Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WCW PPV 1994 (inklusive Clash)

 
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WCW PPV & TV
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13497
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 22 jan 2019 18:38    Rubrik: WCW PPV 1994 (inklusive Clash) Svara med citat

1. Clash of the Champions 26 (1994-01-27)

- Johnny B. Badd vs. Shanghai Pierce var bokad till detta (spoilers från TV-tapings) men den ströks senare eftersom de andra matcherna skulle få mer tid på sig. Klokt beslut. Den bandades på TV-tapingen istället. (WON 1993-12-27.)

- Tony Schiavone & Bobby Heenan kommenterar. Bobbys WCW-debut, och folk börjar direkt chanta "WEASEL" åt honom.

1. Marcus Bagwell & Too Cold Scorpio vs. Pretty Wonderful.
Teddy Long (faces) och The Assassin (heels) är med in. Basic tag-match (bra men inte överdrivet bra så den tröttar ut folk eller tar fokus från annat senare ikväll). Hetta på Scorpio, tag till Bagwell som rensar innan vi har Shawn/Diesel och Buff pinnar Paul Roma efter 10:04. **

2. Ice Train vs. Ron Simmons.
Matchen börjar direkt efter reklampausen så inga intron visas. De hypar detta som mentor vs. adept, och matchen är ungefär lika dålig man kan vänta sig med Ice Train. Noll hetta, det enda som är högt i matchen är Rons hårfäste. Train missar charge och Ron rullar upp honom med en näve tights för tre efter 3:42. DUD

- Gene intervjuar Col Parker och Steve Austin (i Parkers outfit eftersom det är omvända brottare/manager-roller ikväll).

- Gene intervjuar Nick Bockwinkel, WCWs nya commissioner.

3. TV-champ Lord Steven Regal vs. Dustin Rhodes.
Titelmatch. Inga intron här heller. Sir William är med in (och tappar sin engelska work-brytning när han pratar med Regal). Gordon Solie ersätter Tony vid båset här. Ganska trist match, inget fel på arbetet men det kändes mest som om de bara dödade tid fram till slutet. Gordon irriterar mig som vanligt med att säga "suplay". Sista minuten är dock väldigt bra eftersom Heenan höjer rösten och gör det dramatiskt, men Dustin väljer att posera innan han gör sin bulldog så, tidsgränsen går ut efter 15:00 (eller ja, 14:57). I kayfabe får Dustin skylla sig själv eftersom han hade vunnit om han inte slösat dyrbar tid på att posera innan bulldogen. **

- Gene intervjuar Aaron Neville (han som sjöng på Summerslam 1993), som inte säger något av värde. Detta för att den improviserades eftersom han var där som biljettköpande fan och WCW passade på att få lite stjärnglans på showen. (WON 1994-02-07.)

4. WCW Tag-champs Nasty Boys vs. Cactus Jack & Maxx Payne.
Nontitle. Missy Hyatt är med Nasties in. Bra liten TV-match som gav sug efter mer (vilket var poängen). Jack täcker Brian Knobs men Jerry sags räddar med en elbow så Knobs kan rulla över honom, men istället för den trista finishen gör Payne samma sak genom att smyga in och elbowar Knobs så Jack kan täcka honom för tre efter 6:49 för att sätta upp returmatchen på Superbrawl. **

Mick Foley tyckte visserligen om Payne, både som människa och tag-partner, men misströsta ändå att behöva tagga med honom eftersom han kände att detta var ett steg ner från där han var förut. Han hade blivit lovad att bli mainevent-heel men det såg inte ut att bli något med det så detta var en period när Mick gick på autopilot och funderade på vad han ville göra i sin karriär härnäst. (Have A Nice Day, sida 347.)

5. Loser Wears Chickensuit: Brian Pillman vs. Col. Robert Parker.
Steve Austin är med Parker in. Förloraren måste ikläda sig en kycklingdräkt på lördagens Saturday Night, något Tony (som är tillbaka i båset) i upprepar tio sekunder efter att han sagt det första gången för att verkligen hamra hem det. Parker är bra mycket mer i form här än jag trodde han skulle vara, men å andra sidan tror jag aldrig jag sett en enda match med honom (med undantag för Fall Brawl 94, där han brottades i skjorta). Han rör sig väldigt bra och bumpar på helt okej. Riktigt underhållande match för vad det var, väldigt välbokat för att berätta en bra story och lagom längd så den aldrig kändes utdragen. The Boss dyker upp för att motverka att heelsen ger sig av (varför han nu bryr sig om det, stipulationen gäller även via countout) och Heenan undrar direkt "om det är en lapplisa". Austin Stungunar Pillman och skickar ner honom från hörnan så Parker kan dominera en stund, men Pillman gör comeback, Boss jagar ut Austin och Pillman rullar upp Parker för tre efter 5:42. Perfekt bokad liten match under förutsättningarna. **

6. Elimination: Sting & Ric Flair vs. Rick Rude & Vader.
Harley Race är med in. Bockwinkel gör color vilket blir viktigt senare. Tony säger "Would you stop?" till Bobby, ett ordval som förmodligen inte var en slump. Okej match, men den tvärdör när Flair och Vader elimineras. Vader gör en imponerande sunset-flip från hörnan på Sting, och två superplexes samt Vader-splash på Flair. Båda hamnar utanför ringen där Vader försöker använda en stol, men Bock får nog och diskar honom samtidigt han vägrar låta Flair fortsätta matchen efter 12:18 eftersom han är för skadad (han förklarar det för TV-tittarna när han ändå gör color). Vader surnar till och vrålar "SHIT!" tio centimeter från kameran. Rude dominerar Sting en stund när matchen tappar fart ganska rejält. Sting gör Rude Awakening och Rude gör Stinger-splash innan Sting reverserar en Tombstone och avslutar med en flying big splash efter 18:56. ***

SLUTSATS: Det enda aktivt dåliga på hela showen var Simmons/Train, och den var över på under fyra minuter. Resten var åtminstone okej eller bättre och bara Dustin/Regal kändes utdragen. Det mesta hypade Superbrawl så showen fyllde sina syften och var 90 minuter lättsedd TV.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-01-22.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 19 apr 2019 22:26, ändrad totalt 4 gånger
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13497
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 23 jan 2019 00:16    Rubrik: Svara med citat

2. Superbrawl 4 (1994-02-20)

- Tony Schiavone & Bobby Heenan kommenterar. (Något jag tänkte på under showens gång var hur många före detta WWE-brottare som haft samröre med Heenan i WWE. Han var manager för Paul Orndorff, Rick Rude, Terry Taylor, Ric Flair, Arn Anderson och Harley Race, och hade ett långt upplägg med Big Bossman.)

- Vi ska inleda med Johnny B. Badd vs. Michael Hayes, men Jimmy Garvin kör in Hayes i rullstol och Hayes påstår sig vara skadad och därför inte kan brottas ikväll. Gene Okerlund och Nick Bockwinkel blandar sig i och Hayes ser till att notera för Bock vilken bra champ han var (ett försök att fjäska). Bla bla bla. Bock tror att Hayes ljuger om skadan men kan inte bevisa säger att Garvin måste ersätta honom i matchen mot Badd senare ikväll. Börja en show med prat, är detta RAW?

Att Hayes inte kunde brottas var klart två veckor innan, men de hade bandat segment (bland annat en tag-match där Hayes vände heel mot Badd) som satte upp matchen och fick därför fortsätta visa dem fram till galan. Han hade visserligen en allvarlig skada i ryggen (rullstolen var troligen enbart för segmentet här) men den stora anledningen till att matchen avbokades var att han hade tackat nej till ett kontrakt eftersom han bara blev erbjuden $75,000 per år. (WON 1994-02-07 och WON 1994-02-28.)

1. Thunder & Lightning vs. Harlem Heat.
Tråkig match mellan två teams. Redan när jag började följa WCW insåg jag hur mycket bättre Booker T var än Stevie Ray, och även om jag gillar Booker väldigt mycket har jag aldrig gillat teamet. Hetta på Thunder, tag till Lightning innan det blir kaos och Booker sparkar Lightning i huvudet så Stevie Ray kan pinna honom efter 9:48. DUD

Booker har sagt att han gillade att brottas med Jeff Farmer (Lightning). (My Rise to Wrestling Royalty, sida 53.)

2. Jim Steele vs. Equalizer.
Bobby noterar att Steeles håriga skor är "Air Jordans" vilket får Tony att undra om han har de här sakerna uppskrivna eller kommer på dem spontant. Bobby nämner också att han såg Hulk Hogan under inspelningen av Thunder in Paradise, och att han inte hörde vad Hogan hade att säga om Flair-Vader ikväll. Uppenbart att han fick i uppgift att nämna Hogan här, annars hade han aldrig gjort det. Nåväl. Inte bara en tråkig match utan även dålig. Öppningsmatchen var inte heller bra men de gjorde inte bort sig som de gör här där de inte är på samma sida, de är knappt i samma bok. Steele avslutar med sin Steel Trap (Thesz Press) efter 6:32 (jag fick seriöst dubbelkolla tiden eftersom jag trodde den var betydligt längre än så, något som inte direkt talar till dens fördel). Dave: "The finishing sequence was one of the clumsiest high spots ever on a PPV show." Ingen vidare början på PPVn. DUD

- Gene intervjuar Nick Bockwinkel och Ricky Steamboat, som har fått en titelmatch mot vinnaren mellan Flair och Vader ikväll.

3. Terry Taylor vs. DDP.
Diamond Doll (Kimberly) är med in. Förvånansvärt bra match som både Meltzer (1/2*) och Scott Keith (*) inte uppskattade alls, men jag tycker de arbetade på bra och speciellt Taylor fick visa vilken bra worker han var. Ingen explosiv eller flashig brottning på något sätt, men helt klart underhållande grundbrottning. Tony noterar att Bobby varit manager åt Taylor, varpå Bobby säger att Taylor aldrig lyssnade på honom, blinkblink. Taylor vinner med en rollup i hörnan efter 11:47. **3/4

- Gene intervjuar den tyska kommentatorn (inte Carsten) för att döda lite tid.

4. Johnny B. Badd vs. Jimmy Garvin.
Michael Hayes är med in i rullstol. Förbannat tråkig match som till 85% består av restholds inför en död publik. Badd nitar honom med vänsterkroken och avslutar med en sunset-flip från hörnan efter 10:49. Garvin sänker Badd med en Stunner (kallad 911) efteråt, vilket i efterhand var idiotiskt eftersom detta blev Garvins sista WCW-match någonsin. DUD

5. TV-champ Lord Steven Regal vs. Arn Anderson.
Titelmatch. Sir William är med in. Absolut inget emot Arn och/eller Regal (jag älskar båda två) men det känns inte som om detta är energisprutan showen behöver just nu. Och det är det inte heller. Tekniskt sett en väldigt bra, men förbannat tråkig och utdragen, match. Jag vet inte om det hör ihop med att jag redan innan jag såg den visste att den skulle vara väldigt lång, men det kändes flertalet gånger under matchen att de bara dödade tid för att fylla ut showen. Arn som babyface är ingen höjdare, han är som absolut bäst som heel i tagteam. Här känns han bara lost. Mot slutet, när de börjar räkna ner, råkar en uppspelt Bobby säga "McMahon" vilket verkade helt oavsiktligt. Arns spinebuster ser ut att avsluta men Sir William distraherar. Arn går för en sunset-flip men Regal blockerar med hjälp av Sir Williams käpp och sätter sig ner för tre efter 27:33 med några sekunder kvar till 30:00. Fråga inte. 1/2*

6. WCW Tag-champs Nasty Boys vs. Cactus Jack & Maxx Payne.
Titelmatch. Ganska underhållande match, även om publiken dog mot slutet. Det klickar väldigt bra med fyra brottare som varken är rädda för att både ge, men framförallt TA, stryk eftersom det ser äkta ut. Jack ryggbumpar ut på betongen och börjar blöda i munnen (och krävde sjukhusvård efteråt). Han blir slagpåse en stund innan han DDT-ar Nasties och taggar in Payne som rensar och lyckas belly-to-belly-suplexa Brian Knobs i en oerhörd jobbig spot att se eftersom Knobs kunde brutit nacken på den. Lyckligtvis, i sammanhanget, skadade han bara axeln rejält (vilket också märks på hur han rör sig). Kunde gått betydligt värre. Payne sätter Knobs i sin armbar men Jerry Sags drar en gitarr i skallen på honom för DQ efter 12:28 för att sätta upp en returmatch på Spring Stampede. **1/2

- Gene intervjuar Ric, och säger att Hulk Hogan kommer ser matchen och är nyfiken på resultatet. Ricky Steamboat är redo för sin titelmatch.

7. Thundercage: Sting, Brian Pillman & Dustin Rhodes vs. Steve Austin, Rick Rude & Paul Orndorff.
Col. Parker är med in. Buren är liknande HIAC, men tag-regler gäller vilket såklart är idiotiskt. Förutom det är det en underhållande match där alla arbetar hårt, speciellt Dustin. Lång hetta på Brian innan Sting taggas in och rensar. Det blir kaos och Sting slänger Pillman på Austin för tre efter 14:38 (den skulle varat 22 minuter men de tidigare matcherna var längre än planerat och de ville inte karva i mainet). Rude däckar Sting med burdörren och en Rude Awakening för att hålla deras upplägg igång. ***3/4

8. Thundercage: WCW World-champ Ric Flair vs. Vader.
Titelmatch. Harley Race är med in. The Boss är gästdomare. Ganska framstressad och väldigt överbokad match som mer kändes som en Clash-match än PPV-match. Vaders moonsault missar men han landar på fötter och utför en superplex strax efter. Race försöker fuska så Boss tillrättavisar honom men blir nerslagen av Vader för besväret, och heelsen låser fast honom med handklovar i buren. Både Arn och Dragon kutar in men buren är låst och Race snodde nycklarna från Boss. Heelsen bearbetar Flair som gör comeback (Harley bumpar väldigt bra) och Flair använder en stol mot allt som rör sig. Boss sliter sig loss från buren (skräphandklovar), slår batongen på Vaders knä och Flair sätter honom i figure-four för en Montreal-finish (före Montreal men du förstår vad jag menar) då Boss hävdar att Vader ger upp efter 11:32. Kändes som sagt framstressad, och både deras match på Clash 25 och Starrcade var bättre. **1/4

Det skulle varit Shockmaster som gästdomare men varken Flair eller Vader var speciellt förtjusta i det så det ändrades till Boss. (WON 1994-01-24.)

SLUTSATS: Sexmanna och Tag-titelmatchen var sevärda men inte värda att genomlida hela galan för. Mainet var underhållande men klart sämst i serien och Taylor-DDP var en bra liten match som snarare hade passat som öppnare på en houseshow än i mitten på en PPV.

En svag tumme i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-01-23.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13497
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 28 maj 2019 15:25    Rubrik: Svara med citat

3. Spring Stampede 1994 (1994-04-17)

- Det är en sak att boka något som måste ändras på grund av skada eller liknande och det en annan sak att hypa saker man vet inte kommer bli av (vilket såklart även WWE är skyldiga till, både då och nu). Kabelkanalerna gick ut med reklam om att Hulk Hogan och Ric Flair skulle mötas i en tag-match med varsin tag-partner här. Okej, så långt är allt förståeligt, sådana här saker görs lång tid i förväg och det kan lätt bli den mänskliga faktorn som felar. Men även på lördagens Saturday Night hypades Hogans deltagande här (enligt Gene Okerlund skulle Hogan vara vid ringside ikväll) men enligt Dave Meltzer var Hulk ALDRIG planerad att vara på showen så det är lite märkligt att de till och med hypade det på PPVn när de visste att han inte ens var i arenan. Lite som på Slamboree där Flair skulle möta "en lång före detta världsmästare med blont hår och mustasch" så alla skulle köpa showen i tron att det var Hogan.

- Tony Schiavone & Bobby Heenan kommenterar.

- Aaron Neville sjunger så jag unnar mig att snabbspola. Jag har inte all tid i världen, jag ska ju även hinna med Glamour och TV-shop idag!

1. Johnny B. Badd vs. DDP.
Kimberly är med in. Stabil öppningsmatch men inget man skriver hem om (varför man nu skulle skriva hem om 25 år gamla WCW-matcher). Hade det funnits Nobelpris för tydlighet hade inte Tony fått det, som noterar att han hört av en höjdare i WCW att vinnaren här kanske får en titelmatch om någon titel i framtiden. Badd sätter Kiss That Don't Miss men DDP tumlar ut, Badd följer upp med en springboard-cross-body och avslutar med en sunset-flip från hörnan efter 5:55. Jag tycker en sådan bokning alltid känns märklig och får ingen av de inblandade att se bra ut. DDP ser naturligtvis inte bra ut eftersom han förlorade, men även Badd ser dålig ut eftersom han inte lyckades vinna med sin finisher (KTDM), som DDP i princip no-sålde, och Badd tvingades ta till en sunset-flip för att vinna. Om Badd ändå skulle vinna borde han antingen få vinna med sin finisher eller en sunset-flip och då inte blanda in finishen överhuvudtaget. **

Enligt Meltzer skulle galan öppnas med Tom Zenk vs. Terra Ryzing (HHH), men det ändrades till denna av någon anledning. Zenk fykades av ekonomiska skäl månaden efter detta vilket kanske har med saken att göra men det är bara spekulationer från min sida. HHH fick vänta ända till december (mot Alex Wright) innan han PPV-debuterade i WCW, vilket även kom att bli hans enda PPV i förbundet.

- Gene Okerlund och Jesse Ventura pratar, och Jesse noterar att han "feel like a million bucks" (syftar på stämningen mot WWF för hans kommenteringsroyalites). Tydligen var han på dåligt humör här eftersom han trodde sig göra color men fick veta när han anlände att Heenan skulle göra det så Jesse fick göra lite intervjuer istället.

2. TV-champ Steven Regal vs. Brian Pillman.
Titelmatch. Sir William är med in. Stabil match här också, men det är något psykologiskt när man vet att matchen blir en time-limit-draw (15:00) eftersom det mest känns som en lång transportsträcka utan spektakulärt slut. Inte blir det mindre uppenbart för hemmapubliken som ser detta live eftersom kommentatorerna pratar om tidsgränsen. Båda tumlar ut och Brian tar sig in och gör en suplex men tiden går ut efter 15:02 (nästan 15:00 i alla fall). Meltzer spekulerar i att Regal skulle vunnit här men eftersom Pillman nyligen förlängt sitt kontrakt med två år ville de inte jobba ut honom här. **1/2

- Backstage: Bunkhouse Buck och Robert Parker är redo för Dustin Rhodes ikväll.

3. Chicago Street Fight: WCW Tag-champs Nasty Boys vs. Cactus Jack & Maxx Payne.
Nontitle. Ökänd match eftersom den var brutal för sin tid, och 25 år senare är den FORTFARANDE lika brutal. Här är de inte rädda för att ta i rejält, det är inget fjuttande med soprunnelock av aluminiumfolie utan de håller inte igen på slagen. De slåss vid ett merchbord som är placerat på ett område inga fans har tillträde, vilket måste göra susen för försäljningssiffran. Payne tar ner en T-shirt från väggen varpå Tony noterar att den nog inte passar honom. Han tror alltså att Payne klädshoppar mitt under en Streetfight. Jerry Sags slår ett massivt bord i skallen på Cactus några gånger innan Cactus tar bordet och välter det över honom. Sags går för en piledriver på det men det går sönder innan de hinner utföra spotten. Sags skickar ut honom från rampen så Cactus bumpar på cementgolvet och en välriktad spade rakt mot huvudet avslutar Cactus efter 9:00. David Penzer noterar efteråt att Nasty Boys vinner en "Falls Count Anywhere-match". Tony säger att Nasties vann och Heenan replikerar "Was there really a winner?". Publiken! ****1/2

Mick Foley skadade axeln här vilket resulterade i första gången någonsin han fick smärtlindrande utskrivet i karriären. Han fick en väldigt skön känsla och blev rädd att bli beroende, så han slutade ta dem några dagar senare. (Foley is Good (pocketversion) sidorna 360-361.)

Mick skulle operera örat efter detta och skulle vara borta ett tag. Han visste att han inte hade en framtid i WCW och Eric Bischoff sa att om man skadas i ringen får man fullt betalt medan man vilar upp sig. Därför tänkte han åka på stryk med en spade här så han skulle kunna hävda att det gjorde honom inkapabel att brottas under sex månader innan kontraktet löpte ut. (Men efter galan ringde Kevin Sullivan honom och ville tagga med honom eftersom Dave Sullivan skadade benet i en dark match här på Stampede.)

- Jesse intervjuar Johnny B. Badd, som utmanar vinnaren av Muta/Austin i en titelmatch vid en senare tidpunkt. Om de ändå hade detta i åtanke borde Tony väl kunnat vara tydligare i sin kommentering under Badd/DDP?

4. US-champ Steve Austin vs. Great Muta.
Titelmatch. Robert Parker är med in. Ingen höjdarmatch men inte dålig, det kändes mest som om de inte riktigt var på samma sida. Heenan noterar att Muta är betydligt större än han trodde, och Tony replikerar att "he's a gigantic guy". Detta är nog enda gången i världshistorien Muta räknas som "giantisk". De botchar en toehold så länge att det ser lite komiskt ut. Muta rana ner Austin från hörnan för att väcka publiken, och Muta backdroppar ut Austin för DQ efter 16:29. Muta tar ut både Austin och Parker efteråt men det är ändå ett pissigt slut. **1/4

Detta var sista gången (av fyra) de var i ringen ihop, och Austin har sagt att han gillade att brottas mot Muta men hade gärna velat köra Stone Cold-gimmicken mot honom eftersom det skulle bli en bättre dynamik. (Steve Austins podcast #133, 2015-10-22.)

- Dustin är redo för Buck.

5. WCW International World-champ Rick Rude vs. Sting.
Titelmatch. Rudes sista stora match i USA. Harley Race dundrar in och utmanar vinnaren å Vaders vägnar, och attackerar Sting som gör comeback och Harley, 51, bumpar ut i den vanliga fina spotten i hörnan. Hyfsad match men långsammare än den borde vara. Ref-bump leder till att Harley och Vader kutar in och attackerar Sting, mitt framför domaren som man tydligt kan se ligger och tittar på dem när han låtsas vara sänkt, men det leder inte till DQ eftersom det inte står i manus, vilket drar ner matchen en smula. Race gör en chairshot men Sting duckar så Rude träffas istället och Sting pinnar honom efter 13:09. **1/2

Rude gick en jobbermatch fyra dagar efteråt och en returmatch mot Sting i Japan 1/5, där Rude skadade ryggen i vad som i princip blev hans sista match någonsin. Jag säger "i princip" eftersom han gick en burmatch i ECW 1997 (Rude, Dreamer & Sandman vs. Sabu, Lawler & RVD) som var över på en minut och knappt kan räknas som en match.

6. Bunkhouse-match: Dustin Rhodes vs. Bunkhouse Buck.
Det är en Streetfight med ett, tja, inte finare men ett annat ord. Col. Parker är med in. Bra, stiff och framförallt intensiv match som kändes mer som en fight än som en match. Dustin blöder naturligtvis direkt och har dagen till ära en vit T-shirt på sig vilket gör det mer effektfullt. De slåss med skärp och Dustins ena stövel, och mot slutet smyger Parker in en LOADED GLOVE OF DOOM till Buck som han däckar Dustin med för tre efter 14:17. Konstigt nog gör Buck allt för att dölja vapnet för domaren även om det är fullt tillåtet med vapen här. ****

- Jesse intervjuar Rude innan det bråk mellan honom och Vader eftersom Race kostade Rude titeln tidigare ikväll.

7. The Boss vs. Vader.
Harley Race är med in och åker på stryk direkt när Vader missar Boss och fäller honom istället. Tror ingen bumpar så mycket som Harley ikväll. Ännu en förbannat bra match ikväll. Bossman glöms ofta bort när man talar om bra wrestlers men i stort sätt varje gång jag ser honom tänker jag på vilken fenomenal worker han var. Med tanke på storleken på gossarna här är det lite anmärkningsvärt att matchen håller ett högre tempo än både Sting/Rude och Muta/Austin tidigare ikväll. Bossman bumpar ut konstigt när Vader hotshottar honom, jag antar att han var för långt från repen när han hoppade mot repen. Vader blöder kring munnen och ena ögat. Boss gör en superplex, som såg så dålig ut att det snarare blev en DDT (vilket även Tony kallar den) i en spot där Boss bröt vristen. Boss klättrar men Vader powerslammar ner honom och avslutar med Vader-splash och moonsault efter 9:19. Tio minuter bra brottning i ett högt tempo. Boss attackerar båda med batongen efteråt innan Nick Bockwinkel motar ut honom. ****

- Backstage: Bockwinkel tar ifrån Boss gimmicken och säger att han inte längre förtjänar att vara polis eftersom han är för hetlevrad, även om han förstår hans frustration. Detta gjorde att han blev Guardian Angel istället eftersom WWE, av naturliga skäl, tyckte The Boss påminde en smula för mycket om Big Bossman-gimmicken. Så detta blev hans sista match i WCW med den här gimmicken.

8. WCW World-champ Ric Flair vs. Ricky Steamboat.
Titelmatch. Rics fru (femte? tjugoandra? femtiosjätte?) Beth sitter ringside. Charlottes mor för övrigt. Jag vet egentligen inte vad jag kan tillägga här mer än att matchen i sedvanlig ordning är fantastisk, även om den saknar samma edge som deras tidigare matcher. Heenan lyckas med konststycket att både vara rolig och ändå få över matchen, en konst inte många behärskar. Steamboat gör chickenwing för tre eftr 32:22, men bådas axlar var nere så det blir en draw. (Detta satte upp en returmatch på TV som jag faktiskt inte sett.) ****1/4

SLUTSATS: Riktigt bra PPV med fyra matcher på **** eller över, och några som pendlade mellan okej och bra, där ingen var aktivt dålig. Klart en av de bästa galorna någonsin, oavsett förbund.

Tummen upp!

(Den här recensionen skrevs 2019-05-28.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WCW PPV & TV Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019