Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

NWA/Mid-South etc Houseshows 1986

 
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Filmade houseshows
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 09 jul 2019 12:10    Rubrik: NWA/Mid-South etc Houseshows 1986 Svara med citat

NWA houseshow - Charlotte 1986-07-05 (WWEN)

- Som om jag behöver motivera varför jag ser den!

- Showen går utomhus (inget miljöpartistiskt fjolleri med tak över ringen ala WWE på Mania om det skulle börja regna) och vi inleder, av någon märklig anledning, med bilder på några som hoppar fallskärm vilket man tydligen kan tävla i. Det är naturligtvis skittråkigt att se på och speakern låter självmordsbenägen av tristess medan han kommenterar fallskärmshopparna och skickar vidare till nationalsången, som såklart ackompanjeras av bilder på rökande och överviktiga dudes i publiken som helt saknar sinne för mode eller hygien. Med andra ord en ordinär wrestlingpublik.

- Speakern, som fortfarande låter mindre entusiastisk än en fånge på väg till stolen, noterar klarsynt att vi har "tio matcher ikväll, och börjar med den första!" Det vore ju ganska dumt att börja med sjunde matchen. Eller andra.

1. NWA World Junior Heavyweight-champ: Denny Brown vs. Steve Regal.
Titelmatch. 15 minuters tidsgräns. Nu är jag ingen expert på titeln, som jag hörde talas om för första gången när jag hörde speakern nämna det här, men känns det inte lite motsägelsefullt att både ha "Junior" och "Heavyweight" i namnet? Är som att säga vegetarisk bacon, tänkande politiker eller väldoftande Trent MacGregor. Nåväl, Brown ser ut som en mager Adrian Adonis och Regal (ej att förväxlas med William Regal) påminner om Steve Keirn i Fabs. Matchen är tråkig. Brutalt tråkig. Är mest restholds innan någon får för sig att göra en bodyslam eller något innan de återgår till en chinlock, armbar eller något annan exalterande grepp man vill se i öppningsmatcher. Matchen bjuder inte på pulshöjande panntorkande underhållning direkt men båda är klart kapabla workers, bara tråkiga. Fast ska vi vara ärliga brukar öppningsmatchens roll vara att etablera vad wrestling är för ickefans, och värma upp publiken inför den riktiga publiken, så de har kanske blivit tillsagda att tona ner sig. Eller så är de bara sjukt tråkiga. Speakern berättar plikttroget när fem och tio minuter har gått, och mot slutet är det ingen som helst nedräkning innan klockan plingar och speakern noterar trött att "the match is over" efter 15:00 (eller 14:53, men vem räknar?). Seriöst, jag har sett mer entusiastiskt folk på likvakor med barn. Vi har en draw, det blir mer action efter matchen än under den, och Brown behåller bältet. Jag vill föra till protokollet att jag inte känner mig överdrivet sugen på att se en rafflande returmatch mellan dessa båda (som skulle komma på en senare show under GAB-turnén, förhoppningsvis lägger inte WWEN upp den också). DUD

2. NWA Mid-Atlantic Heavyweight-champ Black Bart vs. Robert Gibson.
Nontitle. 15 minuter tidsgräns. Ricky maineventar ikväll så Robert får bokas såhär. Något jag inte visste förrän jag kollade upp Black Bart (vilket var lite snårigt eftersom jag hittade FEM olika brottare med det namnet) var att han var Tag-champ i GWF med Bradshaw 1993-1994. Nåväl. Ganska underhållande match, men jämfört med öppningsmatchen är det som att säga att lasagne är godare än bajs - ganska självklart. Mer action och en hetare publik än i förra matchen gör såklart sitt. Ricky vinner med en cross-body efter 7:41. **

3. Sam Houston & Nelson Royal vs. Arn & Ole Anderson.
Detta är en "special challenge match" vilket är wrestlingspråk för "varken titelmatch eller gimmickmatch men vi vill inte kalla det en vanlig simpel match". Alla fyra har röda kortbyxor vilket folk långt bak i publiken måste vara evigt tacksamma över så de kan särskilja brottarna åt. Om man är rejält onykter och kisar, och rummet är helt mörkt, och man använder sin vildaste fantasi kan Nelson nästa se ut som Larry Zbyszko i kroppen/nyllet/håret. Nåväl. Halvbra liten match. Andersons är överlägsna såklart, och jag älskar Oles offense eftersom det ser ut att göra ont. Blir trovärdigt på så sätt. Hetta på Nelson, tag till Jake Roberts lillebror som rensar innan det chockerande nog blir kaos. Sam rullar upp Arn men Ole däckar honom så Arn kan pinna honom efter 12:26. Ingen dålig match men heller inte Andersons finaste stund som tagteam. **1/4

4. Bunkhouse-match: Manny Fernandez vs. Baron von Raschke.
20 minuters tidsgräns, vilket är 19 och en halv minut för långt för en Baron von Raschke-match. Jag började se wrestling 1993 och har därför ingen vidare känslomässig relation till saker före det, men ändå kan jag förstå storheten med Dusty, Road Warriors, Arn & Tully etc. Baron hamnar i samma fack som George Steele hos mig, att man nog måste varit med när det begav sig för att till fullo förstå hypen. Detta för övrigt en hardcore-match, eller närmare bestämt en Anything Goes-match. Paul Jones, vars bruna uniform och rektangulära lilla fåniga mustasch för tankarna till någon annan IRL-heel som huserade fyrtio år innan detta ungefär. Båda är klädda i jeans och T-shirt, och vevar loss med en gång. Båda bladar. Baron stryper honom med skärpet och slår honom med sin stövel innan Manny ger tillbaka med samma mynt (stövel). Manny missar charge och bumpar ut, och Baron går för en suplex in igen men Manny rullar vidare och rullar upp honom för tre efter 9:08. Skaplig match i alla fall. **

5. Indian Strap-match: Wahoo McDaniel vs. Jimmy Garvin.
Precious (Jimmys IRL-fru) är med in. Jag är som bekant inget fan av Strap-matcher, men denna var ganska bra. Mest för att den var brutal, båda bladade och stundtals kändes den som en riktig fight. Wahoo hade en bra elbow för övrigt. Som finish släpar Wahoo runt Garvin till varje hörna och slår på den, varav två med huvudet vilket tydligen räknas, och Precious försök att stoppa honom från att nudda fjärde misslyckas och Wahoo drämmer näven i den ändå för att vinna efter 10:44. Jimmy attackerar efteråt för att sätta upp returmatcher (vilket är lite märkligt eftersom det är houseshows i andra städer än Charlotte). ***

6. Taped Fist: NWA National-champ Tully Blanchard vs. Ronnie Garvin.
Nontitle. Från Jimmy till hans styvfar. Ännu en gimmickmatch och ännu en match där båda bladar, det är Dusty Rhodes-bokning så det stänker om det. Inget fel i bokningen i sig men det blir lite tjatigt med både gimmickmatcher och blödande så det tyvärr tappar effekten. Wahoo är med Garvin in och JJ Dillon är med Tully in. Detta är tio gånger a tre minuter, men det är lite si och så med tidtagningen. Boxningsregler gäller tydligen och det blir en stiff tillställning som gör matchen betydligt bättre än den "borde" vara. Skillnaden mellan "vanlig" wrestling och detta är att detta ser äkta ut. Ron däckar Tully innan första ronden. Rond 1: Ronnie dominerar stort innan ronden slutar efter 3:03. Därefter däckar Ron honom igen. Rond 2: Inte mycket att rapportera i den här ronden, som varar 2:57. Återigen däckar Ron honom precis efter ronden slutar. Rond 3: Båda bladar och Ron bumpar in i ringstolpen när ronden slutar efter 2:07, nästan en hel minut kortare än annonserat. Rond 4: Wahoo atomic-droppar Tully in i en fist innan ronden slutar efter 2:35. Rond 5: Båda däckar samtidigt 1:28 in i ronden så domaren beslutar sig för att den första som reser sig vinner. Dillon viftar för glatta livet med en handduk för att få liv i Tully utan resultat medan Wahoo häller vatten på Ron som ställer sig upp och vinner efter 0:37 (hela matchen varade 15:00, med halvminutspausen mellan ronderna inräknade). Bra match, mycket bättre än jag trodde den skulle vara. Jag hade inga tvivel om att de här gossarna skulle kunna leverera en bra match under vanliga förutsättningar, men Taped Fist brukar vara bättre i teorin än i praktiken men de lyckades få till en engagerande fight. Men bokningen var en smula märklig eftersom Ronnie dominerade i stort sett hela matchen och fick in flera tjuvslag, men å andra sidan har jag noll koll på upplägget eller vad de gjort på TV innan detta. ***1/2

7. Double Russian Chain Match: Road Warriors vs. Nikita & Ivan Koloff.
Paul Ellering är med in. Denna hade klart känts bättre om den var på ett card med ett gäng vanliga matcher, istället känns den bara trött eftersom det blir lite enahanda med denna typen av matcher flera gånger i rad. Såklart blöder någon (Ivan) här också. Hawk är fastlåst med Nikita och Animal med Ivan så det blir naturligtvis bara rent slagsmål utan någon som helst tag-brottning. Stackars Tommy Young (domaren) däckas nästan två gånger inom loppet av tre sekunder, först kolliderar Ivan med honom så han faller, och direkt efter clotheslinar Animal Ivan med kedjan så han faller nästan rakt på Tommy. Ivan klättrar men Paul slänger ner honom så Animal kan pinna honom efter 5:40. Heel-beatdown efteråt men Road Warriors slår tillbaka. 1/2*

8. Hair vs. Hair: Jimmy Valiant vs. Shaska Whatley.
Denna börjar direkt när vi klipper till matchen, inget intro eller någonting. Paul Jones är med Shaska in, och Shaska är för övrigt Pez Whatley under annat namn. Det dröjer två minuter in i matchen innan speakern informerar om att förloraren ska rakas efter matchen. Kunde kanske gjort redan vid introt? Och sätt dig ner och håll i hatten; även här är det tydligen nödvändigt att blada! I det här fallet Jimmy Valiant, som bladar vilket är helt onödigt eftersom matchen knappast behöver det. Baron von Raschke och Manny Fernandez kutar in och Jimmy däckar Shaska med en BLYFYLLD HANDSKE OF DOOM i kaoset för tre efter 10:47 varpå publiken fullkomligt exploderar. Random midcard-faces kutar in för att mota ut Jones och Baron medan Shaska rakas. Efteråt (med rakat huvud) ser han ut som en vältränad Kamala, och det är ganska komiskt att se honom försöka sätta på sig det avrakade håret igen. Ingen dålig match men blodet kändes fruktansvärt onödigt (inte minst för att detta var femte matchen i rad med blod ikväll) vilket drar ner betyget en smula. 1/2*

9. Cage: Dusty Rhodes, Magnum TA & Baby Doll vs. Midnight Express (Dennis Condrey & Bobby Eaton) & Jim Cornette.
Tag-regler gäller, vilket såklart känns lökigt i en burmatch. Något som inte är lökigt, men ganska uppseendeväckande är att Eaton, Condrey och Magnum bladar men INTE Dusty, som annars brukar börja blöda innan han ens hunnit komma till arenan. Corny och Baby Doll är inte med förrän i slutet, där Baby Doll däckar honom för tre efter 10:10 för en bra pop. Ingen dålig match, och nu upprepar jag mig igen, men ytterligare en gimmickmatch med en massa blödande gör bara att den känns som en i mängden och inte alls så effektfull den hade kunnat vara. Big Bubba (Big Bossman) attackerar Dusty efteråt innan speakern hypar fyrverkerier efter showen! *1/2

10. Cage: NWA World-champ Ric Flair vs. Ricky Morton.
Titelmatch. Denna var med på Horsemen-DVDn som jag tydligen recenserade men har NOLL minne av. Horsemen bröt Rickys näsa en kort tid innan detta så han använder nässkydd ala Virgil 1992 här. Anledningen till fejden är att Robert Gibson skadades och Flair bad om att få fejda med Ricky så länge (enligt en RNRX-shoot från 2001), och Ricky anser i samma shoot att Flair är den bästa mästaren någonsin så de verkar ha en oerhörd respekt för varandra. Ric anländer i helikopter för en fancy entré. Bra match, inte helt oväntat, även om båda blödande och buren känns gjort redan ikväll. Ricky, som är otroligt över, blöder riktigt mycket. Bra dynamik också; Ricky är oerhört sympatisk medan Flair är en skitstövel. Finishen är tämligen odramatisk; Flair atomic-droppar honom på översta repet och pinnar honom med fötterna på repet efter 23:15. Bra men lite utdragen match, Ric dominerade i tio minuter vilket kändes lite väl länge. ***3/4

SLUTSATS: Bra show med några riktigt bra matcher. Tyvärr blev det snabbt ganska enahanda med gimmickmatcher som liknade varandra och folk som blödde. Lite som att kvällens femte öl inte smakar lika gott som första även om den egentligen är godare. Gillar du blod och gimmickmatcher är detta showen för dig! För oss andra - som föredrar blod och gimmickmatcher som tillbehör istället för huvudrätt på en show - var det ganska enahanda. Men trots allt en sevärd show.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2019-07-09.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 24 aug 2019 18:20, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 26 jul 2019 14:37    Rubrik: Svara med citat

NWA houseshow - Greensboro 1986-07-26 (WWEN)

- WWEN la upp två NWA-houseshows (denna och Charlotte 1986-07-05) och den andra kastade jag mig över nästan direkt. Men för ordningens skull ska det sägas att det var nästan tre veckor mellan jag såg showerna och därmed minns jag inte allt från Charlotte i detalj.

1. Sam Houston vs. Steve Regal.
Ordinär öppnare för att värma upp publiken. Ju mer jag ser av Houston, desto mer gillar jag honom. Ingen superworker men definitivt bra för sin roll. Regal gör lite väl mycket restholds innan Houston går för en bulldog, Regal blockerar och skickar in honom i hörnan och pinnar honom med fötterna på repet efter 7:58. Houston vevar igång publiken om Regals fuskande och drar till Regal som bailar efteråt för att få tillbaka lite moralisk hetta. *1/2

2. Denny Brown & Italian Stallion vs. Black Bart & Konga the Barbarian.
Inget att rapportera om denna heller. Stallion är den framtida WWF-jobbern Gary Sabough och det är en av anledningarna till att jag har svårt att ta matchen på allvar. Det och Barbarians skägg. Hetta på Brown, tag till Stallion som rensar men Barbie avslutar honom med en flying headbutt efter 8:01. *

3. Loaded Glove On A Pole: Manny Fernandez vs. Baron von Raschke.
Paul Jones är med Baron in. Den som tar ner handsken får använda den. Manny blöder och ligger under och Baron sliter ner handsken, men direkt efter utför Manny en cross-body för tre efter 8:26. Lika bra, eller dålig, som i Charlotte. **

4. Indian Strap-match: Wahoo McDaniel vs. Jimmy Garvin.
Precious är med in och ber publiken att inte röka medan Garvin brottas. De borde verkligen boka denna i Sverige. Karbonkopia från Charlotte och Wahoo vinner efter 8:27. Garvin attackerar men Wahoo nitar honom efteråt. ***

5. Taped Fist: NWA National-champ Tully Blanchard vs. Ronnie Garvin.
Nontitle. Samma visa som förra gången. Wahoo och JJ Dillon är med in och det är treminutersronder (typ) som gäller. Återigen skulle jag önska se dem i en vanlig match istället för detta, som jag tycker hindrar dem från att göra en bra match. Inte för att denna var dålig, tvärtom var den jättebra, men en normal match hade nog blivit ÄNNU bättre. Alla (inklusive Dillon) bladar btw. Rond 1: Ron dominerar och Tully bladar innan ronden är över efter 3:04. Ron däckar honom mellan ronderna. Rond 2: Inte mycket att rapportera mer än att Dillon tejpar några lager tejp runt Tullys näve för att ge mer tryck till hans slag innan ronden är över efter 2:01. Det här med tre minuter är väldigt liberalt. Rond 3: Tully gör comeback och däckar Ron. De slåss utanför ringen lite senare där Wahoo atomic-droppar Tully in i en högerkrok av Ron innan ronden är över efter cirka 2:14 (de glömmer plinga i klockan när ronden börjar). Rond 4: Wahoo nitar Dillon som bladar, och Tully däckar Ron med ett knogjärn för att vinna efter 2:31. Först annonseras Ron som vinnare innan speakern rättar sig själv. Underhållande men nästan exakt som den i Charlotte. ***1/4

6. Förstautmanarmatch: Rock N Roll Express vs. Arn & Ole Anderson.
Speakern noterar att vikten är deras "combined wrestling weights" vilket var ett intressant ordval. Inte mycket att orda om här, två förbannat bra teams mot varandra i en bra match. Andersons dominerar mest (som vanligt). Hetta på Ricky (som vanligt), och när det är trettio sekunder kvar av matchen taggas Robert (som vanligt) in som rensar (som vanligt) innan vi har en tjugominutersdraw efter 20:10 (ingen är perfekt) och RNRX rensar ringen på Andersons. ****

7. Hair vs. Hair: Jimmy Valiant vs. Paul Jones.
Manny är med Valiant in och Baron är med Jones in. Kort och koncis match, även om den känns som en popcornmatch låg det en lång fejd bakom. Jimmy bladar ganska omgående och Jones försöker använda en LOADED GLOVE OF DOOM men Jimmy har också en som han hinner använda före. Dock är domaren distraherad av Manny som fightas med Baron och Shaska Whatley chairshottar Valiant (referens till Charlotte-showen) så Jones kan pinna honom efter 4:26. Jimmy rakas efteråt och säljer ilskan enormt bra för att fortsätta fejden. *

8. Magnum TA vs. Nikita Koloff.
Detta är fjärde matchen i deras Best of 7-serie för att utse en ny US-champ efter att NWA-presidenten Bob Geigel gjort bältet vakant efter att Magnum attackerat honom i en angle jag inte känner till. Med kommentatorer hade sådant framgått betydligt enklare än utan (det är ju deras roll) men jag tycker det är betydligt skönare att se wrestling utan kommentering. Ivan Koloff är med in och gör inget noterbart som vanligt. Han är lika onödig som Nikolai Volkoff var i WWF. Tommy Young dömer fantastiskt som vanligt, vid ett nearfall kastar han sig (bokstavligen) över Nikita för att kunna räkna. Magnum bladar rejält och bumpar in i trappan med huvudet vilket torde vara ett misstag. Bumpet i sig var såklart planerat men inte att han skulle slå i skallen på trappkanten. Magnum gör en sunset-flip, Nikita försöker blockera genom att grabba tag i repet men Young sparkar bort handen så Magnum kan fullfölja spotten för tre efter 13:34. Okej match som aldrig riktigt lyfte. (Nikita vann sedermera hela serien och blev ny US-champ. Det du precis läste var en spoiler btw.) **

9. Cage: Road Warriors & Baby Doll vs. Midnight Express & Jim Cornette.
Ungefär som i Charlotte fast med Road Warriors istället för Magnum och Dusty. Tag-regler i en burmatch ger mig för övrigt fortfarande halsbränna. Gentlemannen och urfeministen Cornette kallar Baby Doll för "big fat pig" inledningsvis, och det är också där hela upplägget ligger. Eaton imponerar stort med en flying kneedrop från buren på Animal, en spot som egentligen inte behövs här eftersom intresset ligger hos Baby Doll vs. Corny. Det slutar med kaos, Road Warriors flexar framför Corny så Baby Doll kan nita honom för tre efter 9:23 vilket genererar en megapop. *

10. Cage: NWA World-champ Ric Flair vs. Dusty Rhodes.
Titelmatch. Pin och sub gäller. Sedvanligt hyfsad match mellan dessa båda, jag tror jag betygsatt alla deras matcher (alla jag har sett naturligtvis) någonstans mellan ** och ***. Denna är inget undantag, skapligt underhållande men inget superbra eller något jag lär minnas. Dusty bladar rejält i vanligt ordning. Kul spot där Dusty clotheslinar honom och ska pinna honom, men Flair är så långt ifrån honom att Dusty får tuppjuck och rör sig snabbare än någonsin för att krypa dit för ett nearfall. Ric dominerar och ber publiken hålla käft innan Dusty avslutar med ett small package efter 21:05 för att ta sin tredje, och sista, NWA World-titel (som han dessutom jobbade tillbaka till Ric två veckor efteråt). Faces kommer in och firar efteråt och Dusty ska få någon sorts plakett men han no-säljer så Ronnie Garvin får ta den istället. Lite småkul. ***

SLUTSATS: Underhållande show, även om mycket var ren repris från Charlotte. Och precis som i Charlotte tycker jag det var alldeles för mycket gimmickmatcher här. Men en stor tumme upp för WWEN som lägger upp sådant här, mer sådant tack!

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2019-07-26.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> Filmade houseshows Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019