Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WWE PPV 1993

 
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Sebbes hörna
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 12 jun 2018 09:36    Rubrik: Svara med citat

King of the Ring 1993 (1993-06-13)

- Jag hade inga planer på att recensera denna men eftersom STW gjorde ett program om den tänkte jag att det nog var hög tid att se den igen. Detta är nog första gången jag ser en gala från Hoa-tiden med originalkommentering så det blir en helt ny erfarenhet för mig. Jag vill även passa på att notera att alla hänvisningar till Bruce & Conrad är från STW #105 (2018-06-08).

- Jim Ross, Bobby Heenan & Randy Savage kommenterar.

Savages headset hade tekniska problem så de andra två kunde inte höra vad han sa, därför blev det lite fyrkantig kommentering under showen. (WON 1993-06-28)

- Detta är inte bara första gången KOTR gick på PPV, det är även en av få gånger det kändes helt öppet vem som skulle vinna turneringen. Jag började följa WWF strax efter detta men såvitt jag ser det var alla trovärdiga vinnare förutom Jim Duggan:

Bret Hart hade precis varit världsmästare och var en erkänd toppgubbe.

Razor Ramon hade bara två singelförluster i ryggen här, dels mot Bret på Rumble 93 och dels den kända matchen mot The Kid på TV.

Mr. Perfect var ett stort namn och hade "skickat ut Ric Flair från förbundet" några månader före detta.

Jim Duggan är den enda som inte platsar bland troliga vinnare då han inte pushats seriöst på evigheter och i efterhand är det egentligen lite underligt varför han var med i turneringen alls.

Bam Bam Bigelow hade bara en handfull förluster på TV (Undertaker, Bret Hart, Marty Jannetty på countout) innan detta.

Tatanka och Mr. Hughes var obesegrade på TV.

Lex Luger var "i princip" obesegrad på PPV/TV fram till Mania X, innan dess hade han bara jobbat till Mr. Perfect på en show som spelades in och visades enbart i Frankrike 1993-04-08. På samma show gick Frank Andersson för övrigt sin enda WWF-match (mot jobbern Red Tyler).

1. Kvartsfinal: Bret Hart vs. Razor Ramon.
Bra match. Bra arbete från båda även om Bret är lite för tjatig med sina armbars. JR noterar att Bret är "one of thirteen childen" varpå Bobby snabbt replikerar med "they had one of each". Ramon gör en running powerslam för två, ett grepp han inte gör alltför ofta. Bret blockerar Razor's Edge och rullar upp honom för ett nearfall så nära tre man kan komma. Ramon går för en back-suplex men Bret reverserar och landar på topp för tre efter 10:28. ***

Bret berättar i sin bok att Pat Patterson sagt åt honom att inte vinna någon av sina matcher med sin Sharpshooter ikväll (han vet dock inte varför) så därför började Ramon sparka honom på fingrarna för att ge tittarna en kayfabe-förklaring till det, även om jag - och säkert alla andra - missade den detaljen. (Brets bok sid 318)

- Vi får clips av när Mr. Hughes däckade Undertaker och snodde hans urna, vilket känns lite random eftersom UT inte är med här, men får sin förklaring i nästa match.

2. Kvartsfinal: Mr. Perfect vs. Mr. Hughes.
Harvey Wippleman är med in. Ganska kul match eftersom båda bumpar på bra. Perfect är såklart fenomenal men även Hughes agerar pingisboll vilket är imponerande med tanke på hans storlek. Fartfylld match, och enda minuset är att de botchar en cross-body-spot mot slutet innan Hughes nitar honom med urnan för DQ efter 6:01 (måste hålla Hughes stark inför UT-matcherna). Inget att klaga på här. **

Detta kom att bli Hughes enda PPV i WWE, i alla fall som brottare.

- Gene Okerlund intervjuar Yokozuna & Mr. Fuji, som säger att Yoko hade gått en "20+ minutes" mot Bret Hart på Mania (snarare nio minuter) innan deras titelmatch. Det är inte konstigt att folk aldrig tar det wrestlers säger på allvar. Jag minns när Bushwhackers valdes in i HOF och Butch hävdade att han var i ringen på Royal Rumble 1991 över 25 minuter när det i själva verket handlade om tio.

3. Kvartsfinal: Jim Duggan vs. Bam Bam Bigelow.
Bra arbete av båda, och båda kändes motiverade, men absolut inte minnesvärd på något sätt. Duggan med några clotheslines innan han kraschlandar i hörnan och skadar revbenen. Bigelow bearbetar dem med en bearhug innan Duggan lyckas utföra en bodyslam. Dock missar han en charge i hörnan, dunkar huvudet i stolpen och Bigelow avslutar med en flying headbutt efter 5:01. *

Detta är enda singelmatchen mellan dem, och i princip enda gången de möttes alls. De enda andra matcherna jag hittar är en dark match med Duggan & Rick Steiner vs. Yoko & Bigelow (1993-05-31) som känns random, samt en Battle Royal i på WCW Thunder 2000-05-02.

Duggan berättar i sin första shoot att han visste att hans dagar i WWF var räknade när han jobbade till Bigelow här. Det är svårt att inte hålla med, han hade inte haft en seriös push på flera år vid det här laget och WWF började mer och mer handla om brottning än komediwrestlers.

Detta blev Duggans sista WWE-PPV fram tills New Years Revolution 2007.

- Terry Taylor intervjuar Smoking Gunns & Steiner Brothers i en CHV-special jag inte sett förr, och något jag inte känner att jag behövt se för att leva ett bra liv. Jag har exakt noll minne av Taylor som intervjuare vid den här tiden.

4. Kvartsfinal: Tatanka vs. Lex Luger.
Förvånansvärt bra match (för dessa båda), vilket troligen mest hänger ihop med att jag hade väldigt låga förväntningar på den från mina tidigare tittningar. Men de lyckas hålla igång en helt okej match i en hel kvart, vilket känns otroligt för dessa båda. Luger måste brottas med armbågsskyddet. Det blir sådär härligt cringe när JR noterar att Tatanka är den "näste bäste på att choppa" varpå Savage undrar vem som är den bäste. JR svarar inte och båda no-säljer innan de fortsätter som inget hänt. (Han tänkte nog på Ric Flair, som nyss lämnat förbundet och därmed inte bör/får nämnas.) Slutet är inte speciellt dramatiskt, i alla fall inte för live-publiken (kommentatorerna pratar om tidsgränsen) eftersom vi inte har någon nedräkning innan matchen dras av som en draw. Inte heller gör de den dramatiska spotten "babyfacen håller just på att vinna när tidsgränsen går ut" utan Luger dominerar och har nyss täckt honom för två, och när han sätter sig upp dras matchen av efter 15:00. Luger tar bort skyddet och däckar honom efteråt. **

- Gene intervjuar Bret och Mr. Perfect, som respekterar varandra men Gene hetsar dem mot varandra och drar upp deras fäder. De tjafsar om vems far som hade besegrat vems. Jag blev nyfiken så jag kollade upp Cagematch, där jag inte hittade en enda match mellan dem. Inte så konstigt, båda var i princip alltid regionala wrestlers på varsitt ställe.

5. Semifinal: Bret Hart vs. Mr. Perfect.
Bra match, betydligt bättre än deras Summerslam-match som jag tycker är ganska överskattad. Denna har både bättre arbete och bättre story, men Summerslam-matchen hade en Mr. Perfect med körd rygg så den var mer imponerande om man tar hänsyn till det. Bret har fingrarna tejpade från öppningsmatchen, något varken JR eller Savage hade märkt om inte Bobby noterat det. Den alltid lika generöse och ödmjuke Bobby kan tänka sig att ta sig an Mr. Perfect som adept igen om han vinner turneringen och ber honom personligen om ursäkt för att han vände mot honom 1992. Nåväl. Allt ser bra ut i matchen, både brottning och agerande och ingen av dem slarvar. Bret bumpar ut från apronen in i staketet. Mr. Perfect gör en missile-dropkick, en spot jag nog aldrig sett honom göra innan. Bret blockerar en andra sådan och gör en superplex. Bret hävdar i sin bok att han sparkade ur en Perfect-Plex här, men där minns han fel för Perfect gör aldrig det greppet här. Perfect gör sleeper med ena foten på repet för att visa att han är desperat och kan tänka sig att fuska för att besegra Bret. Subtilt och bra. Perfect blockerar en Sharpshooter genom att ge sig på de skadade fingrarna, och båda tumlar ut efter en suplex-spot. Båda in igen där Mr. Perfect gör en rollup men Bret reverserar för tre efter 18:57. De skakar tass efteråt som en fin avslutning på matchen. ****1/4

Bret nämner i sin bok att Curt ville visa Vince här att han fortfarande kunde brottas, och det tyckte Bret han lyckades med (sida 318). Rent spontant tror jag detta blev Perfects sista riktigt bra match i karriären, och om jag inte missat någon uppenbar kandidat är detta årets bästa WWF-match i mitt tycke.

- Gene intervjuar Hulk Hogan och Jimmy Hart.

6. WWF World-champ Hulk Hogan vs. Yokozuna.
Titelmatch. Jimmy Hart och Mr. Fuji är med in. Något känns fuffens när de lägger den här showen mitt på galan. Hade det varit på en houseshow hade det varit logiskt (de brukade lägga Hogans matcher i mitten, gärna strax före intermission, för att Hogan skulle vinna på DQ eller något och därmed kunde de sätta upp en returmatch nästa gång de kom till stan, och biljetterna började säljas i pausen). Harvey Wippleman iklädd ett billigt ZZ Top-skägg agerar fotograf inför slutet. Nåväl. Det blir en ordinär Hulk vs. Big Fat Heel-match, även om den är snäppet bättre än de flesta i genren med tanke på att Yoko var väldigt rörlig för sin storlek. Båda gör sina spots. Både JR och Bobby är oerhört duktiga på att få över dramatiken i matchen men Savage verkar ha svårt att säga något positivt om Hulk och säger att han tyckte Bret förtjänade titelmatchen före Hulk. Hulk går två med sin legdrop. Harvey ställer sig på apronen och fotar Hulk varpå han bränner av en blixt som förblindar Hulk, och Yoko avslutar med en legdrop efter 13:11. Han gör en Bonzai-drop efteråt som pricken över i-et. Kommentatorerna noterar hur besvikna publiken är och de zoomar in på en liten pojke som snarare ser uttråkad ut än bedrövad. **

Det känns inte ens lönt att försöka sätta sig in i vad planerna för titeln på Summerslam eftersom det skiljer sig beroende på vem man frågar. Bret hävdar att det skulle bli Bret-Hogan, Hogan säger olika varenda gång han får frågan, Meltzer säger att det logiska vore Hulk-Yoko III och Bruce Prichard säger att Hogan föredrog att jobba bältet till Yoko eftersom han ansåg att det var mer pengar i face-heel än face-face. Dave säger att om Hulks projekt utanför WWE inte tillåter att han fortsätter efter Summerslam spekulerar han i en countout-vinst för honom så han behåller sin hetta. Ha, som om WWF är så dumma att de bokar ett countout-slut på maineventet på Summerslam! Oh, wait. Shit.

Bret berättar om en konfrontation med Hulk efter matchen, och istället för min bedrövliga sammanfattning citerar jag rakt av från Brets bok sidorna 318-319:

"Once Hogan got back to his dressing room, I knocked on the door and stepped in. Jimmy Hart, Dave Hebner and Beefcake were with him. I said
'Terry, I want to speak with you.'
We stared at each other.
'You told me at Wrestlemania IX that you'd be happy to return the favour, and as I understand it, now you don't want to even work with me, you won't put me over and I'm not in your league.'
Hogan stood there speechless, so I carried on. 'Well, you're right, you're not in my league. On behalf of myself, my family, and most of the boys in the dressing room, you can go fuck yourself.'
He stuttered, 'Brother, you don't know the whole story.'
'I got the story directly from Vince,' I said. 'Terry, you haven't said ten words to me since you got back almost four months ago. If you want to level with me, then go ahead. I'm right here!'
'I can't.'
'Why not?'
'Because you just told me to go fuck myself.'
'That's rights, and I'll tell you again. Go fuck yourself.'

Dagen efter KOTR hade Hogan tagit Bret åt sidan och sagt att Vinces plan var att Bret skulle vinna tillbaka bältet men att Summerslam skulle vara en nontitle-match och då ville inte Hulk genomföra den. Men Bret minns att Vince sagt att Bret skulle vinna bältet med en Sharpshooter på galan. Bret och Hulk gick in till Vince, som sa att han aldrig lovat Bret att det skulle vara en titelmatch. Vilken soppa. Personligen tror jag att Vince sa till båda vad de ville höra för att hålla båda glada så länge som möjligt. Med andra ord tror jag Vince är den stora boven här, som sa åt Hulk att han skulle slippa jobba bältet till Bret, samtidigt som han sa till Bret att han skulle vinna bältet från Hulk.

- Taylor intervjuar Mr. Perfect. Kuriosa: Senast Perfect vann en singelmatch på PPV i WWF före ikväll var mot just Red Rooster på Summerslam 1989.

- Gene intervjuar Shawn Michaels, som noterar att hans bodyguard heter Diesel. Detta var sex dagar efter hans debut där han hjälpte Shawn vinna IC-bältet från Marty Jannetty. Kevin Nash måste tacka alla gudar som finns för hans karriär eftersom det var ren tur och timing snarare än skicklighet/talang som tog honom till toppen. Han hade bestämt sig för att sluta i WCW och återgå till jobbet som utkastare på en bar eftersom det kanske inte gav mer betalt men var en betydligt säkrare inkomst än att inte ha några garantier alls i WCW. Hade haft haft några gimmicks som alla misslyckats så han hade ingen motivation kvar och ville ut. Samtidigt satt Shawn Michaels hemma för en gångs skull (jag minns inte om det var skada eller semester) och zappade sig in på WCW Saturday Night, där han för första gången såg Kevin Nash och tyckte han skulle passa som hans bodyguard. (Såvida det var en match, och inte bara ett segment, måste det vara Sting & British Bulldog vs. Big Sky & Vinnie Vegas på WCWSN 1993-05-29 som avses eftersom den passar in tidsmässigt). Han frågade Rick Steiner, som precis varit i WCW och kände Nash väldigt väl, om hans telefonnummer och Nash debuterade som hans livvakt två och en halv vecka senare (1993-06-06) och resten är historia. Det känns som att rätt mycket måste gå vägen för det skulle hända. Shawn måste vara ledig för att ha möjlighet att se showen, Nash skulle vilja ut ur WCW, Rick skulle ha numret och Vince skulle gå med på det. Det räcker om en av de här sakerna inte hade gått vägen för att vi aldrig skulle se Nash i WWF. Hur man nu väljer att se det.

7. Smoking Gunns & Steiner Brothers vs. Headshrinkers & Money Inc.
Afa är med in. Jag har alltid undrat varför de inte bokade Steiners vs. Money Inc om bältena här istället, speciellt eftersom Steiners ändå tog dem dagen efter detta. Bruce säger att detta var tänkt som en popcorn-match efter Hulk-Yoko vilket jag dock kan förstå, och att ha två titelbyten direkt efter varandra, samt en "ny kung" samma kväll kanske skulle bli lite väl överdrivet. Nåväl. JR säger att IRS är fyrfaldig Tag-champs (han är femfaldig) med tre olika partners (två partners, men annars var det rätt). Man kan inte ha rätt jämt. Ganska basic match där Rick inte ett inne ett dugg, och skickar bara in Ted DiBiase från ringside några gånger. Hetta på Bart, tag till Billy som rensar. Teddy hotshottar honom och gör MDD men släpper upp av ren kaxighet. Han går för något men Billy avslutar med ett small package för tre efter 7:03. Det blir kaos efteråt. DiBiase var inne mest vilket räddade matchen. 1/2*

- Gene intervjuar Yokozuna, Fuji och Jack Tunney om vinsten.

8. IC-champ Shawn Michaels vs. Crush.
Titelmatch. Diesel är med in. Bruce: "The battle of the mullets!" Båda arbetar på bra och säljer bra för varandra, men ändå tycker jag inte att den lyfter riktigt. Shawn bumpar loss men Diesel distraherar så han kan ta över. Crush gör comeback men två Doinks gör entré och distraherar så Shawn kan avsluta med en Superkick efter 11:15. Inte dålig men den borde varit bättre. **

Nash berättade i sin Timeline 1995 (från 2012) att hans första WWF-kontrakt var tio matcher med 150 dollar i betalning per match. Ett och ett halvt år senare är han världsmästare. Fascinerande.

- Gene intervjuar Bigelow inför finalen.

9. Final: Bret Hart vs. Bam Bam Bigelow.
Väldigt bra match, kanske inte så mycket det tekniska (även om det var väldigt bra) utan mer för dramatiken när det såg kört ut för Bret, som lyckades använda den lilla kraft han hade kvar för att blockera Bigelows grepp i sista sekunden. Bigelow gör några fina belly-to-back-suplexes och några bearhugs. Luna Vachon smyger in när Bret är vid ringside och nitar honom med en stol i ryggen, så Bigelow kan avsluta med en flying headbutt efter 9:26. Men en ny domare kommer in och låter matchen fortsätta. Bigelow fortsätter med bearhugs/backbreakers men missar senton (eller "posterior-drop", som JR kallar den). Det blir väldigt dramatiskt mot slutet där Bobby blir upphetsad ala slutet på Rumble 1992. Bigelow blockerar Sharpshootern och Bret vinner med en victory-roll efter 18:20. ***1/2

Bigelow berättar i sin RF-shoot att han anser detta vara hans bästa match någonsin. Han säger att Bret fes honom i ansiktet vid finishen. Han säger också att de kom väldigt, väldigt bra överens och var goda vänner. I sin Title Match Wrestling-shoot sa han samma sak men tillade att de hade perfekt kemi eftersom de kompletterade varandra bra. Bigelow var monster och Bret gillade att sälja.

- Gene intervjuar Bret efteråt innan Jerry Lawler kommer in och säger sig vara den enda riktiga kungen i wrestling. Bret kallar honom Burger King varpå Lawler nitar honom med spiran (stifft, så han gav tillbaka på Summerslam), stampar sönder kronan (det var Lawlers egen som han gav WWF för det här segmentet) och slänger tronen på honom. Bret säger i sin bok att Lawler stiffade skiten ur honom här, dels när han "recklessly bashed me with a wooden stool and then picked up the heavy wooden throne and smashed it hard on top of me" (sida 319). Någon trästol såg inte jag till, men tronen var korrekt så jag antar att han inte dubbelkollade saker när han skrev boken.

SLUTSATS: Betydligt bättre show än jag minns den som. Förutom Brets matcher, som alla var bra, tyckte jag att även Tatanka-Luger och Hulk-Yoko fyllde sina syften och var betydligt bättre än jag kommer ihåg dem som. Det kan förvisso bero på mina låga förväntningar på dem. Ingen match var aktivt dålig och både åttamanna-taggen och Duggan-Bigelow var tillräckligt korta för att inte tråka ihjäl folk även om de inte var speciellt bra. Ingen toppengalan men en stark tumme i mitten.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-06-11.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13537
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 30 dec 2018 16:45    Rubrik: Svara med citat

SURVIVOR SERIES 1993 (1993-11-24) plus SURVIVOR SERIES SHOWDOWN (1993-11-21)

Innan du börjar läsa recensionen vill jag klargöra några saker;

1. Detta är ingen vanlig recension där jag bara fokuserar på själva galan/matcherna, utan jag har tillåtit mig själv att gå genom minnenas allé eftersom det var den första galan jag såg, så jag ser den med ett starkt nostalgiskt skimmer. Jag har därför unnat mig att nörda in mig REJÄLT här, och varvar kuriosa om galan/matcherna med personliga anekdoter som på ett eller annat sätt har med min upplevelse med galan att göra. (Om du inte har sett galan och därför bara vill veta om du ska se den eller inte; Se den inte.)

2. Jag hade recensionen i princip helt klar innan jag ens lyssnade på STW-avsnittet om galan. Jag vill poängtera detta eftersom mycket av det jag citerar även citeras av Conrad, men det är liksom ingen högoddsare att man kollar Brets bok/Wrestling Observers och annat för att få info om galan. Det är tvärtom självklart om man vill få en så bra bild av galan som möjligt. Om jag vill veta vad skådespelare X tycker om sin film Y är det naturligt att titta i dennes självbiografi det första jag gör.

3. Apropå STW, om inget annat anges är det avsnitt #130 (2018-11-23) jag syftar på när jag hänvisar till Conrad och/eller Bruce.

4. För er kalenderbitare kan nämnas att jag arbetade fram recensionen såhär: Först såg jag Survivor Series Showdown, därefter såg jag på galan med originalkommentering, dagen efter det såg jag den med Hoa & Bruno och därefter lyssnade jag på STW.

5. Min källa för resultat är i princip bara Cagematch, så skäll på dem om det blir fel.

- Då kör vi...

- "Här har du det jag spelade in till dig." Orden kommer från pappa. Han ser att jag ser frågande ut. Samtidigt som han säger meningen räcker han fram ett välanvänt VHS-band och tillägger "det var den där wrestlingen du ville ha". "Javisst, ja!" säger jag och minns att jag bett honom spela in Survivor Series på TV (med sin piratkabel inköpt för 20kr som gjorde att bilden hade grova linjer). Varför jag glömt det har jag ingen aning om, inte minst med tanke på att jag vid den här tiden var helt fast i wrestling. För att backa tillbaka lite; Mina föräldrar skildes och pappa flyttade till lägenhet med kabel-TV. Där visades reklam för något nytt och märkligt program som både jag och lillebror (två år yngre) blev fascinerande av. Jag i alla fall. I efterhand undrar jag om inte hans "fascination" handlade om att jag var större (både åldersmässigt och fysiskt) och därmed hade kontroll över vad som visades på TVn. Nåväl, vi satt som klistrade under första programmet (överdrivet såklart för dramatisk effekt) och fastnade för innehållet. Jag i alla fall, bror min tröttnade efter fem minuter och har nog till dags dato aldrig sett en hel wrestlingmatch. Familjens svarta får skulle jag vilja säga, men med den logiken är jag familjens enda vita får. Med det sagt; Jag var helt fast i det! Den första matchen TV3 visade var följaktligen den första jag såg: Marty Jannetty vs. Barry Horowitz. Kan bli nyttig kuriosa att veta om jag blir ett eget ämne i Jeopardy en vacker dag.

Jag förstod nog inte begreppet "storgala" som Hoa och Bruno pratade in, inte minst för att jag aldrig bad pappa spela in Summerslam som gick på TV1000 efter att veckoprogrammen börjat gå på TV3 så Hoa och Bruno borde hypat den galan där. I samma veva, fast högst troligen efter jag såg Survivor Series, beställde jag Summerslam 1989 via en lokal skivbutik samt Wrestlemania 8 (med Hoa och Bruno som kommentatorer) via Skivor & Band (det är som Spotify och Netflix fast i fysisk form). Så de tre första galorna jag såg var således Series 93, Summerslam 89 och Mania 8.

En kul liten sidnotis är att jag förstod att folk kunde vara både faces och heels (även om jag såklart inte använde de termerna) men begrep aldrig hur de bytte sida. Faceturn/heelturn var inget var kände till utan det var mer som att Shawn Michaels var face i The Rockers ena dagen och sen var han heel nästa utan förklaring. Likaså med Randy Savage, som för övrigt var min första idol i wrestling vilket är märkligt i sig eftersom jag nästan alltid höll med Hoa och Bruno i allt (jag visste inte bättre) men Savage gillade jag från första gången jag såg honom och idag är det bara Shawn jag gillar mer. Han var heel på Summerslam 89 och face på Mania 8, men jag begrep aldrig hur det gick till.

(Kuriosa: Alla köpfilmerna kommenterade Hoa & Bruno under två heldagar i London i augusti 1993; Mania 8 och 9, Summerslam 92 och 93 samt Hulk Hogan och Undertaker.)

SURVIVOR SERIES SHOWDOWN 1993 (1993-11-21)

- Bandat 1993-11-10.

- Jim Ross & Gorilla Monsoon samt Vince McMahon & Bobby Heenan kommenterar varannan match var. JR och Gorilla ihop känns som en ytterst märklig parning eftersom båda är play-by-play-kommentatorer även om de försöker skoja till det under öppningsmatchen, med väldigt dåligt resultat.

- Vi inleder med clips av Bret Hart vs. IRS från TV, en match Vince kallar "tremendous" för att genast få trovärdighetsproblem hos mig. Han hypar Bret vs. Yokozuna senare ikväll, vilket är första gången de möts på "home TV" som det så fint heter. Det låter onekligen märkligt att ge oss returmatchen här när vi fick den på Mania X några månader senare, men vid den här tiden var det stenhårt tänkt att Lex Luger skulle besegra Yoko på Mania, därför "slösas" den inte här så att säga.

1. Doink vs. Bastion Booger.
Gorilla noterar att Booger sagt att om han misslyckas här kommer han spela in en film i Hollywood; Jurassic Pork. Det roliga är att direkt efteråt förväntar han sig att JR ska skratta men han är deadpan och Gorilla ser bara dum ut. Skämten fortsätter hagla under matchen, men det är mer cringe än roligt. Vi får veta att Doinks strategi på Series är att eliminera Booger först, en strategi som nästan gick in skulle det visa sig. Booger har med sig en pizza in vilket blir viktigt senare, hur otroligt den än låter. Nåväl. Booger snor Doinks sparkcykel men ramlar av den för "stor komik". JR kallar Boogers brottning för "metodisk" vilket är wrestlingspråk för "tråkig". Booger dominerar i en match som vara alldeles för länge, även om jag tror den känns längre på grund av JRs och Gorillas usla försök till skämt på Boogers bekostnad. Dock gillar jag finishen; Boogers clothesline ger två men Doink klappar honom på axeln så han tror sig ha vunnit (alltså att domaren signalerade att matchen är över) och medan Booger firar rullar Doink upp honom för tre efter 7:36. Doink häller tabasco på pizzan efteråt för ännu mer högklassig WWF-komik. Jag har alltid undrat hur Series-matchen hade blivit med fyra "riktiga" Doinks istället för Bushwhackers och Men on a Mission. 1/4*

- Clips av matchen mellan Tatanka och Ludvig Borga där Tatanka åkte på sin första förlust. (Om vi nu ska nörda in oss kan vi konstatera att han förlorade flera matcher i WWF innan detta, och då räknar jag bara matcher som just Tatanka. Rick Martel slog honom på countout några gånger i juni och juli 1992, samt en match där Martel vann men det är oklart hur. Shawn Michaels slog honom också en gång i juli. Men detta var naturligtvis bara på houseshows så det räknas ju inte.)

- Raymond Rougeau intervjuar All Americans, men den stora nyheten är att jag efter 25 år äntligen lärt mig stava till Rougeau, så nu gör jag det så ofta jag får tillfälle. Rougeau. Rougeau. Rougeau. Rougeau. Rougeau. Rougeau. Rougeau. Rougeau. Rougeau.

- Todd Pettengill informerar oss om hur enkelt det är att beställa Survivor Series på PPV; man ringer bara ett samtal! Man slipper tydligen numera prata med ryska tanter med hiskelig brytning, något som uppenbarligen varit ett problem innan detta. (Jag var osäker på hur hans efternamn stavades så jag fick googla, och en av träffarna var en bild från just det här segmentet.)

- Vince säger i förbifarten att Randy Savage inte kommer kommentera Series, men vi kommer kanske få se honom på galan ändå, blinkblink. Troligen var detta inget någon tänkte på när det begav sig men i efterhand var det såklart lite roligt.

- Clips av Crushs heelturn mot Randy Savage, där Savage (enligt Bruce Prichard) gjorde allt i sin makt för att få över Crush som megaheel eftersom de var goda vänner privat. Ursäkta om det förstör kayfabe.

2. Virgil vs. Crush.
Mr. Fuji är med in. Tämligen händelselös match som Crush avslutar med sin Kona Clutch efter 7:55. Ren uppvisning för Crush, som här gjorde sin första TV-match mot en ickejobber efter sin heelturn. 1/2*

- Recap av returmatchen mellan Ramon och Model om IC-bältet, en match jag nog aldrig sett i sin helhet. Tror bara Trean visade första matchen. Här började tjafset mellan Model och Harvey Wippleman, som är med honom in. Ramon går för avslut men Harvey distraherar varpå Ramon skickar in heelsen i varandra och vinner på countout. Model surnar till på Harvey efteråt men resten av teamet lugnar ner honom. Model är heel, men logiskt sett (skum term i wrestling) borde han inte vara sur på Harvey för förlusten eftersom Ramon troligen hade vunnit ändå.

- Reo’s Roundup med Shawn Michaels. Jag har aldrig sett Reo Rodgers (Bruce Prichard) innan, och eftersom hans intervjuhörna höll i två segment är det inte så konstigt. Jag visste att det var en karikatyr på Dusty Rhodes men inte att han lät EXAKT som honom. Bruce har själv sagt att han hatade karaktären, och ringde upp Dusty för att be om tillåtelse att imitera honom här. Dusty var helt okej med det och menade på att allt Bruce gör för att försörja sin familj är av godo.

Dave noterar att Rio "was almost universally described as the flop of the century". Shawn säger att han mötte Bret förra året på Series, och nu ska han ta hand om hela familjen på en och samma gång. Bret vs. Shawn på Series känns som en följetong. Nåväl, Rio och Shawn är i "Calgary" (som tydligen har sommarvärme i november) där de hälsar på "Stu" och "Helen", som är två statister iförda masker. De har en stor affisch på Bret uppsatt på väggen och bara en liten samlarbild på Owen intill, för att "de gillar Bret mer" och Owen är i hans skugga, vilket naturligtvis är gjort av Shawn för att hetsa bröderna mot varandra på Series. Ganska kul segment jag aldrig sett förr.

3. Marty Jannetty vs. IRS.
Ännu en aptråkig match som kallas "tremendous", denna gången av Gorilla. Detta är bara deras andra gång i ringen ihop (första var IC-stöket på RAW) men det är ingen ursäkt. IRS gör restholds under 80% av matchen innan Jannetty gör comeback. Lite kul är att jag passar på att kolla FB under den här matchen på grund av dess oerhörda tråkighet, där jag utbytte några rader med just Marty. Dock inte om matchen ifråga. IRS avslutar med sin clothesline efter 12:35. DUD

- Raymond Rougeau intervjuar Foreign Fanatics.

- Survivor Series Report med Todd Pettengill, som ger oss en matchgenomgång av PPVn, där Mr. Perfect fortfarande är med på lineupen. Förändringar kan såklart alltid förekomma av olika skäl (skador etc.) men här visste de att Perfect inte skulle delta och då känns det en smula lökigt att fortsätta hypa det. Todd avslutar segmentet med att säga att han gissar att "vi nog kommer ha fler ändringar innan första matchen kickar igång".

4. WWF World-champ Yokozuna vs. Bret Hart.
Titelmatch, förvånande nog. Mr. Fuji är med in. Bret får igång publiken med lite USA-chants, vilket såklart är lite roligt för att Bret är från Kanada och Yoko från USA IRL. (Kayfabe, jag vet.) Skaplig match, jag gillade aldrig deras matcher mot varandra men tyckte denna var helt okej. Fuji distraherar domaren så Yoko vevar loss med några chairshots men Bret fintar charge och påbörjar sin comeback en stund senare. Yoko missar big splash och satt i Sharpshooter men Fuji räddar med ett slag med salthinken. Owen kutar in och börjar veva mot Yoko, vilket inte är DQ av någon anledning förrän han använder salthinken, då diskar domaren Bret efter 15:51. **

- Oscar (med Men on A Mission i släptåg) avrundar showen med en liten rap som tydligen handlar om PPVn, men det är något oklart eftersom man aldrig hör vad Oscar rappar. Vince dansar dock för att bekräfta teorin om att han är världens vitaste man någonsin.

SLUTSATS: Matchmässigt är det såklart inte Mania 17 men det är heller inte tanken. Jag tyckte showen gjorde ett bra jobb med att hypa PPVn, men det kan såklart vara mitt nostalgiska skimmer som jag har för ögonen. Mycket roligt för övrigt att se saker jag aldrig sett förut (Reo’s Roundup).

- SURVIVOR SERIES 1993 (1993-11-24)

- Detta blev Bobby Heenans sista PPV som kommentator (med undantag för sitt inhopp som gästkommentator på Mania 17). Han lämnade på eget bevåg eftersom han var trött på allt resande och ville ta ett år ledigt, men WCW kom viftandes med pengapåsen så han signade med dem istället. Dessutom kunde han äntligen få sin nackoperation han behövt i många år.

- Galan drog den oerhört låga siffran 180.000 PPV-köpare vilket var den dittills fjärde lägsta i WWF, och skulle inte slås förrän King of the Ring 1995 (året Mabel vann). Fjärde lägsta låter kanske inte så pjåkigt med tanke på att de bara kört några galor om året i åtta år och boomen var förbi sedan länge. Men de tre som hade lägre antal PPV-köpare (notera att detta bygger på faktiskt antal och inte andel) var följande: Wrestling Classics 1985, en turnering samt Hogan-Piper i en tid då PPV inte var etablerat ännu. Royal Rumble 1989, första Rumble körd som PPV och där själva stöket, ett nytt koncept utan något på spel, var enda dragplåstret. Och slutligen Tuesday in Texas, körd sex dagar efter en Big Four-PPV (Survivor Series) med minimalt uppbygg (beroende på hur man räknar Savage-Jake). Dessutom på en tisdag, en dag inte direkt optimal för PPV. Varför det var en dålig draw går det bara att spekulera om. Troligtvis en mix av att inga bälten var på spel (angående SMW-taggen är det svårt att få folk engagerade i en titelmatch där de varken känner till brottarna eller bältena), Luger-Yoko som fejd hade tappat dragningskraft efter Summerslams antiklimax samt att Bret-Lawler-fejden försvann i och med du-vet-vad och nödlösningen med Shawn i Lawlers ställe var svår att engagera sig i med så kort varsel.

- En som var där live (och skrev om det i WON) sa att det var alldeles för långt mellan första och andra matchen, så hettan från öppningsmatchen hann dö ut innan det var dags för Hart-matchen. Matchen i sig och Ray Combs babbel hjälpte inte heller till att få igång publiken igen. Publiken var död under RNRX-Bodies (i stort känd okända teams för de flesta) och vaknade inte till liv förrän Doinks entré, men när folk insåg att det inte var den riktiga Doink blev de sura för det och buade (därav "WE WANT DOINK"-chants under matchen).

- Detta blev enda PPVn i förbundet för Bastion Booger, Bruce Hart, Keith Hart och Jeff Gaylord. Inte helt oväntat. Dessutom var det första PPVn i WWF för Men on A Mission, Oscar, Raven, Rock N Roll Express, Barry Horowitz, Adam Bomb och Diesel.

- En sak som är totalt onödigt vetande för alla utom mig är att jag har en kollega som föddes samma dag galan gick.

- Billy Gunn slog Brooklyn Brawler i den mörka matchen, och skulle du snubbla över den på nätet skulle vara evigt tacksam om du kunde hänvisa mig dit.

- Vince McMahon & Bobby Heenan kommenterar alla matcherna utom SMW-taggen, som kommenteras av JR & Gorilla. Detta för att Vince inte hade en susning om vilka RNRX var (Jim Cornette har nämnt det i en av sina arton tusen shoots). Medan ena duon kommenterar för PPV-publiken kommenterar den andra duon galan för WWF Radio. Ganska surrealistiskt att tänka sig en tid när folk lyssnade på kayfabe-kommentering för att få reda på vad som händer på en gala.

- Lex Luger med familj drar igång showen med en promo filmad hemma hos Lugers. Lex sa i en shoot att han ogillade att ha med familjen på TV eftersom han ville separera privatlivet från arbetet, men Vince övertalade honom här. (Lex Lugers Timeline 1993)

Detta bandades dagen innan, och även om det i teorin verkade som en enkel grej att filma (Luger sitter framför brasan med sin familj och önskar oss en glad helg) tog det fem timmar att spela in. Lex snubblade på orden, skrek på sin son att skärpa sig (varpå sonen började böla och frugan blev sur på Lex). Att det var jättevarmt i Atlanta (där det filmades) samtidigt som de hade brasan igång gjorde inte saken bättre, och luftkonditioneringen fick stängas av för att inte brummandet skulle gå in på ljudet.

- Någon sjunger amerikanska nationalsången, och det är inget jag kan säga jag har prioriterat att kolla upp men jag har ingen susning om vem som sjunger, vilket ingen annan heller verkar veta.

1. RAZORS TEAM VS. IRS TEAM.

- Elimination: Razor Ramon, 123 Kid, Marty Jannetty & Randy Savage vs. IRS, Rick Martel, Diesel & Adam Bomb.
Harvey Wippleman är med in. Savage ersätter Mr. Perfect (se nedan), vilket är lite intressant eftersom Perfect ersatte Ultimate Warrior och bildade tagteam med Savage på Series året före detta. Ramon och Model inleder matchen, och när jag gjorde research insåg jag att detta faktiskt var sista gången någonsin de var i ringen ihop. Model råkar elbowa Bomb vilket fortsätter deras tjafs, det blir kaos i heelteamet och Savage avslutar Diesel med flying elbow efter 10:20. En liten notis är att jag verkligen gillar hur de ringer i klockan vid varje eliminering, det gör det hela tydligare så ingen behöver spekulera i om det var eliminering eller inte, vilket fördröjer publikreaktionen med flera sekunder (och ja, de sekunderna gör skillnad). Savage brottas en stund med Model, vilket får mig att tänka på Savages STW-avsnitt där Bruce sa att Savages två bästa vänner under den här tiden var Undertaker och Model (jag trodde han var väldigt nära vän med Crush, men inte enligt Bruce). Apropå Crush, han dundrar in här för att distrahera Savage och jag måste något motvilligt medge att Kevin Dunn sköter sig exemplariskt här genom att låta oss se Savage på Titan-Tron bakom Crush, så vi kan följa båda brottarna samtidigt. Savage hotshottar IRS men de botchar spotten så IRS träffar repet med ansiktet, vilket antagligen är anledningen till blåtiran IRS visar upp strax efter sin eliminering. Savage försöker avsluta avsluta men kan inte slita fokus från Crush så IRS rullar upp honom för tre efter 16:47. IRS och Marty, "Martin Jannetty", som översättaren på TV3 trodde han hette dödar någon minut medan vi fokuserar på Savage när han jagar ut Crush. Razor's Edge avslutar IRS efter 20:33. Det blir kaos, och medan domaren är upptagen säckar IRS Ramon med väskan för countout efter 21:43. Vince är förbannad och menar på att IRS måste lämna ringside när han är eliminerad varpå Bobby noterar att "han är på väg ut, lugna dig". Vi får en stunds Jannetty & Kid vs. Model & Bomb, något jag gärna skulle sett som vanlig tag-match men det blev aldrig så. Kid pinnar Model efter 26:48 och Marty sunset-flippar Bomb för tre efter 26:58. Nyligen upptäckte jag att Marty och Bomb är FB-vänner så jag funderar på att skicka ett argt meddelande om vikten att hålla kayfabe, jävla amöbor! Arg smiley. Arg smiley. Ännu argare smiley med svordomstecken för munnen. Bra match. ***

- Survivors: Kid & Jannetty.

Kevin Nash har berättat att han aldrig någonsin haft problem med att jobba eftersom detta är work (explodera inte nu av skratt). Och om han skulle neka något jobb (under hela sin karriär) skulle agenten ändå ha mer makt och tvinga honom till det, så det är bättre att erbjuda sig att jobba så agenten inser att man inte kan straffas genom att förlora en massa matcher i rad. Lite omvänd psykologi. Han berättade att han erbjöd sig att elimineras först i den här matchen, något jag har enormt svårt att tro. Dels för att han var den minst pushade av allihop i matchen och dels för att brottarna knappast själva får välja hur matchen ska bokas, framförallt ingen rookie. (Hörde på STW att han eliminerades först helt enkelt för att han var ren utfyllnad i matchen och de därför ville ha ut honom så fort som möjligt, men det låter nog inte lika fint som att erbjuda sig att jobba först). Dessutom var hans eliminering här EXAKT som den hade bokats om Perfect brottats som planerat. Efter att Diesel hjälpt Shawn behålla IC-bältet på Summerslam började de fejda på houseshows och möttes där otaliga gånger, så det logiska vore absolut att Perfect skulle eliminera Diesel här. (Kevin Nashs YouShoot.)

Sean Waltman har sagt att IRS är en av de han tackar för ha lärt honom massor i början av sin WWE-karriär. (Jim Ross podcast #104, 2016-02-10.)

Savages är "obesegrad" på Series eftersom han alltid varit med i det vinnande teamet, men ordet är inom citattecken eftersom jag själv inte tycker det kan räknas som vinst om man åker ut. I alla hans andra elimineringsmatcher på Series (1987-1989) stod han som segrare (o-eliminerad) och 1992 vann han i en vanlig tag-match.

Jag har ingen aning om vad tanken med Bombs och Models bråkande var, men eftersom Martels roll vid den här tiden var att få över nya talanger (han jobbade ständigt på houseshows till Kid, Ramon, Sparky Plugg och Jeff Jarrett) är det inte helt orimligt att tänka sig att han skulle göra samma med Bomb. De taggade och förlorade mot Smoking Gunns på TV (Trean visade den) men i övrigt rann fejden bara ut i sanden. De möttes på några houseshows 1994 men inget på TV. Det känns som att ALLT Bomb var inblandade i bombade (ursäkta, den där var faktiskt spontan och inget jag noterade förrän jag skrivit ner det) vilket troligen handlar om hans dåliga attityd gentemot framförallt Clique men även Vince själv. Jag har haft några FB-konversationer med honom och han lyckas trycka in i varenda mening vilken skitstövel och lögnare Vince är, och hur Clique förstörde för alla.

Jannetty hade en ankelskada här, men jag har ingen aning om hur pass allvarlig den var.

Att Perfect skulle ersättas av någon annan här var klart sedan några veckor innan showen, inte minst efter Superstars-matchen mellan Jannetty och Bomb (bandad över en månad innan Series) där han inte deltog med resten av de båda teamen. Dock gick han två houseshow-matcher (28e och 29e oktober) efter TV-tapingen, men det verkar märkligt att han inte var med i det stöket om han var planerad att genomföra matchen. IRL-anledningen till hans frånvaro på Series har jag inte fått klarhet i, det pratas om saker som att han hellre tog Lloyds of London-dealen igen på grund av ryggskadan, hade familjebekymmer, var sur för att han inte fick IC-bältet som han blivit lovad (något jag inte hört innan) eller helt enkelt drogrelaterat. Hursomhelst skulle han inte brottas igen förrän nästan fyra år senare. Och då i WCW. (Kuriosa: Hans sista WWE-match denna vändan var med Ramon vs. IRS & Diesel, och hans comeback-match i WCW 1997 taggade han med DDP mot Scott Hall & Savage. Så Hall var med i båda matcherna.)

- Todd intervjuar Shawn Michaels, som fortfarande anser sig vara IC-champ och tänker ta itu med Harts ikväll.

- Ray Combs (programledaren för Family Feud) intervjuar Hartfamiljen.

2. BRETS TEAM VS. SHAWNS TEAM.

- Elimination: Bret Hart, Owen Hart, Bruce Hart & Keith Hart vs. Shawn Michaels, Red Knight, Blue Knight & Black Knight.
Red är Barry Horowitz, Blue är Greg Valentine och Black är Jeff Gaylord. Du känner redan till storyn; Tanken var att Jerry Lawler, som fejdade med hela Hart-familjen, skulle tagga med tre riddare mot fyra Harts här. Men en rättegång kom emellan (den får du läsa om någon annanstans för jag vill hålla recensionen en smula kortare än Bibeln) så han ersattes här av Shawn. Det gjorde att fejden, som för övrigt valdes till årets bästa fejd av WONs läsare, ströks från cardet en vecka innan galan och även om Shawn var betydligt bättre worker än Lawler var det just KARAKTÄREN Lawler som var det intressanta i heelteamet. Inte konstigt att matchen saknade hetta. Att ha med tre riddare låter lite corny men med Lawler hade det funkat, men kändes malplacerat med Shawn. Naturligtvis kunde de helt enkelt strukit matchen från cardet (och kanske bokat Bret vs. Shawn i singelmatch eller något) eftersom den kändes tämligen meningslös med Lawler ute, men tanken sedan lång tid tillbaka var även att börja Owens heelturn och upplägget med Bret här. Ray Combs introducerar alla brottarna, och det är lite komiskt när han introducerar Shawn med världens inlevelse "SHAWN MICHAELS!", och fortsätter med "and his knights", ungefär lika exalterad som när man ringer tandläkaren. Han gör color och försöker vara rolig men det är svårjobbat för honom. Bobby är däremot riktigt rolig när han pratar ner Harts men det hör ju inte publiken och inverkar alltså inte på deras engagemang här. Lite kuriosa som jag inte själv visste förrän jag hörde STW var att Bobby Heenan och Ray Combs tydligen var goda vänner privat.

Stu är med sina söner in. Matchen i sig är tekniskt sett okej men oerhört tråkig. Dels har vi ett gäng okända namn (det är bara Shawn, Bret och Owen som folk känner till) och bytet från Lawler till Shawn tog luften ur intresset även om Shawn gjorde en bättre match än vad Lawler hade gjort. Shawn är enda ljusglimten i hela matchen, inte helt oväntat eller ovanligt vid den här tiden. Bruce och Keith får skina en smula men folk väntar bara på att Bret ska taggas in. Owens missile-dropkick avslutar den svarta riddaren efter 10:50 där Ray markar ut eftersom han tror matchen är över innan Bobby förklarar reglerna. Bret eliminerar den röde riddaren med en Sharpshooter efter 18:10. Stu vevar till Shawn vid ringside, något Shawn tyckte var en ära att ta (Brets bok sida 334). Owens Sharpshooter avslutar den blåe riddaren efter 23:48 i vad som Meltzer säger var första gången Owen använde det greppet i en match. Ingen aning om det stämmer men han brukar ha rätt. Shawn Superkickar Bruce för två, vilket låter konstigt men detta var när han hade en teardrop-suplex som finisher. Shawn petar Bret i ögat så han kolliderar med Owen, och Shawn rullar upp Owen för tre efter 27:17 för att påbörja hans heelturn. Keith livar upp matchen med en abdominal-stretch, men taggar in Bret som vevar loss mot Shawn som bailar för en frivillig countout efter 30:58. Owen kommer in igen för tjafs med bröderna efteråt. *

- Survivors: Bret, Bruce & Keith.

Meltzer skrev att anledningen till publikens o-engagemang här var dels bytet från Lawler till Shawn (Shawn gjorde matchen bättre rent brottningsmässigt men hela intresset låg i Lawler som antagonist) och att ljudet i arenan var så uselt att publiken inte hörde Ray Combs långa monolog innan matchen. (WON 1993-12-06)

Inte helt otippat blev det enda WWF-matchen för både Bruce och Keith, men Gaylord brottades som jobber i en TV-match mot Rougeaus 1989 och på houseshows mot både Lawler (tidigare under året) och Men on A Mission (efter galan).

Bret, Bruce, Barry och Bobby Heenan delar initialer. Känns ovanligt med tre brottare i samma match (och en kommentator) med samma initialer. Välkommen till avdelningen onödigt vetande.

Terry Funk skrev i sin bok att han var tänkt vara den blå riddaren, som skulle tappa ut till Brets Sharpshooter och därefter skulle Bret demaskera honom. Men Funks häst blev sjuk så han no-showade och ersattes av Horowitz.

Tanken var att ha tre kända veteraner under maskerna, som skulle demaskeras i tur och ordning efter att de eliminerats. Tanken var Terry Funk, Greg Valentine och Jimmy Snuka. Men i baren kvällen före berättade Bret för Funk att han skulle submittas i Sharpshootern och demaskeras, vilket inte Funk ville gå med på så han ringde Bruce och sa att hästen var sjuk etc. Bruce sa att Funk och Bret satt uppe hela natten innan och pratade, och på morgonen låg Funks riddardräkt utanför Brets hotellrum eftersom han hade stuckit. När Funk inte var med längre var det ingen idé att demaskera dem eftersom Valentine inte var ett tillräckligt stort namn (och Bruce får blackout och glömmer Snukas namn här) så de strök idén. Även Lawler (!) var vid något tillfälle påtänkt som riddare. Det låter naturligtvis konstigt, men Bruce menade på att anklagelserna mot honom hade lagt sig så de funderade på att boka in honom i matchen igen (antingen som lagkapten i originaluppsättningen eller som riddare) men var rädda att det skulle komma nya anklagelser nära inpå så de skulle behöva avboka honom igen.

(Ovanstående är taget från både STW #89 och #130, därav kan det låta som om Bruce först minns Snuka och sen inte, men det är alltså från två helt olika shower.)

Om inte Shawn hade ersatt Lawler hade Shawns framträdande på galan varit att konfrontera Razor Ramon för att sätta upp deras fejd. (STW #89)

Bret skrev i sin bok att hela gänget samlades dagen innan i WWFs studio i Stamford för att planera matchen, inte minst för att Bruce och Keith inte brottats på tre respektive fem år, och Gaylord var inlånad och tämligen okänd för de andra. Bruce hade tagit Gaylord (eftersom han var grönast av allihop och därmed mest lättlurad) åt sidan och gett honom "a script the size of Gone With The Wind, with Bruce presumably playing Rhett Butler". Bret förklarade allas roller i matchen men direkt efteråt fortsatte Bruce övertyga Gaylord om att gå med på hans idéer, varpå Bret skällde ut honom inför alla. Shawn sa till Bruce att "if MY brother was world champion and the best in the business, I think I'd quit fucking arguing with him and start listening to him!". Bruce sa inget efter detta. (Brets bok sida 333.)

Barry Horowitz blandar nog ihop namn när han säger att den röda riddaren skulle spelas av Terry Taylor, som blev sjuk och åkte hem. Med tanke på att han gick sin sista WWF-match i augusti och började kommentera i WCW i september tror jag den gode Horowitz antingen minns fel eller helt enkelt sa fel namn. Han sa också att Bret sparkade honom så hårt här att han fick hjärnskakning under matchen. (Barry Horowitz Highspot-shoot 2006.)

Det är kanske inte så konstigt eftersom det inte var en stor match i hans karriär, men Shawn nämner inte matchen/galan överhuvudtaget i sina böcker.

Glen Jacobs skulle vara en av riddarna, men ansågs för grön. (Det känns helt naturligt att han var påtänkt som riddare eftersom han var en av Lawlers egna USWA-brottare, men kan helt klart förstå att han ansågs för grön för en PPV-match vid den här tiden. Gaylord hade ungefär 130 matcher i ryggen här så jag förstår att de tyckte det var bättre att anlita honom på Series. Det skulle ju ändå inte ligga något fokus på riddarna så egentligen kvittade det vilka som var under maskerna bara de kunde fixa sina spots.) (WON 1994-08-22)

- Gorilla tjafsar med Heenan för att sätta upp Heenans avsked i WWF två veckor senare.

- Video för maineventet.

3. SMW TAG-CHAMPS ROCK N ROLL EXPRESS VS. HEAVENLY BODIES.

- SMW Tag-champs Rock N Roll Express vs. Heavenly Bodies.
Titelmatch. Jim Cornette är med in. Inget att analysera här - Jim Cornette började som manager för Yoko samtidigt som SMW lånade Steiners i några matcher vilket drog igång deras samarbete. RNRX har överdubbad musik vilket även gör att klockan inte hörs, säkert bara för att irritera mig (har med tidtagningen att göra). JR noterar att Bodies haft titlarna fyra gånger, men det var när Tom Prichard taggade med Stan Lane istället för Jimmy Del Ray. Bra match, även om publiken är totalt ointresserade (se nedan). De rör på sig, mumlar och ser väldigt ointresserade ut av matchen. Tom Prichard har en imponerande pudelfrisyr som hade fått Joey Tempest avundsjuk. Hetta på Ricky Morton (sjukt oväntat, jag vet) och Jimmy gör en Asai-moonsault. Tag till Robert Gibson som rensar, det blir kaos och Corny skickar upp ett tennisrack till Del Ray som han använder på Ricky, och Prichard täcker honom för tre efter 13:43. ***1/2

Publiken var väldigt tyst här, förmodligen för att de precis sett en match med flera okändisar. Just därför borde de skiftat matchordningen så denna och Doink-matchen bytt plats; På så vis att hade vi fått comic relief efter en lång och tråkig "brottningsmatch" med okändisar, samtidigt som dessa fyra gossar fått bättre förutsättningar brottningsmässigt eftersom den kommit direkt efter komedimatchen när folk vilat upp sig mentalt. Fast samtidigt skulle maineventet sett ännu sämre ut brottningsmässigt om den skulle gå precis efter denna, som är bästa BROTTNINGSmatchen på hela kvällen. Plus att Corny skulle fått köra två matcher i rad, men det är kanske inget som gör varken till eller från.

- Clips av fejden mellan Doink och Bam Bam Bigelow.

- Todd intervjuar Bigelows team.

4. DOINKS TEAM VS. BIGELOWS TEAM.

- Elimination: Bushwhackers & Men on a Mission vs. Bam Bam Bigelow, Bastion Booger & Headshrinkers.
Oscar, Afa och Luna Vachon är med in. Bobby "picks Booger to win" (höhö), och lite senare säger han att man ser skillnad på Butch och Luke genom att den ena har fyra tänder medan den andra bara har tre. Du har redan sett matchen och vet vad som händer. Publiken chantar efter Doink. Mo ger Samu en vattenballong som spricker varpå Luke rullar upp honom för tre efter 3:02. Booger gör sin finisher på Butch men distraheras av mellanmål i sin hörna, så när han ska göra finishern igen sliter Mo bort Luke så Booger kraschlandar. Battering Ram och Mabels legdrop avslutar Booger efter 6:03. Mo tar en tur med sparkcykeln i ringen och Butch rullar upp Fatu för tre efter 8:33. Bigelow dominerar men till slut blir de för svåra, Mabels avalanche sätter upp big splash och alla Doinks lägger sig på honom för tre efter 10:59. Jag har inga problem med komedimatcher i princip, tvärtom kan det vara välkommet för att bryta av den seriösa wrestlingen, men detta var dels för barnsligt och dels pågick för länge. Hade de kortat ner den till halva tiden hade den säkert känts roligare, nu kändes det som om de körde samma skämt flera varv för mycket. Heenan noterar efteråt att detta var en match Chief Jay Strongbow borde varit med i, vilket var ett internskämt jag inte förstod. DUD

- Survivors: Bushwhackers & Men on a Mission.

- Doink dyker upp på Titan-Tron för att tråka Bigelow efteråt, men den enda som skrattar i hela arenan är Vince.

Åtta av alla 218 som tyckte till om galan i WON tyckte att detta var galans bästa match. Den innehöll även åtta deltagare, you do the math.

Ett rykte gjorde gällande att Savage (som Doink) och Crush skulle vara i varsitt team här. Ryktet hänvisas oftast till Dave Meltzer, men hans text kan tolkas lite olika beroende på hur man ser det. Han sa inte att det var bestämt utan att det "hintades", men senare att det "will be" Savage under en av maskerna. Men för att du ska kunna avgöra själv citerar jag hela texten här:

"They were hinting at another match for Survivor Series with Crush & Head Shrinkers & Bam Bam Bigelow vs. Four Doinks, which will be Randy Savage & Men on Mission dressed in Doink costumes and another Doink." (Detta dementerades dock redan i numret efter.) (WON 1993-10-25)

Bastion Booger "vann" Observers omröstning om årets "most embarrassing wrestler" (med mer än dubbelt så många röster som tvåan, Shockmaster), #3 på listan var Doink, #4 var Bushwhackers och #10 var Men on a Mission.

Mo har sagt att de inte visste att de skulle brottas här (än mindre som clowner) förrän samma dag galan gick när de blev skickade till sminket. De fick även boka hela matchen kväll, bara de gjorde den rolig. Detta är naturligtvis bara trams; WWF producerar sina galor på detaljnivå så det låter helt uteslutet att de skulle vänta med att förbereda sina brottare förrän samma dag för en sådan här match. Dessutom innehöll den Mo och Mabel som var oerhört gröna i branschen (Mabel började brottas tidigare samma år och Mo började i april året innan, där han för övrigt mötte Mountie på Superstars i vad som verkar vara hans första match någonsin). Han tyckte för övrigt att hela matchidén var korkad, vilket nog ingen säger emot. (Mo i två olika podcasts; IYH Wrestling i januari 2015, samt Two Man Power Trip 2015-09-11.)

Bigelow har sagt att han inte hade något emot att brottas i en sådan här match, och att alla inblandade var med på att det skulle bli en komedimatch. Men han har även sagt att han tyckte matchen var löjlig och "terrible", dock inte i samma intervju. Mabel var svår att möta eftersom han var så stiff, och MOM kom till WWF med attityden att detta var en vit mans business, men sen lugnade de sig och Bigelow började gilla båda två privat. (Diverse shoots med honom, mest hans RF-shoot som var för övrigt var den första shooten jag någonsin såg.)

Mabel har sagt att hans favoritmotståndare under sin karriär var hur Bigelow eftersom han lärde honom så mycket. (En av hans shoots.)

Booger har sagt att han inte gillade Booger-gimmicken, men att han tjänade bra i WWF och stod därför ut. De hade lite bra idéer för honom efter hans faceturn 1994 (i korthet innebar det att gå mer från Booger till Norman-gimmicken) men han fick sparken innan det blev något av med det. Ungarna gillade gimmicken, men han tror det mest handlar om att de ville få lov att "svära" när de sa "booger". Han hörde att Shawn Michaels ogillade honom, men förstod inte varför eftersom de aldrig umgicks eller ens pratade. Men han tror det har att göra med att han, lite skämtsamt, sa under en Ramon vs. Michaels-match att "Wow, those guys are working hard", vilket Shawn tog illa upp av efter att Shawn hört det från någon annan. (Mike Shaw på Interactive Wrestling Radio, datum okänd.)

Booger gick bara 136 matcher WWF-enligt Cagematch, varav en handfull med/mot Bigelow. Förutom den här matchen mötte han bara Headshrinkers en gång till, på en houseshow 1994 vilket även kom att bli hans sista WWF-match. Detta var hans enda match någonsin mot Bushwhackers. I mars 1994 försökte WWF testa Yokozuna som babyface på houseshow, där Yoko & Booger mötte Men on a Mission i några matcher WWF på fullaste allvar förväntade sig att folk skulle BETALA för att få se. Yoko brottades hela matcherna, Booger lämnade honom vid ringside så Yoko fick göra egen comeback och vinna matchen på egen hand. Men Yokos faceturn blev inte av förrän 1996.

- Todd intervjuar Foreign Fanatics, där Cornette drar en fenomenal promo om att de ser All Americans som en enda person; Steiners är hjärtat, Undertaker "the mind" (hittar inget bra ord på svenska, hjärnan?) och Luger själen.

5. LUGERS TEAM VS. YOKOZUNAS TEAM.

- Elimination: Lex Luger, Undertaker & Steiner Brothers vs. Yokozuna, Ludvig Borga, Jacques Rougeau & Crush.
Paul Bearer, Johnny Polo, Mr. Fuji och Jim Cornette är med in.

Det skulle varit Tatanka i faceteamet istället för Undertaker, men han ersattes av Undertaker efter att Borga och Yoko "skadat honom" på TV. Detta för att bygga vidare på Tatanka-Borga och för att kunna skohorna in UT på galan. Tatanka såg detta som en skön semester och att alltihop var planerat i god tid så det gick precis enligt planerna. Och Luger tog ut Pierre, som ersattes av Crush.

Ganska imponerande att översättaren på TV3 lyckades med konststycket att stava fel på tre av de fyra deltagarna i heelteamet; Yokosuna, Ludwig Borga och Jaques. Steiners inleder för sitt team, och Rick bumpar ut och sänker en kameraman. Borga fångar upp en dykande Rick och powerslammar honom för tre efter 5:05 i en halvt misslyckad spot (enligt Meltzer skulle Borga reversera en cross-body för tre). Rick var tydligen inte riktigt i form här på grund av en pågående skilsmässa, men om det är anledningen till hans slarv borde han vara inblandad i världshistoriens mest utdragna sådan. Savage kutar in för att ge sig på Crush men släpas ut av funktionärer (Smoking Gunns, Pat Patterson och andra). Crush bearbetar Scott en bra stund innan Savage dundrar in igen, denna gången lyckas han distrahera Crush så mycket att Scott dropkickar ut honom. Crush passar på att lappa till Savage och åker samtidigt på en countout efter 11:36. Luger bodyslammar och avslutar Jacques med en flying forearm efter 14:05. Scott taggas in igen, något jag alltid undrat över. Med shoot-ögon är det självklart (han är nästa att elimineras, ursäkta spoilern) men i kayfabe är han den minst pigga i teamet. Han gör en superplex på Borga, vilket är matchens snyggaste spot. Eller ja, enda snygga överhuvudtaget. Men Vince har aldrig sett något liknande så uppenbarligen missade han alla Hogan-Bossman-matcherna. Yoko missar legdrop och Scott går för en Frankensteiner (det finns inte tillräckligt med utropstecken i hela universum för att beskriva känslan) men Yoko fintar och avslutar honom med en legdrop efter 16:58. Lång hetta på Luger innan UT taggas in för första, och enda, gången i matchen, Efter en kort - men bra - sekvens med Yoko (inklusive en Bonzai-drop och en missad sådan) har vi en dubbel countout efter 23:06 för att ge oss Luger vs. Borga i finalen. Fuji sänker Luger med salthinken, men han gör otroligt nog comeback mot alla odds och avslutar med en running forearm efter 27:59 till precis allas förvåning. Han firar med Jultomten efteråt.

Jag skulle vilja påstå att detta var Lugers karriärhöjdpunkt i WWF. Visserligen vann han över Yokozuna på Summerslam, men via countout och därmed tog han inte titeln vilket la sordin på stämningen. Han vann Rumble 1994 tillsammans med Bret Hart, och där avslutades showen med förvirring vilket knappast kan ses som något positivt. Här fick han vinna rent så det var aldrig några oklarheter eller gråskalor.

Skaplig match, men det kändes som om de bokade denna väldigt fegt. Crush, Yoko och UT åkte ut via countout vilket känns som en nödlösning för att de ska slippa jobba, och UT var knappt inne något alls i matchen på grund av skada. Naturligtvis förstår jag att de ville att alla tre skulle se starka ut för kommande matcher men tre lama countouts i samma match kändes lite väl mycket. Varför inte låta UT pinna Yoko (de ska ju ändå mötas på Rumble), och när Yoko går ut däckar han Bearer vilket får ut UT för en countout. Inte helt optimalt men i alla fall bättre, och Yoko skulle få mer hetta efter att ha sänkt Bearer. **1/4

- Survivor: Lex Luger.

Tatanka har sagt att den han gillade absolut minst att brottas med var Ludvig Borga. Det låter kanske inte som en märklig sak att säga (alla har ju någon de inte gillar) men jag tror detta var det enda negativa han hade att säga om NÅGON av sina kollegor. I övrigt sa han bara positiva saker om alla andra i wrestling. (Tatankas shoot med Highspots 2005.)

Jacques gillade att möta Steiners men att han nästan hamnade i bråk med dem i Europa. Han och Rick hamnade i bråk varpå Jacques slängde ett äpple som träffade en stolpe precis intill Rick, som blev PISSED och fick ett utbrott. Men han tror det också hade att göra med Ricks äktenskapsproblem runt den här tiden, som gjorde honom extra känslig. (Jacques RF-shoot 2004.)

I samma shoot sa Jacques också att han ogillade Johnny Polo eftersom Polo "var en skitstövel mot folk" och "trodde han var något bara för att han var i WWF". Polo har å andra sidan sagt att Pierre först trodde han var deras shoot-manager (som bokade hotell, hyrbil etc). När han sa åt Pierre på skarpen att han inte var deras manager på riktigt blev Pierre sur eftersom "Paul Ellering sköter LODs bokningar", men då replikerade Polo med att "LOD betalar honom för det". Nu spekulerar jag bara, men Jacques uppfattning om Polo kan ha lite med detta att göra; Man vet ju inte hur ordväxlingen gick till ordagrant och Pierre berättade säkert detta för Jacques och gav då sin tolkning på det.

I en annan shoot sa Jacques att Steiners ville jävlas med honom så att han slutade i WWF (detta var i samband med att Quebecers slagit dem för titlarna) och repade därför Ludvig Borgas bil och skyllde på Jacques. Steiners i sin tur varnade Pierre att Borga skulle sänka Jacques senare på kvällen på hotellet (Rick sa i sin RF-shoot att de ogillade Jacques men hade inget emot Pierre). Borga satt och spelade kort med Smoking Gunns när Jacques och Pierre kom in. Jacques gick direkt bort till Borga och sa att han ville träffa honom utanför här och nu. Borga sa först nej men Jacques sa att han kunde vara lugn, han skulle inte fightas. Borga följde med ut och då berättade Jacques vad som hade hänt (att det var Steiners som repade bilen) och Borga skakade hans hand och sen var det inget mer med det. (Kan tyckas verka badass av Jacques att utmana Borga på fight, men han förstår inte själv var han fick styrkan från och säger att han var skiträdd under de fem timmarna från att Pierre berättade vad Steiners sagt, tills konfrontationen ägde rum.) (Great North Wrestling-shoot med Jacques 2014.)

Detta var första och enda gången Ludvig Borga pinnades på WWE-TV. Apropå Borga; detta var enda gången någonsin han var i ringen med någon av Undertaker, Jacques och Crush. Han gick en tag-match med Scott Norton mot Steiners i Japan 1992 och mötte dem i varsin singelmatch i WWF, varav hans match mot Rick blev hans sista WWF-match. Både Luger och Yoko mötte/taggade han med en drös gånger.

Borga pushades inte eftersom han var helt lost när klockan ringde, och fejden med Lex blev ingen succé eftersom båda var limiterade i ringen. (STW #130)

Undertakers hund käkade upp rocken med USA-flaggan (!) UT hade när han presenterades i All Americans. (STW #130)

Luger har sagt att Yokozuna var väldigt lätt att möta och att de kom bra överens privat. (Detta hör jag många säga om Yoko för övrigt. Det är inte ofta jag hör/läser något ont om Yoko, det närmaste är nog att Bret tyckte han var vresig efter Mania X eftersom hans inkomst försämrades drastiskt när han inte var champ längre.) Lex gillade inte den här matchypen, han föredrar singel/tag eller till och med sexmanna. Men elimineringskonceptet förstod han aldrig tjusningen med. (Lex Lugers Timeline 1993.)

SLUTSATS: Om jag tar av mig nostalgiglasögonen tycker jag att detta var en ganska sval show brottningsmässigt. Öppningsmatchen och SMW-taggen var de enda matcherna jag skulle vilja beteckna som bra, men styrkan låg hela tiden på uppläggen. Storyn i Hart-matchen var tekniskt sett bra och Shawn agerade VIP i matchen, men ändringen från Lawler till Shawn kort innan galan sabbade hela intresset för den. Doink-matchen byggde vidare på Doink-Bigelow och maineventet handlade mest om att förlänga upplägg (Savage-Crush, UT-Yoko och i viss mån Luger-Borga, även om Luger vann rent). Så rent storylinemässigt var det en bra gala sammantaget, men den har inte direkt klarat tidens tand.

Med nostalgiglasögon: BÄSTA GALAN EVER!

Utan nostalgiglasögon: En svag tumme i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-12-30.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Sebbes hörna Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019