Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WWF Houseshows 1984

 
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Filmade houseshows
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13551
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 07 sep 2019 18:00    Rubrik: WWF Houseshows 1984 Svara med citat

MSG 1984-01-23 (WWEN) - Hogan vinner bältet!

- Gorilla Monsoon & Pat Patterson kommenterar.

- Fink introducerar ringside-jury, ringside-läkaren (nej, inte Dr. Zahorian), timekeepern och öppningsmatchens domare, något jag nog aldrig hört innan en show tidigare.

1. Tony Garea vs. Jose Luis Rivera.
Gorilla garanterar en "super-duper-match" här. De pratar om att Tony helst vill köra tagteam och "letar efter en partner utan att lyckas" vilket Pat känner igen sig i. Hyfsad öppningsmatch men inget speciellt. Enda anmärkningsvärda är en imponerande spot där Tony sparkar ur en O'Connor-roll genom att sparka ut UPPÅT där Rivera inte har någon möjlighet att gå med. De botchar något (verkar vara miss i kommunikationen, Tony trodde han skulle göra en leapfrog och duckade därför, men Rivera gjorde en dropkick istället). Tony reverserar en cross-body för tre efter 6:47 (Fink säger att tiden var 7:48 men både Cagematch och HistoryofWWF samt min egen tidtagning säger 6:4*). Gorilla ljög om att detta skulle bli en super-duper-match. Vinnare: Tony Garea. *

2. The Invaders vs. Mr. Fuji & Tiger Chung Lee.
Invader #1 är Jose Gonzales (anklagad för Bruiser Brody-mordet) och #2 är Roberto Soto (aldrig hört namnet förr). Trodde faktiskt aldrig Gonzales var i WWF så det var ny kunskap för mig. Gorilla nämner Johnny Rivera, och vid en närmare koll ser jag att han brottades som Invader #3, dock aldrig i WWF där han brottades under sitt riktiga namn. Om nu Rivera är hans riktiga. Nåväl. Ganska tråkig match, inte dålig men tråkig. Det bästa i hela matchen är när Fuji ser sjukt nöjd ut över sig själv när han lyckats fuska utan att domaren upptäckte det. Det blir flera heatperioder och massvis med restholds, vilket inte direkt får publiken att explodera av extas. Dock gör det att Gorilla och Pat mer för ett samtal än ren kommentering vilket är oerhört avslappnade och mysigt att lyssna på. Mot slutet blir det kaos och Invaders gör en dubbel roddbåt (tänk Rock N Roll Express skrevsärare på Heavenly Bodies på Survivor Series 1993) när tidsgränsen på 20:00 (eller ja, 22:22, men vem räknar?) går ut. Konstig bokning eftersom de aldrig kom att mötas igen. Vinnare: Ingen. *

3. Chief Jay Strongbow vs. Masked Superstar.
MS är Demolition Ax. Jay försöker slita av masken utan att lyckas, vilket verkar vara matchens story. Jay sprattlar igång en krigsdans vilket får mig osökt att tänka på den här gamla storyn från en WOL från 2013: När Strongbow var agent i WWE hade han gått fram till Owen Hart och klagat på att han använde en missile-dropkick för att den såg fejk ut: Strongbow: "Would you use that in a real fight?" Owen: "No, I would hop on one leg and doing a war-dance." Publiken jublar (mest burkljud) men MS kommer ur en chinlock och avslutar med en clothesline efter 7:19. Lite samma finish mot som Paul Orndorff på Brawl to End It All senare i år. Vinnare: Masked Superstar. *1/2

4. Ivan Putski vs. Sgt. Slaughter.
Putski flexar mest men ska ändå föreställa babyface. Sarge bumpar loss i vanlig ordning (inget klagomål btw) där han bland annat bumpar ut och stryper sig själv på bottenrepet ala Big Bossman på Rumble 1992 men Sarge gör det betydligt längre. De bråkar vid ringside men Sarge glider in strax före tio och vinner på countout. Sarge gjorde ALLT av värde här enligt min åsikt. Vinnare via countout: Sarge. *1/2

- Gene intervjuar "this young man" Paul Orndorff inför hans match.

5. Salvatore Bellomo vs. Paul Orndorff.
Roddy Piper är med Orndorff in. Piper och Orndorff är fenomenala heels och deras, speciellt Pipers, agerande är hela behållningen här eftersom matchen i sig är inget vidare. Snarare en alldeles för lång squash med några få hopespots insprängda. Det tar flera minuter innan domaren drar igång matchen (heelsen vill hellre posera) och sen dröjer det nog tre minuter in i matchen innan de ens börjar brottas. Bellamo gör comeback mot slutet till en bra pop, men Orndorff bodyslammar honom på betonggolvet och avslutar med en piledriver efter 14:06. Denna var förresten med på The Greatest Wrestling Stars of the 80s-DVDn. Vinnare: Paul Orndorff. **

- Gene intervjuar Iron Sheik och Freddie Blassie, och Sheik är redo för Hogan efter att ha vunnit bältet "färr änd dä skvärr in dä Mädzen Skvärr Garrden" från Bob Backlund i december.

6. WWF World-champ Iron Sheik vs. Hulk Hogan.
Titelmatch. Freddie Blassie är med in. Du har säkert redan sett den eftersom den verkar vara med på alla WWEs VHS/DVD-släpp i historien. Se nedan. Real American är inredigerad här eftersom han använde Eye of the Tiger ända tills december 1985 då han gick över till den förstnämnda. Hulk dominerar, Sheik tar över, Hulk hulkar sig ur camel-clutch och avslutar med et vanliga efter 5:39. Vinnare och ny champ: Hulk Hogan. Precis som Beatles är det inte vidare underhållande men något man bör ha tagit del av åtminstone en gång i livet. *

TheHistoryofWWE listar matchen på följande släpp: Hulkamania (VHS), History of the WWF Heavyweight Championship (VHS), Hulkamania (VHS), The Hulkster Hulk Hogan (VHS), The History of the WWE Heavyweight Championship (DVD), Hulk Still Rules (DVD), The Greatest Wrestling Stars of the 80s (DVD) och Hulk Hogan: The Ultimate Anthology (DVD), dock bör några av dem vara i nedkortad form. Och det är kanske inte ens en komplett lista.

Chris Kanyon såg showen live och efter Hogans vinst här blev han så exalterad att han direkt bestämde sig för vad han ville pyssla med resten av livet. (Kanyons bok sida 31.)

- Gene intervjuar Hogan efter vinsten där Andre The Giant häller skumpa över honom, något som ofta användes i videos inför deras fejd 1987 (Andre var glad för Hulks skull här, men 1987 när Hulk skulle gratulera Andre till pokalen för ha varit obesegrad i 15 år, blink-blink, pratade Hulk mest om sig själv vilket triggade Andres heelturn).

7. Jimmy Snuka vs. Rene Goulet.
Goulet ersätter Iron Mike Sharpe till precis ingens reaktion åt endera hållet. Ren uppvisning för Snuka, som avslutar med en chop och cross-body (ingen flying big splash?) efter 3:53. Vinnare: Jimmy Snuka. 1/2*

- Gene intervjuar Hogan och hans föräldrar, vilket får mig att tänka på att Hogan i sin första bok hävdade att hans pappas sista ord - på dödsbädden - var att Hulk borde återuppliva Hulkamania. Ja, han säger på fullt allvar att hans pappas sista ord i det här jordelivet var att be honom dra igång Hulkamania igen. Och sen undrar folk varför alla skrattar åt det mesta han säger.

8. Andre The Giant, Tony Atlas & Rocky Johnson vs. Wild Samoans (Afa, Sika & Samu).
Rocky & Atlas är Tag-champs här.
Underhållande mainevent där Andre bokades helt korrekt, där han i princip bara kom in och rensade innan finishen. Samu bumpar för glatta livet och Andre big bootar och avslutar honom med en big splash efter 5:30. Vinnare: Andre, Atlas & Rocky. **

- Gorilla och Pat avrundar showen med att säga att det varit en händelserik show (minst sagt) och att Pat aldrig kommer glömma 24e januari 1983 (ja, han säger 1983).

- Övrigt: Vi gick miste om en dvärg-tag (motsvarar det en singelmatch med normalväxta?) med framtida Dink, samt Tito vs. Muraco som jag gärna hade velat se.

SLUTSATS: Hogans titelvinst bör man nästan ha sett om man är ett wrestlingfan, men i övrigt finns det inget på showen som är ett måste, eller ens speciellt underhållande förutom det korta och intensiva mainet.

Tummen ner. Men nu ska det såklart sägas att 1984 är långt före min tid så jag har i princip noll koll på uppläggen och det låga tempot kan jag uppskatta i vissa matcher men i andra blir det bara långtråkigt. Dessutom är houseshows i regel långsammare än TV-tapings (på houseshows har de folkets närvaro redan, på TV kan de lätt zappa iväg) vilket både är på gott och ont.

(Den här recensionen skrevs 2019-09-08.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 08 sep 2019 14:50, ändrad totalt 2 gånger
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13551
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 08 sep 2019 14:28    Rubrik: Svara med citat

Brawl to End It All 1984, the (1984-07-23)

- En WWF-show som visades live på MTV (eller rättare sagt bara dam-matchen, dock visades hela eventet på MSG Network) eftersom Cindy Lauper drog mängder med mainstream-fans till WWF, inte bara här utan även första Mania året efter detta. Det är många kändisar (Trump, Tyson) som varit viktiga för WWF men Lauper måste vara DEN viktigaste eftersom utan henne var det osäker på om Vince ens vågat satsa på Mania, och utan Mania skulle WWF inte växa till vad det är idag. Tyson och Trump drog mycket nya ögon till produkten men var mer grädde på moset än hela förbundets överlevnad. Idag ses Lauper nog som random 80-talsartist alla bara känner till hennes stora hitlåt med, men på åttiotalet var hon MASSIVT stor i USA. Brawl to End It All var dittills det mest sedda programmet på MTV (Nielsenrating på 9.0) men jag vet inte om rekordet står sig.

- Showen lades upp på WWEN 5/9 och jag började se och recensera showen 6/9 och tänkte slutföra den dagen efter. Men då hade WWE ryckt bort den från WWEN av någon anledning och istället för att vänta tills den kommer tillbaka (om den gör det alls) valde jag att slutföra den via YouTube. Jag såg fram till Richter-Moolah på WWEN och resten på YouTube.

- Gorilla Monsoon & Gene Okerlund kommenterar. Känns konstigt med två straight men och känns ÄNNU konstigare att överhuvudtaget höra Gene kommentera alls. Något som inte är konstigt, men lite roligt, är att de glömmer mute-a mickarna mellan matcherna så vi kan höra Gene be om några lightläsk mellan första och andra matchen.

1. Sika vs. Ron Shaw.
Tråkig match som Sika vinner med en chop och headbutt efter 5:14. Vinnare: Sika. DUD

2. Tony Garea vs. Iron Sheik.
Freddie Blassie är med Sheik in. Inte fullt lika tråkig match här, men inte bra heller. Dock irriterar jag mig på det evinnerliga klockringandet. Först rings det för att uppmärksamma folk på att koncentrera sig på ringen. Sen rings det för att introducera Sheik och sen en gång för Garea. Och en sista gång för att dra igång matchen. Med den farten sliter de ut klockan innan de hunnit halvvägs igenom showen. Tony med några upphetsande headlocks innan han fintas in i hörnan och Sheik belly-to-back-suplexar honom för tre efter 5:37. Vinnare: Iron Sheik. 1/2*

3. IC-champ Tito Santana vs. Bob Orton.
Titelmatch. Fink annonserar ut att denna har en tidsgräns på 60 minuter, inser att han tappat sig (fått ny info) och viftar ner micken igen och säger att det istället för 20 minuter som gäller. Att de gjorde sig besväret att påtala detta gjorde nog att de flesta förstod hur den skulle sluta. Ganska tråkig match i vanlig ordning när Tito är i farten. Eller vad det ska kallas. Mycket restholds men Bob är underhållande när han får utrymme för bumpande och agerande. Bob gör en bra powerslam och en Perfect-Plex (såklart inte kallad så utan "small package") men hans Vader-splash träffar knän. Gene säger "WHAT A MANEUVER!" men vet inte om han fick det Vince eller tvärtom. Slutet är allt annat än dramatiskt. Vi får nämligen ingen nedräkning så publiken som inte själva tar tiden har en aning om när den slutar, och istället för att boka som vanligt (facen ska precis vinna när tidsgränsen går ut) dominerar Bob när tidsgränsen går ut efter 20:04. Fight efteråt för att sätta upp returmatcher. Vinnare: Ingen. **1/2

4. Bob Backlund vs. Paul Vachon.
Trodde inte Backlund var var så här länge om jag ska vara ärlig. Jag blir alltid rädd när kommentatorerna (i det här fallet Gorilla) börjar prata om brottares kondition eftersom det då tenderar att bli sjukt långa (och tråkiga) matcher men denna är ett klart undantag., Bob bodyslammar honom imponerande och avslutar med CFCW (Crossface Chickenwing) efter 2:42. Vinnare: Bob Backlund. 1/2*

- Gene intervjuar Greg Valentine och Hulk Hogan inför deras titelmatch.

5. WWF World-champ Hulk Hogan vs. Greg Valentine.
Titelmatch. Lou Albano är med Greg in. Fink botchar introduktionen av Hogan, som han kallar "The Incre... THE ONE AND ONLY!" eftersom han nog kommer på mitt i att han inte ska kallas "incredible" längre. Dock står det i matchgrafiken så jag vet inte vad det handlade om här. Bra liten match där båda rör sig oerhört bra med tanke på hur man är vad vid att se dem. Hogan med bita byxor är också något som tar tid att vänja sig vid. Valentine använder en stol som vapen som han därefter hivar ut i publiken, och det syns inte i bild men det verkar som om den träffade någon i huvudet. Valentine går för en flying axehandle (tror jag) men Hulk blockerar med clothesline och avslutar med legdrop efter 10:34. Vinnare: The Incre... THE ONE AND ONLY Hulk Hogan. **3/4

6. WWF World Martial Arts-champ Antonio Inoki vs. Charlie Fulton.
Titelmatch. Jag har absolut ingen koll på vad tanken med att boka Inoki här var, men tycker det är smart att boka honom i en kort squash här eftersom publiken nog inte var mottaglig för en längre match med honom, och sen låta honom vinna stöket så han inte blir sur för att "bara" slå en jobber. Men det måste vara en sorts practical joke att boka honom mot Fulton här, en gosse som förlorade över digniteter SD Jones och Sal Bellomo kort innan detta. Nåväl. Han gör några restholds och avslutar med en (faktiskt inte dålig) enzuigiri efter 3:12. Ingen hetta, varken under matchen eller vid finishen. Vinnare: Antonio Inoki. DUD

Aldrig hört talas om bältet innan? Inte jag heller. Men en snabbtitt säger att det var ett bälte som skulle försvaras i shoot-matcher (sluta skratta) och att Inoki fick det av WWF 1978 som tack för deras samarbete. Inoki var mästare 1978-1989 och försvarade det hela tre gånger innan han förlorade det till, och återtog det från, Shota Chochishvili som jag inte heller vet vem är. Bältet var så prestigefullt att Cagematch inte ens bemödat sig med att lista det bland Inokis titlar.

7. WWF Tag-champs Dick Murdoch & Adrian Adonis vs. Sgt. Slaughter & Terry Daniels.
Titelmatch. Riktigt underhållande match. Tror aldrig jag sett Adonis & Murdoch i tagteam innan, och Daniels har jag nog aldrig sett alls. Enligt WON var han en legitim militär som antog Adonis "utmanar vem som helst ur publiken"-utmaning på tidigt åttiotal vilket ledde till att han blev wrestler men jag tycker det låter mer work än shoot. Hursomhelst ser han ut som en mindre vältränad Don Muraco och har ett och samma ansiktsuttryck genom hela matchen. Dock rör han sig väldigt, väldigt smidigt vilket imponerade stort, mest för att han inte ser ut att kunna röra sig så bra. Matchen blir aldrig riktigt dramatisk eftersom facen dominerar mer än de borde, men det är underhållande ändå. Sarge och Daniels gör en simpel men smart spot där Sarge lyfter upp honom för att det ska bli extra tyngd när han kneedroppar Murdoch. Enkelt men effektivt. Hetta på Daniels, tag till Sarge som rensar. Det blir kaos och Sarge surar till på att elakingarna dubbelteamar Daniels utan tags varpå domaren motar ut honom och elakingarna avslutar Terry med Demolition Decapitation efter 16:56. Sarge rensar efteråt. Vinnare: Dick Murdoch & Adrian Adonis. ***1/2

- När bilder på publiken visas inför nästa match kan vi se Linda Hogan där, men det är såklart inget som kommentatorerna nämns.

- Gene intervjuar Lou Albano och Fabulous Moolah.

8. WWF Womens-champ Fabulous Moolah vs. Wendi Richter.
Titelmatch. Cyndi Lauper och David Wolff (Cyndis agent och pojkvän) är med Richter in (Wolff gör dessutom color en stund) och Lou Albano är med Moolah in. Naturligtvis mer spektakel än match. Moolah är lika värdelös som i alla andra matcher jag sett med henne, som alltid ser ut som dåliga uppvisningar snarare än wrestlingmatcher som fängslar en. Hon lyckas dessutom knyckla in sig i repen vilket jag tror var en shoot. Här var hon "bara" 61 år gammal och gör en O'Connor-roll så bådas axlar är nere, men Wendi lyfter ena axeln så bara Moolah räknas ut efter 11:22. Som happening och för MTV-publiken var detta nog underhållande men som match var den värdelös. Vinnare och ny champ: Wendi Richter. DUD

- Här går jag över till YouTube-utgåvan:

- Gene intervjuar Lauper, Wolff och givetvis Richter efter vinsten innan både Sarge och Hogan gratulerar henne till vinsten. Hogan tycker det är bra att vi fått bort den fula Moolah som champ och istället fått "en champ som ser ut som Marilyn Monroe" i Richter, och lyckas hypa denna stora feministiska stund genom att säga "man", "daddy", "brother" och ännu ett "man" i sina gratulationer. Albano kommer in och gormar varpå Lauper kallar honom "slusk" och "amöba".

9. Chief Jay Strongbow vs. Paul Orndorff.
Underhållande liten match där Ordorff gör chickeshit-heel-rollen perfekt. Det tar två minuter innan han ens fått av sin rocken men sen blir det åka av. Jay går för en bulldog men Paul blockerar och sätter en risig clothesline för tre efter 6:07. Kass finish på en annars underhållande match. Vinnare: Paul Orndorff. **

10. Afa vs. Rene Goulet.
Rene, som är heel, använder sin handske som vapen och dominerar en stund innan Afa samoan-droppar honom för tre efter 5:31. Värdelöst. Vinnare: Afa. DUD

- Fink hypar nästa MSG-show.

11. Battle Royal.
Vi har Strongbow, Afa, Sika, Inoki, Paul Vachon, Fulton, Murdoch, Adonis, Steve Lombardi, Bob Orton, Tito, Jose Luis Rivera, Iron Sheik, Garea, Goulet, Orndorff, Sarge, Terry Daniels, Ron Shaw och sist men inte minst Samula (Headshrinker Samu). Mest en massa halvsopor och inget är på spel. Brutalt tråkigt stök. Gorilla kallar det den farligaste matchtypen, och som jag sagt innan är det tydligen en vanlig uppfattning hos workers eftersom det räcker att backa ett steg och råka trampa någon på ankeln eller själv bli trampad på så man landar illa. Final Four: Inoki och tre sopor som inte har en chans. Shaw och Goulet dubbelteamar och dumpar Garea innan Inoki dumpar båda två för att vinna efter 13:32. Vinnare. Antonio Inoki. -*

SLUTSATS: Inte direkt Mania 17. Tag-matchen och Hogan-/Valentine var klart sevärda och finishen av Richter/Moolah med Lauper var åtminstone historisk (även om jag aldrig vill se det igen) så de sakerna kan ses men undvik resten.

En svag tumme i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-09-07.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13551
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 09 sep 2019 10:13    Rubrik: Svara med citat

Maple Leaf Gardens 1984-10-21 (WWEN)

- Detta är en oerhört nedkortad version på knappa 60 minuter, men lyckligtvis klippte de inte i matcherna som var med utan de tog bara bort överflödiga matcher: Rene Goulet vs. Nick DeCarlo, David Sammartino vs. Moondog Rex, David Schultz vs. Rick McGraw och Angelo Mosca vs. Iron Sheik där exakt noll av dessa får mig att släppa en tår av nedstämdhet för att jag inte får se.

- Klockan hörs aldrig (ingen aning varför) så tidtagningen kan vara lite off på vissa ställen men jag startar/stoppar den där jag tyckte det var lämpligt.

- Jack Reynolds & Billy Red Lyons kommenterar.

1. IC-champ Greg Valentine vs. SD Jones.
Titelmatch. Jones ersätter Samu, som verkar konstigt eftersom han också var heel precis som Hammer. Greg bearbetar benet och avslutar med en belly-to-back-suplex efter 8:55. Vinnare: Greg Valentine. *

2. Rocky Johnson vs. Nikolai Volkoff.
Volkoff dominerar innan Rocky sätter några fina dropkicks men Volkoff hotshottar honom för tre efter 9:03. Andra ställen listar denna som minuten kortare men jag gick tillbaka och dubbelkollade och min tid stämmer. Vinnare: Nikolai Volkoff. 1/2*

3. British Bulldogs vs. Bobby Bass & Goldie Rogers.
Både Dynamite Kid och Davey Boy Smith hade brottats i WWF innan detta men detta var deras första WWF-match som tagteam. (Daveys första match någonsin i WWF var för övrigt månaden innan detta mot just Goldie Rogers.) Kul squash, inte bara för att Bulldogs imponerar utan heelsen agerar väldigt bra och är bara pigga på att taggas in när deras team har övertaget. Annars är entusiasmen en smula återhållsam. Rogers vänder en piledriver till en backdrop på trärampen på Kid. Finishen är en British Bulldogs-klassiker: Davey Boy lägger Bass på axlarna så Kid kan dyka från honom med en flying headbutt på Rogers för tre efter 9:14. Vinnare: British Bulldogs. **1/2

4. Cage: Andre The Giant vs. Kamala.
Friday (spelad av antingen Buddy Wayne eller Frank Dalton) är med Kamala in. Man kan vinna via utgång eller utklättring, och storyn är att Kamala är livrädd för själva buren. Lägg till kistor, urnor, och ormar så känns det som om han var allmän fobi mot ALLT. Förvånansvärt bra match - eller så är det så enkelt att mina förväntningar var tämligen låga. Andre blöder i pannan (oklart om det är hardway eller blading, men att det är just i pannan talar för att det är blading) medan Kamala vevar loss mot honom. Friday försöker hjälpa honom ut men Andre stoppar, bodyslammar Kamala och sätter en splash innan han klättrar och utför splash från repen innan han går ut för vinst efter 14:04. Vinnare: Andre The Giant. **

SLUTSATS: Stabil show utan att vara jättebra. De två första matcherna är ren utfyllnad men de andra två är sevärda; Bulldogs-matchen eftersom det dels var en bra match och dels för att det var deras första som tagteam i WWF, och burmatchen var klart bättre än väntat.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2019-09-09.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13551
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 09 sep 2019 17:22    Rubrik: Svara med citat

MSG 1984-10-22 (WWEN)

- Gorilla Monsoon & Gene Okerlund kommenterar.

1. Salvatore Bellomo vs. David Schultz.
Ordinär öppnare. Schultz sätter en bra flying elbow och avslutar med en simpel suplex efter 4:04. Absolut inget fel på utförandet av den men den kändes lite lam som finisher. Domaren räknar dessutom väldigt långsamt, vilket även kommentatorerna noterar, vilket drar ner tempot väldigt mycket. Vinnare: David Schultz. *

2. Afa vs. Dick Murdoch.
Denna gillade jag rejält. Två badass-dudes som inte är rädda för att ge, och ta, stiffa slag från den andre. Det är ingen finbrottning med finess utan snarare en fight, och som fight var den underhållande. Afa som babyface känns dock lite konstigt men Murdoch är en naturlig heel med ett härligt agerande. Under lång tid har jag funderat på vem han var lik och nu slog det mig: Marve Fleksnes! Seriöst, jämför deras nyllen. Dick använder någon form av vapen men Afa gör comeback innan det blir en dubbelkrock innan tiden går ut efter 20:00 (19:17). Inget fel på finishen men de borde absolut ha en nedräkning så publiken finner den dramatisk istället för att den bara är över bara sådär. En kort fight efteråt innan de separeras av domaren. Vinnare: Ingen. ***

- Gorilla intervjuar Mad Dog Vachon.

3. Mad Dog Vachon vs. Rick McGraw.
Tråkig match som slutar med att Vachon piledrivar honom i en totalt misslyckad spot (McGraw gick inte med ordentligt) för tre efter 7:26 men Vachon hinner knappt täcka honom innan han hör med honom så han är okej. Vinnare: Mad Dog Vachon. DUD

- Gorilla intervjuar David Sammartino.

4. David Sammartino vs. Moondog Spot.
Hillbilly Jim sitter ringside här innan sin debut, vilket även boxaren Chuck Wepner gör (vilket jag såklart inte hade förstått om inte Gene & Gorilla nämnt det). Ganska tråkig match. Inte dålig men tråkig. David introduceras som "David Bruno Sammartino" och Gorilla noterar hur roligt det är att åter ha en Sammartino på rostret. Jag är ingen stor kännare av vare sig Bruno eller David men det kan inte vara lätt att vara son till en så stor wrestler som Bruno. Det är såklart rätt enkelt att ta sig in i branschen med det släktskapet men samtidigt jämförs man - medvetet eller omedvetet - med sin far och då måste man vara överjävligt bra för att kunna hävda sig. Och David är inte överjävligt bra. Långt därifrån. Han är stark men det är också allt, vilket han visar med en imponerande grilla-press här. Mycket restholds, mest från Spot, innan David vänder en suplex till ett small package för tre efter 12:25. Spot attackerar efteråt men David slår tillbaka till publikens jubel. Vinnare: David Sammartino. *

- Gorilla intervjuar Tito Santana. Tito har suttit hemma en månad sen titelförlusten och på grund av knäskador åsamkat av Greg Valentine har han inte blivit clearad av läkarna förrän nu. (Han verkar bara ha brottats mot Paul Orndorff en gång mellan titelbytet och här, men såvitt jag förstår var det en storyline och ingen riktig skada.) Lite roligt att han ser betydligt äldre ut här med Ray Romano-frisyren än han gjorde i Strike Force med Rick Martel några år senare.

5. IC-champ Greg Valentine vs. Tito Santana.
Titelmatch. Lou Albano är med Hammer in. Knappt ens en match, Tito attackerar direkt och det blir mer slagsmål än brottning. Valentine pillar så uppenbart med rakbladet att till och med Ray Charles hade sett det. Hammer försöker använda en stol men Tito tar den och nitar honom i nyllet så han bladar, och Tito knuffar även undan domaren som försöker få ordning på matchen. Så efter att Tito både gör en chairshot PRECIS FRAMFÖR DOMAREN och därefter KNUFFAR TILL DOMAREN HÅRT nöjer sig domaren med att räkna lite förstrött på honom innan han beslutar sig för att diska honom efter 5:54. Bra för vad det var. Vinnare via DQ: Greg Valentine. **

6. Rocky Johnson vs. Ken Patera.
För er som håller koll på saker som dessa: Detta var fyra månader efter hans utbrott på McDonalds och ett och ett halvt år innan han dömdes till två års fängelse för detta. Förbannat tråkig match som till 90% är olika restholds. Jag är övertygad om att två komapatienter skulle göra en livligare match. Patera reverserar en rollup med en näve tights för tre efter 13:09. Vinnare: Inte publiken i alla fall. Ken Patera. DUD

7. Sika vs. Adrian Adonis.
Inte i samma klass med Afa vs. Murdoch innan. Inte lika lång heller. Adonis diskas efter 6:31 efter att Adonis (av misstag) lyckats sänka domaren. Vinnare via DQ: Sika. *

- Gene intervjuar Johnny Valiant och Brutus Beefcake. Valiant har en fruktansvärt monoton röst som är sövande att lyssna på, och det hjälper inte heller att han maler på i säkert fem minuter om Beefcakes förträfflighet. Ljudet är lite lågt men en mansröst hörs säga korta repliker precis före Valiant så jag antar att det var någon som gav honom hans repliker men även om jag lyssnade på det fem gånger kunde jag inte urskilja vad rösten faktiskt sa. Var mest att rytmen, längden och timingen (precis före Valiant pratar) på replikerna kändes som samma repliker.

- Gene intervjuar Sgt. Slaughter och därefter Patera, som säger sig gett Rocky sin första pinfallförlust i MSG vilket verkar stämma (utan större ansträngning till research från min sida).

8. Sgt. Slaughter vs. Nikolai Volkoff.
Freddie Blassie är med Volkoff in. Det bästa med att se såhär gamla shower är att jag får en helt annan syn på brottare jag bara sett betydligt senare in i karriären än deras prime. Sarge har jag nästan uteslutande sett från 1990 och framåt då han inte var någon vidare worker men här är han kalasbra och framstår som en riktigt superstar. USA-köret är såklart väldigt billigt men samtidigt funkar det fantastiskt bra. Han bumpar loss rejält här och hoppar nästan för högt när Volkoff ska sätta honom i en bearhug. Sen säljer han en backdrop väldigt bra. Han bumpar ut och Volkoff är en bra heel som med ett elakt leende på läpparna sparkar honom så fort han försöker klättra in igen. Till slut för Sarge nog och gör en cobra-clutch från apronen så han förlorar på countout efter 15:40, men han verkar helt klart tycka det var värt det eftersom han fick publikens jubel. Vinnare via DQ: Nikolai Volkoff. ***

9. Tony Garea vs. Brutus Beefcake.
Johnny V är med Beefcake in. Varken bra eller dålig, bara där. Beefcake vinner med ett högt knä efter 6:29. Vinnare: Brutus Beefcake. *

10. WWF World-champ Hulk Hogan vs. Big John Studd.
Titelmatch där bältet även kan byta ägare via countout. Bobby Heenan är med in. Lite samma story som i Sarge-Volkoff innan; Studd försöker hålla Hulk utanför ringen för att lättare vinna bältet. Hogan bumpar ut och puttar undan lite skräp från golvet, han måste vara synsk för direkt efter bodyslammas han på cementgolvet just där. Hulk gör comeback och avslutar med en clothesline efter 6:59 för att sätta upp en returmatch i december (det var ju inte hans finisher). Det förstärks av att Studd håller upp två fingrar och menar på att det bara var en two-count. Vinnare: Hulk Hogan. *1/2

SLUTSATS: Sarge-Volkoff och Afa-Murdoch var riktigt underhållande och väl värda en titt, resten var väl skapligt men absolut inget som är anmärkningsvärt på något sätt.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-09-09.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13551
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 12 sep 2019 21:05    Rubrik: Svara med citat

MSG 1984-11-26 (WWEN)

- Gorilla Monsoon & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. SD Jones vs. Charlie Fulton.
Gorilla noterar att det är så fullsatt att folk "is hanging from the rappers... rafters!" Inget att rapportera här, Jones fintar charge och headbuttar honom för tre efter 10:43. Vinnare: SD Jones. 1/2*

2. Moondog Spot vs. Jose Luis Rivera.
Ännu en match det inte finns så mycket att säga om. Kändes mest som om de dödade tid. Kommentatorerna tycker det är suspekt att Spot lyckas få arbetstillstånd i WWF när han bor på okänd adress (Parts Unknown). Spot avslutar med en jumping clothesline efter 9:18. Vinnare: Moondog Spot. 1/2*

3. Salvatore Bellomo vs. Bobby Heenan.
Läste att Salvatore sista match någonsin var en åttamanna-tag i Tyskland 2018 som involverade Demolition Davies som vi haft i Sverige. Nåväl. Underhållande match eftersom Heenan var en så bra heel, både på att agera och att bumpa för sin motståndare. Bellamo var inte dålig men inget speciellt heller. Matchen var några minuter för lång men publiken verkade engagerad rakt igenom. (Det är ju bokat för en 1984-publik och inte 2019). Heenan blockerar en sunset-fllip med en rejäl högervinge och pinnar honom efter 8:58. han borde tagit tag i repet under pinfallet eller något för bättre heeleffekt. Vinnare: Bobby Heenan. *

4. Angelo Mosca vs. Mr. Fuji.
Angelos smeknamn är tydligen "King Kong". En av Moscas sista WWF-matcher och det är ytterligare en kille jag knappt sett något med. Men detta gav inte direkt mersmak. Det bästa i hela matchen är Fujis elaka leende. Mosca gör en chinlock men Fuji slänger salt i ögonen på honom för DQ efter 8:02. Vinnare via DQ: Angelo Mosca. 1/4*

5. Swede Hanson vs. Bob Orton.
Aldrig sett Swede, och knappt läst något om honom, men som namnet antyder har han nog svenskt påbrå - dels för att han är från svenskkolonin New Jersey och dels för att kommentatorerna kallar honom "The Swede" och "Big Swede" hela tiden. Orton är som vanligt riktigt bra (jag har börjat uppskatta honom mer än hans son på senare tid) och är en jag verkligen vill se mer av. Gorilla läser för övrigt upp en copyright-text i början av matchen vilket kändes både komiskt och malplacerat. Finshen är att Orton möter en flying big splash med knäna och avslutar med en Vader-splash (från toppen!) efter 8:53. Vinnare: Bob Orton. **

6. Tonga Kid vs. Roddy Piper.
Jimmy Snuka är med Tonga in och Bob Orton är med Piper in. Tonga är Rikishis bror/Hakus tag-partner Tama i Islanders för övrigt för er som försöker hålla koll på det samoanska familjeträdet. Underhållande match, Piper och Orton är såklart den stora behållningen men Tonga är en hyfsad worker och Snuka ser arg ut eftersom han fejdar med Piper och Orton här. Detta känns mer som en angle än en match men underhållande är det innan vi har en dubbel DQ efter 7:02 för att bygga vidare på fejden. Vinnare: Ingen. **

- Barry Windham är redo för sin match, där han noterar att Moondog Rex må vara en bra fighter men Barry är en WRESTLER vilket är vad som räknas. Förvånad över att inte Vince eldat upp alla kopior av denna.

7. Barry Windham vs. Moondog Rex.
Barrys MSG-debut. Rex är som bekant Smash (innan Barry Darsow tog över rollen). Barry visar en oerhörd stor potential här och det skulle vara intressant att veta hur långt han hade nått i WWF om han stannat kvar. Fast det var nog bäst att han valde NWA istället eftersom risken är stor att han tvingats bulka upp i WWF och då skulle brottningen lida, och det var ju själva brottningen som gjorde honom så bra. Han bumpar bra här, blir satt i en bearhug men gör comeback och avslutar med en bulldog efter 12:57. Vinnare: Barry Windham. **1/2

8. Tony Atlas vs. Executioner (Ron Shaw).
Cagematch listar 18 olika brottare som brottats som Executioner, och lika många med Executioner i namnet (Executioner #1, Executioner #2, Masked Executioner, Arabian Executioner, Red Executioner etc) och jag tror aldrig det någonsin funnits någon med det namnet som lyckas vinna en enda match. Något överdrivet förstås men det känns som om det alltid är jobbers som får en mask och ett lite tuffare namn för att han ska se ut som en big deal innan han förlorar. Nåväl. Tony gorilla-pressar honom och avslutar med en big splash efter 1:50. NR

9. Rocky Johnson vs. David Schultz.
Schultz kallas ju Dr. så hans initialer blir DDS (Doctor of Dental Surgery, tandläkare) och dessutom ser han ut som Isac Yankem med rödlätt krulligt hår och samma skägg som Yankem hade. Jag vet inte vad detta betyder men jag är säker på att det betyder något. Eller inte. Ganska underhållande match som beror HELT på Schultzs underbara heelagerande bakom domarens rygg för att provocera Rocky, som blir förbannad men lyckas hålla sig i skinnet. I övrigt är matchen ringmässigt inte speciellt bra men agerandet väger upp. Rocky går för en bodyslam men Schultz rullar vidare till en rollup för tre efter 9:30 (tänk Steamboat/Savage på Mania). Vinnare: David Schultz. **

- Bruno är stolt som en tupp över att vara tillbaka i MSG, nu i hörnan hos sin son.

10. David Sammartino vs. Ken Patera.
Bruno är med David in och Lou Albano är med Patera in. Den stora behållningen, för alla i hela arenan verkar det som, är Bruno vid ringside som är mer över än någon annan ikväll. David, som hela tiden kallas "Young David" av Gorilla, är stark och visar det flera gånger i matchen men det är också det enda som är någorlunda underhållande i den. Lou lägger sig i för DQ efter 12:38 vilket gör Bruno VANSINNIG och försöker forcera domaren för att komma åt honom till publikens stora jubel. Vinnare via DQ: David Sammartino. *

11. IC-champ Greg Valentine vs. Tito Santana.
Titelmatch. Intensiv och ovanligt tempofylld match för att innehålla dessa båda. Tito bearbetar benet och attackerar honom med en stol mitt framför domaren utan att det leder till diskning, konstigt nog. Valentine bladar och publiken är i extas innan vi har en curfew-draw efter 22:21. I MSG (och säkert i andra arenor också) får/fick alla arena-anställda (vakter, städare, merchfolk, förfriskningspersonal etc) rejält med övertidsersättning efter kl 23:00 vilket betalas av den som bokat arenan den kvällen, i det här fallet WWF. Därför var de tvungna att avsluta showerna före kl 23 för att slippa extrakostnaderna. Vinnare: Ingen. ***

SLUTSATS: Trevlig show där de flesta låg runt **-sträcket men ingen var riktigt bra. Men jag ÄLSKAR houseshow-formatet eftersom det bara är en rad matcher efter varandra med några enstaka to-the-point-intervjuer insprängda lite här och var. Inget tjafs, bara wrestling.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-09-12.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Filmade houseshows Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019