Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

American Wrestling Federation (1994-1996)

 
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Japan & indies
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13551
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 aug 2019 14:38    Rubrik: American Wrestling Federation (1994-1996) Svara med citat

American Wrestling Federation (1994-1996)

- Tidigare idag snubblade jag över några shower med AWF, ett förbund som var aktivt 1994-1996 och innehöll brottare som Sgt. Slaughter, Tito Santana (förbundets toppface), Bob Orton (förbundets toppheel), Greg Valentine, Nailz, Tony Atlas och andra i samma fack. Jag tror knappt jag hört talas om det innan, och har än mindre sett något från det, men tänkte ge det en chans eftersom jag är en sucker för nostalgishower.

- Kortfattat från Wiki: Förbundet drogs igång av promotorn Paul Alperstein (aldrig hört talas om gubben men såg att han dog 2014) som även var förbundets on-air-president.

- Förbundet var igång 1994-1996 och 1995 fick de en TV-deal där de visade matcher från förbundets början fram tills då, kallat "Warriors of Wrestling", som sändes fram till slutet av 1996 innan förbundet lades ner. Programmet släpptes som DVD 2005 och jag misstänker att det är de avsnitten som flyter runt på YouTube.

- Reglerna var inspirerade av boxning (och UK-wrestling) med ronder: fyra minuter per rond, vanliga matcher hade tre ronder och titelmatcher tolv, en minuts vila mellan dem. (Eftersom alla matcher har rondsystemet gör jag det lätt för mig att bara nämna matchens totaltid.) Samt gäller poängsystem via poängdomare om det blir en draw. Känns som lite väl klöddigt för wrestling. Jag ogillar rondsystemet eftersom det ger matchen onaturliga pauser. Att kasta någon över topprepet = DQ.

- Förbundet planerade för att köra shower på PPV men det sket sig och förbundet gick under innan det hann bli av, och enligt Dave Meltzer hyrde de in 400 statister som publik istället för att ta dit riktiga fans under tapings.

- Jag brukar alltid sätta ut datum för när matcher ägde rum, men här sliter jag mitt hår för att hitta resultaten utan att lyckas. Därför måste jag tyvärr meddela att du förmodligen kommer ligga sömnlös resten av veckan eftersom du inte vet exakt vilken dag Too Cold Scorpio & Chris Adams vs. Billy Joe Eaton & Ken McGuire gick av stapeln. EDIT 2019-08-08: Jag hittade en matchlista med tillhörande datum för när TV-showerna ägde rum, så jag använder den som källhänvisning i brist på annat. EDIT2: Nu hittade jag uppgifter som är motsägelsefulla. Jag ger upp.
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 08 aug 2019 23:02, ändrad totalt 2 gånger
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13551
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 aug 2019 14:39    Rubrik: Svara med citat

AWF - Warriors of Wrestling #1

- Terry Taylor & Mick Karch kommenterar.

1. Tito Santana vs. Ultimate Destroyer. (datum okänt)
Detta är så likt Mania 1 att det är löjligt: Tito öppnar showen mot en maskerad dude för att etablera vad wrestling är för något (här snarare rondsystemet och att man diskar om han hivar en gubbe över repet). Inget fel med det, jag bara konstaterar det. Tito har sin El Matador-jacka på sig och ser ut att vara i fin form. Mike undrar om det finns någon populärare wrestler än Tito just nu. Jadu, Mike, även om 1994 var ett dåligt år för wrestling skulle jag nog kunna räkna upp 30 namn som var hetare det året än Tito Santana. Rond 1: Tito inleder givetvis som han alltid gör: med tråkiga armbars medan han grimaserar hårt och ser ut att kunna börja gråta när som helst. Han atomic-droppar ut Destroyer men eftersom det tekniskt sett var Destroyer själv som hoppade ut blir han inte diskad. Då har vi det etablerat. Rond 2: Mer grundbrottning framförs innan Tito avslutar med sin flying burrito (även kallad så av Mike!) efter 6:15 (inklusive en minuts vila mellan ronderna, remember?). Ren uppvisning. *

- Ken Resnick intervjuar Tito, som är uppspelt och har goda förhoppningar om att nå toppen i AWF eftersom "det äntligen lönar sig att kunna brottas" vilket känns som en pik mot WWF. Det är naturligtvis bra att vara ambitiös och ha mål i livet och karriären, och starkt jobbat av Tito att ha siktet så högt ställt på att nå toppen i ett förbund där toppbrottarna är Nailz (nittiotalets Lou Thesz) och framtida WWE Hall of Famer Koko B. Ware.

2. Greg Valentine vs. Billy Joe Eaton. (datum okänt)
Rico Suave (Valentines manager) är med in och tillbringar mer tid med att styla med sin mobiltelefon size Cornflakespaket än att faktiskt vara manager. Chris Adams med en bild-i-bild-promo om att han minsann tänker förära showen med en visit nästa vecka. Rond 1: Vi hinner bara med en enda rond, vilket känns lagom för en squashmatch, men jag måste medge att Valentine känns ovanligt motiverad här innan figure-four avslutar sopan efter 3:02. NR

3. Tony Atlas vs. Sonny Rogers. (datum okänt)
Rogers var en av HHHs första motståndare någonsin i karriären. Rond 1: Tony kastar runt honom som en handske, men det är en utdragen squash som kunde kortats ner med tre minuter eftersom de försökte få över Tony som ett muskelpaket. Rogers kommer ur en bearhug precis före ronden är slut. Rond 2: Johnny Gunn (Salvatore Sincere i WWF) dyker upp i bild-i-bild-promo och annonserar sin närvaro nästa vecka. Publiken applåderar helt random, antar att de kör skyltarna lite när som helst under matcherna. Tony avslutar med gorilla-press och big splash efter 5:40. 1/2*

- Ken Resnick intervjuar Paul Alperstein, förbundets GM, som går igenom reglerna för matcherna. Tre matcher in?

4. Nailz vs. Rick Thunder. (datum okänt)
Mainevent bakom vilken bajamaja som helst. Jag förstår inte hur AWF vågar låta Nailz brottas under det namnet och med Nailz-outfiten, speciellt eftersom detta sändes på TV. WCW fick skit för det året före detta men detta flög kanske under radarn. Rond 1: Nailz backslick torkar snabbt och får honom att se ut som en arg professor. Han stryper sopan och slänger en stol på honom vilket inte resulterar i DQ trots att hela intervjun PRECIS FÖRE gick ut på att etablera att reglerna ska följas. Nailz fortsätter slå jobbern med möbler tills domaren får nog och diskar honom efter 1:47. NR

- Ken intervjuar Oliver Humperdink som är utklädd till Shawn Michaels, en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva. Han introducerar Texas Hangmen (WCWs Disorderly Conduct) som sitt nya tagteam, som debuterar nästa vecka.

5. Sgt. Slaughter vs. Ken McGuire. (datum okänt)
Rond 1: Det märks att Sarge är tio år efter sin prime här, det mesta ser ganska dåligt ut och han lyckas till och med sätta sig innan han ens levererat sin clothesline. Sheik Adnan Al-Kassie (Gen. Adnan i WWF) dyker upp i bild och gormar om sin debut nästa vecka. Sarge avslutar med sin cobra-clutch efter 2:29, och Taylor kallar det den mest kända finishern i wrestling. Så de har både den mest populära wrestlern i världen (Tito) och den mest kända avslutaren i världen (denna) och ändå sket det sig? Mycket märkligt. NR

- Ken intervjuar Sarge, som direkt efter sin match lyckats både duscha och kamma till sitt tydligen väldigt snabbtorkande hår. Alternativt spelades detta in innan.

6. Koko B. Ware vs. Bobby Bradley. (datum okänt)
Ingen show är komplett utan ett mainevent med Koko B. Ware! Rond 1: De botchar en clothesline-spot och försöker rädda det med arton byten av kameravinklar men det funkar sådär. Det är ungefär vad jag fick ut av första ronden. Rond 2: Mr. Hughes skriker i en bild-i-bild-promo att han debuterar nästa vecka. Koko sätter en enbent halvhjärtad missile-dropkick och avslutar med Ghostbuster efter 6:40. 1/4*

- Ken och Rico avrundar showen genom att hypa Greg Valentine som en del av hans stable.

- Nästa vecka: Chris Adams! Johnny Gunn! Texas Hangmen! Sheik Adnan Al-Kassie! Mr. Hughes! Mer stjärnspäckat än valfri Mania!

SLUTSATS: Småtrevlig show, men naturligtvis är det ren nostalgi som gör det intressant. Brottningsmässigt var det ingen höjdare även om jag gillar den här typen av show, dock ska de nog ses live. Att varva avdankade stjärnor med okändisar tror jag inte är recept för ett lyckat förbund men å andra sidan var de flesta namnen redan uppbundna av WWF, WCW och ECW vid den här tiden.

Tummen i mitten, enbart för att det var en trivsam show. Frågan är om det håller i längden. Jag tvivlar.

(Den här recensionen skrevs 2019-08-07.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13551
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 08 aug 2019 23:06    Rubrik: Svara med citat

AWF - Warriors of Wrestling #2

- Terry Taylor & Mick Karch kommenterar.

- Jag måste inflika att ring-announern, Bill Anderson, har en väldigt bra röst (ingen ironi) som låter som en mer slipad Bill Dunn (i WWF under ungefär samma tid).

1. Johnny Gunn vs. Ronnie Vegas. (datum okänt)
Vegas lanseras från, och håll i dig nu, Las Vegas, och enligt Cagematch har han även brottats som "Boink The Clown" (även om jag inte hittar några matcher med en gimmicken) och körde en handfull WCWSN-jobbermatcher (gissa hans roll där). Av någon anledning är han klädd som Randy Savage här. Gunn (Tom Brandi) blev sedermera Salvatore Sincere i WWF och var involverad i Patriot-tjafset som är rörigare än ett samoanskt släktträd. (Det var något i stil med att Del Wilkes, den som först körde gimmicken, sålde rättigheterna till Brandi men Honky Tonk Man lyckades på något sätt copyrighta den och ägde den lagligt och leasade den till Gunn och helt plötsligt ville Wilkes använda den igen. Typ. Det är en version jag hört, sen finns det fler beroende på vem man frågar och Honky kommer med nya versioner varje gång han pratar om det.) Rond 1: Matchen är kortare än hållbarheten för en McDonalds-leksak. De gör en fin slingshot som naturligtvis kameran missar nedslagen av, och Gunn avslutar med en slarvigt utförd Pearl River Plunge efter 2:08. Jag tror inte det var någons fel att den såg ut som skit, det kändes mest som om de inte hade tränat på den ihop innan matchen. NR

2. Hercules vs. Jimi V. (datum okänt)
Sheik Adnan Al-Kassie är med Herc in. Terry Taylor säger att V står för "vaccination". Måste medge att Taylor var rätt vass på micken här i AWF. Rond 1: Ren squash som Herc tar hem med en rejäl powerbomb efter 2:32. Inte den bästa match jag sett men den senaste. NR

- Ken Resnick intervjuar Sheik och Hercules som gormar om att han (Herc) tänker spöa alla i hela förbundet.

3. Texas Hangmen vs. Butler Stevens & Mike Brahm. (datum okänt)
Oliver Humperdink är med Hangmen in. Ingen info hittas om soporna, antar att det är tagna namn bara för detta. Sgt. Slaughter förärar oss med en visit i en bild-i-bild-promo där han annonserar att han "snart är tillbaka". Hangmen vevar loss och den ena neckbreakar en sopa medan den andra Hangmannen dyker ner med en axehandle för tre efter 3:44. NR

- Ken intervjuar Tito Santana som hypar förbundet rejält genom att sägas att de har BRA WRESTLERS och namedroppar Greg Valentine och Bob Orton, naturligtvis två riktigt bra wrestlers men detta är tio år efter deras prime. Tito säger sig gillar Texas Hangmen förutom deras manager och stil, men det är ju allt de är? Han säger att listan på "wrestlers, BRA wrestlers" som vill komma till AWF är hur lång som helst.

4. Hurricane Smith vs. Lightning Rod. (datum okänt)
Jag har ingen aning om identiteten på någon av dem, när jag söker på Smith ser jag att han brottats som Grizzly Smith (samma namn som Jake Roberts pappa) men eftersom han slutade brottas på sjuttiotalet misstänker jag att det inte är samma person. Rond 1: Han kastar i alla fall runt jobbern och avslutar med en big splash efter 0:45. Taylor blir impad av den snabba matchen som "inte ens gick en rond!" vilket hade varit mer anmärkningsvärt om någon av de tidigare tre matcherna ikväll gick mer än det. NR

5. Mr. Hughes vs. Bobby Bradley. (datum okänt)
Hughes attackerar innan domaren hinner dra igång matchen, vilket blir viktigt senare. Rond 1: Michael Hayes, något år innan sin WWF-stint, dyker upp i bild-i-bild-promo för att deklarera sin närvaro i AWF. Hughes gör en dropkick, suplex och avslutar med en chokeslam (som kallas sidewalk-slam här) efter 2:20. Inget emot någon av denna eller förra matchen, men att boka två matcher av samma typ efter varandra tyckte jag var en dålig idé eftersom det gjorde att Hughes match inte framstod som så imponerande som den hade gjort annars. NR

- Ken intervjuar Paul Alperstein, som knappt hinner säga något innan Mr. Hughes stormar in och gormar om att Paul snor hans intervjutid. Paul replikerar att han bötfäller honom 3K för att han gav sig på motståndaren innan matchen var igång officiellt, och det slutar med att Hughes fortsätter gorma på honom fast rakt in i kameran. Alperstein är fruktansvärt usel skådis för övrigt, inget han säger låter trovärdigt. Men det är ju han som skyfflar in degen i projektet så alla håller käft.

6. Bob Orton vs. Trevor Blanchard. (datum okänt)
Karch undrar om Trevor är släkt med Tully men det vill inte Taylor svara på. Några WCWSN-jobbermatcher under sent nittiotal och en tag-match med Jon Moxley 2004 är det enda anmärkningsvärda han gjort enligt Cagematch. Rond 1: Orton gör hotshot och avslutar med en piledriver efter 2:34. NR

- Ken intervjuar Humperdink som annonserar att Bob Orton tillhör hans stall.

7. Chris Adams vs. Ron Powers. (1994-11-29)
Powers har inget imponerande CV, men har i alla fall en vinst över Bunkhouse Buck i bagaget (WCWSN 1997). Detta var nog första gången jag såg Adams brottas, och kan konstatera att han var okej greppmässigt men ganska tråkig. Han sticker liksom inte ut på något sätt utan är bara mellanmjölk. Rond 1: Inget händer innan Adams gör en armbar innan ronden slutar. Rond 2: Vi får veta att Tommy Rich har joinat Rico Suave stall (som nu innehåller honom och Greg Valentine). Powers tar över matchen och dominerar en stund med en headlock innan ronden slutar. Rond 3: Powers dominerar innan Adams sätter en Superkick från ingenstans för tre efter 11:40. Bra hantverk men ganska tråkig match. *

- Ken kallar maineventet för en av de bästa matcherna han någonsin sett innan han intervjuar Chris Adams, som fortsätter hypen om att förbundet minsann har de bästa av de bästa brottarna världen har i nuläget. Hade kanske varit lite mer trovärdigt om de inte genast klippte till en intervju med Warlord som avslöjar att han debuterar nästa vecka i en tag-match med Nailz (en match som inte går nästa vecka utan längre fram). Vilken sälj för nästa show!

SLUTSATS: Trivsam show måste jag säga. Formatet är behagligt och matcherna känns väldigt tidigt nittiotal (vilket såklart inte är så konstigt eftersom bandningarna började i slutet av 1994) och för tankarna till WCW under den här tiden. Jag engagerar mig inte nämnvärt men tycker det är trevliga trekvart.

(Den här recensionen skrevs 2019-08-09.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13551
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 10 aug 2019 16:35    Rubrik: Svara med citat

AWF - Warriors of Wrestling #3

- Detta är det artonde avsnittet som bandades men det tredje som visades så kronologin är helt uppåt väggarna här eftersom de i det här avsnittet är mitt uppe i en tag-turnering för att utse de första (och enda, skulle det visa sig) mästarna och Tito Santana är AWF-champ utan fanfar. Så jag försöker inte ens att hitta en röd tråd i showerna längre.

- Terry Taylor & Mick Karch kommenterar.

- 1. Tag-turnering: Chris Adams & Konnan 2000 vs. Samoan Swat Team. (datum okänt)
Konnan ersätter Too Cold Scorpio som slogs ner av Nailz och Executioner i Europa, enligt kommentatorerna. Ingen aning om shootanledningen (men enligt Cagematch brottades han en match i Tyskland ungefär när denna bör ha bandats). Jag måste ge cred till AWFs slipade juridiska team som gett rådet att byta ut sista bokstaven i Nails namn för att undvika stämning av WWF men jag, som är helt oskolad i allt, tror det är en smula osäkert att det skulle hålla i rätten. De gör i alla fall en BIB-promo här om att de möter vinnarna nästa vecka, nästa månad eller när nu den showen dras i avsnittstombolan. Det första som slår mig är att Konnan ser väldigt mycket ut som Scott Putski, så jag lev inte fasligt förvånad när jag i min research efteråt fick reda på att det är samma person. SST är förstås Headshrinker Samu och detta var i stort sett det sista han gjorde på TV förutom Heroes of Wrestling men det vill han nog helst glömma. Vem hans partner är här orkar jag inte ens nysta i. Rond 1: Fartfylld rond, båda teamen gör sina roller väl och SST och Adams har tyngd bakom sina grejer medan Konnan ser ut som en kopia av Renegade, som i sin tur var en kopia av Ultimate Warrior. Jeff Gaylord dyker upp i en kass bild-i-bild-promo om att han och Warlord ska sopa mattan i turneringen. Nu spekulerar jag hejvilt men teamet verkar mest handla om att bådas namn slutar på samma sak. Rond 2: Hetta på Gentleman innan Konnan rensar, SST gör Shawn/Diesel och Samu avslutas med Superkick och flying big splash efter 7:41. Bästa matchen hittills i förbundet. **1/4

- Chris E (en kvinnlig intervjuare jag inte känner till) frågar Gentleman och Konnan om hur de ser på sina chanser att avancera i turneringen. Mycket goda, tydligen.

2. Bob Orton vs. T Rex. (datum okänt)
Oliver Humperdink är med Orton in. Ingen aning vem T Tex är men ser ut som random WCW-jobber från den här tiden. Kommentatorerna nämner att singelturneringen har resulterat i en finalmatch mellan Tito och Bob, något de säger helt utan att ens nämnt en turnering innan. Känns som om klippningen är tämligen slapp (om nu avsnitten är numrerade korrekt på YouTube). Den episka parningen Ron Powers & Cuban Assassin dyker upp i en bild-i-bild-promo och annonserar att de möter Koko B. Ware & Tony Atlas i en turneringsmatch nästa vecka. Nåväl, vi hade en match här också. Rond 1: Orton avslutar med en piledriver efter 2:44. Taylor intervjuar Bob, som förlorade i finalen mot Tito (som därmed blev AWF-champ), men Bob är fortfarande förstautmanare och vill ha sin returmatch. Om inte Tito är för feg förstås. NR

3. Sgt. Slaughter vs. The Terrorist. (datum okänt)
Det blir inte mer indie än såhär. Neutralt namn på den jobbern, som jag antar är en maskerad Cuban Assassin eftersom han alltid användes i sådana roller med generiska namn. Mick Karch säger att Terrorist snart får en stroke av alla USA-chants ikväll. Snabb fråga: Skulle Sarge vinna på WO om det sker under matchen? Rond 1: Cobra-clutch avslutar odramatiskt efter 2:50 till ingens stora chock. NR

- Chris E intervjuar Koko B. Ware och Tony Atlas, som nyrakad ser ut som en biffig Dick Hallorann. De tänker vinna turneringen.

4. Turnering: The Renegades (Jeff Gaylord & Warlord) vs. Hercules & Mr. Hughes. (datum okänt)
Sheik Adnan Al-Kassie är med Herc & Hughes in. Gaylord är förstås den svarta riddaren på Survivor Series 1993. Ingen vidare matchen MEN Taylor roar sig med att imitera Hogan, Savage och Piper för att få tiden att gå, och gör det BRA! Speciellt Hogan. När han gjort Savage tycker Karch att han ska "snap into something" (blink, blink). Han nämner också att Warlord och Hercules har ett förflutet som tagteam, vilket måste skett i ett hemligt förbund i hans garage eftersom jag inte hittar något som styrker det. Hittar förvisso inte de här matcherna heller någonstans så jag kanske bara ska hålla käft. Rond 1 och Rond 2 är tämligen händelsefattiga, och i tredje får vi en dubbel countout efter 11:09. Var inte direkt mycket wrestling här men efteråt fortsätter teamen fightas vilket är mer action än under själva matchen. *

- Vi avrundar med en kort intervju med AWF-champen Tito, som gärna möter Orton men det måste ske på AWFs initiativ.

SLUTSATS: Renegades? Executioner? Terrorist? Det känns som triss i fantasilösa namn ikväll (även om inte Executioner brottades utan bara nämndes). Skaplig show i alla fall, kändes som om det var mer fart i denna än i de tidigare.

(Den här recensionen skrevs 2019-08-10.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 22 aug 2019 16:13, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13551
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 22 aug 2019 16:10    Rubrik: Svara med citat

AWF - Warriors of Wrestling #4

- Terry Taylor & Mick Karch kommenterar.

1. Chris Adams vs. Bobby Bradley. (datum okänt)
Taylor hypar turneringen om bältet som börjar nästa vecka, vilket måste vara sjukt spännande för de som ser detta på TV och såg Tito Santana med bältet förra veckan. Rond 1: Adams med en lång sleeper för att döda lite tid. Han gör en piledriver och Taylor poängterar att "allt är tillåtet så länge det inte bryter mot reglerna". Sådan visdom hör man sällan nuförtiden. Rond 2: Adams missar dyk så Bradley bearbetar hans ben en stund, men Chris gör comeback och avslutar med en Superkick efter 5:55. Helt okej. *1/2

- Ken Resnick intervjuar Chris Adams, som älskar AWF eftersom det är RIKTIG WRESTLING MED RIKTIGA WRESTLERS! Och rondsystem, som i mitt tycke är ett skitsystem.

2. Johnny Gunn vs. Jimie V. (datum okänt)
De verkar inte kunna bestämma sig för stavningen för sopans namn. Och ingen reder ut släktskapet med Big Daddy och Johnny. Rond 1: Ganska okej squash, Gunn var duktig och Jimie lyckades hänga med på det mesta. Taylor noterar att hans farmor är sugen på Gunn. Bra att veta. Gunn avslutar med en Pearl River Plunge efter 3:22. Inte illa. *1/2

- Ken intervjuar Sheik Adnan Al-Kassie som gormar om att Hercules kommer vinna turneringen. Det kanske är ett grepp taget från Pulp Fiction som kom året före, och att man blandar sekvenserna lite huller om buller istället för en rak linje i berättelsen.

3. Greg Valentine vs. Ronnie Vegas. (datum okänt)
Rico Suave är med Valentine in. Rond 1: Inget händer inledningsvis mer än att Warlord dyker upp i Warrior Corner (bild-i-bild-promos de döpt om till ett tjusigare namn) och säger sig komma att vinna turneringen. Det enda anmärkningsvärda i själva matchen är att Vegas missar att gå med ordentligt i en armbar och därför drämmer skallen rakt i mattan vilket såg ut att ta väldigt illa. Men de har en match att producera så de fortsätter som inget hade hänt. Rond 2: Valentine avslutar med en figure-four efter 6:38. Ungefär lika bra match som det verkar. DUD

- Ken intervjuar Tommy Rich som joinas av Greg Valentine och Rico för att bekräfta att de är bäst i hela AWF och att någon av dem kommer vinna turneringen.

4. Bob Orton vs. Billy Joe Eaton. (datum okänt)
Oliver Humperdink är med in. Rond 1: Inget att orda om, förutom någon enstaka hopespot i form av en armdrag är det helt Ortons match som avslutas med en piledriver efter 3:02. NR

- Ken intervjuar promotorn Paul Alperstein, som säger att turneringen ska innehålla sexton namn och utifrån det drogs turneringsmatcherna via ett lotteri (blinkblink). Och parningarna vi har är Tito vs. Herc, Hurricane Smith vs. Superfly (borde syfta på Jimmy Snuka), Tommy Rich vs. Tony Atlas, Sgt. Slaughter vs. Ultimate Destroyer, Koko B. Ware vs. Nailz, Gunn vs. Orton, Warlord vs. Adams samt Jim Powers vs. Valentine. Wow, bara maineventers hela vägen. MEN VÄNTA! Sheik Adnan Al-Kassie och Mr. Hughes stormar in och gnäller över att Hughes inte är med i turneringen varpå Alperstein replikerar att "han inte fanns i tombolan". Bra svar. Speciellt som att det var han som satte ihop namnen i nämnda tombola. Och anledningen till att hans namn inte var med i tombolan var att han blev bötfälld för att han gav sig på en jobber förra veckan, och så kan vi inte ha det här i AWF! Men han vill ändå frångå sina egna principer tio sekunder senare där han låter Hughes bli ersättare på villkoret att han betalar böterna. Med andra ord ersätter han en brottare om denne av någon anledning inte kan delta i turneringen. Allt detta framförs via ett så uselt skådespeleri, speciellt av Alperstein, att vår kabaré i sjätte klass såg ut som Gudfadern jämfört med detta.

- Cody Hunter vs. Hurricane Smith.
Mainevent bakom vilken folktom bajamaja som helst. MEN VÄNTA! Hughes och Sheik vandrar in och Sheik mutar Cody med "pengar så du kan leva gott resten av livet" för att han ska ge upp sin match här till Hughes. Cody tar emot en bunke sedlar, och om de ska räcka livet ut för honom måste han dö senast torsdag nästa vecka. Sen slår Hughes ner honom ändå även om han tog emot mutan. Måste ändå beundra Sheik som tydligen är snorrik köper sig till en turneringsplats åt MR. HUGHES för att kanske vinna den för att bli mästare i ett förbund som hade en kortare livslängd än vissa nysningar jag haft. Nåväl, detta leder till...

5. Mr. Hughes vs. Hurricane Smith. (datum okänt)
Sheik är förstås med in. Rond 1: Ren squash som Hughes vinner med en Bossman-slam efter 0:28. Efteråt gör Hughes en flying kneedrop och en Bossman-slam (där Hurricane knappt lyfter från marken) vid ringside. Därefter körs Hurricane ut på bår så Hughes tar hans plats i turneringen.

SLUTSATS: Det är en smula svårt att engagera sig när ordningen på showerna är lite hur som helst så inget de bygger upp till lyckas de leverera, och det är svårt att känna någon hype över en turnering de redan visat vinnaren av.

(Den här recensionen skrevs 2019-08-22.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13551
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 23 aug 2019 23:22    Rubrik: Svara med citat

AWF - Warriors of Wrestling #9

- "VAD NU, VAD HÄNDE MED AVSNITT 5-8?!" hör jag dig skrika så du väcker hela kvarteret (förutsatt att du läser detta sent på kvällen alternativt natten alternativt har väldigt dagtrötta grannar alternativt att du skriker väldigt väldigt väldigt högt och ditt kvarter sträcker sig till andra sidan jorden där det är natt när vi har dag). Förklaringen till det är tämligen enkel: De första avsnitten var trevliga och gav en härlig nostalgivibb till WCW 1994-95 men som alla vet är nostalgi oftast en snabbt övergående känsla, så även här. Dessutom fanns det ingen mening med att engagera sig i förbundet eftersom avsnitten visades huller om buller och det gjorde det meningslöst att försöka göra ett ärligt försök att följa det. Jag bestämde mig för att hålla ut till Tito vs. Orton - en match jag seriöst såg fram emot - men bestämde mig precis för att det inte är värt att ta mig igenom ytterligare fyra avsnitt för att nå dit så jag skippar helt enkelt dem och tar nian direkt. Om jag återvänder till AWF i framtiden vet jag ärligt talat inte, men för tillfället blir det i alla fall en lång paus för det förbundet.

- Terry Taylor & Mick Karch kommenterar. Måste säga att det absolut bästa i hela AWF (efter de fåtal avsnitt jag sett hittills) är Taylors kommentering som både är underhållande och lite halvshootig.

1. Final: Tito Santana vs. Bob Orton. (1994-11-29)
Oliver Humberdink är med Orton in och Jim Brunzell är gästdomare kvällen till ära. Ganska tråkig match (lång och tråkig) som inte blev underhållande förrän de sista tre ronderna. Jag kan inte påstå att jag blev förvånad; Tito har ALLTID tenderat bli tråkig i långa matcher. Dock har jag sett för lite av Orton för att bedöma hur han var i sin prime, men han är riktigt bra här men Tito drar ner det med sin tråkighet. Rond 1: Headlocks! Rond 2: Headlocks och armbars! Rond 3: Headlocks! Rond 4: Headlocks! Orton nitar honom efter ronden slutar och skyller på att han inte hörde klockan ringa. Bästa i matchen hittills. Rond 5: Orton dominerar och gör en sleeper tills ronden slutar. Rond 6: Äntligen börjar den få lite fart! Rond 7: Publiken vaknar och matchen blir faktiskt intressant. Rond 8: Tito gör ett small package och direkt efter sätter han sin flying burrito (även kallad sådan av Taylor) för tre efter 37:53. Bedrövligt tråkig match att visa på TV, och inte direkt en match som ger mersmak att följa förbundet eller dess första champ Tito. Ganska intressant att både Tito och Bob Backlund, båda långt efter sin prime, vann varsin världsmästartitel (om denna kan räknas som en sådan) inom en veckas period här (även om Backlund förlorade den vidare tre dagar senare). *

SLUTSATS: Ingen match som direkt gav mersmak, och troligen bara omtyckt av riktiga marks av någon av brottarna (eller båda).

(Den här recensionen skrevs 2019-08-23.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Japan & indies Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019