anybody), SOB (Son of a bitch) och BMF (bad motherfucker) men på kvällens gala hade han OMR (vilket står för One More Round), det vill säga hans sista rond, hans sista match. (Austins bok sida 282.)

Fint citat från hans bok: "After Rock pins me for the one-two-three, he leans over me real close and says, "I love you, man." I know he means it. And tell him I love him too, and he knows I mean it. Then Rock says, "You'll never know how much this means to me. Thank you so very, very, very much. You don't know hos much I appreciate this. I'll never forget it." I'm glad to have been able to do it for him." (Austins bok sida 282.)

"It was never acknowledged on TV that this was my last match, but ol' JR knew. If you look at me on tape coming up the ramp afterward, you can see it in my face. I was pretty emotional. Hell, I felt like crying." (Austins bok sida 282.)

Dave Meltzer skrev, långt efter galan gick, att tanken från början var att lägga den här matchen sist på kvällen. Men på grund av Austins oro över att inte kunna genomföra matchen och allmänna hälsotillstånd beslutades det att låta Brock-Angle gå sist. Men att köra Brock-Angle sist på kvällen var inte heller optimalt med tanke på Kurts nackskada, men det var det minst dåliga alternativet. (Antar att Hogan-Vince inte ansågs som tillräckligt stor för mainet även om det var största storyn, och affischerna var tapetserade med de herrarna.) - WON 2014-07-06

Det är naturligtvis lite spännande att fundera på hur Austins karriär hade fortsatt om han inte tvingades lägga av efter detta. Visst var det tråkigt att han tvingades sluta men samtidigt känns det som om han hade hamnat längre och längre ner i hierarkin om han hade fortsatt brottas. Brock var WWEs nya stjärna och Goldberg var redan klar för WWE och behövde därmed pushas. Lägg till att Austins knän också strulade, vilket de förvisso gjorde i många år så det var bara en tidsfråga innan även de skulle börja strejka på allvar (notera att han använder hur mycket knäskydd som helst i sin match ikväll). Så med facit i hand hade han säkert brottats i upper midcard under en tid för att sedan försvinna när han insåg att topplönerna uteblev eftersom det fanns nya tuppar i hönsgården som var intressantare att pusha.

- Det var oklart om Kurt Angle skulle kunna brottas här på grund av nackskadan. Därför bokades Brock vs. Angle på SDL om bältet några veckor innan detta där de flesta trodde Brock skulle vinna bältet för att sätta upp en ny match på Mania (rykten som Kurts ersättare på Mania var Chris Benoit). Direkt i början av matchen satte Brock en F5 men släppte själv upp honom efter två eftersom han insåg att det trots allt inte var Kurt (det var Kurts bror Eric). Han konfronterade Team Angle vid ringside så Kurt kunde smyga in i Eric ställe, och när Brock återvände till ringen blev han upprullad för tre så Kurt behöll bältet. Perfekt swerve för både marks och smarts.

9. WWE-champ Kurt Angle vs. Brock Lesnar.
Titelmatch. Bältet byter även ägare via countout och DQ. Bra match där båda arbetade hårt rakt igenom, inte minst med tanke på Kurts nackbekymmer. Fast å andra sidan måste Brock vara en bra motståndare i det läget eftersom han har kraft nog att kasta runt en så greppen blir ordentligt utförda jämfört med när orken tryter och de inte orkar utföra greppen korrekt. Säger jag som har exakt noll minuters in-ring-träning (det är jag för mesig för). Kurt gör några germans innan Brock sätter F5 för två. En andra F5 sätter upp en SSP som skulle avslutat matchen om det inte vore för att Brock missar den och slår skallen i mattan, en spot du säkert sett otaliga gånger i olika botchvideos och gifs. De får improvisera fram ett nytt slut och Brock avslutar med en tredje F5 efter 21:08. De kramar om varandra efteråt, trots att Kurt är heel. (Brottningen var bättre här än Austin-Rock, men den matchen hade mer underhållningsvärde.) ****

Brock har sagt att det var Johnny Aces idé att avsluta med SSP här, vilket Brock tolkade som att Ace ville styla inför Vince med att han kunde boka en flashig finish istället för "bara" F5. Brock gjorde en SSP under träningen men under matchen var hans dels betydligt tröttare och dels var repen blöta av svett vilket bidrog till halkandet. Han ångrar i efterhand att han lät sig övertalas att göra spotten, inte minst för att han hade tvivel över den redan när Ace föreslog den. (Brocks bok sidorna 78-82.)

Bruce Prichard har sagt att han upptäckte Kurt med blank blick i duschen efter matchen. Han tillkallade läkare som misstänkte hjärnskakning (jag är ingen läkare med både skadad nacke och hjärnskakning samtidigt hade nog resulterat i pensionering för en vanlig dödlig människa). Både Brock och Kurt insisterade på att gå på efterfesten efter showen, men tvingades besöka läkare först. Därefter festade de lite, vilket Bruce säger handlade om att de troligen ville visa sina kollegor hur tuffa de var som no-sålde sina skador. Tuffa eller idiotiska, det är en smaksak. (STW #92, 2018-03-16)

(Kuriosa: CM Punk, ännu inget namn i WWE, var en av de som gratulerade Brock till titeln under SDL veckan efter.)

SLUTSATS: Detta är en ganska märklig gala såtillvida att den saknar stora Wrestlemania Moments (tm) men innehåller flera riktigt starka matcher kvalitetsmässigt. Den försvinner lätt i mängden när man rankar Manias eftersom det inte "händer" något minnesvärt på den. (Austins sista match är förvisso historisk, men det var inget som blev känt förrän efteråt med tanke på att endast två, tre personer kände till att det skulle bli hans sista.) Hade det varit en Summerslam eller B-PPV hade den säkerligen höjts till skyarna eftersom det är en väldigt bra gala i sig självt.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2018-12-03.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 08 dec 2018 03:12    Rubrik: Svara med citat

4. Backlash 2003 (2003-04-27)

- Coach & Jerry Lawler samt Michael Cole & Tazz kommenterar.

A. Scott Steiner vs. Rico.
3MW är med in. Steiner sänker 3MW och avslutar med en bakvänd DDT efter 2:28. Ren squash. 1/4*

- PPV:

1. WWE Tag-champs Team Angle vs. Los Guerreros.
Titelmatch. Team Angle har en stor tavla på Kurt Angle med sig in för inspiration. Bra match, men det känns konstigt att se Guerreros som babyfaces. Inte minst för att de brottas heel men deras karisma får över dem. Eller i ärlighetens namn Eddies, Chavo är mest hans bihang. Hetta på Eddie, tag till Chavo som rensar innan det blir kaos. Eddie gör frogsplash på Charlie Haas men Shelton Benjamin räddar. Chavo back-suplexar Haas men Shelton fäller honom så Haas hamnar på topp för tre efter 15:04. Guerreros snor bältena och sticker efteråt. ***1/4

- Backstage: Test #meetooar Torrie med orden "jag vet att du gillar hårda tag" medan Sable tittar på. Välkommen till 2003 mina damer och herrar.

2. Rikishi vs. Sean O'Haire.
Roddy Piper är med (O'Haire) in. O'Haire hade det mesta (look, brottning, agerande) men problemet med honom var att han inte fixade att agera inför publik, vilket är en skapligt stor del av wrestling. Piper har en kokosnöt med sig in som en blink till incidenten med Rikishis släkting (jag vågar inte chansa) Jimmy Snuka. O'Haire blockerar Stinkface med en välriktad spark i röven. Piper distraherar och båda sänks med en dubbel Superkick (de sparkar varandra). Piper försöker använda kokosnöten som vapen men Rikishi tar den och nitar honom istället (Piper bladar också) men O'Haire smyger upp bakifrån och avslutar med Cruel Intentions/The Prophecy/Widow Maker (eller vad nu hans DVD-variant kallades här) efter 4:56. Inte världens bästa match men perfekt bokad för att få över O'Haire. *1/2

Bruce Prichard har sagt att tanken med både Hulk Hogan och Piper var att båda skulle hjälpa nya talanger över, men WWE ville först avsluta Piper/Vince-storyn eftersom de kände att den hade lite liv kvar. Om Sean O'Haire sa han "He was horrible!" så vi får väl nästan anta att han inte var ett fan. (STW #36, 2017-03-17.)

- Backstage: Sable berättar för Stacy att hon såg Torrie kyssa Test, även om det var tvärtom och helt ofrivilligt för Torrie.

- Backstage: RVD och Kane är redo för Dudley Boyz men är lite oroliga att Chief Morley (heel gästdomare) inte kommer låta dem gå härifrån med bältena.

3. World Tag-champs Rob Van Dam & Kane vs. Dudley Boyz.
Titelmatch. Chief Morley (Val Venis) är gästdomare, vilket är något av mina största hatobjekt eftersom det tenderar att bli för mycket fokus på det istället för brottarna samt att matchens tempo förstörs av en domare som inte är van vid jobbet. Han gör naturligtvis fastcounts när heelsen täcker babyfacen. Hetta på RVD. Tag till Kane. Venis clotheslinar Bubba av misstag och Devon konfronterar Venis. Lance Storm smyger in men äter en Bubbabomb och Venis 3Das innan RVD och Kane avslutar Bubba med chokeslam/frogsplash-kombo avslutar efter 13:02. Bra finish, ingen vidare match. *1/2

- Backstage: Stacy konfronterar Torrie men vill inte tro på henne när hon säger att Test våldkysste henne vilket leder till bråk. Synd att ingen tänkte på att allt filmades så man kunde visa sekvensen för Stacy.

4. WWE Womens-champ Trish vs. Jazz.
Titelmatch. Teddy Long är med in. Ren TV-match. Stratusfaction ser ut att avsluta men Teddy hivar in skon på Trish för att stoppa pinfallet. Trish går för spotten igen men Jazz blockerar, Trish vänder till sunset-flip men Jazz blockerar och håller fast i repet för tre efter 5:51. Noll hetta. *

- Backstage: Booker T vet inte om han kan lita på Kevin Nash (jag antar på att han syftar på Nashs skaderisk och inte på att alla "vet" att HHH är kompis med Shawn och Nash IRL) men Nash säger åt både honom och Shawn Michaels att fokusera på Chris Jericho och Ric Flair så han själv kan banka loss på HHH. Tänk att det fanns folk som på allvar tyckte Nash vs. HHH i flera PPV-matcher var ett lyckat koncept.

5. Rey Mysterio vs. Big Show.
En ganska känd match, inte för matchen i sig utan vad som hände efteråt. Klassisk David vs. Goliat-bokning där båda sköter sina roller väldigt, väldigt bra, men det känns inte som en PPV-match. Show dominerar men Rey gör chairshot (domaren fintas bort av Show av misstag) och seated-senton för två. Han gör några 619 för att sätta upp West Coast Pop men Show blockerar och chokeslammar honom för tre efter 3:48. Efteråt binds Rey fast på bår eftersom de "misstänker nackskada" men Show kommer tillbaka och vevar loss igen och slungar in honom i ringhörnan så han bumpar ner på magen. En spot där han omöjligen kunde ta för sig eftersom han var fastspänd. Jag minns inte exakt hur spotten var tänkt att utföras, men jag minns att Show fick ordentligt med heat backstage efteråt. *

- Lilian Garcia intervjuar HHH, Jericho och Flair inför sexmanna-taggen.

- Backstage: Torrie och Stacy slåss vilket leder till att Stacy åker in i väggen och slår huvudet i väggen. Scott Steiner kommer till undsättning och hjälper henne upp vilket Test naturligtvis tolkar som att Scott stöter på henne. Den här skolgårdslogiken känns ännu mer pinsam nu än den gjorde 2003.

6. WWE-champ Brock Lesnar vs. John Cena.
Titelmatch. En match från gamla goda tiden när Brock ännu inte hade gjort den vedervärdiga brösttatueringen. Deras första stora match mot varandra, och i ryggen hade de en handfull houseshow/TV-matcher som alla vanns av Brock. Hyfsad match, men tyvärr kändes den för TV-spelsaktig för min smak även om Brock rör sig betydligt bättre här än under comebacken (inte så konstigt med tanke på skador, ålder, viktuppgång etc). Cena hade för övrigt feber under matchen här. Brock blöder i pannan ganska omgående (Cena beltshottade honom på SDL och det hade inte hunnit läka än... i kayfabe) och gör ett långt kroppslås som äter upp flera minuter (känns det som). Brock gör comeback, domaren stoppar Cena från att använda kedjan som vapen och Brock avslutar med F5 efter 15:05. De försökte, men detta kändes mer som en skaplig dark match från en TV-taping än en PPV-match om WWE-bältet. **

Cena sa i en intervju (har tyvärr ingen källhänvisning i arkivet) att det var här han började upptäcka att folk gilla honom. Galan gick i Massachusetts, dock inte i West Newbury (där Cena kommer från) utan Worcester, men det känns ändå som om han borde ha hemmaarena.

7. Shawn Michaels, Booker T & Kevin Nash vs. HHH, Chris Jericho & Ric Flair.
Bookers introlåt verkar överdubbad på WWEN av någon anledning. Tyvärr känns matchen som ren utfyllnad, det händer inte speciellt mycket och den stora storyn är HHH vs. Nash. Hetta på Shawn och tag till Nash som rensar varpå Coach noterar att Nash inte verkar ringrostig alls. Detta sägs samtidigt som Nash står som en staty i ringen medan de tre motståndarna springer in i honom och bumpar för glatta livet för att han ska se bra ut. En fördel med att alltid varit en sopig wrestler är att det inte krävs så mycket för att imponera på folk. Eller Coach i alla fall. Folk slåss, domaren sänks och Hunter sänker Nash med släggan för tre efter 17:52. **

Enligt Booker visste alla inblandade i matchen att matchen/fejderna i den bara var utfyllnad tills WWE hade något bättre för dem att göra. (My Rise to Wrestling Royalty sida 310.)

- Terri Runnels intervjuar The Rock, som såklart tar över showen med en sedvanlig Rock-promo (vilket är en komplimang btw).

8. Goldberg vs. The Rock.
Goldbergs WWE-debut, vilket måste anses som något av ett fiasko eftersom det drog 345.000 PPV-köpare medan No Way Out två månader innan (Austins comeback plus Hogan) drog 95.000 fler. Matchen i sig är verkligen inget speciellt men Rocky är så förbannat underhållande att han genast får publiken med sig, och behåller den matchen igenom. Det största skälet är troligtvis att han är betydligt mer underhållande än Goldberg, men säkert också för att detta bara är två år efter WCW lades ner och fansen automatiskt sidar sig med WWE mot WCW. Det kan låta hårt mot Goldberg, men MATCHMÄSSIGT hade de kunnat slänga in i princip vem som helst här i hans ställe och matchen hade blivit precis lika bra/dålig. Men hans styrka är såklart hans namn. Rock bumpar loss för Goldberg, men tar över och gör sin kassa Sharpshooter. Goldbergs spear vänder matchen, men Rock Bottom och People's Elbow ger två. Goldberg sätter sin spear igen, publiken chantar "GOLDBERG SUCKS", och ytterligare en spear (till buande) sätter upp Jackhammer för tre efter 13:05. Rock skulle spela in Walking Tall efter detta och behövde därför skrivas ut på ett smart sätt, och det finns värre sätt än att krossas av Goldberg. *

SLUTSATS: Det första som slår mig när jag tittar igenom matchlistorna är att vi har väldigt, väldigt imponerande namn för en B-PPV. Men tyvärr levererade den inte i ringen då SDLs Tag-titelmatch var den enda som spräckte ***-gränsen ikväll, men gillar du att sen gala med många stora (i vissa fall kommande) namn är det ett bra val.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-12-08.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 09 dec 2018 22:57    Rubrik: Svara med citat

5. Judgment Day 2003 (2003-05-18)

- Jim Ross & Jerry Lawler samt Michael Cole & Tazz kommenterar.

A. Hurricane vs. Steven Richards.
Standardmatch för att få igång publiken. Hurricane vinner med en Shining Wizard efter 2:59. NR

- PPV:

- Steve Austin med en in-ring-promo om att han tänker samtliga matcher från sitt eget VIP-bås, och firar med några öl innan han ge sig av dit. Kort och koncist segment.

1. Chris Benoit, Spanky & Rhyno vs. John Cena, Chuck Palumbo & Johnny Stamboli.
Nunzio är med in. Cena rappar vulgärt, något som aldrig hade kunnat göras idag. Det är inget klagomål btw. Bra match men tyvärr slutade den alldeles för tidigt. Spanky sätter en tope innan matchen. Det blir snabbt kaos och Kiss of Death (backbreaker/flying legdrop-kombo) avslutar Spanky efter 3:57 samtidigt som Benoit gör Crossface på Cena. Spanky blöder vid ögat efteråt. **

- Austin har fullt upp med att köpa en varmkorv och fokuserar inte ett dugg på öppningsmatchen, så redan där sket det sig att han skulle se alla matcherna. Eric Bischoff kommer in och det visar sig att de måste dela VIP-bås eftersom båda är GMs för RAW.

2. Scott Steiner & Test vs. La Resistance.
Stacy Keibler är med in. Ganska basic match för att fortsätta Test/Steiner-upllägget där Test anklagar Scott för att stöta på hans donna. Hetta på Steiner, tag till Test som rensar. Sylvain Grenier dropkickar Test in i Keibler, som bumpar ut och fångas upp av Steiner vilket Test naturligtvis tolkar som att han tafsar. Test big bootar Steiner av misstag en stund senare, och dubbel flapjack avslutar Steiner efter 6:19. *

- Backstage: Gregory Helms (journalist, Hurricanes alter ego ala Clark Kent/Superman) intervjuar Mr. America som sägs vara Hulk Hogan, men America tycker det låter befängt och säger att han själv hört rykten om att Helms i själa verket är Hurricane. Mystiken tätnar.

- Josh Mathews intervjuar Eddie Guerrero, som har valt Tajiri som ersättare för den skadade Chavo Guerrero (som inte gjorde comeback förrän i september igen).

3. Ladder: WWE Tag-champs Team Angle vs. Eddie Guerrero & Tajiri.
Titelmatch. Ganska underhållande match men inget utöver det vanliga eller minnesvärd på något sätt. Bra tempo men inget sticker ut förutom att Tajiri nästan bryter nacken när han botchar en spot ut (Eddie backdroppar ut honom på Team Angle). Han kompenserar dock med en fin handspring-elbow som välter stegen en stund senare. Han mistar Shelton Benjamin så Eddie kan ta ner bältena för vinst efter 14:16. ***

- Mer skoj med Austin och Bischoff, nu tvingar Austin honom att dricka öl.

- Terri Runnels intervjuar Chris Jericho om stöket när Roddy Piper kommer in och utbyter otrevligheter med honom, även om båda är heels.

- Video om IC-bältets historia, där de visar klipp på när Hogan och Warrior kramas efter sin match på Mania 6 vilket jag tyckte var konstigt att de hade med även om IC-bältet var på spel där. IC-bältet unifierades med World-bältet på No Mercy 2002 men kom tillbaka här så en Battle Royal ska avgöra den nya mästaren. Pat Patterson ska överlämna bältet till vinnaren eftersom han var den första mästaren. (Lite kul kuriosa är att de valde just Rio de Janeiro som staden han vann turneringen i (blinkblink) eftersom Vince visste att han hade svårt att uttala namnet på grund av sin grova franska accent, och det var tydligen hysteriskt roligt att be honom nämna staden i sina promos just därför.)

4. Battle Royal.
Vinnaren blir ny IC-champ. Vi har Val Venis (tillbaka i sin gamla gimmick), Jericho, Goldust, Lance Storm, Rob Van Dam, Christian, Test, Kane och Booker T. Jag förstår inte riktigt logiken här; De säger att anledningen att Test är med är för att matchen innehåller före detta IC-mästare (logiskt) vilket kan förklara varför inte Steiner också är med här (han har bara varit Tag-champ i förbundet). Men Booker har inte heller varit IC-champ. Ganska tråkig match, först åker ett gäng ut i en rasande fart innan det blkir några minuters tråkbrottning innan den usla finishen. Kane dumpar Storm. Alla dumpar Kane, som kommer in och mördar alla innan han sticker. Booker dumpar Test utan fanfar. Goldust dumpar Venis. Jericho springboard-kickar ut RVD från apronen. Final Four: Booker, Goldust, Christian och Jericho (inte för att jag tror att någon bokare tänkte på det, men Booker T & Goldust mötte Christian & Jericho på samma gala bältet unifierades och därför försvann). Goldust och Booker dominerar innan Goldust vänder och försöker dumpa Booker, men dumpas själv. Christian dumpar Jericho, som blöder lite i pannan. Lawler säger att JR pratar så snabbt att han kan kommentera en pingismatch. Vi har ett refbump vilket sällan leder till något kul, och Booker dumpar Christian efter 10:36 men eftersom domaren är utslagen räknas det inte. Även om Bookers musik spelas. Christian beltshottar Pat för att han ska släppa bältet, och däckar även Booker med bältet innan han dumpar honom för att vinna det efter 11:45. Dålig match rakt igenom, och ett refbump i en Battle Royal? Seriöst? DUD

- Tazz är MC mellan bikinitävligen mellan Sable och Torrie som äter upp några minuter.

- Bischoff är onykter och skryter om att han minsann har en kondom i plånboken, innan Austin lurar i honom feferoni så han nästan spyr. Han vill skölja ner det med något så givetvis räcker Austin över burken så han dricker feferonispadet vilket bara förvärrar det. Deras segment är vanligtvis underhållande men detta är ett klart undantag, manuset känns lika tunt som i Åsa-Nisse och humorn fungerar inte.

- Backstage: Piper och Sean O'Haire diskuterar strategi när Vince kommer in och ber dem demaskera Mr. America.

5. Mr. America vs. Roddy Piper.
Zack Gowen (med Mr. America) och Sean O'Haire (med Piper) är med in. Storyn är förstås att Vince vet att Mr. America är Hulk Hogan men lyckas aldrig bevisa det, och publiken vet om det men spelar med och låtsas att de inte gör det vilket förargar Vince ÄNNU mer. America kommer in till Real American för övrigt. Naturligtvis ingen bra match i vanlig bemärkelse men de höll den tillräckligt kort för att inte hinna tråka ut oss. Heelsen fuskar. Vince kommer in och ger O'Haire ett järnrör som han sänker Piper med av misstag, och legdrop avslutar efter 4:55. Vince ska bryta pinfallet men Gowen drar ut honom för att fortsätta deras upplägg. *

Detta var Pipers första PPV-match sedan Mania 12, och sen skulle det dröja till Cyber Sunday 2006 innan nästa.

6. World-champ HHH vs. Kevin Nash.
Titelmatch. Shawn Michaels är med Nash in och Ric Flair är med HHH in. Ganska tafflig match, HHH tvingas sänka sig till Nashs nivå eftersom Nashs highspots består av att gå runt i ringen och se arg ut. Han utför några elbows dock. Earl Hebner sänks några gånger innan Nash skickas in i den oskyddade hörnan och HHH får två med Pedigree. En andra Pedigree vänds till backdrop ut och Hunter däckar Earl med släggan för DQ efter 7:48 för att sätta upp returmatcher. Nash attackerar HHH igen och powerbombar honom igenom ett bord (där Hunter slår huvudet i kanten vilket måste kännas). DUD

- Bischoff mår dåligt av feferonin, och säger att han inte är van vid så stark mat eftersom han bor i Minnesota "där det mest bor svenskar, och de äter inte sådant". Segmentet slutar med att han spyr rakt ut över till fansen i arenan. Och så säger folk att wrestling är buskis!

7. Fatal 4-Way: WWE Womens-champ Jazz vs. Jacqueline vs. Trish vs. Victoria.
Titelmatch. Första fallet gäller. Teddy Long är med Jazz in och Steven Richards är med Victoria in. Framstressad match, som mest är en rad spots. Victoria blockerar Stratusfaction så Trish bumpar ut. Jackie försöker avsluta Victoria men Jazz dumpar henne och DDTar Jackie för tre efter 4:49 för att sätta upp Trish vs. Jazz. Popcorn-match. *

8. Stretcher: WWE-champ Brock Lesnar vs. Big Show.
Titelmatch. Det gäller att lägga motståndaren på en bår vid ringside och köra den över ett gult sträck för att vinna. Regel 1: När en parning (i det här fallet Brock vs. Show) inte beräknas kunna dra intresse på egen hand måste det slängas in en gimmick för att sälja matchen. Så det var med en stor suck jag tog mig an denna... men insåg efter ungefär halva matchen att den var oförskämt underhållande för att ha en så corny gimmick som en bår man ska skjuta tre meter för att vinna. Missförstå mig inte; det är ingen toppenmatch, ingen match som genererar arton snöflingor (i Tokyo Dome kanske) eller en match jag ens rekommenderar. Men jag gillade den, kanske mycket för att förväntningarna var tre meter under marken och jag mindes inte ett dugg från den (exempelvis Rey Mysterios deltagande i slutet) så det kändes som en helt ny match för mig. Cole inleder med att hänvisa till Killer Khan vs. Andre The Giants aptråkiga match femton år innan denna vilket inte direkt gör att jag hjular av lycka av uppspelthet. Brock och Show var goda vänner och gillade att brottas mot varandra vilket säkerligen också bidrog till den underhållande matchen, de säljer verkligen bra för varandra. Show gör nog sin finaste chokeslam någonsin i den här matchen, och Show går med bra i allt Brock gör förutom i sista spotten (F5) där Brock av någon anledning mer gör en DVD än en F5. De slåss vid och med bårarna en stund för "nearfalls" innan de hamnar i ringen. Brock får en idé och sticker backstage, och in kommer Rey och gör en 619 men Show clotheslinar ner honom direkt efter. Brock sladdar in med en gaffeltruck, ställer på taket på den och gör en imponerande cross-body från den in i ringen på Show i en tjusig spot. Antar jag, Kevin Dunn tycker uppenbarligen det är viktigare att fokusera på annat så vi missar halva spotten. Suplex sätter upp F5 (DVD) innan han lägger Show på båren på gaffeltrucken och backar ut över det gula strecket för att vinna efter 15:29. Jag tror inte matchen håller för flera tittningar (säger jag som sett den minst två gånger, men det var säkert femton år sen sist) men detta var underhållande. Löjligt men underhållande. **3/4

SLUTSATS: Ganska dålig gala. Tag-matchen var, precis som på Backlash, höjdpunkten men inte så pass bra att det är värd att ta sig igenom hela galan för att få se. Den är inte ens värd att letas upp och ses enskilt. Problemet var att man bokade mer storys än matcher ikväll; Steiner & Test vs. La Resistance handlade om att få över La Res och att fortsätta Test vs. Steiner, IC-matchen var tråkig och både Piper-Hogan och Nash-HHH byggde enbart på namnen så in-ring-produkten blev lidande. Dam-matchen var i vanlig ordning ren utfyllnad och öppningsmatchen var förvisso bra men oerhört kort och inget som satte sig i minnet. Mainet var underhållande, men mer "bättre än väntat" än "bra match of doom!".

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2018-12-09.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 10 dec 2018 17:10    Rubrik: Svara med citat

6. Insurrextion 2003 (2003-06-07)

- Jim Ross & Jerry Lawler kommenterar.

- Detta är ännu en glorifierad houseshow med allt vad det innebär, så jag kan redan nu säga att det mesta är ren utfyllnad.

- Förmatchen (Hurricane vs. Lance Storm) finner jag varken på YouTube eller DVDn så jag antar att den inte är släppt.

1. WWE Womens-champ Jazz vs. Trish.
Titelmatch. Teddy Long är med in. På förra årets Insurrextion var det Trish & Jackie vs. Jazz & Molly, i år en singelmatch med en från varje team. Det tyckte jag var lite intressant. Jazz gör en fin katapult in i en hotshot innan hon bearbetar benet med två Boston-crabs. Trish vänder och gör STF men Victoria kutar in för distraktion så Teddy kan skicka in Trish i hörnan (usel spot eftersom Long inte har ett dugg kraft bakom så det ser ut som Trish springer in i hörnan på eget bevåg) och Jazz täcker Trish för tre efter 9:50. Helt okej match. Legitimerad psykogiprofessor Ross diagnosticerar Victoria som "idiot" efteråt. **

2. IC-champ Christian vs. Booker T.
Titelmatch. Christian PPV-debuterar sin nya korthåriga look, vilket är det mest anmärkningsvärda i hela matchen. Verkligen textboksexempel på en houseshow-match; lång, tämligen safe (inga onödiga risker) och inte speciellt händelserik match med mycket publikspel för att dryga ut tiden. Arbetet är inte dåligt men det blir snabbt tjatigt eftersom den aldrig riktigt lyfter. Ref-bump, Booker gör missile-dropkick men domaren är sen att piggna till och räkna. Han gör rollup men Christian reverserar med både näve tigts och ihållning av rep för tre efter 15:11. JR noterar att Booker "bokstavligen hade vinsten i sin hand" efteråt. *

- Steve Austin surnar till över Longs fusk så han bokar honom i en sexmanna-tag senare ikväll.

3. World Tag-champs Rob Van Dam & Kane vs. La Resistance.
Titelmatch. Basic tag-match. Fröet till Kanes heelturn på RAW repriseras här (han gav sig på Austin) som slutade med att han vände mot RVD en tid senare. Nåväl. Hetta på RVD. Tag till Kane som rensar innan det blir kaos. RVD bumpar ut i en misslyckad bump som jag knappt förstår vad tanken bakom var. Dubbel chokeslam sänker La Res och frogsplash avslutar den ena efter 9:04. **

- Al Snow intervjuar Goldust inför hans match ikväll. Jag har inget minne alls av Snow som intervjuare här.

4. Goldust vs. Rico.
Ren utfyllnad. Rico var visserligen inte aktiv så länge i WWE men det är en av få brottare jag nog aldrig hört något ont om. Alla verkar gilla honom. I OVW var Rico Tag-champ med John Cena och besegrade Brock Lesnar i en singelmatch. Detta var förvisso innan någon av dem var ett namn men det är lite kul kuriosa ändå. Nåväl. Lång match med mycket restholds av Rico så JR & King roar sig med att diskutera James Bond-filmer genom åren, och Lawler, Mr. Mogen, tycker det är hysteriskt roligt att JR nämnde "Pussy Galore". Rico missar moonsault och Goldy gör bulldog innan han avslutar med en snap-powerslam en stund senare efter 9:53. Detta blev Goldusts sista PPV den vändan. 1/2*

- RIP-video för Freddy Blassie som avled några dagar innan detta, en personlighet jag inte har någon relation till överhuvudtaget.

- Chris Jerichos Highlight Reel med Eric Bischoff som gäst. De gör narr av publiken, som de kallar feta och fula, innan Austin kommer in för en stunds verbal duell som slutar med Stunners för båda. Underhållande men inget som drev något framåt, förutom att Austin ändrade Kevin Nash vs. HHH från vanlig match till Streetfight senare ikväll.

- Backstage: Ric Flair är fasligt upprörd över ändringen till en Streetfight men HHH är redo.

5. Spike Dudley & Dudley Boyz vs. Rodney Mack, Christopher Nowinski & Teddy Long.
Smart av WWE inte att inte lansera denna innan galan, på så vis ses den som ren bonus för tittarna istället för random utfyllnad. Lite psykologi. Folk chantar efter bord direkt, vilket med önskvärd tydlighet visar hur de bokade in sig i en hörna med de gimmicksen. Nowinski och Mack brottas naturligtvis majoriteten för sitt team, och när Long kommer in ber Lawler tittarna att dra igång inspelning på videon. Till er yngre läsare; det är som Netflix fast i fysisk form med tämligen begränsat filmbibliotek. Hetta på Spike, tag till Bubba som rensar innan det obligatoriska kaoset. Wazzup-drop på Mack, som vänder Spikes Dudley Dog till en powerslam i matchens tjusigaste spot. Mack sänker Long av misstag så Spike pinnar Long efter 9:16. Nowinski 3D-as igenom ett bord efteråt för att sätta punkt på ännu en utpräglad houseshow-match. *

6. Scott Steiner vs. Test.
Val Venis är gästdomare och Stacy Keibler är med in men klargör att hon gillar Steiner mer än Test, hennes ex. Rörigt och ointressant. Test är ett svartsjukt ex som tycker Keibler visar för mycket rumpa och ber henne täcka för med en handduk, även om han visar mer rumpa själv. Logik. Steiner suplexar runt honom några gånger innan Test kontrar. Han försöker använda en stol men Keibler stoppar och Steiner avslutar med en flatliner efter 6:50. *

7. Streetfight: World-champ HHH vs. Kevin Nash.
Titelmatch. Ric Flair och Shawn Michaels är med in i varsin hörna. Det roliga (och samtidigt det sorgliga) är att det är 54-åriga Flair som står för ALL underhållning i matchen. Det dröjer bara trettio sekunder in i matchen innan han bladar (rejält!), och en stund senare när han slåss med Shawn glömmer Shawn dunka in hans huvud i barrikaden så Flair gör det på eget bevåg vilket ser lite komiskt ut (jämför med den där videon på Bradshaw och X-Pac som finns överallt). Med Nash och HHH är det inte lika roligt. Trappan, ref-bump, zzzz. Ric kutar in med stol men blir big bootar av Nash. Hunter chairshottar Nash för två. Shawn ger sig på Hunter som fintar Superkick och sätter Pedigree (fin blinkning till Summerslam 2002). Nash powerbombar Hunter men domaren är utslagen. HHH vaknar och däckar Nash med släggan för tre efter 14:58. Utan Flair hade det varit DUD. *

SLUTSATS: Inget var aktivt dåligt men inte heller bra, hade jag sett galan live i arenan hade jag säkert gillat den mer än jag gjorde nu när det mesta kändes som ren utfyllnad.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2018-12-10.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 13 dec 2018 00:35    Rubrik: Svara med citat

7. Bad Blood 2003 (2003-06-15)

- Jim Ross & Jerry Lawler kommenterar.

A. Ivory vs. Molly Holly.
Victoria avslutar med en X-Factor efter 3:21. 1/2*

- PPV:

1. Dudley Boyz vs. Christopher Nowinski & Rodney Mack.
Teddy Long är med in. Perfekt öppnare. Hetta på Devon, tag till Bubba som rensar innan det blir kaos. Wazzup-drop på Mack innan Long distraherar och Nowinski däckar Bubba med sin ansiktsmask för tre efter 7:08. **

- Vi ska ha en Redneck Triathlon mellan Steve Austin och Eric Bischoff ikväll. Det är priset man får betala för att WWE vill boka dem på PPV utan att ha något vettigt för dem att göra. Bischoff är ingen wrestler och Austin kan/får inte brottas längre så därför får de boka sådant här trams för att motivera deras deltagande. Deltävlingarna slumpas fram via ett lyckohjul (blinkblink, blinkblink, blinkblink, blinkblink, blinkblink). Första deltävlingen är en rapningstävling med osynkat ljud för att understryka hur löjligt det är. Austin vinner och är mycket stolt över detta. Från att ha maineventat flera Manias till att vinna en uppgjord rapningstävling med osynkade effekter, han måste vara mycket stolt. (I rättvisans namn säger han i sin bok att jag verkligen gillade segmenten med Bischoff eftersom de hade så bra kemi ihop, och kom väldigt bra överens eftersom Austins hat mot honom flera år före hade lagt sig vid den här tiden. Jag har naturligtvis aldrig träffat eller pratat med Austin, men intrycket jag fått av honom är att han inte är långsint.)

2. Scott Steiner vs. Test.
Vinnaren får Stacey Keibler som manager. Hon är förstås med in här. Steiner gör sitt ökända hopp ut från apronen där han halkar och missar Test, vilket valsat runt som gif i många år. Dock redigerar de spotten här och visar det från en annan vinkel så man inte ser hur mycket det missar. Okej match. Test, denna gentleman, säger åt Stacy att han "tänker göra henne till hora" innan han får två med big boot. De var tillsammans här IRL btw (sedär, Sebbe lyckas peta in TVÅ utländska förkortningar i samma maning). Han försöker använda en stol men Steiner duckar och Test gör Terry Funk-spotten innan Steiner avslutar med en flatliner efter 6:27. Inget att klaga på här. *

- Backstage: Det är snart dags för pajätning mellan Austin och Bischoff, och stor humor uppstår när Bischoff tror det är kakor medan Austin påpekar att det är damer. Det är cringe idag och var lika cringe 2003.

3. IC-champ Christian vs. Booker T.
Titelmatch. Bättre match än på Insurrextion, mycket för att den bara var hälften så lång och innehöll mer kött än grönsaker. Det roligaste är dock följande replikskifte mellan JR och Lawler i början av matchen; JR: "Bookers mamma gjorde ett bra jobb med att ensam uppfostra sju barn." Lawler: "Men Booker satt ju i fängelse, det var väl inte så lyckat?" JR: "Jag vet fler, host, som hade suttit inne om saker och ting hade gått annorlunda." En stund senare börjar Lawler hela två gånger dra ett skämt när JR bryter mitt i för att kommentera matchen, varpå Lawler surnar till och drar skämtet i racerfart för att inte bli avbruten, vilket var roligare än skämtet i sig. JR undrar om han snodde skämtet av Rodney Dangerfield. Christian får nog och bailar, men får veta att han blir av med bältet om han sticker. Ingen dålig bokning i sig men den används så inkonsekvent att det bara känns fel. Han kommer tillbaka och nitar Booker med bältet för DQ istället efter 7:52. Varför inte ge Booker bältet när de trots allt var i hans hemstad och han ändå skulle vinna det några veckor senare? **

- Lawler är MC för deltävling två, som är pajätning. Fyra fagra fruntimmer visas upp på Titan-Tron och Austin låter Bischoff tävla först. Men det blir HYSTERISKT JÄTTEMEGASUPERROLIGT eftersom Austin swervar rumpan av oss och introducerar Mae Young och Fabulous Moolah istället. Eric, denna fontän av charm, kallar henne "stupid old hag" och vägrar tävla. När Lawler är på väg att ge Austin vinsten på WO (vilket hade gett Austin hela segern) ändrar Eric sig och går med på det, och kysser henne. Men Austin informerar honom om att det var pajätning så det var fel läppar som kysstes (ehum) så hon sänker honom och gör broncobuster i hörnan till folkets jubel. Segmentet slutar med att Austin Stunnar Young för att sätta upp en tredje och avgörande deltävling. Vilken pinsam dynga detta var. (Det sägs att Eric gnällde backstage över att behöva utföra detta så Young hämnades genom att stoppa ansjovis i trosorna och utförde broncobustern längre än planerat. Men detta har jag ingen källhänvisning till, och är heller inget jag ödslar tid på att kolla upp.)

- Coach intervjuar La Resistance för mer utfyllnad.

4. World Tag-champs Rob Van Dam & Kane vs. La Resistance.
Titelmatch. RVD och Kane har lite samarbetssvårigheter, speciellt från Kanes sida då han inte räddade RVD som blev nerslagen av La Res på RAW. Hetta på RVD, tag till Kane som rensar. RVD ska sätta tope på La Res men de lyckas dra Kane mot sig så han träffas istället, i en spot som var ganska slarvigt utförd så det istället såg ut som om Rob träffade alla tre. La Res avslutar RVD med sin dubbla flapjack för bältena efter 5:48, vilket gjorde Rene Dupree till den yngsta mästaren i WWEs historia (19,5 år). Ett rekord han fortfarande innehar om man räknar bort plojgrejen med Nicholas 2018 (och det tycker jag vi ska göra). Ren TV-match för övrigt. *

5. Goldberg vs. Chris Jericho.
Goldbergs WWE-stint var inte lysande rent ekonomiskt för WWE. Tanken var, vilket de pratade om på telefonmöten med aktieägarna, att boka honom mot Steve Austin och Goldberg för att de två matcherna genererade mest intresse. Men Austin-matchen blev inte av av förståeliga skäl och Brock-matchen bokades när folk ändå visste att Goldberg skulle sluta. Den här galan drog 40.000 PPV-köp MER än Backlash där den stora dragningskraften var Goldberg-Rock. Nåväl. Jericho bumpar loss och Goldberg missar spear och kraschlandar igenom barrikaden. Jericho får två med Lionsault, men missar en andra och äter en spear. Han blockerar dock Jackhammer med lowblow och gör Walls, men Goldberg kommer loss och avslutar med det vanliga (spear plus Jackhammer) efter 10:59. Bättre match än mot Rock men samtidigt visar den klart och tydligt dilemmat med att boka Goldberg. Han blev över med korta explosiva matcher (som han gjorde fantastiskt bra ska sägas) men ju mer han pushades desto längre blev matcherna eftersom man inte ville göra fans besvikna som trots allt betalat bra med pengar för att se honom. Hur man än gör blir det fel i det läget. **1/2

- Backstage: Lyckohjulet stannar på sångtävling, vilket Eric känner sig självsäker på medan Austin misströstar eftersom han inte kan sjunga. Jo, vi minns alla hans version av Kumbaya My Lord från 2001.

6. Shawn Michaels vs. Ric Flair.
Storyn är att - och håll i hatten nu - Ric vände mot Shawn efter att låtsats vara hans vän. Kuriosa: Shawn bar samma byxor här som på Royal Rumble 1997. Mina recensioner, både underhållande OCH allmänbildande! Underhållande match, även om det mest känns som att båda framför sina Greatest Hits istället för att försöka göra en bra match. Ric bearbetar benet. Shawn utför en superplex. Randy Orton kutar in och äter en Superkick. Flair läggs på ett bord vid ringside (detta är nog den parningen i världshistorien som MINST behöver sådana gimmicks) och Shawn utför en flying big splash från hörnan genom den, och Ric blöder från ryggen. Shawn försöker avsluta med Superkick men domaren sänks och Orton RKOar Shawn och lägger Ric på honom för tre efter 14:19. ***1/4

- Tredje och avgörande deltävlingen börjar som sångtävling, där Eric sjunger sin egen introlåt (en skön blinkblink är att han byter ut en del av texten och ersätter med "FedEx", något jag inte tror många snappade upp, själv har jag aldrig tänkt på det förrän nu). Austin konstaterat att de är lika dåliga (dock försöker han inte ens) och snurrar därför hjulet igen och fuskar så att det kommer på Pig Pen Fun. Och som av en ren händelse har de en svinstia i arenan som de dessutom visat bilder på tidigare ikväll. Den som åker i stian först förlorar. Stunner. Eric kastas i. The End. Även om deltävlingarna inte var underhållande måste jag ge båda cred för att de verkligen, verkligen, verkligen (speciellt Eric) bjuder på sig själva.

- Video om maineventet, och även om jag förstår tanken bakom att visa clips från Mick Foleys bumps från No Way Out 2000 är de svåra att överträffa, och i Nashs fall omöjliga, vilket bara gör publiken besvikna eftersom förväntningarna höjs.

7. HIAC: World-champ HHH vs. Kevin Nash.
Titelmatch. Mick Foley är gästdomare. Inte så dålig den kunde varit, men ingen bra match heller. Det känns mest som att HHH och Foley står för underhållningen medan Nash har fullt upp med att inte ramla ihop av sig själv. Buren används inte i någon vidare utsträckning och förutom att alla tre bladar (i HHHs fall REJÄLT) kändes detta som en houseshow-match. Stol, trappa, Barbie, trälåda, slägga och random skräp i en verktygslåda de hittar under ringen används som vapen. HHH försöker använda släggan men stoppas av Foley av någon märklig anledning. Hunter chairshottar båda rakt i planeten. Foley gör Mandible Claw med Mr. Socko för matchens hittills bästa pop, men HHH kontrar med en lowblow. Nash ska däcka HHH med trappan men sänker båda av misstag (work). Därefter knuffar Hunter in Nash rakt in i Mick, som bumpar in i buren. Mick bumpar bäst av alla tre. Nash blockerar Pedigree och slingshottar in HHH i Barbie i hörnan, och en powerbomb ger två. Hunter använder släggan och avslutar med Pedigree efter 21:03. **

Mick sa att han inte visste om att Nash vs. HHH skulle vara i HIAC förrän han träffade på ett fan som berättade det för honom, och han funderade på det ett tag och kom fram till att han skulle passa som gästdomare i matchen. Dåligt självförtroende lider han verkligen inte av. (Hardcore Diaries, sidorna 95-97.)

Nash säger att han var säker på att HIAC-matchtypen var ett sätt för någon backstage att jävlas med honom eftersom det absolut inte är en matchtyp som passade hans stil. (Fast å andra sidan verkar inte ens att ta tre steg utan att skada sig vara hans matchtyp heller.) Han säger att någon backstage hade något emot honom i och med den här matchen, och han tyckte efteråt inte att det var någon vidare match. (Kevin Nash Timeline WWE 1995)

SLUTSATS: Mest returmatcher från Insurrextion, som knappt någon såg, men brottningsmässigt var det en skaplig gala. Inget historiskt hände (förutom att Dupree blev yngsta mästaren i WWE) och Austin/Bischoff-köret är något som absolut inte lämpar sig för PPV. Shawn-Ric var bra för vad det var men inget man måste se, men det var ändå höjdpunkten ikväll.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2018-12-13.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 15 dec 2018 14:53    Rubrik: Svara med citat

8. Vengeance 2003 (2003-07-27)

- Michael Cole & Tazz kommenterar. Cole kallar detta den första SDL-galan, men Rebellion 2002 var den första.

A. Ultimo Dragon vs. Chris Kanyon.
Lika menlös som alla andra preshow-matcher. Kanyon dominerar och gör en dominator och en imponerande suplex för två. Han försöker göra något från hörnan men Dragon blockerar och powerbombar ner honom, sparkar loss och avslutar med SB#2 efter 4:05. 1/2*

- PPV:

1. US-title: Chris Benoit vs. Eddie Guerrero.
Titelmatch. Ännu en makalös uppvisning mellan dessa båda där tiden fullkomligt flög förbi. Benoit reverserar en Tombstone men gör en shoulderbreaker istället. Nu är jag ingen wrestler, men vore det inte bättre att stöta ner huvud än axeln? Men jag antar att ingen annan än Undertaker får utföra den. Eddie med rana från toppen. Benoit med back-suplex från toppen. Eddie med superplex, men missar frogsplash där han ändå träffar Benoit med axeln. Benoit med en rejäl powerbomb. Domaren sänks och Eddie gör beltshot och frogsplash för två. Han däckar domaren med bältet, lägger bältet på Benoit och hoppas domaren ska vakna och se Benoit ha det i sin famn för att därmed diska honom. Var detta första gången den spotten gjordes på PPV? Benoit vaknar innan domaren och gör Crossface där Eddie tappar, men domaren är utslagen. Eddies beltshot missar och Benoit german-suplexar honom för besväret, men flying headbutt träffar domaren som Eddie drar åt sig. Rhyno kutar in (Benoits vän, som Benoit slog i turneringen för att avancera hit) och vänder och spearar Benoit så Eddie kan avsluta med en frogsplash efter 22:14. Fantastiskt bra nearfalls mot slutet där de hade fem, sex spots som absolut hade kunnat avsluta matchen vilket ökade dramatiken. Ibland kan jag hamna i lägen där jag undrar varför jag älskar wrestling, och när matcher som denna intas förstår jag varför jag älskar företeelsen. ****1/2

- Backstage: Kane attackerade Linda McMahon på RAW och Vince lovar Stephanie att konfrontera honom på RAW.

2. Billy Gunn vs. Jamie Noble.
Om Noble vinner får han ha sexy-time med Torrie, som är med in, på torsdagens SDL. WWE; finkulturens Mekka. Och för att understryka detta har han med sig en väska med diverse sexleksaker in till ringen. Onödigt vetande: Gunn & Wilson vs. Noble & Nidia var bokad på en indieshow i Finland (Baltic Brawl) i september, men WWE drog tillbaka sina brottare (ovanstående samt Acolytes och Rico) för att de själva skulle köra en houseshow för en kort tid senare. (Om det nu stämmer, promotorn var inte direkt världens ärligaste.) Billy skadar benet så Noble bearbetar det under resten av matchen. Nidia, Nobles görlfriend, kommer in och delar inte Jamies åsikt om Torries sex appeal och är sur över att han ens tänker på något annat fruntimmer. Billy gör cobra-clutch-slam till noll hetta. Han kan inte göra en Fameasser på grund av det skadade knäet så han gör en RKO (kallad neckbreaker) för två istället. Jamie gör en DDT från andra repet när Nidia lägger Billy fot på repet för att bryta räkningen. Båda damerna får nog av Nobles agerande att de örfilar honom och Billy ser ut att vinna, men Noble rullar upp honom med en näve tights för tre efter 5:00. Faktiskt inte helt värdelös. *

- Funaki intervjuar Acolytes inför barslagsmålet.

3. APA Invitational Bar Room Brawl.
Vi har Bradshaw, Chris Kanyon, Shannon Moore, Doink (Nick Dinsmore, Eugene), Brother Love, Nunzio, Matt Hardy, Kanyon, Bashams, Påskharen, Sean O'Haire, John Hennigan (Nitro/Morrison innan han slog igenom i Tough Enough), Orlando Jordan, Funaki, Los Conquistadores (Rob Conway & Johnny Jeter), Brooklyn Brawler, Johnny Stamboli, Chuck Palumbo, Matt Cappotelli & Spanky. De slåss i en bar vid ingången där den sista som dricker vinner. Jag förstår inte heller logiken. Det blir lite Blazing Saddles-bråk där Matt Hardy behöver två försök för att göra en spot igenom ett bord. Matchens bästa (roligaste) spot är när Bradshaw ska sänka Funaki med en stol, men Funaki har druckit så mycket att han däckar på egen hand. Det slutar med att Bradshaw slår Brother Love med en flaska för att vinna efter 4:31, även om Faarooq står intill honom och tekniskt sett också är kvar i matchen. Whatever. NR

- Backstage: Noble dreglar över Torris Playboy och är redo för sexy-time på torsdag.

4. WWE Tag-champs World's Greatest Tagteam vs. Rey Mysterio & Kidman.
Titelmatch. Bra match, inte helt chockerande. Kidman gör en SSP ut innan han blir slagpåse. Tag till Rey som rensar med en 619 på Charlie Haas. Det blir kaos och Kidman skickar upp Rey i hörnan så han kan rana ner Haas. WGTT avslutar Rey med Doomsday Device efter 14:53. ***1/2

5. No Countout: Sable vs. Stephanie McMahon.
Märklig matchtyp. Ingen vidare match men ändå bättre än väntat. Välregisserad match, vilket är en nödvändighet med två ickeworkers. Steph sliter av Sables topp, och medan domaren försöker täcka hennes behag med sin egen tröja kutar A-Train in och sänker Steph så Sable kan täcka henne för tre efter 6:25. 1/2*

6. Undertaker vs. John Cena.
Bra match och även Cenas dittills bästa. Bra hetta också. Däremot borde den haft en annan utgång för att få över Cena som heel. Undertaker dominerar och utför en chokeslam, men sliter själv upp honom innan tre vilket blir viktigt senare. Cena sliter bort hörnskyddet och skickar in UT i hörnan för att ta över, och Cena fortsätter bearbeta magen så UT spottar (fejk)blod. Cena slår honom med kedjan och får två med en FU, men gör tio slag i hörnan då UT avslutar honom med Last Ride för tre efter 15:59, där han inte vågar chansa (innan slet han ju upp honom självmant efter två) utan täcker honom direkt. ***

7. Zach Gowen vs. Vince McMahon.
Gowen tar av sig benprotesen innan matchen och brottas utan den. Även om jag kan uppskatta den fina storyn (tvingades amputera benet som åttaåring men lyckas ändå uppnå sin dröm om att bli wrestler) gillade jag aldrig honom i WWE eftersom det blev för puttenuttigt och för mycket fokus på just alla hinder han lyckats överkomma för att nå sin dröm. Det blev lite mycket klapp på axeln på sig själv för WWE. Vince är kanske inte världens smidigaste brottare att göra spots med, men jag tycker att det mesta Gowen gör här missar. Asai-moonsault, springboard-legdrop, flying bulldog, missile-dropkick och moonsault görs med mer eller mindre resultat, i övrigt dominerar Vince så pass mycket och länge att det blir rejält tjatigt. Vince gör en halvkrabba. Tja, blir svårt med en vanlig. Vince tar en stol, Brian Hebner försöker ta den från honom varpå Vince skickar ut honom ur ringen i matchens finaste spot. När DOMAREN står för finaste spotten är något fel. Gowen dropkickar stolen in i Vinces plyte så han bladar (rejält), men missar en korkskruv-moonsault och Vince täcker honom för tre efter 14:02. Kändes poänglöst att blada i det läget. De försöker få publiken att ge Gowen en stående ovation efteråt, men de verkar inte bry sig nämnvärt. *

Gowen sa i en podcast att Vince mitt under matchen bad honom "f---ing hit me for real" vilket skrämde Zack eftersom han inte ville slå honom på riktigt, men insåg att Vince inte var en worker (nja) och att han därför behövde känna slagen för att sälja dem. Så han vevade loss på riktigt. "That was surreal and Vince is a maniac and I love him to death, and I'll love him for as long as I live, and he saved my life. But he's a maniac." (V2 Wrestling Podcast 2013-07-22)

I en annan podcast sa han att han 2003 tyckte sig vara "da shit" eftersom han "minsann bokades med Vince, Brock etc." och uppträdde som en storspelare. I efterhand insåg han att det var oerhört omoget och att många ogillade honom för det. Vilket han förstår idag. (Jag tycker han framstår i det här avsnittet som väldigt sympatisk och tacksam över sin tid i WWE, även om han inser att han borde mognat innan han kom dit. Men vilken 20-åring hade hade tackat nej till att inte bara brottas i WWE, utan vara i en av de stora storylinen med Vince, Kurt, Hogan och Brock?) (Why it ended #4, 2018-04-11)

- Josh Mathews intervjuar Eddie, som inte bryr sig det minsta om att han vann bältet på fusk, och säger att det är Benoits eget fel att han envisas med att ha vänner som kan vända mot honom. Själv har han inga vänner och tycker det är bäst så.

8. WWE-champ Brock Lesnar vs. Kurt Angle vs. Big Show.
Titelmatch. Första fallet gäller. Bra match, där det tydligt kändes som att de byggde upp för Brock vs. Angle på Summerslam. Några fina spots med alla tre inblandade bjuds vi på, och alla får skina. Alla gör dessutom sina finishers. Kurt tar in soptunnelock och stolar som vapen. Show går för en superplex på Brock men Brock powerbombar honom istället. Angleslam igenom ett bord tar ut Show. Mot slutet Angleslammar Kurt båda och pinnar Brock efter 17:31. ***1/2

SLUTSATS: Helt klart en bra gala, även om vi bjöds på mindre bra inslag (matcher med McMahons) som gråa moln på en annars molnfri himmel. APA-köret och Gunn-Noble var inga höjdare men hölls tillräckligt korta för att inte kännas dåliga. Fyra bra matcher gör detta till en klar tumme upp.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2018-12-15.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13400
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 16 dec 2018 04:14    Rubrik: Svara med citat

9. Summerslam 2003 (2003-08-24)

- Jim Ross & Jerry Lawler samt Michael Cole & Tazz kommenterar.

- Förmatchen om CW-titeln mellan Rey Mysterio och Shannon Moore lyckas jag inte lokalisera på varken DVDn eller YouTube, men jag känner att deras tvåminutersmatch inte är tillräckligt betydelsefull för att jag ska lägga ner mer tid på att leta upp den så jag skippar den helt enkelt. (Dock ser jag att jag recenserade den i originalrecensionen, där jag tyckte att den var "bra men för kort (runt 1:40)" och gav den *.

1. World Tag-champs La Resistance vs. Dudley Boyz.
Titelmatch. Underhållande match som är PERFEKT som öppningsmatch; Het match med ett bra tempo, men inte så lång eller händelserik att det tröttar ut publiken. Jag tycker mig höra Devon skrika "FUCK YOU" (8:18 in på WWEN) men det råder delade meningar om vad han egentligen sa. Hetta på Bubba, tag till Devon som rensar innan det vanliga kaoset tar vid. Dudleys gör Wazzup-drop (en spot Devon sagt sig varken gilla eller förstå catchphrase-poängen med). 3D sänker Rene Dupree men domaren är upptagen och en kameraman kutar in och däckar Devon med en kamera och lägger Dupree över honom för tre efter 7:50. Kameramannen demaskeras som Rob Conway, som hjälpt La Res på TV innan detta. Spike Dudley kutar in men blir nerslagen. **1/4

- Coach intervjuar Dudleys, som ger La Res cred för att de gjorde allt för att behålla titlarna men att Dudleys tänker ta tillbaka dem.

- Backstage: Christian konfronterar Eric Bischoff om varför han som IC-champ inte är bokad på showen, men Bischoff skyller allt på Steve Austin.

2. Undertaker vs. A-Train.
Sable är med A-Train in. Förvånansvärt bra match i ett högt tempo så det aldrig blev tråkigt. Dock undrar jag hur pass engagerade folk var i den eftersom UT ensam besegrade A-Train och Big Show på Mania några månader innan detta. Mot slutet har vi ett ref-bump (eller rättare sagt flera ref-bumps på samma domare). Train gör Albertbomb och Kawada-kick innan UT big bootar in i en stol i plytet på honom och avslutar med en chokeslam efter 9:21. Sable försöker flirta med Deadman efteråt men han håller fast henne så Stephanie kan komma in och attackera henne för en skaplig pop. **

Runt den här tiden såg jag en talkshow med Undertaker på svensk TV, där de gjorde reklam för den här matchen. Det var något av det mest cringevärdiga jag någonsin sett eftersom medan UT satt och försökte bygga upp A-Train som en hård motståndare, satt den icke-wrestlingvänliga publiken och skrattade eftersom de tyckte Train såg så rolig ut. Men UT vidhöll att Train "var en farlig kille". Nu när jag i källhänvisningens namn YouTubade det fick jag bara upp UTs besök hos Jimmy Kimmel där Train-matchen nämndes, till publikens skratt, men jag hade för mig det var antingen Jay Leno eller Conan O’Brien. Jag vet inte ens om Kimmels show visades på svensk TV (jag minns att det var svensk TV eftersom jag hade inslaget inspelat med svensk text). Hursomhelst, cringe deluxe.

- Coach intervjuar två ringside-fans som båda tror att Goldberg tar hem Elimination Chamber ikväll.

3. Shane McMahon vs. Eric Bischoff.
Oh, goody, 2003 hade verkligen många PPV-matcher med McMahons. Detta blir mer en angle än en match. Coach attackerar Shane med en stol (heelturn) så Eric bokar om matchen till NO DQ, Falls Count Anywhere, och ber ljudteknikern stänga av JR & Lawlers mickar så Coach kan kommentera från ringen medan Eric dominerar matchen. Steve Austin räddar men Coach säger att han inte får röra honom så länge han inte blir fysiskt provocerad. Så Shane knuffar in Coach i Austin, Austin vevar loss som de vore gifta. Stunner sänker Bischoff men Shane sliter upp honom efter två, lägger honom på ett bord vid ringside och gör flying elbow genom det för tre efter 10:36. Bra spot i slutet, i övrigt det vanliga köret. *

- Backstage: Ric Flair instruerar Randy Orton att oavsett vad som händer ska HHH behålla bältet ikväll. Orton undrar vad som händer OM Hunter åker ut, men det säger både Ric och HHH inte lär hända. Skön tease för en faceturn för Randy här.

4. US-champ Eddie Guerrero vs. Tajiri vs. Chris Benoit vs. Rhyno.
Titelmatch. Första fallet gäller. Inte helt oväntat eller chockerande är detta en riktigt bra match. Höjdpunkten är när Eddie gör Lasso From El Paso på Tajiri samtidigt som Benoit gör Crossface på Rhyno, vilket gör Eddie orolig eftersom han är rädd att Rhyno tappar före Tajiri. Älskar Eddies agerande här. Rhyno spearar Eddie men däckar eftersom Eddie råkade bära bältet under spotten. Jag förutsätter såklart att han bara tänkte polera det lite och inte använda det som vapen, det vore inte likt honom. Benoit gör diving headbutt på Rhyno men Tajiri tar ut honom så Eddie kan avsluta Rhyno med frogsplash efter 10:50. ***3/4

- Clips från Heat, där Matt Hardy slog Zach Gowen på WO eftersom Gowen var skadad (shoot) och inte kunde brottas, och skulle bara komma att gå en handfull matcher till innan han lämnade förbundet i början av 2004 (gick sin sista WWE-match i oktober dock).

5. WWE-champ Kurt Angle vs. Brock Lesnar.
Titelmatch. Båda har hunnit vända sedan sist, vilket ger en annan dynamik än på Mania. Bra match men Mania var några snäpp bättre, mest för att jag har svårt för Kurt som face. Brock gör ett långt kroppslås mitt i matchen innan han gör en Musclebuster för två. F5 vänds till DDT för två. Ref-bump och Anglelock, men domaren är ju utslagen. Vince kommer i och chairshottar Kurt så Brock får två med en F5. En andra F5 vänds till Anglelock och efter en stund har Brock uttömt alla möjligheter att komma loss så han tvingas tappa efter 20:47. Kan detta vara enda gången Brock tappade i WWE? Mot Undertaker på Summerslam 2015 däckade han i UTs Kimura, men tappade inte. Nåväl. Angle Angleslammar Vince på en stol efteråt. ***1/4

Kuriosa: 2003 vann Brock över Kurt via pinfall på Mania, men förlorade i returmatchen via submission på Summerslam. 2004 kan du säga samma mening men byta ut Brock mot Eddie.

6. No Holds Barred: Rob Van Dam vs. Kane.
Det är lite komiskt att jag alltid kommer på mig med att gilla Kane i tagteam, men så fort han brottas singel tröttnar jag direkt och tycker han är hur tråkig som helst. Det är typexemplet på en wrestler som absolut passar bäst i tagteam där han slipper dra hela (eller ja, halva) lasset själv. Nåväl. Kanes botch från repen redigeras bort på WWEN men vi här ändå publiken chanta "YOU FUCKED UP" efteråt. RVD gör Coast To Coast med stol men Kane flyttar sig (så slarvigt utfört att JR trodde den sattes) och Kane avslutar med en Tombstone på trappan efter 13:04. Båda arbeta hårt men detta var hur tråkigt som helst. *

- Backstage: Bischoff plåstras om när Linda McMahon dundrar in och örfilar honom som hämnd för tvångskyssen han gav henne på TV.

- Backstage: Ric peppar HHH inför mainet. Säga vad man vill om HHH men han kan konsten att få över värdet av bältet.

7. Elimination Chamber: World-champ HHH vs. Shawn Michaels vs. Randy Orton vs. Chris Jericho vs. Kevin Nash vs. Goldberg.
Titelmatch. Ric Flair är med in. Även om den första Chamber-matchen var bättre i kvalité höll denna ett betydligt bättre tempo och var ungefär bara hälften så kort. Men med tanke på att Nash och Goldberg, speciellt Nash, inte fixade en lång match och HHH var skadad var det ett smart beslut att korta ner den. Nåväl. Shawn och Jericho börjar innan Orton är #3. Nash är #4 och har kort blonderat hår efter att ha förlorat en hårmatch mot Jericho (ingick det även att färga håret för förloraren?), men IRL-skälet till Nashs nya frisyr var att han skulle spela in film (The Punisher). Jericho bladar. Shawn och Nash är vänner i början men Nash vänder och clotheslinar honom. Shawn Superkickar honom en stund senare och Jericho pinnar honom efter 8:07. HHH är #5 men Shawn Superkickar honom direkt så han stannar i båset. Nash powerbombar Jericho och Orton innan han lämnar matchen. Jericho och Orton dubbelteamar Shawn innan Goldberg är #6 och rensar mot allt som rör sig och spearar Orton för tre efter 13:03. Han spearar Jericho genom glaset till ett bås men tvingas trycka till lite extra vid bumpet eftersom första försöket inte fungerade. Jackhammer avslutar Shawn efter 15:22 och Jericho efter 16:16 för att ge oss Goldberg vs. HHH i finalen. Det är inte förrän nu HHH deltar i matchen förutom Shawns Superkick innan. HHH är mindre sugen på att komma ut ur båset så Goldberg sparkar upp det (riktigt glas så han fick några djupa skärsår i benet) och dominerar en stund (HHH bladar) men en spear möter HHHs slägga som avslutar efter 19:16. Ric, Hunter och Orton misshandlar Goldberg, som bladar, efteråt för att avsluta showen. ***

I sin första bok sa Shawn att Sid var en stor kille med en bra kropp men "could't work a lick", och att Sid och Goldberg var de två svåraste brottarna han någonsin var i ringen med. (Heartbreak & Triumph sidorna 234-235.)

Shawn skrev i sin andra bok att före matchen förberedde sig han, Jericho och Nash för att be innan matchen där HHH (som Shawn överraskades av eftersom han inte trodde HHH var troende) och Goldberg joinade dem i bönen. (Wrestling for My Life sida 53.)

SLUTSATS: Något jag märkt nu när jag går igenom 2003-galorna igen är hur väldigt sällan det pratas om året i positiva ordalag numera. I många fall helt berättigat naturligtvis, men nu inser jag att året faktiskt inte alls var så pjåkigt eftersom den innehöll ganska många väldigt bra matcher med bra brottare(Brock/Kurt/Benoit/Eddie/Shawn/Jericho). Men både 2002 och 2004 var betydligt mer händelserika år med flera stora händelser och blir därför enklare ihågkomna. 2002 debuterade Cena, Batista, Orton, Rey och Brock samt hade comebacker av Shawn, Scott Steiner, Scott Hall, Kevin Nash och Hulk Hogan. 2003 hade Goldberg som stor debut/comeback. 2004 hade inga stora debuter men däremot fick både Benoit, Eddie och Orton bli världsmästare vilket folk fortfarande pratar om. Men rent brottningsmässigt skulle jag vilja säga att 2003 inte var så dåligt. Nåväl, Summerslam var en skapligt underhållande gala men utan riktig toppmatch så det blir en tumme i mitten.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-12-16.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WWE PPV Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019