Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WWF Houseshows 1989!

 
Skapa nytt ämne   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Sebbes hörna
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13358
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 nov 2018 16:08    Rubrik: WWF Houseshows 1989! Svara med citat

Boston Garden 1989-01-13 (internetlånad)

- Rod Trongard, Superstar Billy Graham & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Lanny Poffo vs. Steve Lombardi.
Ordinär öppningsmatch; teknisk bra match för att få igång publiken och etablera vad wrestling men överskuggar inget ikväll. Lombardi avslutar med en Doink-splash efter 6:34. *

2. Bushwhackers vs. The Bolsheviks.
Varför inte öppna showen med denna istället? Namnskylten säger "Bolshiviks" så jag antar att stava rätt = kommunism. Whackers introduceras även med efternamn vilket de slutade med snart. Ren komedimatch. Hetta på Luke och världens minst dramatiska heta tag till Butch som rensar. Shawn/Diesel och Boring Zhukov avslutas med Battering Ram och dubbel gutbuster efter 9:29. 1/2*

3. Blue Blazer vs. Akeem.
Slick är med in. Blazer har inte så mycket att jobba med här, det blir mest armbars när han är på offensiven. Akeem dominerar en stund inför en tyst publik innan Blazer fintar charge för att påbörja comebacken. Dropkick och flying cross-body träffar men en missile-dropkick missar och han kraschlandar (försöker du krysta fram ett skämt här om hur han dog är du en dålig människa) så Akeem kan avsluta med Air Africa efter 8:09. 1/2*

4. Ron Garvin vs. Greg Valentine.
Garvin kastar ut handduken till någon i publiken, vilket Graham tycker är en fin gest men Hayes noterar att den säkert inte var speciellt dyr ändå. Han verkade inte riktigt tänkt igenom den kommentaren (det får babyfacen Garvin att verka snål) men den fick Graham att skratta till. Bästa matchen hittills ikväll vilket är som att skryta om att man springer fortare än GW Persson. Valentine är en trovärdig wrestler eftersom han får det mesta att se stifft och äkta ut, men jag förstår absolut varför han inte pushades mer än han gjorde. Noll karisma och ingen vidare look vilket gör att min egen högst ovetenskapliga slutsats är att hans Hasbro-figur måste sålt minst av alla. Nåväl. Valentine går för sin figure-four och Garvin gör sin sleeper innan de tumlar ut och choppar varandra för glatta livet för en dubbel countout efter 13:54. De möttes en hel del innan de började fejda då Garvin blev "avstängd", och sen möttes de en massa igen innan de gick sin blow-off på Royal Rumble 1990. Långt giftermål. **

- Sean Mooney intervjuar Dino Bravo och Frenchy Martin, där Martin säger att de ska "humiliate you, the Montreal way" vilket låter som en annan heel jag känner till (okej, "humble" betyder inte samma sak).

5. The Rockers vs. Brainbusters.
Ingen Bobby Heenan med in, jag antar han var vid Andre The Giants sida på en av de andra två (!) houseshows WWF körde den dagen. Efter tio minuters jämn match blir det hetta på Marty. Tag till Shawn som rensar och Rockers gör dubbla Superkicks, vilket Rod kallar "back heelkick". Shawn suplexar Tully men Arn håller fast Shawns fötter så Tully faller över honom för tre efter 15:16. Bra match. ***1/2

- Mooney intervjuar Jim Duggan, två herrar som många år senare skulle starta en podcast ihop, TOUGH GUY!

6. Flag-match: Jim Duggan vs. Dino Bravo.
Frenchy Martin är med in. Vinnaren får sitt lands nationalsång spelad efteråt. Ren komedimatch, men en bra sådan. Båda gör sina roller bra och säga vad man vill om Duggan men karisma har han så det räcker och blir över. Man behöver inte kunna springboard-450s med skruv för att vara en bra wrestler, kan man styra en publik ÄR man en bra worker. Frenchy distraherar så Bravo kan ta över, men vi får Shawn/Diesel så Duggan täcker Bravo för tre efter 8:38. Inte illa alls. *1/2

7. Hercules vs. Virgil.
Ted DiBiase är med in. Kort match, men den hade inte vunnit något på att vara längre eftersom Herc genomskådas som worker då. Han gör powerslam och full-nelson för vinst efter 3:05. Teddy attackerar med en stol efteråt men Herc rensar. *

- Mooney intervjuar Big Bossman och Slick inför maineventet.

8. Hulk Hogan vs. Big Bossman.
Slick är med in. Sedvanlig match mellan dessa båda men publiken är väldigt het vilket gör den några snäpp bättre än den "borde" vara. Hulk handklovas men bryter sig loss och vevar loss mot Bossman. Han gör två legdrops och sliter tag i batongen för att använda som vapen som hämnd för vad Bossman gjorde mot honom på Brother Love-show. Domaren försöker stoppa honom så Hulk knuffar till honom för DQ efter 11:32. Hulk rensar efteråt och showen slutar med att HOGAN MUST POSE. **3/4

SLUTSATS: Inget stod väl ut nämnvärt men när man kommit förbi de tre första matcherna var det en helt okej show, om än lite tjatiga parningar.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-11-07.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13358
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 nov 2018 16:10    Rubrik: Svara med citat

Philadelphia 1989-01-14 (internetlånad) (matiné)

- Dick Graham kommenterar. Ensam. Vilket knappast fungerar eftersom man inte har någon att bolla med. Joey Styles måste vara den enda som lyckats med det. Det hjälper inte heller att Graham låter oerhört uttråkad hela tiden och verkar mest sitta av tiden med några pliktskyldiga kommentarer under matcherna. Apropå ECW; Joel Goodhart är ring-announcer och är säkert okänd för de flesta, men han ägde Tri-State Wrestling Alliance som blev ECW när han sålde det till Tod Gordon. Joel låter precis som Graham väldigt uttråkad så det är svårt att engagera sig i matcherna.

1. Tim Horner vs. Jose Estrada.
Graham drar cardet under matchen och får precis alla matcher att verkar ointressanta, hur man nu lyckas med det. Horner vinner med en botchad sunset-flip efter 9:38. 1/2*

2. Bushwhackers vs. The Bolsheviks.
Oh, goody. Såg Boston-showen precis innan detta så detta blir min andra Bushwhackers vs. Bolsheviks-match på två timmar. Och det blir en karbonkopia av den, där Bushwhackers vinner med Battering Ram och dubbel gutbuster på Boris Zhukov efter 9:47 där Graham, som hela matchen igenom tjatat om Ryssland räknar "eins zwei drei" för att visa vilken koll han har. 1/2*

3. Blue Blazer vs. Akeem.
Slick är inte med in, han är troligen med Big Bossman på en av de andra houseshowerna WWF körde samma dag. En unge i publiken har en skylt med texten "Blue Blazer. Outstanding Wrestler. Excellent Natural Heart". Ingen aning om det sista syftar på hans namn. Någon kille i publiken försöker ifå igåmg ett "ONE MAN GANG"-chant under lång tid men ingen hänger på. Samma match som igår men avslutningen var en smula anorlunda (Blazer missade ingen missile-dropkick ikväll). Blazer gör missile-dropkick men missar cross-body och Akeem avslutar med Air Africa efter 8:31. 1/2*

- Kal Rudman (vem det nu är, ingen hals har han i alla fall) intervjuar Ted DiBiase och Virgil inför Teddys match.

4. Hercules vs. Ted DiBiase.
Virgil är med in. Bra match som fick Herc att se väldigt bra ut. Det är en bra bieffekt av att möta Teddy. Teddy missar back-elbow i årets största chock. Herc gör comeback och gör full-nelson samt torture-rack men Virgil kutar in för DQ efter 8:00. Heelsen dubbelteamar honom men han slår tillbaka och jagar ut dem. **1/2

5. Flag-match: Jim Duggan vs. Dino Bravo.
Frenchy Martin är med in. Same old, same old, men två Duggan-Bravo-matcher samma dag är en för mycket även om de inte är dåliga. Shawn/Diesel leder till att Duggan pinnar honom efter 5:56 och får nationalsången spelad efteråt. *

- Reklam för Lou Albanos hotline dit man kan ringa för SCOOPZ om Royal Rumble. Nej, allvar, WWF lanserade detta på fullt allvar. Men vill jag höra en förvirrad onykter åldring yra om wrestling kan jag ringa Trent, det blir billigare.

- Kal intervjuar Powers of Pain och Mr. Fuju inför titelmatchen mot "Dem-o-li-tion", som han uttalar det.

6. WWF Tag-champs Demolition vs. Powers of Pain.
Titelmatch. Mr. Fuji är med in. Efter cirka ett halvdussin matcher mellan dessa teamen börjar det kännas lite enformigt. Hetta på Ax, tag till Smash innan det blir kaos och vi får en dubbel DQ efter 6:44. 1/2*

7. Ron Garvin vs. Greg Valentine.
Samma som igår men med en ny finish; Valentine reverserar en cross-body med en näve tights för tre efter 12:11. Jag förstår inte tanken bakom Garvin och hans roll i WWF; han fick nästan aldrig se stark ut, inte ens i början, och det största namnet han slog under hela sin stint var just Valentine. I övrigt var det Boris Zhukov som det största namnet vilket inte direkt känns "föredetta NWA-champ". **

8. Paul Roma vs. Iron Mike Sharpe.
Dags att köpa snacks inför maineventet; Roma vinner med en (fin) missile-dropkick efter 3:48. 1/2*

- Kal intervjuar Bad News Brown, som insinuerar (eller ja, säger det rakt ut) att Liz "erbjuder tjänster" till folk backstage.

- Tony Chimel rabblar matcherna till 11/2:

- Anvil vs. Valentine.
- Rockin Robin vs. Sherri.
- Hercules vs. King Haku (öppningsmatch på vilken Mania som helst!).
- No DQ: Demos vs. POP (jippie).
- Beefcake vs. DiBiase.
- Hogan vs. Bossman.

9. WWF World-champ Randy Savage vs. Bad News Brown.
Titelmatch. Liz är med in. Kort match, detta måste vara ett av de kortaste maineventsen någonsin. Missförstå mig inte, det var en BRA match även om den var väldigt kort. Kort och intensiv. Savage hoppar på honom direkt. Brown tar över. Savage missar flying elbow men vänder en bodyslam till en rollup (ala hans match mot Ricky Steamboat på Mania 3) för tre efter 5:39. Enligt Dave Meltzer (WON 1989-01-23) var det många som missade finishen eftersom de var upptagna med att glo på ett slagsmål i publiken. Men vi får ingen rapport om vare sig workrate eller resultat från den fighten. **1/2

SLUTSATS: Hälften av matcherna var som i Boston igår, men både Herc-Teddy och Savage-Brown var värda att se men det var nog allt..

(Den här recensionen skrevs 2018-11-07.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13358
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 nov 2018 16:16    Rubrik: Svara med citat

MSG 1989-01-23 (internetlånad)

- Rod Trongard & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Sam Houston vs. Danny Davis.
Houston ersätter Rick Martel som hade trubbel att få arbetsvisum i tid. Ordinär öppningsmatch med en enda anmärkningsvärd spot; Houston sitter fast i en Boston-crab utan möjlighet till att varken ta sig till repen eller komma ur på egen hand, så han klappar Davis på ryggen. Davis - i tron att det var domaren som klappade honom för att visa att Houston gett upp - släpper upp honom, och Houston avslutar med en bulldog efter 9:39. Spotten var riktigt smart men hade inte fungerat idag eftersom en klapp på ryggen hade räknats som tapout, vilket inte existerade i WWF 1989. *

2. Brutus Beefcake vs. Mr. Perfect.
Vi får följa Beefcakes entré från backstage till ringen, och när vi klipper till honom ser vi hur han och en agent går igenom körschemat (eller något liknande) vilket känns både udda och roligt på samma gång. Perfect flippar rundor som vi är vana att se honom. Hayes noterar att matchen går för långsamt för Beefcakes smak vilket låter bakvänt eftersom Perfect brottas i ett högre tempo än han hinner med. Ron Bass dyker upp och försöker sno Beefcakes saxar, men Beefcake attackerar honom och åker på en countout efter 9:28. Han rensar dock efteråt. **

3. Tim Horner vs. Jose Estrada.
Oh, goody, mer färglös utfyllnad. Horner vinner med en Bob Backlund-rollup efter 8:15. 1/2*

4. Bret Hart vs. Honky Tonk Man.
Jimmy Hart är med in. Okej match. Honky berättade i sin YouShoot att Bret ofta gnällde efter deras matcher om att Honky var alldeles för lös i slagen och ville Honky skulle använda mer kraft i dem så det syntes att de tog. Honky undrar i efterhand om inte Bret hade valt hans lösa slag framför Goldbergs stiffa sparkar. Touché, även om det såklart inte är en svartvit fråga. Nåväl. Storyn här är inte så mycket Bret vs. Honky som Bret vs. Jimmy Hart, som använde Honky och Greg Valentine i fejden med Harts när Harts-Rougeaus hade kört sina matcher. Jimmy lägger sig i och vi får en dubbel countout efter 12:06. *1/2

5. The Rockers vs. Brainbusters.
Inte helt oväntat en väldigt bra match inför en het publik. Ingen Bobby Heenan med in, jag antar att han antingen var med Andre The Giant (Sacramento) eller King Haku (Salt Lake City), troligen den förstnämnda. Rockers dominerar i nästan tio minuter innan Shawn blir slagpåse. Tag till Marty som rensar. Det blir kaos, Marty suplexar Tully men Arn håller fast honom så Tully faller över honom för tre efter 16:20. ****

- Intermission, så Rod skickar oss vidare till Sean Mooney (som han kallar "Shawn Michaels", han var väl fortfarande inne i tag-matchen) som intervjuar Ted DiBiase, Hercules och Big Bossman.

6. Hillbilly Jim vs. Rick Rude.
Jims låt är överdubbad vilket automatiskt innebär åtta minuspoäng. Ganska kul midcard-match, Rude bumpar för glatta livet och Jim är tillräckligt trovärdig i sin roll så att folk köper hans gimmick. Rude Awakening avslutar efter 8:01. Rudes fejd med Jake Roberts var bra men matcherna bedrövliga. Han är betydligt bättre här. *1/2

7. Hercules vs. Ted DiBiase.
Virgil är med in men måste gå ut när matchen börjar eftersom han är bannad från ringside, vilket resulterar i utbrott från Teddys sida även om detta annonserades redan under förra MSG-showen. Bra match men kanske lite väl lång chinlock av Teddy. Båda arbetar på bra (Herc känns motiverad) och Teddy vinner med fötterna på repet efter 12:43. Virgil kutar in efteråt men Herc jagar ut dem och Fink noterar att domaren reverserar beslutet så Herc vinner på DQ. Sådant här ogillar jag skarpt; Det bokas för att ge babyfacen ifråga en pop efteråt men samtidigt får det honom att se svag ut eftersom han vann enbart för att heelsen gjorde bort sig, inte att han besegrade sin motståndare. **1/2

8. Tito Santana vs. Ron Bass.
Den som arbetar hårdast här är nog snacksförsäljarna i arenan. Beefcake kommer in och distraherar Bass så Tito kan rulla upp honom för tre efter 6:37. *

9. Hulk Hogan vs. Big Bossman.
Slick är med in. Samma match som vanligt förutom att Hulk gör ett bra högt knä i Bossmans nylle. Hogan sätts fast med handklovar, slår sig fri och använder batongen för DQ efter 9:29 för att sätta upp returmatcher. **1/4

SLUTSATS: Uppfriskande med lite nya parningar, och de flesta matcherna tröttade inte ut mig innan de slutade så detta blir en tumme i mitten.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-11-07.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13358
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 nov 2018 16:21    Rubrik: Svara med citat

LA Sports Arena 1989-01-29

- Rod Trongard & Superstar Billy Graham kommenterar.

1. Sam Houston vs. Barry Horowitz.
Samma stabila öppningsmatch som vanligt, dock lite längre än vanligt. De kör på det roliga "Houston klappar Barry på ryggen så Barry släpper upp sin Boston-crab i tron att det var domaren som signalerat att han vunnit, men Houston avslutar med en bulldog"-slutet efter 18:15. *

2. Brutus Beefcake vs. Rick Rude.
Kul liten match som visar att man inte måste slå ihjäl sig för att vara en bra worker. Beefcake må inte vara en Rey Mysterio i ringen men eftersom han engagerade publiken med agerande behövde han heller inte vara det. Rude var också bra här och hade börjat komma till sin rätt som worker. Dessutom tycker jag de kompletterar varandra bra. Beefcake gör en sunset-flip men Rude blockerar och håller tag i repen för tre efter 10:26. Detta var en av ytterst få gånger Rude vann över honom. Beefcake jagar ut honom med saxen efteråt. Bruce sa på STW #109 att Rude ogillade att brottas mot Beefcake eftersom han tyckte han ofta var slarvig i sina matcher, något jag inte direkt märkte här men det kan ju vara saker som inte syns. **

3. IC-champ Ultimate Warrior vs. King Haku.
Titelmatch. Jag påstår inte att detta var världens bästa match (inte ens bästa match ikväll) men allt klickade och den var så bra den kunde vara under förutsättningarna. Lagom tempo och Warrior verkade ha bättre kondis än vanligt. Rod kallar en atomic-drop för "reverse piledriver" i ännu en huvudskakande reaktion till hans kommentering. Har någon botchat så mycket på så kort tid som honom? Snart dags för egen Botchamania-video. (Okej, detta var inte en regelrätt botch om vi ska vara petiga.) Warrior reverserar en suplex och avslutar med en big splash efter 7:16. **1/2

4. Jake Roberts vs. Andre The Giant.
Mel Phillips annonserar detta som vår mainevent. Mer angle än match, Andre var vad Bruce skulle kalla en attraktion istället för wrestler. Publiken är engagerade (både face och heel är över) men jag som har svårt för Andre (det är omöjligt att leva sig in i storyn när jag hela tiden sitter och hoppas att han inte snubblar och gör bort sig istället för att sugas in i storyn) tycker mest det är tråkigt. Andre bailar eftersom han är rädd för Damien, och när matchen väl börjar gör Andre lite strypningar för att "underhålla" oss. Jake gör comeback och ormar (älskar det verbet) honom så han bailar, och domaren diskar Jake efter 7:31 för användning av reptil. Jakes blöder i handen efter Damiens framfart, vilket verkar vara en shoot. DUD

- Intermission så Rod passar på att intervjua Greg Valentine, Red Rooster (Rod intervjuar Red), The Rockers och Brainbusters.

5. Red Rooster vs. Danny Davis.
Davis säger att Bobby Heenan betalat honom för att piska Rooster, men han gör det gärna helt gratis. Ganska tråkig match, kändes som en öppningsmatch för att döda tid och innehåller långa stunder med restholds av Davis. Rooster gör suplex för att påbörja sin comeback men Davis går direkt för sin chinlock igen. Rooster gör ännu en comeback och avslutar med en hammerlock (ala George Steele) efter 15:44. 1/2*

- Jake in för en promo där han kallar ut Andre. Andre lufsar in och Rude attackerar Jake bakifrån så heelsen dubbelteamar honom. Great, de två Jake förmodligen gått sina tråkigaste matcher mot ger sig på honom = fejderna lär fortsätta.

6. Jim Neidhart vs. Greg Valentine.
Greg bearbetar benet och försöker vinna med en figure-four, men Anvil blockerar och gör comeback med några tacklingar. Han sliter bort Gregs knäskydd och försöker använda det som vapen men domaren tar bort det varpå Greg rullar upp honom med en näve tights för tre efter 10:10. Inte dålig men heller inget som var värt att anteckna. *1/2

7. The Rockers vs. Brainbusters.
Lång och bra match, och ganska lik deras andra. Även med samma finish; Hetta på Shawn, Marty taggas in och suplexar Tully men Arn håller fast honom så Tully faller över honom för tre efter 18:20. ***3/4

SLUTSATS: Ingen minnesvärd show men Warrior-Haku var chockerande bra, och maineventet var kvällens bästa match (inte helt oväntat).

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-11-07.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13358
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 10 feb 2019 16:15    Rubrik: Svara med citat

Philadelphia 1989-02-11 (internetlånad)

- Detta kom att bli sista TV-sända WWF-showen från Philadelphia Spectrum. Tydligen var det på WWFs initiativ eftersom de ansåg att TV-sändningarna skrämde iväg Philadelphia-publiken, vilket Dave Meltzer tycker är rappakalja eftersom de dragit enormt mycket folk tidigare även med TV-sända shower därifrån. (WON 1989-03-01)

- Dick Graham kommenterar (med två olika på color så han slipper tjöta själv).

- Kal Rudman (mannen utan hals) intervjuar Red Rooster inför öppningsmatchen och undrar "vad som kommer hända där ute", varpå Rooster svarar att han tänker knocka motståndaren. Han kom nästan av sig där på grund av den usla frågan.

1. Red Rooster vs. Brooklyn Brawler.
Det sorgliga är inte mitt standardskämt om att detta är en mainevent-match var om helst i världen, det sorgliga är att den nästan (Rooster vs. Heenan med Brawler i sin hörna) gick på Mania två månader efter detta. Som popcorn-match förvisso, där det enda roliga var att de tvingades korta ner matchen på grund av tidsbrist till Rooster förtret, och när han gnällde om det sa Heenan att de kunde göra de resterande spotsen backstage efteråt om det nu var så viktigt för honom. Nåväl. Det blir mest restholds medan Graham rabblar cardet innan Rooster vinner med en backslide efter 10:54. Ungefär lika tråkig som väntat. 1/2*

- Slick in för en promo där han kallar publiken "mentally retarded" för att de gillar Hulk Hogan, och noterar att Hulkamania dör ikväll. Lite senare säger han att han bara ser fula kvinnor här ikväll. Synd att han var delaktig i gruppstämningen mot WWE 2016 annars hade det klippet varit lysande i hans HOF-video.

2. Sam Houston vs. Barry Horowitz.
Slick gör color och börjar med att fråga om ryktet att Dick är Superstars pappa är sant. Det är det inte. Eftersom jag hade ett dåligt skämt om detta på gång behövde jag först kolla upp Dicks ålder, men ingenstans hittade jag den informationen. Jag hittade överhuvudtaget ingenting om honom, inga uppgifter ens på hans IMDb. Han verkar inte ens existera. Nåväl, någon som existerar är yrkesmannen Barry Horowitz, som är så underhållande att se att jag mot slutet av matchen inser att jag knappt ens lagt märke till hans motståndare eftersom jag fokuserat på Barry hela tiden. Sam avslutar med en bulldog efter 10:28. *

- Kal intervjuar Ted DiBiase (med Virgil), och kallar hans kommande match mot Brutush Beefcake för "en av årets matcher" vilket tekniskt sett är helt korrekt. Det är en av årets matcher. Därefter intervjuar han Beefcake, som kallar Virgil för "jabroni". Jag vet att Iron Sheik använde det uttrycket i WWF långt före detta, så självklart var det inte The Rock som myntade det i förbundet.

3. Brutus Beefcake vs. Ted DiBiase.
Virgil är med in. Slick gör color och ger oss slutsatsen av en forskningsrapport om Brutus mentala status som kommit fram till att "Beefcake is stupid". Jag tyckte jag hörde ring-announcern kalla detta en "No DQ-match" men jag måste hört fel eftersom jag inte hittar infon någon annanstans. Bra match i vanlig ordning, inte bara Teddy utan även Beefcake drar sitt lass och Virgil är på helt rätt ställe när han ska fälla Beefcake vid apronen. Det låter kanske inte som speciellt märkvärdigt, men det är en stor skillnad på när brottare liksom glider till rätt position utan att man reflekterar över det, och brottare som ser ut att komma på att de måste stå vid x plats strax och därför beger sig dit även om det verkar helt ologiskt. Heelsen kolliderar och Beefcake rullar upp Teddy för tre efter 10:54. ***

4. Jim Neidhart vs. Greg Valentine.
Anvil vs. Hammer! Ganska basic match för dessa båda innan Hammer rullar upp honom med en näve tights för tre efter 6:40. 1/4*

5. Hulk Hogan vs. Big Bossman.
Slick är med in. De gör sin vanliga match som Hogan vinner med en legdrop efter 9:11. Det märktes att de gillade att möta varandra eftersom de inte var rädda att sälja för varandra. **

6. WWF Womens-champ Rockin Robin vs. Sensational Sherri.
Titelmatch. Kal Rudman gör color. En av deras miljoner matcher mot varandra, och den hamnar nog i mellanskiktet kvalitetsmässigt. Det positiva är att de har kraft bakom sakerna de gör, och choppar på rejält, men det negativa är att den känns tämligen sönderkoreograferad. Men för de som inte sett deras tidigare matcher var den nog bättre än vad jag tycker. Robin avslutar med en fin sunset-flip från hörnan efter 9:22. **1/4

7. Hercules vs. King Haku.
Kal Rudman gör color. Bättre än väntat, och tempot är ganska högt för att vara dessa båda. Ingen Heenan ikväll. Haku använder Herc kedja som vapen för DQ efter 14:50, och det slutar med att Herc jagar iväg honom. **

8. No DQ: WWF Tag-champs Demolition vs. Powers of Pain.
Titelmatch. Mr. Fuji är med in. Kal Rudman gör color. Sedvanligt halvtråkig match mellan dessa båda teamen, här är det även dåligt av den anledningen att de bryr sig om att tagga när det är No DQ. Hetta på Ax, tag till Smash som rensar innan det blir kaos och Warlord åker på en countout för sitt team efter 7:37. Vilket antiklimax, inte minst för att de aldrig möttes i Philly igen. 1/2*

SLUTSATS: Ingen speciell show på något sätt, Beefcake-DiBiase var underhållande men inte så bra att det är värt att leta upp hela showen.

En svag tumme i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-02-10.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13358
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 11 feb 2019 19:44    Rubrik: Svara med citat

Boston Garden 1989-02-11 (WWE 24/7)

- Rod Trongard & Lord Alfred Hayes kommenterar.

- Kuriosa: Jag ser showerna i rätt ordning i mån av tid/intresse, och av en ren slump råkade jag se denna på dagen trettio år efter den gick.

1. Jim Powers vs. Iron Mike Sharpe.
Okej öppnare. Det handlar inte om kvalitén utan att om etablera för publiken vad wrestling är, och i första matchen är folk mer förlåtande än senare in på showen. Strax före mainet hade denna tvärdött. Powers (som dock inte verkade överdrivet motiverad ikväll) avslutar med powerslam (vad annars?) efter 11:07. *

2. Koko B. Ware vs. Boris Zhukov.
Now we're talking! Mainevent på vilken koma-avdelning på sjukhuset som helst. Zhikov lyckasd inte direkt väcka publiken med sina bearhugs innan Koko gör comeback med en missile-dropkick efter 9:02. Jag gillar hur Boris duckar för att undvika dropkicken som aldrig kommer, och när han reser sig upp och vänder sig mot hörnan kommer Koko flygande med den. Han har gjort spotten innan men precis som med Eddie Guerreros "drämma stol i mattan och slänga den åt motståndaren som diskas"-spot är det en spot som funkar varje gång.) 1/4*

3. Big John Studd vs. Akeem.
DSF visade en Studd-Akeem-match under RAW en gång 1997, ingen aning varför men det verkade som om de behövde fylla ut tiden med något. De visade även en Orndorff-Rude-match som slutade med dubbel countout vill jag minnas. Otroligt vad jag kan minnas detaljer från tyska TV-sändningar för 20 år sen men går vilse när jag ska gå hem från jobbet (90 meter). Det blir mest big man-spots där Akeem teasar att bodyslamma Studd men misslyckas innan vi har en dubbel countout efter 8:05. Studd "har kommit hit för att vinna!" och lockar in honom i ringen igen för att bevisa att han kan slamma honom, men Akeem bailar istället. Man kan ju tycka att detta byggde upp till en returmatch men såvitt jag kan se gick bara Studd en enda match till i Boston och det var mot Andre senare på året. Så både en bedrövlig match OCH skitbokning utan uppföljning efteråt? Fantastiskt. DUD

4. Bad News Brown vs. Pete Doherty.
Doherty ersätter Rick Martel här. Jag vet inte om det gällde den här specifika matchen men Rick hade långvarigt bekymmer att få arbetstillstånd i USA vid den här tiden, något som blev en följetong i WON under första halvan av 1989. Så jag antar att det är anledningen till ombokningen här. Nåväl. Detta är ingen regelrätt squash, men inte långt ifrån, och Brown avslutar med Ghetto Blaster efter 4:58. 1/2*

5. Bushwhackers vs. Fabulous Rougeaus.
Jag vet att detta känns som en helt ny spaning, men Bushwhackers är verkligen inte rätt team att boka i långa matcher. Jag har seriöst inget emot dem i korta koncisa matcher men att gå en kvart är tio minuter för långt även om matchen i sig inte är dålig. Bara tjatig. Hetta på Luke, tag till Butch, kaos och Luke slår till domaren för DQ efter 14:35 eftersom domaren ville ha ordning och reda i matchen. Bushwhackers rensar efteråt för att få tillbaka sin hetta. DUD

6. Paul Roma vs. Ron Bass.
Ganska fartfylld match jämfört med de andra matcherna ikväll, vilket gör att den känns bättre än den hade gjort annars. Roma får arbeta hårt och missar cross-body så Bass kan avsluta med en Pedigree efter 8:51. *1/2

7. Tito Santana vs. Rick Rude.
Sean Mooney är gäst-ring-announcer här (och buas ut när han själv introduceras). Ännu en tråkig match ikväll, jag antecknade att det var en seg inledning men sen kom den aldrig riktigt igång utan bara pågick och pågick och pågick med några explosiva spots, i övrigt var det mest restholds eller avvaktande för att döda tid. Rude blockerar sunset-flip och tar hjälp av repen för att täcka honom för tre efter 16:45. Ingen större chock att Rude fick vinna eftersom han ska upp om IC-bältet på Mania. *

8. WWF World-champ Randy Savage vs. IC-champ Ultimate Warrior.
Titelmatch, där båda titlarna är på spel. Savage brottas som heel även om han inte vänt heel ännu. Underhållande match men jag vet inte om det är för att resten av matcherna ikväll var tråkiga. De botchar en cross-body-spot där Warrior ska fånga upp honom men tappar honom. Rod väljer att vänta tills de gör en chinlock för att notera att detta är "non-stop action". Rude kommer in och flexar vid ringside (han fejdar ju med Warrior) vilket får ut Warrior, och Savage sätter en double-axehandle från hörnan för en countout efter 10:35. Rude och Savage kramar om varandra innan Warrior rensar för att skicka hem folk lyckliga. **3/4

SLUTSATS: Till synes en ganska trist show (med trista slut i många av matcherna) där maineventet helt klart var bäst, men inte tillräckligt bra för att låna hem hela showen.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2019-02-11.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Sebbes hörna Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019