Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

Live: WWE på Hovet 2019 (2019-05-11)

 
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Recensioner av live-shower
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 13 maj 2019 13:33    Rubrik: Live: WWE på Hovet 2019 (2019-05-11) Svara med citat

WWE på Hovet 2019 (2019-05-11)

(Detta kommer inte enbart handla om WWE-showen, även om den är i fokus, utan om hela min helg i Stockholm som helhet. Vill du inte läsa mitt oväsentliga dravel om ickewrestling kan du hoppa ner till rubriken WWE på Hovet.)

Än en gång har jag begett mig ut i den stora världen, utanför Kristianstad där jag bor, och sett WWE på Hovet. Tillsammans med min gamla följeslagare Joakim, här kallad Jocke eftersom han kallas Jocke, förärade vi stan med en visit från fredag till söndag. På fredagen flög vi (sorry Greta, men vår bekvämlighet är viktigare än miljön) och på söndagen tog vi tåget hem (hoppas detta gör dig gladare, Gretisen). Eftersom jag är ett stort standup-fan tyckte Jocke det kunde vara läge att besöka Norra Brunn, standup-Sveriges vagga, och det passade utmärkt eftersom de hade uppträde på fredagen. Min bror bor i Fjollträsk så han hängde med. Till Norra Brunn alltså, wrestlingen skiter han i. Kuriosa: Vi började se på wrestling samtidigt. Efter en kvart tyckte han det var fjantigt och hittade bättre intressen medan jag fortsatte. Var gick det fel?

(Ja, det är mycket riktigt en referens till Lorry i det stycket)

- FREDAG

LÅNGHOLMEN

Nåväl, vi gjorde storartad entré i Hufvudstaden vid elvasnåret och hade några timmar på oss att slå ihjäl innan vi kunde checka in på hotellet. Jocke - som har den grövsta museumfetischen på norra halvklotet (seriöst, skulle jag sätta en museum-skylt framför en sandhög hade han betalat inträde för att få glo på den) - föreslog ett besök på Långholmen. Now we're talking! Jag älskar fängelser (seriöst, är fascinerad av den världen) så det tyckte jag lät som en ovanligt bra idé. Ofta räcker det med att han nämner ordet "museum" för att jag ska leta undanflykter för att slippa gå dit, men detta ville jag verkligen inte missa! Efter att naturligtvis gått helt fel i tjugo minuter och fått gå tillbaka igen lyckades vi hitta rätt, och besöket på Långholmen var riktigt intressant men det finns inte så mycket att berätta om det.

När vi kände oss nöjda med besöket gick vi en annan väg än den vi kom från, mest för att vi trodde det var en genväg. Helt plötsligt kommer en stor svart hund springandes lite sådär nyfiket och var på väg rakt mot oss. Hundens husse stod en bit längre bort och såg lite oroad ut, som om han var rädd att hunden skulle hoppa på oss. Men hunden sprang bara förbi och började nosa på något träd. Husse kom närmare och jag sa något om att det fanns mycket för hunden att undersöka bland träden. Vi började prata en stund och han var hur trevlig som helst. Han frågade var vi kom ifrån, han hörde nämligen att vi vara utomsocknes, varpå jag svarade att vi var från Kristianstad. "Så vi är bönner" sa jag. "Haha, BÖNNER!" sa han tillbaka och skrattade. Då föll polletten ner. Jag tyckte väl jag kände igen hans dialekt. Det var ju Anders Ahlbom (han som spelade Yngve i Rederiet, han som alltid åt sockerbitar och hade ihjäl folk).

RINGER MIN BROR

Eftersom hotellet ligger en smula (läs: brödlimpa size Jupiter) avsides från civilisationen tänker jag att det vore smart att köpa på sig lite dricka att ha på hotellrummet när vi kommer tillbaka från Hovet på lördagen. Så jag ringer bror min för att fråga om det finns några kvälls/nattöppna butiker nära Norra Brunn där jag kan glida in och köpa några Pepsi Max. Jadå, min bror svarar att det finns massor med butiker där och att det löser sig. "Perfekt, det var det jag ville veta" säger jag och avslutar med "vi syns sen".

Han blir tyst en sekund, sen säger han:

"Eh, jag ska inte med".

Jag väntar på det där skrattet som ska komma efter att man har skojat till det. Men det kommer inget. Som den oerhört begåvade ordkonstnär och mästare på att formulera mig och leka med orden jag är får jag ur mig ett verbalt Nobelprisklass-mästerverk i stil med:

"Va?"

Han: "Du vet om att du ringt Christoffer, va?"

Jag har två bröder. En heter Patrik och bor i Stockholm. En heter Christoffer och sitter just nu i Kristianstad, 60 mil bort, och undrar varför hans förvirrade storebror ringer och frågar om det finns kvällsöppna butiker i Stockholm och påstår att vi ska synas senare på kvällen. Såhär har jag det oftast jämt alltid.

(Och för att tillägga; drickan blev inte uppdrucken och eftersom jag hade så ont om plats i väskan fick jag lämna den kvar på hotellrummet när vi checkade ut.)

NAMNBYTE

När vi satt på tunnelbanan in mot stan hörde jag en liten flicka bråka med sin mamma (fingerat namn eftersom jag inte minns hennes riktiga):

Mamman: "Men Maria, nu får du skärpa dig!"

Flickan: "MEN JAG VILL INTE HETA SÅ!"

Mamman: "Nähä, vad vill du heta istället då, om du får välja på alla namn i hela världen?"

Flickan funderade några sekunder, sken upp och sa:

"BIG KETCHUP!"

Jag håller på dig, Big Ketchup!

När vi går av tunnelbanan ser vi tusen pers med Hammarby-tröjor, varpå jag skarpsynt konstaterar att "det nog är någon form av idrottsevenemang här ikväll". Jag är inte så insatt i sport.

NORRA BRUNN

Inte för att jag har räknat på det, men jag har räknat på det och kommit fram till att jag sett över 80 standup-uppträden live, men detta var första gången jag besökte Norra Brunn. Maten var riktigt god (wallenbergare och potatismos är sällan fel) och komikerna riktigt, riktigt bra. Josefin Sonck var bra som MC och körde mycket nytt jag inte hört (sett henne två gånger förr). Dominik Henzel var ruskigt bra och även Anders Ankan Johansson var på topp. En helt klart lyckad kväll som gav mersmak. Dock var jag rädd att Jocke skulle bli utslängd. Han höll nämligen på att somna flera gånger och under vissa stunder satte han pannan mot bordet när han inte orkade hålla sig vaken. (Nej, han drack faktiskt ingen alkohol utan var bara trött.) Därefter var det dags att ta oss till hotellet för att avrunda kvällen.

- LÖRDAG

Lördagen inleds med ett besök på Historiska museet. Vi var där igår också, men Jocke hann inte glo på ALLA nittontusen små porslinsskärvor från Hedenhös-tiden så därför blir det ett kompletterande besök idag. För att roa mig själv går jag till kafeterian för att svalka mig med lite kall dryck. Jag är ganska lättroad.

Jag: "Skulle jag kunna få en flaska vatten?"

Hon i kassan: "Absolut!"

Jag: "Nej, VATTEN tack."

Hon: " ... "

Jag: " ... "

Hon: "Va?"

Jag: "Vatten blir bra."

Det här med att skämta är inte alltid så lätt.

INNAN SHOWEN

Innan showen på Hovet tänkte vi äta en bit mat. Bord bokat klockan 17:00 men av olika anledningar kom vi inte förrän 17:30. Beställde mat. Maten kom in 18:10. Insläppet började 18:15. Inte nog med det. Sen hade vi en bra bit att gå (säkert 20 minuter) i pissregn. Lite roligt (inte då men nu i efterhand) i sammanhanget är att jag och Jocke såg en RAW-taping i London i april 2009, där ett besök på ett klockmuseum (ironiskt nog!) resulterade i att vi missbedömde avståndet och tiden till showen skulle börja att vi kom så sent att vi i princip missade hela den mörka matchen, som var R-Truth vs. Umaga. Nu, sånär på tre veckor tio år senare, var vi på väg att återigen komma sent till en show som inleds med R-Truth (vi kollade cardet i Finland dagen innan så vi visste matchordningen redan). Men vi hann!

WWE PÅ HOVET

Inte mycket att tillägga innan showen. Svindyr (och ful) merchandise så för första gången i mitt liv köpte jag inget på en live-show med WWE. Dessutom har jag, för att citera Anna, "alldeles för många fula wrestlingtröjor redan". Anna är normal. Hon gillar inte wrestling. Jo, med ett undantag; SWS i Malmö för då pimplar hon vin till.

Något som genomsyrade de flesta matcherna var att nästan alla brottarna såg ut att ta det ganska lugnt i ringen. Med tanke på att det var i början av turnén, och att Hovet i ärlighetens namn var långt ifrån ens nära till utsålt, kan man lätt förstå det. De ska ju orka med cirka åtta-nio shower till på ungefär lika många dagar.

Kayla Braxton agerade publikuppvärmare och Greg Hamilton var ring-announcer.

1. R-Truth & Carmella vs. Andrade & Zelina Vega.
Ganska basic öppningsmatch med mycket komik. Det första som slår mig är hur jäkla atletisk Truth är. Givetvis har jag sett hur bra han rör sig på TV men live såg det ännu bättre ut. Karln fullkomligt flög upp från liggande till stående utan till synes större ansträngning vilket borde vara olagligt att kunna när närmar sig femtio (han är 47). Dessutom har han karisma som få andra. Andrade var också bra men damerna, specifikt Carmella, lämnade mycket att önska. Zelina är betydligt bättre men eftersom de gör så många spots ihop färgas det av på henne. Jag minns framförallt när Carm skulle bryta upp ett pinfallförsök men är så sen att domaren tvingades stoppa räkningen för att vänta in henne. Båda facen var face-in-peril innan det vanliga kaoset utbröt (dock ingen danspaus) och Truth rullade upp Andrade för tre. *

- Lars Sullivan, till min stora glädje, kom in och mördade Truth efteråt, troligen för att sätta upp en match mellan dem på MITB. Inte för att jag ogillar Truth (tvärtom, jag älskar karln!) men jag gillar simpla enkla bokningar med monster som Sullivan. Han kommer in, ser grotesk och elak ut, och mördar folk på trettio sekunder. Hinner aldrig bli långdraget. Sen att det riktiga testet kommer när han väl får brottas riktiga matcher är en annan sak men detta är roligt så länge det varar.

2. Xavier Woods vs. Sami Zayn.
Inte mycket till match. Sami drar en promo om att Sverige är ännu värre än han minns det som. Han måste upptäckt Trent vid ringside. Det blir mest komedi här också, vilket blev lite kaka på kaka med tanke på att öppningsmatchen var i samma stuk. Fast längre. Woods är oerhört underhållande och har karisma så det stänker om det vilket verkligen märktes här. Matchen i sig var bara en rollup, men före det körde de en komedispot där Sami sålde för Woods trombonljud några gånger. Woods rullade upp Sami för tre, matchtiden var säkert tre minuter men den det enda fysiska de gjorde var själva rollupen. NR

Här skulle vi ha Matt Hardy vs. Samoa Joe om US-titeln, men Joe attackerade honom innan matchen så Matt fick hjälpas ut. Inget fel på anglen i sig, men att boka två "ickematcher" i rad känns lite fjuttigt, även om det rättade till sig senare på kvällen. Jag antar att de ville få ut anglen där för att skapa mer intresse för titelmatchen senare och att det inte följde den vanliga mallen på hur houseshows bokas så publiken ska känna att den fått något utöver det vanliga.

3. Naomi vs. Charlotte Flair.
Ganska tråkig match. Båda är klart duktiga men Naomi kör mer uppvisning än brottning, och matchen kändes helt klart sönderkoreograferad. Något som fick mig att tappa tron på mänskligheten var att efter Charlottes promo innan matchen (där hon sa att hon inte förlorade på Mania eftersom hon varken blev pinnad eller submittad) startades ett "YOU TAPPED OUT"-chant. Totalt ologiskt. Naomi blockerade en moonsault med knäna, men Charlotte landar så långt ut att hon knappt träffade henne ändå. Ändå sålde hon (såklart, det står ju i manus). Charlotte agerar bra med publiken, det måste jag ge henne. Hon vinner med en (rejält missad) big boot. *

4. SDL Tag-champs Daniel Bryan & Rowan vs. The Usos vs. Shinsuke Nakamura & Rusev.
Titelmatch. Första fallet gäller. Lana är med in. Lana är med på turnén men inte Paige, som är manager för Sky Pirates. Antar att det är för att Rusev och Lana är gifta. Kvällens roligaste match. Rusev hade skoj och skrattade till flera gånger, speciellt när han fick veta vad "SLÅ HAN PÅ KÄFTEN" betyder. Naka kändes omotiverad (vilket han tydligen även var på den överprissatta Meet and Greet han och Rowan var på innan showen) och Bryan gjorde inte speciellt mycket utan kändes ganska anonym. Usos, Rowan och Rusev höll ihop matchen skulle jag vilja säga även om ingen var aktivt dålig eller botchade saker. Dock var finishen den slitna "babyface gör finisher på heel#1, heel#2 sliter bort babyfacen och pinnar heel#1 för vinst", i det här fallet gör en Uso en flying big splash på Rusev, men blir bortsliten och Bryan pinnar Rusev. **1/2

- Intermission, där jag förundras och fascineras över ineffektiviteten hos Hovets personal. Jag skulle ha en flaska vatten (sluta skratta, jag drack öl senare). Ställde mig i en av köerna och väntade. Och väntade. Och väntade. Kön accelererade långsammare än en pormask och jag undrade varför det inte gick fortare. Tittade på kassörskan. Där stod en måttligt road ung kvinna som utan att titta på sina kunder tog upp beställningar. Oftast en öl. Fanns det öl där hon stod? Naturligtvis inte, det vore för enkelt och effektivt. När hon mottagit denna beställning av denna ädla dryck gick hon, inte överdrivet fort för att inte slita på skorna i onödan, in till ett intilliggande rum där hon hämtade nämnda öl. Kom tillbaka. Letade upp kapsylöppnaren. Öppnade nämnda öl och började hälla den i en plastmugg - långsamt. Jag började bli rädd att Summerslam skulle börja lagom till jag hann få mitt vatten. Sen skulle det tas betalt. Det kunde naturligtvis inte påbörjas förrän ölen, låååååååååååångsamt, hällts i glaset av kassörskan. Och sen fanns det som vanligt 25 olika sätt att sätta i kortet i läsaren innan kortägaren äntligen fick ordning på det. Han, det var oftast en sådan, tryckte in koden och när affärstransaktionen var över hade hela kön fått Gandalf-skägg av all denna väntan. Nästa kund. Likadant. Samma Dead Man Walking-promenad in till andra rummet, hämta öl, gå tillbaka och återigen leta upp kapsylöppnaren som verkade försvinna hela tiden. Så höll det på. Sen var det min tur. Inte heller mig tittade hon på när hon tog min beställning. Det avgjorde det. Om hon inte ens tittade på denna skånska läckerbit finns det bara en rationell förklaring: Hon var lesbisk.

Sen började showen igen.

5. WWE Womens Tag-champs IIconics vs. Asuka & Kairi Sane.
Titelmatch. Jag hörde flera som ansåg att matchen var för kort, men jag är inte säker på att ge Ilconics mer tid skulle förbättra den. Mer komedi här. Kul spot där Billie Kay gör en criss-cross och tjuter till varje gång hon hoppar, vilket var betydligt roligare än det låter som. Finishen var dock ganska förutsägbar, Sane sätter Insane Elbow men blir bortsliten och upprullad för tre. *1/2

6. US-champ Samoa Joe vs. Matt Hardy.
Titelmatch. Joe var den stiffaste av alla ikväll, vilket även Trent, som satt ringside, bekräftade. Dock missade Matts sparkar med tjugo centimeter. Joe var oerhört rolig att få se live (första gången för mig). Underhållande match, lite kort dock, där Joe vann med en choke. **

7. WWE-champ Kofi Kingston vs. Kevin Owens.
Titelmatch, LOL. Woods är med in. Mycket stalling. De slåss i några minuter innan Sami kutar in för DQ. NR

- Alla fyra börjar slåss innan heelsen bailar och Kofi föreslår...

8. No DQ: Kofi Kingston & Xavier Woods vs. Sami Zayn & Kevin Owens.
Underhållande match med fyra riktigt bra workers, även om jag faktiskt anser Kofi vara den sämsta av dem. Han är inte dålig men jag gillar de andra tre betydligt mer. Stolar användes som vapen i några säkra spots innan Owens lades på ett bord och åkte på en flying elbow av Woods. Sami kutade in direkt efter och åkte på en Trouble in Paradise som avslutade matchen, antagligen för att de ville avsluta showen med ett rent slut men ändå inte låta Owens jobba eftersom han ska upp mot Kofi på MITB och behöver se stark ut inför det. **1/2

SLUTSATS: Inte den bästa showen jag sett, men den senaste.

Efter showen tyckte Trent att vi, helt spontant och utan någon som helst baktanke, skulle ta en drink på Quality Hotel. Att han fått reda på att brottarna bodde där var naturligtvis bara en ren och skär slump. Så vi bänkade oss där och väntade på att få se några dudes och dudettes som vi redan sett en halvtimme före. Efter en stund, medan jag och Trent satt försjunkna i en djup och seriös diskussion om hur mycket Matts sparkar missade, noterade Jocke att "där kommer ju Lars Sullivan". Genast började WWE-folk komma in i foajén och bege sig till sina rum. Något som även andra i foajén uppmärksammade och ville ta bilder. Jag halvsprang (jorå, än finns det krut i gubben!) mot Lars, och en meter från honom frågade jag ursäktande om jag kunde få ta en bild på oss. Det gick bra, han var artig och verkade tacksam att någon ville det och började genast posera med arg min och knytnäven i luften. Eller om han inte alls poserade för fotot utan visade mig vad han tyckte om mig. Vi skakade hand och det kändes som att skaka hand med ett ankare.

Det var inte många som stannade för bilder, de flesta ville inte ens prata utan försvann upp till sina rum. Nakamura hade folk med sig och verkade mer övervakad än presidenten. Charlotte skyndade förbi. Andrade såg ut som om han just kommit ut ur ett modemagasin. Zelina också. Kofi kom i wrestlingutstyrseln eftersom han precis gått match och hotellet låg i princip vägg i vägg med arenan. Förmodligen kom alla brottarna in här, men eftersom många hade huvtröjor och det dessutom fanns annat löst folk med i röran (domare, agenter, kanske lite ring-crew eller medresande anhöriga) var det svårt att urskilja brottarna från vetet.

Matt Hardy stannade och fotades med en liten unge och då passade jag på att fråga om en bild även jag, vilket gick hur bra som helst och han verkade uppriktigt glad över att träffa fans. Han sa att han gillar Sverige och att han gärna åker hit med familjen på semester, vilket jag antar han säger överallt. Ja, inte att han vill åka till Sverige då utan till landet de befinner i just då. Lite fjäsk för fansen går alltid hem. Och han har de vitaste tänderna jag sett.

I röran såg jag även Tyson Kidd, en agent på turnén, och han ställde också gladeligen upp på en bild även om jag kunde se att han såg helt slut (trött) ut och kunde somna närsomhelst. Men han satte upp tjänsteleendet och tog bilden, det tycker jag var väldigt professionellt av honom! Sonjay Dutt (ännu en agent) har jag ingen som helst relation till och brydde mig inte ens om att fråga, plus att han nästan redan befann sig vid hissarna när jag fick syn på honom. Dessutom hade jag redan använt upp hela min veckoranson av halvspringande på Lars. Charles Robinson såg jag också.

Och då kommer en Uso. Om det var Jimmy eller Jey vet de nog inte ens själva så jag ska inte ens försöka gissa. Jocke noterade att han inte tyckte bröderna var speciellt lika och undrade om de ens var bröder på riktigt. Jag satt tyst. Trent satt ännu tystare. Både jag och Trent konstaterade att vi inte ens kunde särskilja dem från varandra, att inte ens kunna se att de är lika är ganska... fascinerande. "Ja", sa Jocke, "den ena brodern är ju mycket längre och grövre än den andre" och pekade på en Uso i foajén. Eller Uso och Uso, det var en svart säkerhetsvakt som reste med WWE som Jocke trodde var en av Usos. Som inte såg ett dugg ut som Usos.

Trent fick sin affisch signerad (av en riktig Uso, ska tilläggas) och sen, när Uso var på väg mot hissarna, flikade jag in att jag gärna skulle vilja ta en bild om det gick bra. Han verkade stressad och sa "I HAVE TO USE THE BAAAATHROOM", pinnade iväg och sa att han "skulle komma tillbaka strax". Det gjorde han inte. Vilket vi även förstod direkt när han sa det. Tydligen finns film på konversationen i Jockes kamera men den är garanterat manipulerad till min nackdel.

Därefter var det marsch till vårt eget hotell för att sova.

- SÖNDAG

Jocke sliter med mig till Östasiatiska museet, vilket var ungefär lika roligt som att agera minröjare med pungen. Precis innanför entrén har de en souvenirshop med en massa krafs som tydligen intresserar honom av någon anledning. Än en gång kan jag inte hålla mig, utan när det råder en kompakt tystnad (i lokalen finns bara jag, Jocke och två som arbetar där) halvskriker jag till Jocke: "GÖR NU INTE AV MED HELA SOCIALBIDRAGET PÅ EN GÅNG!"

Tystnad.

Jocke skäms över mig ibland. Är hysteriskt kul.

HEMFÄRD

Vi skiljs i Kristianstad. Det roliga är att Jocke har planerat, förberett och bokat resan in i minsta detalj (jag fick nästan lämna in ett schema för mina toalettbesök i förväg för att de inte skulle krocka med hans planering) och när vi har sista sträckan kvar (Hässleholm-Kristianstad), tre mil av 60, får han panik utav helvete när han inser att han glömt köpa biljett.

När jag kommer hem är det första Anna säger: "Kan du dra till madrassen, jag orkar inte själv."

Jag vänder mig till katten: "Kunde inte du gjort det när jag var iväg? När jag är iväg är ju du karln i huset."

Anna: "Han är karln i huset även när du är hemma."

Det är kul nästan jämt.

(Allt skämtande om Jocke aside, han har varit fantastisk på att planera och boka hela resan, ordnat hotellbokningen, övrigt (Norra Brunn, restauranger) och alla biljetter (tunnelbana och flyg, tåget ordnade jag dock själv), samt ledsagat förvirrade mig i huvudstaden. Kan ärligt talat säga att utan honom hade jag aldrig fixat det på egen hand.)

(Detta skrevs 2019-05-13.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Recensioner av live-shower Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019