Sebbes hörna

Intervju med Bruno Arvidsson!

Efter fem års tystnad ska nu Kungen av Skövde, Bruno Arvidsson, besvara alla de frågor som vi har tänkt på sen wrestling visades på svensk TV!

Bruno: Jag har faktiskt flyttat ifrån Skövde och bor numera i Timmersdala (2 mil norr om Skövde).

Sebbe: Jag tänkte börja med att ställa några personliga frågor, som säkert många är intresserade av. Först och främst: Vad har du gjort sen du slutade kommentera wrestling? Jobbar du fortfarande kvar på Volvo?

Bruno: Jepp, same old, same old.

Sebbe: Jag såg förresten ett par bilder på dig som rockstjärna. Hur går sångkarriären?

Bruno: Sångkarriären ligger helt nere den också. I huvudsak har jag varit gitarrist eller bassist i dom band jag varit med i. Jag är ju så gammal så att jag var med i den första punksvängen. När jag klippte håret i Mohikan hade jag aldrig sett någon annan som hade det… så mellan 1979-1984 gick jag i stickade rosa byxor och hade gult hår med svarta prickar, fast både kläder och hårfärg skiftade väl från vecka till vecka.

Sebbe: Nu över till wrestlingfrågorna (som vi är här för!). När började du se på wrestling? Och på vilken/vilka tv-kanal/er?

Bruno: Runt 1987-1988 och på alla dom parabolkanaler man fick in då. I huvudsak Sky. Allvarligt talat så var det min lillebror som tittade på Wrestling. Jag kunde inte förstå hur han tittade på den ”skiten”. Men det var han som ägde parabolen och alltså han som bestämde kanalerna. Så jag blev sittandes där framför TV'n ihop med honom. Till slut så började jag känna igen några utav brottarna och fick till och med egna favoriter.

Sebbe: Vem eller vilka var de brottare du fastnade för först?

Bruno: Jag kommer speciellt ihåg Texas Tornado och tagteamet The Rockers (Shawn Michaels och Marty Jannetty). Mycket av anledningen till att jag gillade dom kan ha varit deras intro-musik, jag var nämligen helt inne i hårdrock på den tiden. I början när man kikar på Wrestling så är ju inte själva Wrestlingen så viktig, utan man vill väl snarare bli road… så krypandes till korset får jag väl erkänna att jag gillade Bushwhackers också. =)

Sebbe: Du säger inte så mycket om dina favoriter när du kommenterar, så jag undrar helt enkelt vilka dina fem favoritbrottare är, samt dina fem favorittagteams nånsin.

Bruno: "Mr Perfect" Curt Hennig har alltid varit min favorit och kommer alltid att vara det. Bret "The Hitman" Hart har en skön utstrålning så honom får jag också ta med. The Undertaker vars image kvalificerar honom som en av dom bästa, vi nämner väl inte hans brottningsteknik. "Nature Boy" Ric Flair hade väl allt, utom 2 meter i längd (vilket var det enda Hogan hade). "Sting" personifierar godheten.

Bland tagteams så måste ju bara Nasty Boys vara med, deras Pit Stop är ju helt underbart vidrig. The Rockers givetvis, det är ju därför Shawn Michaels inte är med på singellistan. Steiner Brothers går väl inte heller vara utan. Legion Of Doom var grymma på sin tid. Sedan kommer jag inte riktigt ihåg om Pillman och Austin ihop hette Hollywood Blondes, men bra var dom. Jag har säkerligen glömt bort en massa brottare, men det här var dom som jag kom ihåg på rak arm som väldigt intressanta och bra.

Sebbe: Du som har sett wrestling i så pass många år, vilken är din favoritmatch?

Bruno: Nasty Boys vs Public Enemy är en jag tänker på direkt. Perfect hade en höjdare med Hitman någon gång (någon Wrestlemania). Hitman och Bulldog på Summerslam 92 var väl också något man aldrig glömmer. Jag har dessutom alltid varit svag för WWF's Royal Rumble matcher… jag skrattade mig fördärvad den gången som Luke (Bushwhacker) kommer instormandes i ringen och Earthquake utnyttjar farten på honom och slänger ut honom på andra sidan, Luke fortsätter med samma fart ut ur arenan igen efter sina 2 sekunder i ringen. Frågan i sig är skitsvår, men detta är i alla fall så nära ett svar jag kan komma.

Sebbe: Hur kommer det sig att just du fick jobbet som kommentator på TV3?

Bruno: Det här är nog den vanligaste frågan jag får så svaret kommer väl som på slentrian. Alla vet väl att TV1000 började visa Wrestling februari/mars 1992. Dom hade då Hoa och en norsk "känd" stark gubbe som jag inte kommer ihåg namnet på som programledare/kommentatorer. Mitt intresse för Wrestling var ganska stort då. Jag tittade på programmet och innan eftertexterna var över så ringde min bror hem till mig och började kräkas över hur värdelösa dom var på att kommentera och att dom inte hade en aning om vad dom kommenterade. När det andra programmet gick hade jag några kompisar hemma som pliktskyldigast satt med och kikade, och av bara farten vräkte jag ur mig kommentaren "fan, jag skulle kunna göra det här mycket bättre själv, jag borde ringa upp dom." Om jag verkligen menat vad jag sagt eller inte, vet jag inte, men mina kompisar sa till mig att ringa. Så under program 3 satte jag mig ner och skrev ner alla fel dom gjorde och vad dom inte sa som dom borde ha sagt. Det gällde ju att ha lite konstruktiv kritik när man väl skulle klaga.

Sedan började jag att ringa. Först till Kundtjänst i Stockholm, som gav mig numret till programansvariga, som i sin tur gav mig något annat nummer, som i sin tur gav mig numret till London, som i sin tur gav mig numret till den dåvarande producenten Anders Lindh. Han var inte där!!! OK, jag försökte någon timma senare och fick till slut tag på honom. Jag förklarade mitt ärende och var väldigt konstruktiv och tydlig och hjälpsam. Vi kom överens om att dom skulle använda mig för all information dom behövde. Program 4 gick och det var lika mycket fel här, snart skulle Wrestlemania gå och vem vill se det med usla kommentarer? Nytt samtal från mig (dom hade faktiskt ringt och frågat lite smågrejer sedan sist): "Det här går inte, dom missar för mycket". Anders sa att dom försökt få tag på någon "riktig" kommentator men ingen vågade ta i Wrestling. Han frågade om jag kände till någon och det var då jag helt fräckt föreslog mig själv. Han ställde bara 2 frågor, hur gammal är du? Och kan du komma på onsdag? Om ni tror att jag jublade när jag lagt på luren så tror ni rätt. =) Detta sätt som jag fick jobbet på funkar inte i "verkligheten", så går det inte till, men just denna gången fungerade det. Detta går till och med som en legend i TV3/TV1000's korridorer.

Sebbe: Hur kändes det inför första programmet? Hade du förresten träffat Hoa innan, eller var detta första gången?

Bruno: Jag var inte speciellt nervös. Jag hade stått på scen och pratat till flera hundra personer tidigare och nu var det bara in i en kamera. Det var ju meningen att vi skulle göra ett par provinspelningar av några program, men dom vart så nöjda så testerna kördes direkt ut som program nr 6, 7, 8 och Wrestlemania. Efteråt var jag själv oerhört missnöjd, för om man räknar så säjer jag nog ordet PRECIS nästan 1 miljon ggr i dom programmen.
Hoa hade jag aldrig träffat innan och han var väldigt trevlig. Han blev ännu trevligare när han insett att jag inte trodde att det var på riktigt och faktiskt inte var en helt insnöad Wrestlingdåre.

Sebbe: Hur går det förresten till rent praktiskt med att spela in ett program? Hur lång tid tog varje program att spela in? Hade ni raster i programmet? Och när det visades reklam för oss tittare, tog ni också paus eller fortsatte ni bara kommentera? (I och med att det inte var live skulle det ju rent logiskt kunna gå på 40 minuter att kommentera.) Du får gärna kåsera lite om hur inspelningen gick till.

Bruno: Oftast, men inte jämt, så spelade vi in 3 program åt gången. Programmen spelades in i TV3's studio i London. Vi började alltid att spela in allt studiosnack först. För att programmen skulle skilja på sig så bytte vi kläder emellan tagningarna. I och med att vi spelade in studiosnacket först så hade Hoa ingen aning om vad han pratade om, utan inför dom tagningarna som vi diskuterade matcher som gått fick jag berätta vad som hänt. Jag själv hade givetvis sett alla matcher innan, så om jag låter förvånad någon gång är det bara fejk. Studiosnacket var det roligaste att spela in för där fick vi sitta och snacka om precis vad vi ville. Vi brukade ha en 3-4 stödpunkter om vad vi skulle ta upp och sedan berättade jag för Hoa vad han absolut inte fick fråga. Det var ju sådant som jag inte hade en aning om. Tids nog så lärde jag mig att det var precis sådana saker som han älskade att fråga, allt för att få mig ur fattningen. När vi var klara med allt studiosnack till alla 3 programmen så gick vi in i en liten voice-over-studio, för nu skulle vi lägga på ljud på matcherna. Ibland visste Hoa vad som skulle hända, men det var bara om vi pratat om det i studiosnacket, annars hade han ingen aning, han hade aldrig sett något innan. Låter han förvånad så är det äkta.

Tidsmässigt så tog det 20 sekunder att sminka Hoa och 20 minuter att sminka mig. Jag tror att sminkkillen var gay och vågade inte stöta på Hoa, det var i alla fall Hoa's version. Fast dom gångerna som vi hade en tjej som sminkade oss var tiderna likadana, hmm… Det kan ha varit att jag hade lite mer hår att fixa till än vad Hoa hade. När makeupen var klar så tog ljud och ljusinställning säkert 30-40 minuter. Vårat studiosnack tog säkert 2 timmar att spela in, men det var väldigt få omtagningar pga oss, oftast ljus eller ljudfel. Bort med sminket och in i voice-over. Efter ljudinställningar tog det väl 40 minuter per program. Vi hade en rast och det var mellan studio och voice-over, då vi käkade lunch. Reklam? Har TV3 reklam…? =)

Sebbe: Visste du och/eller Hoa om resultaten av matcherna i förväg? Nu när man ser tillbaka på gamla band, märker man ganska tydligt på en del ställen att ni inte alls blir förvånade när något ”överraskande” händer. Detta tycker jag gäller framförallt WCW.

Bruno: Denna fråga har jag väl redan svarat på, men det kan nog stämma att WCW-tiden (eller snarare TV3-tiden, vi hade ju WWF där också) är mindre överraskande, för det var först på den tiden som jag tog över och bestämde hur programmen skulle se ut.

Sebbe: En fråga som nästan har blivit kult på nätet (och den frågan som var överlägset vanligast bland de jag fick in) är frågan om vart Hoa tog vägen på King of the Ring 1993. Det har gått alla sorts rykten från att Hoa hade magsjuka till att han skulle ner till baren och handla öl (något han skämtsamt hävdade på galan). Bruno, låt oss icke leva i okunskap!

Bruno: Hmm, hemligheter är väl inga hemligheter om dom avslöjas… Men, OK då. Just denna inspelningsdagen fick vi taperna väldigt sent ifrån Staterna. Jag kommer inte riktigt ihåg vad det var för orsak, men i vilket fall som helst så var Hoa tvungen att hinna med det tidiga flyget. Vi åkte ju aldrig samma plan till London, då Hoa steg på på Arlanda (Sthlm) och jag på Landvetter (Gbg). Hem på kvällen gick det 2 flyg till Sthlm, varav det ena 2 timmar tidigare. Så det korta svaret var att Hoa skulle med det tidiga planet och att taperna var sena. Vi insåg ganska snabbt att när dom kom så fanns det ingen chans att vi skulle hinna lägga ljud på alla matcher. Från början var iden att vi skulle köra så långt vi hann och sedan skulle jag fortsätta själv. Vi började således att lägga ljud på dom 4 KOTR-kvartarna (Hitman vs Ramon, Perfect vs Hughe, Bigelow vs Hacksaw och Tatanka vs Luger), efter dom kom ju semifinalen (Hitman vs Perfect, Bigelow fick ju en Bye) och WM-fighten mellan Yokozuna och Hogan. När vi var klara med dessa hade vi inte speciellt lång tid kvar tills Hoa var tvungen att lämna oss, och det hade ju varit tråkigt om han inte fått vara med på finalen. Så i detta läget spolade vi fram tapen till finalen. Det är nu Hoa börjar med att säga att han är tillbaka efter att ha irrat i barerna och korridorerna på arenan (Vi var som sagt i London, England och galan gick i Dayton, Ohio, USA).

Under tiden som vi kör finalen mellan Bigelow och Hitman kommer ett bud in och meddelar att en taxi står och väntar på tomgång utanför. Hoa väntar en stund till och blir väl en aning uppstressad, när sedan Bigelow utropas som vinnare och sedan domslutet ändras och matchen döms att fortsätta ser han sin chans till en snabb sorti. När ni hör honom säga vi ses senare så menar han om tre veckor till mig. Så där sitter jag nu själv och får klara mig bäst jag kan. När galan sedan är slut spolar jag tillbaka bandet och lägger ensam på ljud till 8-manna-tagteam-matchen (det är ju i början på den som jag säger att Hoa "lackat till" och skulle ner och spöa domaren i Hogan-matchen) och Interkontinentalmatchen mellan Michaels och Crush (i slutet på den nämner jag något om att jag vill ha Hoas gage om han inte dyker upp snart). Sedan var jag själv tvungen att rusa till min taxi, för mitt plan gick bara en timma senare än Hoas. Jag måste slutligen få lägga till att orsaken till att Bigelow inte vann matchen första gången, när vi verkade så frånvarande, var givetvis för att Luna Vachon hade dragit en stol i ryggen på Hitman, jag förstår inte hur jag kunde missa det. =)

Sebbe: Jag har alltid undrat över den där tv:n som stod mellan dig och Hoa när ni körde studiosnack. Varför visades där alltid förra veckans program? Vem bestämde vilken match som skulle visas? Och viktigast av allt; hur kunde ni ignorera tv:n när ni snackade?

Bruno: Hmm, den har jag aldrig tänkt på. Det var väl producenten som slängde in någon kassett bara. TV'n stod säkert 1,5 meter bakom oss och vi stördes aldrig av den.

Sebbe: När TV3 beslutade sig för att lägga ner programmet, vad grundade de det på? För få tittare? Hoas svordomar? Ointresse från ledningen?

Bruno: Det här är ju egentligen ingen fråga som jag ska svara på, utan jag kan bara som alla andra gissa. Anledningen jag fått är att det var för dyrt att köpa in och genererade för lite reklamintäkter. Antalet tittare var nog ganska OK, men utan reklam hjälper ju inte det. Vad jag fått för mig så var väl snittet 25.000. Hoas svordomar var absolut inget skäl, snarare att Wrestlingen kan uppfattas som våldsam. Ledningen var nog ganska glada när det lades ner, dom fick väl en massa skit från andra instanser och när dom satte programmet mitt i nätterna var det väl inte för att jaga tittare. Jag har sett eran kampanj, men jag tror att TV3 är den kanalen med minst chans att vi får se Wrestling på.

Sebbe: Du säger att du inte har följt wrestling på ett par år, och jag undrar när du slutade titta. Slutade du i och med att ni slutade sända?

Bruno: Jag slutade kika enbart för att jag inte hade någon som helst tillgång till någon kanal med Wrestling. Annars kikar jag gärna.

Sebbe: Vad vet du om de stora händelserna de senaste åren? Bret Harts dramatiska sista match i WWF i Montreal 1997 då han blev blåst på titeln/matchen, Hogans vändning till fuling 1996 eller att WWF köpte WCW i våras?

Bruno: Jag har väl köpt några tidningar (Powerslam) och kikat lite på nätet. Om Hitman så är det bara att beklaga. Hogan som fuling är ju ganska ointressant. Och att WWF som var så "fattiga" köpte det mycket "rikare" WCW är väl synd om brottarna som får mindre alternativ, men jag tror inte att Wrestlingen i sig har förlorat på det.

Sebbe: Hur jämför du dagens wrestling med 80- talets? Bättre, sämre eller är du för oinsatt?

Bruno: Jag är nog för oinsatt, men jag gillar att kommentera… J Wrestlingen har väl blivit bättre tekniskt, men i samma stund så har ju showen blivit lite lidande. Och nu är det ju Sports Entertainment vi sysslar med…

Sebbe: Såg du wrestlingdokumentären ”Hitman Hart – Wrestling with Shadows” när den visades på SVT? I så fall, vad tyckte du om den?

Bruno: Först och främst så var det oerhört kul att SVT visade den. Sedan var den bättre än väntat. Det enda jag inte gillade i den var att dom visade upp Vader som en snäll farbror, han kanske är det nu, men när jag träffade honom var han ett hormonätande nervvrak.

Sebbe: Martin Leandersson undrar om du har någon kontakt med Hoa idag.

Bruno: Nix, det är nog 3 år sedan vi sågs. Jag antar att jag får se honom när vi börjar spela in nya program någon gång, om det nu händer.

Sebbe: Martin undrar också vad du fick i lön för att göra programmen.
Bruno: Sorry, tror att jag har skrivit på att aldrig ge ut det.

Sebbe: En hel del skickade in frågor som rörde dig och Frank Andersson. Vad tyckte du EGENTLIGEN om Frank, både som brottare och privat?

Bruno: Jag förstår absolut inte dom som påstår att Frank var dålig, dom har nog ingen som helst koll på brottning. Hans problem var väl att agera i sådana fall. Frank hade en otrolig teknik som brottare och skulle ha kunnat bli hur stor som helst, om han inte varit Frank Andersson. Han var väl inte så bra på att hålla tider eller löften eller att höra av sig. Privat så var han, precis som Hoa, otroligt trevlig och hade alltid en massa kul historier att berätta. Hälften av dom var nog lögn, men med Frank kan man aldrig veta. Nu var ju Frank och Hoa kompisar sedan långt tillbaka i tiden och Hoa hade många kul historier att berätta om Frank. Som typ den gången när han skulle gå ner och köpa cigaretter och kommer tillbaka 4 veckor senare med en tidning.

Sebbe: Joakim Andersson undrar om du/ni nånsin ångrade att ni gick över från WWF till WCW. Visst, vi slapp Doink och sånt, men istället fick vi Dungeon of Doom och annat löjligt.

Bruno: Nix, WCW var vid den tidpunkten bättre. Och att Frank började där gav oss massvis med gratisreklam, och det var något vi behövde. I denna vevan var nog enda gången som jag ljög för cheferna på TV3. Dom frågade om jag kunde något om WCW, och jag som aldrig hade sett en enda match från WCW sa att det var inga som helst problem. Sedan köpte jag 10 filmer och satte mig ner och började vrålkolla, samt läsa mig till så mycket som möjligt i mina gamla Wrestlingtidningar.

Sebbe: Joakim undrar också hur det gick till när du/ni köpte in matcher. Fick du en viss summa att köpa för, eller köpte ni allt i ett paket? Matcherna från Nitro måste väl ha varit dyrare än World Wide till exempel.

Bruno: Det var inte jag som köpte in matcherna. TV3 hade ett kontrakt och sedan skickade WCW ett program i veckan. Ifrån detta utnyttjade vi ca 90% och sedan lade vi till egna grejer, typ studiosnack, nyheter, grepp, profiler.

Sebbe: Vad tycker du om Hoa-citaten på SweWrestling.com?

Bruno: Det var väl 3 månader sedan jag upptäckte dom. Jag satt en hel kväll och skrattade så jag grät (sanning). Min fru kom ner till mig ett par gånger och undrade vad jag höll på med. Helt underbara. Många roliga minnen dök upp. Tack för det!

Sebbe: Till sist tänkte jag att vi skulle köra en namnlek. Det går ut på att jag säger ett namn på en brottare, och du säger ett par ord om vad du tycker om honom:

Sebbe: British Bulldog.
Bruno: Missbrukare, Powerslam, Duktig och stark.

Sebbe: Undertaker.
Bruno: Suverän Image, Tombstone, Ganska tråkig.

Sebbe: Mick Foley (Cactus Jack).
Bruno: Självplågare, Taggtråd, Har sett för lite.

Sebbe: Vince McMahon.
Bruno: Ägare, Rik, Tyrann.

Sebbe: Vader.
Bruno: Gigant, Moonsault, Psycho privat.

Sebbe: Shawn Michaels.
Bruno: The Rockers, Sidekick och Dropkick, Kanske bästa brottaren någonsin.

Sebbe: Hulk Hogan.
Bruno: Gul, Big Boot, Har gjort mer för Wrestlingen än någon annan någonsin kan göra.

Jag vill tacka dig, Bruno, för att du tog dig tid att svara på våra frågor. Det var väldigt intressanta svar du gav, och ”C-Man” hälsar att du rockar!

Bruno: Hälsa tebakz.

Sebbe: Till sist vill jag tacka alla er som skickade in frågor till den här intervjun!


/Sebastian Svensson
sebbeh65@hotmail.com