Forumindex SweWrestling.com
Sveriges Största Wrestlingforum!
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 

WCW PPV 1992 (inklusive Clash)

 
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WCW PPV & TV
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 10 mar 2018 20:45    Rubrik: WCW PPV 1992 (inklusive Clash) Svara med citat

1. Clash of the Champions 18 (1992-01-21)

- En match som var påtänkt/bokad men som ändrades var Brian Pillman & Patriots vs. Young Pistols & Diamond Studd samt Terrance Taylor vs. Thomas Rich. (WON 1992-01-06)

Apropå ändrade matcher, en liten rolig notis från WON 1992-02-03: "WCW took out a huge ad for the Clash in the Topeka newspaper, the bouts listed were: Sting & Steamboat vs. Rude & Austin, Gigante vs. Cactus, Taylor vs. Rich, Hammer vs. Page and Badd vs. Morton. Well, having two of the five bouts that you advertise in the newspaper take place is a .400 average, which isn't bad if you're a baseball player."

Något som inte är lika muntert är att galan fick en bedrövlig Nielsen-rating på 3.7 (en rating Vince hade älskat idag) vilket gör att den tillsammans med Clash 16 var de Clashes som hittills haft sämst tittarsiffror.

- JR & Tony kommenterar.

1. Steiner Brothers vs. Vader & Mr. Hughes.
Harley Race är med in. Kul liten match där Steiners suplexar runt heelsen, som går med väldigt bra i greppen. Något som inte kan betecknas som "väldigt bra" är skylten i publiken som lyder "STEINER'S BROTHERS", vilket även är det enda läsliga på hela skylten. Wrestlingfans, mina damer och herrar. Hetta på Scott, tag till Rick som rensar innan det blir kaos. Shane/Diesel (Vader clotheslinar Hughes) innan både Rick och Scott tumlar ut och Rick bulldoggar Hughes för tre efter 9:02. ***

2. Marcus Alexander Bagwell & Brian Pillman vs. Taylor Made Man & Tracy Smothers.
Komiskt replikskifte mellan JR och Tony inleder matchen; JR försöker bygga upp facen som underdogs som "aldrig brottats ihop förr" vilket TMM (Terry Taylor) och Tracy gjort, men Tony säger att eftersom Tracy vanligtvis är tag-brottare med Steve Armstrong får han svårt att få bra kemi med Taylor. Stabil match för att showcasea babyface-teamet. Pillman blir slagpåse, tag till Bagwell som rensar innan han sunset-flippar Tracy för tre efter 7:48 medan Pillman håller undan Taylor. **1/2

- De visar clips av en houseshow-match där Liger slog Pillman för LH-bältet, en match som sägs vara riktigt, riktigt bra men som jag aldrig sett.

3. Johnny B Badd vs. Richard Morton.
Ganska intetsägande match som mest kändes bokad för att Badd skulle få en hyfsat stor vinst på TV. De gör ganska lite highflying och matchen saknar struktur innan de botchar en reverserad cross-body för tre efter 3:22. DUD

- Bischoff intervjuar Pillman och Badd för att hypa Pillman vs. Liger i Japan. Vad Badd gör där får vi ingen förklaring på, men han sätter en plastkyss på Pillman som däckar honom för besväret. Detta ledde naturligtvis inte till något.

4. PN News vs. DDP.
JR noterar att News minsann utsågs till årets nykomling i WCW-tidningen, så naturligtvis blev detta hans sista stora match i förbundet. Sjukt konstigt att WCW inte lyckas få över en hiphop-gimmick inför en publik som är vitare än ett KKK-möte. News dominerar med en avalanche och två sentons, varpå JR noterar att han är väldigt endimensionell, vilket är ett annat sätt att säga att han är kass. News avslutar med en flying big splash och eftersom detta är WCW spelas hans introlåt innan domaren hunnit räkna ut Page. Båda försökte men det funkade inte. Detta är nog den mest WCW-iga matchen som existerar. 1/4*

- Tony ger oss den sensationella nyheten att Superbrawl maineventas av Sting vs. Lex Luger, en match de redan kört reklam för på WCW-TV i två veckor före detta. Fråga inte, det är WCW. Tony intervjuar också Kip Frey, som introducerar Jesse Ventura som gästkommentator på Superbrawl (de hade bara kontrakt för den galan men uppenbarligen var båda parterna nöjda så kontraktet förlängdes). Sting introduceras och Luger drar en promo via länk för att hypa nämnda gala.

5. Falls Count Anywhere: Van Hammer vs. Cactus Jack.
Troligen Hammers bästa match någonsin, vilket betyder att den bröt **-gränsen. Jack tar flera bumps som visserligen ser imponerande ut men i efterhand mest känns korkade. Å andra sidan hade han aldrig kommit så långt i karriären utan dem. Han gör en sunset-flip ut på betongen. Van Hammer powerslammar honom på rampen och hiptossar ut honom på betongen. Van Hammer med flying clothesline ut från rampen innan de slåss backstage till buande eftersom folk inte kan följa det lika bra längre. Missy sköter live-kommenteringen med en in-house-mic och Abdullah står utklädd till cowboy (som Mick skrev i HAND; det är svårt för en svart 200-kilosklump att smälta in även med cowboyhatt) och försöker attackera Jack (de fejdar) men däckar Van Hammer med en spade så Jack kan pinna honom efter 6:54. JR noterar att det var ett misstag eftersom han siktade på Jack (de fejdar) men det såg inte så ut. Efteråt dumpar han Missy i en vattenho innan han fortsätter bråka med Jack. (Något har nog klippts bort här eftersom både Keith, Meltzer och Cagematch klockar in den på runt 10:00.) ***

I WON (1992-01-20/1992-02-03) stod det att Van Hammer började användas sparsamt på showerna efter Clash eftersom han skulle fokusera på ringträningen för att bli en bättre wrestler. Jag tror aldrig han utvecklades speciellt mycket, men hade ändå jobb i WCW fram till år 2000, även om han bokades väldigt sparsamt under mitten av nittiotalet.

I Missy Hyatt Wrestling Universe-shoot berättade hon att varken Cactus eller Hammer ville slänga henne i vattnet och fick Abdullah att göra det istället. Abdullah gick med på det, men han såg till att be om ursäkt för det när han gjorde det. I Have A Nice Day (en hyfsat skaplig okej bok om jag inte nämnt det) berättar Mick en liten annan version; Dusty pratade med Abby och Mick innan showen och ville att de skulle se till att Hyatt hamnade i vattnet, och i den storyn var inte Van Hammer inblandad. Jag tror ingen ljuger medvetet och detaljerna är inte så viktiga, men skulle jag sätta en slant skulle jag tro att Mick hade mest rätt. (Sidorna 280-281.)

Detta var första gången Kip Frey betalade ut en bonus till de som hade den bästa matchen/gjorde bäst ifrån sig, och eftersom jag nämner det här är det inte svårt att lista ut att denna matchen "vann". Enligt Mick fick han och Hammer dela på bonusen ($5.000) men delade med sig till Nick Patrick (domaren) och Abdullah, men i WON står det att Frey gav $2.400 var till Mick och Van Hammer, och Nick Patrick fick 200 bagis. Även detta är detaljer jag egentligen inte borde bemöda mig med att gräva i, men vem orkar ha ett liv?

6. Brad Armstrong & Big Josh vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
WCW fick ett "nasty legal letter" från Marvel om du undrar varför Brad inte är Arachnaman längre (WON 1992-01-27). Ren uppvisning för Birds, som debuterar ny låt och nya outfits. Brad dubbelteamas och Josh gör comeback, men Birds avslutar Brad med en dubbel DDT efter 3:48. *

- Video och intervju med Steiners, som är redo för Arn & Eaton för Tag-bältena.

7. Thomas Rich vs. Vinnie Vegas.
Under 1991 hann Kevin Nash gå som Master Blaster Steele, Oz, Dr X och nu debuterar han Vinnie Vegas, en gimmick där han klär sig som en gangster från förbudstiden. Snake Eyes avslutar efter 0:57. En av de bättre Nash-matcherna i WCW jag sett. NR

8. Dustin Rhodes, Barry Windham & Ron Simmons vs. Arn Anderson, Bobby Eaton & Larry Zbyszko.
Paul Heyman är med in. Inte helt chockerande nog en väldigt bra match, även om den kunde fått några ytterligare minuter. Bra arbete av alla och publiken var engagerad. Eaton och Barry ger varandras varsin superplex innan Dustin blir slagpåse. Jag är övertygad om att heelsen hade kunnat bearbeta honom i sju minuter och gjort det underhållande hela tiden. Tag till Barry som rensar innan det blir kaos, och Eaton dyker rakt in i Barrys högerkrok (bandagerad pga skada) för tre efter 9:28. Speciellt Dustin kändes ovanligt motiverad här, men det är lätt när man är i ringen med några superworkers (syftar speciellt på Barry, Arn och Eaton). ***3/4

- Bischoff intervjuar faceteamet där Barry utlovar hämnd mot Dangerous Alliance efter att de skadat hans hand på Halloween Havoc.

9. Sting & Ricky Steamboat vs. Steve Austin & Rick Rude.
Jesse gör color och Paul Heyman är förstås med in här också. Bra match för ett bra avslut på kvällen. Facen dubbelteamar Rude innan Sting blir face-in-peril. Tag till Steamboat som rensar. Austin går för en slam på Steamboat men Sting gör en bodypress på honom så båda landar på Austin för tre efter 11:22. Heelsen slår ner dem efteråt för att fortsätta fejden. ***1/4

- Bonusmaterial från WON 1992-02-03: "Bruise Cruise after all that advertising ended up with 170 tickets sold and supposedly WCW would have made money on that except they sent 40 of their own employees on the cruise as well which ate up the profit margin."

SLUTSATS: Klart underhållande show med flera väldigt bra matcher och där det dåliga hölls kort. Inget drog ut på tiden även om det var dåligt, så det hann aldrig bli tjatigt. Och med fyra matcher på *** eller över var det mesta sevärt.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-10.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!


Senast ändrad av sebbe den 19 apr 2019 22:26, ändrad totalt 4 gånger
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 16 mar 2018 14:48    Rubrik: Svara med citat

2. Superbrawl 1992 (1992-02-29)

- I vanlig ordning har vi några ändringar gällande matcherna; PN News vs. Mr. Hughes, Tom Zenk vs. Richard Morton, Van Hammer vs. Diamond Studd samt Big Josh, Johnny B. Badd, Mike Graham & El Gigante vs. DDP, Young Pistols & Vinnie Vegas slopades, varav åttamanna-taggen var tänkt som PPV-öppnaren. (WON 1992-02-24)

Ett uppdaterad matchcard hade Badd & Van Hammer vs. Vinnie Vegas & Mr. Hughes men den ändrades också. Richard Morton ersatte Hughes på grund av "some kind of non-drug related misdeed" (de noterar att det inte var drogrelaterat eftersom han åkte dit för kokaininnehav veckan innan detta).

Gällande Johnny B. Badd var det dags att omförhandla kontraktet med WCW, och även om de var överens om lönen ($156K om året) ville Badd ha bättre sjukförsäkring (de får bara betalt de två första månaderna om de är skadade) också vilket inte WCW gav honom. Att han började förhandla med WWF mitt i detta gjorde inte saken bättre och även om de till slut kom överens avbokades han från Superbrawl och ersattes av Tom Zenk. (WON 1992-03-09)

- Hittills har Halloween Havoc den lägsta PPV-buyraten i WCWs historia på 0.80, men denna kommer som god tvåa med 0.96 och det skulle dröja många år (till 1997/98) innan de lyckades återhämta sig.

- Jim Ross & Jesse Ventura kommenterar. Det blir ganska komiskt att lyssna på dem eftersom Jesse lägger upp bollar som JR no-säljer, och stundtals sitter de och drar varsin monolog istället för en gemensam dialog.

1. LH-champ Jushin Liger vs. Brian Pillman.
Titelmatch. Liger hade en allvarlig revbensskada och Pillman hade en ryggskada här. Denna brukar hamna högt upp på listor över bästa öppningsmatcher, men när jag såg den för ett gäng år sen tyckte jag inte den var så märkvärdig. Något som jag tycker fortfarande efter att precis sett om den. Den är inte dålig men med dagens mått mätt känns den som en något över medel för den här typen av match. Hade den gått idag hade den inte stått ut speciellt mycket, men 1992 var det såklart en annan sak och jag tror många gillar den mest av nostalgiska skäl (inget fel med det). Men "spot spot spot spot spot finish" funkar sällan hos mig. Jesse säger flera gånger att Liger påminner om Predator och det komiska är att han verkar vilja få JR att reagera på det så Jesse kan komma med en dräpande kommentator, men JR no-säljer så Jesse får försöka skohorna in det igen, med samma resultat. Liger bearbetar benet och backdroppar ut honom vilket inte är DQ av någon anledning. Han följer upp med ett dyk från hörnan och ut. Pillman med springboard-clothesline, suplex ut och bodypress innan han bumpar in i staketet. Båda gör varsin dropkick innan Pillman får två med spinkick och powerslam. Liger med german-suplex. Pillman blockerar superplex och gör bodypress. Liger gör powerbomb men en andra vänds till rana för två. Liger får två med superplex men missar flying big splash och Pillman rullar upp honom för tre efter 16:58. 1992 var den nog fantastisk, men den har inte åldrats sådär jättebra. Dock är det fortfarande en bra match, speciellt med tanke på att båda var skadade. ***1/2

2. Marcus Alexander Bagwell vs. Terrence Taylor.
Bagwells största match i förbundet dittills, och Taylor är regerande US Tag-mästare med Greg Valentine. Taylor är ganska bra, ingen superworker men som mig som nästan bara sett honom som Red Rooster (och som JTTS under sitt riktiga namn 1993-94) är han klart bättre än ryktet säger. Bra story i matchen (veteran vs. rookie) och man ser hur Taylor bör runt Buff. Hyfsad match. Taylor missar flying big splash och Buff gör comeback innan han botchar (han är på fel ställe så spotten ser klumpig ut) en rollup för tre efter 7:38. Och eftersom detta är WCW spöar Taylor upp honom till jubel efteråt så ingen av dem blir över. *1/2

- Missy Hyatt intervjuar Harley Race, som säger att Lex Luger är i sitt livs form och redo för Sting. Race kan vara 95 år gammal och bosatt på en annan planet, jag hade ändå låst dörrarna med dubbla lås om han är sur på mig.

3. Ron Simmons vs. Cactus Jack.
I efterhand är det alltid svårt att se Mick Foleys tidiga matcher eftersom det tog så oerhört på kroppen. Det borde inte vara en chock men det är anmärkningsvärt ändå att se hans sjuka bumps. Som när han gör sin Cactus-clothesline där höften tar hela smällen på ett hårt betonggolv. Han stryps mellan första och andra repet vilket får publiken att brista ut i ett spontant "ooooh". Ron bumpar ut på rampen när han missar en charge, men gör en spinebuster på rampen. De hamnar i ringen igen där Jack hoppar in i en powerslam för tre efter 6:35. Där kom från ingenstans. Abdullah The Butcher attackerar men JYD räddar för att sätta upp en tag-match ingen vill se. **

Mick fick sitt första barn (Dewey) bara nio dagar innan detta.

4. Tom Zenk & Van Hammer vs. Richard Morton & Vinnie Vegas.
Denna hade kunnat vara dark match före vilken lågbudget-TV-taping som helst! De lockar upp, något som de faktiskt inte fuckar upp. Vegas tar över med en grekisk-romerk tumme i ögat innan de botchar en leapfrog. Gravt. Zenk och Morton kör en stund så vi ska slippa hamna på minus innan Van Hammer blir face-in-peril. Känns stabilt att den värdelöse i teamet är face-in-peril och tvingas sälja. Jesse försöker liva upp kommenteringen med att namedroppa rockband men eftersom inget av banden har sjungit om football eller grillsås no-säljer JR det. Tag till Zenk som rensar och avslutar Morton med en sunset-flip efter 12:02. JR är imponerad över Vegas flexibilitet, samma flexibilitet som gjorde att han botchade leapfroggen tidigare. -*

5. Dustin Rhodes & Barry Windham vs. Steve Austin & Larry Zbyszko.
Madusa är med in. Ännu en fantastisk tag-match från den här eran. Det finns något som skämtsamt kallas "Ric Flair-skatt", vilket betyder att man automatiskt ska dra av en snöflinga från Meltzers betyg av en Flair-match från åttiotalet eftersom han tenderar att överskatta dem. Jag funderar på om det är läge att inför en "tag-skatt" eftersom jag verkar älska de här matcherna mer än andra. Jag kommer på mig själv med att inte anteckna utan bara njuta av matchen vilket är ett gott betyg. Om Bray Wyatt och Bo Dallas hade en femtedel av sin morbrors brottning hade de gråtit av lycka. Zbyszko har jag i princip bara sett som färglös babyface mot William Regal 1994, men som heel i tagteam var han ganska bra. Hetta på båda babyface, slutligen tag till Dustin som rensar innan det blir kaos och Barry avslutar Zbyszko med flying clothesline efter 18:22. Ren magi! ****1/2

- Backstage: Missy Hyatt intervjuar Ricky Steamboats personliga tränare/bodyguard, den extremt hemliga svarta ninjan. Madusa kommer in men blir utjagad av honom, vilket blir viktigt senare.

6. WCW Tag-champs Arn Anderson & Bobby Eaton vs. Steiner Brothers.
Titelmatch. Paul Heyman bannas från ringen så Madusa tar hans plats vid ringside. Bra match, Steiners kastar runt heelsen en stund i ett betydligt lägre tempo än förra matchen. Skönt att de inte försökte sig på samma sorts match. Hetta på Rick och sen Scott, och Arn & Eaton är väldigt bra på att verkligen agera heel. De gör en Rocket Launcher på rampen innan Rick taggas in och rensar. Arn slänger en näve puder i nyllet på Rick, som misstar domaren för en motståndare och suplexar honom innan han backdroppar ut Arn. Frankensteiner avslutar Eaton efter 20:07 men givetvis blir det en Dusty Finish (en avslutning de hade i nästan alla sina houseshow-matcher) för att sätta upp returmatcher. ***1/2

7. US-champ Rick Rude vs. Ricky Steamboat.
Titelmatch. Heyman är bannad från ringside men Steamboat har sin supermega hemliga ninja med sig in. Pluspoäng till Rude som kallar publiken för "Milwaukee meatheads". Två bra brottare men tyvärr lyfter det aldrig och 70% av matchen består av restholds. Deras match på Royal Rumble 1988 var ingen vidare och denna var inte bättre, det känns som att de totalt saknar kemi. Det mesta ser bra ut, även om de gravt botchar en ut-tumlings-spot. Rude poserar och JR noterar att det "minsann inte finns pengar i bodybuilding" vilket antagligen både är riktat till WBF och Lex Luger, som lämnar WCW ikväll för att joina dem. Bästa spotten i matchen är en superplex innan den svarta ninjan däckar Steamboat med en rejäl mobiltelefon (chockerande att det var en utklädd Paul Heyman) för tre efter 20:02. Jag har inga problem med lågt tempo men när det mest handlar om restholds tröttnar jag. *1/2

8. WCW World-champ Lex Luger vs. Sting.
Titelmatch. Harley Race är med Luger in. Stings introlåt slutar innan han hinner in till ringen. Välkommen till WCW. Lugers kontrakt var slut och han hade sajnat upp för WBF, så detta blev hans sista WCW-match den här vändan, och mellan Starrcade 1991 och denna brottades han bara en gång, i Japan i januari för WCW. Jesse noterar att Lex ser större ut än någonsin, varpå JR undrar hur han kunde bli så mycket större på 30 dagar, blinkblink. Okej match, inte PPV-mainevent-kaliber och Luger verkade inte överdrivet motiverad men matchen håller ett bra tempo och publiken är engagerad. De gör sina vanliga spots innan Sting backdroppar sig ur en piledriver vid ringside av Race, och avslutar Luger med en cross-body efter 13:03. Lite märkligt att han inte fick avsluta med sin finisher istället, vad fanns det för poäng med att skydda Luger? **

SLUTSATS: Allt som allt en bra show. Liger-Pillman och två av tag-matcherna var bra och värda att se, och Bagwell-Taylor, Simmons-Jack och maineventet var inte dåliga. De enda två matcherna jag hade skippat var Zenk-taggen samt Steamboat-Rude.

En stark tumme i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-16.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 24 mar 2018 10:03    Rubrik: Svara med citat

3. WrestleWar 1992 (1992-05-17)

- Jag vill börja med att poängtera att jag först såg galan normalt, och därefter en gång till med kommentering av Tony Schiavone och Conrad Thompson från What Happened When-podcasten (#41, 2017-11-06), så alla hänvisningar till Tony kommer från det avsnittet.

- PPV-buyraten var på rekordlåga 0.61, WCWs dittills sämsta siffra, och förutom Halloween Havoc 92 (0.90) skulle det dröja ända till Bash at the Beach 94 (1.02) innan de kom över 0.60 igen.

- Jim Ross & Jesse Ventura kommenterar, och det måste noteras att de har en betydligt bättre kemi här än på Superbrawl då de faktiskt pratar MED varandra här istället för att köra varsin monolog. Tony sa att Jesse ogillade JR men visste inte varför, och hade ingen aning om vad JR tyckte om Jesse.

1. US Tag-champs Terry Taylor & Greg Valentine vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Titelmatch. Chockerande bra öppningsmatch, speciellt eftersom den var rätt lång (sexton minuter) och Freebirds inte var några superbra workers. Men de lyckades få till en väldigt underhållande match med två heatperioder, först Garvin och sen Hayes. Det blir kaos och Garvin DDTar Taylor för tre efter 16:01 till en bra pop. Jag förstår att Birds brukade få brottas första matchen på galor, de hade en förmåga att dra igång publiken oavsett om de var faces eller heels. Birds förlorade bältena till det omaka paret Dick Slater & Barbarian i juni innan de skrotades en månad senare. ***

2. Johnny B Badd vs. Tracy Smothers.
Tracy introduceras som "Young Pistol Tracy" vilket känns som om de slängt tre dartpilar på en vägg med olika namnlappar. Okej match, inget fel på den rent tekniskt men den bara pågår och pågår. JR säger att Tracy gör en MMA-spark, vilket är JRs ord för en grepp han inte vet namnet på. Antingen kallar han det något med MMA eller något japanskt för att maskera att han inte vet. Badd har en enorm karisma som räddar hela matchen. Han gör en imponerande sunset-flip från hörnan innan han avslutar med en vänsterkrok efter 7:04. *

- Missy Hyatt intervjuar Freebirds med Precious, vilket jag inte antecknade ett dugg om.

3. Marcus Alexander Bagwell vs. Scotty Flamingo.
Buff Bagwell vs. Raven före de gimmickarna. Detta var för övrigt Ravens PPV-debut och torde vara den största matchen i karriären dittills. Okej match där det mesta ser bra ut. Buff pratar spots vilket naturligtvis zoomas in och det tar en bra stund innan de skiftar kamera. Bagwell får två med en Perfect-Plex innan Scotty reverserar en rollup med en näve tights efter 7:10. *1/2

4. Ron Simmons vs. Mr. Hughes.
Det skulle vara Ron & JYD vs. Hughes & Cactus Jack, men Jack slår ner JYD innan han utför en Cactus-elbow från rampen ner på betonggolvet i ännu en spot jag bara skakar huvudet åt. Enligt Tony var JYD skadad här, därav ombokningen. Hughes rör sig väldigt bra och går med perfekt i det mesta. Jack kommer in men tacklas ut och Ron avslutar Hughes med en tackling efter 5:28. Inget att klaga på här, det var en kul liten match. **1/2

5. Super Invader vs. Todd Champion.
Harley Race är med Invader (Hercules) in, där gimmicken är att han är från Thailand och Tony kommer med scoopet att han är Shinsuke Nakamuras farfar. Tony: "We had a fucking JOB MATCH in a PPV?!" Detta var tre månader efter Hercules legendariska match mot Sid där han no-sålde allt och reste sig direkt efter Sids powerbomb. YouTuba den om du inte redan gjort det; Hercules vs. Sid, 1992-02-23. Denna är inte lika kul dock, det mesta ser klumpigt ut och Invader borde vunnit ganska snabbt. Han gör en lång chinlock men hans dyk från hörnan blockeras av en fot innan han avslutar med en väldigt bra powerbomb efter 5:27. Han följde med Todd ner, han släppte honom inte bara. För lång, för dålig och för ointressant på PPV, även om de inte var utannonserad. -*

6. Big Josh vs. Richard Morton.
Morton ersätter Diamond Studd, som lämnade förbundet tidigare på dagen efter att inte fått ett garanterat kontrakt utan istället fått nöja sig med $300 per match utan några som helst garantier. Say hello to the bad guy! Morton var inte dålig som singelheel men han hade inte mycket till offense utan det blev mest restholds. Att sälja och bumpa klarar han galant. Publiken är tyst. Josh avslutar med en Doink-splash efter 7:33, men det blir någon kommunikationsmiss där domaren tror att Morton sparkade ur, men en kort konferens med Josh gör klart att det blev tre. Josh var ingen spektakulär eller fancy worker, men en väldigt duktigt grundbrottare som fick allt att se bra ut. *

7. LH-champ Brian Pillman vs. Tom Zenk.
Titelmatch. Zenk refererar till "Scotty the Flamingo" i en bandad intervju visad före matchen. Som du kanske känner till har jag i regel svårt för respektmatcher (face vs. face) och denna är inget undantag. Den är ganska bra rent tekniskt (även om de gör några missar) men jag har svårt att engagera mig när det inte finns någon klar heel i matchen. Pillman tar dock rollen som heel genom att bearbeta benet med en figure-four som Zenk reverserar. Pillman hoppar in i en fin powerslam för två. Zenk blockerar superplex och gör en cross-body där han nästan hoppar ÖVER Pillman. Zenk möter en missile-dropkick med en spark, men går för en egen som missar och Pillman rullar upp honom för tre efter 15:29. ***

8. Förstautmanare, IWGP Tag-bältena: Steiner Brothers vs. Tatsumi Fujinami & Takayuki Iizuka.
Ganska känd match eftersom Steiners stiffade skiten ur motståndarna, vilket enligt Ricks första RF-shoot handlade om att de fick order om att "rough up" de japanska brottarna. Detta för att de var vana vid den stiffa stilen, men Rick skadade Iizuka ganska rejält här. Dock träffade han honom Japan efter detta och bad om ursäkt för detta. Scott gör sin snap-fallaway-slam på båda, varav den första botchas. Jag tror bara jag sett honom utföra den. Fujinami håller upp Rick för en sorts Doomsday Device men Rick belly-to-bellyar ner Iizuka istället. Den spotten verkar Steiners ha i alla sina matcher. Japanerna får hetta på båda två, men bara korta stunder, innan det blir kaos och Rick avslutar Iizuka med en belly-to-belly från andra repet efter 18:17. ***1/2

9. Wargames: Sting's Squadron (Sting, Barry Windham, Dustin Rhodes, Ricky Steamboat & Nikita Koloff) vs. Dangerous Alliance (Steve Austin, Rick Rude, Arn Anderson, Bobby Eaton & Larry Zbyszko).
Paul Heyman och Madusa är med in. Åtta superbra workers och två hyfsade! Förbannat bra och intensiv match som kändes som en riktig fight. Det är dock svårt att beskriva matchen greppmässigt eftersom det snarare är ett enda stort intensivt slagsmål inför en väldigt het publik. Barry, Austin och Dustin bladar, och de två sistnämnda rejält.

Barry och Austin inleder matchen innan Rude är #3. Yep, heelsen vinner slantsinglingen, vem kunde tro det? Steamboat är #4 och DDTar båda. Arn är #5. Dustin är #6. Zbyszko är #7. Madusa klättrar upp för att släppa ner Pauls mobiltelefon genom buren, men Sting jagar bort henne. Sting är #8 och Eaton är #9. Dustin missar en big boot med en halvmeter, men Austin säljer ändå. Koloff är #10 och sist in, och Sting har svårt att lita på honom innan han offrar sig själv för att Sting ska slippa attackeras av heelsen. Larry och Eaton sabbar ringhörnan (Jesse försöker få oss att tro att Eaton "försöker laga den" vilket är roligare än det låter som). Larry svingar metallstången mot Sting, men han fintar så Eaton träffas istället på axeln och Sting får honom att ge upp via en armbar efter 23:26. Eaton hade redan en skadad axel IRL så de byggde in det i finishen. Dangerous Alliance skäller ut Larry efter förlusten i vad som blev hans faceturn.

Att köra ett såhär hårt och intensivt tempo i 23 minuter är imponerande även med så många brottare inne, och alla gjorde sitt jobb väl. Jag har tidigare hållit WarGames 1991 som bättre än denna, men efter att ha sett båda inom en treveckorsperiod måste jag ändra åsikt; Båda var väldigt bra men denna var något av det bästa jag sett. *****

SLUTSATS: Bra gala. Allt var inte perfekt (långt därifrån) men tillräckligt för att hålla mig underhållen majoriteten av tiden och toppat med ett fantastiskt maineventet.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-24.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 26 mar 2018 09:21    Rubrik: Svara med citat

4. Clash of the Champions 19 (1992-06-16)

- Notera att denna bandades 16 juni men visades inte förrän 22 juni, det vill säga två dagar efter nästa PPV, Beach Blast, men jag ser dem i kronologisk ordning.

- Kvällens show handlar om att vaska fram nya NWA Tag-champs, eftersom det inte räcker med WCW- och US Tag-champs i förbundet. Semifinalen och finalen får vi på GAB i juli.

Teamen, och vilka länder de representerar, är som följer:

USA: Steiners, Steve Austin & Rick Rude, Marcus Bagwell & Tom Zenk, Barry Windham & Dustin Rhodes, Arn Anderson & Bobby Eaton, Freebirds,

USA/Litauen: Ricky Steamboat & Nikita Koloff.

USA/Japan: Jushin Liger & Brian Pillman.

Ungern: Joe & Dean Malenko.

Japan: Terry Gordy & Steve Williams, Akira Nogami & Hiroshi Hase.

Australien: Larry & Jeff O'Day. Jag har inte heller hört talas om dem förr.

Puerto Rico: Miguel Pérez Jr. & Ricky Santana.

Mexiko: Silver Kings.

Kanada: Chris Benoit & Biff Wellington.

Dominikanska Republiken Headhunters (Bob Cook & Joe Cruze, som troligen aldrig besökt det och än mindre brottats där).

Vi får aldrig någon förklaring varför det är så petigt med vilka länder/kontinenter de representerar, än mindre varför vissa länder är mer representerade än andra. Antar att det bara ska verka mer exotiskt med "två bröder från Ungern" istället för "två okända random snubbar".

- Jim Ross & Jesse Ventura kommenterar.

1. Turnering: Ricky Steamboat & Nikita Koloff vs. Joe Malenko & Dean Malenko.
Aldrig sett Joe innan men han verkar okej. Detta är Malenko-brödernas första WCW-match, och för Joe blev det även hans enda. Dean brottades inte i WCW igen förrän 1995. JR noterar att de kört tagteam i femton år, men tidigaste matchen med dem jag hittar är från 1988. Nåväl. Helt okej match även om jag inte minns ett dugg från den. Bra arbete från alla men det är mer uppvisning än fight. Hetta på Steamboat som botchar en hotshot-spot med Joe innan han taggar in Koloff som rensar och avslutar Dean med en Sickle efter 9:53. *1/2

2. Turnering: Marcus Alexander Bagwell & Tom Zenk vs. Steve Austin & Rick Rude.
Madusa är med in. Brian Pillman i all ära, jag hade hellre sett att Austin fortsatt tagga med Rude istället för att bilda Hollywood Blondes. Hetta på Zenk, tag till Bagwell som rensar men missar en dropkick och Rude avslutar honom med Rude Awakening efter 7:55. Heatlös match. *

- Eric Bischoff intervjuar Terry Gordy & Steve Williams, som säger att alla skiter i jobberteamet från Australien och att de hoppas att Steiners avancerar så de möts i kvarten (detta blir viktigt senare).

3. Turnering: Larry O'Day & Jeff O'Day vs. Terry Gordy & Steve Williams.
Efter en snabb koll på Cagematch ser den här bokningen oerhört märklig ut eftersom Larry inte har brottats sedan 1978 och detta är såvitt jag kan se Jeffs enda match någonsin, men Meltzer skriver i sin recension att Larry satt i NWAs styrelse och att det var därför han fick vara med här. Ren squash, Larry tar en Saito-suplex rakt på huvudet av Gordy innan Williams avslutar med Oklahoma Stampede efter 2:36. *

- Jesse Ventura intervjuar Sting för att hypa GAB.

4. Turnering: Dustin Rhodes & Barry Windham vs. Arn Anderson & Bobby Eaton.
Paul Heyman är med in. Inte helt oväntat en kul liten match med fyra toppworkers. Hetta på båda babyfacen innan Barry får en blind tag (domaren ser den inte) och rensar. Arn spinebuster Dustin så Eaton kan täcka honom för två innan Dustin avslutar Eaton med en bulldog efter 10:23. ***1/4

- Backstage: Gordy & Williams är ledsna över att behöva meddela att de såg "några puertoricaner" (Pérez Jr. & Santana) vara med om en bilolycka som de var de enda vittnena till. Detta leder till att Steiners får en bye. Det är inte skumt alls att de var enda vittnena och att Steiners nu får en bye.

5. Turnering: Silver King I & Silver King II vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Ganska dålig match, mest för att det är två helt olika stilar. JR noterar att lucha libre betyder "rough wrestling" vilket är lite komiskt. Silver Kings är hyfsade brottare såvitt jag ser men Birds är på fel plats hela tiden så spotsen ser inget vidare ut. Båda teamen gör Shawn/Diesel innan Hayes rullar upp en av dem i ett small package efter 6:29. 1/2*

6. Turnering: Brian Pillman & Jushin Liger vs. Chris Benoit & Biff Wellington.
Benoits och Wellingtons WCW-debuter (plus Benoits Nordamerika-debut), och för Wellington blev det även hans enda WCW-match någonsin. Han dog för övrigt (en helt naturlig wrestlingdöd; hjärtattack vid en ålder av 42 år) tidigt samma dag när Benoit valde att ta livet av sin familj och sig själv, och spekulationer finns om att det var droppen som fick bägaren att rinna över för honom. Okej match, fina spots men Liger är inblandad i några halvbotchade spots av någon anledning. Pillman suplexar ut Biff och gör en belly-to-back-suplex på Benoit från hörnan följt av en missile-dropkick. Liger cross-body från toppen ut på Biff och följer upp med Asai-moonsault. Biff missar HÖG senton från hörnan. Mot slutet ska de göra en spot med alla fyra men Benoit och Pillman är upptagna utanför ringen så de andra får stå och vänta på dem vilket ser fånigt ut. Liger botchar en backbreaker på Biff och avslutar honom med en moonsault efter 11:31. Kändes som bara en massa spots. **1/2

7. Turnering: Akira Nogami & Hiroshi Hase vs. Headhunters (Bob Cook & Joe Cruze).
De riktiga Headhunters no-showade så de ersattes av två jobbers under maskerna. JR känner inte till dem, vilket han troligen delar med 99% av publiken. Publiken är tyst och japanerna dominerar innan de avslutar varsin gubbe med varsin suplex efter 5:11. 1/2*

- Jesse intervjuar Ron Simmons som blir konfronterad av Harley Race och Super Invader, som kommer med rasistiska kommentarer och åker på stryk för besväret. Kort, koncist och bra segment.

- Bill Watts säger att eftersom både Steiners och Williams & Gordy vill möta varandra ikväll ska matchen bli av redan nu. Vilken tur, annars hade Headhunters-matchen varit mainevent.

8. Turnering: Steiner Brothers vs. Terry Gordy & Steve Williams.
Kul och stiff match där de inte ser ut att hålla igen onödigt mycket. Jesse säger att Scott alltid börjar för Steiners så naturligtvis skiftar de här så Rick börjar. Folk suplexar varandra (roligare än det låter som) och det blir hetta på Scott. Blind tag får in Rick, som botchar en spot med Doc som sparkar honom så löst att Rick inte vet om han ska sälja det eller inte. Han säljer det i en sekund innan han inser att det inte ens var nära, och clotheslinar ut honom. Såg ut som om Rick stannade för tidigt så jag lägger skulden på honom. Doc fäller Scott, som skadar sitt redan skadade ben, och gör en Jackhammer för två. Scott gör comeback och går för en belly-to-belly på honom men Gordy fäller honom och Williams pinnar honom efter 15:01. ***1/4

SLUTSATS: Två av matcherna var sevärda (Dustin/Barry/Arn/Eaton och Steiners/Doc/Gordy) men i övrigt var det inget vidare gala, om man inte är superintresserad av Benoits första WCW-match. I övrigt verkade WCW gilla att köra turneringar, vilket inte fel i sig, men med hälften av deltagarna i princip okända för tittarna känns det ganska avslaget.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-22.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 29 mar 2018 13:24    Rubrik: Svara med citat

5. Beach Blast 1992 (1992-06-20)

- Två matcher som var planerade men som inte blev av var JT Southern (vem det nu är) vs. Johnny B Badd, samt Van Hammer vs. Greg Valentine. Ingen aning om varför de inte blev av. (WON 1992-04-20)

- Detta var precis när Bill Watts tagit över efter Kip Frye och införde nya regler för brottarna, och enligt Mick Foleys första bok (s. 297) var det följande:

-- Inget dykande från topprepet.

-- Inget kortspelande backstage.

-- Inga mattor vid ringside.

-- Inga barn backstage.

-- Inga respektive på TV-tapings.

-- Inga sleepers.

-- Heels och babyfaces ska inte resa ihop, inte prata med varandra utanför arenan, inte bo på samma hotell, inte träna på samma gym.

-- Ingen lämnar arenan innan alla matcherna är klara.

Och sen undrar folk varför Bill Watts inte var omtyckt!

- Jim Ross & Jesse Ventura kommenterar.

1. LH-champ Brian Pillman vs. Scotty Flamingo.
Titelmatch. Bra match, men som visar på ett ypperligt sätt varför Bill Watts macho-attityd och shoot-känsla för matcherna var överdrivet; Mattorna vid ringside är borttagna så det är svårt att göra hyfsat säkra spots där. När knappt nio minuter gått av matchen får vi veta att tio minuter har gått, men matchen verkar inte klippt (och min tidtagning var i princip samma som Scott Keiths och Dave Meltzers). Scotty gör en flying fistdrop ala Jerry Lawler som Ventura tycker är en forerarm. Scotty tar över men ställer sig som en idiot i hörnan och blir back-suplexad ner för besväret. Den där spotten borde de skrotat för den tog mig ur matchen. Pillman clotheslinar ut honom på rampen och följer upp med en tope, men Scotty flyttar sig så han kraschlandar på rampen (han fastnade dessutom med foten på repet så han kraschade före han planerade) och Scotty avslutar med en (rädd dålig) flying kneedrop efter 17:29. Oväntat bra match, där de till och med fick restholdsen att vara underhållande och den kändes absolut inte så lång. ***1/2

Raven sa i en av sina miljontals shoots att en drös personer backstage skakade hans näve efter matchen, även Ole Anderson som är känd för att alltid säga vad han tycker. Men Bill Watts tog över och Scottys push sket sig.

- Första delen av bikinitävlingen mellan Missy Hyatt (face) och Madusa (heel) med Johnny B Badd som MC. Säga vad man vill om Badd men karisma hade han. Ventura insinuerar att han är gay men JR tror inte det.

2. Ron Simmons vs. Terry Taylor.
Okej match, även om den kändes lite för lång för vad de försökte åstadkomma. Ron dominerar men missar charge ut på rampen så Taylor kan ta över en stund. Ron går en spinebuster och avslutar med en tjusig snap-powerslam efter 7:10. Detta blev en av Taylors sista den vändan och Ron borde egentligen krossat honom här. *

3. Marcus Bagwell vs. Greg Valentine.
Bättre än väntat, speciellt eftersom det är två helt olika stilar. Buff är mer flashy medan Valentine är långsam och grundlig. Greg bearbetar benet en stund, Buff gör comeback men Greg får ner honom igen och avslutar med figure-four för tapout efter 7:16. Förstår dock inte tanken med att pusha Valentine 1992. *1/2

4. Falls Count Anywhere: WCW World-champ Sting vs. Cactus Jack.
Nontitle. Het, intensiv och väldigt bra arbete av båda, Sting gör sin del men givetvis är det Mick Foleys bumpande som är huvudrätten här. Tyvärr, måste jag säga eftersom i efterhand känns de här spotsen ganska dåliga för hans hälsa, men samtidigt är wrestling inte rätt yrke om man är hälsomedveten. Meltzer i recensionen: "Cactus Jack has a lot of guts but you simply can't do matches like this very often and enjoy a lengthy career." Cactus gör sunset-flip och åker på en suplex, båda på betongen. Han bumpar över staketet och gör en Cactus-clothesline. Sting äter några chairshots men gör en back-suplex på betongen. Cactus botchar piledriver men JR räddar med att säga att "hans ben gav vika", men Mick gör inget som tyder på det. Cactus-elbow från hörnan ut på betongen missar och Sting ger tillbaka med några chairshots och avslutar med en flying clothesline på rampen efter 11:23. Troligen Micks bästa match dittills i karriären. ****1/2

Mick skrev i sin första bok (s. 300-301) att detta var hans favoritmatch fram till Mindgames och att allt sattes perfekt i den.

Tydligen kunde man se Chris Candido och Sunny i publiken under den här matchen, men jag lyckades inte se dem.

5. 30 Minute Iron Man: US-champ Rick Rude vs. Ricky Steamboat.
Nontitle av någon anledning. Steamboat har fru och barn (Richie) med sig i, medan Rude har Paul Heyman och Madusa. Matchen har en väldigt bra story men tyvärr var tempot alldeles för lågt alldeles för länge för att vara underhållande. Att det är ett lågt tempo emellanåt gör inget men det känns som att 25 minuter av matchen spenderades med olika restholds/submissions och det blixtrade till några gånger men inte tillräckligt för en såhär pass lång match. Jag vet inte vad det är med dessa två; båda var fantastiska workers men jag tror aldrig jag sett en bra match mellan dem.

Första fallet: Steamboat attackerar revbenen direkt och gör några submissions innan Rude fintar charge i hörnan och rullar upp honom med en näve tights för tre efter 7:42. Steamboat 0 - Rude 1

Andra fallet: Rude tar hem andra fallet med en Rude Awakening efter 8:39. Steamboat 0 - Rude 2

Tredje fallet: Rude offrar ett fall genom att sätta en flying kneedrop för DQ efter 9:42 för att kunna attackera ryggen under resten av matchen. Faktiskt smart bokat. Steamboat 1 - Rude 2

Fjärde fallet: Rude tar tillfället i akt att pinna Steamboat efter 10:01. Steamboat 1 - Rude 3

Femte fallet: Rude fortsätter bearbeta ryggen men Steamboat reverserar en Tombstone för tre efter 17:58 för att jämna till siffrorna en smula. Steamboat 2 - Rude 3.

Sjätte fallet: Steamboat gör en fin superplex och får tre med en backslide efter 20:22. Steamboat 3 - Rude 3.

Sjunde fallet: Rude dödar några minuter med en sleeper innan Steamboat flippar över ala Bret/Piper (även om Steamboat landar på magen på honom) för tre efter 29:35 vilket sätter press på Rude. Steamboat 4 - Rude 3.

Åttonde fallet: Rude försöker sig på några snabba pins (jag gillar hur han inte försöker vara fancy utan istället försöker vinna) men tiden går ut efter 30:00 och Steamboat vinner alltså med 4-3. Bra story men ganska tråkig match. **1/4

- Bikinitjafset fortsätter.

6. Dustin Rhodes, Barry Windham & Nikita Koloff vs. Arn Anderson, Steve Austin & Bobby Eaton.
Ole Anderson är gästdomare. Heyman är med in. Ganska basic match, bra arbete från alla men inget minnesvärt händer. Hetta på Dustin, het tag till Barry som rensar och utför en superplex på Austin. Arn räddar med ett dyk för DQ efter 15:31, vilket enligt Meltzer bokades för att etablera att det var förbjudet att dyka från repen. Kan förstå bokningen men det var en trist finish ändå. **1/2

- Bischoff intervjuar Steamboat, som attackeras av Cactus Jack för att sätta upp en houseshow-fejd.

- Missy vinner det sunkiga Benny Hill-bikinitjafset, stort grattis bra jobbat suveränt jippie osv.

7. WCW Tag-champs Steiner Brothers vs. Terry Gordy & Steve Williams.
Titelmatch. Ganska bra match men tyvärr var de alldeles för återhållsamma och hushåller med energin eftersom de ska brottas i "30 minuter" (28:22). Lägg dessutom till att publiken är tämligen sval efter några heta matcher. Matchen går ut på att alla fyra suplexar varandra rakt på skallen, speciellt Rick och Gordy gör detta mot varandra. Hetta på båda Steiners (det är ju en lång match) med alldeles för mycket restholds (lång match, remember?). Gordy powerslammar Rick från hörnan innan Scott taggas in för rensning, men tidsgränsen går ut efter trettio minuter (28:22, men vem räknar?) för en draw för att sätta upp en returmatch på Clash som bandades innan detta. Snurrigt värre. Jag förstår att de ville boka en draw här för att öka intresset för returmatchen på Clash, men de hade uppnått samma sak med en vild 10-15-minutersmatch som slutade med dubbel countout/DQ. De borde avslutat med Iron Man-matchen så de kunde avsluta sändningen med Cactus Jacks attack mot Steamboat istället för det här antiklimaxet. ***

SLUTSATS: Ganska bra gala, även om de två tag-matcherna borde varit bättre. Sting-Cactus är enda matchen jag kan rekommendera, men samtidigt är den riktigt bra och väl värd en titt!

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-26.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 29 mar 2018 13:24    Rubrik: Svara med citat

5. Beach Blast 1992 (1992-06-20)

- Två matcher som var planerade men som inte blev av var JT Southern (vem det nu är) vs. Johnny B Badd, samt Van Hammer vs. Greg Valentine. Ingen aning om varför de inte blev av. (WON 1992-04-20)

- Detta var precis när Bill Watts tagit över efter Kip Frye och införde nya regler för brottarna, och enligt Mick Foleys första bok (s. 297) var det följande:

-- Inget dykande från topprepet.

-- Inget kortspelande backstage.

-- Inga mattor vid ringside.

-- Inga barn backstage.

-- Inga respektive på TV-tapings.

-- Inga sleepers.

-- Heels och babyfaces ska inte resa ihop, inte prata med varandra utanför arenan, inte bo på samma hotell, inte träna på samma gym.

-- Ingen lämnar arenan innan alla matcherna är klara.

Och sen undrar folk varför Bill Watts inte var omtyckt!

- Jim Ross & Jesse Ventura kommenterar.

1. LH-champ Brian Pillman vs. Scotty Flamingo.
Titelmatch. Bra match, men som visar på ett ypperligt sätt varför Bill Watts macho-attityd och shoot-känsla för matcherna var överdrivet; Mattorna vid ringside är borttagna så det är svårt att göra hyfsat säkra spots där. När knappt nio minuter gått av matchen får vi veta att tio minuter har gått, men matchen verkar inte klippt (och min tidtagning var i princip samma som Scott Keiths och Dave Meltzers). Scotty gör en flying fistdrop ala Jerry Lawler som Ventura tycker är en forerarm. Scotty tar över men ställer sig som en idiot i hörnan och blir back-suplexad ner för besväret. Den där spotten borde de skrotat för den tog mig ur matchen. Pillman clotheslinar ut honom på rampen och följer upp med en tope, men Scotty flyttar sig så han kraschlandar på rampen (han fastnade dessutom med foten på repet så han kraschade före han planerade) och Scotty avslutar med en (rädd dålig) flying kneedrop efter 17:29. Oväntat bra match, där de till och med fick restholdsen att vara underhållande och den kändes absolut inte så lång. ***1/2

Raven sa i en av sina miljontals shoots att en drös personer backstage skakade hans näve efter matchen, även Ole Anderson som är känd för att alltid säga vad han tycker. Men Bill Watts tog över och Scottys push sket sig.

- Första delen av bikinitävlingen mellan Missy Hyatt (face) och Madusa (heel) med Johnny B Badd som MC. Säga vad man vill om Badd men karisma hade han. Ventura insinuerar att han är gay men JR tror inte det.

2. Ron Simmons vs. Terry Taylor.
Okej match, även om den kändes lite för lång för vad de försökte åstadkomma. Ron dominerar men missar charge ut på rampen så Taylor kan ta över en stund. Ron går en spinebuster och avslutar med en tjusig snap-powerslam efter 7:10. Detta blev en av Taylors sista den vändan och Ron borde egentligen krossat honom här. *

3. Marcus Bagwell vs. Greg Valentine.
Bättre än väntat, speciellt eftersom det är två helt olika stilar. Buff är mer flashy medan Valentine är långsam och grundlig. Greg bearbetar benet en stund, Buff gör comeback men Greg får ner honom igen och avslutar med figure-four för tapout efter 7:16. Förstår dock inte tanken med att pusha Valentine 1992. *1/2

4. Falls Count Anywhere: WCW World-champ Sting vs. Cactus Jack.
Nontitle. Het, intensiv och väldigt bra arbete av båda, Sting gör sin del men givetvis är det Mick Foleys bumpande som är huvudrätten här. Tyvärr, måste jag säga eftersom i efterhand känns de här spotsen ganska dåliga för hans hälsa, men samtidigt är wrestling inte rätt yrke om man är hälsomedveten. Meltzer i recensionen: "Cactus Jack has a lot of guts but you simply can't do matches like this very often and enjoy a lengthy career." Cactus gör sunset-flip och åker på en suplex, båda på betongen. Han bumpar över staketet och gör en Cactus-clothesline. Sting äter några chairshots men gör en back-suplex på betongen. Cactus botchar piledriver men JR räddar med att säga att "hans ben gav vika", men Mick gör inget som tyder på det. Cactus-elbow från hörnan ut på betongen missar och Sting ger tillbaka med några chairshots och avslutar med en flying clothesline på rampen efter 11:23. Troligen Micks bästa match dittills i karriären. ****1/2

Mick skrev i sin första bok (s. 300-301) att detta var hans favoritmatch fram till Mindgames och att allt sattes perfekt i den.

Tydligen kunde man se Chris Candido och Sunny i publiken under den här matchen, men jag lyckades inte se dem.

5. 30 Minute Iron Man: US-champ Rick Rude vs. Ricky Steamboat.
Nontitle av någon anledning. Steamboat har fru och barn (Richie) med sig i, medan Rude har Paul Heyman och Madusa. Matchen har en väldigt bra story men tyvärr var tempot alldeles för lågt alldeles för länge för att vara underhållande. Att det är ett lågt tempo emellanåt gör inget men det känns som att 25 minuter av matchen spenderades med olika restholds/submissions och det blixtrade till några gånger men inte tillräckligt för en såhär pass lång match. Jag vet inte vad det är med dessa två; båda var fantastiska workers men jag tror aldrig jag sett en bra match mellan dem.

Första fallet: Steamboat attackerar revbenen direkt och gör några submissions innan Rude fintar charge i hörnan och rullar upp honom med en näve tights för tre efter 7:42. Steamboat 0 - Rude 1

Andra fallet: Rude tar hem andra fallet med en Rude Awakening efter 8:39. Steamboat 0 - Rude 2

Tredje fallet: Rude offrar ett fall genom att sätta en flying kneedrop för DQ efter 9:42 för att kunna attackera ryggen under resten av matchen. Faktiskt smart bokat. Steamboat 1 - Rude 2

Fjärde fallet: Rude tar tillfället i akt att pinna Steamboat efter 10:01. Steamboat 1 - Rude 3

Femte fallet: Rude fortsätter bearbeta ryggen men Steamboat reverserar en Tombstone för tre efter 17:58 för att jämna till siffrorna en smula. Steamboat 2 - Rude 3.

Sjätte fallet: Steamboat gör en fin superplex och får tre med en backslide efter 20:22. Steamboat 3 - Rude 3.

Sjunde fallet: Rude dödar några minuter med en sleeper innan Steamboat flippar över ala Bret/Piper (även om Steamboat landar på magen på honom) för tre efter 29:35 vilket sätter press på Rude. Steamboat 4 - Rude 3.

Åttonde fallet: Rude försöker sig på några snabba pins (jag gillar hur han inte försöker vara fancy utan istället försöker vinna) men tiden går ut efter 30:00 och Steamboat vinner alltså med 4-3. Bra story men ganska tråkig match. **1/4

- Bikinitjafset fortsätter.

6. Dustin Rhodes, Barry Windham & Nikita Koloff vs. Arn Anderson, Steve Austin & Bobby Eaton.
Ole Anderson är gästdomare. Heyman är med in. Ganska basic match, bra arbete från alla men inget minnesvärt händer. Hetta på Dustin, het tag till Barry som rensar och utför en superplex på Austin. Arn räddar med ett dyk för DQ efter 15:31, vilket enligt Meltzer bokades för att etablera att det var förbjudet att dyka från repen. Kan förstå bokningen men det var en trist finish ändå. **1/2

- Bischoff intervjuar Steamboat, som attackeras av Cactus Jack för att sätta upp en houseshow-fejd.

- Missy vinner det sunkiga Benny Hill-bikinitjafset, stort grattis bra jobbat suveränt jippie osv.

7. WCW Tag-champs Steiner Brothers vs. Terry Gordy & Steve Williams.
Titelmatch. Ganska bra match men tyvärr var de alldeles för återhållsamma och hushåller med energin eftersom de ska brottas i "30 minuter" (28:22). Lägg dessutom till att publiken är tämligen sval efter några heta matcher. Matchen går ut på att alla fyra suplexar varandra rakt på skallen, speciellt Rick och Gordy gör detta mot varandra. Hetta på båda Steiners (det är ju en lång match) med alldeles för mycket restholds (lång match, remember?). Gordy powerslammar Rick från hörnan innan Scott taggas in för rensning, men tidsgränsen går ut efter trettio minuter (28:22, men vem räknar?) för en draw för att sätta upp en returmatch på Clash som bandades innan detta. Snurrigt värre. Jag förstår att de ville boka en draw här för att öka intresset för returmatchen på Clash, men de hade uppnått samma sak med en vild 10-15-minutersmatch som slutade med dubbel countout/DQ. De borde avslutat med Iron Man-matchen så de kunde avsluta sändningen med Cactus Jacks attack mot Steamboat istället för det här antiklimaxet. ***

SLUTSATS: Ganska bra gala, även om de två tag-matcherna borde varit bättre. Sting-Cactus är enda matchen jag kan rekommendera, men samtidigt är den riktigt bra och väl värd en titt!

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-26.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 29 mar 2018 16:28    Rubrik: Svara med citat

6. Great American Bash 1992 (1992-07-12)

- Det är dags att slutföra turneringen som påbörjades på Clash 19, i vad som känns som WCWs artonde turnering på kort tid.

- Detta är det mest WCW-iga beteendet någonsin: I vanlig ordning delades gratiskuponger ut som kunde lösas in mot biljetter ("freebies") för att fylla ut arenan. Problemet var att alldeles för många ville lösa in kupongerna vilket ledde till att massvis, däribland folk som köat från 09:00 på morgon fram till 18:30, blev utan biljett/er till showen. I det finstilta stod det "i mån av plats". Dock undrar jag varför man inte helt enkelt köper en biljett om man är så intresserad av galan att man köar i NIO timmar utanför arenan.

- JR & Da Govna kommenterar.

- Bill Watts inleder showen med att berätta att bara Sting-Vader är under NWA-regler (inga spots från repen, inte kasta ut någon över repen) men i turneringen är de sakerna lagliga. Varför denna byråkrati utan poäng?

1. Turnering, kvartsfinal: Ricky Steamboat & Nikita Koloff vs. Jushin Liger & Brian Pillman.
Stabil match brottningsmässigt, men eftersom alla är babyfaces blir det en ganska färglös match, som dessutom aldrig blev speciellt dramatiskt. Dessutom lider den, precis som alla andra matcher ikväll, av att många håller igen eftersom de måste brottas flera gånger samma ikväll. Liger med moonsault och Tombstone på Steamboat. Detta är förresten enda filmade matchen dem emellan, med undantag från stöket på Starrcade 91 där jag inte ens tror de rörde varandra. Jesse Ventura tycker Ligers mask ser ut som Rovdjuret men JR no-säljer och bara går vidare. Jag tror inte ens JR känner till filmen. Det blir kaos mot slutet där Steamboat reverserar Pillmans bodypress för tre efter 19:27. **

- Eric Bischoff intervjuar Steiners, som är här som åskådare ikväll.

2. Turnering, kvartsfinal: Hiroshi Hase & Shinya Hashimoto vs. Fabulous Freebirds (Jimmy Garvin & Michael Hayes).
Oh, goody, parningen känns som olja och vatten. Hashimoto ersätter Akira Nogami som hade en ögonskada. Det blir svårt att göra något bra mot Birds eftersom Michael Hayes stora highspot är en moonwalk. Trist match utan hetta. Meltzer noterar att Nick Patrick är tillbaka här efter en bilolycka tidigare i år, något jag helt missat. Japanerna bearbetar Hayes i slowmotion innan han gör sin egen comeback (!) och taggar in Garvin (sval reaktion) som rensar. Domaren distraheras av Jimmy så Hashimoto kan Superkicka Hayes rakt in i en northern-lights-suplex av Hase för tre efter 9:16. Birds kändes någorlunda motiverade men det gjorde inte de andra, kanske för att Birds är svåra att göra en bra match emot om man inte är van vid stilen. 1/2*

- Bill Watts hypar NWA-turneringen i Japan för att vaska fram en ny NWA-champion efter att Ric Flair (som nämns vid namn) lämnat förbundet. Jag förstår inte den här turneringsfetischen WCW led av, men jag hoppas de blev nöjda.

3. Turnering, kvartsfinal: Dustin Rhodes & Barry Windham vs. Steve Austin & Rick Rude.
Madusa är med heelsen in. Stabil match men den lyfte aldrig riktigt till de väntade höjderna med tanke på att alla fyra var väldigt duktiga workers. Dustin reverserar en Tombstone och domaren hoppar ÖVER dem för att räkna pinfallet, det är verkligen dedikation till sitt yrke. Hetta på Barry, tag till Dustin som rensar innan det blir kaos. Austin försöker piledriva Barry men Dustin flyger på honom med en clothesline för tre efter 19:16. ***

- Bischoff intervjuar Vader och Harley Race, där Vader tänker göra Stings fans besvikna ikväll när han besegrar deras hjälte.

4. Turnering, semifinal: Ricky Steamboat & Nikita Koloff vs. Terry Gordy & Steve Williams.
Gordy & Williams är redan WCW Tag-champions, så det är inte konstigt att WCW hade svårt att generera något direkt intresse för turneringen när det fanns flera uppsättningar av bältena. Tyvärr ganska tråkig match, det kändes mest som att de ville döda tid genom att låta den pågå nästan tjugotvå minuter utan att ha tillräckligt med innehåll för en så lång match. Brottningen är det inget fel på men det tar allt flera varv för mycket, och det hade kunnat bli en tight tiominutersmatch istället. Hetta på båda babyfacen, först Steamboat och sedan Koloff. Ricky taggas in och rensar innan det blir kaos, heelsen fuskar och Williams slammar in Ricky i hörnan med ryggen före och gör därefter en sorts powerslam/spinebuster för tre efter 21:40. *

5. Turnering, semifinal: Dustin Rhodes & Barry Windham vs. Hiroshi Hase & Shinya Hashimoto.
Ännu en seg match inför en ointresserad publik. Det hjälper inte heller att publiken redan sett båda teamen tidigare ikväll. Matchen saknar struktur tills Dustin blir slagpåse, tag till Barry som rensar och avslutar Hase med en rätt dålig lariat efter 14:55. Tummen upp till JR & JV som försökte låta engagerade matchen igenom även om ingen annan var det. *1/2

- Tony intervjuar Ron Simmons precis före titelmatchen eftersom WCW var redo att göra honom till champ några veckor efter detta.

6. WCW World-champ Sting vs. Vader.
Titelmatch. Harley Race är med in. Detta var första TV/PPV-sända singelmatchen mellan dem. Klassisk David vs. Goliat-storyn här, men den har sällan gjorts bättre än här. Hulk-Andre på Mania III är enda jag kommer på på rak arm. Båda är duktiga workers men styrkan i matchen ligger inte i utförandet av grepp eller imponerande spots utan den oerhört bra storyn som verkligen drar in mig i matchen. Vader poserar varpå JR noterar att han hört att det inte finns en framtid för bodybuilding. Ouch. Vader dominerar och stoppar Stings försök till comebacker, och Stinger splashar in i hörnan men slår i huvudet i järnbalken och bladar (2:12:15 på WWEN för er morbida skitstövlar som vill se det) så Vader kan avsluta med en powerbomb efter 17:17. Ron Simmons och Koloff (i flipflops!) hjälper Sting på fötter efteråt (ingen slump, Vader mötte både Ron och Koloff efter detta). ****1/4

- Bischoff intervjuar Vader och Race.

7. Turnering, semifinal: Dustin Rhodes & Barry Windham vs. Terry Gordy & Steve Williams.
Ännu en trist match mellan två bra tagteams ikväll, ackompanjerat av tystnad från publiken. Gordy & Williams fuskar så JR brister ut "not very ethical, but effective" varpå Jesse replikerar med "Ethical? This is wrestling, who cares about ethics?!" Hetta på båda babyfacen innan det blir kaos, Dustin bumpar in i Gordy och Williams avslutar honom med en bra lariat efter 21:11. *

- Showen slutar med att Tony intervjuar de nya Tag-mästarna.

SLUTSATS: Förbannat långtråkig gala med alldeles för långa matcher som mest kändes som tidsutfyllning och enda matchen jag skulle vilja rekommendera är förstås Sting-Vader. Att avsluta showen med Sting-Vader skulle förstås vara det bästa, men om de tvunget ville avsluta med tag-finalen borde ett babyface-team vunnit, speciellt eftersom Gordy & Williams hade en uppsättning Tag-titlar och behövde inte vinsten här.

Tummen ner, men Sting-Vader var bra!

(Den här recensionen skrevs 2018-03-29.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 30 mar 2018 18:36    Rubrik: Svara med citat

7. Clash of the Champions 20 - 20th Anniversary (1992-09-02)

- Jim Ross & Jesse Ventura kommenterar.

- Eftersom detta är Clash #20 firar vi med clips av legender samt intervjuar med Andre The Giant (Andres sista TV-framträdande i USA innan han dog), Bruno Sammartino, Bill Watts, Sting och andra utanför arenan. Dessutom får vi clips mellan matcherna med legender som brottats på TBS för WCW. Detta är inget jag kommer notera förutom vid speciella fall eftersom det mest känns som utfyllnad.

1. No DQ: TV-champ Steve Austin vs. Ricky Steamboat.
Titelmatch. Paul Heyman är med in och låses in i en bur vid ringside under matchen. Jag blir alltid så fascinerad över att heelen alltid får panik och flippar ut när han ska motas in i buren, det kommer tydligen alltid som en överraskning även om det varit officiellt sedan länge. En random elvaåring sjunger nationalsången mellan brottarnas entréer och matchens början vilket känns lite konstigt, men Paul är hundra procent heel som inte håller käft ens under sången utan pratar strategi med sin adept. Stabil match men de skulle komma att ha betydligt bättre sådana längre fram. Austin bearbetar revbenen. Steamboat gör en Tombstone, Austin reverserar men Steamboat reverserar tillbaka men lyckas inte täcka honom på grund av revbensskadan. Austin dumpar honom men Steamboat skinnar katten (det där var spotten han skadades på 1994, också i en match mot Austin, som ledde till hans pensionering) men dumpas igen. Dock klättrar han och avslutar med en bodypress efter 10:45. **3/4

2. Arn Anderson & Bobby Eaton vs. Greg Valentine & Dick Slater.
Michael Hayes är med Arn & Bobby in medan Larry Zbyszko (med gips på armen) är med de andra in. Ganska konstigt att se Arn som babyface. Matchen har ingen direkt story mer än att båda teamen gör snabba tags innan Zbyszko ska sänka Arn med gipset men sänker Valentine istället och Bobby gör Alabama Jam så Arn kan pinna honom efter 5:45. Jag förstod inte alls tanken här men det var kul så länge det varade. **

- JR intervjuar Bruno, som säger att WCW är klasser bättre "än den där andra ligan jag varit i". Ouch.

- Teddy Long intervjuar Andre i sitt sista TV-framträdande i USA någonsin.

- Brad Armstrong är skadad vilket gör att hans titelmatch mot Brian Pillman inte blir av, och bältet blir vakant eftersom Brad inte kunnat försvara det på 30 dagar. Pillman blir förbannad och menar på att Brad bara är feg. Tanken var att bältet skulle få en ny ägare via en turnering (WCW älskar turneringen) men sedan Bill Watts tog över med sina corny regler (inga dyk från repen etc) fanns det ingen poäng för en lättviktsdivision längre så den skrotades helt efter detta.

3. WCW World-champ Ron Simmons vs. Cactus Jack.
Titelmatch. Okej match, varken mer eller mindre. Inte dålig men heller inte minnesvärd på något sätt. Jack bumpar lite mindre än vanligt dock, men lyckades ändå dra på sig både en skada i ljumsken och ena knäet undermatchens gång. Han bodyslammar honom på betongen och sätter en flying elbow från apronen. Ron gör comeback med en spinebuster (som JR kallar en sidwewalk-slam) och avslutar med en powerslam efter 8:52. Helt okej match. **

- Clips av när Masa Chono tog NWA-bältet från Rick Rude i Japan för att sätta upp en returmatch på Halloween Havoc.

4. Dustin Rhodes & Barry Windham vs. Butch Reed & Barbarian.
Cactus Jack gör color. Reed ersätter Dan Spivey som var i Japan, och detta kom att bli Reeds sista match någonsin i WCW. Dustin & Barry har imponerat så mycket som tagteam att jag nog har dem på min fem-i-topp-lista över favorit-teams någonsin. Kul liten tag-match. Hetta på Dustin, tag till Barry som rensar och gör superplex på Barbarian, men Reed bryter upp. Domaren distraheras och Barbie sparkar huvudet av Barry för tre efter 8:14. **1/4

5. Elimination: Sting, Nikita Koloff & Steiner Brothers vs. Jake Roberts, Rick Rude, Super Invader & Vader.
Madusa är med in. Kul match, men så är jag ett Survivor Series-mark också. Rick suplexar Vader i en imponerande spot innan Scott tar rollen som slagpåse. Tag till Koloff som rensar men Rude slår till honom i bakhuvudet så Jake kan rulla upp honom för tre efter 7:27. Sting tar hand om Super Invader och eliminerar honom med en faceslam efter 8:03. Faceslam, really? Rick suplexar Vader igen men hoppar in i powerslam ala Survivor Series 1993. Vader gör flying big splash för två, jag trodde han skulle vara finito där. Vader skadade för övrigt ena vristen i den spotten och var borta ända till Halloween Havoc månaden efter detta. Rick fångar upp en dykande Vader med en powerslam och Steiners gör sin Steiner Device på honom. Eller ja, det var tanken. I praktiken är Vader för tung så Rick tappar honom, men Scott utför flying clothesline ändå, vilket får honom diskad efter 11:34 eftersom Bill Watts är en idiot. Rick backdroppar sig ur Vaders piledriver vid ringside i en botchad spot innan Rick sänker honom med Rude Awakening för countout efter 12:29. Sting suplexar Rude men Vader utför en flying big splash (han siktade på Sting men träffade båda i kayfabe) så Vader diskas efter 14:21. Medan domaren upptagen med Madusa drar Jake Rude till hörnan och taggar in sig själv innan han avslutar Sting med DDT efter 15:16. Förutom de korkade Diskningarna för dyken från repen (Vader och Scott Steiner) var det en underhållande match med en oväntad finish. ***1/4

- Survivors: Jake Roberts & Rick Rude.

SLUTSATS: Klart underhållande show även om den saknade toppar och dalar eftersom allt låg i mellanskiktet toppat med ett kul mainevent. Tillbakablickarna på legenderna gjorde inget för mig men var inte heller tråkigt. Tight bokad show.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2018-03-30.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 02 apr 2018 19:29    Rubrik: Svara med citat

8. Halloween Havoc 1992 (1992-10-25)

- Tony Schiavone sa på sin podcast (#11, 2017-04-10) att Bill Watts ville ha bra avslut och inga jobbermatcher på den här galan. Alla matcherna skulle betyda något.

- Jim Ross & Jesse Ventura kommenterar.

1. Tom Zenk, Shane Douglas & Johnny Gunn vs. Arn Anderson, Bobby Eaton & Michael Hayes.
Gunn är Tom Brandi, troligen mest känd som Salvatore Sincere i WWF 1996-1998 och som därefter köpte Patriot-gimmicken från Del Wilkes och brottas fortfarande som Patriot. Bra öppningsmatch men eftersom vi är i Philalephia är heelsen megaöver medan facen buas ut. Jag vet inte hur smart det var att boka tre pretty boys mot tre veteraner som publiken respekterar. Shane brottas för övrigt med en bruten ankel här, och efteråt tog han ett break på några veckor för att läka innan han gjorde comeback på Clash 21. Hetta på Shane, tag till Gunn som rensar innan det blir kaos och Gunn avslutar Hayes med en Thesz Press (eller "bodylock" som Da Govna kallar den) efter 11:04. **3/4

2. Ricky Steamboat vs. Brian Pillman.
Pillman hade precis vänt heel så detta var en av hans första stora WCW-matcher som heel. Bra hantverk men det blixtrar aldrig till. Han gör dessutom inte mycket heelsaker så det känns mer eller mindre som en respektmatch. Steamboat sätter en flying sunset-flip, Pillman reverserar men Steamboat reverserar tillbaka för tre efter 10:34. Jag är alltid så fascinerad över brottare som åker på en rollup och som ligger som en död fisk istället för att sprattla vilt med benen för att komma loss. Det är ju inte som om en sunset-flip SÄNKER offret. **

- Teddy Long intervjuar NJPW-representanterna som har valt "Kensuke Kasaki" (Teddys uttal) som specialdomare till Chono vs. Rick Rude senare ikväll. Rude har valt Harley Race.

- Bill Watts säger att Terry Gordy fått sparken (shoot) så Steve Williams fick hitta en ny tag-partner eftersom WCW lovat publiken en Tag-titelmatch. Ersättare blir Steve Austin. Så med andra ord har vi Steve Williams & Steve Williams i tagteam (Austin ändrade för övrigt namn från Williams till Austin för att inte sammanblandas med Dr. Death tidigt i karriären).

3. No DQ: US-champ Vader vs. Nikita Koloff.
Titelmatch. I kayfabe hade Rude två matcher ikväll (mot Koloff och Chono) och gav den här till Vader. Harley Race och Rick Rude är med in. Kul match för övrigt, inte lika fancy som Steamboat-Pillman men betydligt mer underhållande. Vader dominerar och Nikita får slåss för glatta livet, inte för att vinna bältet utan för att överleva. Vader använder en stol och får två med flying big splash. Han går för en suplex men Nikita reverserar, dock går inte Vader med ett dugg så Nikita tvingas dra hela lasset själv vilket gör att JAG får ont i ryggen bara genom att se det. Fast Vaders no-säljande biter honom i arslet då han bumpar på nacken eftersom han inte kommer runt ordentligt. Dålig spot för båda. Nikita bodyslammar honom och dumpar honom med Sickle för att följa upp med en andra vid ringside men träffar stolpen och Vader powerbombar honom för tre efter 11:54. ***

Bill Watts tröttnat på Koloffs drogproblem (som dels hade med hans hustrus död att göra) och bokade om matcherna till vad vi fick, och detta kom att bli Koloffs sista match någonsin. Koloff hävdade själv i en shoot-intervju från 2001 att han skadade nacken i suplex-spotten här och behövde opereras. Men under läkningstiden insåg han hur lite han saknade wrestlingen och när läkare sa åt honom att hans nacke var som en 55-årings (han var 33) tyckte han det var dags att hänga upp bootsen innan det gick riktigt utför. Sanningen ligger nog där någonstans i mitten i vanlig ordning.

4. WCW Tag-champs Dustin Rhodes & Barry Windham vs. Steve Austin & Steve Williams.
Titelmatch. Detta är enda matchen jag hittar som innehåller både Austin & Williams. Bra match men eftersom det var en 30-minutersdraw (ursäkta spoilern) hushöll de med energin, dock på ett sätt som inte gjorde matchen långtråkig. De teasar splitten mellan Dustin och Barry som inte blev av förrän på Clash 21. Publiken chantar "WE WANT FLAIR" vilket JR gör allt för att ignorera, och lite senare pratar kommentatorerna om Barrys "skadade hand", och Jesse säger att man kan betala en läkare för att få denne att säga vad som helst. Jag vet inte om det var en pik till WWF och Dr. Zahorian men det känns som det. Hetta på Dustin, blind tag och Barry blir frustrerad och kommer in ändå. Ref-bump och Austin pinnar Barry efter 28:30 när en ny domare kommit in. Första domaren låter matchen fortsätta och Barry täcker Austin för två men klockan ringer ändå (botch). Sen blir det tjafs om vem som var laglig. Matchen fortsätter igen innan tidsgränsen på 30:00 (egentligen 30:27 men vem räknar?) går ut. Jag förstår inte bokningen här eftersom det inte resulterade i returmatcher. ***1/2

- Tony intervjuar Paul Heyman, med Vader och Race. Heyman sparkar Madusa från gruppen (bildligt) och hon sparkar honom (bokstavligen) för en bra pop för att vända face. Bra segment, speciellt som att de byggde upp faceturnen med att Paul kallade henne bitch och "glädjeflicka" (använd din egen fantasi) och att han måste bokstavera "fired" eftersom hon är kvinna och inte förstår så bra. Rejäl pop när hon sparkade honom.

I WON 1992-11-23 skrev Dave att båda fick böter på $500 för "sitt ovårdade språk" här, specifikt "bitch", "hooker" och "bastard".

- Det är dags för Masa Chono vs. Rick Rude om NWA-titeln, en returmatch från Japan 1992-08-12 där Chono vann det vakanta bältet efter att Ric Flair lämnat WCW för WWE. Jag har hört mycket gott om Japanmatchen så jag tog tillfället i akt att se den innan Havoc, och här kommer således en mini-recension, en recension i recensionen: På pluskontot har vi en sjukt engagerad publik som chantar Chonos namn ofta och mycket, samt några spots ser väldigt bra ut (bådas superplexes, Rudes piledriver). Dessutom EXPLODERAR publiken när Chono gör sin STF mot slutet. På minuskontot har vi några klumpiga spots och Chono pratar spots tydligt flera gånger under matchen men det som drar ner matchen mest är de evinnerliga tråkiga submission/restholdsen som äter upp 2/3 av matchen. Matchen slutar med att Chono får några nearfalls innan han avslutar med en flygande tackling efter 29:45. Har till och med hört Scott Keith kalla detta Rudes bästa match någonsin och Dave gav den ****1/2 men själv tyckte jag inte den var så märkvärdig. **1/4

- Spolar du fram på WWEN till 1:41:51 kan du se Blue Meanie i publiken precis efter Rudes entré.

5. NWA World-champ Masahiro Chono vs. Rick Rude.
Titelmatch. Race är gästdomare i ringen medan Sasaki är domare utanför ringen, bestämt via slantsingling. Hiro Matsuda är med Chono in och Madusa (var inte hon sparkad precis?) är med Rude in, vilket inte direkt får Rude mer heel eftersom hon vände face i segmentet före. Publiken vet knappt vem Chono är och därmed blir Rude mer populär. Han ser förövrigt konstig ut utan mustasch. För ordningens skull ska tilläggas att Chono skadade nacken rejält mellan de båda matcherna, i en match mot Steve Austin ("lustigt" nog i samma spot Austin själv skadade nacken 1997). Ganska tråkig match, även om allt sätts som det ska och det inte är något fel på arbetet kom de aldrig loss och det kändes mest som om de byggde upp för ytterligare en titelmatch som vi aldrig fick. Och tur var väl det. Chono gör Saito-suplex och Rude gör en piledriver, vilket är de enda två bra spotten i hela matchen. Sen är det i princip bara restholds framför en död publik. Matchen innehåller bara två pops; först när ett slagsmål bryter ut i publiken och sen när Rude gör en Rude Awakening. Båda domarna släcks. Chono dumpar Rude över topprepet. Rude missar flying kneedrop och blir satt i en STF som avslutar efter 22:33 när Sasaki dömer, men Race diskar Chono istället eftersom han slängde Rude över topprepet. Vilken soppar. Sasaki rensar efteråt och Chono poserar med bältet till buande. Vilken soppa. Att ge den minusbetyg tycker jag är överdrivet eftersom det tekniskt sett var en helt okej - även om den var förbannat tråkig. DUD

Meltzer om matchen: "The only thing positive to say is that it's a good thing this wasn't televised in Japan" och "Truly a disaster in every way. One of the worst world title matches ever on PPV".

- Trailer för Starrcade 1992 där de noterar att "card subject to change" vilket är starkt sagt när de inte har presenterat en enda match.

6. WCW World-champ Ron Simmons vs. Barbarian.
Titelmatch. Cactus Jack är med in. Rons titelsejour var i paritet med Chris Benoits 2004 i att de båda var pappersmästare som aldrig bokades som förbundets toppbrottare utan fick nöja sig med semi-mains på galorna medan de riktiga stjärnorna maineventade. Tråkig match här också. Båda tacklas och Barbie dominerar med ett resthold JR noterar har "en miljon olika namn" men han kan ändå inte säga ett enda. Ron gör comeback men Jack distraherar och Ron står som en idiot och skriker på honom så Barbie kan sparka ut honom ur ringen. Barbie sätter flying headbutt och clothesline för två men Ron powerslammar honom enkelt för tre efter 12:42. Ron pushades med vänsterhanden och även om Barbarian ansågs badass backstage (de flesta nämner hans namn när man pratar om shoot-badasses) men för fansen var han inte trovärdig som förstautmanare alls eftersom han alltid bokats som en JTTS. 1/2*

- Tony intervjuar Bruno, Erik Watts och Ron Simmons för att döda lite tid. Dave noterar att tanken var att Erik skulle få cred genom att stå intill Bruno och Ron, men det fick motsatt effekt istället. Erik anses av många som en av de sämsta i WCW någonsin men mycket handlade om att han var Bills son och pushades för hårt för snabbt.

7. Coal Miner's Glove: Sting vs. Jake Roberts.
Sting snurrade (det workade) hjulet innan som stannade på matchtypen. Handsken är på en påle vid ringhörnan och det är lite oklart vad matchen gäller, när Jesse frågar JR vad som händer om ingen tar ner den vet inte JR riktigt vad han ska säga. Det är en No DQ-match. Storyn är att båda försöker stoppa varandra från att klättra upp. Jake gör chairshot. Stinger-splash missar och Jake sätter en DDT, men har själv ont i armen (workad skada) så han inte kan röra sig så snabbt. Han går mot pålen men Sting kutar på apronen och snurrar runt den i en fancy spot innan han klättrar upp och tar ner handsken. Samtidigt kutar Cactus Jack in med Jakes orm (inget namn nämns, antar att "Damian" ägs av WWE) men Sting nitar Jake med handsken och ormen "biter tag" i hans hals (uppenbart att Jake själv håller ormen där) så Sting kan pinna honom efter 10:36. Jake börjar blöda vilket Dave säger inte var planerat utan ormen ber honom på riktigt. Ännu en gång; vilken soppa. Detta blev Jakes sista WCW-match någonsin för övrigt, och Sting var den enda som slog honom i singelmatcher under hela stinten. DUD

SLUTSATS: Fram till Tag-titelmatchen var det en bra gala, resten var katastrof. Se fram till tag-matchen och låtsas att det är sista matchen så blir det en lätt tumme upp, men eftersom jag måste räkna in de tre sista blir det en tumme ner istället.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2018-04-02.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 05 maj 2018 14:44    Rubrik: Svara med citat

9. Clash of the Champions 21 (1992-11-18)

- Jim Ross & Jesse Ventura kommenterar.

- Bill Watts utlovar glatt "kontroversiella situationer" ikväll, vilket låter konstigt att komma från högsta hönset som borde försöka hålla ordningen istället.

- Ventura intervjuar Brian Pillman vid ringside. Pillman har kryckor på sig för att demonstrera hur synd han tycker det är som Brad Armstrong (hans motståndare ikväll), som knäskadades i Japan (Armstrong/Bigelow/Norton vs. Muta/Saito/Choshu, 1992-07-02) och därmed inte kan brottas ikväll. Men det var A SET-UP ALL ALONG så Pillman attackerar honom med kryckan. Domaren hotar med diskning men Pillman svarar att matchen inte ens har börjat. Armstrong insisterar på att brottas trots skadat knä...

1. Brian Pillman vs. Brad Armstrong.
Pillman choppar loss, Brad gör comeback men Pillman tacklar det skadade knäet och pinnar honom efter 0:28. Mer angle än match, men välgjord sådan. NR

2. Kensuke Sasaki & Erik Watts vs. Arn Anderson & Bobby Eaton.
Michael Hayes är med in. Watts är ganska klumpig och när man inte ens kan lyckas med spots som involverar två av världens bästa workers är det illa. Arn skadade för övrigt knäet under en spot med Watts två dagar före detta, så detta blev inte mycket till match. Hetta på Sasaki, tag till Watts som rensar innan det blir kaos. Watts möter en flygande högerkrok och avslutar honom med en STF efter 6:07. Under omständigheterna (en dålig Watts och en skadad Arn) var det en okej match men inget minnesvärt. *1/2

- Tony Schiavone intervjuar båda kombattanterna inför boxningsmatchen, och Vinnie Vegas (Kevin Nash) låter som om han provspelar för en biroll i Casino.

3. Johnny B Badd vs. Scotty Flamingo.
Jippie, en workad boxningsmatch. Teddy Long är med Badd in, och Vinnie Vegas & DDP är med Flamingo in.

Rond 1: Vegas & DDP distraherar domaren så Scotty kan fuska och ta över matchen, och Badd gör comeback lagom till ronden slutar efter 2:00.

Rond 2: DDP har fyllt Scottys handskar med vatten i pausen, vilket tydligen är fusk (jag kan inget om boxning). Badd dominerar men Scotty nitar honom med den vattenfyllda handsken för knockout efter 1:05. Boxningsmatcher i wrestling är alltid the shits, men denna var mindre dålig än de flesta andra - kanske mest för att den hölls kort och koncis. 1/2*

- Jesse & Missy Hyatt "lottar" (lika legitimt som Anna Books kakelplattor till tänder) första Lethal Lottery-matchen till Starrcade; Van Hammer & Dan Spivey vs. Johnny B. Badd & Cactus Jack. För att citera Dave Meltzer: "People all over America were calling their cable companies to cancel Survivor Series and order Starrcade after hearing that match."

4. Ron Simmons & Too Cold Scorpio vs. Tony Atlas, Cactus Jack & Barbarian.
Detta är Scorpios (legitima) WCW-debut så varken JR eller Jesse vet vem det är (i kayfabe, givetvis). Kul liten energisk match inför en het publik. Scorpios moonsault på Jack missar, men han träffar med foten så Jack bumpar ändå. Hetta på Ron och tag till Scorpio som rensar. Det blir kaos, Shawn/Diesel (Barbarian big bootar Atlas) och Scorpio avslutar honom med en 450 efter 5:57. Inget att klaga på här. **

- Jesse intervjuar Scorpio & Simmons som avslöjar Scorpios identitet. Något som slog mig vid min traditionella efter-recension-promenad var att Scorpio WCW-debuterade i en Ron Simmons-match. I WWF, nästan på dagen fyra år senare, WWE-debuterade han på TV/PPV (han hade gått två dark matches) på Survivor Series, också i en match med Ron Simmons.

(Egentligen skulle halvjobbern Robbie Walker debutera i Scorpios ställe här, men varför det inte blev så finns det två olika teorier om beroende på vem man frågar. På Wiki står det att han var skadad, men enligt Dave Meltzer (WON 1992-11-30) kom han till TV-tapingen 11/11 och såg att han inte hade några WCW-bokningar efter detta, varpå han drog slutatsen att de inte hade någfra planer för honom och att han skulle jobba här, så han stack från arenan.)

- Tony intervjuar Rick Rude.

- Michael Hayes intervjuar Paul Heyman.

5. Madusa vs. Paul Heyman.
Heyman sparkade Madusa (bildligt) på Halloween Havoc och Madusa valde att sköta fackförhandlingarna på egen hand. Hayes är med Heyman in. Båda kombattanterna har hjälm på sig. Heyman däckar "Madusa" med sin mobiltelefon (lägligt nog visades en promobild på skärmen samtidigt som "hon" sprang in) och när han lägger sig ner för att be om en kyss visar det sig vara en förklädd Mike Thor (jobber) som ligger där. Madusa kutar in och sänker Paul med en enzuigiri. Paul smiter men Madusa bär in honom igen. Hayes fäller henne så Heyman kan ta över en stund, och gör en double axehandle men Madusa Roadwarrior Hawkar sig upp och gör comeback med en clothesline och missile-dropkick. Rätt dåliga spots, speciellt clotheslinen, men å andra sidan är Heyman ingen worker. Madusa sliter av Heymans byxor och Heyman bailar och tidsgränsen på fem minuter (eller rättare sagt 5:03) avslutar matchen. Inte mycket till match men en kul angle, och precis som boxningsmatchen hölls det tillräckligt kort för att inte bli tjatigt. 1/2*

- Tony intervjuar Vader & Harley Race eftersom Vader möter vinnaren av Sting/Rude på Starrcade i finalen av King of Cable-turneringen.

6. King of Cable-turneringen, semifinal: Sting vs. Rick Rude.
Larry Zbyszko, Ole Anderson och Hiro Matsuda är juryn som avgör vem som vinner om det skulle bli en draw. Kan det bli mer uppenbart att blir en draw? Bra match, även om den långa matchtiden (20:00) innebär mycket restholds, speciellt mot slutet där Rude har inne en bearhug lite väl länge. Men i stort sett är det en bra match, mycket för att de kompletterar varandra bra. När det är tjugo sekunder kvar sätter Sting en Stinger-splash och går - som en IDIOT - för sin Scorpion Deathlock när tiden går ut efter 20:00. Med tanke på publikens nedräkning ("four, three, two, one") borde han nöja sig med att täcka honom istället för att knyckla in honom i en submission med så lite tid kvar. Hursomhelst, Larry ger sin röst till Rude (lite konstigt eftersom de slängde ut honom ur Dangerous Alliance för en tid sedan), medan de andra röstar på Sting, som därmed vinner matchen och avancerar till finalen. ***

7. WCW Tag-champs Dustin Rhodes & Barry Windham vs. Ricky Steamboat & Shane Douglas.
Titelmatch. Som väntat en riktigt bra match, inte bara i ringen utan även den genomgående storyn i matchen; alla fyra är babyfaces och Dustin och Steamboat är bra vänner och före detta tag-partners. Det är en ren match men Dustin och Steamboat kolliderar och Dustin av misstag headbuttar pungen, vilket får Barry irriterad eftersom Dustin inte vill utnyttja det till sin fördel. Ganska långsam heelturn för Barry. Barry taggas in och är överdrivet aggressiv mot Steamboat. Dustin surnar till på honom vilket slutar med handgripligheter och båda örfilar varandra. Shane taggas in bakom deras ryggar och avslutar Barry med en belly-to-belly för tre efter 15:54. En av få respektmatcher (den började i alla fall som det) jag gillar. ****

- Barry fullföljer sin heelturn genom att DDTa och superplexa Dustin, och efteråt attackerar han Douglas & Steamboat med en stol backstage.

SLUTSATS: Bra show. De två sista matcherna var naturligtvis höjdpunkterna rent brottningsmässigt men inget var aktivt dåligt. Madusa/Heyman och boxningsmatchen bävade jag för men de var förvånansvärt välgjorda och hölls tillräckligt korta för att inte dra ut på gästfriheten. Sammantaget en underhållande och lättsedd show.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2018-05-05.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
sebbe
Legitimerad wrestlingnörd [Site Admin]


Registreringsdatum: 14 juni 2006
Inlägg: 13602
Ort: Kristianstad

InläggPostat: 06 maj 2018 15:11    Rubrik: Svara med citat

10. Starrcade 1992 (1992-12-28)

- Dusty Rhodes bokar vilket betyder Battlebowl med "framlottade" teams, dock tillräckligt mycket vanliga matcher för att inte tråka ut folk. Jag tänker dock inte tjata om varför det är dåligt att boka samma brottare i flera matcher samma kväll eftersom jag redan gjort det ett antal gånger.

- Vi skulle haft Ron Simmons vs. Rick Rude om WCW-titeln men Rude skadade nacken 9/12 (jag antar att det är samma skada som gjorde att han pensionerades 1994) och ersattes här av Steve Williams. Tydligen visste inte WCW om förrän två dagar innan galan att Rude inte kunde brottas, därav fortsatte de hypa Simmons vs. Rude i början av showen. Antar att två dagar var för lite för att hinna ändra öppningsvideon om galan, där de annonserar Rude. I början av galan berättar Eric Bischoff att Rude är skadad och ska ersättas av Steve Williams.

- Bill Watts och Hank Aaron (någon baseballspelare) ger Sting en Battlebowl-ring eftersom han vann förra året, och kommer även ge årets vinnare en ring.

- Jim Ross & Jesse Ventura kommenterar.

1. Johnny B Badd & Cactus Jack vs. Van Hammer & Danny Spivey.
Skaplig match, men inget som hör hemma på årets största show. Badd sätter en rana på Hammer där han bumpar med huvudet före. Spivey sparkar Badd i ryggen vilket gör Van Hammer sur (Hammer är babyface, Spivey är heel) och det blir lite tjafs i teamet. Det blir kaos, Cactus råkar elbowa Badd av misstag vilket leder till att Badd sänker honom och Van Hammer rullar upp Jack för tre efter 6:53. Om jag skulle välja ett av dessa teams att se igen ikväll tror jag inte jag hade valt Van Hammer och Spivey. *

Avdelningen totalt värdelöst vetande: Mero berättade på Jim Ross podcast (#111, 2016-03-30) att han och Van Hammer brukade resa ihop när de var i WCW. Tänk att mina recensioner både är underhållande OCH allmänbildande!

2. Dustin Rhodes & Vader vs. Kensuke Sasaki & Barbarian.
Harley Race är med in. Kul match, Vader och Barbarian kör några monsterspots i början innan Vader och Dustin faktiskt samarbetar i några spots. Alla kändes motiverade här. Vader dominerar Sasaki, som suplexar honom. Heels kolliderar och Dustin rullar upp Barbie för tre efter 6:58. Nästan samma avslut som i första matchen. Vader sänker Dustin efteråt för att han är en heel. **1/2

3. Great Muta & Barry Windham vs. Brian Pillman & Too Cold Scorpio.
Windham och Pillman ska tagga ihop senare ikväll, tänk så det kan slumpa sig. Hyfsad match. Fyra bra brottare men det blir flera halvbotchar/botchar mellan Scorpio och Muta som drar ner matchen avsevärt. Först en springboard-450 som i princip misslyckades. Barry med en Impaler på Scorpio och Muta avslutar med en moonsault efter 6:58, dock nuddade han knappt honom eftersom han landade helt fel. Pillman går in och sparkar honom i ryggen för att avbryta räkningen men domaren räknar till tre ändå. Vilken soppa. *1/2

4. Sting & Steve Williams vs. Justin Liger & Erik Watts.
Både Sting och Williams har två matcher till ikväll så de vill inte trötta ut sig alldeles för mycket här. Lång heatperiod på Liger innan Watts taggas in till exakt noll pops. Han "rensar" mot Williams vilket är lika trovärdigt som när Shane McMahon går i närkamp med Braun Strowman och botchar en dropkick som kallats den sämsta dropkicken någonsin. Problemet handlade om att de var för nära repen så Williams hann knappt studsa mot dem innan Watts utförde greppet, och då hann han inte få upp benen rakt innan Williams var framme. En STF bryts upp och Williams hotshottar Watts för tre efter 9:09. *

5. NWA World-champ Masahiro Chono vs. Great Muta.
Titelmatch. Ingen dålig - men tråkig - match. De varvar submissions medan JR & Ventura försöker förklara logiken bakom dem medan publiken sitter på händerna (de hör ju ändå inte kommenteringen). Chono bearbetar benet. Ibland blixtrar det till, Muta moonsaultar och gör sin handspring-elbow. En andra moonsault missar och Muta säljer benet (gillar sådant) och Chono gör en back-suplex. Muta reverserar en andra till en cross-body innan Chono avslutar med en STF efter 14:32. *

- Rude kommer in och drar en promo om att han blivit ditsatt av en "korrumperad" läkare som tvingar honom att ge upp US-bältet. (Kändes som en malplacerad promo, men jag antar att Bill Watts körde oldschool-grejen att visa upp folk för att visa att de är i byggnaden, så inte folk skulle tro att de bara struntade i att boka Rude eller att han no-showade ikväll.)

6. WCW World-champ Ron Simmons vs. Steve Williams.
Titelmatch. JR är exalterad som får prata om bådas fotballkarriärer i början av matchen. Ren powermatch men tyvärr blir den alldeles för seg när Williams börjar bearbeta vänsterbenet. Ron gör comeback med spinebuster och några tacklingar innan de hamnar utanför ringen för en dubbel countout efter 15:15. Williams attackerar efteråt så domaren ändrar domslut till DQ. Konstig bokning, jag vet inte om tanken var returmatcher efteråt men detta blev sista gången de möttes och Williams skulle inte brottas i WCW förrän 1999 igen. **

7. WCW Tag-champs Ricky Steamboat & Shane Douglas vs. Brian Pillman & Barry Windham.
Titelmatch. Inte helt oväntat en förbannat bra match där alla sköter sig exemplariskt och dramatiken är så påtaglig att jag försvinner in i den (det är en komplimang). Facen dubbelteamar Windham. Shane dropkickar Pillman från apronen in i staketet. Shane klättrar men Pillman dropkickar ut honom så han bumpar på golvet. Hetta en lång stund på Shane, men Pillman & Barry gör det så bra att det är underhållande hela tiden. Dessutom ökar Steamboats frustration för varje minut som går med heelsen fuskande. Till slut får han nog och chairshottar Barry bakom domaren till en bra pop. Het tag till Steamboat som rensar men blir snabbt face-in-peril. Het tag till Shane som rensar, Steamboat och Windham tumlar ut och Shane avslutar Pillman med en belly-to-belly efter 20:03. ****1/4

8. King of Cable-turnering, final: Sting vs. Vader.
Harley Race är med in. Klassisk David vs. Goliat-bokning här, och båda gör sina roller perfekt. Vader är ett trovärdigt monster och Sting agerar väldigt bra som den lite osäkre och betydligt mindre killen som försöker finta monstret eftersom han inte är lika stark. Dessutom är kommentatorerna på topp och får över matchen som väldigt dramatisk. Sting gör superplex. Vader försöker sig på samma sak men Sting blockerar och Vader bumpar ner i ringen i en imponerande spot. Vader sätter flying big splash, men en andra vänds till en powerslam så Sting pinnar honom efter 17:39. Han fick alltså finta Vader till att mer eller mindre sänka sig själv. ****

- Jesse intervjuar Sting efteråt, som säger att han är redo att vinna Battlebowl också.

- Tony intervjuar Paul Hornung (en footballspelare som vunnit Superbowl) för att öka legitimiteten av att vinna en Battlebowl-ring.

9. Battlebowl.
Vi har Dustin Rhodes, Van Hammer, Barry Windham, Great Muta, Sting, Dan Spivey, Steve Williams & Vader. Tråkig match, mest för att samtliga brottats tidigare ikväll (i vissa fall är detta deras tredje match för kvällen) men även för att inget förutom en fånig ring står på spel. Vader och sting börjar slåss direkt. Dustin och Windham slåss och Windham får sin näsa inslagen och börjar blöda. Van Hammer dumpas odramatiskt som första gubbe några minuter in. Sting dumpar Spivey, som här gjorde sin sista WCW-match någonsin. Vader sätter en Cactus-clothesline på Sting så båda dumpas. Dr. Death och Dustin gör nästan samma spot och båda dumpas, vilket sätter upp Muta vs. Windham i finalen. Barry dominerar en stund för att ge Muta sympati. Han superplexar honom och dumpar honom, men Muta skinnar katten och dropkickar ut honom (det tog två stycken) för att vinna efter 13:19. Kändes som ett platt avslut efter två bra matcher. 1/2*

SLUTSATS: Sting-Vader och Tag-titelmatchen var riktigt bra, i övrigt fanns det inget här jag skulle vilja rekommendera. Så se de två matcherna och skippa resten.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2018-05-06.)
_________________
- Snabbare än Google, pålitligare än Wikipedia!
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
Visa inlägg nyare än:   
Det här forumet är låst så du kan varken skapa, svara på eller ändra inlägg.   Det här ämnet är låst så du kan varken svara på eller ändra det.    Forumindex -> WCW PPV & TV Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2019